Om att känna igen sig

 Jag har försökt dra ner ordentligt på inköpen sen nån gång förra sommaren och som en del i den processen har jag börjat använda mitt lokala bibliotek igen. Det började med att jag gärna ville läsa men inte köpa en bok, så då beställde jag hem den till mitt bibliotek, och på den vägen var det. Så nu bär jag hem en bokhög nån gång i månaden i alla fall och läser en massa nytt. Det går lite i perioder det där, är jag trött och stressad orkar jag bara läsa böcker jag redan har läst innan så det inte gör nåt om jag tappar lite av storyn :-) Men just nu är jag ganska pigg i huvudet oftast och då gillar jag nya intryck! 

I senaste högen fick jag med mig en pocketbok som heter "Liten tvåa med potential" av Camilla Andersson. Helt okänt för mig men det verkade vara lite trevlig feelgood och ganska lättläst. Den lilla boken innehöll ganska mycket mer! Från början kände jag att det bara var en modernisering av Kajsa Ingemarssons "Bara vanligt vatten" men icke. För ganska snart kastades jag tillbaka till där jag var för ganska exakt 10 år sedan. Med ständig huvudvärk, ständig övertid, ständig trötthet och eviga komihåglistor plus en mailbox som bara fylldes på och fylldes på. Oj, vilken igenkänning! 

Jag ska inte spoila hela storyn men diagnosen utbrändhet dyker ändå upp och det därav följande behovet av att ändra på sitt liv och sina prioriteringar. Boken slutar ändå ganska ljust (fast oförlöst, om du frågar mig!). Det som gav mig den viktigaste insikten var vikten av att ha folk runt en som stöttar, inte folk som bekräftar en i att man ska fortsätta på samma sätt som innan. Det hade jag inte då (och jag hade ändå inte modet att prata om det) men det har jag i dag. Jag har också lyckats få till en arbetssituation som är hållbar för mig och en viss förståelse för vilka saker som inte funkar bra. 

För övrigt går tiden mest med att hitta balans och fokus för den här hösten! Ibland kollapsar planeringen helt och ibland får jag till det, ibland funkar löpschemat och ibland (som t ex den här helgen) funkar det inte. Jag har en irriterad hälsena och vad som jag inte tyckte lämpade sig för långlöpning i dag så jag fokuserade på gårdagens simning och sprang en kortis i dag. Lite mera vila kommer nog göra skillnad så jag tar det lugnt några dagar till. Det är inte hela världen, det är inte i morgon jag ska springa 10 mil liksom. 

Yeah. Stolt!

 Jag har roddat den här veckan på ett riktigt bra sätt. Styrt upp kontorsjobb, hemmakontorsjobb, träning och instruktörsarbete på ett mycket snyggt sätt. Det enda som INTE har hänt är att jag har kommit iväg och simmat men annars har jag följt träningsschemat riktigt bra, vi har fått mat varje dag, det har blivit en hel del vego, jag har hunnit med allt jag skulle. Yeah! DEN känslan!

Den här lilla utmaningen att få till vardagen som jag skrev om förra veckan har ändå - paradoxalt nog - varit enklare tack vare pandemirestriktioner. Vi ska fortfarande max vara 50% på plats på kontoret dvs man kan räkna med att jobba hemifrån 2-3 dagar i veckan. Eftersom hemmajobb innebär att jag inte behöver ha på mig kontorskläder (det går t ex fint att jobba i träningskläder mellan pass..), inte behöver ta mig nånstans och har mycket lugnare arbetsmiljö går det mycket lättare att få till vardagen. Jag hinner baka och springa på morgonen, jag kan ta ett lunchpass om det funkar den dagen, och när jag har jobbat klart ska jag inte ens transportera mig hem. Busenkelt ju :-) Och en bonus är att jag blir mindre trött i huvudet de dagar jag jobbar hemma. Så mer effektivitet + bättre balans = gladare jag helt enkelt. 

Målsättningen den här veckan var verkligen att ta mig i mål med träningsprogrammet ur "10 månader mot 10 mil". Jag är jättebra på att förhandla bort pass och ha mig men nu ville jag verkligen få till det. Inte nödvändigtvis på rätt dag men i alla fall så att jag fick in nyckelpassen. 

Jag har fått in styrkepassen, löpövningarna och långpasset, jag har gjort mina morgonrutiner enligt plan och jag har fått till i alla fall de löpminuter jag skulle även om det inte alltid blir exakt efter boken. På tisdagar har jag nämligen löpövningar, kortpass (20-40 minuter) OCH ett temapass på en timme. Plus då Runacademy-löpning på kvällen. Så på tisdagar är jag rätt så happy om jag får till ett morgon- eller lunchpass och löpövningarna och sen blir det ju en timmes löpning på kvällen även om det inte blir exakt som i schemat. Good enough! 

I fredags morse var jag pepp på att dra på lite så i stället för att bara köra 20 minuters runstreak-morgonjogg drog jag igång ett musik-intervallpass ur Runacademys träningspass. Jag stack ut 05.40 och var klar med dagens pass 06.30. DET kändes rätt så coolt och det var himla kul att springa till musik och få lite pepp. Fast det inte riktigt stod i schemat var det högst njutbart. Sån där glad-träning är också typiskt bra ibland :-)

Nästa vecka är på pappret i alla fall betydligt mera soft än den som precis passerat men vi får väl se. I träningsväg är det lite mera tryck så det passar onekligen bra att det inte pågår så många andra aktiviteter! 

Utmaning: vardag!

 Allt är som vanligt och ändå inte. För utmaningen är att hitta tillbaka till en vardag som är fundamentalt annorlunda än den brukar vara! Och jag tänker att fler sitter med samma utmaning. 

Så här. I mars månad när vi alla blev hemskickade från jobbet till hemmakontoret var det nån sorts undantagstillstånd. Nån sorts tanke om "några månader, till midsommar, till semestern" och en förväntan om att till hösten ska allt vara som vanligt. Fast det vet vi allihop nu att nä, allt är inte som vanligt. Och min inre samhälls- och folkhälsovetare formligen jublar. För det här är nu så långvarigt att vi förmodligen får till en fundamental förändring i hur vi tänker om jobb, balans mellan arbetsliv och fritid och att vara hemma från jobbet när vi är sjuka! Steget från den akademiska analysen till att hitta en vettig anpassning av min egen vardag är lite större men hey, vi jobbar på det ;-)

Någon gång i juli satt jag och skrev ihop en lista om hur jag vill att hösten ska se ut. Jag var ganska tydlig. Jag vill vara mera ute, jag vill springa på dagtid, jag vill vara på kontoret max 2 dagar i veckan, jag vill få till ett hemmakontor och jag vill simma ett extra pass varje vecka. Hemmaarbetsdagarna skapar utrymme och tid för mig. Jag kan springa en lunchrunda, jag kan morgonsimma eller sticka iväg mitt på dagen. Men jag kan inte heller fortsätta med att jobba i vardagsrummet och därmed "ockupera hela lägenheten" så länge Joakim jobbar växlande tider. Börjar han jobba kl. 14 är det ju sjukt störigt att behöva vara "på mitt jobb" de timmarna han är ledig! 

Så det där hemmakontoret är ett projekt Jag behöver tömma och skänka/sälja en byrå för att skapa plats för ett skrivbord. Jag behöver lösa problemet med att wi-fi inte når in i det rummet och se till att jag har vettig belysning. Men det är egentligen inte ett jätteprojekt och det största problemet är att tömma den där byrån som blev förvaring för "odds and ends" i flytten. Så jag får väl bita ihop och få det gjort för husfridens skull. OCH för att det nog känns bättre i längden att ha arbetsplatsen på ett eget ställe och inte mitt i lägenheten! 

Jag vill behålla känslan av lätthet och flexibilitet som gör mig gladare i vardagen. Att jag kan sticka ut på lunchen på tisdagar och snitsla banor till kvällspasset med Runacademy eller ta en förmiddagspromenad till affären för att mjölken är slut. Att ta tio minuters fikapaus på balkongen eller sitta och stretcha på yogamattan medan jag lyssnar på ett seminarium. Det gör stor skillnad, har jag märkt. 

Utomhus då. En så tydlig känsla av att jag vill vara mera ute i skog och fjäll. Jag visste det redan innan att jag tycker det är himla härligt när vi är ute och orienteringstränar och bara är ute i tystnaden. Och vår vecka i Idre var helt fantastisk. Så mycket att titta på och njuta av, så mycket utsikt och frihetskänsla. Så ja, en allt starkare längtan efter att få vara ute. kanske börja nosa på att vandra och tälta, laga mat ute... Absolut inte något som har varit min grej tidigare men jag kanske behövde växa in i det eller hitta behovet inom mig eller så! 

Sen utöver allt det där så ska vi ändå ha mat på bordet varje dag, det behövs matlådor till lunch, träningspass ska avverkas, jag har instruktörsjobb och platschefsjobb och lite PT-kunder. Så i vanlig ordning är det lite logistik och annat fix som behöver falla på plats och rutiner som ska byggas upp. Precis som man gör varje höst med lite "nystartskänsla". 

Första steget är att få flyt på den här lördagen. Simningen har flyttat från kl. 12 till 10.15 så det är lite "nytt schema" där. Lite svårare att hinna med löpning och Runacademy-panering lördag morgon - så jag gjorde planeringen i går och förlägger löprundan efter simningen i dag. Det känns enklare så. Jag hade nog hunnit springa en kortis men nu hann jag äta frukost i lugn och ro och skriva ett blogginlägg i stället :-)