Det var en allmänt hattig och spretig dag i dag. Började med 40 minuter på kontoret i träningskläder och betade av brådskande ärenden i mailboxen. Sen ut i duggregnet för att köra uteträning med PT-kund en timme innan jag skyndade mig in i en dusch och därefter raka vägen till ett möte innan jag kunde landa vid skrivbordet igen strax efter tio och hantera övriga brådskande ärenden. Jag förstår inte riktigt hur mailboxen kan explodera så mycket på några få timmars frånvaro men det kunde den tydligen!
Sen var det helt enkelt ett himla hattande mellan skrivbordet och möten och vid nåt tillfälle behövde jag en "reset" så jag kilade bort till Wayne's och hämtade en finkaffe som jag tog med till nästa möte. Det hjälpte, jag var i alla fall klar i huvudet en stund och röjde sen undan en hög mera som behövde göras innan jag bestämde mig för att sticka hem.
Kom hem, träffade Joakim som precis hade landat hemma, funderade kort på om jag skulle hänga med till Lund för NMT men prioriterade en löprunda i skymningen. En sån där utan plan eller mål, bara ut. I dag blev det en sån runda då benen ville mer än huvudet. Fötterna trummade på i högt tempo, jämnt och rytmiskt, som de ska. Flåset hängde inte riktigt med så jag fick ta en kort gåpaus ibland eftersom jag inte orkade springa så snabbt som jag tydligen behövde! Efter 5 km kände jag hur jag började komma tillbaka i balans och efter 7 km var jag hemma igen, glad och rosig.
I morgon har jag rent krasst MASSOR med tid på kontoret eftersom jag behöver stanna kvar ganska sent. Det finns alltså ingen anledning att få panik även om det är en del kvar att fixa på temat månadsavslutning och semesterprepp. Så därför har jag petat ner springkläder och duschgrejer i väskan till i morgon så jag kan smita ut en runda när det behövs. När jag behöver frisk luft och hjärnan behöver en omstart - då är det läge.
Sen, när allt är klart, ska jag ut och ta en fredagsdrink med en tidigare kollega och sen ska jag hem och tvätta och packa. Bra plan, tänker jag!
torsdag 30 november 2017
onsdag 29 november 2017
Gör det bättre!
Jag har spenderat dagen i dag på vårt kontor i Danmark och deltagit i ett seminarium om konflikthantering. Det var rätt så intressant - fokuset var nämligen litegrann att "göra det bättre" och framför allt att öka sin egen medvetenhet.
Makes sense. Till exempel att i arbetslivet så bottnar de flesta konflikter i någonting strukturellt. Regler, förordningar, policies eller annat som vi kanske inte får lov att förändra eller bryta mot. Och då är lösningen på konflikten i grund och botten hyfsat enkel för vissa vägar är stängda. MEN det som ofta händer är att det övergår till ett personligt plan eller ett värderingsplan. Dvs att en av parterna i konflikten blir personlig eller att man råkar säga något som (medvetet eller omedvetet) triggar någons grundläggande värderingar.
Upplever man sig personligt påhoppad är det självklart att man hamnar i försvarsposition och vips är konflikten ett faktum. Så i dag har vi pratat litegrann om hur man kan ta sig ur den där spiralen. Till exempel genom att ställa frågor till personliga påhopp (hur menar du nu, nu förstår jag inte hur du vill att jag reagerar när du säger så..) samt att hålla fokus på det som är uppgiften. Dvs det man diskuterar. Ett sätt att avväpna är att summera vad det är parterna inte är överens om. Att vara överens om att inte vara överens, så att säga. Det får tillbaka fokuset på vad diskussionen handlar om och minskar risken för eskalerande personangrepp. Typiskt bra.
Dagens bästa och mest intressanta verktyg var ändå "aktiv grubbling"! När du inte kan släppa en konflikt och inte blir "färdig" kan du ägna dig åt aktiv grubbling. Sätt av tid (en halvtimme räcker oftast) och skriv ner vad som gick bra och vad som funkade mindre bra samt hur du skulle vilja agera annorlunda nästa gång. Sen behöver du inte älta det mer och slipper ta med dig konflikten hem från jobbet.
Jag uppskattar sån här input ibland. För det är så himla lätt att man fastnar i ett visst förhållningssätt och bara det att ta ett steg tillbaka och reflektera efteråt gör att man blir mer medveten nästa gång det händer. Det ultimata är givetvis att man redan under pågående konflikt lyckas bryta mönstret men det kan kanske ta ett tag innan i alla fall jag kommer dit! Som en av våra deltagare sa så är vi ju lite korkade och tenderar att göra exakt samma sak igen och igen fast vi egentligen vet att det inte funkar - men medvetenhet är första steget mot förändring!
Så kontentan alltså: Ta dig tiden att analysera, hitta förbättringsmöjligheter, gör det bättre nästa gång. Rätt så allmängiltig sanning som funkar hyfsat ofta i livet, eller hur?
Makes sense. Till exempel att i arbetslivet så bottnar de flesta konflikter i någonting strukturellt. Regler, förordningar, policies eller annat som vi kanske inte får lov att förändra eller bryta mot. Och då är lösningen på konflikten i grund och botten hyfsat enkel för vissa vägar är stängda. MEN det som ofta händer är att det övergår till ett personligt plan eller ett värderingsplan. Dvs att en av parterna i konflikten blir personlig eller att man råkar säga något som (medvetet eller omedvetet) triggar någons grundläggande värderingar.
Upplever man sig personligt påhoppad är det självklart att man hamnar i försvarsposition och vips är konflikten ett faktum. Så i dag har vi pratat litegrann om hur man kan ta sig ur den där spiralen. Till exempel genom att ställa frågor till personliga påhopp (hur menar du nu, nu förstår jag inte hur du vill att jag reagerar när du säger så..) samt att hålla fokus på det som är uppgiften. Dvs det man diskuterar. Ett sätt att avväpna är att summera vad det är parterna inte är överens om. Att vara överens om att inte vara överens, så att säga. Det får tillbaka fokuset på vad diskussionen handlar om och minskar risken för eskalerande personangrepp. Typiskt bra.
Dagens bästa och mest intressanta verktyg var ändå "aktiv grubbling"! När du inte kan släppa en konflikt och inte blir "färdig" kan du ägna dig åt aktiv grubbling. Sätt av tid (en halvtimme räcker oftast) och skriv ner vad som gick bra och vad som funkade mindre bra samt hur du skulle vilja agera annorlunda nästa gång. Sen behöver du inte älta det mer och slipper ta med dig konflikten hem från jobbet.
Jag uppskattar sån här input ibland. För det är så himla lätt att man fastnar i ett visst förhållningssätt och bara det att ta ett steg tillbaka och reflektera efteråt gör att man blir mer medveten nästa gång det händer. Det ultimata är givetvis att man redan under pågående konflikt lyckas bryta mönstret men det kan kanske ta ett tag innan i alla fall jag kommer dit! Som en av våra deltagare sa så är vi ju lite korkade och tenderar att göra exakt samma sak igen och igen fast vi egentligen vet att det inte funkar - men medvetenhet är första steget mot förändring!
Så kontentan alltså: Ta dig tiden att analysera, hitta förbättringsmöjligheter, gör det bättre nästa gång. Rätt så allmängiltig sanning som funkar hyfsat ofta i livet, eller hur?
måndag 27 november 2017
Upploppet. Nu kör vi!
Sista dagarna i november - äntligen målrakan. Jag ser mållinjen där framme och försöker ta mig an denna sistasträcka med självförtroende och kraft!
Måndag morgon. I vanlig ordning gick Joakim upp aptidigt och drog mot Göteborg, jag lyckades somna om och gick upp vid kvart i sex, drog i mig en smoothie och en mugg te och styrde cykeln mot gymmet. Jag var inte supertaggad men medveten om att det är typ enda chansen att gymma denna vecka och att dagen alltid blir bättre om jag börjar med träning!
Efter cykeltur i mörkret klev jag in i gymmet och jobbade igenom ryggmusklerna. Latsdrag, roddvarianter, kryssdrag, pulldowns. Diagonallyft på bollen och liggande pullovers på bollen - för bålstabilitet, aktivering av baksida och rörlighet i bröstmuskler och lats. Lite magträning också - atomic situps och diagonala knäindrag. Klart för dagen, dusch och fix och mot kontoret.
Skulle egentligen ha träffat min chef för samtal över en finkaffe men chefen var sjuk så jag gick och hämtade kaffe och macka och satte mig och skrev en bra att-göra-lista för dagen. Veckan är nämligen galet fullbokad med möten och aktiviteter så jag behövde få undan en massa administrativt i dag för att inte ligga back sen. I vanlig ordning responderar min hjärna väldigt bra på tydliga listor att följa vilket innebar att jag hann med allt jag skrivit upp plus lite till under dagen i dag!
Halv fyra var det redan ganska mörkt och ösregnade så jag bytte om till cykelkläder och gav mig hemåt. Iskallt regn piskade på mig i en halvtimme medan jag cyklade hem - alltså in genom dörren, skala av alla kläder, hänga jackan på tork och slänga övrigt i tvätten, byta till torra kläder. Inte särskilt behagligt alltså! Men jag ska ju bli genomblöt två gånger i veckan denna höst så det är väl lika bra att få det överstökat ;o)
Jag har ätit middag, varit på vinden och hämtat julljusstakarna, satt upp julbelysningen och lyssnat på julmusik för att försöka skingra novembermörkret lite. Lite glögg och pepparkakor lyfter alltid stämningen :-D En mugg te och Dessertmästarnas julbak på det blir bra tänker jag!
Måndag morgon. I vanlig ordning gick Joakim upp aptidigt och drog mot Göteborg, jag lyckades somna om och gick upp vid kvart i sex, drog i mig en smoothie och en mugg te och styrde cykeln mot gymmet. Jag var inte supertaggad men medveten om att det är typ enda chansen att gymma denna vecka och att dagen alltid blir bättre om jag börjar med träning!
Efter cykeltur i mörkret klev jag in i gymmet och jobbade igenom ryggmusklerna. Latsdrag, roddvarianter, kryssdrag, pulldowns. Diagonallyft på bollen och liggande pullovers på bollen - för bålstabilitet, aktivering av baksida och rörlighet i bröstmuskler och lats. Lite magträning också - atomic situps och diagonala knäindrag. Klart för dagen, dusch och fix och mot kontoret.
Skulle egentligen ha träffat min chef för samtal över en finkaffe men chefen var sjuk så jag gick och hämtade kaffe och macka och satte mig och skrev en bra att-göra-lista för dagen. Veckan är nämligen galet fullbokad med möten och aktiviteter så jag behövde få undan en massa administrativt i dag för att inte ligga back sen. I vanlig ordning responderar min hjärna väldigt bra på tydliga listor att följa vilket innebar att jag hann med allt jag skrivit upp plus lite till under dagen i dag!
Halv fyra var det redan ganska mörkt och ösregnade så jag bytte om till cykelkläder och gav mig hemåt. Iskallt regn piskade på mig i en halvtimme medan jag cyklade hem - alltså in genom dörren, skala av alla kläder, hänga jackan på tork och slänga övrigt i tvätten, byta till torra kläder. Inte särskilt behagligt alltså! Men jag ska ju bli genomblöt två gånger i veckan denna höst så det är väl lika bra att få det överstökat ;o)
Jag har ätit middag, varit på vinden och hämtat julljusstakarna, satt upp julbelysningen och lyssnat på julmusik för att försöka skingra novembermörkret lite. Lite glögg och pepparkakor lyfter alltid stämningen :-D En mugg te och Dessertmästarnas julbak på det blir bra tänker jag!
söndag 26 november 2017
Våga vägra tomduschar!
En "tomdusch" är alltså en dusch som inte föregås av träning eller annat svettigt. En dusch i onödan, typ. Egentligen är de ingen bra idé för de bara torkar ut huden och förbrukar en massa varmvatten! Så den här helgen har jag skippat tomduscharna och "bara" duschat vid behov.
Fredagkvällen spenderade jag med två timmars PT och löpcoaching på Bulltofta. Första timmen i ösregn och andra timmen i en massa lera. Needless to say - alla kläder i tvätten, alla löpcoacher in i duschen för att bli rena och genomvarma! Lyxigt nog så var Joakim hemma tidigt och fixade en god middag och eftersom vi inte hade nåt vitt vin hemma till fisken så blev det champagne i stället. Tragiskt, eller? ;-)
Lördag morgon, tidig väckning, Joakim iväg på frukost. Jag åt min frukost i tv-soffan och drog sedan fram lämpliga kläder för NMT modell "blött och kallt". Med Joakim som instruktör var vi nio stycken som tog oss an dagens pass i Lund. Det hade regnat bra dagen innan och frusit under natten så det var kallt och lerigt och härligt. Vi sprang och sprang, släpade varandra, härjade upp och ner i hala leriga backar och blev grisiga och svettiga. Needless to say så fick jag sitta på en sopsäck i bilen på väg hem, alla kläder in i tvätten och vi in i duschen.... Lunch och en vända till affären där det pågick fullt krig pga lönehelg och black weekend och jag vet inte allt.
Sen hade vi tänkt gymma men ingen var riktigt sugen på det, så vi lagade middag och drack alkoholfri öl - och efter maten packade vi gymväskorna och åkte iväg och tränade. Eventuellt är vi tragiska och har inget liv som gymmar en lördagkväll, eller så tycker vi bara om att träna tillsammans när vi ses? Hursomhelst körde jag ett rejält överkroppspass med militärpress, snedbänk och en del kompletterande övningar för axlar och armar. Efter en snabb dusch åkte vi hem och åt kvällsmål!
I dag då, söndag. Vaknade tidigt i vanlig ordning, dessutom efter att ha legat vaken en timme mellan halv tre och halv fyra. Why? Oklart, helt ärligt. Frukost och lite såsande hemma innan vi ryckte upp oss, gick ner med soporna, åkte och handlade kattmat och sen in till stan en sväng för finfika. Lunch, ombyte till löparkläder. Vädret var äckligt med småregn och blåst men springas skulle det för att förtjäna en dusch ;o) Jag hade tänkt mig en lugn runda men i vanlig ordning var Joakims uppfattning av "lugnt tempo" inte som min så jag fick mig snarare 7 km tröskelpass.... inte särskilt skönt men helt klart något jag skulle behöva göra mera av.
Kommande vecka blir det fullt ös. Jag inleder den med morgonpass på gymmet för det ser ut att vara min enda chans att styrketräna, sen blir det prio på korta lugna löprundor resten av veckan och lite yoga för att ta hand om kroppen. Och sen, när arbetsveckan är slut, väntar tvätt, packning och Playitas!
Fredagkvällen spenderade jag med två timmars PT och löpcoaching på Bulltofta. Första timmen i ösregn och andra timmen i en massa lera. Needless to say - alla kläder i tvätten, alla löpcoacher in i duschen för att bli rena och genomvarma! Lyxigt nog så var Joakim hemma tidigt och fixade en god middag och eftersom vi inte hade nåt vitt vin hemma till fisken så blev det champagne i stället. Tragiskt, eller? ;-)
Lördag morgon, tidig väckning, Joakim iväg på frukost. Jag åt min frukost i tv-soffan och drog sedan fram lämpliga kläder för NMT modell "blött och kallt". Med Joakim som instruktör var vi nio stycken som tog oss an dagens pass i Lund. Det hade regnat bra dagen innan och frusit under natten så det var kallt och lerigt och härligt. Vi sprang och sprang, släpade varandra, härjade upp och ner i hala leriga backar och blev grisiga och svettiga. Needless to say så fick jag sitta på en sopsäck i bilen på väg hem, alla kläder in i tvätten och vi in i duschen.... Lunch och en vända till affären där det pågick fullt krig pga lönehelg och black weekend och jag vet inte allt.
Sen hade vi tänkt gymma men ingen var riktigt sugen på det, så vi lagade middag och drack alkoholfri öl - och efter maten packade vi gymväskorna och åkte iväg och tränade. Eventuellt är vi tragiska och har inget liv som gymmar en lördagkväll, eller så tycker vi bara om att träna tillsammans när vi ses? Hursomhelst körde jag ett rejält överkroppspass med militärpress, snedbänk och en del kompletterande övningar för axlar och armar. Efter en snabb dusch åkte vi hem och åt kvällsmål!
I dag då, söndag. Vaknade tidigt i vanlig ordning, dessutom efter att ha legat vaken en timme mellan halv tre och halv fyra. Why? Oklart, helt ärligt. Frukost och lite såsande hemma innan vi ryckte upp oss, gick ner med soporna, åkte och handlade kattmat och sen in till stan en sväng för finfika. Lunch, ombyte till löparkläder. Vädret var äckligt med småregn och blåst men springas skulle det för att förtjäna en dusch ;o) Jag hade tänkt mig en lugn runda men i vanlig ordning var Joakims uppfattning av "lugnt tempo" inte som min så jag fick mig snarare 7 km tröskelpass.... inte särskilt skönt men helt klart något jag skulle behöva göra mera av.
Kommande vecka blir det fullt ös. Jag inleder den med morgonpass på gymmet för det ser ut att vara min enda chans att styrketräna, sen blir det prio på korta lugna löprundor resten av veckan och lite yoga för att ta hand om kroppen. Och sen, när arbetsveckan är slut, väntar tvätt, packning och Playitas!
torsdag 23 november 2017
Åh, november...
November. Varför ska du vara så svår att tycka om? Du visar liksom aldrig upp dig från den bra sidan, nånsin. Lite minusgrader bjöds det visserligen på, men när nederbörden började så slog temperaturen om och det blev bara regn och regn. Mörkt, ett kompakt och oigenomträngligt mörker som ligger tungt på hela mig. Mörkt på morgonen, mörkt innan jag cyklar hem från jobbet.
I går höll jag ändå ihop det skapligt. Var på gymmet tidigt trots regnet och körde ett rejält benpass, duschade och fortsatte till kontoret. Avslutade arbetsdagen med löpcoaching i ösregn, cyklade hem i ösregn, duschade och blev varm och torr. Kvällen spenderades med ytterligare en cykeltur bort till frissan för att kapa några centimeter av frisyren så den blir mer träningsvänlig.
Men i dag alltså.... Det började med att jag sov otroligt oroligt i natt och vid fyra ställde jag helt sonika fram väckarklockan en timme för jag insåg att jag behövde sömn mer än träningspasset. Kunde då cykla i nästan dagsljus till kontoret åtminstone vilket var skönt. Men energinivån kom liksom aldrig i kapp, jag borde kanske tagit en lunchpromenad i solen för det var mest bara segt. Jag har ändå fått gjort en massa i dag och innan jag cyklade hem tänkte jag att jag kan ju köra ett snabbpass hemma. Men efter att ha cyklat i kompakt mörker hem, via affären för att handla nödvändigheter, var lusten och orken borta. Bara total energikollaps.
Det är okej. Jag gjorde en massa i går, sömnen var det sådär med, så det är okej att vara trött. Men den här enorma novembertröttheten som ska bekämpas typ varje dag, den är jag inte riktigt okej med. Jag vet att jag har tagit mig igenom två tredjedelar av månaden. Jag vet att julbelysningen och solljuset väntar därborta, jag längtar så det värker i mig till den där veckan på Fuerteventura och batteriladdningen som följer med, den som gör att jag klarar mig igenom vintern fram tills våren gör sitt intåg.
Fast om den där nederbörden hade fallit som regn i stället för snö hade det känts annorlunda. Snö reflekterar ljuset, den ger lust att vara ute, den gör luften friskare. Jag gillar snö men bor i fel landsände. Drömmer mig växelvis bort till svart lavasand och snötäckta svenska fjäll.....
I går höll jag ändå ihop det skapligt. Var på gymmet tidigt trots regnet och körde ett rejält benpass, duschade och fortsatte till kontoret. Avslutade arbetsdagen med löpcoaching i ösregn, cyklade hem i ösregn, duschade och blev varm och torr. Kvällen spenderades med ytterligare en cykeltur bort till frissan för att kapa några centimeter av frisyren så den blir mer träningsvänlig.
Men i dag alltså.... Det började med att jag sov otroligt oroligt i natt och vid fyra ställde jag helt sonika fram väckarklockan en timme för jag insåg att jag behövde sömn mer än träningspasset. Kunde då cykla i nästan dagsljus till kontoret åtminstone vilket var skönt. Men energinivån kom liksom aldrig i kapp, jag borde kanske tagit en lunchpromenad i solen för det var mest bara segt. Jag har ändå fått gjort en massa i dag och innan jag cyklade hem tänkte jag att jag kan ju köra ett snabbpass hemma. Men efter att ha cyklat i kompakt mörker hem, via affären för att handla nödvändigheter, var lusten och orken borta. Bara total energikollaps.
Det är okej. Jag gjorde en massa i går, sömnen var det sådär med, så det är okej att vara trött. Men den här enorma novembertröttheten som ska bekämpas typ varje dag, den är jag inte riktigt okej med. Jag vet att jag har tagit mig igenom två tredjedelar av månaden. Jag vet att julbelysningen och solljuset väntar därborta, jag längtar så det värker i mig till den där veckan på Fuerteventura och batteriladdningen som följer med, den som gör att jag klarar mig igenom vintern fram tills våren gör sitt intåg.
Fast om den där nederbörden hade fallit som regn i stället för snö hade det känts annorlunda. Snö reflekterar ljuset, den ger lust att vara ute, den gör luften friskare. Jag gillar snö men bor i fel landsände. Drömmer mig växelvis bort till svart lavasand och snötäckta svenska fjäll.....
tisdag 21 november 2017
Spring, spring, spring i mörkret!
Ännu en tisdagkväll. Ännu ett Runacademy-pass då vi fyller spåren på Bulltofta med löparglädje, flås, pepp och ångande löpare!
Det gör sån himla skillnad. Jag cyklar ner i mörker, känner mig lite seg, lite opepp liksom och så är det kallt. Kommer till omklädningsrummet, låser in överdragskläder och grejer, träffar mina ledarkollegor och stämmer av inför passet så att vi gör det bästa vi kan. När klockan är sex står det en drös med löpare antingen inne i omklädningsrummet eller ute beroende på vädret, vi kör en kort samling och går igenom kvällens upplägg och sen är det ut och iväg!
Vi värmer upp med lätt jogg och rörlighet. Sen är det dags för löpskolning som jag älskar och gärna tar mig (lite för mycket) tid att gå igenom och tipsa för att verkligen få till tekniken! Några koordinationslopp och alla är redo för kvällens intervaller. Några klär av sig ett lager, knappar på klockan, tar en sista klunk vatten och trampar nervöst på stället. Lite som tävlingshästar :-) Vissling - och iväg. I dag sprang vi "ut och hem" så att alla samlades mellan intervallerna, det är roligt att göra så emellanåt för att uppleva gemenskapen och hur många vi faktiskt är!
Efter passet är det oftast idel nöjda leenden, flåsig andning och svettpärlor i pannan. Vi kör nån form av gemensam pepp i gruppen innan vi joggar ner tillsammans och samlas för stretch och avslut. När jag cyklar hem är jag pigg, genomvarm och nöjd. Varje vecka. Jag hade aldrig tagit mig ut ensam en tisdagkväll men med gruppen är det annorlunda, och jag tror många känner likadant. Det är kul att springa tillsammans, man slipper vara ensam i mörkret och vi hjälper varandra. Härligt!
Det gör sån himla skillnad. Jag cyklar ner i mörker, känner mig lite seg, lite opepp liksom och så är det kallt. Kommer till omklädningsrummet, låser in överdragskläder och grejer, träffar mina ledarkollegor och stämmer av inför passet så att vi gör det bästa vi kan. När klockan är sex står det en drös med löpare antingen inne i omklädningsrummet eller ute beroende på vädret, vi kör en kort samling och går igenom kvällens upplägg och sen är det ut och iväg!
Vi värmer upp med lätt jogg och rörlighet. Sen är det dags för löpskolning som jag älskar och gärna tar mig (lite för mycket) tid att gå igenom och tipsa för att verkligen få till tekniken! Några koordinationslopp och alla är redo för kvällens intervaller. Några klär av sig ett lager, knappar på klockan, tar en sista klunk vatten och trampar nervöst på stället. Lite som tävlingshästar :-) Vissling - och iväg. I dag sprang vi "ut och hem" så att alla samlades mellan intervallerna, det är roligt att göra så emellanåt för att uppleva gemenskapen och hur många vi faktiskt är!
Efter passet är det oftast idel nöjda leenden, flåsig andning och svettpärlor i pannan. Vi kör nån form av gemensam pepp i gruppen innan vi joggar ner tillsammans och samlas för stretch och avslut. När jag cyklar hem är jag pigg, genomvarm och nöjd. Varje vecka. Jag hade aldrig tagit mig ut ensam en tisdagkväll men med gruppen är det annorlunda, och jag tror många känner likadant. Det är kul att springa tillsammans, man slipper vara ensam i mörkret och vi hjälper varandra. Härligt!
söndag 19 november 2017
Hurra, vilken helg!
Trots att vädret har visat sig från sin allra äckligaste sida har det varit en rätt bra helg här på bygget.
Inledde med Excelkurs hela fredagen. Det kan ju låta väldigt torrt men det är onekligen rätt skönt att kunna fokusera på att lära sig nya grejer en hel dag och få datorn att göra som man har tänkt sig med siffrorna! Cyklade hem, undrade om jag skulle springa en sväng men kände mig sliten och vilade i stället. Satt i soffan med fötterna uppe, drack ett glas vin och klappade katter. Joakim var på övning och lämnade Göteborg först vid halv åtta så jag satt uppe och väntade på att han skulle komma hem även om jag höll på att somna.
Sov tungt, vaknade innan klockan ringde till riktigt grisväder. Kallt, blåsigt och våldsamma regnskurar. Men jag var uppsatt som instruktör på dagens NMT-pass så det fanns inga ursäkter utan det var bara på med understället under instruktörsuniformen och iväg! Nån optimist bland deltagarna påstod att det skulle klarna upp vid tio men det visade sig vara lögn. Vi hade ösregn och snöblandat regn i princip under hela passet men med nio taggade deltagare gick det bra att hålla ångan uppe!
Cyklade hem, blev varm, tjurade lite. För en dusch efter instruktörstjänst är ju i princip en "tomdusch" och jag sprang ju ingen fredagsrunda.... Understället var ändå på, jag bytte strumpor, drog på mig tights utan på långkalsongerna, extratröja och vattentålig löparjacka och gav mig ut en runda. Ambitionen var typ 3 km men det gick ändå ganska bra så jag lyckades springa hela 7,5 km med bra känsla trots lite tunga ben. Bra!
Sen var det varken värre eller bättre än att det blev ytterligare en tredje sväng ner till Bulltofta denna dag för jag skulle möta upp Sara som hade jordnötssmör till mig från Big Spoon Roasters. Vinterns stash är på plats i skafferiskåpet :-)
En inte-så-sen lördagkväll blev det och så vaknade vi tidigt i dag som vanligt vilket betydde att vi befann oss i gymmet före halv tio. Jag spenderade 80 minuter med att jobba igenom rygg och mage i lugn och ro. Axelprehab, latsdrag, rodd i olika vinklar och enarmsrodd med rotation, L-Y-T, diagonallyft och ett antal magövningar innan jag tyckte att det räckte. Jag hade ont i musklerna runt vänsteraxeln innan passet men efteråt kändes det mycket bättre och spänningarna upp mot nacken släpper också fint nu när jag aktiverar rätt muskler.
Från gymmet åkte vi iväg och bytte till vinterhjul (det verkar liksom vara dags för det nu) och sen hem för lunch och lite praktiskt arbete. Tvätt och organisering av mat, typ. Stort fokus på återhämtning och "bara vara"-tid vilket vi nog behövde båda två. Kroppen funkar, bara jag ser till att sova tillräckligt (helt ärligt så behöver jag absolut mera sömn nu när det är så mörkt!) och äta ordentligt så kommande två veckor ska jag se till att sköta markservicen. Planera veckan, planera träning, planera mat, så flyter allting så mycket lättare!
Inledde med Excelkurs hela fredagen. Det kan ju låta väldigt torrt men det är onekligen rätt skönt att kunna fokusera på att lära sig nya grejer en hel dag och få datorn att göra som man har tänkt sig med siffrorna! Cyklade hem, undrade om jag skulle springa en sväng men kände mig sliten och vilade i stället. Satt i soffan med fötterna uppe, drack ett glas vin och klappade katter. Joakim var på övning och lämnade Göteborg först vid halv åtta så jag satt uppe och väntade på att han skulle komma hem även om jag höll på att somna.
Sov tungt, vaknade innan klockan ringde till riktigt grisväder. Kallt, blåsigt och våldsamma regnskurar. Men jag var uppsatt som instruktör på dagens NMT-pass så det fanns inga ursäkter utan det var bara på med understället under instruktörsuniformen och iväg! Nån optimist bland deltagarna påstod att det skulle klarna upp vid tio men det visade sig vara lögn. Vi hade ösregn och snöblandat regn i princip under hela passet men med nio taggade deltagare gick det bra att hålla ångan uppe!
Cyklade hem, blev varm, tjurade lite. För en dusch efter instruktörstjänst är ju i princip en "tomdusch" och jag sprang ju ingen fredagsrunda.... Understället var ändå på, jag bytte strumpor, drog på mig tights utan på långkalsongerna, extratröja och vattentålig löparjacka och gav mig ut en runda. Ambitionen var typ 3 km men det gick ändå ganska bra så jag lyckades springa hela 7,5 km med bra känsla trots lite tunga ben. Bra!
En inte-så-sen lördagkväll blev det och så vaknade vi tidigt i dag som vanligt vilket betydde att vi befann oss i gymmet före halv tio. Jag spenderade 80 minuter med att jobba igenom rygg och mage i lugn och ro. Axelprehab, latsdrag, rodd i olika vinklar och enarmsrodd med rotation, L-Y-T, diagonallyft och ett antal magövningar innan jag tyckte att det räckte. Jag hade ont i musklerna runt vänsteraxeln innan passet men efteråt kändes det mycket bättre och spänningarna upp mot nacken släpper också fint nu när jag aktiverar rätt muskler.
Från gymmet åkte vi iväg och bytte till vinterhjul (det verkar liksom vara dags för det nu) och sen hem för lunch och lite praktiskt arbete. Tvätt och organisering av mat, typ. Stort fokus på återhämtning och "bara vara"-tid vilket vi nog behövde båda två. Kroppen funkar, bara jag ser till att sova tillräckligt (helt ärligt så behöver jag absolut mera sömn nu när det är så mörkt!) och äta ordentligt så kommande två veckor ska jag se till att sköta markservicen. Planera veckan, planera träning, planera mat, så flyter allting så mycket lättare!
torsdag 16 november 2017
Bara gå och gör det.
Träningsvärken gjorde sig påmind i morse. Det var stelt att ta sig ur sängen alltså! Men det var inte mycket att be för, jag måste styrketräna inför kommande träningsresa så bara att bita ihop. Frukostsmoothie, en mugg te, nyheter, upp på cykeln och mot gymmet.
Kom in på gymmet strax efter sju, bytte lite kläder, värmde upp. Typ tre gånger så mycket folk där i dag jämfört med i går samma tid, why? Men det var ingen som störde mig så jag tuggade mig igenom mitt pass. Axelprehab, bänkpress (fy helvete så dåligt det gick, bänkpress är verkligen färskvara!), smalbänk, militärpress i smith, sidolyft i kabelmaskin, smala armhävningar på Bosu och lite bicepscurls på det.
Dusch och fix, macka och kaffe med på vägen, till kontoret. Ytterligare en effektiv dag då jag betade av ett telefonmöte och några nödvändiga samtal, planerade nästa vecka och kollade läget inför morgondagens kurs. Cyklade hem med fullastad pakethållare (träningsväska + datorväska), landade hemma en halvtimme innan jag bestämde mig för att få lite andra måsten överstökade.
För det är influensasäsong och eftersom jag tillhör riskgrupp i och med min astmadiagnos så var det bara att pallra sig iväg till vårdcentralens drop-in vaccinering. Jag hoppade över det förra året men fick sträng tillsägelse av astmasköterskan att se till att prioritera det framöver. Dessutom vet jag själv hur himla risig jag blir när jag får influensa och hur lång tid det tar innan luftvägarna återgår till normalfunktion så jag förstår ju att det är en klok prioritering. Men jag höll på att vända i dörren när jag såg flocken av pensionärer därinne.... Medan jag väntade på min tur kom det ytterligare två minibusslaster dessutom. Hjälp! Jag stod ut, fick min spruta, satt lydigt kvar i tio minuter och visade att jag inte svimmade och sen cyklade jag hem.
Soppa och grillad macka blev det till middag innan jag bet ihop en gång till och gick ett varv med dammsugaren - faktiskt för första gången sen jag skaffade städhjälp men nu behövde soffan saneras på katthår. Ändå skönt att slippa städa på riktigt och bara göra en snabb vända på ytan! Fast jag ångrade att jag inte gjorde det i går, det var inte jättefestligt att traska upp och ner i trappor med dammsugaren ;-)
Med alla tre jobbiga grejer avklarade så landade jag i soffan med kvällens efterrätt: pannkakor med glass. Helt rimligt efter att ha tagit upp kampen sådär, tycker jag! Och i morgon är det FREDAG!
Kom in på gymmet strax efter sju, bytte lite kläder, värmde upp. Typ tre gånger så mycket folk där i dag jämfört med i går samma tid, why? Men det var ingen som störde mig så jag tuggade mig igenom mitt pass. Axelprehab, bänkpress (fy helvete så dåligt det gick, bänkpress är verkligen färskvara!), smalbänk, militärpress i smith, sidolyft i kabelmaskin, smala armhävningar på Bosu och lite bicepscurls på det.
Dusch och fix, macka och kaffe med på vägen, till kontoret. Ytterligare en effektiv dag då jag betade av ett telefonmöte och några nödvändiga samtal, planerade nästa vecka och kollade läget inför morgondagens kurs. Cyklade hem med fullastad pakethållare (träningsväska + datorväska), landade hemma en halvtimme innan jag bestämde mig för att få lite andra måsten överstökade.
För det är influensasäsong och eftersom jag tillhör riskgrupp i och med min astmadiagnos så var det bara att pallra sig iväg till vårdcentralens drop-in vaccinering. Jag hoppade över det förra året men fick sträng tillsägelse av astmasköterskan att se till att prioritera det framöver. Dessutom vet jag själv hur himla risig jag blir när jag får influensa och hur lång tid det tar innan luftvägarna återgår till normalfunktion så jag förstår ju att det är en klok prioritering. Men jag höll på att vända i dörren när jag såg flocken av pensionärer därinne.... Medan jag väntade på min tur kom det ytterligare två minibusslaster dessutom. Hjälp! Jag stod ut, fick min spruta, satt lydigt kvar i tio minuter och visade att jag inte svimmade och sen cyklade jag hem.
Soppa och grillad macka blev det till middag innan jag bet ihop en gång till och gick ett varv med dammsugaren - faktiskt för första gången sen jag skaffade städhjälp men nu behövde soffan saneras på katthår. Ändå skönt att slippa städa på riktigt och bara göra en snabb vända på ytan! Fast jag ångrade att jag inte gjorde det i går, det var inte jättefestligt att traska upp och ner i trappor med dammsugaren ;-)
Med alla tre jobbiga grejer avklarade så landade jag i soffan med kvällens efterrätt: pannkakor med glass. Helt rimligt efter att ha tagit upp kampen sådär, tycker jag! Och i morgon är det FREDAG!
onsdag 15 november 2017
Det går upp, och det går ner....
Gårdagen var oväntat tuff. Jag fick feedback och ganska brutal sådan i Runacademys medlemsenkät. Tyvärr anonym feedback som jag tycker kan vara svårhanterad ibland. Jag blev uppriktigt ledsen över att en av våra löpare har upplevt mig så som hen säger. Jag önskar så att vederbörande hade pratat med mig och återkoppla direkt i stället för att skriva det i en enkät, det hade varit hundra gånger enklare att hantera, men nu blev det så här.
Jag tappade andan för en stund, tappade tron på mig själv och kände mig något detroniserad på kvällens pass. Lite försiktigare, lite mera passiv, för att inte göra "mera fel" innan jag hade hunnit fundera ordentligt på saken. Det blev tack vare passets upplägg ett ganska bra pass - deltagarna sprang kort, medel och lång backe och vi ledare stod kvar vid var sin backe medan deltagarna förflyttade sig från backe till backe. Avslutade passet, handlade på hemvägen, landade hemma i soffan med ostkaka och en kanna te och mina funderingar. Förflyttade mig från försvar till förståelse och vilja att förändra, till "så vill jag verkligen inte ha det" och "hur kan jag göra annorlunda". Såklart jättesvårt att veta om jag gör rätt eftersom jag inte vet om jag förstått rätt - men jag gör mitt bästa!
La mig tidigt, med allting redo och packat för en tidig start denna morgon. Väckarklocka, cykelkläder på, snabbfrukost, iväg - in på gymmet prick sju för snabbt ombyte och ett benpass. Värmde upp med rörlighetsövningar och benpress, tänkte strunta i att gymmet såg ut som hejkomochhjälpmig med viktskivor och stänger överallt men klarade inte av det. Omöjligt att hålla fokus när det är KAOS runtomkring. La fyra minuter på att plocka undan och sen var jag tvungen att gå och marklyfta lite för att lugna ner mig innan jag fortsatte passet! Utfallsgång i två varianter, finska pinnar, nedkliv från box (enklare variant på enbensböj), lite höftprehab och bollindrag för baksidan. Exakt en timme senare susade jag in i omklädningsrummet, bytte till utekläder, cyklade till kontoret, dumpade väskan och bytte jacka innan jag mötte upp en kollega ute för 45 minuters löpcoaching.
Löpcoaching på arbetstid? YES. För min chef har okejat att jag lägger mina onsdagar på att vara tillgänglig för organisationen i några månader. Löpcoaching, utefys, gruppträning, föreläsningar, kostrådgivning. Ett helt smörgåsbord för den som vill jobba med olika delar i hälsopusslet. Lite mjukstart nu innan folk har fattat att det går, att de får - men det kommer ta fart så småningom. Efter löpcoachingen hade jag tio minuter innan jag skulle på möte så det fick bli möte i träningskläder då jag prioriterade mötesförberedelse högre än duschen! Efter det mötet landade min chef några rejäla arbetsuppgifter i mitt knä som jag sa ja tack till men sen sa att nu får jag gå och duscha så jag känner mig mänsklig innan jag tar tag i det här. Responsen? "Bra där. Egen syrgasmask på innan du räddar andra!" Precis så :-D
Kastade mig sedan in i arbetsuppgifterna och fick undan otroligt mycket mellan telefonsamtal och grejer, uppnådde den eftertraktade statusen "inbox zero" och avslutade dagen med kostrådgivning över en latte innan jag plockade ihop och gav mig hemåt. Hem och vända en kortis, sedan kuta runt hörnet till fotvårdaren. Long overdue, hejdå liktornar och döda naglar som borde ramlat av!
När jag kom hem kände jag att jo, nu har jag landat igen. I går tappade jag fotfästet för en stund men i dag har jag jobbat med saker jag är bra på, uträttat något, fått förtroende och ansvar, upplever att man tror på mig. Jag är bra nog - good enough. Jag fattar och accepterar att inte alla gillar mig, jag är beredd att jobba med det jag har fått feedback på men grundkänslan är ändå trygg och stabil. Jag är OK. Det är intressant hur lätt det är att stärka sin självkänsla om man bara får göra rätt saker - och hur mycket lättare det blir att ta negativa saker när den grundläggande känslan är positiv. I've got this.
Kvällen ska spenderas med återhämtning, katter och temugg, och en stund på yogamattan. Lite snäll rörlighet för att säkerställa att benen och ryggen inte är totalt stela i morgon även om känslan i benen just nu redan är så pass intressant att jag undrar om jag kan röra på mig i morgon!
Jag tappade andan för en stund, tappade tron på mig själv och kände mig något detroniserad på kvällens pass. Lite försiktigare, lite mera passiv, för att inte göra "mera fel" innan jag hade hunnit fundera ordentligt på saken. Det blev tack vare passets upplägg ett ganska bra pass - deltagarna sprang kort, medel och lång backe och vi ledare stod kvar vid var sin backe medan deltagarna förflyttade sig från backe till backe. Avslutade passet, handlade på hemvägen, landade hemma i soffan med ostkaka och en kanna te och mina funderingar. Förflyttade mig från försvar till förståelse och vilja att förändra, till "så vill jag verkligen inte ha det" och "hur kan jag göra annorlunda". Såklart jättesvårt att veta om jag gör rätt eftersom jag inte vet om jag förstått rätt - men jag gör mitt bästa!
La mig tidigt, med allting redo och packat för en tidig start denna morgon. Väckarklocka, cykelkläder på, snabbfrukost, iväg - in på gymmet prick sju för snabbt ombyte och ett benpass. Värmde upp med rörlighetsövningar och benpress, tänkte strunta i att gymmet såg ut som hejkomochhjälpmig med viktskivor och stänger överallt men klarade inte av det. Omöjligt att hålla fokus när det är KAOS runtomkring. La fyra minuter på att plocka undan och sen var jag tvungen att gå och marklyfta lite för att lugna ner mig innan jag fortsatte passet! Utfallsgång i två varianter, finska pinnar, nedkliv från box (enklare variant på enbensböj), lite höftprehab och bollindrag för baksidan. Exakt en timme senare susade jag in i omklädningsrummet, bytte till utekläder, cyklade till kontoret, dumpade väskan och bytte jacka innan jag mötte upp en kollega ute för 45 minuters löpcoaching.
Löpcoaching på arbetstid? YES. För min chef har okejat att jag lägger mina onsdagar på att vara tillgänglig för organisationen i några månader. Löpcoaching, utefys, gruppträning, föreläsningar, kostrådgivning. Ett helt smörgåsbord för den som vill jobba med olika delar i hälsopusslet. Lite mjukstart nu innan folk har fattat att det går, att de får - men det kommer ta fart så småningom. Efter löpcoachingen hade jag tio minuter innan jag skulle på möte så det fick bli möte i träningskläder då jag prioriterade mötesförberedelse högre än duschen! Efter det mötet landade min chef några rejäla arbetsuppgifter i mitt knä som jag sa ja tack till men sen sa att nu får jag gå och duscha så jag känner mig mänsklig innan jag tar tag i det här. Responsen? "Bra där. Egen syrgasmask på innan du räddar andra!" Precis så :-D
Kastade mig sedan in i arbetsuppgifterna och fick undan otroligt mycket mellan telefonsamtal och grejer, uppnådde den eftertraktade statusen "inbox zero" och avslutade dagen med kostrådgivning över en latte innan jag plockade ihop och gav mig hemåt. Hem och vända en kortis, sedan kuta runt hörnet till fotvårdaren. Long overdue, hejdå liktornar och döda naglar som borde ramlat av!
När jag kom hem kände jag att jo, nu har jag landat igen. I går tappade jag fotfästet för en stund men i dag har jag jobbat med saker jag är bra på, uträttat något, fått förtroende och ansvar, upplever att man tror på mig. Jag är bra nog - good enough. Jag fattar och accepterar att inte alla gillar mig, jag är beredd att jobba med det jag har fått feedback på men grundkänslan är ändå trygg och stabil. Jag är OK. Det är intressant hur lätt det är att stärka sin självkänsla om man bara får göra rätt saker - och hur mycket lättare det blir att ta negativa saker när den grundläggande känslan är positiv. I've got this.
Kvällen ska spenderas med återhämtning, katter och temugg, och en stund på yogamattan. Lite snäll rörlighet för att säkerställa att benen och ryggen inte är totalt stela i morgon även om känslan i benen just nu redan är så pass intressant att jag undrar om jag kan röra på mig i morgon!
söndag 12 november 2017
Mysjogg i skogen. Och planering, planering, planering!
Jag vaknade redan vid fem i morse, var rastlös, låg och lyssnade på regnet en stund - och somnade om. Sov som en stock när klockan ringde halv åtta och blev helt förvirrad :-D Gissar att de extra timmarna behövdes! Upp, frukost, hitta rätt kläder, och mot Bokskogen för myspass med Runacademy.
Ett mindre gäng drog iväg med ambitionen 14 km och det stora gänget ut på 7 km. Jag la mig längst bak i gruppen för att hålla koll på de modigaste löparna - de som inte brukar springa så långt och hade distansrekord i sikte. Av den anledningen blev det rätt lugn löpning för mig och fokus på att coacha tekniken. Med 7 km på kontot utbrister tjejen som tidigare max sprungit 3 km i sträck "jag är helt färdig.... när kan vi åka hit och springa igen?" och då visste jag att jag hade lyckats med missionen att ge henne en positiv upplevelse!
Sen smet jag själv iväg ett varv på trean och kom tillbaka just som långlöparna gjorde klart sitt andra varv på sjuan så timingen blev perfekt. Vinkade av alla nöjda löpare och ledare och åkte hem för lunch, vila, dusch. Efter att ha gjort undan lite praktiska saker under eftermiddagen (kasta sopor, hänga tvätt och sånt) åt vi kylskåpstömningsmiddag och efter det packade Joakim och åkte mot Göteborg. Stundande övningsdygn innebär att han måste vara på plats i kväll och inte kan riskera att bli sen i morgon bitti. Både bra och dåligt. Bra för att dessa ensamma söndagkvällar ofta innebär att jag gör ett bättre jobb på temat veckoplanering, dåligt såklart för att jag hellre har honom hemma hos mig en extra natt!
Men - det var alltså den där veckoplaneringen som jag tänkte att jag skulle leverera några tips till. Det är egentligen inte jätteavancerat men jag sätter mig ner med kalendern och veckoplanen och kollar litegrann hur det ser ut. Jag letar upp utrymme för egen träning och lägger in det i kalendern, denna vecka fokus på att få in timmar i gymmet hellre än löpträning ute som brukar lösa sig ändå. Jag kollar vilka bokningar jag har som PT och instruktör, om jag har möten, kurser eller andra aktiviteter utanför kontoret som inverkar på min logistik när det gäller transport och packning. Och sen skriver jag in vad jag ska äta till frukost och middag - frukost hela veckan och middag i alla fall veckans första tre dagar men gärna längre än så. Det gör jag dels för att bli medveten om vilka rester m.m. som ska ätas upp och dels för att säkerställa att jag äter med hyfsad variation. Det ger mig också input till vad jag ev behöver handla under veckan och vilken dag det passar bäst.
Om vi hade varit två hemma så hade vi också stämt av vem som behövde bilen till vad vilken dag, vem som har kvällsaktiviteter och vem som har tid att laga mat vilka dagar och vilka dagar det får bli rester. Nu är jag ju bara jag och min cykel denna vecka så det är inte superkomplext men kalenderkollen betyder att jag vet vilka dagar jag hinner laga mat om det skulle behövas. Oftast undviker jag matlagning när jag är ensam för att det är så urbota tråkigt att laga mat till sig själv men denna vecka kompromissar jag och lagar t ex två rätter i morgon för att slippa matlagning några dagar sen. Om Joakim inte har övning så brukar han vilja ha med sig några matlådor så då lagar vi oftast mera mat under helgen och fryser in.
När veckoplaneringen är klar vet jag också hur måndagen kommer se ut så då kan jag gå och packa rätt väska för morgondagen, förbereda frukost och plocka fram kläder efter väder att cykla till jobbet i. Cykelbatteriet på laddning, leta upp ev regnkläder, handskar, reflexväst m.m. så att jag slipper tänka i morgon bitti, det är enklast så. Sen kan jag kolla antingen i planeringen eller i kalendern under veckan och packa rätt saker för nästkommande dag så har jag ordning på min vecka.
Det är knappast nån överraskning att jag rekommenderar alla att ta tag i veckoplanering oavsett familjesituation. Antagligen är behovet ännu större i familjer där vissa medlemmar behöver skjuts eller hjälp med diverse aktiviteter men även i vårt hushåll där vi är tidvis två, tidvis en underlättar det enormt. Så prova. Gör det inte jättekomplext - ett papper eller en online-kalender funkar utmärkt!
Ett mindre gäng drog iväg med ambitionen 14 km och det stora gänget ut på 7 km. Jag la mig längst bak i gruppen för att hålla koll på de modigaste löparna - de som inte brukar springa så långt och hade distansrekord i sikte. Av den anledningen blev det rätt lugn löpning för mig och fokus på att coacha tekniken. Med 7 km på kontot utbrister tjejen som tidigare max sprungit 3 km i sträck "jag är helt färdig.... när kan vi åka hit och springa igen?" och då visste jag att jag hade lyckats med missionen att ge henne en positiv upplevelse!
Sen smet jag själv iväg ett varv på trean och kom tillbaka just som långlöparna gjorde klart sitt andra varv på sjuan så timingen blev perfekt. Vinkade av alla nöjda löpare och ledare och åkte hem för lunch, vila, dusch. Efter att ha gjort undan lite praktiska saker under eftermiddagen (kasta sopor, hänga tvätt och sånt) åt vi kylskåpstömningsmiddag och efter det packade Joakim och åkte mot Göteborg. Stundande övningsdygn innebär att han måste vara på plats i kväll och inte kan riskera att bli sen i morgon bitti. Både bra och dåligt. Bra för att dessa ensamma söndagkvällar ofta innebär att jag gör ett bättre jobb på temat veckoplanering, dåligt såklart för att jag hellre har honom hemma hos mig en extra natt!
Men - det var alltså den där veckoplaneringen som jag tänkte att jag skulle leverera några tips till. Det är egentligen inte jätteavancerat men jag sätter mig ner med kalendern och veckoplanen och kollar litegrann hur det ser ut. Jag letar upp utrymme för egen träning och lägger in det i kalendern, denna vecka fokus på att få in timmar i gymmet hellre än löpträning ute som brukar lösa sig ändå. Jag kollar vilka bokningar jag har som PT och instruktör, om jag har möten, kurser eller andra aktiviteter utanför kontoret som inverkar på min logistik när det gäller transport och packning. Och sen skriver jag in vad jag ska äta till frukost och middag - frukost hela veckan och middag i alla fall veckans första tre dagar men gärna längre än så. Det gör jag dels för att bli medveten om vilka rester m.m. som ska ätas upp och dels för att säkerställa att jag äter med hyfsad variation. Det ger mig också input till vad jag ev behöver handla under veckan och vilken dag det passar bäst.
Om vi hade varit två hemma så hade vi också stämt av vem som behövde bilen till vad vilken dag, vem som har kvällsaktiviteter och vem som har tid att laga mat vilka dagar och vilka dagar det får bli rester. Nu är jag ju bara jag och min cykel denna vecka så det är inte superkomplext men kalenderkollen betyder att jag vet vilka dagar jag hinner laga mat om det skulle behövas. Oftast undviker jag matlagning när jag är ensam för att det är så urbota tråkigt att laga mat till sig själv men denna vecka kompromissar jag och lagar t ex två rätter i morgon för att slippa matlagning några dagar sen. Om Joakim inte har övning så brukar han vilja ha med sig några matlådor så då lagar vi oftast mera mat under helgen och fryser in.
När veckoplaneringen är klar vet jag också hur måndagen kommer se ut så då kan jag gå och packa rätt väska för morgondagen, förbereda frukost och plocka fram kläder efter väder att cykla till jobbet i. Cykelbatteriet på laddning, leta upp ev regnkläder, handskar, reflexväst m.m. så att jag slipper tänka i morgon bitti, det är enklast så. Sen kan jag kolla antingen i planeringen eller i kalendern under veckan och packa rätt saker för nästkommande dag så har jag ordning på min vecka.
Det är knappast nån överraskning att jag rekommenderar alla att ta tag i veckoplanering oavsett familjesituation. Antagligen är behovet ännu större i familjer där vissa medlemmar behöver skjuts eller hjälp med diverse aktiviteter men även i vårt hushåll där vi är tidvis två, tidvis en underlättar det enormt. Så prova. Gör det inte jättekomplext - ett papper eller en online-kalender funkar utmärkt!
lördag 11 november 2017
Hemma igen. Bäst!
Jag har aldrig tyckt att tjänsteresor är så särskilt glamourösa. Visst, det kan låta coolt att man ska resa till diverse ställen men sanningen är att man oftast bara ser flygplatsen, hotellrummet och nåt mötes- eller konferensrum så då kan det faktiskt kvitta om man är i Paris eller München... Jag är dessutom inte särskilt förtjust i att flyga och sover oftast dåligt i andra sängar än "hemma" så det bättrar ju inte direkt på inställningen!
Men nu var jag en av ungefär 200 utvalda över hela världen som skulle få åka på en företagskonferens inom mitt arbetsområde och det vill jag såklart även om det är lite bökigt! Lämnade kontoret strax efter två på torsdagen, tåg till Kastrup, flyg till Stuttgart. Totalt KAOS på flygplatsen, väntade i evigheter på en taxi och det tog oss 20 minuter att åka 2,5 km till hotellet... Väl incheckad såg jag till att få i mig en god middag och sen blev det vila på rummet. Sov hyfsat bra för att vara "borta" och tysk hotellfrukost är oftast en höjdare, så även här! Tåg tvärs över stan till konferensen som var bättre än väntat, tåg retur tvärs över stan till flygplatsen. Som i vanlig ordning på fredagar var fullständigt proppfull med folk, kvällens middag blev ett äpple och en chokladbar som jag hade i väskan för det fanns inte en chans att hinna köpa och äta nåt bättre. Fullt plan hem, missa tåget med ynka 2 minuter, vänta på nästa, äntligen Malmö C, upphämtad av Joakim, hem, kvällsmacka, sova!
I dag har jag bara njutit av ledig lördag. Långfrukost med katterna i soffan innan Joakim och jag tog oss till gymmet. För jag fick ju lite hemläxor av naprapatjäveln i onsdags! Så det blev ett rejält ryggpass med lite magövningar. Alla sorters drag, olika vinklar och handtag, total genomkörare för ryggen och så magen på det. Konstaterade att diagonala magmuskler och ländrygg är galet tåliga efter all löpning och nästan inte kan tröttas ut medan bröstryggen är i betydligt sämre skick! Jobbajobbajobba alltså....
Efter gympass och dusch dumpade vi alla grejer i bilen och gick upp i stan. Lunch på Condeco, handla på MM Sports, kaffe på Espresso House, hem och tömma väskor och skriva komihåglista och så en sväng till Maxi. Med påfyllt kylskåp kände jag mig redo för att chilla resten av dagen men Joakim uppmanade till en löprunda i skymningen. Var sådär sugen faktiskt men bytte ändå om och hakade på. Första 2½ km gick bra, sen tyckte magen att den skulle vara grinig över eftermiddagskaffet så jag fick lägga in lite gåpauser men kutade på bra emellan i alla fall så det blev ändå 5½ km med en snitthastighet under 6 min/km. Efter det kändes det ändå mer välförtjänt med dusch, middag och soffhäng i mysbyxor!
Men nu var jag en av ungefär 200 utvalda över hela världen som skulle få åka på en företagskonferens inom mitt arbetsområde och det vill jag såklart även om det är lite bökigt! Lämnade kontoret strax efter två på torsdagen, tåg till Kastrup, flyg till Stuttgart. Totalt KAOS på flygplatsen, väntade i evigheter på en taxi och det tog oss 20 minuter att åka 2,5 km till hotellet... Väl incheckad såg jag till att få i mig en god middag och sen blev det vila på rummet. Sov hyfsat bra för att vara "borta" och tysk hotellfrukost är oftast en höjdare, så även här! Tåg tvärs över stan till konferensen som var bättre än väntat, tåg retur tvärs över stan till flygplatsen. Som i vanlig ordning på fredagar var fullständigt proppfull med folk, kvällens middag blev ett äpple och en chokladbar som jag hade i väskan för det fanns inte en chans att hinna köpa och äta nåt bättre. Fullt plan hem, missa tåget med ynka 2 minuter, vänta på nästa, äntligen Malmö C, upphämtad av Joakim, hem, kvällsmacka, sova!
I dag har jag bara njutit av ledig lördag. Långfrukost med katterna i soffan innan Joakim och jag tog oss till gymmet. För jag fick ju lite hemläxor av naprapatjäveln i onsdags! Så det blev ett rejält ryggpass med lite magövningar. Alla sorters drag, olika vinklar och handtag, total genomkörare för ryggen och så magen på det. Konstaterade att diagonala magmuskler och ländrygg är galet tåliga efter all löpning och nästan inte kan tröttas ut medan bröstryggen är i betydligt sämre skick! Jobbajobbajobba alltså....
Efter gympass och dusch dumpade vi alla grejer i bilen och gick upp i stan. Lunch på Condeco, handla på MM Sports, kaffe på Espresso House, hem och tömma väskor och skriva komihåglista och så en sväng till Maxi. Med påfyllt kylskåp kände jag mig redo för att chilla resten av dagen men Joakim uppmanade till en löprunda i skymningen. Var sådär sugen faktiskt men bytte ändå om och hakade på. Första 2½ km gick bra, sen tyckte magen att den skulle vara grinig över eftermiddagskaffet så jag fick lägga in lite gåpauser men kutade på bra emellan i alla fall så det blev ändå 5½ km med en snitthastighet under 6 min/km. Efter det kändes det ändå mer välförtjänt med dusch, middag och soffhäng i mysbyxor!
onsdag 8 november 2017
Vad händer när man inte styrketränar?
Jo, då blir det såhär:
1) man får nackspärr
2) högerbenet blir ett barbieben som inte hänger med
3) naprapaten konstaterar att "du det var länge sen du var såhär dåligt musklad mellan skulderbladen"
Jo. Det är ju inte som att jag inte vet det själv. Eller mässar för alla löpare jag coachar att det är viktigt att sköta sin styrketräning och prehab. Och nog för att jag har skött prehab och sett till att alla löprelevanta delar är i funktion men den där tunga, tuffa styrketräningen, alla goa dragövningar för övre rygg och sånt, det har inte hänt.
Varför? Tidsbrist, brist på prioritering, och allmän olust. Jag var inne i gymmet en sväng där i september och det var så fullt med folk så jag inte hade nån vidare lust att vara där. Sen har jag jobbat så pass mycket kvällar så jag har velat prioritera att komma iväg från jobbet i tid på eftermiddagen för att hinna hem och landa en stund emellan, och jag har inte orkat gå upp aptidigt för att vara på gymmet vid sju. För jag var inte så sugen på det helt enkelt.
Och då får man ju stå sitt kast. Inse att de surt förvärvade ryggmusklerna förtvinar och försvinner på tre månader, att svällande biceps och snygga delts är ett minne blott även om benen klarar att pinna på och midjan håller måttet tack vare löpningen. Så.... bodybuilding nästa, alltså. In i gymmet. In och lyfta, hänga, dra, trycka. För det vore ändå tragisk om min rygg inte längre förtjänade epitetet "puckelpist på steroider" och jag vet vad jag ska göra åt saken. Eventuellt är det inte löst på tre veckor men jag hinner i alla fall komma igång!
1) man får nackspärr
2) högerbenet blir ett barbieben som inte hänger med
3) naprapaten konstaterar att "du det var länge sen du var såhär dåligt musklad mellan skulderbladen"
Jo. Det är ju inte som att jag inte vet det själv. Eller mässar för alla löpare jag coachar att det är viktigt att sköta sin styrketräning och prehab. Och nog för att jag har skött prehab och sett till att alla löprelevanta delar är i funktion men den där tunga, tuffa styrketräningen, alla goa dragövningar för övre rygg och sånt, det har inte hänt.
Varför? Tidsbrist, brist på prioritering, och allmän olust. Jag var inne i gymmet en sväng där i september och det var så fullt med folk så jag inte hade nån vidare lust att vara där. Sen har jag jobbat så pass mycket kvällar så jag har velat prioritera att komma iväg från jobbet i tid på eftermiddagen för att hinna hem och landa en stund emellan, och jag har inte orkat gå upp aptidigt för att vara på gymmet vid sju. För jag var inte så sugen på det helt enkelt.
Och då får man ju stå sitt kast. Inse att de surt förvärvade ryggmusklerna förtvinar och försvinner på tre månader, att svällande biceps och snygga delts är ett minne blott även om benen klarar att pinna på och midjan håller måttet tack vare löpningen. Så.... bodybuilding nästa, alltså. In i gymmet. In och lyfta, hänga, dra, trycka. För det vore ändå tragisk om min rygg inte längre förtjänade epitetet "puckelpist på steroider" och jag vet vad jag ska göra åt saken. Eventuellt är det inte löst på tre veckor men jag hinner i alla fall komma igång!
måndag 6 november 2017
Race report: Österlenmaran 2017. Maran som blev en ultra!
Ja, såhär två dygn efter att starten gick är det väl dags att knåpa ihop en race report, eller hur?
Österlenmaran är fortfarande ett av de roligaste och mest utmanande loppen jag har sprungit men det var ordentligt tufft i år och jag har fortfarande inte riktigt återhämtat mig. Fast det är okej, jag förstår varför jag är sliten. Så vi tar storyn från början!
Vi åkte mot Simrishamn efter lunch i lördags, checkade in på vårt hotell och stack ut på stan för en fika i väntan på att nummerlappsutlämningen skulle öppna. Med nummerlapparna fixade rekade vi lite i stan och hittade en restaurang som serverade nån rimlig mat sådär på eftermiddagen, Joakim valde en pastarätt och jag åt club sandwich. Sen hann vi precis i tid till en kopp te och kaffe på hotellet innan det var dags att gå upp på rummet och byta om och fixa. Packa ryggsäck, välja kläder, ordna med reflexer och belysning, dubbelkolla allting.
En halvtimme innan start smet vi ner till torget där starten skulle gå, lämnade av lite överdragskläder, studsade nervöst till musiken och minglade i startfållan. Det skulle vara runt 150 anmälda plus ett tiotal lag i stafettklassen så det var inget stort startfält direkt. Men fint var det och massor av publik!
Starten gick, Joakim körde musik för fulla muggar i högtalare i ryggsäcken, publiken hejade och jag hade ståpäls. Nu, äntligen, är det dags! Jag hade en väldigt lätt och fin resa fram till 15 km ungefär, sen började det bli tufft. Tog en gel som gjorde mig illamående, sen gjorde magen sig påmind så jag fick köra SOS-stopp på ett fält och efter det började jag få ont i fötterna. Trots det lyckades vi ta oss till Borrby och tekniskt sett halvmarapassering på runt 2:15, vi hade båda två 22 km på klockorna då det var dags att vända tillbaka.
Vetskapen om att det blir 44 km i stället för 42, det mentala i att springa samma sträcka "ut och hem" plus att alla funktionärer och vägvisare hade gått hem efter halvmaran gjorde att det blev rätt jobbigt sen. Jag hade svårt att hålla farten uppe, knöt om skorna, hade ont i en höft och vi fick några stopp där vi var tveksamma på vägvalet. Mellan Kyl och Skillinge var det nog mest jobbigt, totalt supertomt på vägarna, kolmörkt, inte en människa. I Skillinge hade vätskekontrollens bemanning lämnat och vi visste inte var vi skulle svänga - det var två svängar som var lite svåra att gissa men vi lyckades komma rätt. Efter Skillinge kom vi till Brantevik och där var det andra bullar. Dels mötte vi motorcykelfunktionären som kollade att vi var ok och peppade oss, och dels var vätskekontrollen bemannad med glada människor som erbjöd cola och äppeljuice. Godaste nånsin! Med den peppen och bara 5 km kvar gick det lättare sista biten igen fast jag fortfarande fick kämpa.
Fin cykelbana, havets brus, två backar som blev gå-backar, sedan framåt igen. Ett tveksamt vägval men vi hittade rätt, kom in till Simrishamn, blev tveksamma på samma ställe som förra gången (typiskt, eller hur?), stannade för att dra igång musiken vilket säkert kostade 2 minuter innan vi tog oss fram till korsningen och sprang ikapp uppför Storgatan och i mål! Med 44,5 km på klockan och en sämre tid än sist men 10 minuter bättre tid vid marapasseringen åtminstone så det får räknas som ett marapers ändå tänker jag ;-)
Förra gången var det ändå lite fler löpare ute på maratonsträckan (typ 150 anmälda då?), i år var vi 45 anmälda till maratondistansen varav bara 30 fullföljde så jag är ändå nöjd med att vi klarade det! Det var mörkt, ensamt (tur vi var två!), blåsigt och därmed ganska tufft. Turligt nog hade vi medvind på väg tillbaka då vinden ökade under kvällen, annars hade det varit ännu värre.
Men välkomsten vid målgång var ju inget mindre än fantastisk. Värme och kärlek, medaljer och tröjor, in på Café Kagan där våra överdragskläder och en målgångsbuffé väntade. Bananer, kanelbullar, kexchoklad, festis, och vi fick ta te och kaffe dessutom när vi frågade. Sitta på fiket och prata med andra löpare och motorcykelfunktionären, dricka en alkoholfri öl, vara nöjd och stel. Sen hasade vi oss till hotellet (jag med ett "barbieben" som var helt omöjligt och Joakim med stela IT-band), fick beröm från gänget som satt i foajén med kvällsdrinken och tog oss upp till rummet.
Klarvakna fast klockan var midnatt. Jahapp. Dricka Resorb, skala av alla kläder, packa på rimligt sätt. Dusch och inventering av kroppsdelar (jag hade några rejäla blåsor på fötterna och ångrar verkligen mitt skoval!), sen var vi fortfarande inte trötta för fem öre så vi satt i sängen och delade på en halvflaska bubbel som vi hade haft med oss i kylväska "ifall vi blir sugna". Bortåt halv två började vi bli sömniga och släckte lampan men sova? Nja. Det var inte många timmar det blev alltså, kroppen var på högvarv fortfarande.
Söndagsfrukosten var mer än välkommen och SÅ god. Vad jag njöt. Sen gick vi upp och la oss raklånga på sängen i en timme och tittade på Nyhetsmorgon innan vi plockade ihop oss och åkte hem. Energinivåerna var verkligen inte på topp, vi lyckades dock fixa både lunch och middag och sen gick jag och la mig strax efter åtta. Sov tio timmar från halv nio till halv sju och kände mig betydligt piggare i dag även om det nog inte blir nån sen kväll i dag heller.
Ytterligare en mara (en lite för lång en) avklarad, nästa äventyr är en vecka på Playitas innan jag börjar fundera på vad jag ska hitta på nästa år.
Österlenmaran är fortfarande ett av de roligaste och mest utmanande loppen jag har sprungit men det var ordentligt tufft i år och jag har fortfarande inte riktigt återhämtat mig. Fast det är okej, jag förstår varför jag är sliten. Så vi tar storyn från början!
Vi åkte mot Simrishamn efter lunch i lördags, checkade in på vårt hotell och stack ut på stan för en fika i väntan på att nummerlappsutlämningen skulle öppna. Med nummerlapparna fixade rekade vi lite i stan och hittade en restaurang som serverade nån rimlig mat sådär på eftermiddagen, Joakim valde en pastarätt och jag åt club sandwich. Sen hann vi precis i tid till en kopp te och kaffe på hotellet innan det var dags att gå upp på rummet och byta om och fixa. Packa ryggsäck, välja kläder, ordna med reflexer och belysning, dubbelkolla allting.
En halvtimme innan start smet vi ner till torget där starten skulle gå, lämnade av lite överdragskläder, studsade nervöst till musiken och minglade i startfållan. Det skulle vara runt 150 anmälda plus ett tiotal lag i stafettklassen så det var inget stort startfält direkt. Men fint var det och massor av publik!
Starten gick, Joakim körde musik för fulla muggar i högtalare i ryggsäcken, publiken hejade och jag hade ståpäls. Nu, äntligen, är det dags! Jag hade en väldigt lätt och fin resa fram till 15 km ungefär, sen började det bli tufft. Tog en gel som gjorde mig illamående, sen gjorde magen sig påmind så jag fick köra SOS-stopp på ett fält och efter det började jag få ont i fötterna. Trots det lyckades vi ta oss till Borrby och tekniskt sett halvmarapassering på runt 2:15, vi hade båda två 22 km på klockorna då det var dags att vända tillbaka.
Vetskapen om att det blir 44 km i stället för 42, det mentala i att springa samma sträcka "ut och hem" plus att alla funktionärer och vägvisare hade gått hem efter halvmaran gjorde att det blev rätt jobbigt sen. Jag hade svårt att hålla farten uppe, knöt om skorna, hade ont i en höft och vi fick några stopp där vi var tveksamma på vägvalet. Mellan Kyl och Skillinge var det nog mest jobbigt, totalt supertomt på vägarna, kolmörkt, inte en människa. I Skillinge hade vätskekontrollens bemanning lämnat och vi visste inte var vi skulle svänga - det var två svängar som var lite svåra att gissa men vi lyckades komma rätt. Efter Skillinge kom vi till Brantevik och där var det andra bullar. Dels mötte vi motorcykelfunktionären som kollade att vi var ok och peppade oss, och dels var vätskekontrollen bemannad med glada människor som erbjöd cola och äppeljuice. Godaste nånsin! Med den peppen och bara 5 km kvar gick det lättare sista biten igen fast jag fortfarande fick kämpa.
Fin cykelbana, havets brus, två backar som blev gå-backar, sedan framåt igen. Ett tveksamt vägval men vi hittade rätt, kom in till Simrishamn, blev tveksamma på samma ställe som förra gången (typiskt, eller hur?), stannade för att dra igång musiken vilket säkert kostade 2 minuter innan vi tog oss fram till korsningen och sprang ikapp uppför Storgatan och i mål! Med 44,5 km på klockan och en sämre tid än sist men 10 minuter bättre tid vid marapasseringen åtminstone så det får räknas som ett marapers ändå tänker jag ;-)
Förra gången var det ändå lite fler löpare ute på maratonsträckan (typ 150 anmälda då?), i år var vi 45 anmälda till maratondistansen varav bara 30 fullföljde så jag är ändå nöjd med att vi klarade det! Det var mörkt, ensamt (tur vi var två!), blåsigt och därmed ganska tufft. Turligt nog hade vi medvind på väg tillbaka då vinden ökade under kvällen, annars hade det varit ännu värre.
Men välkomsten vid målgång var ju inget mindre än fantastisk. Värme och kärlek, medaljer och tröjor, in på Café Kagan där våra överdragskläder och en målgångsbuffé väntade. Bananer, kanelbullar, kexchoklad, festis, och vi fick ta te och kaffe dessutom när vi frågade. Sitta på fiket och prata med andra löpare och motorcykelfunktionären, dricka en alkoholfri öl, vara nöjd och stel. Sen hasade vi oss till hotellet (jag med ett "barbieben" som var helt omöjligt och Joakim med stela IT-band), fick beröm från gänget som satt i foajén med kvällsdrinken och tog oss upp till rummet.
Klarvakna fast klockan var midnatt. Jahapp. Dricka Resorb, skala av alla kläder, packa på rimligt sätt. Dusch och inventering av kroppsdelar (jag hade några rejäla blåsor på fötterna och ångrar verkligen mitt skoval!), sen var vi fortfarande inte trötta för fem öre så vi satt i sängen och delade på en halvflaska bubbel som vi hade haft med oss i kylväska "ifall vi blir sugna". Bortåt halv två började vi bli sömniga och släckte lampan men sova? Nja. Det var inte många timmar det blev alltså, kroppen var på högvarv fortfarande.
Söndagsfrukosten var mer än välkommen och SÅ god. Vad jag njöt. Sen gick vi upp och la oss raklånga på sängen i en timme och tittade på Nyhetsmorgon innan vi plockade ihop oss och åkte hem. Energinivåerna var verkligen inte på topp, vi lyckades dock fixa både lunch och middag och sen gick jag och la mig strax efter åtta. Sov tio timmar från halv nio till halv sju och kände mig betydligt piggare i dag även om det nog inte blir nån sen kväll i dag heller.
Ytterligare en mara (en lite för lång en) avklarad, nästa äventyr är en vecka på Playitas innan jag börjar fundera på vad jag ska hitta på nästa år.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)