Ultraintervaller - första gången "på riktigt"!

 Jag har flörtat med tanken om ultraintervaller länge. Varit imponerad över konceptet "en mil var tredje timme" och tyckt att de som fixar det är riktiga tuffingar. 

Sen började jag med "10 månader mot 10 mil" och ganska snart dök ultraintervallerna upp i programmet. Fast då i somras skulle jag ju bara springa tre - så jag sprang kl. 6, kl 9 och kl 12 och sen var jag nöjd för resten av dagen. Och så var det sommar och sen var det tillbaka till jobbvardag igen och nånstans i oktober så tappade jag bort träningsgnistan lite och slarvade med programmet... tills nån av mina medtränande pekade på ultraintervaller 21 november. 

H-vete. Jag kommer ju inte få nöja mig med tre intervaller den här gången, det kommer vara fler i programmet. Åååååkej, då biter vi ihop nu. Fyra veckors komplett följsamhet till programmet så att jag är förberedd. Jag styrde upp mig själv och tillsammans i träningsgruppen myntade vi uttrycket "nu jävlar november" för vi var visst fler som behövde komma tillbaka på banan! 

En blick på årets träningsstatistik visade ganska tydligt att jag var bättre förberedd nu än jag har varit inför nåt av mina ultralopp. Mer distans, mer tid, bättre struktur och grym kontinuitet. Riktigt bra på att sätta en fot framför den andra, att "bara göra" när det är tufft. Men jag bet ändå ihop lite extra de där veckorna, var supernoga med att göra alla styrkepass och kanske nåt extra, följde instruktionerna, försökte göra rätt. 

I programmet stod det 6 intervaller om 60 minuter. Puh, jag behöver inte springa en mil. Och jag behöver inte springa på natten. Okej, det här ska gå. På nåt vis ska det gå. Ganska mycket mental förberedelse denna vecka samt planering av energi. När går jag upp, ska jag äta innan första intervallen (nej), vad ska jag äta sedan, hur ska jag prioritera min "vilotid", vilka kläder vill jag ha? Valde ut alla favoritkläder som inte skaver nånstans, tvättade en extra omgång, funderade på skoval. Var noga med att lägga mig i tid fredag kväll och skippa fredagsöl och fredagsvin till förmån för en extra kvällsmacka. 

Såklart slog tävlingshjärnan till (tänk om jag försover mig?) så 05.20 gav jag upp mina försök att somna om och hade därmed gott om tid till klockan 6. Kan hända att jag startade nåt lite tidigare för jag var ändå färdig.. Första intervallen var trög, trög, trög. Gäspade och tjurade mig igenom, var trött och hungrig och inte riktigt på banan med att springa en timme före frukost! MEN det går ju över. Kom in, kokade te, tinade frukostbulle, och med energi och varmt te i kroppen kändes det helt annorlunda. Tvåan då - betydligt lättare. Dagsljus - men regn och blåst. Bara göra, inte tänka på att det är 4 intervaller kvar. 

Intervall tre - podd i lurarna, torrt men blåsigt, ett steg i taget. Funkade utmärkt att ha sällskap i hörlursform så jag upprepade det på intervall fyra som dessutom blev den snabbaste. Jag var förberedd på en dipp men i stället blev det "wohoo, jag är mer än halvvägs, nu är det bara TVÅ kvar ju, det fixar jag!". Hjärnan är bra rolig ibland alltså... 

Intervall fem hade jag också varit förberedd på att den skulle bli tyngst. När Joakim stod där och fixade middag och det var SÅ frestande att ösa upp en portion, hälla upp ett glas vin och stanna kvar inne... men jag tog mig ut i mörker och regn och råkade dessutom felbedöma distansen så det blev en extrakilometer. Övriga intervaller låg stenhårt på 9 km per timme men här hade jag en kilometer kvar att avverka hem när tiden hade gått så jag hämtade hem den också. Bra ändå med extra distans ifall sista intervallen skulle vara seg? 

Och DET var den. Faktiskt var det så äckligt ute att jag höll på att vända efter 200 m men sen betämde jag att jag ska ge det en chans. Mantrade "det tar en kilometer att bli varm" och konstaterade att det funkade den här gången också. Eftersom jag var lite harig där i mörkret sprang jag min korta morgonjoggsrunda på typ 3 km 3 varv, sammanbiten och irriterad på vädret men bestämd på att det här SKA gå. Det fick bli gåpauser där det behövdes och springa på där det blåste för mycket, jag skulle bara ta mig runt. Sista kvarten kände jag mig SÅ färdig med löpning men då var det ju bara en kvart kvar ;o)

Kom in, duschade varmt, drack te, fick i mig energi, slappade i soffan. Och tänkte att det nog skulle gå att sova efter en timmes nedvarvning. Nä. Såklart INTE. Hur kunde jag vara så dum? Tillbringade 7 timmar i nån sorts halvdvala i sängen och gav upp runt halv sju (somnade en liten stund efter att Joakim hade gått till jobbet vid halv sex men det var inte mycket bevänt). Fast det är som vanligt och jag har lärt mig hantera att det känns som att vara bakfull såhär dagen efter! 

För övrigt håller kroppen ihop bra. Jag har inte särskilt ont och är inte jättestel. Har sprungit en kortrunda (väldigt snällt och lyhört) och stretchat igenom alla berörda delar samt cyklat en sväng för cirkulationen. Jag är lite trött i fötterna och så har jag träningsvärk i magmusklerna men höfter och knän är förvånansvärt oberörda jämfört med hur det brukar vara. Så träningsprogrammet funkar som det ska och jag var väl förberedd! 

Nu ska jag hänga alla nytvättade kläder som var sjukt sunkiga från i går, brygga en kanna te och plana ut i soffan. Kanske ta igen nån timmes saknad sömn om det går. So long! 

Hitta tillbaka till ultrakänslan

Det är länge, länge sen jag sprang riktigt långt. Drygt ett år sen tror jag, när vi sprang The Bridge Backyard Ultra. Och jag har liksom letat efter känslan att orka springa vidare i all evighet. Jag har förvisso sprungit nästan varje dag sen nyår (minus fyra dagars paus med förkylning i mars) så jag springer fler kilometer per vecka nu än jag gjort tidigare, men det har varit lite på bekostnad av de riktigt långa passen för jag får ju ihop mina kilometer ändå. De två längsta i år har varit ultraintervallerna i juni som var 3 x 10 km med 2 timmars vila emellan och sen vår bejublade bestigning av Kebnekaise i Kossabacken veckan efter som också blev 3 mil på 6 timmar. 

Långpassen i augusti månads schema hanterade jag med fjällvandringar (ahem...) och i september har jag mest fuskat och myglat för jag har haft en öm hälsena som jag inte riktigt visste vad jag skulle göra med. Men i dag hade jag bestämt mig för minst 2 timmar. Punkt. 

Jag gjorde ett relativt enkelt men ändå utmanande upplägg och sprang "hemma" i motionsspåret runt knuten. Vilket innebär att det är lätt att bryta för man kommer förbi där några gånger. Jag stoppade en påse med nödgodis och en rawfoodbar i fickorna och parkerade ytterligare en bar och en softflask med vatten i brevlådan (det tyckte jag var smart tänkt av mig). Sen hade jag först tänkt ta 4 varv i 5 km-spåret men bestämde mig för lite psykologiska tricks så jag körde 2 varv på femman, ett "förlängt varv" dvs alla extraloopar som finns så blir det 7 km - och vips kunde jag nöja mig med 3 km på sista varvet. 

Första varvet var ganska plågsamt. Magen samarbetade inte och efter 3 km kunde jag knappt springa alls utan fick gå nästan hela tiden. Kastade mig in genom dörren hemma för toabesök och vätskestopp och plockade med hörlurarna också - och så hängde Joakim med på andravarvet. Vi mysjoggade oss runt och det kändes inte superjobbigt men såklart var jag sugen på att gå in när han gick in! 

Jag höll mig dock till planen som var att hämta vattenflaskan, gå en kilometer och äta rawfoodbar och dricka vatten. Sen stoppade jag min tomma softflask i fickan (alltså så bra med den modellen!) och plockade fram hörlurarna och lät Spotify bestämma musiken. Som på tävling där varje låt är en överraskning, ibland en favorit och ibland inte. Där nånstans fick jag ganska mycket energi och tuffade på riktigt bra på mitt "förlängda" varv som innefattar lite skogsstigar och lite kossabacke och annat mysigt. Även lite kattklappning hann jag med. 

Här runt 15 km hittade jag den glömda ultralöparen i mig. Känslan av att bara kunna fortsätta. Jämnt, komfortabelt tempo, en fot framför den andra, inga tankar som maler, bara stabilt driv framåt. Inga tankar på att sluta, inget som gör ont eller är stelt, allting är bara hållbart, tryggt, med. Heja kroppen! 

Inne för varvning och då var det bara 3 km kvar vilket jag firade med några godisbitar och falsksång. Tuffa på. Förbi tennisbanorna, över bron, längs med sjön, ut till korsningen, tillbaka genom skogen, springa den nya skogsslingan som gjordes färdig i veckan (supermysig är den!) och så bara sista biten hem. Done! Stretch, energi, dusch, mera energi. I've got this. 

NU tror jag på det här med 10 mil. Det har suttit långt inne de senaste månaderna men det här var definitivt ett formbesked - också om just ultraformen verkar sitta mer mellan öronen än någon annanstans! 

Nöjd, trygg, lycklig. Och väldigt, väldigt redo för semester!

Det har varit tuffa veckor i sommar men denna vecka började det lätta lite. Som att alla andra också var på semester dvs mycket mindre inkommande ärenden. Vilket är rätt tacksamt när man är den enda av 5 på avdelningen som jobbar och därmed ska "kunna allt" ungefär :-) OCH fixa med sina egna surdegar som har legat kvar "för i juli har man lugn och ro" samt förbereda en rimlig överlämning till kollegorna. 

Vi är också lite berörda av att ha ett huvudkontor i Tyskland, man märker att de tyska kollegorna gärna vill bocka av och få undan allt innan de själva går på semester i augusti så det har dykt upp lite extraprojekt också. Tråkigt har jag i alla fall inte haft! 

Men nu - nu är det nedräkning. Jag jobbar bara fyra dagar till - sen har jag semester i nästan 4 veckor. Och det ska bli himla skönt att inte behöva passa tider, inte hålla koll på rutiner och deadlines utan faktiskt bara vara. Bjuder på en bild på alternativ jobb-vardag. Jag jobbade hemifrån och behövde lyssna på en presentation på 1½ timme. Klart läge att flytta från stolen till yogamattan, stretcha lite och ta en fika! 

Sen var det ju det här med semester. Ska resa, ska inte resa? Resa inom Sverige, resa till utlandet? Vi funderade på Rügen i Tyskland igen men tyckte ändå det kändes för osäkert plus krav på munskydd på allmän plats inomhus. Sen hade vi egentligen bestämt att vi inte skulle åka utan bara göra utflykter hemifrån - tills jag började se fjällbilder i alla flöden och kollade upp bokningsläget i Idre. Joakim hakade på tanken och vi planerar en anpassad fjällsemester. Stuga, självhushåll, vi tar med oss 4 färdiglagade frysta maträtter i kylväskan och en kasse skafferivaror upp så vi bara behöver kompletteringshandla en gång på plats. Det känns rimligt både för oss och vår omgivning. Antagligen blir det nån takeaway och nån utemiddag men det hade vi ju också gjort hemma. 

Jag längtar efter att få springa på fjället. Längtar efter långkalsonger i augusti, blåbärsplock och fjälluft. Kura inne i skymningen med varm choklad och blossande kinder efter utedagar. Lite djupare andetag, lite mera TID. Hänga med Joakim på en fisketur, grilla korv över brasan, den säregna doften av myggmedel + brasa + utomhus :-) Kanske fjällridning på islandshäst, kanske inte. 

Just nu laddar jag för mina sista fyra dagar på jobbet. Jag ska göra klart alla juli månads måsten och lämna över fint och prydligt till mina kollegor, jag litar på att de löser allt som behöver göras. Sen hinner vi vara hemma en dryg vecka innan vi reser, så det finns tid att packa, planera, laga mat och frysa in, komplettera med akuta behov inför resan (bärplockare, handsprit och myggmedel står på listen i alla fall!) och landa lite i ledighetskänslan. 

Vi tog i och för sig lite förskott på semestern i går. Det var fint och soligt så efter en gemensam löptur cyklade vi bort till Lokstallarna. Lokal öl, streetfood och gött häng i solsken var helt lysande just i går när det var så fint väder och fick dagen att kännas lite som en semesterdag! Och kantarellklämma och rabarberlimonad... mmmmm... 

Med löpningen går det för övrigt bara finfint. En av veckans uppgifter var att träna på kadens 180 steg per minut. Jag slet ganska mycket med metronomappar m.m. men kom sedan på att musik borde vara grejen. Sökte på Spotify och tydligen är det nån tävlingsklass i bugg där tempot ska vara just 180 bpm. Buggmusik är dessutom både varierad och rätt peppig så jag hittade en väldigt kul spellista som jag satte på och sen gick det som en dans :-D (ja, förlåt...) Har också haft tvång på att styrketräna med vikter denna vecka så jag plockade fram lite kettlebells och gummiband och roade mig med dem. Känns helt okej faktiskt! Dryga 4 mil denna veckan vilket är en lite lättare vecka men jag har kikat på nästa veckas schema som är rätt mycket tyngre såatteh - jag hinner nog springa vad jag ska ändå. 

Häpp, nu laddar vi - sista veckan in i kaklet!

Kebnekaise i Malmö - 75 varv i Kossabacken

Jag är lite osäker på hur det här projektet startade. Eller - jag vet att vi läste en artikel i Sydsvenskan om att våra grannar på Vandringsguiden skulle bestiga Kebnekaise i Kossabacken på Bulltofta, att de kallade det för #kebhemma och att Joakim och jag sprang förbi och tog ett varv med vandringsgänget. 

Sen var det nån som delade länken till artikeln i Runacademys ledargrupp och Sarah tyckte att det var en briljant idé och därifrån blev det lite snöbollseffekt! Elin och Isabel hakade på och Albert var nyfiken. Vi bestämde oss för att starta den 4 juli vid lunchtid och sen var det bara att vänta. Och läsa väderprognoser... 

Väderprognosen för i går var helt ärligt inte särskilt lysande, det såg ut som dagsregn ganska länge och det var väl cirka det vi fick också så vi fick packa efter väder. Elin fixade ett tält, vi träffades på Coop för att handla det sista och sen begav vi oss ut till backen. Reste tält, bytte kläder, förberedde allt runtomkring och enligt min klocka startade vi 11:44! 

Eftersom vi delade hage med korna (därav namnet Kossabacken såklart) så hade vi lite nyfikna besökare då och då under dagen..... 

Vi hade sedan innan bestämt oss för att dela upp de 75 varven vi skulle gå i 5 x 15 varv. 15 varv i taget, däremellan matpaus och en liten överraskning från nån av oss som vi turades om att dela ut. Efter första 15-blocket insåg vi också att vi behövde bli bättre på dricka och bestämde att påminna varandra om drickapaus vart femte varv. 

De första två timmarna vi höll på regnade det lite lätt emellanåt men var absolut njutbart och det gick bra att pausa för att äta. Sen gick det utför kan man säga - eller snarare, upplevelsen blev mer fjäll-autentisk för både vind och regn ökade timme för timme. Jag vet att i en av pauserna skulle jag ha i mig en RisiFrutti som jag intog hopkurad på huk med luvan uppe och i höghastighet för att den inte skulle bli utspädd! 

Vi fick sällskap på 20 varv av två Runacademy-löpare och Albert anslöt efter de första 15 varven och gjorde 60 varv och skötte sociala medier :-) Alltid bra med lite assistans där för den som har fullt upp med att räkna varv, få i sig energi och förflytta sig! Men trots regnet traskade vi på och vid varv 50 plockade vi fram den lilla vattentäta högtalaren och lite peppig musik för att hålla igång. 

Varv 60 var sista milstolpen, sista överraskningsutdelningen och nu återstod bara att göra de sista varven och planera målgången minutiöst. Vi hade hela vägen räknat varven med 75 glaskulor som vi förflyttade från en påse till en burk och så använde vi varvknappen på klockan som stöd för att veta var vi befann oss. När vi gick upp på varv 74 trodde jag faktiskt vi hade fler varv kvar men blev glatt överraskad över att det var dags att ta med bubbel och kåsor till toppen på det varvet. 

Sen var det bara sista varvet - tillsammans, Run to the Hills i högtalaren, segergest och YES! Vi klarade det! Skål i bubbel, fotosession och den sista turen ner, den sista kulan i burken. Tänk att det gick - det var kärvt, men det gick. Ca 6 timmar och 15 minuter och vi var dyngsura in på bara skinnet. Försöka sätta på sig en torr tröja när man är blöt är svårt... men jag behövde en torr tröja och min regnjacka för att överleva! Knö ner allting i väskan, riva och packa tältet, hurra och tack och hej och hem till varm dusch. Välförtjänt. 

Status i dag? Stelt. 6 timmar på fötter sliter även om vi gick uppför och sprang utför. Var ute på ett kortpass i dag för att hålla min runstreak i gång och få lite cirkulation. Det var... intressant. Så fort det gick minsta uppför eller utför kände jag precis vad jag sysslade med i går! Lätt jogg 2 km och promenad hem, lite bålaktivering och lite rörlighet så hoppas jag att allting känns betydligt mjukare i morgon! 

Ultraintervaller - min debut!

Igår var det dags för ultraintervaller. Eller Ultra Interval Challenge - eller #enmilvartredjetimme som det hette tidigare. Eftersom Pace on Earth arrangerar så är det en självklarhet att ultraintervallerna ingår i coachingprogrammet. 

Ultraintervaller i grundformen är en mil var tredje timme. Start vid midnatt natten mellan fredag och lördag och så springer man var tredje timme tills man har sprungit 8 intervaller. Ett utmärkt tillfälle att träna på att snabbvila, att få i sig mat som fungerar och att springa många kilometer på ett dygn men lite skonsammare än att asa alla 80 kilometer på raken. 

Jag har sneglat på evenemanget många gånger men tyckt att projektet var lite för stort och lite för oöverkomligt. Plus att jag inte är jättebra på att vara vaken på natten utan trivs väldigt bra med mina 8 timmars sömn sådär mellan 22 och 06. Men nu fanns det ingen återvändo eftersom schemaanarkisten försöker följa sitt träningsschema! 

Som tur var så inser även Johnny och Ellen att jag inte är så tuff än så jag hade bara tre intervaller i mitt schema vilket kändes ganska lindrigt. Tre mil, liksom - DET löser jag ju. Eller egentligen skulle jag bara ha sprungit 3 x 60 minuter men 3 mil på en dag är en mycket snyggare siffra än 27,92 km ju..... Förslaget var att springa kl. 06, 09 och 18 men eftersom Joakim jobbade 06-18 tyckte jag det var en rätt dålig idé att vara ute och springa när han äntligen kom hem så jag sprang alla tre intervaller "i sträck" kl 06, 09 och 12. 

Min plan var att äta så "vanligt" som möjligt. Så jag gick upp när Joakim gick upp, bakade bullar av degen jag förberett kvällen innan och när de var klara var det ungefär dags att springa så kläder på och ut. Jag brukar inte springa en mil före frukost men väl 7 km så jag tänkte att det nog skulle gå. Det gjorde det också, jag var mest hungrig de sista 3 km men det var aldrig något större problem. Temperaturen var behaglig men jag visste att det skulle bli varmare under dagen så jag åt min vanliga frukost och la till några salta kex och extra vätska. 

Till andra intervallen klockan 9 hade jag raggat lite sällskap och så "fuskade" jag lite och såg till att vi fick in 11 km på ca 70 minuter. Detta för att ge mig ett mentalt försprång inför sista intervallen som jag visste skulle bli i värsta middagshettan. Det var klart lättare att springa med sällskap i snacketempo och vid 8 km tittade jag nästan överraskat på klockan och tänkte att det här gick ju fort. Värmen började göra sig påmind och vi var både varma och rätt nöjda när vi var klara strax efter kl 10! 

Jaha, dags att ladda om igen. Smoothie på laktosfri yoghurt, havredryck och frysta bär stod på menyn. Plus salta kex och vätska. Joakim hade köpt en energidryck till mig som jag tänkte skulle passa bra som uppladdning innan intervall 3 men den smakade så syntetiskt så jag fick inte ens i mig halva :-) jag hade säkert nytta av koffeinet ändå! 

Klockan närmade sig 12 och jag laddade med vätskerygga och en påse "nödgodis". Väl medveten om att jag bara behövde tassa 9 km på 60 minuter gav jag mig ut på sista intervallen med en bra känsla. Jag kände mig inte särskilt sliten så allt var ok, jag var mest orolig för värmen. 

Jag började med de sträckor som jag vet är varmast för att ha känt på det lite, sen tassade jag genom skogen. Enligt schemat skulle jag köra 17 minuters löpning och 3 minuters gång vilket betydde att varje 20-minutersbit blev ganska exakt 3 km så det var helt perfekt och gjorde det mentalt lätt att dela upp. Efter första löpblockat drack jag ordentligt och planerade vidare sträcka. Under andra gåvilan plockade jag fram hörlurarna och min peppigaste spellista och sen sjöng och dansade jag mig igenom sista 3 km och gjorde mina 9 km på exakt 60 minuter. WIN. Sååååå nöjd och så tacksam för en kropp som glatt ställde upp på projektet! 

Jag skäms inte för att erkänna att jag tog vägen inom BK sen och köpte en enorm dricka och en enorm milkshake sen - eller att sötpotatispommes med ostdipp var ungefär gourmetgott. Jag tror jag behövde både sött, salt och fett just då! Mat och en dusch kändes fantastiskt och sen bäddade jag ner mig under Joakims tyngdtäcke en timme, lyssnade på podd och försökte slumra lite. Gick sådär men jag kom i alla fall ner i varv. Med facit i hand hade jag garanterat lyckats klämma en intervall kl. 15 också men det kändes väldigt bra att jag lät bli. För jag är fysiskt ganska opåverkad i dag. Ingen stelhet, inga känningar, bara en helt normalfungerande kropp. Så det blev en 20-minutersjogg i morse och så ägnade jag en halvtimme åt lite yoga och stretch efter frukost. Annars inga fler utmaningar i dag. Men så här söndag eftermiddag när det efterlängtade regnet äntligen kom är jag svårt sugen på att sticka ut en runda och få frysa lite :-D

Schemaanarkistens kamp för att följa schemat

Det är inte helt lätt det här. Löpschemat från Pace on Earth föreskriver veckans pass och jag försöker följa men samtidigt balansera med allt annat jag vill göra. Alltså jag fattar ju att det är viktigt att göra som coachen säger om jag vill nå mitt mål - 10 mil - men jag vill absolut ha roligt också!

Denna veckan har jag varit över-medel-följsam i alla fall. Förra veckan var rena rama katastrofen då allting blev nåt annat och intervallpassen hopade sig men denna vecka har det varit lite enklare. I onsdags hade jag "fria aktiviteter" som jag bytte mot intervallpass på tisdagen och sen körde jag tisdagens planerade kortpass + funktionell styrka på onsdagen. Lite kreativitet måste man tillåta sig. OCH det är himla roligt att så många från Runacademygänget vill fortsätta springa på tisdagar även om terminen är slut så det är svårt att låta bli att haka på. Draghjälp ska man inte underskatta....

Midsommarfirandet i går blev också enligt alla rekommendationer. I träningsschemat hade jag "rörelselekar" så det passade bra med en löptur med vänner! Vi brukar alltid springa Midsommar Morning Run men det är av förklarliga skäl inställt. Så vi var några stycken som tog en runda på Bulltofta och sen körde vi knytisfrulle i vår lägenhet med goda avstånd. Mycket trevligt. Kvällen firade vi själva som vi också brukar, det fanns inga firandet i närområdet och det var väl lika bra. 

Jag är lite bekymrad över att reserestriktionerna har hävts och att folk beter sig allt mer "som vanligt" därute. Orolig för att det blir konsekvenser av student- och midsommarfiranden där vettet har försvunnit i takt med att alkoholen kom in... Men jag försöker vara rädd om mig och de mina och löpspåret är kanske ändå det säkraste stället att befinna sig :-)

10 månader mot 10 mil - första veckan

Jag vet inte riktigt vad som hände med den här veckan. Jag vet att jag har varit lite stressad, att det på nåt sätt har varit svårt att få saker att gå ihop och att det har landat in en massa jobb-uppgifter som både tog mer tid än väntat och som jag inte var förberedd på att få. På nåt vis blev det mest rörigt och otillfredsställande vilket jag insåg någon gång under torsdagen och sen jobbade på att vända under kvällen och i går. Det slutade i alla fall med att när jag loggade ut från jobbdatorn i går kände jag mig lugn och ostressad och väldigt redo för helg!

Det har absolut inte varit det nya träningsprogrammet som har stressat mig. Eller - kanske lite, för det tvingade mig att tänka om och göra annorlunda och det kanske var svårt? Hursomhelst är det en väldigt mjuk start med fokus på att springa lugnt, ostressat och på väldigt låg ansträngningsnivå. Typ morgonjogg hela veckan. Och så 4 minuters morgonfys varje dag. VARJE dag alltså. Inga konstigheter således men det krävdes lite arbete med det.

Det började jättebra i måndags med morgonjogg och så gjorde jag fysen lite senare eftersom coachingmailet kom på morgonen. Tisdag visste jag att det var trail med Runacademy och upplägget var ett sånt pass där man som coach inte springer så mycket så jag tog en egen morgontur. So far so good och sen blev det onsdag. Då var jag på kontoret och sen när jag kom hem kände jag för en rejäl genomkörare - plus att det låg ett nytt göttigt ljudfilspass från Runacademy och väntade. Blev det lågpuls och lågintensivt? Nix. Tröskelintervaller med fartökning.

Jaja, sånt händer ju så jag tänkte att i morgon (alltså torsdag), DÅ ska jag minsann ta det lugnt. Fast då var jag helt omotiverad för löpning hela dagen och räddningen var att några ur Runacademy-gänget skulle springa intervaller på kvällen. Lågpuls och lågintensivt? Nope......  Men vid det här laget hade jag fattat att jag var lite ur gängorna och behövde tänka om så fredag inledde jag med mjuk och lugn morgonjogg, frukost utan att dra igång datorn och en lite mer soft inställning till hela dagen.

Joakim jobbar helg denna veckan och jag hade tänkt somna om efter att han gick i morse men det gick ärligt talat sådär med den biten. Så kvart över sex stack jag ut på en lugn runda i vad som såg ut som regn och busväder men faktiskt var rätt skönt att vara ute i (och regnet slutade efter en stund). Otroligt njutbart! Handlade lite frukostgodsaker och annat när jag ändå var ute (affären ligger 50 m från vårt hus så det är ingen omväg), gjorde morgonfys medan ugnen blev varm, slängde frukostbullar i ugnen och mig själv i duschen och sen blev det gofrukost.

Med alla måsten avklarade vilade jag 2 timmar innan lunch, tillbringade sedan 2 timmar i köket med matprepp för kommande dagar och sen somnade jag en stund i soffan..... Otroligt välbehövlig återhämtningsdag för att hitta tillbaka till det inre lugnet!

I morgon väntar mer löpning med kompisar. Den här gången blir det mysjogg i skogen, jag ska preppa med ordentligt med myggmedel och provspringa ny löparväst. Eventuellt blir det så att vi ramlar in på lokala Konsum efter passet och köper glass, det har hänt där förut efter långpass i trakterna!

Batteriladdning. Ditt ansvar!

I veckan har jag känt att jag började få lite "slut på batteri". Lite slut på entusiasm och energi, lite för mycket bekymringar och så lite grejer på jobbet som kostade energi. Det kan irritera mig oerhört mycket när jag känner att folk inte vill hjälpa till av ren princip eller när de inte vill förstå för att de vill envisas med att ha rätt!

MEN det finns lösningar på allt och jag försöker ta ansvar för att hitta vad jag behöver. Den här veckan var det otroligt enkelt. Vi hade en bokad träff med ledargänget i Runacademy och det var precis, exakt lösningen på allting. Träff på IP, uppvärmning tillsammans, sedan 2 x 6 x 200 m med 30 sek vila. En total genomkörare, noll tankeverksamhet, bara "kliv-kliv-överlev". Sedan nerjogg, stretch och asgarv över att vi utsätter oss själva för sånt. Helt frivilligt liksom. Endorfinknarkare hela bunten ;o)

Raskt ombyte till torra tröjor och cykeltur till Surf Shack för burgare, pommes och diverse snack. Om löpning, terminen, nästa termin, dåliga vitsar, fotografering och allt annat mellan himmel och jord. Helt opretentiöst, samtliga kvar i löparkläder, och så himla välbehövligt. En riktig påfyllning av batterierna!

Fredag morgon vaknade jag med samma glada bubbliga energi. Plockade fram kalljäst deg ur kylen, stack ut och joggade 6 härliga kilometer, slängde in bullar i ugnen och mig själv i duschen. Betade av arbetsdagen inkl "lunchpaus" med PT-kund, stängde datorn i tid och stack till frisören för välbehövlig klippning och när jag kom hem såg jag till att få undan veckans fyspass. Sådärja, redo för helg!

I dag har vi varit ute. Jag betade av dagens löprunda i morse och efter Joakims sedvanliga kompisfrulle åkte vi till Fulltofta med Naturpasset och picknick i ryggsäcken. Det var extremt svårt att orientera i helt obekant område men antagligen ganska nyttigt. En kontroll gjorde vi tre försök på men lyckades aldrig hitta... Tur att kontrollerna ligger ute hela sommaren så hinner vi göra återbesök :-D Det är 40 kontroller på kartan och jag tror vi klarade typ 6 så vi fick många utflykter för de 50 spänn som kartan kostade! Det blev både balansträning på ojämnt underlag, vandringsträning och övning i tålamod och fokus för att hitta rätt. Mycket bra koncept :-)

"Gjort e gjort". Och lite om mig!

Jag är ett stort fan av konceptet "gjort e gjort" men jag är lite trögstartad ibland. Så jag har kommit på att det där med listor är en bra grej, särskilt när det är ledighet i sikte.

Denna kortvecka har jag jobbat intensivt för "inbox zero". Allt som inte kunnat hanteras under dagen har åkt in i kalendern med en bokad tid för hantering - för att kunna stänga ner med gott samvete och ta långhelg - vårt kollektivavtal ger en "gratis" klämdag när 6 juni infaller på en helg nämligen. Det sista jag gjorde innan jag stängde datorn i fredags var att lägga en halvtimmes bokning på måndag morgon med lite "starthjälp" till mig själv i form av en skiss på måndagens att-göra-lista. Bara att föra över på papper, komplettera med ev nyheter från helgen och dra igång utan större tankeverksamhet.

Det bästa är att när att-göra-listan är klar infinner det sig en sorts nöjdhet. Som i "ja, jag lyckades faktiskt göra allt jag hade tänkt att jag skulle göra i dag" och det gör det enklare att koppla bort jobbet sen. Vilket är särskilt viktigt just nu då mitt hem också är min arbetsplats flera dagar i veckan.

I dag hade jag visserligen inte en att-göra-lista men lite administrativt arbete att beta av under helgen och jag bestämde mig för att det vore skönt att beta av det direkt på morgonen så slipper jag fundera på det mer. Så jag fakturerade PT-pass och skrev och ritade upp planering av Runacademy-pass till både på lördag och till på tisdag så jag bara behöver publicera det till mina ledare i rätt tid. När jag var klar med det (och frukosten!) bytte jag om och sprang dagens runstreak-pass och sen var jag ändå uppvärmd så jag drog igång videofilmen på veckans styrkepass och bockade av det också.

Klockan tio var alla helgens "måsten" undanröjda och det kändes riktigt bra! Resten av dagen har jag således gjort mest ingenting förutom att jag har lagat två olika kycklinggrytor och fixat med lite matlådor till Joakim som jobbar hela helgen. Vilket egentligen inte var ett måste men kändes som en trevlig markservice och jag gillar att laga mat.

Apropå mat så har jag döpt min diet till "schizotarian". Lite för att mina kollegor har känt sig milt provocerade av att jag ibland har nyttiga billiga matlådor med linsgryta och kikärtscurry och ibland smiter ner på torget och köper kebabrulle... Jag håller med, det är lite mysko men varför välja? Det känns bra att fixa matlådor, jag ser sparkontot växa - men ibland känns det minst lika bra att få gå ner och köpa en god lunch som jag är sugen på just den dagen!

Så var jag inne och slökollade på Desenio för jag ville byta ut en bild som passar lite halvdåligt i en av mina ramar och hittade den här.

Precis så är det. Jag är inte alltid superdisciplinerad, älskar glass och donuts men också att äta vettig mat och träna. Det finns (enligt mig!) ingen anledning att välja antingen-eller, jag tar både-och!

Bästa träningen?

Jag tittade på SVTs program "Bästa träningen" i veckan. 4 par som inte tränar ska få köra hot yoga, löpning, kampsport och "vardagsmotion" i 8 veckor med stöd av coacher. Alltså samma upplägg ungefär som förra årets "Bästa dieten". Noggranna tester av hälso- och fyselement före och efter och sedan en utvärdering.

Fast jag undrar ändå - kommer det här verkligen utvärdera vilken träning som är bäst?

Den träningen som är bäst är ju den som blir av. Och här måste man ändå säga att vardagsmotion och löpning är enklare att peta in i ett upptaget liv än yoga och kampsport där det finns tider och schema att passa. Inte för att det är omöjligt att få till tre pass i veckan. Men jag köper att i en familj med två vuxna och tre barn och diverse aktiviteter samt att båda föräldrar inte kan åka och träna samtidigt är det inte busenkelt!

När det gäller förbättringspotentialen verkar alla börja på en ganska låg nivå. Ingen tränar och de som fått vardagsmotion som sin träningsform tar bilen till jobbet 2 km bort. Vardagsmotionscoachen inledde dock med att gömma undan bilnyckeln :-) Mycket bra beslut tänker jag!

Sedan är det lika för alla - om de inte gör sin träning så kommer det nog inte heller några resultat. Som för oss alla. Så jag vill slå ett slag för att börja på en lägre nivå om man ska bygga en vana! Kanske inte börja med tre löprundor i veckan direkt utan börja med en promenad tre dagar i veckan och sedan lägga till ett pass där man varvar gång och löpning? Eller att låta 10 minuters hemmayoga med en app eller en youtube-film vara en start i stället för att ta sig iväg till en studio och ett bokat pass?

Sen har vi det där med Runstreak. Jag är ganska tacksam för att jag hade börjat med runstreak-tanken innan covid-19. För när min förkylning var över var det en no-brainer att börja springa varje dag igen - 20 minuter räcker! Det blir av, tröskeln är inte jättehög och det är den perfekta pausen under hemmakontorsdagar. Dessutom blir det kilometer ändå. Mitt veckomål är 25 km. På 20 minuter springer jag 3 km vilket innebär att om jag bara gör minsta möjliga varje dag blir det 21 km på en vecka. Den enda veckan sedan nyår då jag inte kom upp i 25 km var den veckan jag var förkyld.

Om Runstreak är för mycket så testa det som min chef kallade för "movestreak". Rörelse varje dag. Simning, cykling, en promenad, eller ett gå-löp-pass. Alla dagar kan vara träningsdagar och nej, du kommer förmodligen inte bli övertränad.

I dag har jag varit på simträning. Det var svinjobbigt men väldigt roligt. Pga färre deltagare har de två grupperna slagits ihop till en vilket innebär att jag får träna med de "duktiga" simmarna. Turligt nog har upplägget anpassats så vi kör mer teknik och mindre distans och då kan jag hänga med, ha roligt och träna vattenvana. Det är superbra för mig. I dag fick vi bl a träna på delfinkickar under vatten på mage, på sidan och på rygg. Det är nästan omöjligt att ligga på rygg 40 cm under ytan och göra delfinkickar - ena gången flöt jag upp till ytan och andra gången landade jag på rumpan på bassängens botten! En stor seger var att jag inte fick panik fast jag var under vatten - jag hade att göra med att styra upp rörelsebanan i delfinkick så jag hade inte tid att få panik. Det känns stort!

Således blir i dag nog den tuffaste träningsdagen med 5 km löpning, 14 km på cykel och en timmes simning. Nån sorts triathlon. Skönt dock att kunna tillbringa en stund på rygg i soffan efteråt innan jag ska laga mat.....

Guldkornslöpning - och nya mål!

Vår Runacademy-grupp har fått flera små subgrupper. En är torsdagsintervaller/social run - vi träffas på torsdagkvällar och springer något lagom upplägg som en av oss tar ansvar för. En annan är s k "snigellöpning" på helger då de som vill springa i lugnt tempo springer mysjogg. Och sedan har vi Guldkornslöpning som en av våra löpare hittade på för att vi skulle springa på lite nya ställen. Vi turas om att reka eller visa upp bra rundor. Jag har missat två möjligheter men i dag hakade jag på en tur till Skäralid för löpning på Söderåsen.

Så grönt, så härligt! Fast många höjdmeter också, vi tog över 2 timmar på oss att ta oss 14 km så det var verkligen ingen snabbrunda. Fantastiskt trevligt, gött sällskap, jag är superglad för initiativet och att jag hade möjlighet att vara med! Det var länge sen jag var ute på såna natur-äventyr och det var absolut njutbart större delen av tiden. Utom när vi klättrade uppför en väldigt brant backe, den var jag inte så förtjust i...

Sedan nyår ungefär har min viktigaste träningsmålsättning varit att må bra. Men jag började känna ett behov av att ha något mer konkret att sikta på. Det är givetvis oerhört svårt just nu för vi vet väldigt lite om framtiden. Högst oklart vilka lopp som kommer bli av och när - och därmed inte så enkelt att hitta ett lopp att ha som målsättning.

Jag har länge sneglat på Pace on Earth. Ultralöpare helt in i själen. Läst blogginlägg, lyssnat på poddavsnitt och lät mig inspireras att börja på min runstreak i januari. De har också ett coachingprogram som heter "10 månader mot 10 mil" som jag givetvis har kikat på några gånger men det har inte riktigt känts rätt. Nu tror jag det kommer helt rätt i tiden. Jag har börjat ställa in mig på att jag antagligen kommer jobba främst hemifrån väldigt länge, kanske till slutet av året. En av de positiva biverkningarna med det upplägget är att det är enklare att få till löpning på dagtid. Dessutom är det ett komplett upplägg med både löpning, styrka, rörlighet m.m. så jag behöver inte tänka så mycket.

Programmet drar igång 1 juni så jag har några veckor på mig att förbereda mig mentalt. Fram till dess kör jag Runacademys vår-utmaning som kommer innehålla 4 pass i veckan så har jag lite inspiration och struktur på veckorna och de andra dagarna springer jag som vanligt för att hålla igång min runstreak. Det ska bli ganska skönt att lämna över ansvaret för planeringen och variationen till någon annan ett tag! 10 månader är lång tid - men nästa vår kommer jag vara fantastiskt stark och i ultraform på riktigt. Så får vi se vad det finns för möjligheter att springa långt - antingen organiserat eller ett löparäventyr på egen hand?

Oh no, she's back!

Har inte bloggat på länge. Jättejättelänge, faktiskt. Vad hände? Jag vet inte. Det kändes som om resten av bloggvärlden tog en paus och förflyttade sig till instagram och jag hade också tappat sugen. Men nu upplever jag ett behov av lite tid för reflektion så då tänkte jag att bloggen kan få bli mitt anteckningsblock. Så får vi se om jag kan peppa nån mer därute!

Vad har hunnit hända sen sist? Jättemycket. Joakim har slutat i Försvarsmakten och har numera ett helt vanligt jobb (eller inte, för han har fortfarande omväxlande arbetstider). Jag bankade av PB på maraton och nytt PB på 6-timmars i maj 2019 och jag är fortfarande vansinnigt stolt över det. Har dock fortfarande inte lyckats med 50 mils men det kommer fler chanser.

Vi köpte en lägenhet i somras och sålde sen den vi hade (ja det blev lite fel ordning men sånt händer), flyttade i höstas och det var ett otroligt bra beslut. Nybyggt, granne med motionsspåret, lite närmare stan och bättre kommunikationer - en vinst helt enkelt. Kanske särskilt nu....

I december var vi på träningsresa på en ny destination på La Palma och tanken var att jag skulle åkt dit som löpcoach i slutet av mars i år. Men det där viruset kom i vägen så jag har fått skjuta upp drömmen om att coacha på träningsresa - dock 100% säker på att jag vill och ska göra det, frågan är bara när!

Eftersom hösten var så rörig med flytt + stort projekt på jobbet så anmälde jag mig aldrig till alla lopp 2020 och det känns som ett lyckat beslut. Hakade däremot på en Runstreak-utmaning under januari och sen fortsatte jag fram till mitten av mars då jag var så förkyld så det kändes orimligt att fortsätta. När jag var frisk igen hade min arbetsplats beslutat att alla jobbar hemifrån tills vidare och då verkade det vettigt att börja springa varje dag igen så då gjorde jag det. En liten lunchrunda för att räta ut kroppen och pigga upp hjärnan innan återgång till arbetet funkar riktigt bra de flesta dagar.

Jag är fortfarande löpcoach, jobbar fortfarande med Nordic Military Training, älskar mat och kan inte tänka mig att sluta träna. Jag har testat på crossfit i början av året och gillade det egentligen men hade svårt för det där med att passa tider och just nu känns det varken aktuellt med crossfitkort eller gymkort faktiskt. Tills vidare hanterar jag min styrka och prehab med Runacademys träningsbank så får vi se om jag känner behov av något mera.

Just nu känns det prio att hitta rätt väg i det här "new normal" som verkar bli flest dagar på hemmakontoret och enstaka dagar på kontoret. Mycket online, färre fysiska möten, men också mer flexibilitet med arbetstider och paus mitt på dagen. Fnular mycket på change management och mental träning just nu, snappar upp och använder det jag hittar som känns bra och kommer dela med mig.

Ja, cirka så är status här! Du då?

Queen of Lazydogs tar ledigt!

Puh. Det var BRUTALT att komma tillbaka till vardagen alltså. Det har verkligen varit full fart med en andningspaus under helgen och sen en fullmatad vecka till. Under dessa två veckor har jag också fått lämna över en del av mina arbetsuppgifter till en kollega på jobbet samt tagit över arbetsuppgifter från en annan kollega. Därav mitt nya tillnamn "drottningen av lathundar" - jag har producerat ett rejält antal sidor manual och vägledning till kollegan som tar över mina grejer, och jag har också producerat lite lathundar till de uppgifter jag tagit över för att göra det lite enklare.

Jag gillar checklistor - det minskar mängden information jag behöver ha i huvudet. Dessutom är de till stor hjälp när uppgifter är tidskritiska. Finns det en vägledning eller checklista och jag skulle vara frånvarande av akut anledning så kan valfri normalintelligent kollega plocka fram checklistan och få undan det viktigaste!

Men nu - nu tar vi faktiskt ledigt. Det känns ganska välbehövligt efter två intensiva veckor! I morgon bitti lyfter planet mot älskade Fuerteventura (ön där det alltid är behagliga temperaturer och det inte finns några j-la pollen!) och sen ska vi hänga på Playitas en vecka. Styrkevecka med vissa inslag av crossfit, simning och löpning i bergen. Vädret verkar bli sådär, runt 20 grader, men helt ärligt så längtar jag jättemycket efter att kunna vara utomhus utan femtielva lager kläder, mössa och tjocka vantar! I måndags t ex när jag instruerade NMT var det (enligt termometern) 2 plusgrader men vinden gjorde att det kändes som -7. Brrrr....

Jag är rätt oförberedd på veckan. Har skummat igenom programmet som hastigast och skrattat lite åt Gyulas ibland rätt kreativa planering men annars tänker jag ta det som det kommer. Följa planen, göra som jag blir tillsagd, äta, träna och vila. Dricka smoothies i containerbaren, simma längder i soluppgången, njuta av långfrukost vid poolen och ha all tid i världen för MIN träning. Livet, helt enkelt. Det kommer bli awesome!

Hej måndag. Och vardag. Och verklighet...

Jaha, så var det med den julledigheten. I dag kom jag (precis som många andra) tillbaka till vardag och verklighet med en brutal duns.

Det kändes extra brutalt eftersom Joakims väckarklocka ringde vid fyra för att han återigen ska veckopendla till Göteborg. Inte nog med att jag ska tillbaka till jobbet och bete mig som en vuxen människa igen, jag har inte ens nån markservice hemma utan ska ta ansvar för hemmalivet också. Tufft alltså ;o)

Det är ju inte så att jag inte kan. Egentligen. Jag har faktiskt klarat av det stora delar av de senaste 3½ åren, men det kom ändå lite plötsligt! Fast vi har förberett ganska noga och lagat flera storkok så frysen är full med matlådor - det går således absolut ingen nöd på mig. Men ändå fokuserade jag i dag på att inte ha för höga krav. Ingen planerad träning, inget kvällsjobb - det räckte fint att jag behövde ta mig till jobbet i tid, med rätt kläder och rätt grejer med mig.

Sen blev jag tvärarg på kontoret - restaurangen där vi har subventionerad lunch har höjt priset IGEN och helt ärligt har de inte varit något vidare bra de senaste månaderna. Så nu tänker jag inte gå dit mer (annat än i s k "sociala undantagsfall" dvs lunch för hela avdelningen eller liknande). Därför bestämde jag i ren ilska att NU ska jag ha matlåda minst två dar i veckan, tråkigt eller ej. Två matlådor, 1 x thai, 1 x sushi, 1 x soppa kommer ändå bli mindre än 5 x lunch i jobbets restaurang.

Dagens "resträtt" var rostade rotsaker, en överbliven korv och en rest mosade ärtor som jag hade till fisk häromdagen. Medan rotsakerna och korven var i ugnen lagade jag helt sonika en god pastarätt med svamp, vitlök, zucchini, en gräddskvätt och lite tryffelkräm så har jag matlåda till i morgon och resterna gick åt. Win-win. Vi får se vad jag mer kan få ihop i veckan men i värsta fall finns det gott om mat i frysen!

Och eftersom jag ändå höll på och var redig så har jag betat av dagens pass i Runacademys magutmaning, yogat 20 minuter med Milla Floryd på Yogobe, diskat undan och förberett min "vane-kalender-lista" till kylskåpet (jag ska fotografera den när jag har fyllt i några veckor). Det funkade så bra under hösten att hålla ordning på löpningen med en papperslista på kylskåpet så nu har jag satt alla veckomål på listan. Löpning, styrketräning, matlådor, yoga, simning. Så är det bara att fylla i distans eller "antal gånger genomfört" och så tänker jag att jag kan få min guldstjärna (glittrigt klistermärke!) om löpningen + 3 andra är avklarade, dvs 4 av 5 för godkänt! Så finns det utrymme för att "livet händer" också.

Inga av de här målen är särskilt stora eller överväldigande. Det enda som skiljer sig från det jag har gjort hela hösten är att jag lagt till matlådorna och att jag ska fokusera ännu lite mer på att faktiskt få styrketräningen gjord. That's it. Små förändringar är bättre och mer effektiva än stora - framför allt för att de små är lättare att hålla fast vid! Jag är dessutom ett stort fan av synliga, fysiska listor hellre än de elektroniska. Jag responderar mycket bättre på glittriga klistermärken än på fyrverkerier i random app :-) Så, 2019, nu kör vi!

Godmorgon 2019 - bokslut 2018!

Då är det nyårsmorgon och i vanlig ordning vaknade jag tidigt - dels för att jag alltid sover sämre när jag har druckit alkohol och dels för att det blåser ungefär halv storm ute. Så jag tar tillfället i akt att göra ett litet bokslut över året som gått och välkomna det nya året!

2018 var överlag ett ganska bra år, tycker jag. Visst har det haft sina utmaningar men när jag tänker tillbaka är det ändå många gånger som jag har lutat mig tillbaka och tänkt eller sagt att "det där livet, det är ganska bra ändå" och verkligen menat det. I så många olika situationer också - hemma, på jobbet, på resa, ute i löpspåret, på gymmet... Så jo, 2018 var ett bra år!

Det är omöjligt att tänka på vädret när man tänker tillbaka på 2018. Året inleddes med en vinter av sällan skådat slag. Jag cyklade i snö och älskade mina dubbdäck, drog på mig långkalsonger och jobbade utomhus - och det var helt okej. Runacademy-terminen inleddes med snöstorm och rusk men inget stoppar våra löpare som körde på ändå! 

Våren blev kort och intensiv och det som skulle varit en vårig löparhelg på Österlen blev snarast sommar - men fantastiskt hursomhelst. Mera tur hade jag på 6-timmarsloppet i början av maj då temperaturen höll sig i schack och jag fick ihop hela 5 mil! Löpgruppens termin avslutades i shorts och linne och med att flertalet av mina ledare valde att sluta så vi behövde rekrytera nya. Ett antal telefonintervjuer senare satt jag med en riktigt bra magkänsla av att ha fått ihop en riktigt bra ledargrupp och det var dags att njuta av sommaren. 

Sommaren var fantastisk, men oroväckande också. Den inleddes med Backyard Ultra Sydkusten där värmen och bristen på långpass gav mig ett betydligt sämre resultat än tänkt. Sedan var vi lediga och spenderade fantastiska dagar på tyska stränder, kom hem och gav oss på ett litet renoveringsprojekt i hallen uppe och nere - så bra det blev! 

Hösten kom och var vacker, solig och färgrik. Joakim blev kvar hemma för att plugga in lite saknade betyg på Komvux, matkasse varannan vecka och ypperlig markservice gav mig resurser till annat. Och det var nog tur det, för på jobbfronten blev det en fruktansvärt tuff höst som innebar lite sjukskrivning och "omstart". Jag är inte säker på om jag hade orkat med det om jag samtidigt hade haft konstant egetansvar hemma. Men det blev också en ögonöppnare och en signal om hur långt jag kan våga låta stress gå innan jag behöver säga ifrån - kanske inte så dumt! 

Mitt nya ledargäng hos Runacademy har verkligen levererat. Det känns stabilt och bra, alla drar sitt strå till stacken och vi har enormt kul ihop vilket också gör att vi kan leverera mycket bättre träning till våra löpare. 

På egna träningsfronten slutar året också bra. Jag har sprungit en hel del i år - jag blev lite småilsk över min dåliga löpmotivation under första halvan av året som betydde att jag inte nådde mitt mål på BUS. Så efter semestern tog jag omtag, skapade "kylskåpslistan" och bestämde att springa minst 2 mil varje vecka året ut. Det har jag hållit - varje vecka. Några enstaka veckor med bara 2 mil, de flesta nånstans mellan 2 och 3 mil och några höjdare över 3 mil. Utan skadeproblem och överbelastning PLUS att jag har sprungit många flera fartpass än jag har gjort tidigare. Så löpmässigt är jag i rätt bra form vilket också var målet! Styrketräningen har jag haft svårt att hålla i de sista veckorna på året men det är lätt att "starta om" igen och jag vet vad jag behöver göra! 

Fysiskt har jag ett bra avstamp för planeringen av 2019 och även mentalt har jag nog landat på ett bättre ställe än för några månader sedan. Så - rock on 2019! 

Lite spontanfunderingar om vad året gärna får innehålla:

- träningsresor och -helger (två är redan bokade...)

- 6-timmars och BUS

- nya utmaningar på jobbet

- fortsätta på inslagen väg med mer vegetarisk mat och hembakat bröd

- fortsätta på ekonomi- och hållbarhetsfronten med köpstopp och mer pengar på sparkontot

- ännu en fantastisk sommarledighet med nya upplevelser

- jag har hört att Österlenmaraton ska "nystarta" under 2019, kanske kul att springa det igen?

- Helsingborg maraton? 

- mycket mera löpcoaching

- fortsatt struktur och kontinuitet på egen löpträning

Holy sh*t vilken vecka!

Jag borde väl ha lärt mig vid det här laget att de sista två arbetsveckorna före jul är helt galna - så även i år. Men alltså, förutom fullt ös på jobbet har jag hunnit med:
- ett NMT-pass och ett PT-pass, båda levererades i svinkyla och NMT-passet dessutom i ösregn del av passet
- ett göttigt gympass som fixade begynnande ryggproblem
- en supertrevlig ledarträff med Runacademy-kollegorna, vi körde knytis hemma i köket, jag fick t o m julklappar och vi har planerat hela vårterminen
- ett riktigt pannbensintervallpass i onsdags, 2 x 7 x 70/20 sek som jag bara kastade mig iväg och gjorde direkt när jag kom hem från jobbet
- bokat träningsresa i januari och löparhelg i maj
- en utflykt i KOLmörker för att farbror Gyula utlovade ett gratisex av sin nya träningsbok till den som mötte honom på Ikeas parkering i går kväll när han fraktade hem böckerna
- avslutningspass på simkursen med mycket beröm
- inköpt ny cykelhjälm
- hämtat ut paket med Undertians kokbok (yay!)
- testat löpning efter simning och konstaterat att tvärtom ändå är bättre...

Och nu - nu ska jag bara vara vuxen fem arbetsdagar till innan det är julledigt på schemat!

Och så tillbaka i balans igen

Det har varit en omtumlande vecka. Mycket frustration och känslostormar varvat med positiva upplevelser. Jag söker medvetet sånt som jag vet ger mig energi - exempelvis lockar inte gymmet alls med starka ljus, halvdålig musik och andra människor, medan morgonjogg i kyla och mörker funkar alldeles utmärkt. Några missade styrkepass är inte hela världen en sån vecka, det löser sig nog med tiden.

Jag hade ett väldigt bra samtal med min chef i veckan som gav utrymme för att ventilera lite frustrationer och funderingar och gav hopp framåt. Det finns massor av roliga grejer för mig att ta mig an men jag får inga nya uppgifter just nu, jag ska överleva fram till jul först!

I går var det julfest med jobbet. Jag hade inte anmält mig - jag vet att det inte är nån idé. Hur gärna jag än vill det så kommer jag aldrig tycka att julfester med 200 deltagare är roligt, det är bara jobbigt Särskilt när alkoholen blandas in... Så jag åkte hem i vanlig tid i stället, bytte om och tassade 9 km i ösregn i tomma motionsspår. Varm dusch, varm dryck, matlagning och soffläge i stället för att försöka mingla och vara social.

Dagen i dag har mest ägnats åt myspys. En kort vända till affären i förmiddags och 45 minuter på yogamattan medan Joakim var i crossfitboxen. Sen har jag bakat saffransbullar, förberett för morgondagens bak, lagat middag på diverse rester och så har jag hunnit titta ikapp på julkalendrar, läsa och vila. Det känns lugnt inombords men jag längtar efter att få springa i morgon igen!

Running back to happiness....

Lyckostunder, medveten närvaro och återhämtning

Jag har återläst Micael Dahléns "Kaosologi" under helgen och påmint mig själv om lite småsaker som jag verkar ha glömt. Exempelvis lyckostunder - som jag även kallar för vardagslycka eller guldkant. Som inte behöver vara jättestora grejer utan det går faktiskt att hitta lyckan i det lilla om man tittar på rätt sätt. Gårdagskvällen exempelvis som tillbringades barfota i mysbyxor med tre mat-tidningar som bränsle. Eller löprundan i går som lätt var årets skönaste mil när jag väl var uppvärmd, att det fortfarande finns vackra höstfärger kvar i skogen och att jag har en sambo som tycker om mig.

Medveten närvaro (man kallar det också mindfulness) är en annan stressbegränsare. Att faktiskt vara närvarande i det man gör i stället för att tänka på i går eller i morgon eller nästa månad. Någon jag lyssnade på kallade det där med att älta gamla historier för "ruminating", dvs idisslande. Så varje gång jag kommer på mig själv med att hänga i nån gammal tanke eller älta en för länge sedan avklarad situation så ser jag en ko för min inre blick, tänker "ruminating" och slänger medvetet bort tanken. Tittar upp, tar ett djupt andetag och blir medveten om vad jag pysslar med - det är oftast när jag cyklar eller springer som hjärnan mosar runt i gamla tankebanor så det finns annat att titta på!

Mental återhämtning för mig innebär gärna fysisk aktivitet, det hjälper min hjärna att lugna ner stress. Denna vecka "laddade" jag med tre pass löpning innan tandläkarbesök som innebar tre vilodagar och sen fyllde jag på med 18 km fördelat på två pass. Gårdagens 10 km myspys och dagens 8 km fartlek och löpstyrka. Ett rätt kul pass med musik och pepp i lurarna som ingick i Runacademys höstutmaning. Löpteknikintervaller med löpskolning och ruscher, 40/20-intervaller, 4 min med fartökning varje minut, 4 minuters löpstyrkestopp och sist en omgång Tabata-intervaller innan jag joggade hem. Det är rätt skönt att springa när nån annan håller koll på intervaller och vila men jag springer ändå helst utan lurarna....

När jag kom hem var det litegrann med känslan att NU mår jag bra igen. Vilket som alltid är lite småfarligt eftersom risken är stor att jag matar på lite för hårt och närmar mig kraschläge igen - men ändå skönt. Nu ska jag förvalta känslan, hitta tillbaka, hålla kvar, och göra RÄTT. Använda mina hörlurar, morgonträna, ta andningspauser (jo, man får gå iväg och ta en finkaffe och titta på havet i fem minuter), säga ifrån och säga nej. För jag vet ju hur det SKA kännas!

DEN känslan!

Minisemester i Simrishamn

Efter en utmanande vecka med bl a en tandoperation (jag sparar er för detaljerna men festligt var det inte!) kändes det som en oerhört fin belöning att få ta en minisemester. Jag hade organiserat mina arbetstimmar så att jag kunde lämna kontoret tidigt fredag eftermiddag och strax efter två satte vi oss i bilen och styrde mot Simrishamn för att avnjuta vårt bokade paket på hotell Svea och Nordic Sea Winery.

Det var grått och lite småregnigt därute men en dryg timme senare var vi ändå framme och parkerade bilen utanför hotell Svea, checkade in och begav oss sen ut för att jaga fika. Det är inte utan att jag omfattar Simrishamn med en viss kärlek efter två målgångar på maraton - och sträckan uppför gatan mot torget lockade fram en hel del minnen! Vi satte oss på Café Kagan - ännu en gammal favorit. För efter förra årets Österlenmaraton var det där vi fick komma in i värmen, äta kanelbullar och prata med andra löpare. I dag var det lite annan stämning men fikan var lika god för det!

17.15 hämtade taxin oss och två andra par och skjutsade oss till Nordic Sea Winery där vi inledde kvällen med lite bubbel innan det var dags för vinerivisning i lämplig klädsel... Joakim sa att jag var en omvandrande färgkatastrof och det hade han möjligen rätt i :-D

Efter rundvisningen var det dags för vinprovning som var lättsam och rolig. Inga superviner utan alla fem under hundralappen men absolut lärorikt för det. Olika druvor, olika smak och karaktär - och charkbrickan sen, med en favoritost, tryffelsalami och fänkålssalami. Gott!

Sen fick vi välja vin till huvudrätten med vänlig handledning av personalen innan vi serverades en god skinkstek med diverse tillbehör och en chokladig efterrätt med finkaffe till. Miljön är supertrevlig och det fanns massor med vin att glutta på för den som var nyfiken innan taxin skjutsade oss till hotellet igen. En god natts sömn i superskön säng och en fin hotellfrukost innan vi vände hemåt - med en sväng via Kiviks Musteri för att handla lite.

Tack vare att vi åkte så tidigt kändes fredagen nästan som en hel ledig dag och väl hemma hade jag både energi och sug efter en skön milrunda i löparskor - och det är mera helg kvar. Win!

Post-race-blues eller post-race-planering?

Det är lite olika det där. Ibland blir det verkligen en dipp efter uppnått mål, ibland blir fokus snarare på "next steps". Eftersom jag inte uppnådde mitt mål på BUS var jag inledningsvis lite småtjurig och tankarna gick i banor som "jag kanske ska ta och sluta springa jättelångt och göra nåt annat i stället" för att jag tänkte att jag skulle vara färdig med ultra. Men jag är inte färdig. Jag vill fortfarande mera. Så i stället för tankarna om att sluta kom i stället tankarna om vad jag kan göra annorlunda för att nå målet nästa år!

Det här representerar min plan och mina tankar. Först och främst att jag inte gör det för att någon annan ska tycka att jag är "good enough" - utan för att jag vill det. För att de senaste ultraloppen har gett så härliga upplevelser och nya vänner som jag inte vill släppa nu, för att det fortfarande är roligt.

Sen har vi styrketräningen. Den har jag haft svårt att få fart på för att jag inte visste vad jag ville med den - var det rehab eller prehab, lyfta tungt eller lätt, nödvändigt ont eller roligt? Nu vet jag. Jag vill ha tillbaka lite mer muskelmassa för jag gillar mina muskler. De är bra att ha som energilager och de gör mig hållbar även om de väger lite.

Jag vill njuta av löpningen men jag vill också träna fart. Jag ska plocka fram allt jag vet om att bli snabbare på milen. För jag är fullt medveten om att jag har sprungit långpass men att de har blivit långsammare, att konditionen kanske har dippat lite och att jag inte har tränat fart som jag borde. Så lite mera tröskel- och intervallpass på schemat och sen ut i skogen och tassa. Mer snabbt och långsamt, mindre mellanmjölk. Bättre kondition betyder att det sliter mindre att springa långt och långsamt sen.

Simningen fick vara med på ett hörn för i höst har jag gyllene möjligheter att gå en simkurs och förbättra min teknik - så det har jag bestämt mig för att ta tag i nu. Dels är det fantastiskt som vinterträning och rehab, dels finns det ett pannbensbyggande i långa simpass som är besläktat med ultra, och dels har jag fortfarande inte släppt tankarna om swimrun och triathlon!

Men först - lite vila. Vilovecka denna vecka, har jag bestämt. För att hälsenan ska bli lite mer normal igen (den är redan mindre svullen så det kommer gå fint), för att pyssla med lite mer planering och hitta träningssuget. Bara lite yoga ska jag ägna mig åt - njutyoga, ha-gott-om-tid-yoga, inte panikyoga och måsteyoga.

Fram till och under semestern blir det ostrukturerad träning. Lite vad jag har lust med, kravlöst. Men sen - sen gräver jag fram styrketräningsprogrammen och planerar löpningen för att få en bra start på hösten.

Jag har en plan. Och tanken är att när vi passerar nyår har jag en bra grund att bygga på när det är dags att förlänga långpassen, förlänga intervallerna, köra mer explosiv styrka i stället för muskelbygge och hitta tillbaka till evighetsmaskinen!