Jag har lite kattrelaterade bekymmer som ställer till det i huvudet för tillfället. Är det inte det ena, så är det det andra - först var det jobbet och nu katterna. Men vi tar oss väl igenom det här också, steg för steg, dag för dag, så ljusnar det förmodligen så småningom.
Trots att det inre motståndet var starkt så bestämde Joakim åt mig att jag ville hänga med och gymma så det gjorde jag - med den där inre vetskapen att det alltid känns bättre efteråt och att ingenting uppnås genom att sitta hemma och hänga läpp ändå. Bättre då att ta ut lite känslor på tunga skivstänger som inte påverkas av det ändå!
Passet för baksidan stod på schemat i dag och helt ärligt så är det fortfarande ett ganska äckligt pass rakt igenom. Det finns liksom inget vilsamt, allting är bara tungt-tungt-tungt och som grädde på moset blir man totalslut i händer och underarmar också eftersom det är mycket greppstyrka involverad.
Marklyft först. Knökat i gymmet på ovanvåningen så jag gick ner i buren och marklyfte i stället. Där var vi "bara" 6 personer med varsin skivstång, kräver viss disciplin för att alla ska få plats men det funkade helt okej. Jag var ganska bestämd på att öka i marklyften. Det funkar inte att fega, det SKA vara svintungt. Sist var det åttor med 60 kg, nu bara lastade jag på 70 kg, bestämde mig och körde. Funkade absolut förutom att jag var tvungen att dela upp sista setet i två fyror för det fanns inte en chans att hålla ihop formen i 8 reps på raken. Good enough. Svetten lackade, jag plockade undan och traskade upp på övre plan igen.
"Finnen" i kabelmaskin gav den där underbara krampen i baksida lår som jag sen ökade på med lårcurl, set efter set. Svettas, mata, kämpa. Sedan dags för övre delarna av baksidan. Chins körde jag i dag i assisten, kul att variera med även om jag föredrar gummibandet egentligen. Vidare till skivstångsrodd där det är så underbart enkelt att ta en av de små färdiga skivstängerna. Trots vikten är de helt enkelt lättare att navigera än "lång stång" plus att det fortfarande var ganska fullt i gymmet. Sista övningen blev latsdrag med dubbel kabel, fortfarande en favorit som nyper fint i lats och en massa andra ryggmuskler.
Lite skön stretch som avslut och sen hemfärd och matlagning. Känns lugnare i huvudet efter träningen som alltid så det var bra att jag kom iväg även om det tog emot!
söndag 29 juni 2014
fredag 27 juni 2014
Länkkärlek!
Jag har fortfarande hysteriskt mycket träningsvärk i benen. Bröst och armar är däremot relativt opåverkade av gårdagens pass, så jag hoppas väl lite på att det bara är första passet som har sån våldsam effekt! Det där med att sätta sig, resa sig och gå i trappor har inte direkt varit ett nöje i dag. Cykla gick helt okej när jag väl hade fått upp farten, men bromsa och sätta fart på cykeln igen var tufft :-)
Av samma anledning blir dagens träning bara 18 km transportcykling. Good enough. Däremot tänkte jag dela med mig av lite länkkärlek i dag.
Först och främst och igen till Em, som allt som oftast inspirerar mig. Både med sina träningspass och med sina kloka tankar. Den här veckan alldeles särskilt med inlägget om vad tjejer (inte) behöver höra som jag har försökt sprida lite här och var. För det är så himla bra och förklarar varför jag (och förhoppningsvis andra) har tröttnat på s k "hälsotidningar" för kvinnor. Tack Em, för att du finns!
Emilias blogg är också läsvärd. Den handlar mycket om balans i livet, om att komma ihåg att vila och så finns det fantastiskt fina bilder. Rekommenderas!
Cilla tillhör också mina favoritbloggare. Mera om balans i livet och om att älska sig själv!
Ytterligare en tjej som gör mig lycklig är Jessica. Givetvis. Vem älskar inte Jessica? Men alltså - snygga bilder, tänkvärda inlägg, ärlighet, träningsglädje. Och hennes "Rules of the Soul" som alltid är mitt i prick, det finns några stycken jag hade velat ha på mina väggar.
Hoppas du hittar nån ny bloggfavorit :-) Dela gärna med dig av dina favoriter i kommentarsfältet så kanske jag hittar nåt nytt kul att läsa!
Av samma anledning blir dagens träning bara 18 km transportcykling. Good enough. Däremot tänkte jag dela med mig av lite länkkärlek i dag.
Först och främst och igen till Em, som allt som oftast inspirerar mig. Både med sina träningspass och med sina kloka tankar. Den här veckan alldeles särskilt med inlägget om vad tjejer (inte) behöver höra som jag har försökt sprida lite här och var. För det är så himla bra och förklarar varför jag (och förhoppningsvis andra) har tröttnat på s k "hälsotidningar" för kvinnor. Tack Em, för att du finns!
Emilias blogg är också läsvärd. Den handlar mycket om balans i livet, om att komma ihåg att vila och så finns det fantastiskt fina bilder. Rekommenderas!
Cilla tillhör också mina favoritbloggare. Mera om balans i livet och om att älska sig själv!
Ytterligare en tjej som gör mig lycklig är Jessica. Givetvis. Vem älskar inte Jessica? Men alltså - snygga bilder, tänkvärda inlägg, ärlighet, träningsglädje. Och hennes "Rules of the Soul" som alltid är mitt i prick, det finns några stycken jag hade velat ha på mina väggar.
Hoppas du hittar nån ny bloggfavorit :-) Dela gärna med dig av dina favoriter i kommentarsfältet så kanske jag hittar nåt nytt kul att läsa!
torsdag 26 juni 2014
Mosade ben? Då mosar vi lite överkropp!
Jag var ju förberedd på känslan men det här var rent löjligt. Jag tog mig knappt nerför trappan i morse och har haft stora problem på jobbet i dag varje gång jag har råkat sitta ner för länge. Tur att man kan dra sig upp med hjälp av ståbordet :-D
Men eftersom jag bara var mör i benen så fanns det ju inga hinder för att hänga med Joakim till Friskis och köra ett litet överkroppspass. Dags att komma i fas med träningsveckan! Så vi släpade iväg mig och träningsväskan. Jag körde lite crosstrainer som uppvärmning innan jag gav mig på en rejäl omgång rörlighetsövningar och sen haffade jag bänkpressen. Det var inte elegant nånstans - gymmet ligger ju på ovanvåningen så jag skulle upp för trappan också!
Enligt Joakim är bänkpressen alltid upptagen så jag hade väl tur - fast halvvägs genom mina set kom det en kille och frågade hur mycket jag hade kvar så nog är den poppis alltid! I dag sänkte jag vikterna och jobbade medvetet på djupet i stället. Jag tenderar att fega på de sista centimetrarna och det finns ingen anledning till det, så nu ska jag nöta in den rörelsebanan tills det sitter stenhårt i ryggmärgen hur man bänkpressar.
Vidare till lutade hantelflyes. 8 kg kändes tungt men jag vågade mig ändå på tiorna och det gick faktiskt det med! Sen var jag tvungen att ta mig ner till "buren" där det finns en bra dipsställning och gummiband - och så upp igen. Den där trappan alltså.... Andra halvan av passet är bara disco. Tricepspressar och två varianter på bicepscurl, lika roligt varje gång att stå där och pumpa muskler!
Jag stretchade och tog mig tid att använda foamrollern också. Inte för att jag tror det hjälper egentligen. I morgon blir det nog ännu roligare att vara jag - totalt stelopererad i hela kroppen!
onsdag 25 juni 2014
Leg day: Check. Endorfinpåslag: YES!
Tjohoo, idag blev det där passet av som jag missade i går. Klockan två bestämde jag att INTE sitta kvar på kontoret och samla på mig mera övertid utan i stället sticka till gymmet och förnya mitt kort och träna ett pass. Jag tror det var ett av årets mest efterlängtade dessutom. Studsade ut från kontoret, cyklade i ilfart, förnyade kortet och fånlog sedan medan jag bytte om och förberedde innan jag stack ut i stora gymmet och började värma upp.
Spanade på böjracket medan jag värmde upp och haffade det direkt för att köra knäböj. Inga monstervikter direkt, jag är lite försiktig med benen, men åttor på 50 kg är inte fy skam när de är djupa och fina. Sen splitböjen där jag helt kaxigt la mig på de 2 x 12 kg jag hade i våras - och se där, det gick minsann! Tungt och jävligt var det och helt fantastiskt. När det sen var dags för bensparken märkte jag rätt tydligt att det inte fanns så mycket kräm i benen men det gick ändå att köra 4 ganska respektabla set.
Stelbent stapplade jag tillbaka till racket för att köra militärpress. Sänkte vikterna ordentligt för att nöta teknik (det är typ 3 månader sen jag tränade axlar sist) och körde med bara stången. Fina starka reps. Sidolyft i kabelmaskinen sen och så avslutade jag med min all-time-axelfavorit shrugs. Oh yeah - fin pump i axlarna :-)
Sen satt jag i omklädningsrummet och log lyckligt. Bytte lite kläder och cyklade hemåt och flinade åt att benen var så möra att det knappt gick att cykla. Efter några kilometer började det droppa lite från himlen. 2 km hemifrån öppnades slussarna och jag blev totalt dyngsur på 2 minuter. Det fanns ju inte mycket annat att göra än att garva hejdlöst åt situationen och trampa på hemåt - med ett stort leende till herren som stod och kurade under ett träd på vägen ;-) Han log tillbaka i alla fall!
Endorfinlycklig och genomblöt landade jag hemma och sitter nu och planerar kvällens NMT-pass. Håll i hatten, det blir roooligt, jag lovar!
Spanade på böjracket medan jag värmde upp och haffade det direkt för att köra knäböj. Inga monstervikter direkt, jag är lite försiktig med benen, men åttor på 50 kg är inte fy skam när de är djupa och fina. Sen splitböjen där jag helt kaxigt la mig på de 2 x 12 kg jag hade i våras - och se där, det gick minsann! Tungt och jävligt var det och helt fantastiskt. När det sen var dags för bensparken märkte jag rätt tydligt att det inte fanns så mycket kräm i benen men det gick ändå att köra 4 ganska respektabla set.
Stelbent stapplade jag tillbaka till racket för att köra militärpress. Sänkte vikterna ordentligt för att nöta teknik (det är typ 3 månader sen jag tränade axlar sist) och körde med bara stången. Fina starka reps. Sidolyft i kabelmaskinen sen och så avslutade jag med min all-time-axelfavorit shrugs. Oh yeah - fin pump i axlarna :-)
Sen satt jag i omklädningsrummet och log lyckligt. Bytte lite kläder och cyklade hemåt och flinade åt att benen var så möra att det knappt gick att cykla. Efter några kilometer började det droppa lite från himlen. 2 km hemifrån öppnades slussarna och jag blev totalt dyngsur på 2 minuter. Det fanns ju inte mycket annat att göra än att garva hejdlöst åt situationen och trampa på hemåt - med ett stort leende till herren som stod och kurade under ett träd på vägen ;-) Han log tillbaka i alla fall!
Endorfinlycklig och genomblöt landade jag hemma och sitter nu och planerar kvällens NMT-pass. Håll i hatten, det blir roooligt, jag lovar!
tisdag 24 juni 2014
Leg day? Nä. Planeringsmiss? JA!
Men ååååååh klant-jag... Kom iväg i tid i morse med träningsväskan färdigpackad, redo och laddad för ett tufft benpass innan jobbet. 07.15 prick hoppar jag av cykeln utanför gymmet. Och vad händer? Jo, jag kommer inte in på gymmet. Det var visst nu mitt kort gick ut.... Åååååh antiklimax liksom... Jag svor, och svor lite till, och sen cyklade jag till jobbet och duschade och bytte om och landade på kontoret 07.45 i stället för 09.00. Grmf.
Sen hade jag planer på att försöka komma iväg vid tretiden för att förnya kortet och köra mitt benpass innan jag skulle cykla hem och ladda om för kvällens pass. Fast det sket sig också för iväg från jobbet kom jag inte förrän kvart över fyra och då var det raka vägen hem som gällde om jag skulle hinna få i mig lite mat också.
Snabbaste vägen hem alltså till det glamourösa mellanmålet: leverpastejmacka, en nektarin och ett glas vätskeersättning (jag dricker det i stället för vatten om jag vet att jag har varit lite dålig på att dricka under dagen, för säkerhets skull liksom). Svarta moln tornade upp sig ute och rätt vad det var brakade ovädret loss med åska och ösregn. Som tur är kan det ju inte regna hur mycket som helst hur länge som helst men jag tog ändå bilen ner till Bulltofta och satt kvar i bilen och kurade till strax före halv sju då jag gick ut och mötte upp gänget. Det småregnade sen de första tio minuterna av passet och sen var det bara jätteskönt!
I dag njöt jag också av att bara vara deltagare. Utan ansvar för annat än min egen träning och utan att behöva planera nåt och hålla tider. Bara hänga på. Lyxigt värre! Ida hade lagt upp ett pass som började med uppvärmningsjogg, fortsatte med en liten teknikbana med diverse löp- och spänstövningar och sedan med par-intervaller. Asbra upplägg - en person går på ena hållet och den andre springer på andra hållet, när man möts byter man gångart. Det innebar att man fick gå ungefär 1/4 av cirkeln och sen springa 3/4 - fyra gånger.
Således uppvärmda fortsatte vi med kvällens huvudpunkt: Intervallerna. I dag 30-60-90, 4 varv. Puh. Varenda gång jag springer det upplägget så tror jag att jag ska avlida nånstans mitt i andra setet men på något vis går det att ta sig igenom ändå och sista intervallen går alltid lite snabbare och sen är jag superstolt över att jag fixade det igen. Särskilt stolt över lätta kvicka ben i dag! Kräkjobbigt men kul och nyttigt. Som avslut fick vi köra lite styrka i par med gummiband och så en kort stretch.
Lovely. Varje gång jag hänger med B.A.B.Y. Runners Team slås jag av att det är mindfulness på hög nivå. Jag är "här och nu", superfokuserad, hinner aldrig tänka på nåt annat och hjärnan känns behagligt rensad efteråt. Jobbet är långt borta och jag somnar gott efter mat och dusch och startar om onsdagen med ny energi. Löpning är magiskt alltså!
Och det där benpasset? Jag tar med mig packad väska till jobbet i morgon. Om alla högra makter vill så lyckas jag ta mig till gymmet. Om inte annat så för att förnya kortet. Men det hade ju varit gött att klämma en liten leg day....
Sen hade jag planer på att försöka komma iväg vid tretiden för att förnya kortet och köra mitt benpass innan jag skulle cykla hem och ladda om för kvällens pass. Fast det sket sig också för iväg från jobbet kom jag inte förrän kvart över fyra och då var det raka vägen hem som gällde om jag skulle hinna få i mig lite mat också.
Snabbaste vägen hem alltså till det glamourösa mellanmålet: leverpastejmacka, en nektarin och ett glas vätskeersättning (jag dricker det i stället för vatten om jag vet att jag har varit lite dålig på att dricka under dagen, för säkerhets skull liksom). Svarta moln tornade upp sig ute och rätt vad det var brakade ovädret loss med åska och ösregn. Som tur är kan det ju inte regna hur mycket som helst hur länge som helst men jag tog ändå bilen ner till Bulltofta och satt kvar i bilen och kurade till strax före halv sju då jag gick ut och mötte upp gänget. Det småregnade sen de första tio minuterna av passet och sen var det bara jätteskönt!
I dag njöt jag också av att bara vara deltagare. Utan ansvar för annat än min egen träning och utan att behöva planera nåt och hålla tider. Bara hänga på. Lyxigt värre! Ida hade lagt upp ett pass som började med uppvärmningsjogg, fortsatte med en liten teknikbana med diverse löp- och spänstövningar och sedan med par-intervaller. Asbra upplägg - en person går på ena hållet och den andre springer på andra hållet, när man möts byter man gångart. Det innebar att man fick gå ungefär 1/4 av cirkeln och sen springa 3/4 - fyra gånger.
Således uppvärmda fortsatte vi med kvällens huvudpunkt: Intervallerna. I dag 30-60-90, 4 varv. Puh. Varenda gång jag springer det upplägget så tror jag att jag ska avlida nånstans mitt i andra setet men på något vis går det att ta sig igenom ändå och sista intervallen går alltid lite snabbare och sen är jag superstolt över att jag fixade det igen. Särskilt stolt över lätta kvicka ben i dag! Kräkjobbigt men kul och nyttigt. Som avslut fick vi köra lite styrka i par med gummiband och så en kort stretch.
Lovely. Varje gång jag hänger med B.A.B.Y. Runners Team slås jag av att det är mindfulness på hög nivå. Jag är "här och nu", superfokuserad, hinner aldrig tänka på nåt annat och hjärnan känns behagligt rensad efteråt. Jobbet är långt borta och jag somnar gott efter mat och dusch och startar om onsdagen med ny energi. Löpning är magiskt alltså!
Och det där benpasset? Jag tar med mig packad väska till jobbet i morgon. Om alla högra makter vill så lyckas jag ta mig till gymmet. Om inte annat så för att förnya kortet. Men det hade ju varit gött att klämma en liten leg day....
måndag 23 juni 2014
NMT. Att rensa skallen!
Efter att ha haft en äkta off-dag i går var jag hyfsat på banan igen i dag. Inte supermotiverad för att jobba efter förra veckans events, men ändå helt okej. Och efter arbetsdagen stack jag hem för att förbereda mig för ett NMT-pass som helt vanlig deltagare.
Här kraschade planeringen dock lite för det var matkasseleveransdag. Matkassen har de senaste måndagarna vackert landat runt 17.15 men inte i dag. Eftersom det var Joakim som instruerade fick jag dispens att komma sent till passet om jag tog emot matleveransen ;-) Klockan tickade på och jag blev otålig. 18.10 - ingen mat. 18.15 - fortfarande ingen mat. 18.18 stod det en lastbil utanför dörren och jag rusade ner och tog emot. Kastade in mat i kylen, toalettbesök, haffa nycklarna - 18.22 satt jag på cykeln och 18.30, en kvart efter passets början, befann jag mig på Bulltofta. Bara att börja jogga runt och se om jag kunde hitta gänget.
De var inte på nån av de mest logiska platserna så jag var på väg lite längre ut när jag plötsligt skymtade ett gäng välbekanta västar på andra sidan en dunge. Bara att mosa sig rätt igenom spenaten, kasta sig in i ledet och följa order!
Uppvärmningen blev ju lite hastig och lustig med cykling och snabb löpning för att leta efter gruppen så när Joakim nästan direkt drog till med en ilsken kombo av tricepsdips och armhävningar följt av snabb löpning höll jag på att avlida. Fast jag hade tillräcklig sinnesnärvaro att slå en flukt på klockan och lyckas mäta upp att "varvet runt sjön" är ungefär lika långt som "varvet runt cirkeln" vilket motsvarar ungefär 350 m. Bra att veta!
Vi fortsatte sen med ett klassiskt Joakim-pass. Snabba byten, rappa övergångar från förflyttning till Tabata-intervaller till parövningar till ny förflyttning. Fullt ös. Ålning i högt gräs, plankor med ålning under, snabba stafetter i uppförsbacke och sen vidare i terrängen till nytt stopp och ny övning. Jätteroligt var det att bara hänga med och så var jag särskilt imponerad över att jag hade rappa ben i dag. Fast det går nog över snart för det är "leg day" i morgon :-D
Efter passet var jag glad, pratsam, full av energi. Till skillnad från före passet då jag hade huvudvärk och var allmänt seg och lite nere. NMT fixar allt och ibland är det fantastiskt skönt att bara få vara deltagare!
Energidepåerna har fyllts på med pasta med kalvfärsbullar och tomatsås, en mugg te och en gigantisk muffin. Snart bad- och läggdags och i morgon blir det knäböj så det står härliga till!
Här kraschade planeringen dock lite för det var matkasseleveransdag. Matkassen har de senaste måndagarna vackert landat runt 17.15 men inte i dag. Eftersom det var Joakim som instruerade fick jag dispens att komma sent till passet om jag tog emot matleveransen ;-) Klockan tickade på och jag blev otålig. 18.10 - ingen mat. 18.15 - fortfarande ingen mat. 18.18 stod det en lastbil utanför dörren och jag rusade ner och tog emot. Kastade in mat i kylen, toalettbesök, haffa nycklarna - 18.22 satt jag på cykeln och 18.30, en kvart efter passets början, befann jag mig på Bulltofta. Bara att börja jogga runt och se om jag kunde hitta gänget.
De var inte på nån av de mest logiska platserna så jag var på väg lite längre ut när jag plötsligt skymtade ett gäng välbekanta västar på andra sidan en dunge. Bara att mosa sig rätt igenom spenaten, kasta sig in i ledet och följa order!
Uppvärmningen blev ju lite hastig och lustig med cykling och snabb löpning för att leta efter gruppen så när Joakim nästan direkt drog till med en ilsken kombo av tricepsdips och armhävningar följt av snabb löpning höll jag på att avlida. Fast jag hade tillräcklig sinnesnärvaro att slå en flukt på klockan och lyckas mäta upp att "varvet runt sjön" är ungefär lika långt som "varvet runt cirkeln" vilket motsvarar ungefär 350 m. Bra att veta!
Vi fortsatte sen med ett klassiskt Joakim-pass. Snabba byten, rappa övergångar från förflyttning till Tabata-intervaller till parövningar till ny förflyttning. Fullt ös. Ålning i högt gräs, plankor med ålning under, snabba stafetter i uppförsbacke och sen vidare i terrängen till nytt stopp och ny övning. Jätteroligt var det att bara hänga med och så var jag särskilt imponerad över att jag hade rappa ben i dag. Fast det går nog över snart för det är "leg day" i morgon :-D
Efter passet var jag glad, pratsam, full av energi. Till skillnad från före passet då jag hade huvudvärk och var allmänt seg och lite nere. NMT fixar allt och ibland är det fantastiskt skönt att bara få vara deltagare!
Energidepåerna har fyllts på med pasta med kalvfärsbullar och tomatsås, en mugg te och en gigantisk muffin. Snart bad- och läggdags och i morgon blir det knäböj så det står härliga till!
lördag 21 juni 2014
NJUTSPRING!
Ibland blir jag tveksam till om löpning är min grej egentligen. När det är tungt och jobbigt och det känns som om jag aldrig blir snabbare och starkare. Men dagar som i dag, då VET jag att löpning är min grej. När det är så jävla mycket hallelujah moment att man blir alldeles euforisk. När steget är lätt, spänstigt, starkt, farten ökar, motvind och regnstänk inte spelar nån roll alls för här kommer jag, jag springer och det är alldeles underbart!
Precis så var det i dag. Trots halvtaskiga förutsättningar och en småmumlad intention från min sida att jag bara skulle ut och mysjogga lite. Stoppade iPoden i fickan och hade sällskap med Joakim ner till spåren på Bulltofta i nåt slags uppvärmningstempo (egentligen lite för raskt för min smak men det gick tydligen bra ändå). Väl där nere skickade jag iväg Joakim, petade i lurarna och drog igång en bra spellista. Sen fartlekte jag mig runt 2½ km-spåret och eftersom det gick alldeles fantastiskt bra lade jag till den sista 1½ km-slingan på femman också innan jag följde Skåneleden hemåt.
I dag fanns det inget som kunde stoppa mig. Trots träningsvärk och stelhet kändes 5:30-fart behagligt. Motvind och regnskurar hade ingen chans när löpglädjen och njutningen var i fokus. Åh, känslan från den här rundan ska jag leva på länge, länge! 8½ km blev det med en fart jag inte har haft i benen på länge. Vem vet - den där SM-milen i juli kanske blir riktigt kul? Jag är i alla fall vansinnigt sugen på att jobba intervaller och andra fartpass nu!
Precis så var det i dag. Trots halvtaskiga förutsättningar och en småmumlad intention från min sida att jag bara skulle ut och mysjogga lite. Stoppade iPoden i fickan och hade sällskap med Joakim ner till spåren på Bulltofta i nåt slags uppvärmningstempo (egentligen lite för raskt för min smak men det gick tydligen bra ändå). Väl där nere skickade jag iväg Joakim, petade i lurarna och drog igång en bra spellista. Sen fartlekte jag mig runt 2½ km-spåret och eftersom det gick alldeles fantastiskt bra lade jag till den sista 1½ km-slingan på femman också innan jag följde Skåneleden hemåt.
I dag fanns det inget som kunde stoppa mig. Trots träningsvärk och stelhet kändes 5:30-fart behagligt. Motvind och regnskurar hade ingen chans när löpglädjen och njutningen var i fokus. Åh, känslan från den här rundan ska jag leva på länge, länge! 8½ km blev det med en fart jag inte har haft i benen på länge. Vem vet - den där SM-milen i juli kanske blir riktigt kul? Jag är i alla fall vansinnigt sugen på att jobba intervaller och andra fartpass nu!
fredag 20 juni 2014
Glad midsommar!
I år har vi faktiskt firat lite som alla andra. Fast inte helt! För vi började med att springa lite Skåneled. Vi hade funderingar på att upprepa förra årets succé, Sandhammaren-Ystad, men insåg att vi nog inte är tillräckligt återhämtade för att njuta av dryga tre mil än. Så vi nöjde oss med 15 km på Skryllerundan, en beprövad klassiker.
Det var rätt så tomt när vi kom till Skrylle och vi tänkte att det nog var stängt och tomt där. Men vi sprang vår fina runda ut genom skogen, över ängar, genom björnbärssnår, över Knivsåsen, förbi kor och kor och flera kor och genom en hage med långhåriga highlandkossor med långa horn och deras små fluffiga ultragulliga kalvar. Klappade hästar på mjuka mular, tittade på utsikten och njöt av solen. Sista kilometern ökade Joakim farten medan jag joggade vidare - sen kom han tillbaka och hojtade "skynda dig, skynda dig, det är en massa farbröder i kjol där framme!" och jag ökade till 4:30-fart :-) Nice att ha den farten i benen efter 15 km!
Det var helt rätt. Det satt en massa farbröder i kjol och fikade :-) Sällskapet Gammeldansens Vänner hade nämligen besök av en vänskapsförening från Skottland. Och medan vi hade varit ute och sprungit så hade man majat stången och det bara kryllade av folk i Skrylle. Stängt? Not so much!
Vi bestämde oss för att stanna kvar och fika i solen. Blåbärspaj med vaniljsås satt fint! Strax hördes säckpiporna och stången blev inburen innan vi fick ta del av lite svensk folkdans, dans kring stången (Små grodorna har tydligen fått sällskap av små myggorna och elefanterna sen jag var barn....) och skotska danser. Roligt! Men galet mycket folk så vi drog oss därifrån och det var nog tur. Parkeringen var full, uppställningsplatsen vid fabriken var full, och bilar stod utmed vägkanter där de egentligen inte får vara. Tydligen poppis att fira midsommar i Skrylle!
Efter en dusch dukade vi fram midsommarmaten. Sill till Joakim, köttbullar och prinskorvar till mig, färskpotatis, gräslök, gräddfil, kavring, ost, öl och nubbe. Jordgubbar. Precis enligt protokollet. Fast jag vågar lova att det smakade väldigt mycket bättre efter en löprunda!
För övrigt har jag galet mycket träningsvärk. Bröstmusklerna är tokömma efter tisdagspasset, och gårdagens pass för baksidan sitter i. Det blir stelt i morgon och jag fasar för benpasset som också brukar ge ganska mycket utdelning på träningsvärksfronten...
Det var rätt så tomt när vi kom till Skrylle och vi tänkte att det nog var stängt och tomt där. Men vi sprang vår fina runda ut genom skogen, över ängar, genom björnbärssnår, över Knivsåsen, förbi kor och kor och flera kor och genom en hage med långhåriga highlandkossor med långa horn och deras små fluffiga ultragulliga kalvar. Klappade hästar på mjuka mular, tittade på utsikten och njöt av solen. Sista kilometern ökade Joakim farten medan jag joggade vidare - sen kom han tillbaka och hojtade "skynda dig, skynda dig, det är en massa farbröder i kjol där framme!" och jag ökade till 4:30-fart :-) Nice att ha den farten i benen efter 15 km!
Det var helt rätt. Det satt en massa farbröder i kjol och fikade :-) Sällskapet Gammeldansens Vänner hade nämligen besök av en vänskapsförening från Skottland. Och medan vi hade varit ute och sprungit så hade man majat stången och det bara kryllade av folk i Skrylle. Stängt? Not so much!
Vi bestämde oss för att stanna kvar och fika i solen. Blåbärspaj med vaniljsås satt fint! Strax hördes säckpiporna och stången blev inburen innan vi fick ta del av lite svensk folkdans, dans kring stången (Små grodorna har tydligen fått sällskap av små myggorna och elefanterna sen jag var barn....) och skotska danser. Roligt! Men galet mycket folk så vi drog oss därifrån och det var nog tur. Parkeringen var full, uppställningsplatsen vid fabriken var full, och bilar stod utmed vägkanter där de egentligen inte får vara. Tydligen poppis att fira midsommar i Skrylle!
Efter en dusch dukade vi fram midsommarmaten. Sill till Joakim, köttbullar och prinskorvar till mig, färskpotatis, gräslök, gräddfil, kavring, ost, öl och nubbe. Jordgubbar. Precis enligt protokollet. Fast jag vågar lova att det smakade väldigt mycket bättre efter en löprunda!
För övrigt har jag galet mycket träningsvärk. Bröstmusklerna är tokömma efter tisdagspasset, och gårdagens pass för baksidan sitter i. Det blir stelt i morgon och jag fasar för benpasset som också brukar ge ganska mycket utdelning på träningsvärksfronten...
torsdag 19 juni 2014
Torsdagsmisstag och torsdagsfavoriter
Ja, vi kan ju börja med misstagen så är det pinsamma överstökat. Hjärnan är tydligen inte helt på banan efter denna påfrestande jobbvecka. Exempelvis kom jag ner i morse och upptäckte att den där tvätten jag satte i gång i går kväll..... den hade jag glömt allt om och således hade den legat kvar och myst i tvättmaskinen hela natten. Fresh. Sköljprogram och ny centrifugering och hinna med att hänga tvätt på morgonen var det ja! Vilket innebar att jag kom iväg mot gymmet 20 minuter senare än tänkt men det fanns lite utrymme i planeringen för sånt.
Efter träningspasset när jag skulle duscha insåg jag att de två necessärerna med "fix" och smink inte hade lyckats med förflyttningen från cykelrygga till träningsväska. Nähä. Ingen deo, ingen ansiktskräm, inget smink. I vanliga fall hade jag inte brytt mig men jag hade ett lite viktigare möte och kände att jag måste ha en någorlunda normal fasad. Men min ekologiska body lotion är snäll nog att ha i ansiktet nån gång emellanåt, deo finns bland mina grejer i duschrummet på jobb, och apoteket runt hörnet öppnade turligt nog klockan nio så jag kunde smita förbi och investera i en färgad dagkräm och en mascara så att jag såg respektabel ut ändå. Mina kollegor kommenterade att jag såg "fräsch" ut så det funkade nog ;-) Att det sen blev lite panik med tiden för att klockan var 9.29 när jag pep in på mitt kontor och jag inte visste om jag hade möte 9.30 eller 10 är en detalj i sammanhanget - fast det var klockan 10 så det blev jättebra.
Torsdagens favoriter då:
Träningspass för baksidan. Baksida lår, rumpa, rygg, övre rygg. Smärtsamt njutbart på nåt sätt. Jag har inte överdrivit med vikterna i dag men fokuserat på teknik, teknik, teknik. Därav lite "lättare" marklyft (60 kg, 8 x 4 reps) men riktigt fina i stället! När jag skulle göra "finnen" blev jag helt förvirrad och undrade var jag brukar göra den nånstans. Hittade en kabelmaskin som funkade någorlunda men inte riktigt bra. Kom på sen i sista setet att jag ju ska köra den i latsdragmaskinen :-D Och anledningen till att jag inte kom på det tidigare är att det här träningspasset har jag i princip bara kört på Friskis där latsdragmaskinen har som en cykelsits så att man inte kan stå på knä utan där måste man använda en kabelmaskin. Det kanske blir lättare att reda ut nästa vecka! Det var det där med hjärnan, alltså. Chinsen har för övrigt tagit stor skada av att jag inte har tränat på dem i 10 veckor (gnarf) så det känns som att börja om igen. Jag som hade kommit så långt... Men annars var det ett riktigt fint pass!
Möte med ny anställd som jag har ett visst ansvar för. Han visade sig vara en riktigt trevlig prick och det bådar gott för framtiden. Sånt gillar jag!
Morotskaka som "fredagskaka" i matsalen. Made my day - jag behövde det! Precis som jag behövde chokladen som en kollega hade tagit med sig som belöning till avdelningen efter den tuffa veckan.
Skrivbordsstädning. Alltså, inte att städningen i sig är en favorit, men det är skönt att lämna ett fint skrivbord och en prydlig priolista innan helgen - då blir det lättare att lämna jobbet på jobbet och lättare att komma igång på måndag morgon igen!
Favoritmellanmålet: Rågkuse med avocado, brieost och vitlökssalami. Och så kvitten-te - köpte det i går och jag glömmer att det är så gott som det är. Perfekt avvägt, lätt sötma, lite aromatiskt, otroligt gott.
Mojito! I dag längtar jag efter en iskall drink och ska snart hälla upp den. Har en färdigmojito i kylen som jag tänkte jazza upp med Brämhults jordgubb/myntajuice och en hög isbitar. Det blir fantastiskt. Somrigt, härligt, inte för starkt.
Midsommarfirande? Halvplanerat. Kan bli samma stuk som förra året. Återkommer i ärendet!
Efter träningspasset när jag skulle duscha insåg jag att de två necessärerna med "fix" och smink inte hade lyckats med förflyttningen från cykelrygga till träningsväska. Nähä. Ingen deo, ingen ansiktskräm, inget smink. I vanliga fall hade jag inte brytt mig men jag hade ett lite viktigare möte och kände att jag måste ha en någorlunda normal fasad. Men min ekologiska body lotion är snäll nog att ha i ansiktet nån gång emellanåt, deo finns bland mina grejer i duschrummet på jobb, och apoteket runt hörnet öppnade turligt nog klockan nio så jag kunde smita förbi och investera i en färgad dagkräm och en mascara så att jag såg respektabel ut ändå. Mina kollegor kommenterade att jag såg "fräsch" ut så det funkade nog ;-) Att det sen blev lite panik med tiden för att klockan var 9.29 när jag pep in på mitt kontor och jag inte visste om jag hade möte 9.30 eller 10 är en detalj i sammanhanget - fast det var klockan 10 så det blev jättebra.
Torsdagens favoriter då:
Träningspass för baksidan. Baksida lår, rumpa, rygg, övre rygg. Smärtsamt njutbart på nåt sätt. Jag har inte överdrivit med vikterna i dag men fokuserat på teknik, teknik, teknik. Därav lite "lättare" marklyft (60 kg, 8 x 4 reps) men riktigt fina i stället! När jag skulle göra "finnen" blev jag helt förvirrad och undrade var jag brukar göra den nånstans. Hittade en kabelmaskin som funkade någorlunda men inte riktigt bra. Kom på sen i sista setet att jag ju ska köra den i latsdragmaskinen :-D Och anledningen till att jag inte kom på det tidigare är att det här träningspasset har jag i princip bara kört på Friskis där latsdragmaskinen har som en cykelsits så att man inte kan stå på knä utan där måste man använda en kabelmaskin. Det kanske blir lättare att reda ut nästa vecka! Det var det där med hjärnan, alltså. Chinsen har för övrigt tagit stor skada av att jag inte har tränat på dem i 10 veckor (gnarf) så det känns som att börja om igen. Jag som hade kommit så långt... Men annars var det ett riktigt fint pass!
Möte med ny anställd som jag har ett visst ansvar för. Han visade sig vara en riktigt trevlig prick och det bådar gott för framtiden. Sånt gillar jag!
Morotskaka som "fredagskaka" i matsalen. Made my day - jag behövde det! Precis som jag behövde chokladen som en kollega hade tagit med sig som belöning till avdelningen efter den tuffa veckan.
Skrivbordsstädning. Alltså, inte att städningen i sig är en favorit, men det är skönt att lämna ett fint skrivbord och en prydlig priolista innan helgen - då blir det lättare att lämna jobbet på jobbet och lättare att komma igång på måndag morgon igen!
Favoritmellanmålet: Rågkuse med avocado, brieost och vitlökssalami. Och så kvitten-te - köpte det i går och jag glömmer att det är så gott som det är. Perfekt avvägt, lätt sötma, lite aromatiskt, otroligt gott.
Mojito! I dag längtar jag efter en iskall drink och ska snart hälla upp den. Har en färdigmojito i kylen som jag tänkte jazza upp med Brämhults jordgubb/myntajuice och en hög isbitar. Det blir fantastiskt. Somrigt, härligt, inte för starkt.
Midsommarfirande? Halvplanerat. Kan bli samma stuk som förra året. Återkommer i ärendet!
onsdag 18 juni 2014
Att laga en blåslagen själ...
Nä, det är inget man gör på en halvtimme. Och jag är inte heller jättetrasig men själen har fått sig några blåmärken och skrubbsår. Det svider och gör ont ett tag men det läker så småningom, det vet jag! Under tiden gör jag det jag kan för att reparera skadorna.
Det är t ex att prata ut med chefen och kollegorna när det (som i det här fallet) var jobbet som gjorde att livet blev lite stormigt ett tag och självkänslan blev knockad. Det är att ha en sambo som håller om och håller i när det är för jävligt, plockar upp mig när jag är låg och medicinerar med massor och massor av kärlek. Träningspasset på gymmet i går var också ett sätt att plocka upp bitarna - och i eftermiddags, efter jobbet och innan NMT, blev det gott nyinköpt te och en rostad Hällakulla med ost och marmelad plus en kexchoklad. Lite bra musik på det och genast ser livet ljusare ut.
Till kvällens NMT-pass hade jag satt ihop en styrkecirkel med stockar och löpfallskärm som vi kombinerade med lite olika pulshöjande övningar i kvällssolen. Deltagarna hade roligt och jag - ja, jag glömde nästan att jag hade varit arg och ledsen. Så mycket positiv energi man kan få av att vara instruktör! Tack, gänget!
Bra mat i magen är förutsättningen för att alls orka någonting just nu. Packa gymväskan står på programmet innan jag slår mig ner i soffan med en skål jordgubbar och filosoferar lite över livet innan läggdags. Det blir bra igen, det vet jag - men det kanske ömmar lite ett tag till. Det är okej - JAG är okej. I morgon börjar jag dagen med marklyft för att skapa energi innan jag landar in på kontoret. Alla sätt är bra utom de dåliga :-)
Det är t ex att prata ut med chefen och kollegorna när det (som i det här fallet) var jobbet som gjorde att livet blev lite stormigt ett tag och självkänslan blev knockad. Det är att ha en sambo som håller om och håller i när det är för jävligt, plockar upp mig när jag är låg och medicinerar med massor och massor av kärlek. Träningspasset på gymmet i går var också ett sätt att plocka upp bitarna - och i eftermiddags, efter jobbet och innan NMT, blev det gott nyinköpt te och en rostad Hällakulla med ost och marmelad plus en kexchoklad. Lite bra musik på det och genast ser livet ljusare ut.
Till kvällens NMT-pass hade jag satt ihop en styrkecirkel med stockar och löpfallskärm som vi kombinerade med lite olika pulshöjande övningar i kvällssolen. Deltagarna hade roligt och jag - ja, jag glömde nästan att jag hade varit arg och ledsen. Så mycket positiv energi man kan få av att vara instruktör! Tack, gänget!
Bra mat i magen är förutsättningen för att alls orka någonting just nu. Packa gymväskan står på programmet innan jag slår mig ner i soffan med en skål jordgubbar och filosoferar lite över livet innan läggdags. Det blir bra igen, det vet jag - men det kanske ömmar lite ett tag till. Det är okej - JAG är okej. I morgon börjar jag dagen med marklyft för att skapa energi innan jag landar in på kontoret. Alla sätt är bra utom de dåliga :-)
tisdag 17 juni 2014
Ilsken i gymmet
Efter en arbetsdag som inte alls såg ut som tänkt och som gjorde mig både ledsen, arg och stressad drog jag till gymmet för att avreagera mig lite. Betydligt senare än planerat var det också och det var ganska fullt - men det går att träna ändå bara man bestämmer sig.
Alltså - i med BCAA (recension kommer), på med kläderna, in i gymmet. Bröst/armar stod på menyn som en liten mjukstart på Martins bodybuildingprogram. Egentligen ett ganska hiskeligt pass som ger hemsk träningsvärk - men roligt för att man mosar relativt små muskelgrupper. Och med lite ilska i banken får man alltid till lite extra styrka ;-)
Uppvärmning (1000 m rodd på nåt som liknar rekordtid tror jag) och sedan bänkpressen som var ledig just då. Åttor med 40 kg precis som i våras. Inte supervackra rent tekniskt men det gick. Vidare mot lutade flies där jag fick sänka vikterna lite för att få bra teknik. Sedan dips med hjälp av gummibandet, de kändes orimligt tunga men det gick att knipa åttor ändå.
Nästa steg: kabelmaskinen. Enarms tricepspress och två olika varianter på bicepscurls. Det brände och spände ordentligt i musklerna sen! Huvudet kändes också lugnare men i duschen bestämde jag mig ändå för att jag inte tänkte delta i kvällens planerade "sociala" middag utan cyklade hem i stället. Har fått mat, kramar och tröstat mig med lakritspuck-glass i stället. Det känns bättre!
Alltså - i med BCAA (recension kommer), på med kläderna, in i gymmet. Bröst/armar stod på menyn som en liten mjukstart på Martins bodybuildingprogram. Egentligen ett ganska hiskeligt pass som ger hemsk träningsvärk - men roligt för att man mosar relativt små muskelgrupper. Och med lite ilska i banken får man alltid till lite extra styrka ;-)
Uppvärmning (1000 m rodd på nåt som liknar rekordtid tror jag) och sedan bänkpressen som var ledig just då. Åttor med 40 kg precis som i våras. Inte supervackra rent tekniskt men det gick. Vidare mot lutade flies där jag fick sänka vikterna lite för att få bra teknik. Sedan dips med hjälp av gummibandet, de kändes orimligt tunga men det gick att knipa åttor ändå.
Nästa steg: kabelmaskinen. Enarms tricepspress och två olika varianter på bicepscurls. Det brände och spände ordentligt i musklerna sen! Huvudet kändes också lugnare men i duschen bestämde jag mig ändå för att jag inte tänkte delta i kvällens planerade "sociala" middag utan cyklade hem i stället. Har fått mat, kramar och tröstat mig med lakritspuck-glass i stället. Det känns bättre!
Testpanelen: Core BCAA
Jag är med i Svensk Hälsokosts testpanel och har haft nöjet att testa några produkter tidigare. Senast de tog kontakt erbjöd de mig att testa Betakaroten vilket jag tyckte var mindre intressant - men då fick jag i stället erbjudandet att testa Core BCAA-pulver och det använder jag ju regelbundet när jag styrketränar så det tyckte jag var en betydligt bättre idé!
Pulvret kom hem jättesmidigt men mitt i uppladdningen inför Tjejmarathon var det inte så viktigt med gymträning och BCAA så det har fått stå i skåpet några veckor innan det blev dags. Men nu så!
Core-produkterna har alltid sköna no-nonsense förpackningar vilket jag kan tycka är ganska trevligt. Träningsmarknaden flödar över av super-xplode-megapower-ultrastrong-produkter och really - aminosyror är aminosyror. Det är liksom inget man får superkrafter av men det är en bra grej om man vill ta hand om sin muskelmassa. Som ni kanske vet är aminosyror proteinets "byggstenar" och de går åt vid hårt muskelarbete. Bra alltså att fylla på med dem inför och efter passet om man är rädd om sin muskelmassa eller försöker bygga på den. Vissa använder aminosyror inför långdistanslöpning på tom mage - jag har inte testat detta än men det kanske jag gör under sommaren.
Nackdelen med aminosyror är att de smakar lite småmysko. Om jag minns rätt så är det aminosyran leucin som "inte är nån kulinarisk upplevelse" som Jacob Gudiol beskriver det. Core BCAA är den fjärde varianten på aminosyror jag testar. Jag valde smaken "Berry Boost" - annars har jag provat lite syrligare varianter innan för jag tänkte att det kanske döljer aminosyresmaken lite men det är sällan det funkar. Berry Boost är inte syrlig - den smakar lite konstgjort sött, som vingummi, bubbelgum eller nåt i det häradet. Positivt med det är dock att aminosyresmaken försvinner litegrann i det bubbelgumsaktiga så det är absolut en av de bättre jag har smakat. Den är lätt att skaka ut i en vanlig shaker. BCAA (grenade aminosyror) är oftast lite svårare att skaka ut om man jämför med EAA eftersom de grenade aminosyrorna är "längre". Jag brukar lösa det genom att skaka, låta stå några minuter och skaka igen så slipper man klumpar. Men med det sagt så är Core BCAA betydligt mer lättlösligt än andra produkter av samma typ.
Sammantaget tycker jag att Core BCAA är en bra produkt som gör vad den ska - plus för smaken och för priset som är absolut rimligt. Skopa följer med i burken så det är lätt att dosera i en shaker, ta med i gymväskan och blanda ut före och efter passet. Eller så kan man göra som jag - blanda dubbel dos direkt, dricka hälften före och hälften efter. Effekten kan försämras marginellt av att drycken får stå i en timme men eftersom jag alltid kompletterar med vassleprotein efter passet så accepterar jag den lilla risken då jag tycker det är mycket enklare att skaka ihop hela portionen på en gång.
Pulvret kom hem jättesmidigt men mitt i uppladdningen inför Tjejmarathon var det inte så viktigt med gymträning och BCAA så det har fått stå i skåpet några veckor innan det blev dags. Men nu så!
Nackdelen med aminosyror är att de smakar lite småmysko. Om jag minns rätt så är det aminosyran leucin som "inte är nån kulinarisk upplevelse" som Jacob Gudiol beskriver det. Core BCAA är den fjärde varianten på aminosyror jag testar. Jag valde smaken "Berry Boost" - annars har jag provat lite syrligare varianter innan för jag tänkte att det kanske döljer aminosyresmaken lite men det är sällan det funkar. Berry Boost är inte syrlig - den smakar lite konstgjort sött, som vingummi, bubbelgum eller nåt i det häradet. Positivt med det är dock att aminosyresmaken försvinner litegrann i det bubbelgumsaktiga så det är absolut en av de bättre jag har smakat. Den är lätt att skaka ut i en vanlig shaker. BCAA (grenade aminosyror) är oftast lite svårare att skaka ut om man jämför med EAA eftersom de grenade aminosyrorna är "längre". Jag brukar lösa det genom att skaka, låta stå några minuter och skaka igen så slipper man klumpar. Men med det sagt så är Core BCAA betydligt mer lättlösligt än andra produkter av samma typ.
Sammantaget tycker jag att Core BCAA är en bra produkt som gör vad den ska - plus för smaken och för priset som är absolut rimligt. Skopa följer med i burken så det är lätt att dosera i en shaker, ta med i gymväskan och blanda ut före och efter passet. Eller så kan man göra som jag - blanda dubbel dos direkt, dricka hälften före och hälften efter. Effekten kan försämras marginellt av att drycken får stå i en timme men eftersom jag alltid kompletterar med vassleprotein efter passet så accepterar jag den lilla risken då jag tycker det är mycket enklare att skaka ihop hela portionen på en gång.
måndag 16 juni 2014
NMT: It's leg day!
Jag är tillbaka. Efter en helg där det har sovits och slappats mer än vanligt känns kroppen nu pigg och fräsch igen och jag längtar efter att träna! I dag var jag dock instruktör men passade på att röra på mig lite extra ändå för att känna efter. Lätta, fina steg var det :-) Från och med i dag dubblar jag min dos av "superpulver" från Supernature så ska vi se om det händer magiska grejer!
Temat för dagens pass var BEN. Benträning på alla möjliga sätt. Noggrann uppvärmning och transport till "kossabacken". Sedan fantastiska kombinationer av utfall, jägarvila, tricepsdips, sprint, situps och benkast och om igen. Varvade "idioten" i backe med knäböj med puls och hopp. Lastade på en liten cirkel med bålövningar innan vi repeterade hela alltet igen och folk började svära över trötta ben. Men vi körde på.
Bröt av med att hoppa bock uppför backen innan vi joggade neråt igen och sedan förflyttade oss i en lång kolonn med händerna på framförvarandes axlar så att man tvingas springa i takt. Vi repeterade bålcirkeln en gång till och sen blev det jägarmarsch nästan hela vägen tillbaka till start - förutom att vi körde lite framlänges/baklängeslöpning också.
Eftersom det blev så pass mycket benträning nöjde vi oss med 22 upphopp innan vi stretchade i kvällssolen. Det var ett riktigt kul pass!
I morgon ska jag till gymmet och leka bodybuilding. Känner mig peppad och inspirerad! Dessutom ska jag testa Core BCAA som jag har fått hem från Svensk Hälsokost. Recension följer :-)
Temat för dagens pass var BEN. Benträning på alla möjliga sätt. Noggrann uppvärmning och transport till "kossabacken". Sedan fantastiska kombinationer av utfall, jägarvila, tricepsdips, sprint, situps och benkast och om igen. Varvade "idioten" i backe med knäböj med puls och hopp. Lastade på en liten cirkel med bålövningar innan vi repeterade hela alltet igen och folk började svära över trötta ben. Men vi körde på.
Bröt av med att hoppa bock uppför backen innan vi joggade neråt igen och sedan förflyttade oss i en lång kolonn med händerna på framförvarandes axlar så att man tvingas springa i takt. Vi repeterade bålcirkeln en gång till och sen blev det jägarmarsch nästan hela vägen tillbaka till start - förutom att vi körde lite framlänges/baklängeslöpning också.
Eftersom det blev så pass mycket benträning nöjde vi oss med 22 upphopp innan vi stretchade i kvällssolen. Det var ett riktigt kul pass!
I morgon ska jag till gymmet och leka bodybuilding. Känner mig peppad och inspirerad! Dessutom ska jag testa Core BCAA som jag har fått hem från Svensk Hälsokost. Recension följer :-)
söndag 15 juni 2014
Tvångsyoga?
Njaeh. Inte riktigt. Fast lite tvångsyoga var det allt!
Coach K Runners bjöd in till yoga för löpare. Med Nellie som instruktör. Och eftersom hon och jag ändå behövde ha ett möte och planera sommaren för B.A.B.Y. Runners Team så blev det ganska logiskt att jag skulle delta i yogapasset och så kunde vi ha möte sen!
Det är märkligt det där med vila. I några dagar känns det hur bra som helst, men sen börjar kroppen kännas sned och konstig. Gamla skavanker gör sig påminda, det gör lite ont här och där och träningslusten infinner sig åter. Nu har jag ändå pysslat med lite lågintensiv träning - cyklat, joggat när jag har instruerat etc, men ingen seriös träning för träningens skull denna vecka. Förrän i dag alltså.
Nellie utlovade en ganska fysisk yogaklass med uppvärmning, lite mer intensiva flöden, nedvarvning och avslappning. Vi inledde med lite mjukare övningar inkl en del jobb med fötterna (jobbigt men nödvändigt) och lite höftöppningar. Sedan följde ett antal solhälsningsvarianter där jag var glad över att höra att det inte bara var jag som pustade och stånkade! För det kändes ganska jobbigt. Som avslut följde lite rotation, framåtfällningar och sånt innan vi körde avspänning.
Kroppen var betydligt gladare efter passet än innan och sen är det ju aldrig fel att bli bjuden på hemlagad lunch och jordgubbar på en mysig uteplats :-)
Men nu - nu är jag redo att börja ta i med träningen igen. Kanske inte fullt ös på intervallpass riktigt än, men styrketräning och lätt löpning känns inte alls avlägset. Inte som efter Österlenmaraton i vintras när jag var helt o-sugen på att springa i flera veckor!
Coach K Runners bjöd in till yoga för löpare. Med Nellie som instruktör. Och eftersom hon och jag ändå behövde ha ett möte och planera sommaren för B.A.B.Y. Runners Team så blev det ganska logiskt att jag skulle delta i yogapasset och så kunde vi ha möte sen!
Det är märkligt det där med vila. I några dagar känns det hur bra som helst, men sen börjar kroppen kännas sned och konstig. Gamla skavanker gör sig påminda, det gör lite ont här och där och träningslusten infinner sig åter. Nu har jag ändå pysslat med lite lågintensiv träning - cyklat, joggat när jag har instruerat etc, men ingen seriös träning för träningens skull denna vecka. Förrän i dag alltså.
Nellie utlovade en ganska fysisk yogaklass med uppvärmning, lite mer intensiva flöden, nedvarvning och avslappning. Vi inledde med lite mjukare övningar inkl en del jobb med fötterna (jobbigt men nödvändigt) och lite höftöppningar. Sedan följde ett antal solhälsningsvarianter där jag var glad över att höra att det inte bara var jag som pustade och stånkade! För det kändes ganska jobbigt. Som avslut följde lite rotation, framåtfällningar och sånt innan vi körde avspänning.
Kroppen var betydligt gladare efter passet än innan och sen är det ju aldrig fel att bli bjuden på hemlagad lunch och jordgubbar på en mysig uteplats :-)
Men nu - nu är jag redo att börja ta i med träningen igen. Kanske inte fullt ös på intervallpass riktigt än, men styrketräning och lätt löpning känns inte alls avlägset. Inte som efter Österlenmaraton i vintras när jag var helt o-sugen på att springa i flera veckor!
lördag 14 juni 2014
Malmömilen - som funktionär
Dags för Malmömilen i dag i fintsvenskt sommarväder. 18-20 grader, blandat sol och molnigt. Bra löparväder alltså och det var inte utan att det pirrade lite i löparbenen när jag köade för att hämta ut Joakims nummerlapp innan jag skulle på funktionärsinfo.
Vi fick besked om att vi skulle bevaka sista 2 km. Lotsa löparna rätt, hantera eventuell trafik och vara allmänt trevliga. Efter att vi hade fått info och funktionärsutrustning (reflexväst storlek XXXL tror jag, rejäl var den i alla fall!) gick vi ut längs bansträckan och placerade ut oss och riggade vårt område. Jag befann mig 200 m från mål tillsammans med 3 andra funktionärer. Vi kände oss väl förberedda - men precis när startskottet gick kom vår banchef och meddelade att banan var felaktig på hans karta och att i stället för att springa på cykelväg och trottoar på vår bit skulle löparna springa på vägbanan och därmed passera en av Malmös största korsningar. Som just då inte var avspärrad.
15.20 var vägen fortfarande inte avspärrad och vi började bli lite småbekymrade. Men vips dök två st bilar upp med ansvariga som riggade avspärrningar och lotsade bussarna rätt och fixade och när första löparna dök upp strax före halv fyra var allt klart.
Loppet flöt bra förutom några enstaka idioter. Folk som frågade om vi hade tillstånd att spärra av (eh, ja, det är Malmö Kommun som har spärrat av och polisen står därnere i korsningen!?!!?), några cyklister som kastade sig över korsningen och rätt in i löparna trots att jag instruerade om annat men okej, har man hörlurar så har man... och ett praktarsle i bil som var förbaskat grinig och sur och prompt ville prata med nån ansvarig för han bara MÅSTE hem och kunde inte förstå varför han inte fick köra bil på upploppet. D'oh.. Nåväl, vår kompis vägavspärrningsmannen hanterade det förtjänstfullt så vi slapp olyckor.
De löpare som hörde mig heja såg i alla fall ut att bli glada över hojtningen och tjejerna från B.A.B.Y. Runners Team gjorde också bra ifrån sig såg jag. Härligt att alla genomförde, det var flera som aldrig sprungit en mil förut - bra jobbat!
När de allra sista löparna hade passerat var det dags att plocka ihop och lämna in grejer och ge sig hemåt igen. Det var kul att vara funktionär - man begriper inte alltid när man springer lopp hur mycket jobb det faktiskt ligger bakom!
Vi fick besked om att vi skulle bevaka sista 2 km. Lotsa löparna rätt, hantera eventuell trafik och vara allmänt trevliga. Efter att vi hade fått info och funktionärsutrustning (reflexväst storlek XXXL tror jag, rejäl var den i alla fall!) gick vi ut längs bansträckan och placerade ut oss och riggade vårt område. Jag befann mig 200 m från mål tillsammans med 3 andra funktionärer. Vi kände oss väl förberedda - men precis när startskottet gick kom vår banchef och meddelade att banan var felaktig på hans karta och att i stället för att springa på cykelväg och trottoar på vår bit skulle löparna springa på vägbanan och därmed passera en av Malmös största korsningar. Som just då inte var avspärrad.
15.20 var vägen fortfarande inte avspärrad och vi började bli lite småbekymrade. Men vips dök två st bilar upp med ansvariga som riggade avspärrningar och lotsade bussarna rätt och fixade och när första löparna dök upp strax före halv fyra var allt klart.
Loppet flöt bra förutom några enstaka idioter. Folk som frågade om vi hade tillstånd att spärra av (eh, ja, det är Malmö Kommun som har spärrat av och polisen står därnere i korsningen!?!!?), några cyklister som kastade sig över korsningen och rätt in i löparna trots att jag instruerade om annat men okej, har man hörlurar så har man... och ett praktarsle i bil som var förbaskat grinig och sur och prompt ville prata med nån ansvarig för han bara MÅSTE hem och kunde inte förstå varför han inte fick köra bil på upploppet. D'oh.. Nåväl, vår kompis vägavspärrningsmannen hanterade det förtjänstfullt så vi slapp olyckor.
De löpare som hörde mig heja såg i alla fall ut att bli glada över hojtningen och tjejerna från B.A.B.Y. Runners Team gjorde också bra ifrån sig såg jag. Härligt att alla genomförde, det var flera som aldrig sprungit en mil förut - bra jobbat!
När de allra sista löparna hade passerat var det dags att plocka ihop och lämna in grejer och ge sig hemåt igen. Det var kul att vara funktionär - man begriper inte alltid när man springer lopp hur mycket jobb det faktiskt ligger bakom!
onsdag 11 juni 2014
We're singing in the rain...
Onsdag och dags för mig att hålla i ett NMT-pass. Strategiskt planerat för att jag inte skulle behöva kuta runt för mycket på stela ben. Fast jag hade inte behövt vara så orolig för det, kroppen känns ganska bra nu och det är jag tacksam för!
Det regnade - ett mjukt, ljummet sommarregn som tydligen avskräckte folk för det var inte många adepter jag hade på dagens pass. Konstigt egentligen, jag tyckte regnet var väldigt välkommet efter en ganska kvav dag och förutom att det blev lite fuktigt så var det absolut inte obehagligt att vara ute i! Atleterna klagade inte heller kan jag meddela. Fast det är klart, byxorna blev ganska dyngsura och det skvalpade i skorna efter löpning i högt gräs....
Passet blev varierat och lite lekfullt. Olika förflyttningsformer upp och ner i backarna. En vända ute i skogen med baklänges utfallssteg och annat kul. Sedan 3 minuters intensiv magträning innan vi gick på kvällens lilla blandade cirkel. I lätt regn medan solen kikade fram bakom molnen emellanåt och fågelsång och grodläten bildade soundtrack. Fantastiskt!
Gräsiga och grusiga tog vi oss ut i skogen och tillbaka mot utgångspunkten med lekfulla förflyttningssätt. Ringdans och kungastolar avlöste varann och vi hittade en container att klättra upp på innan vi hoppade bock tillbaka till motionscentret, stretchade och gjorde en himmelens massa upphopp. Jag hade en väldigt rolig kväll som gav mycket energi och jag tror nog att deltagarna var lika nöjda! Fick i alla fall kommentaren "det var så skönt så jag vill inte gå in"!
I morgon bär det av ut på landet för lite teambuildingaktivitet. Lämpligt sådär under en vilovecka ;-)
Det regnade - ett mjukt, ljummet sommarregn som tydligen avskräckte folk för det var inte många adepter jag hade på dagens pass. Konstigt egentligen, jag tyckte regnet var väldigt välkommet efter en ganska kvav dag och förutom att det blev lite fuktigt så var det absolut inte obehagligt att vara ute i! Atleterna klagade inte heller kan jag meddela. Fast det är klart, byxorna blev ganska dyngsura och det skvalpade i skorna efter löpning i högt gräs....
Passet blev varierat och lite lekfullt. Olika förflyttningsformer upp och ner i backarna. En vända ute i skogen med baklänges utfallssteg och annat kul. Sedan 3 minuters intensiv magträning innan vi gick på kvällens lilla blandade cirkel. I lätt regn medan solen kikade fram bakom molnen emellanåt och fågelsång och grodläten bildade soundtrack. Fantastiskt!
Gräsiga och grusiga tog vi oss ut i skogen och tillbaka mot utgångspunkten med lekfulla förflyttningssätt. Ringdans och kungastolar avlöste varann och vi hittade en container att klättra upp på innan vi hoppade bock tillbaka till motionscentret, stretchade och gjorde en himmelens massa upphopp. Jag hade en väldigt rolig kväll som gav mycket energi och jag tror nog att deltagarna var lika nöjda! Fick i alla fall kommentaren "det var så skönt så jag vill inte gå in"!
I morgon bär det av ut på landet för lite teambuildingaktivitet. Lämpligt sådär under en vilovecka ;-)
tisdag 10 juni 2014
Tjejmarathon - post-race-report eller nåt
Det finns många bitar av Tjejmarathon som inte riktigt kom med i race reporten. Jag kanske behövde smälta upplevelsen och landa lite, och bli lite mindre trött och luddig i skallen!
Som till exempel det där med att springa med ett annat syfte. När det inte handlar om tid och prestation utan att alla vi som springer har samlat in pengar till samma insamling och vi springer tillsammans och hjälper varandra. Det är sånt som gör att tanken på att bryta loppet och ge upp inte finns - i alla fall inte för mig (så länge jag får vara hel, kan jag tillägga). Alla ska med, liksom.
Eller att jag delade ut Ipren till en löpare som behövde det, att samma löpare tvingades kliva av men frikostigt delade ut av sina salttabletter och annan proviant vid en vätskestation. Att vi träffade en skadad löpare och stannade och hjälpte henne i kontakt med teamet så att hon slapp halta ute i skogen i ensamhet. Att alla delade med sig av allt, helt enkelt.
Att ingen tjurar över "bonuskilometrar" utan kallar dem "valuta för pengarna". Vi sprang fel och fick backa men det var ingens fel, det bara blev så. Och så springer vi lite till helt enkelt. Eller hjälper varandra att leta rätt på markeringarna när 5 st skuttar runt lite småvilse i skogen...
Tjejmarathon är också ett rymligt lopp på ett annat sätt. Det är helt okej att du inte har koll på allt. Det finns funktionärer på vätskestationerna som ser till att du får i dig det du ska. Det finns cyklande sjukvårdare som håller koll på att du mår bra längs vägen. Och det finns andra löpare som frikostigt delar med sig av tips på energi, övningar, tankar, andning - vad som helst.
Jag kan varmt rekommendera Tjejmarathon för den som vill prova på ultradistans. Det var fantastiskt!
På det mer personliga planet gläds jag över en hel kropp. Visst, det är lite stelt i höfterna och tårna är lite ömma, men inte så att det stör så hemskt. Jag har t ex visat löpskolningsövningar i dag helt utan problem. Nellies rörlighetsövningar var betydligt jobbigare men säkert nyttiga!
Jag njuter av min egen prestation och skryter glatt. Solar mig i andras beundran och gläds inombords över att jag faktiskt gjorde det. Jag sprang 54 kilometer! Femtifyra! Det är helt sjukt. För tre år sen tyckte jag att en mil var jättelångt och att jag aldrig skulle springa längre än halvmaraton nånsin. Amazing.
Och så äter jag. Hungrig hela tiden - jag försöker fylla på med mat så gott det bara går för jag vet att det säkert är "tomt i lagerhyllan" lite här och var. Och gott om vätska också. Hur sjukt det än låter så toklängtar jag efter gymmet och skivstängerna men de får vänta lite till. Jag vill känna mig återhämtad först. Tills vidare räcker det med transportcykling, lite instruktörsjobb och mjuk rörlighetsträning. Till helgen får vi se hur det känns :-)
Som till exempel det där med att springa med ett annat syfte. När det inte handlar om tid och prestation utan att alla vi som springer har samlat in pengar till samma insamling och vi springer tillsammans och hjälper varandra. Det är sånt som gör att tanken på att bryta loppet och ge upp inte finns - i alla fall inte för mig (så länge jag får vara hel, kan jag tillägga). Alla ska med, liksom.
Eller att jag delade ut Ipren till en löpare som behövde det, att samma löpare tvingades kliva av men frikostigt delade ut av sina salttabletter och annan proviant vid en vätskestation. Att vi träffade en skadad löpare och stannade och hjälpte henne i kontakt med teamet så att hon slapp halta ute i skogen i ensamhet. Att alla delade med sig av allt, helt enkelt.
Att ingen tjurar över "bonuskilometrar" utan kallar dem "valuta för pengarna". Vi sprang fel och fick backa men det var ingens fel, det bara blev så. Och så springer vi lite till helt enkelt. Eller hjälper varandra att leta rätt på markeringarna när 5 st skuttar runt lite småvilse i skogen...
Tjejmarathon är också ett rymligt lopp på ett annat sätt. Det är helt okej att du inte har koll på allt. Det finns funktionärer på vätskestationerna som ser till att du får i dig det du ska. Det finns cyklande sjukvårdare som håller koll på att du mår bra längs vägen. Och det finns andra löpare som frikostigt delar med sig av tips på energi, övningar, tankar, andning - vad som helst.
Jag kan varmt rekommendera Tjejmarathon för den som vill prova på ultradistans. Det var fantastiskt!
På det mer personliga planet gläds jag över en hel kropp. Visst, det är lite stelt i höfterna och tårna är lite ömma, men inte så att det stör så hemskt. Jag har t ex visat löpskolningsövningar i dag helt utan problem. Nellies rörlighetsövningar var betydligt jobbigare men säkert nyttiga!
Jag njuter av min egen prestation och skryter glatt. Solar mig i andras beundran och gläds inombords över att jag faktiskt gjorde det. Jag sprang 54 kilometer! Femtifyra! Det är helt sjukt. För tre år sen tyckte jag att en mil var jättelångt och att jag aldrig skulle springa längre än halvmaraton nånsin. Amazing.
Och så äter jag. Hungrig hela tiden - jag försöker fylla på med mat så gott det bara går för jag vet att det säkert är "tomt i lagerhyllan" lite här och var. Och gott om vätska också. Hur sjukt det än låter så toklängtar jag efter gymmet och skivstängerna men de får vänta lite till. Jag vill känna mig återhämtad först. Tills vidare räcker det med transportcykling, lite instruktörsjobb och mjuk rörlighetsträning. Till helgen får vi se hur det känns :-)
måndag 9 juni 2014
Race report: Tjejmarathon 2014
Jag är ultra. Det är fantastiskt! Från 10 km till 54 km på 3 år :-)
Det var ett långt lopp så risken finns att det blir en lång race report. Ska försöka "kapitelindela" lite så blir det mer lättläst. Men först - målgångsbilden från Tjejmarathon!
Uppladdningen
Vi åkte mot Borås lördag förmiddag. Stopp på Laxbutiken för lunch (lasta in bra fetter, ja tack) och så var vi framme på hotellet nånstans vid halv tre. Vi checkade in och rekade läget lite, kollade upp var loppets vätskestationer skulle befinna sig och sen drog vi ut på stan för en eftermiddagsfika. Eftersom vädret var helt kalasbra hittade vi även en bra uteservering vid Viskan och satt ett tag med benen uppe i solen och drack nåt kallt.
En bekant hade rekommenderat restaurangen Thai Silk som ett bra uppladdningsställe. Asiatisk bufférestaurang med lite smårätter, en fräsch wokbuffé och efterrätter. Kan vara risky - men har jag fått stället rekommenderat av nån annan så vågar jag oftast äta buffé och den här var det definitivt inget fel på. Jag lastade in goda wokade räkor med ordentligt med vitlök och ingefära (antiinflammatoriskt är alltid bra), fräscha grönsaker, ris och lite efterrätter. Sen blev det final i Gladiatorerna hemma på hotellrummet och vi fick även lov att lägga våra kylklampar i hotellfrysen så att Joakim kunde serva mig med kalla drycker under loppet. Kalasbra, tack för den servicen Scandic Plaza Borås!
Jag sov ganska gott på natten men frukostätandet på morgonen var det sämre med. Inte mycket som kom ner. Nånstans var jag ändå trygg i vetskapen om att det inte spelar så stor roll för glykogenlagren hur mycket jag lyckades få i mig - grundjobbet är ändå gjort och några hundra kalorier hit eller dit gör inte världens största skillnad.
Starten
Ett antal nervösa löpare stod och trippade utan för hotellet och väntade på bussen. Som var lite sen. Så när den väl kom blev det omgående inlastning och avfärd. Stämningen var nervös men de gamla ultrarävarna gjorde sitt bästa för att lugna oss rookies! Framme vid Hindåsgården mötte S upp mig (hon befann sig i kompisars sommarstuga) och det var en lättnad att ha nån att småprata nervöst med och få hjälp att montera nummerlappen fint på låret. Utan att nåla fast den i trosorna ;-)
Vi blev "vallade" bort mot starten på elljusspåret och fick de sista instruktionerna om vilka markeringar vi skulle följa, vilken färg på snitsel som gällde sista milen och att vi hade skyldighet att hjälpa andra löpare som befann sig i problem. Plus att vi skulle ha kul då! Sedan nedräkning och start. Tjohoo!
Loppet
Ultra på riktigt. Banan började med en uppförsbacke - och alla gick :-D My kind of race, definitivt! Och sen - sprang vi fel. Så himla typiskt när man springer vandringsled, det är helt klart den mest högfrekventa felspringningen! En hel klunga när leden följer ett elljuspår eller en grusväg = stor risk att man missar var man ska ta av och alla litar på att täten har koll. Det hade de... inte! Jag uppmärksammade efter ett tag att vi inte hade sett orange markering på länge och vi var några stycken som vände, kollade och hittade var vi skulle tagit av. Felspringning ca 1 km. Joråsåatteh... Efter ett antal kilometer där vi trodde att vi var ensamma och längst bak kom de som hade fortsatt i kapp. De hade fått ett extravarv på elljusspårets 2½ km och kommit tillbaka till starten :-D
"Vi" betyder i detta sammanhanget Magda och jag. Vi fick sällskap redan efter några kilometer och höll ihop hela vägen in i mål. Magda är en äkta ultraräv och dessutom läkare så jag hade världens tryggaste och bästa sällskap! Och så var vi överens om att ta det lite lugnt och gå i backarna vilket funkade kalasbra. Det var varmt - och vid första badplatsen vi passerade så dök vi ner och doppade händerna och hällde kallt vatten över huvudet. Perfekt! Nånstans efter första vätskestationen vid 15 km (då hade jag 17.6 på klockan och det hade tagit 2½ timme dit!) fick vi sällskap av Maggan som sprang med oss till sista vätskestationen och sen drog ifrån. Hon hade precis varit på tri-läger och gjort Borås City Triathlon i lördags så jag tyckte det var rätt imponerande att springa en ultra som långpass dagen efter :-)
Vi pratade och skrattade och hade det fint. Jag kämpade något mellan 20 och 25 km, av nån anledning får jag gärna en dipp efter 20 km men eftersom jag hade sällskap blev det aldrig lika hemskt. Vi sprang fel några gånger men felspringningarna blev allt kortare när vi insåg att nu har vi missat en markering, vi backar - och så hittade vi rätt. Leden var välmarkerad, bara det att det var så grönt och lummigt så markeringarna var lite svåra att hitta inne i grönskan ibland! Vi passerade flera vattendrag där vi kylde ner oss och det var verkligen något som gav extra kraft. Snart började vi närma oss vätskekontroll 2 som skulle vara "runt 30 km" vilket var typ 34 km eller nåt sånt. Påfyllning av energidepåer och här fanns även Joakim med min keps (hårt saknad, bra att jag fick den), Resorb och kalla jordgubbar. Välbehövligt!
Vi fortsatte framåt och var rädda att vi nu hade lite bråttom. Man hade aviserat repdragning vid 40 km efter 7 timmar (det visade sig sen att man hade skippat det eftersom terrängen var så tuff och vädret så varmt) så vi tryckte på lite. Jag fick lite magproblem av vätskan jag hade klämt i mig så jag fick ta lite gångpauser för att den inte skulle komma upp igen - turligt nog rörde det sig oftast bara om 4-5 minuter och traskar man på så tappar man inte så mycket tid. Biten mellan 30 och 40 km var nog den svåraste. Myrmarker som var sanka, branta backar, men fantastiska utsikter och underbar skog. En upplevelse! Maggan drog och drog, hejade och peppade oss för att vi skulle ta oss fram i tid. Vätskekontrollen låg väl snarare vid 43 km än vid 40 km (jag hade 46 km på klockan) men ÅH så välkommet det var att fylla på. Maggan gjorde en snabb påfyllning och stack med ett annat gäng, Magda väntade in mig medan jag duschade under vattenslangen och så var det på't igen.
Sista biten var mer asfalt och mindre terräng. Bra eller dåligt? Mer lättsprunget, men tuffare för fötter och leder, särskilt i trailskor! Och så skulle vi nu följa rödgul snitsel i stället för orange markering de sista 8 km. 8 km kvar - det äter man ju till frukost. Vi gick och sprang om vartannat. Gick när det var soligt, sprang i skuggan. Fyllde på med energi och vatten, pratade, jobbade, peppade. Vid 5 km passerade vi två löpare som gick, en av dem hakade på oss och sprang med oss in i mål. Från 50 km ungefär började mitt gamla löparknä ge sig till känna men 5 km på mestadels plan asfalt går ändå. De sista 5 km snirklade sig runt i Borås och vi hade "målvittring" en gång men skickades sen ut på en sista slinga på 500 m. Skittufft just där och då! Men det tog ju inte många minuter innan vi äntligen gick i mål, blev omklappade, fotograferade, fick medaljer och goodiebags och kallt vatten. Det godaste vattnet nånsin I tell you! Sen satte jag mig ner och funderade över tillvaron och drack och drack och drack. Och jublade inombords och var allmänt väldigt nöjd men väldigt trött!
Energi och support
Först och främst och bäst - att ankomma till en vätskestation på Tjejmarathon liknar inget annat. Alla tjoar och hejar och jublar och har koll. Ser till att man får i sig Enervit, salt (viktigt i värmen) och lite omsorg. DET är WIN! Jag tryckte i mig chips för salt och lite fett. Hade svårt med allt annat men såg till att dricka Enervit och kallt vatten eller cola. Plus Resorb när det fanns. Salta pinnar, nån fruktbit, men bullar och sånt funkade inte alls trots att jag hade velat. Resonerade att det var bättre att få i sig något än ingenting alls och så fick jag komplettera med det jag hade i ryggsäcken.
Jag hade vatten i vätskeblåsan och fyllde på den längs vägen. Jag hade med mig gel som jag tog ibland - bäst var High5 IsoGel, den är lite mer lättflytande och smaksatt med fruktsaft så den är betydligt fräschare än de vanliga från Vitargo som jag har använt tidigare. Jag hade en Bounce-boll med jordnötter som jag tog några tuggor av (jordnötssmör + socker, asbra men svårtuggat). Och så hade jag Enervits energitabletter (jag tror de heter GT eller nåt sånt) och de var min livräddare. Druvsocker plus salt och mineraler och så smakade de lite syrligt.
På andra och tredje vätskestationen mötte Joakim upp med lite specialgrejer. Kalla jordgubbar och melonbitar var fantastiskt i värmen. Likaså kall päron-MER och kalla apelsinklyftor på sista vätskestationen. Jag mådde lite illa mellan varven från 35 km och in i mål och syrligt funkade bäst då. Energitabletterna t ex men även apelsinen var heeelt fantastisk. Joakim påstod att jag kastade mig över den som en vilde och just då var det nog det godaste som fanns! Det är bra att ha en "egen" supporter som fokuserar på att man får i sig saker och som har tänkt lite längre och handlat lite extragrejer som man kanske inte själv kom på att man behövde <3
Status efteråt
Det första jag var medveten om var ömma fötter. Och så det där stela IT-bandet på höger sida men det var jag också förberedd på - även om vi har fixat till den där högerhöften ordentligt så är det mycket begärt att den ska funka prickfritt i över 8 timmar. Och när höften blir trött så drar jag lite i IT-bandet och så känns det lite som löparknä. Fair enough. Därutöver var det mest lite stelt.
I duschen kollade jag av fysisk status. Fötterna såg roliga ut - jag hade ju doppat dem i myren ett antal gånger och sen sprungit i blöta strumpor så de var något russinlika. Några blåsor utanpå rester av gamla blåsor men inget varaktigt. Ska dock dra av nagellacket och kolla på min redan blåa högra stortånagel för att se om den har blivit så mycket värre att den behöver punkteras. Hoppas inte det... urk... Lite skav på vänster nyckelben och bak på vänster axel efter ryggsäcken, annars ingenting.
Sen blir man lite dum i huvudet av långa lopp och givetvis var jag inte särskilt bra på att sova i natt så i dag är jag ytterst korkad och övertrött helt enkelt. Men också glad och stolt.
Utrustningen
För den som undrar - jag körde säkra kort. Sånt som jag vet funkar. På fötterna ett par väl insprungna Salomon Speedcross 3 och 1000 Mile strumpor - såna med dubbla tunna lager som minimerar risken för blåsor. Tunna långa 2XU-tights - jag hade funderingar på korta tights och kompressionsstrumpor men jag gillar inte risken för lårskav så det blev långa tunna tights i stället. Sport-BH från Nike och Vårrusets T-shirt från Helly Hansen som är av världens mjukaste material och sitter riktigt bra. Vätskeryggsäck Salomon Skinlab-S med 1½ l vätskeblåsa. Ett par no-name solglasögon och en keps från Adidas.
Gör jag om det?
Absolut. Alla dagar i veckan. Men kanske inte i dag eller i morgon! Jag gillar att springa långt. Jag gillar att ta mig från A till B och när jag får springa på skogsstigar är jag som lyckligast. Nånstans vid 40 km noterade Maggan att jag fortfarande hade "snyggaste löpsteget" (tack Katarina för coaching!). Och trots ömhet och trötthet så känns Swiss Alpine inte längre lika avlägset. 78 km - jag har ju sprungit 54 km (och 2000 höjdmeter) så ytterligare 24 km kan väl inte vara så hemskt? Det ska väl gå, det med? Fast inte nästa helg. Om ett tag kanske!
TACK alla som har stöttat min insamling inför Tjejmarathon. Tack till alla som har varit med längs vägen - fysiskt eller i tanken. Ni gör skillnad. Och tack till Magda, Maggan och Anna för resan ända in i mål - och till funktionärerna och såklart Annie och Madde som arrangerar ett underbart lopp med själ och hjärta. You rock!
Det var ett långt lopp så risken finns att det blir en lång race report. Ska försöka "kapitelindela" lite så blir det mer lättläst. Men först - målgångsbilden från Tjejmarathon!
Uppladdningen
Vi åkte mot Borås lördag förmiddag. Stopp på Laxbutiken för lunch (lasta in bra fetter, ja tack) och så var vi framme på hotellet nånstans vid halv tre. Vi checkade in och rekade läget lite, kollade upp var loppets vätskestationer skulle befinna sig och sen drog vi ut på stan för en eftermiddagsfika. Eftersom vädret var helt kalasbra hittade vi även en bra uteservering vid Viskan och satt ett tag med benen uppe i solen och drack nåt kallt.
En bekant hade rekommenderat restaurangen Thai Silk som ett bra uppladdningsställe. Asiatisk bufférestaurang med lite smårätter, en fräsch wokbuffé och efterrätter. Kan vara risky - men har jag fått stället rekommenderat av nån annan så vågar jag oftast äta buffé och den här var det definitivt inget fel på. Jag lastade in goda wokade räkor med ordentligt med vitlök och ingefära (antiinflammatoriskt är alltid bra), fräscha grönsaker, ris och lite efterrätter. Sen blev det final i Gladiatorerna hemma på hotellrummet och vi fick även lov att lägga våra kylklampar i hotellfrysen så att Joakim kunde serva mig med kalla drycker under loppet. Kalasbra, tack för den servicen Scandic Plaza Borås!
Jag sov ganska gott på natten men frukostätandet på morgonen var det sämre med. Inte mycket som kom ner. Nånstans var jag ändå trygg i vetskapen om att det inte spelar så stor roll för glykogenlagren hur mycket jag lyckades få i mig - grundjobbet är ändå gjort och några hundra kalorier hit eller dit gör inte världens största skillnad.
Starten
Ett antal nervösa löpare stod och trippade utan för hotellet och väntade på bussen. Som var lite sen. Så när den väl kom blev det omgående inlastning och avfärd. Stämningen var nervös men de gamla ultrarävarna gjorde sitt bästa för att lugna oss rookies! Framme vid Hindåsgården mötte S upp mig (hon befann sig i kompisars sommarstuga) och det var en lättnad att ha nån att småprata nervöst med och få hjälp att montera nummerlappen fint på låret. Utan att nåla fast den i trosorna ;-)
Vi blev "vallade" bort mot starten på elljusspåret och fick de sista instruktionerna om vilka markeringar vi skulle följa, vilken färg på snitsel som gällde sista milen och att vi hade skyldighet att hjälpa andra löpare som befann sig i problem. Plus att vi skulle ha kul då! Sedan nedräkning och start. Tjohoo!
Loppet
Ultra på riktigt. Banan började med en uppförsbacke - och alla gick :-D My kind of race, definitivt! Och sen - sprang vi fel. Så himla typiskt när man springer vandringsled, det är helt klart den mest högfrekventa felspringningen! En hel klunga när leden följer ett elljuspår eller en grusväg = stor risk att man missar var man ska ta av och alla litar på att täten har koll. Det hade de... inte! Jag uppmärksammade efter ett tag att vi inte hade sett orange markering på länge och vi var några stycken som vände, kollade och hittade var vi skulle tagit av. Felspringning ca 1 km. Joråsåatteh... Efter ett antal kilometer där vi trodde att vi var ensamma och längst bak kom de som hade fortsatt i kapp. De hade fått ett extravarv på elljusspårets 2½ km och kommit tillbaka till starten :-D
"Vi" betyder i detta sammanhanget Magda och jag. Vi fick sällskap redan efter några kilometer och höll ihop hela vägen in i mål. Magda är en äkta ultraräv och dessutom läkare så jag hade världens tryggaste och bästa sällskap! Och så var vi överens om att ta det lite lugnt och gå i backarna vilket funkade kalasbra. Det var varmt - och vid första badplatsen vi passerade så dök vi ner och doppade händerna och hällde kallt vatten över huvudet. Perfekt! Nånstans efter första vätskestationen vid 15 km (då hade jag 17.6 på klockan och det hade tagit 2½ timme dit!) fick vi sällskap av Maggan som sprang med oss till sista vätskestationen och sen drog ifrån. Hon hade precis varit på tri-läger och gjort Borås City Triathlon i lördags så jag tyckte det var rätt imponerande att springa en ultra som långpass dagen efter :-)
Vi pratade och skrattade och hade det fint. Jag kämpade något mellan 20 och 25 km, av nån anledning får jag gärna en dipp efter 20 km men eftersom jag hade sällskap blev det aldrig lika hemskt. Vi sprang fel några gånger men felspringningarna blev allt kortare när vi insåg att nu har vi missat en markering, vi backar - och så hittade vi rätt. Leden var välmarkerad, bara det att det var så grönt och lummigt så markeringarna var lite svåra att hitta inne i grönskan ibland! Vi passerade flera vattendrag där vi kylde ner oss och det var verkligen något som gav extra kraft. Snart började vi närma oss vätskekontroll 2 som skulle vara "runt 30 km" vilket var typ 34 km eller nåt sånt. Påfyllning av energidepåer och här fanns även Joakim med min keps (hårt saknad, bra att jag fick den), Resorb och kalla jordgubbar. Välbehövligt!
Vi fortsatte framåt och var rädda att vi nu hade lite bråttom. Man hade aviserat repdragning vid 40 km efter 7 timmar (det visade sig sen att man hade skippat det eftersom terrängen var så tuff och vädret så varmt) så vi tryckte på lite. Jag fick lite magproblem av vätskan jag hade klämt i mig så jag fick ta lite gångpauser för att den inte skulle komma upp igen - turligt nog rörde det sig oftast bara om 4-5 minuter och traskar man på så tappar man inte så mycket tid. Biten mellan 30 och 40 km var nog den svåraste. Myrmarker som var sanka, branta backar, men fantastiska utsikter och underbar skog. En upplevelse! Maggan drog och drog, hejade och peppade oss för att vi skulle ta oss fram i tid. Vätskekontrollen låg väl snarare vid 43 km än vid 40 km (jag hade 46 km på klockan) men ÅH så välkommet det var att fylla på. Maggan gjorde en snabb påfyllning och stack med ett annat gäng, Magda väntade in mig medan jag duschade under vattenslangen och så var det på't igen.
Sista biten var mer asfalt och mindre terräng. Bra eller dåligt? Mer lättsprunget, men tuffare för fötter och leder, särskilt i trailskor! Och så skulle vi nu följa rödgul snitsel i stället för orange markering de sista 8 km. 8 km kvar - det äter man ju till frukost. Vi gick och sprang om vartannat. Gick när det var soligt, sprang i skuggan. Fyllde på med energi och vatten, pratade, jobbade, peppade. Vid 5 km passerade vi två löpare som gick, en av dem hakade på oss och sprang med oss in i mål. Från 50 km ungefär började mitt gamla löparknä ge sig till känna men 5 km på mestadels plan asfalt går ändå. De sista 5 km snirklade sig runt i Borås och vi hade "målvittring" en gång men skickades sen ut på en sista slinga på 500 m. Skittufft just där och då! Men det tog ju inte många minuter innan vi äntligen gick i mål, blev omklappade, fotograferade, fick medaljer och goodiebags och kallt vatten. Det godaste vattnet nånsin I tell you! Sen satte jag mig ner och funderade över tillvaron och drack och drack och drack. Och jublade inombords och var allmänt väldigt nöjd men väldigt trött!
Energi och support
Först och främst och bäst - att ankomma till en vätskestation på Tjejmarathon liknar inget annat. Alla tjoar och hejar och jublar och har koll. Ser till att man får i sig Enervit, salt (viktigt i värmen) och lite omsorg. DET är WIN! Jag tryckte i mig chips för salt och lite fett. Hade svårt med allt annat men såg till att dricka Enervit och kallt vatten eller cola. Plus Resorb när det fanns. Salta pinnar, nån fruktbit, men bullar och sånt funkade inte alls trots att jag hade velat. Resonerade att det var bättre att få i sig något än ingenting alls och så fick jag komplettera med det jag hade i ryggsäcken.
Jag hade vatten i vätskeblåsan och fyllde på den längs vägen. Jag hade med mig gel som jag tog ibland - bäst var High5 IsoGel, den är lite mer lättflytande och smaksatt med fruktsaft så den är betydligt fräschare än de vanliga från Vitargo som jag har använt tidigare. Jag hade en Bounce-boll med jordnötter som jag tog några tuggor av (jordnötssmör + socker, asbra men svårtuggat). Och så hade jag Enervits energitabletter (jag tror de heter GT eller nåt sånt) och de var min livräddare. Druvsocker plus salt och mineraler och så smakade de lite syrligt.
På andra och tredje vätskestationen mötte Joakim upp med lite specialgrejer. Kalla jordgubbar och melonbitar var fantastiskt i värmen. Likaså kall päron-MER och kalla apelsinklyftor på sista vätskestationen. Jag mådde lite illa mellan varven från 35 km och in i mål och syrligt funkade bäst då. Energitabletterna t ex men även apelsinen var heeelt fantastisk. Joakim påstod att jag kastade mig över den som en vilde och just då var det nog det godaste som fanns! Det är bra att ha en "egen" supporter som fokuserar på att man får i sig saker och som har tänkt lite längre och handlat lite extragrejer som man kanske inte själv kom på att man behövde <3
Status efteråt
Det första jag var medveten om var ömma fötter. Och så det där stela IT-bandet på höger sida men det var jag också förberedd på - även om vi har fixat till den där högerhöften ordentligt så är det mycket begärt att den ska funka prickfritt i över 8 timmar. Och när höften blir trött så drar jag lite i IT-bandet och så känns det lite som löparknä. Fair enough. Därutöver var det mest lite stelt.
I duschen kollade jag av fysisk status. Fötterna såg roliga ut - jag hade ju doppat dem i myren ett antal gånger och sen sprungit i blöta strumpor så de var något russinlika. Några blåsor utanpå rester av gamla blåsor men inget varaktigt. Ska dock dra av nagellacket och kolla på min redan blåa högra stortånagel för att se om den har blivit så mycket värre att den behöver punkteras. Hoppas inte det... urk... Lite skav på vänster nyckelben och bak på vänster axel efter ryggsäcken, annars ingenting.
Sen blir man lite dum i huvudet av långa lopp och givetvis var jag inte särskilt bra på att sova i natt så i dag är jag ytterst korkad och övertrött helt enkelt. Men också glad och stolt.
Utrustningen
För den som undrar - jag körde säkra kort. Sånt som jag vet funkar. På fötterna ett par väl insprungna Salomon Speedcross 3 och 1000 Mile strumpor - såna med dubbla tunna lager som minimerar risken för blåsor. Tunna långa 2XU-tights - jag hade funderingar på korta tights och kompressionsstrumpor men jag gillar inte risken för lårskav så det blev långa tunna tights i stället. Sport-BH från Nike och Vårrusets T-shirt från Helly Hansen som är av världens mjukaste material och sitter riktigt bra. Vätskeryggsäck Salomon Skinlab-S med 1½ l vätskeblåsa. Ett par no-name solglasögon och en keps från Adidas.
Gör jag om det?
Absolut. Alla dagar i veckan. Men kanske inte i dag eller i morgon! Jag gillar att springa långt. Jag gillar att ta mig från A till B och när jag får springa på skogsstigar är jag som lyckligast. Nånstans vid 40 km noterade Maggan att jag fortfarande hade "snyggaste löpsteget" (tack Katarina för coaching!). Och trots ömhet och trötthet så känns Swiss Alpine inte längre lika avlägset. 78 km - jag har ju sprungit 54 km (och 2000 höjdmeter) så ytterligare 24 km kan väl inte vara så hemskt? Det ska väl gå, det med? Fast inte nästa helg. Om ett tag kanske!
TACK alla som har stöttat min insamling inför Tjejmarathon. Tack till alla som har varit med längs vägen - fysiskt eller i tanken. Ni gör skillnad. Och tack till Magda, Maggan och Anna för resan ända in i mål - och till funktionärerna och såklart Annie och Madde som arrangerar ett underbart lopp med själ och hjärta. You rock!
söndag 8 juni 2014
JAG ÄR ULTRA!
... och nu går jag och äter en pizza. Och dricker bubbel. Race report kommer senare eller i morgon eller nåt. Hurra!
lördag 7 juni 2014
Pirrig energi!
Klarvaken halv sju i morse - men så gick jag och la mig i vettig tid också. Tog mig tid att vakna, dricka te, äta lite yoghurt. Sen snörade jag mjuka sköna löparskor och gav mig ut på en morgonrunda. Det var tyst och stilla ute, en lördag morgon klockan åtta, kanske många som firade nationaldagen i går och tog sovmorgon?
Första kilometern var High Chaparral som vanligt. Benen trummade på, otåliga efter att ha vilat. Pulsen rusade och luftvägarna pep. Gav det en kilometer men det var fortfarande ryckigt, hektiskt. Så jag stannade, tog djupa andetag, lyssnade på fåglarna, kände på pulsen och noterade hur den föll till normalnivå igen. Sedan började jag om. Lugn, lugn jogg på mjuk grusstig. Ingen stress, fokus på att hitta det där tempot som känns som om jag kan hålla det i en evighet. Det funkar, känslan är annorlunda och när jag tittar på pulsklockan får jag kvittot - perfekt läge. Här ska jag vara.
På väg tillbaka mot skolans lekplats slängde jag in några snabba fartökningar för löpstegets skull - det är lätt hänt att man "sitter" i steget när man springer långsamt och fartökningar innebär för mig att jag kommer upp med höften och får ett högre steg. Ett bra sätt att checka av att tekniken är där den ska vara!
Jag passerade lekplatsens monkey bar och kunde inte motstå frestelsen att träna armgång en sväng innan jag smet ut genom hålet i häcken och joggade sista biten hem. Hem till Vitargo och Fazers Rågkuse med perfekt mogen avocado och brieost plus en kopp te. Sen är det bara dusch och fix kvar innan jag packar det sista och sätter mig i bilen!
Rekning av restaurangläget i Borås har pågått och jag har fått kalasbra tips till både uppladdningsmiddag i kväll och after-run på söndag. Hej Tjejmarathon, nu kör vi!
Första kilometern var High Chaparral som vanligt. Benen trummade på, otåliga efter att ha vilat. Pulsen rusade och luftvägarna pep. Gav det en kilometer men det var fortfarande ryckigt, hektiskt. Så jag stannade, tog djupa andetag, lyssnade på fåglarna, kände på pulsen och noterade hur den föll till normalnivå igen. Sedan började jag om. Lugn, lugn jogg på mjuk grusstig. Ingen stress, fokus på att hitta det där tempot som känns som om jag kan hålla det i en evighet. Det funkar, känslan är annorlunda och när jag tittar på pulsklockan får jag kvittot - perfekt läge. Här ska jag vara.
På väg tillbaka mot skolans lekplats slängde jag in några snabba fartökningar för löpstegets skull - det är lätt hänt att man "sitter" i steget när man springer långsamt och fartökningar innebär för mig att jag kommer upp med höften och får ett högre steg. Ett bra sätt att checka av att tekniken är där den ska vara!
Jag passerade lekplatsens monkey bar och kunde inte motstå frestelsen att träna armgång en sväng innan jag smet ut genom hålet i häcken och joggade sista biten hem. Hem till Vitargo och Fazers Rågkuse med perfekt mogen avocado och brieost plus en kopp te. Sen är det bara dusch och fix kvar innan jag packar det sista och sätter mig i bilen!
Rekning av restaurangläget i Borås har pågått och jag har fått kalasbra tips till både uppladdningsmiddag i kväll och after-run på söndag. Hej Tjejmarathon, nu kör vi!
fredag 6 juni 2014
Snart är jag ultra. I've got this.
Om två dygn kan jag titulera mig ultralöpare. Just nu är det både allt för avlägset och allt för nära. Det finns inget mer jag kan göra i träningsväg. Vila, hålla igång cirkulationen, äta och dricka ordentligt. Förbereda packning och kläder noggrant och se till att vi kommer iväg i tid - that's all. Sen är det bara jag och 50 km på söndag. I've got this.
Jag är lite nojig och lite hispig i dag. Står inte riktigt ut med mig själv. Jag har varit och klippt mig (skönast att vara kortklippt i värmen!) och Joakim och jag har handlat grejer. Mitt paket med Vitargo-stuff landade i går och jag har carboloader och bars och pulvertjohejsan så det står härliga till. Vill inte riskera nån brist på energi utan ska försöka stoppa i mig nåt regelbundet under hela resan så jag slipper bli sådär jättetrött som jag kan bli när jag missar det. Joakim stack iväg för att lyfta skrot nu på eftermiddagen och jag småduttar lite med packning. Kommer på viktig grej, stoppar ner, landar i soffan och läser race reports från förra året för att sen komma på nån ytterligare grej och blanda ett glas Resorb på vägen enligt principen "för säkerhets skull".
Annie och Madde uppdaterar på facebook och på bloggen och jag känner hur mycket kärlek och energi de lägger i det här loppet. Jag VET utan tvekan att de kommer göra allt för att alla ska komma i mål. Ett ultralopp med 100% av de startande i mål, hur många såna finns det?
Jag känner mig inte sådär supernervös och orolig så att jag inte kan äta. Största delen av tiden befinner jag mig en koncentrerad bubbla med fokus på "I've got this". Det är bara ibland som det fastnar en liten ångestklump i magen och jag tänker "HUR ska jag klara det?". Joakim kommenterade efter Kullamannen att det där med 50 km kommer passa mig perfekt - bara ånga på i långsamt jämnt tempo hur länge som helst. Och jag VET att han har rätt - att det är precis min grej. Mycket mera min grej än att springa 5 km i alla fall!
I've got this. Ska byta om från jeans till tights och köra lite yoga på vardagsrumsgolvet. Sen duscha för att få bort alla små blonda hår som tenderar att fastna överallt när jag har varit hos frissan. Äta ordentlig middag, dejta Ben & Jerry och komma i säng i tid. Lugn morgonjogg i morgon och sen styr vi bilen mot Borås. Det här ska bli en fantastisk upplevelse!
Jag är lite nojig och lite hispig i dag. Står inte riktigt ut med mig själv. Jag har varit och klippt mig (skönast att vara kortklippt i värmen!) och Joakim och jag har handlat grejer. Mitt paket med Vitargo-stuff landade i går och jag har carboloader och bars och pulvertjohejsan så det står härliga till. Vill inte riskera nån brist på energi utan ska försöka stoppa i mig nåt regelbundet under hela resan så jag slipper bli sådär jättetrött som jag kan bli när jag missar det. Joakim stack iväg för att lyfta skrot nu på eftermiddagen och jag småduttar lite med packning. Kommer på viktig grej, stoppar ner, landar i soffan och läser race reports från förra året för att sen komma på nån ytterligare grej och blanda ett glas Resorb på vägen enligt principen "för säkerhets skull".
Annie och Madde uppdaterar på facebook och på bloggen och jag känner hur mycket kärlek och energi de lägger i det här loppet. Jag VET utan tvekan att de kommer göra allt för att alla ska komma i mål. Ett ultralopp med 100% av de startande i mål, hur många såna finns det?
Jag känner mig inte sådär supernervös och orolig så att jag inte kan äta. Största delen av tiden befinner jag mig en koncentrerad bubbla med fokus på "I've got this". Det är bara ibland som det fastnar en liten ångestklump i magen och jag tänker "HUR ska jag klara det?". Joakim kommenterade efter Kullamannen att det där med 50 km kommer passa mig perfekt - bara ånga på i långsamt jämnt tempo hur länge som helst. Och jag VET att han har rätt - att det är precis min grej. Mycket mera min grej än att springa 5 km i alla fall!
I've got this. Ska byta om från jeans till tights och köra lite yoga på vardagsrumsgolvet. Sen duscha för att få bort alla små blonda hår som tenderar att fastna överallt när jag har varit hos frissan. Äta ordentlig middag, dejta Ben & Jerry och komma i säng i tid. Lugn morgonjogg i morgon och sen styr vi bilen mot Borås. Det här ska bli en fantastisk upplevelse!
torsdag 5 juni 2014
Projekt supermat - utvärdering 1
Det är två veckor sedan jag var på introduktionsföreläsning som testpilot för supermat från Supernature. Dagen efter började jag med att göra som instruerat - blandade 5 olika pulver i en stor bunke och hällde upp i mindre byttor och så har jag tagit en matsked av mitt superpulver i en shake varje morgon, plus tre olika tabletter. Joakim var från början helsåld på projektet så han dricker också grön shake vilket är jättebra för det hjälper mig att komma ihåg den. Vi hade med oss shakers och pulver till hotellrummet förra helgen och det blir samma sak denna helg. Det är enklare att vara disciplinerad när man är två!
I veckan ombads vi göra en första videodagbok till projektet och så tänkte jag dela med mig av lite flera tankar här i bloggen.
De fem pulver vi använder är lecithin, riskli, purely greens max, aktiverade korngroddar och spirulina. I en härlig blandning då. Spirulina tenderar att smaka lite skumt men den smaken är jag van vid sedan tidigare. Vad jag inte var förberedd på var en konstig besk/söt eftersmak som möjligen kan komma från riskliet - i alla fall har jag fruktansvärt svårt för smaken! Joakim skakar på huvudet och säger att jag är hysterisk, han tycker inte alls att det är lika hemskt. I alla fall har jag testat att blanda shaken med alla möjliga sorters juice. Bäst hittills är äppeljuice med rikligt med färskriven ingefära i, och sämst är apelsin/blodgrape men det fick jag i och för sig också veta att apelsinjuice gärna får greens och spirulina att smaka pyton. Jag vet att det här med smak är en vanesak så jag bara kämpar på, nån vecka eller två till så har jag nog vant mig!
Effekter av supermat då? Alltså, jag hade velat ha en klon av mig själv som "kontrollgrupp" kan jag ju erkänna, för jag vet inte helt hundra vad som är effekter och vad som hade hänt ändå. På minussidan kom lite kaos i magen första veckan men det var jag beredd på, magen reagerade likadant på spirulina när jag började med det så det bekymrade mig inte. Det har lugnat ner sig också. På den mer positiva sidan är det här med återhämtning. Det verkar gå vansinnigt snabbt att komma tillbaka efter tuffare pass och tunga backar. Joakim konstaterade också att han kände sig pigg igen ganska kort efter Kullamannen. Vi kan inte veta om det är supermaten eller om det är så att vi har tränat väldigt rätt efter våra utmaningar men skulle det vara supermaten är det bra för träningsnördar!
Eftersom jag nu ligger i startgroparna för min utmaning Tjejmarathon i helgen så går jag inte så mycket på känsla den här veckan. Det är ganska strukturerat på träningsfronten (mycket vila, lite löpning) och på matfronten handlar det om att ladda alla depåer med bra grejer. Protein, bra fetter, massor med vitaminer och mineraler, och inte snåla på kolhydraterna. Dock har det hänt två gånger de senaste två veckorna att jag har varit sugen på vegetarisk middag (eller snarare, varit o-sugen på kött) vilket händer ganska sällan men i båda fallen har jag bejakat det och ätit andra proteinkällor i stället. Supermat eller reaktion på dagens matintag i övrigt? Oklart. Stay tuned för att höra fortsättningen på experimentet!
I veckan ombads vi göra en första videodagbok till projektet och så tänkte jag dela med mig av lite flera tankar här i bloggen.
De fem pulver vi använder är lecithin, riskli, purely greens max, aktiverade korngroddar och spirulina. I en härlig blandning då. Spirulina tenderar att smaka lite skumt men den smaken är jag van vid sedan tidigare. Vad jag inte var förberedd på var en konstig besk/söt eftersmak som möjligen kan komma från riskliet - i alla fall har jag fruktansvärt svårt för smaken! Joakim skakar på huvudet och säger att jag är hysterisk, han tycker inte alls att det är lika hemskt. I alla fall har jag testat att blanda shaken med alla möjliga sorters juice. Bäst hittills är äppeljuice med rikligt med färskriven ingefära i, och sämst är apelsin/blodgrape men det fick jag i och för sig också veta att apelsinjuice gärna får greens och spirulina att smaka pyton. Jag vet att det här med smak är en vanesak så jag bara kämpar på, nån vecka eller två till så har jag nog vant mig!
Effekter av supermat då? Alltså, jag hade velat ha en klon av mig själv som "kontrollgrupp" kan jag ju erkänna, för jag vet inte helt hundra vad som är effekter och vad som hade hänt ändå. På minussidan kom lite kaos i magen första veckan men det var jag beredd på, magen reagerade likadant på spirulina när jag började med det så det bekymrade mig inte. Det har lugnat ner sig också. På den mer positiva sidan är det här med återhämtning. Det verkar gå vansinnigt snabbt att komma tillbaka efter tuffare pass och tunga backar. Joakim konstaterade också att han kände sig pigg igen ganska kort efter Kullamannen. Vi kan inte veta om det är supermaten eller om det är så att vi har tränat väldigt rätt efter våra utmaningar men skulle det vara supermaten är det bra för träningsnördar!
Eftersom jag nu ligger i startgroparna för min utmaning Tjejmarathon i helgen så går jag inte så mycket på känsla den här veckan. Det är ganska strukturerat på träningsfronten (mycket vila, lite löpning) och på matfronten handlar det om att ladda alla depåer med bra grejer. Protein, bra fetter, massor med vitaminer och mineraler, och inte snåla på kolhydraterna. Dock har det hänt två gånger de senaste två veckorna att jag har varit sugen på vegetarisk middag (eller snarare, varit o-sugen på kött) vilket händer ganska sällan men i båda fallen har jag bejakat det och ätit andra proteinkällor i stället. Supermat eller reaktion på dagens matintag i övrigt? Oklart. Stay tuned för att höra fortsättningen på experimentet!
onsdag 4 juni 2014
NMT with friends
Ja, i kväll kändes det litegrann som att bara köra ett pass för kompisarna. 6 deltagare, alla gamla kändisar, alla såna som jag vet kommer för att träna och ta i och lyfta i flock. Och så hade jag med mig medicinbollen Märta och kettlebellen Konstantin till gänget också!
Det är enkel logistik på såna här pass. Korta kommandon och förklaringar, sen kör vi. Gänget vet vad vi ska göra, jag behöver bara gå runt och teknikpeta och peppa, energin kommer av sig själv. Det är kul! Vi joggade ut till gräsplan där vi körde uppvärmning medelst diverse djuriska gångarter. När alla var fint genomvarma körde vi en styrkecirkel, två varv med en löprunda emellan. Sedan följde lite springövningar med tunga vikter och lite parstyrka innan vi körde lite mera cirkel. Avslut med jägarbuss på enkel kolonn där Konstantin och Märta också skulle transporteras. Kräver oftast lite jobb innan flytet kommer men har man väl fått in rytmen går det finfint.
Vi körde en omgång burpees som sista övning innan upphopp och stretch. Bara för att få en pulshöjning till :-) Sen var vi klara för kvällen och alla gick hem, glada och nöjda. Själv åkte jag hem för att stoppa i mig en rejäl portion middag!
Det är enkel logistik på såna här pass. Korta kommandon och förklaringar, sen kör vi. Gänget vet vad vi ska göra, jag behöver bara gå runt och teknikpeta och peppa, energin kommer av sig själv. Det är kul! Vi joggade ut till gräsplan där vi körde uppvärmning medelst diverse djuriska gångarter. När alla var fint genomvarma körde vi en styrkecirkel, två varv med en löprunda emellan. Sedan följde lite springövningar med tunga vikter och lite parstyrka innan vi körde lite mera cirkel. Avslut med jägarbuss på enkel kolonn där Konstantin och Märta också skulle transporteras. Kräver oftast lite jobb innan flytet kommer men har man väl fått in rytmen går det finfint.
Vi körde en omgång burpees som sista övning innan upphopp och stretch. Bara för att få en pulshöjning till :-) Sen var vi klara för kvällen och alla gick hem, glada och nöjda. Själv åkte jag hem för att stoppa i mig en rejäl portion middag!
tisdag 3 juni 2014
Processoptimering lite här och var....
I går och i dag har jag varit på utbildning i processoptimering i Köpenhamn. Vilket väldigt (o)praktiskt sammanföll med en liten strejk på Öresundstågen så logistiken blev lite mer utmanande än vad jag hade tänkt mig! Sympatiserar dock med strejken och jag lyckades lösa min transport ändå.
Fast det ironiska i att Ida som skulle ha hållit kvällens pass var sjuk och att Nellie inte kunde så att jag eventuellt och möjligen skulle hålla i passet om jag hann hem i tid var ju att mitt instruktörande berodde helt på en transportprocess som jag inte hade möjlighet att optimera ;-) Jag hann hem och jag hann till och med äta mellanmål innan jag skulle iväg. Nån noggrann förberedelse hade jag däremot inte tid med så det fick bli lite improviserat i dag!
Oftast går det bra att improvisera nu när jag har blivit lite varm i kläderna som instruktör. Jag har också lärt mig att man kan ta avstamp i nåt man ändå har i huvudet. Efter att ha processoptimerat halva dagen så tänkte jag processoptimering - och insåg att det är faktiskt det vi gör när vi tränar löpteknik, löpskolning och löpstyrka. Vi optimerar rörelserna så att vi får största möjliga resultat - här i formen "fart framåt" - helt enkelt! Också en kul ingångsvinkel till löpteknik ;-)
Jag skickade iväg tjejerna på ett varv runt cirkeln för att få lite fart på cirkulationen i småregnet innan vi jobbade med uppvärmningsövningar. Rotationer, rörlighet, uppmjukning, aktivering av småmuskler. Sen mera jogg och så löpskolning, idag med särskilt fokus på min favorit "backward running" som vi la lite extra tid på. Jättekul övning - inte helt lätt att få kläm på, men väldigt rolig och utmanande och så har den många positiva bieffekter!
Några stegringslopp följde och så kastade vi oss över dagens intervallupplägg - 1 min jobb och 30 sek vila, 14 repetioner (20 minuter). Eftersom jag inte klarar av att springa på mitt intervallmax och hålla tiden samtidigt så valde jag att jogga runt i lugnt tempo i 20 minuter i stället för att köra intervaller - då klarar jag av att hojta lite, rätta teknik, kolla tiden och blåsa i visselpipan också. Det blev ett alldeles lagom träningspass sista veckan inför Tjejmarathon - löpskolning och lugn jogg, helt perfekt.
Vi avslutade passet med lite stående bålövningar för att inte ligga ner i regnvått gräs - draken, stjärnan och stående cykelsitups - och enkel stretch. Det blev ett riktigt bra pass med fin energi och bra stämning - och regnet störde inte det minsta, det var mest bara skönt!
Fast det ironiska i att Ida som skulle ha hållit kvällens pass var sjuk och att Nellie inte kunde så att jag eventuellt och möjligen skulle hålla i passet om jag hann hem i tid var ju att mitt instruktörande berodde helt på en transportprocess som jag inte hade möjlighet att optimera ;-) Jag hann hem och jag hann till och med äta mellanmål innan jag skulle iväg. Nån noggrann förberedelse hade jag däremot inte tid med så det fick bli lite improviserat i dag!
Oftast går det bra att improvisera nu när jag har blivit lite varm i kläderna som instruktör. Jag har också lärt mig att man kan ta avstamp i nåt man ändå har i huvudet. Efter att ha processoptimerat halva dagen så tänkte jag processoptimering - och insåg att det är faktiskt det vi gör när vi tränar löpteknik, löpskolning och löpstyrka. Vi optimerar rörelserna så att vi får största möjliga resultat - här i formen "fart framåt" - helt enkelt! Också en kul ingångsvinkel till löpteknik ;-)
Jag skickade iväg tjejerna på ett varv runt cirkeln för att få lite fart på cirkulationen i småregnet innan vi jobbade med uppvärmningsövningar. Rotationer, rörlighet, uppmjukning, aktivering av småmuskler. Sen mera jogg och så löpskolning, idag med särskilt fokus på min favorit "backward running" som vi la lite extra tid på. Jättekul övning - inte helt lätt att få kläm på, men väldigt rolig och utmanande och så har den många positiva bieffekter!
Några stegringslopp följde och så kastade vi oss över dagens intervallupplägg - 1 min jobb och 30 sek vila, 14 repetioner (20 minuter). Eftersom jag inte klarar av att springa på mitt intervallmax och hålla tiden samtidigt så valde jag att jogga runt i lugnt tempo i 20 minuter i stället för att köra intervaller - då klarar jag av att hojta lite, rätta teknik, kolla tiden och blåsa i visselpipan också. Det blev ett alldeles lagom träningspass sista veckan inför Tjejmarathon - löpskolning och lugn jogg, helt perfekt.
Vi avslutade passet med lite stående bålövningar för att inte ligga ner i regnvått gräs - draken, stjärnan och stående cykelsitups - och enkel stretch. Det blev ett riktigt bra pass med fin energi och bra stämning - och regnet störde inte det minsta, det var mest bara skönt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)