Pirrig energi!

Klarvaken halv sju i morse - men så gick jag och la mig i vettig tid också. Tog mig tid att vakna, dricka te, äta lite yoghurt. Sen snörade jag mjuka sköna löparskor och gav mig ut på en morgonrunda. Det var tyst och stilla ute, en lördag morgon klockan åtta, kanske många som firade nationaldagen i går och tog sovmorgon?

Första kilometern var High Chaparral som vanligt. Benen trummade på, otåliga efter att ha vilat. Pulsen rusade och luftvägarna pep. Gav det en kilometer men det var fortfarande ryckigt, hektiskt. Så jag stannade, tog djupa andetag, lyssnade på fåglarna, kände på pulsen och noterade hur den föll till normalnivå igen. Sedan började jag om. Lugn, lugn jogg på mjuk grusstig. Ingen stress, fokus på att hitta det där tempot som känns som om jag kan hålla det i en evighet. Det funkar, känslan är annorlunda och när jag tittar på pulsklockan får jag kvittot - perfekt läge. Här ska jag vara.

På väg tillbaka mot skolans lekplats slängde jag in några snabba fartökningar för löpstegets skull - det är lätt hänt att man "sitter" i steget när man springer långsamt och fartökningar innebär för mig att jag kommer upp med höften och får ett högre steg. Ett bra sätt att checka av att tekniken är där den ska vara!

Jag passerade lekplatsens monkey bar och kunde inte motstå frestelsen att träna armgång en sväng innan jag smet ut genom hålet i häcken och joggade sista biten hem. Hem till Vitargo och Fazers Rågkuse med perfekt mogen avocado och brieost plus en kopp te. Sen är det bara dusch och fix kvar innan jag packar det sista och sätter mig i bilen!

Rekning av restaurangläget i Borås har pågått och jag har fått kalasbra tips till både uppladdningsmiddag i kväll och after-run på söndag. Hej Tjejmarathon, nu kör vi!