Hej Hundliv!

 

När jag bloggade sist hade vi precis tingat en hundvalp. Ett stort beslut som har varit på väg jättelänge. Vi har velat ha hund i flera år, pratat om det och också insett att så som vi jobbar och lever kan vi inte erbjuda ett bra hundliv och då ska vi inte ha hund. Men med Covid och hemmakontor för min del vaknade ändå tanken "tänk om?" och jag bollade med min arbetsplats om det skulle gå. Självklart löser vi det - hemmakontor funkar fint för oss, sa man, och då så. 

Så de sista veckorna i mars spenderades med att plugga hund, införskaffa nödvändigheter och fixa saker "i tid". Sen flyttade Vallkyria in under påskveckan och hundlivet började på allvar. 

Jag ska inte sticka under stol med att första veckorna var rätt jobbiga. Jag var ledig första veckan medan Joakim jobbade, sen var Joakim ledig veckan efter och tog ansvar, och sen har vi anpassat oss. Jag har haft valpansvar på helger när Joakim jobbat, haft henne på hemmakontoret halva eller hela arbetsdagar och vi har jobbat på att få flyt och struktur på dagarna. Det blir lättare och lättare och bilden som togs på oss i dag är en bra bild på hur det känns - Hej, här kommer vi, på väg ut i äventyret! 

För nu KAN vi grejer. Det enskilt bästa rådet jag fick var "Titta på din valp!" och det har verkligen funkat. Jag har spenderat timmar bara med att hänga med henne på golvet, lära mig hennes signaler, lära mig signalera tillbaka, utveckla kommunikation och relation. Nu fattar jag små vinkar, vet att om hon är stökig på morgonen betyder det att hon är bajsnödig och att ett otåligt trampande betyder att det är dags att gå ut. Vi har hållit på med digital valpkurs sen andra veckan med nytt tema varje vecka och IRL-valpkursen började denna vecka. 

I dag var lite av ett "eldprov". Vi skulle ha teamträff på jobbet och träffas självklart utomhus så jag lyckades få till att vi sågs här på Bulltofta. Chefen hade med sig fika så vi gick en promenad till en av grillplatserna, satt med goda avstånd på stockarna och pratade. Även en kollega hade med sig sin stora golden retriever som Kyria först tyckte var svinläskig men sen försökte få igång. Dock utan större framgång men hon hade nog rätt kul ändå där hon studsade runt! Hon klarade även att vara bland folk, att varva ner och bara "landa" vid mina fötter med en leksak mellan varven och på det hela taget bete sig civiliserat. Vilket faktiskt inte är särskilt självklart med en valp på 14 veckor så jag är supernöjd! 

Träningen då? Jag springer när jag har tid och lust. 3-6 pass i veckan utan större krav på prestation eller distans, det är bara bra att jag hinner springa. Punkt. 

- ja, och sen fick vi Covid...

 6 veckor senare. Nyårsdagen hade jag många planer för 2021. Den 3 januari tappade jag smak- och luktsinne väldigt abrupt och dagen efter testade vi båda två positivt för Covid-19. Den där tröttheten och hostan som jag trodde var luftvägskatarr och vintertrötthet var alltså coronavirus. Vi bad A som vi visste hade antikroppar att handla det viktigaste, la in en beställning på Mathem, informerade alla som behövde veta och försökte att inte få panik, tror jag. 

Upplevelsen var som en rejäl förkylning med lite influensasymptom. Men både förkylning och influensa har ett förlopp man känner igen och man märker när symptomen klingar av. Nu var det snarast som om någon drog ett antal symptom i ett litet lotteri varje dag. Feber, hosta, huvudvärk. Nästa dag är febern och huvudvärken borta men i stället får du nästäppa och ont i magen. Genomgående var en enorm törst och sen var det svårt att äta när inget smakade nåt. Vissa saker var rentav obehagliga att ha i munnen - svamp, till exempel. Det där med att pigga upp sig med något gott när man är sjuk var också helt omöjligt! 

Jag tvingades avsluta min runstreak på dag 295 vilket var ganska surt såklart. Men på det igen. Under hela sjukperioden var vi ute och promenerade varje dag för att få frisk luft och hålla kroppen igång. Den 15 januari började jag försiktigt springa igen - långsamt och ganska kort men det gick. Den förlamande tröttheten höll i sig en vecka in i februari. Inte att jag var trött hela tiden men om jag gjorde lite för mycket så blev jag jättetrött och orkade liksom inte komma igång igen. Vissa arbetsveckor var rätt plågsamma när jag var helt färdig redan tisdag kväll och släpade mig i nån sorts zombieläge till fredag eftermiddag för att sen vila hela helgen. Och då jobbar jag ändå hemifrån och chefen och kollegorna var helt med på att jag inte riktigt var uppe i min sedvanliga effektivitet utan mest såg till att få undan det viktigaste! 

Nu har orken någorlunda kommit tillbaka även om löpningen inte alls är på samma nivå som innan jag blev sjuk. Kroppen håller och uthålligheten finns också de flesta dagar, men fart finns inte. I början kunde jag bara springa jättelångsamt, förra veckan hittade jag ett lite snabbare tempo (dvs långsamt) men några fartökningar eller så är det absolut inte frågan om. Det är också först senaste veckan som allting smakar och luktar som vanligt igen så det har varit ganska segt. 

Just för att återhämtningen har varit så seg har jag mer eller mindre bestämt att i alla fall februari ut ska jag inte stressa nåt på löpfronten. Jag springer varje dag men oftast kort och lugnt, fokus är mest på att komma ut i friska luften och röra på mig. Nåt försök till intervallpass varje vecka (gärna med ljudfil som stöd) men där det är helt okej att intervallerna går i lugnt distanstempo. Det är liksom ingen panik. Jag har inga tävlingar som väntar, inget stort uppsatt mål - det viktigaste är att jag får komma tillbaka i egen takt och orkar med min vardag. Vi har kört Winter Camp med Runacademy sedan vecka 3 och det är tur för mig att jag har kompetenta och starka ledare som har gjort allt jag inte orkat - eftersom jag fortfarande inte kan springa och prata samtidigt är det svårt att löpcoacha! 

Tur i oturen att de senaste veckorna har varit kalla, oftast klara och väldigt vackra så mina lunchrundor har varit superhärliga. Jag har verkligen njutit av alla möjligheter att vara ute (med underställ och fleecebuff etc), tagit extrapromenader till biblioteket och walk&talk med kollegor för att få en extrasväng ut. Så även om det har blivit mindre löpning tycker jag nog att jag rör på mig och försöker vara så aktiv som det går. 

Det är söndag kväll och vi har firat alla hjärtans dag med utflykt till Öresund. Långpromenad vid havet, titta på drivis, njuta av solen och fika ute. Precis vad vi behövde (och det kostade inte en extraspänn eftersom vi hade fikat med oss hemifrån). Linas Matkasse har landat och är uppackad så veckans middagar är förberedda. Nästa vecka är en helt vanlig vecka som vi ska försöka få lite flyt i! 

Gott nytt år!

 Då har vi passerat tröskeln från 2020 in i 2021 och jag gör det med en känsla av att tyst och försiktigt glänta på dörren och tassa in. Inga stora mål, inga högljudda proklamationer, bara ett djupt andetag och så vänder vi blad. Det är bra så. 

Många kallar 2020 för ett skitår. Och det är sant att det verkligen inte blev som vi hade tänkt oss. I slutet av januari befann Joakim och jag oss på ett hotell på ett halva-priset-erbjudande med middag och övernattning. Jag minns att vi låg i sängen och tittade på nyheter som handlade om epidemin i Wuhan. Joakim rynkade pannan och sa "det här känns verkligen inte bra". Som obotlig optimist sa jag att det är ju bara i Asien och det går nog bra - men den här gången hade jag tvärfel och 6 veckor senare var pandemin ett faktum. 

Men ett skitår vet jag ändå inte om jag skulle kalla 2020. Min arbetsgivare ställde om till distansarbete så fort det bara gick. Visst, vi hade lite trubbel med IT-infrastrukturen i början och det var lite hit-and-miss tills vi hittade "hem" i alla digitala möteslösningar men på det stora hela så löste vi det ändå väldigt bra. Jag har inte varit permitterad, ekonomin har varit ok och vi har haft tak över huvudet och mat på bordet. Givetvis är det jobbigt att jag inte har kunnat träffa min familj särskilt mycket och att alla träningsresor jag skulle coachat på har ställts in men vi har ändå tagit oss igenom året förhållandevis bra. 

Det blev såklart noll tävlingslopp, men utmaningar har vi fixat ändå. Jag inledde träningsprogrammet "10 månader mot 10 mil" den 1 juni och det har förutom många kilometer också bjudit på två omgångar ultraintervaller. Tillsammans med kompisar har jag "bestigit Kebnekaise" i Kossabacken hela två gånger vilket åtminstone var bra pannbensträning! Joakim och jag hade en fantastisk semestervecka i Idre men annars har vi mest hållit oss hemmavid och det var väl ganska rimligt just i år. 

Nyårsafton då? Jo, väldigt soft. Vi hämtade vår beställda meny på förmiddagen, sprang sedan en sväng och sen tog vi det lugnt. Trerätters med ganska måttligt alkoholintag och vi gick och la oss vid halv elva (mest för att Joakim ville gå upp tidigt och fiska, det är tydligen havsöringspremiär på nyårsdagen...who knew?). Inte för att man fick så mycket sömn förrän på andra sidan tolvslaget men det var skönt att ligga i sängen i stället för att sitta uppe och försöka hålla sig vaken till midnatt! 

Snart smyger jag igång 2021 med en lugn löprunda. Sen får vi se vad året bjuder på! 

Man vänjer sig - eller?

 Snart 9 månader med covid-19 runt oss. Man vänjer sig. Vid hemmakontoret. Vid att inte träffa folk. Vid att hålla avstånd, att inte kramas, att inte ge high-five. Vid webbmöten och walk-and-talk i telefonen. Vid att sociala sammankomster är no-no. att man bara går till affären med en noga planerad lista och helst när det inte är för mycket folk. Vid att djupandas, acceptera, tänka att "jag saknar..." men inse att så är det med det och att saknaden inte går över här och nu. 

Men det är tuffare nu, helt ärligt. Tuffare nu i mörkret. När det inte är lika lätt att träffa äldre och riskgrupper utomhus på en kaffe, ta en social fikapromenad eller hänga ute på ett soligt trädäck. Mörkt på morgon och eftermiddag och jag försöker (och lyckas nästan alltid) klämma in en löprunda under de ljusa (nåja) timmarna så jag får lite dagsljus åtminstone. 

Lite sliten är jag också som jag nästan alltid är i månadsskiftet november/december. Som att jag lyckats släpa mig genom nästan hela november men där precis i slutet är det extra tungt. Det var en intensiv jobbvecka som kröntes med lite anonym nätmobbing i vår "temperaturmätare" på jobbet - inte riktat direkt mot mig men mot min avdelning, och det sved. Jag tycker vi gör ett otroligt bra jobb under de förutsättningar vi har, alla kämpar och krigar med alla utmaningar som landar hos oss så det var väldigt tufft att få en känga. Det gjorde mig ledsen och uppgiven just i fredags. 

Energinivån var därför inte särskilt hög lördag och Joakim jobbade till sent fredag kväll och hela dagen lördag så jag tassade mest runt för mig själv. Tog ett glas vin på kvällen och feedbacken på det var brutalt uppvaknande med migrän mitt i natten. Inte alls roligt men ännu en signal om att det är smart att tagga ner, sänka kraven och bara försöka hålla sig flytande i stället för att vara fabulous hela tiden. 

Lite låg i dag alltså - men vi tog en "coronapromenad" i parken med fika och adventsljus, pratade strunt och tittade på fåglar och var bara ute. Och nu på eftermiddagen fick jag till en liten joggrunda också. Good enough. Så himla mycket good enough. 

Okej, oktober. Vad hände?

Oktober alltså. Jag borde egentligen ha lärt mig att det är så här varje år men ändå kommer det oväntat! Oktober har dundrat förbi i full fart utan särskilt mycket extrautrymme. Jag har gjort det jag skulle, fått ihop dag efter dag och vecka efter vecka, Det har varit fullt ös på jobbet med nya projekt och gamla uppföljningar och såklart det dagliga operativa arbetet så jag har emellanåt fått påminna mig själv om att bara vara och andas. 

Eftersom även Joakim har haft fullt ös och växlande arbetstider (vilket betyder att vi knappt ses vissa veckor eller bara ses för att jag jobbar hemifrån) så rundade vi av oktober med en stughelg i skogen. Vi hyrde en stuga i Kosta med närhet till både fiske och motionsspår, packade med oss god mat, vin och snacks och tog time-out från vardagen. 

Det var väldigt, väldigt skönt. En helt kravlös helg. Lördag gick Joakim upp tidigt för att åka och fiska och stugan var så pass liten så det där med att jag skulle kunna somna om medan han frukostpysslade var inte ett alternativ. Så redan halv nio gav jag mig av på mitt äventyr i löpspåret. Vi hade 300 m till ett motionsspår där längsta slingan var 8 km och min plan var att jag skulle tassa runt den 2 varv. Utan problem hittade jag till slingan och orienterade mig lite vid spårcentralen innan jag gav mig av. Första kilometern var en bred grusstig, visserligen i vacker miljö, men jag hann undra om det verkligen var värt att springa 8 km på sånt tråkigt underlag... Precis lagom till den tanken kom svängde stigen av ut i skogen och därifrån var det mest bara fantastiskt hela vägen! 

Mysiga stigar på varierat underlag. Lite småkuperat men aldrig riktigt tuffa backar. Stenar, mossa, gräs, rötter. Små bäckar, stora sjöar. Nån enstaka sträcka på en grusväg, alltid välmarkerat. Och så var jag dessutom nästan ensam i skogen, jag träffade 2-3 hundrastare precis i början av spåret men annars såg jag inte en människa. 

Givetvis sprang jag "vilse" en gång (valde fel stig i en korsning eftersom jag tittade på skogen och inte markeringarna!) och hamnade vid en fantastiskt vacker liten sjö. Klart värt. Bara att vända tillbaka till nästa röda stolpe sen. Och på andravarvet fick jag för mig att leta upp Joakim vid hans fiskesjö vilket gav lite konflikter med Google Maps men på andra försöket lyckades jag hitta rätt och hitta honom på en brygga. Där han hade en hel fiskesjö för sig själv vilket också var ganska lyxigt enligt honom! 

Lördag kväll hade vi bokat bord på områdets restaurang som markadsförde sig mycket på lokalproducerat kött och vilt. Alltså köttet var det inget större fel på men för övrigt konstaterade vi att vi helt enkelt har blivit för snobbiga för den typen av restauranger. Där köttet visserligen är fint och välbehandlat men såsen känns som halvfabrikat, servisen inte vet något om varken mat eller vin och notan blir fel två gånger innan det blir rätt ;-) Jaja, också en upplevelse att lägga till i katalogen helt enkelt och så vet vi att en annan gång ska vi packa med oss mer egen mat bara. 

På hemvägen hann vi med ett besök i outleten och fick med oss en brödkniv och en stekpanna hem som vi faktiskt har behövt i över ett år så det kändes som bra och nödvändiga inköp! 

Och nu är det november. November bjuder på fler dagar på hemmakontoret pga ökade restriktioner. Vilket känns helt ok eftersom det ger lite extra flexibilitet - men också såklart lite tråkigt. Men eftersom vi inte lyckas hålla nere smittan och är för släpphänta med de regler som gäller så får vi helt enkelt ta konsekvensen! 

I dag är jag dock ledig från jobbet (jag bokade en extra ledig dag just in case) och tänker inte göra särskilt mycket nytta utan mest såsa. Vädret ute är mest stormigt med lite regnskurar så dagen lämpar sig utmärkt för hemmamys med katt! 

Livet ändå. Tänk så mycket KRAFT vi har själva!

 Det har varit en kärv jobbvecka. Mycket för att stressade kollegor har tappat fokus och jag har fått jaga in material innan deadline. Dessutom grejer där jag inte själv har haft förutsättningar att bara GÖRA utan har varit helt beroende av nån annans insats för att inte fastna. Det har gått... sådär, kan man säga. Samtidigt som samma kollegor har bett mig om hjälp med en massa frågor som jag har stöttat dem med så har jag inte själv riktigt upplevt samma support. Det gjorde mig både trött och irriterad för jag avskyr att behöva jaga vuxna människor! 

Joakim hade inte heller haft nån särskilt lysande vecka så vi var hyfsat griniga fredag kväll båda två och inte något vidare bra sällskap. Men sånt där brukar ju gå över när man sover på saken, Lördag morgon, Joakim stack iväg till sin sedvanliga frukost, jag joggade en kortis och åt hemmafrukost. Kände mig lite ynklig - inte sjuk eller så, bara lite ömtålig liksom. När Joakim sa att han inte ville följa med och simma funderade jag ett ögonblick på om jag också skulle maska men bestämde mig sen för att det är lika bra att åka iväg och träna vattenvana och sim-ork en timme. Det visade sig vara en bra idé. För det första var vi inte så många på passet och för det andra fick vi flyga fram med både paddlar och fenor större delen av tiden vilket gör att man känner sig supersnabb. 

Lunch och vila funkade bra sen och på eftermiddagen tog vi en långpromenad i parken. Vände hemåt när det började regna, jag smet in på affären och handlade lördagsgodis och Joakim började med middagen. Efter vår favoritpasta och ett glas vin kändes livet ändå bra mycket bättre än det gjorde 12 timmar tidigare. 

Vi pratade lite om vad vi mer skulle hitta på och vad vi var sugna på. Det slutade med att vi bokade en stughelg i Småland och bestämde oss för en söndagstur i skogen :-) 

Så i dag när jag gick upp så joggade jag min sedvanliga morgonrunda och skjutsade in kalljästa bullar i ugnen till söndagsfrukosten. Efter frukost packade vi ihop och organiserade oss. Mackor och termosar, extrakläder, och så handlade vi lite nybakat på vägen. I Skrylle investerade vi i Naturpasset-kartan och gav oss sedan av med karta och kompass. Liiite skakigt till en början och en felbedömning (kontrakurs kanske eller allmän förvirring?) gjorde att vi hamnade på en helt annan plats än tänkt. Jahapp, så kan det ju gå ibland - men vi lyckades sedan identifiera oss till vad vi trodde var rätt plats på kartan och dubbelkollade sedan genom att leta upp närmaste kontroll. Sen tog vi mack-paus, letade upp några kontroller till och traskade sedan Skåneleden tillbaka till Skryllegården. Parkeringen var totalt fullsmockad då så vi var ändå rätt glada att vi hade varit tidigt i farten! 

Och nu, såhär en söndag kväll, känns allting mycket bättre. Lite perspektiv på jobbgrejerna och en massa frisk luft gör stor skillnad. Och helt ärligt - jag hade också kunnat välja att sitta kvar i soffan och tjura. Inte åka och simma (bli trött i kroppen är ofta en bra lösning för att få lite lugn i huvudet!), inte gå på promenad, inte laga god mat. Men är det något jag har lärt mig de senaste åren så är det att det som har allra minst effekt är att jag sitter kvar i soffan och tycker synd om mig själv. Visst, det är inte alltid halleluja, ibland vill jag mest av allt skylla på alla andra men det är faktiskt mitt liv och mitt ansvar. Offerkoftan föredrar jag att krypa ur så fort jag märker att jag har den (hey, jag trillar också dit!). Min bästa lösning när jag behöver en mental "omstart" är utomhus och fika. I kombination eller separat. En löprunda eller en promenad, kanske med en takeawaykaffe eller en termosmugg för utefika. Eller så kan det vara skönt att vara ute och springa i riktigt ruskväder och komma hem till hett te och en ostmacka. 

För oftast är det inte hela världen. För det mesta är det lite ömma tår som nån har trampat på eller nåt som inte gick riktigt som jag tänkt mig - det är faktiskt inte jordens undergång eller nåt jättedrama. Med lite perspektiv och en bra återhämtningshelg så löser sig det mesta!

Om att känna igen sig

 Jag har försökt dra ner ordentligt på inköpen sen nån gång förra sommaren och som en del i den processen har jag börjat använda mitt lokala bibliotek igen. Det började med att jag gärna ville läsa men inte köpa en bok, så då beställde jag hem den till mitt bibliotek, och på den vägen var det. Så nu bär jag hem en bokhög nån gång i månaden i alla fall och läser en massa nytt. Det går lite i perioder det där, är jag trött och stressad orkar jag bara läsa böcker jag redan har läst innan så det inte gör nåt om jag tappar lite av storyn :-) Men just nu är jag ganska pigg i huvudet oftast och då gillar jag nya intryck! 

I senaste högen fick jag med mig en pocketbok som heter "Liten tvåa med potential" av Camilla Andersson. Helt okänt för mig men det verkade vara lite trevlig feelgood och ganska lättläst. Den lilla boken innehöll ganska mycket mer! Från början kände jag att det bara var en modernisering av Kajsa Ingemarssons "Bara vanligt vatten" men icke. För ganska snart kastades jag tillbaka till där jag var för ganska exakt 10 år sedan. Med ständig huvudvärk, ständig övertid, ständig trötthet och eviga komihåglistor plus en mailbox som bara fylldes på och fylldes på. Oj, vilken igenkänning! 

Jag ska inte spoila hela storyn men diagnosen utbrändhet dyker ändå upp och det därav följande behovet av att ändra på sitt liv och sina prioriteringar. Boken slutar ändå ganska ljust (fast oförlöst, om du frågar mig!). Det som gav mig den viktigaste insikten var vikten av att ha folk runt en som stöttar, inte folk som bekräftar en i att man ska fortsätta på samma sätt som innan. Det hade jag inte då (och jag hade ändå inte modet att prata om det) men det har jag i dag. Jag har också lyckats få till en arbetssituation som är hållbar för mig och en viss förståelse för vilka saker som inte funkar bra. 

För övrigt går tiden mest med att hitta balans och fokus för den här hösten! Ibland kollapsar planeringen helt och ibland får jag till det, ibland funkar löpschemat och ibland (som t ex den här helgen) funkar det inte. Jag har en irriterad hälsena och vad som jag inte tyckte lämpade sig för långlöpning i dag så jag fokuserade på gårdagens simning och sprang en kortis i dag. Lite mera vila kommer nog göra skillnad så jag tar det lugnt några dagar till. Det är inte hela världen, det är inte i morgon jag ska springa 10 mil liksom. 

Yeah. Stolt!

 Jag har roddat den här veckan på ett riktigt bra sätt. Styrt upp kontorsjobb, hemmakontorsjobb, träning och instruktörsarbete på ett mycket snyggt sätt. Det enda som INTE har hänt är att jag har kommit iväg och simmat men annars har jag följt träningsschemat riktigt bra, vi har fått mat varje dag, det har blivit en hel del vego, jag har hunnit med allt jag skulle. Yeah! DEN känslan!

Den här lilla utmaningen att få till vardagen som jag skrev om förra veckan har ändå - paradoxalt nog - varit enklare tack vare pandemirestriktioner. Vi ska fortfarande max vara 50% på plats på kontoret dvs man kan räkna med att jobba hemifrån 2-3 dagar i veckan. Eftersom hemmajobb innebär att jag inte behöver ha på mig kontorskläder (det går t ex fint att jobba i träningskläder mellan pass..), inte behöver ta mig nånstans och har mycket lugnare arbetsmiljö går det mycket lättare att få till vardagen. Jag hinner baka och springa på morgonen, jag kan ta ett lunchpass om det funkar den dagen, och när jag har jobbat klart ska jag inte ens transportera mig hem. Busenkelt ju :-) Och en bonus är att jag blir mindre trött i huvudet de dagar jag jobbar hemma. Så mer effektivitet + bättre balans = gladare jag helt enkelt. 

Målsättningen den här veckan var verkligen att ta mig i mål med träningsprogrammet ur "10 månader mot 10 mil". Jag är jättebra på att förhandla bort pass och ha mig men nu ville jag verkligen få till det. Inte nödvändigtvis på rätt dag men i alla fall så att jag fick in nyckelpassen. 

Jag har fått in styrkepassen, löpövningarna och långpasset, jag har gjort mina morgonrutiner enligt plan och jag har fått till i alla fall de löpminuter jag skulle även om det inte alltid blir exakt efter boken. På tisdagar har jag nämligen löpövningar, kortpass (20-40 minuter) OCH ett temapass på en timme. Plus då Runacademy-löpning på kvällen. Så på tisdagar är jag rätt så happy om jag får till ett morgon- eller lunchpass och löpövningarna och sen blir det ju en timmes löpning på kvällen även om det inte blir exakt som i schemat. Good enough! 

I fredags morse var jag pepp på att dra på lite så i stället för att bara köra 20 minuters runstreak-morgonjogg drog jag igång ett musik-intervallpass ur Runacademys träningspass. Jag stack ut 05.40 och var klar med dagens pass 06.30. DET kändes rätt så coolt och det var himla kul att springa till musik och få lite pepp. Fast det inte riktigt stod i schemat var det högst njutbart. Sån där glad-träning är också typiskt bra ibland :-)

Nästa vecka är på pappret i alla fall betydligt mera soft än den som precis passerat men vi får väl se. I träningsväg är det lite mera tryck så det passar onekligen bra att det inte pågår så många andra aktiviteter! 

Utmaning: vardag!

 Allt är som vanligt och ändå inte. För utmaningen är att hitta tillbaka till en vardag som är fundamentalt annorlunda än den brukar vara! Och jag tänker att fler sitter med samma utmaning. 

Så här. I mars månad när vi alla blev hemskickade från jobbet till hemmakontoret var det nån sorts undantagstillstånd. Nån sorts tanke om "några månader, till midsommar, till semestern" och en förväntan om att till hösten ska allt vara som vanligt. Fast det vet vi allihop nu att nä, allt är inte som vanligt. Och min inre samhälls- och folkhälsovetare formligen jublar. För det här är nu så långvarigt att vi förmodligen får till en fundamental förändring i hur vi tänker om jobb, balans mellan arbetsliv och fritid och att vara hemma från jobbet när vi är sjuka! Steget från den akademiska analysen till att hitta en vettig anpassning av min egen vardag är lite större men hey, vi jobbar på det ;-)

Någon gång i juli satt jag och skrev ihop en lista om hur jag vill att hösten ska se ut. Jag var ganska tydlig. Jag vill vara mera ute, jag vill springa på dagtid, jag vill vara på kontoret max 2 dagar i veckan, jag vill få till ett hemmakontor och jag vill simma ett extra pass varje vecka. Hemmaarbetsdagarna skapar utrymme och tid för mig. Jag kan springa en lunchrunda, jag kan morgonsimma eller sticka iväg mitt på dagen. Men jag kan inte heller fortsätta med att jobba i vardagsrummet och därmed "ockupera hela lägenheten" så länge Joakim jobbar växlande tider. Börjar han jobba kl. 14 är det ju sjukt störigt att behöva vara "på mitt jobb" de timmarna han är ledig! 

Så det där hemmakontoret är ett projekt Jag behöver tömma och skänka/sälja en byrå för att skapa plats för ett skrivbord. Jag behöver lösa problemet med att wi-fi inte når in i det rummet och se till att jag har vettig belysning. Men det är egentligen inte ett jätteprojekt och det största problemet är att tömma den där byrån som blev förvaring för "odds and ends" i flytten. Så jag får väl bita ihop och få det gjort för husfridens skull. OCH för att det nog känns bättre i längden att ha arbetsplatsen på ett eget ställe och inte mitt i lägenheten! 

Jag vill behålla känslan av lätthet och flexibilitet som gör mig gladare i vardagen. Att jag kan sticka ut på lunchen på tisdagar och snitsla banor till kvällspasset med Runacademy eller ta en förmiddagspromenad till affären för att mjölken är slut. Att ta tio minuters fikapaus på balkongen eller sitta och stretcha på yogamattan medan jag lyssnar på ett seminarium. Det gör stor skillnad, har jag märkt. 

Utomhus då. En så tydlig känsla av att jag vill vara mera ute i skog och fjäll. Jag visste det redan innan att jag tycker det är himla härligt när vi är ute och orienteringstränar och bara är ute i tystnaden. Och vår vecka i Idre var helt fantastisk. Så mycket att titta på och njuta av, så mycket utsikt och frihetskänsla. Så ja, en allt starkare längtan efter att få vara ute. kanske börja nosa på att vandra och tälta, laga mat ute... Absolut inte något som har varit min grej tidigare men jag kanske behövde växa in i det eller hitta behovet inom mig eller så! 

Sen utöver allt det där så ska vi ändå ha mat på bordet varje dag, det behövs matlådor till lunch, träningspass ska avverkas, jag har instruktörsjobb och platschefsjobb och lite PT-kunder. Så i vanlig ordning är det lite logistik och annat fix som behöver falla på plats och rutiner som ska byggas upp. Precis som man gör varje höst med lite "nystartskänsla". 

Första steget är att få flyt på den här lördagen. Simningen har flyttat från kl. 12 till 10.15 så det är lite "nytt schema" där. Lite svårare att hinna med löpning och Runacademy-panering lördag morgon - så jag gjorde planeringen i går och förlägger löprundan efter simningen i dag. Det känns enklare så. Jag hade nog hunnit springa en kortis men nu hann jag äta frukost i lugn och ro och skriva ett blogginlägg i stället :-)

SEMESTER!

Hälsning från soffhörnan, semesterdag 1 :-) 

Det är SÅ SKÖNT att äntligen vara ledig. Inte så att det har varit riktigt dödsjobbigt men när man kommer fram mot slutet av juli och alla andra verkar vara lediga och man dessutom har varit ensam på sin avdelning i 1½ vecka - DÅ börjar man bli rätt redo. Och i början av veckan var jag också redan orimligt nöjd med att bara ha 4 arbetsdagar denna vecka, det var helt perfekt. 

Sådär helt som undantag var jag på kontoret hela tre dagar och sedan på hemmakontoret onsdag. Måndag för att jag skulle stötta en kollega med en ny uppgift, tisdag för att gå igenom löneprocessen från A till Ö så att mina kollegor kan vara kompetenta vikarier för mig, och onsdag för att städet kom så jag ändå behövde sticka hemifrån. Bonusvinsten med upplägget var att chefen bjöd mig på utelunch onsdag för att tacka för mina insatser under juli. Alltid nåt :-) 

Helt enligt plan kunde jag ägna torsdagen åt att lösa de sista grejerna, knyta ihop säcken och skriva en överlämning med allt jag hade i huvudet som var klar ungefär vid lunch och sedan ägna eftermiddagspasset åt att bevaka ev inkommande ärenden och besvara frågor från kollegor. Klockan 14 satte jag igång mitt out-of-office-mail och vinkade virtuellt hejdå till avdelningen och jobbet! 

Semestern bjuder på hemmahäng (i år utan renoveringar, lägenhetsvisningar, flyttlådor och sånt!) och en vecka i Idre. Fjällöpning, utevistelse, bärplockning och "baravaratid". Yeah. Det blir bra! 

Nöjd, trygg, lycklig. Och väldigt, väldigt redo för semester!

Det har varit tuffa veckor i sommar men denna vecka började det lätta lite. Som att alla andra också var på semester dvs mycket mindre inkommande ärenden. Vilket är rätt tacksamt när man är den enda av 5 på avdelningen som jobbar och därmed ska "kunna allt" ungefär :-) OCH fixa med sina egna surdegar som har legat kvar "för i juli har man lugn och ro" samt förbereda en rimlig överlämning till kollegorna. 

Vi är också lite berörda av att ha ett huvudkontor i Tyskland, man märker att de tyska kollegorna gärna vill bocka av och få undan allt innan de själva går på semester i augusti så det har dykt upp lite extraprojekt också. Tråkigt har jag i alla fall inte haft! 

Men nu - nu är det nedräkning. Jag jobbar bara fyra dagar till - sen har jag semester i nästan 4 veckor. Och det ska bli himla skönt att inte behöva passa tider, inte hålla koll på rutiner och deadlines utan faktiskt bara vara. Bjuder på en bild på alternativ jobb-vardag. Jag jobbade hemifrån och behövde lyssna på en presentation på 1½ timme. Klart läge att flytta från stolen till yogamattan, stretcha lite och ta en fika! 

Sen var det ju det här med semester. Ska resa, ska inte resa? Resa inom Sverige, resa till utlandet? Vi funderade på Rügen i Tyskland igen men tyckte ändå det kändes för osäkert plus krav på munskydd på allmän plats inomhus. Sen hade vi egentligen bestämt att vi inte skulle åka utan bara göra utflykter hemifrån - tills jag började se fjällbilder i alla flöden och kollade upp bokningsläget i Idre. Joakim hakade på tanken och vi planerar en anpassad fjällsemester. Stuga, självhushåll, vi tar med oss 4 färdiglagade frysta maträtter i kylväskan och en kasse skafferivaror upp så vi bara behöver kompletteringshandla en gång på plats. Det känns rimligt både för oss och vår omgivning. Antagligen blir det nån takeaway och nån utemiddag men det hade vi ju också gjort hemma. 

Jag längtar efter att få springa på fjället. Längtar efter långkalsonger i augusti, blåbärsplock och fjälluft. Kura inne i skymningen med varm choklad och blossande kinder efter utedagar. Lite djupare andetag, lite mera TID. Hänga med Joakim på en fisketur, grilla korv över brasan, den säregna doften av myggmedel + brasa + utomhus :-) Kanske fjällridning på islandshäst, kanske inte. 

Just nu laddar jag för mina sista fyra dagar på jobbet. Jag ska göra klart alla juli månads måsten och lämna över fint och prydligt till mina kollegor, jag litar på att de löser allt som behöver göras. Sen hinner vi vara hemma en dryg vecka innan vi reser, så det finns tid att packa, planera, laga mat och frysa in, komplettera med akuta behov inför resan (bärplockare, handsprit och myggmedel står på listen i alla fall!) och landa lite i ledighetskänslan. 

Vi tog i och för sig lite förskott på semestern i går. Det var fint och soligt så efter en gemensam löptur cyklade vi bort till Lokstallarna. Lokal öl, streetfood och gött häng i solsken var helt lysande just i går när det var så fint väder och fick dagen att kännas lite som en semesterdag! Och kantarellklämma och rabarberlimonad... mmmmm... 

Med löpningen går det för övrigt bara finfint. En av veckans uppgifter var att träna på kadens 180 steg per minut. Jag slet ganska mycket med metronomappar m.m. men kom sedan på att musik borde vara grejen. Sökte på Spotify och tydligen är det nån tävlingsklass i bugg där tempot ska vara just 180 bpm. Buggmusik är dessutom både varierad och rätt peppig så jag hittade en väldigt kul spellista som jag satte på och sen gick det som en dans :-D (ja, förlåt...) Har också haft tvång på att styrketräna med vikter denna vecka så jag plockade fram lite kettlebells och gummiband och roade mig med dem. Känns helt okej faktiskt! Dryga 4 mil denna veckan vilket är en lite lättare vecka men jag har kikat på nästa veckas schema som är rätt mycket tyngre såatteh - jag hinner nog springa vad jag ska ändå. 

Häpp, nu laddar vi - sista veckan in i kaklet!

Schemaanarkistens kamp för att följa schemat

Det är inte helt lätt det här. Löpschemat från Pace on Earth föreskriver veckans pass och jag försöker följa men samtidigt balansera med allt annat jag vill göra. Alltså jag fattar ju att det är viktigt att göra som coachen säger om jag vill nå mitt mål - 10 mil - men jag vill absolut ha roligt också!

Denna veckan har jag varit över-medel-följsam i alla fall. Förra veckan var rena rama katastrofen då allting blev nåt annat och intervallpassen hopade sig men denna vecka har det varit lite enklare. I onsdags hade jag "fria aktiviteter" som jag bytte mot intervallpass på tisdagen och sen körde jag tisdagens planerade kortpass + funktionell styrka på onsdagen. Lite kreativitet måste man tillåta sig. OCH det är himla roligt att så många från Runacademygänget vill fortsätta springa på tisdagar även om terminen är slut så det är svårt att låta bli att haka på. Draghjälp ska man inte underskatta....

Midsommarfirandet i går blev också enligt alla rekommendationer. I träningsschemat hade jag "rörelselekar" så det passade bra med en löptur med vänner! Vi brukar alltid springa Midsommar Morning Run men det är av förklarliga skäl inställt. Så vi var några stycken som tog en runda på Bulltofta och sen körde vi knytisfrulle i vår lägenhet med goda avstånd. Mycket trevligt. Kvällen firade vi själva som vi också brukar, det fanns inga firandet i närområdet och det var väl lika bra. 

Jag är lite bekymrad över att reserestriktionerna har hävts och att folk beter sig allt mer "som vanligt" därute. Orolig för att det blir konsekvenser av student- och midsommarfiranden där vettet har försvunnit i takt med att alkoholen kom in... Men jag försöker vara rädd om mig och de mina och löpspåret är kanske ändå det säkraste stället att befinna sig :-)

10 månader mot 10 mil - första veckan

Jag vet inte riktigt vad som hände med den här veckan. Jag vet att jag har varit lite stressad, att det på nåt sätt har varit svårt att få saker att gå ihop och att det har landat in en massa jobb-uppgifter som både tog mer tid än väntat och som jag inte var förberedd på att få. På nåt vis blev det mest rörigt och otillfredsställande vilket jag insåg någon gång under torsdagen och sen jobbade på att vända under kvällen och i går. Det slutade i alla fall med att när jag loggade ut från jobbdatorn i går kände jag mig lugn och ostressad och väldigt redo för helg!

Det har absolut inte varit det nya träningsprogrammet som har stressat mig. Eller - kanske lite, för det tvingade mig att tänka om och göra annorlunda och det kanske var svårt? Hursomhelst är det en väldigt mjuk start med fokus på att springa lugnt, ostressat och på väldigt låg ansträngningsnivå. Typ morgonjogg hela veckan. Och så 4 minuters morgonfys varje dag. VARJE dag alltså. Inga konstigheter således men det krävdes lite arbete med det.

Det började jättebra i måndags med morgonjogg och så gjorde jag fysen lite senare eftersom coachingmailet kom på morgonen. Tisdag visste jag att det var trail med Runacademy och upplägget var ett sånt pass där man som coach inte springer så mycket så jag tog en egen morgontur. So far so good och sen blev det onsdag. Då var jag på kontoret och sen när jag kom hem kände jag för en rejäl genomkörare - plus att det låg ett nytt göttigt ljudfilspass från Runacademy och väntade. Blev det lågpuls och lågintensivt? Nix. Tröskelintervaller med fartökning.

Jaja, sånt händer ju så jag tänkte att i morgon (alltså torsdag), DÅ ska jag minsann ta det lugnt. Fast då var jag helt omotiverad för löpning hela dagen och räddningen var att några ur Runacademy-gänget skulle springa intervaller på kvällen. Lågpuls och lågintensivt? Nope......  Men vid det här laget hade jag fattat att jag var lite ur gängorna och behövde tänka om så fredag inledde jag med mjuk och lugn morgonjogg, frukost utan att dra igång datorn och en lite mer soft inställning till hela dagen.

Joakim jobbar helg denna veckan och jag hade tänkt somna om efter att han gick i morse men det gick ärligt talat sådär med den biten. Så kvart över sex stack jag ut på en lugn runda i vad som såg ut som regn och busväder men faktiskt var rätt skönt att vara ute i (och regnet slutade efter en stund). Otroligt njutbart! Handlade lite frukostgodsaker och annat när jag ändå var ute (affären ligger 50 m från vårt hus så det är ingen omväg), gjorde morgonfys medan ugnen blev varm, slängde frukostbullar i ugnen och mig själv i duschen och sen blev det gofrukost.

Med alla måsten avklarade vilade jag 2 timmar innan lunch, tillbringade sedan 2 timmar i köket med matprepp för kommande dagar och sen somnade jag en stund i soffan..... Otroligt välbehövlig återhämtningsdag för att hitta tillbaka till det inre lugnet!

I morgon väntar mer löpning med kompisar. Den här gången blir det mysjogg i skogen, jag ska preppa med ordentligt med myggmedel och provspringa ny löparväst. Eventuellt blir det så att vi ramlar in på lokala Konsum efter passet och köper glass, det har hänt där förut efter långpass i trakterna!

Batteriladdning. Ditt ansvar!

I veckan har jag känt att jag började få lite "slut på batteri". Lite slut på entusiasm och energi, lite för mycket bekymringar och så lite grejer på jobbet som kostade energi. Det kan irritera mig oerhört mycket när jag känner att folk inte vill hjälpa till av ren princip eller när de inte vill förstå för att de vill envisas med att ha rätt!

MEN det finns lösningar på allt och jag försöker ta ansvar för att hitta vad jag behöver. Den här veckan var det otroligt enkelt. Vi hade en bokad träff med ledargänget i Runacademy och det var precis, exakt lösningen på allting. Träff på IP, uppvärmning tillsammans, sedan 2 x 6 x 200 m med 30 sek vila. En total genomkörare, noll tankeverksamhet, bara "kliv-kliv-överlev". Sedan nerjogg, stretch och asgarv över att vi utsätter oss själva för sånt. Helt frivilligt liksom. Endorfinknarkare hela bunten ;o)

Raskt ombyte till torra tröjor och cykeltur till Surf Shack för burgare, pommes och diverse snack. Om löpning, terminen, nästa termin, dåliga vitsar, fotografering och allt annat mellan himmel och jord. Helt opretentiöst, samtliga kvar i löparkläder, och så himla välbehövligt. En riktig påfyllning av batterierna!

Fredag morgon vaknade jag med samma glada bubbliga energi. Plockade fram kalljäst deg ur kylen, stack ut och joggade 6 härliga kilometer, slängde in bullar i ugnen och mig själv i duschen. Betade av arbetsdagen inkl "lunchpaus" med PT-kund, stängde datorn i tid och stack till frisören för välbehövlig klippning och när jag kom hem såg jag till att få undan veckans fyspass. Sådärja, redo för helg!

I dag har vi varit ute. Jag betade av dagens löprunda i morse och efter Joakims sedvanliga kompisfrulle åkte vi till Fulltofta med Naturpasset och picknick i ryggsäcken. Det var extremt svårt att orientera i helt obekant område men antagligen ganska nyttigt. En kontroll gjorde vi tre försök på men lyckades aldrig hitta... Tur att kontrollerna ligger ute hela sommaren så hinner vi göra återbesök :-D Det är 40 kontroller på kartan och jag tror vi klarade typ 6 så vi fick många utflykter för de 50 spänn som kartan kostade! Det blev både balansträning på ojämnt underlag, vandringsträning och övning i tålamod och fokus för att hitta rätt. Mycket bra koncept :-)

Jaha. Now what?

Det är över två månader sedan jag blev hemskickad från jobbet med förkylningssymptom och nu är det dags för mig att hitta "the new normal". Det verkar som om vi inte kommer kunna vara tillbaka på kontoret på heltid förrän tidigast efter sommaren. Jag är tacksam för det för i nuläget känns det mycket tryggare att vi kan hålla mer avstånd på kontoret. Vi vet (ännu) alldeles för lite om smittspridning och riskerna för att kunna ta informerade beslut så jag tar hellre det säkra för det osäkra.

"Normalt" för mig har varit att vara på kontoret 5 dagar i veckan och jobba hemifrån nån dag ibland. Jag tror mitt "nya normala" ska bli något helt annat. Jag tror på max 2 dagar på kontoret med koncentrerat arbete med de uppgifter som mår bra av att göras där (lite bättre IT-infrastruktur t ex) och lite samvaro med de kollegor som är där. 3 dagar hemma med flexibilitet. Lunchjogg, PT-pass ute på dagtid och andra "positiva pauser" under dagen som kontoret inte riktigt medger på samma sätt.

För väldigt många av mina uppgifter är det en fördel att sitta hemma. Jag har bättre fokus, färre störmoment och blir mer effektiv. Nackdelen är brist på hemmakontor och utrustning men om detta blir en långvarig förandring så får jag tänka om och hitta en bra lösning på det. Tills vidare kör jag på som jag har gjort dessa två månader.

Man kan kalla det "plocka russinen ur kakan" och helt ärligt - det är också det jag gör. Förlägga rätt uppgifter till rätt plats, utnyttja hemmadagarna till egen eller andras träning (eftersom jag slipper restid till och från jobbet) och utnyttja infrastrukturen runt kontoret (kaffe, fika, finlunch etc) när jag är där. Jag tror stenhårt på att det kan bli ett bra upplägg för mig de kommande månaderna. Om du precis som jag har varit ofrivillig hemmajobbare uppmanar jag dig att fundera likadant. Hur kan jag använda mina nya möjligheter för att optimera min situation och ge mig själv bästa möjliga förutsättningar?

"Gjort e gjort". Och lite om mig!

Jag är ett stort fan av konceptet "gjort e gjort" men jag är lite trögstartad ibland. Så jag har kommit på att det där med listor är en bra grej, särskilt när det är ledighet i sikte.

Denna kortvecka har jag jobbat intensivt för "inbox zero". Allt som inte kunnat hanteras under dagen har åkt in i kalendern med en bokad tid för hantering - för att kunna stänga ner med gott samvete och ta långhelg - vårt kollektivavtal ger en "gratis" klämdag när 6 juni infaller på en helg nämligen. Det sista jag gjorde innan jag stängde datorn i fredags var att lägga en halvtimmes bokning på måndag morgon med lite "starthjälp" till mig själv i form av en skiss på måndagens att-göra-lista. Bara att föra över på papper, komplettera med ev nyheter från helgen och dra igång utan större tankeverksamhet.

Det bästa är att när att-göra-listan är klar infinner det sig en sorts nöjdhet. Som i "ja, jag lyckades faktiskt göra allt jag hade tänkt att jag skulle göra i dag" och det gör det enklare att koppla bort jobbet sen. Vilket är särskilt viktigt just nu då mitt hem också är min arbetsplats flera dagar i veckan.

I dag hade jag visserligen inte en att-göra-lista men lite administrativt arbete att beta av under helgen och jag bestämde mig för att det vore skönt att beta av det direkt på morgonen så slipper jag fundera på det mer. Så jag fakturerade PT-pass och skrev och ritade upp planering av Runacademy-pass till både på lördag och till på tisdag så jag bara behöver publicera det till mina ledare i rätt tid. När jag var klar med det (och frukosten!) bytte jag om och sprang dagens runstreak-pass och sen var jag ändå uppvärmd så jag drog igång videofilmen på veckans styrkepass och bockade av det också.

Klockan tio var alla helgens "måsten" undanröjda och det kändes riktigt bra! Resten av dagen har jag således gjort mest ingenting förutom att jag har lagat två olika kycklinggrytor och fixat med lite matlådor till Joakim som jobbar hela helgen. Vilket egentligen inte var ett måste men kändes som en trevlig markservice och jag gillar att laga mat.

Apropå mat så har jag döpt min diet till "schizotarian". Lite för att mina kollegor har känt sig milt provocerade av att jag ibland har nyttiga billiga matlådor med linsgryta och kikärtscurry och ibland smiter ner på torget och köper kebabrulle... Jag håller med, det är lite mysko men varför välja? Det känns bra att fixa matlådor, jag ser sparkontot växa - men ibland känns det minst lika bra att få gå ner och köpa en god lunch som jag är sugen på just den dagen!

Så var jag inne och slökollade på Desenio för jag ville byta ut en bild som passar lite halvdåligt i en av mina ramar och hittade den här.

Precis så är det. Jag är inte alltid superdisciplinerad, älskar glass och donuts men också att äta vettig mat och träna. Det finns (enligt mig!) ingen anledning att välja antingen-eller, jag tar både-och!

Löpning är som silvertejp...

... det lagar allt utom mat!

Jo, men faktiskt. I dag var jag på kontoret och jag kom hem med ett allt annat än soligt humör kan man väl säga. Jag tror inte att det var för att jag var på kontoret utan snarare en produkt av det som kommit min väg under dagen - jag hade nog blivit lika grinig om jag varit hemma.

Hursomhelst var jag både småsur och hungrig när jag kom hem och det är inte världens bästa kombination. Men Joakim är en stor pedagog så han undrade bara stillsamt om jag ville springa och om jag ville äta pizza samt i vilken ordning jag ville utföra aktiviteterna.

Springa först var det klara svaret - så vi bytte om och gav oss ut i duggregnet. Springa av sig ilskan kan man göra på första delen av rundan där det är breda grusvägar och en lång seg backe. Därifrån lätt utförslöpa, skogsstig upp till kossabackens topp och sedan ner på en slingrande stig. Kort paus vid bäcken, lyssna på fågelsång och försöka prata lite med kossorna som fortfarande är blyga och lite osäkra på alla dessa människor de träffar! Över bäcken, upp i skogen och senast där har allt ilsket humör lämnat mig.

Jag kom hem betydligt gladare och efter en dusch och en rejäl bit pizza känns det som att bli en ny människa. Visst är det magiskt med löpning ändå?

Bästa träningen?

Jag tittade på SVTs program "Bästa träningen" i veckan. 4 par som inte tränar ska få köra hot yoga, löpning, kampsport och "vardagsmotion" i 8 veckor med stöd av coacher. Alltså samma upplägg ungefär som förra årets "Bästa dieten". Noggranna tester av hälso- och fyselement före och efter och sedan en utvärdering.

Fast jag undrar ändå - kommer det här verkligen utvärdera vilken träning som är bäst?

Den träningen som är bäst är ju den som blir av. Och här måste man ändå säga att vardagsmotion och löpning är enklare att peta in i ett upptaget liv än yoga och kampsport där det finns tider och schema att passa. Inte för att det är omöjligt att få till tre pass i veckan. Men jag köper att i en familj med två vuxna och tre barn och diverse aktiviteter samt att båda föräldrar inte kan åka och träna samtidigt är det inte busenkelt!

När det gäller förbättringspotentialen verkar alla börja på en ganska låg nivå. Ingen tränar och de som fått vardagsmotion som sin träningsform tar bilen till jobbet 2 km bort. Vardagsmotionscoachen inledde dock med att gömma undan bilnyckeln :-) Mycket bra beslut tänker jag!

Sedan är det lika för alla - om de inte gör sin träning så kommer det nog inte heller några resultat. Som för oss alla. Så jag vill slå ett slag för att börja på en lägre nivå om man ska bygga en vana! Kanske inte börja med tre löprundor i veckan direkt utan börja med en promenad tre dagar i veckan och sedan lägga till ett pass där man varvar gång och löpning? Eller att låta 10 minuters hemmayoga med en app eller en youtube-film vara en start i stället för att ta sig iväg till en studio och ett bokat pass?

Sen har vi det där med Runstreak. Jag är ganska tacksam för att jag hade börjat med runstreak-tanken innan covid-19. För när min förkylning var över var det en no-brainer att börja springa varje dag igen - 20 minuter räcker! Det blir av, tröskeln är inte jättehög och det är den perfekta pausen under hemmakontorsdagar. Dessutom blir det kilometer ändå. Mitt veckomål är 25 km. På 20 minuter springer jag 3 km vilket innebär att om jag bara gör minsta möjliga varje dag blir det 21 km på en vecka. Den enda veckan sedan nyår då jag inte kom upp i 25 km var den veckan jag var förkyld.

Om Runstreak är för mycket så testa det som min chef kallade för "movestreak". Rörelse varje dag. Simning, cykling, en promenad, eller ett gå-löp-pass. Alla dagar kan vara träningsdagar och nej, du kommer förmodligen inte bli övertränad.

I dag har jag varit på simträning. Det var svinjobbigt men väldigt roligt. Pga färre deltagare har de två grupperna slagits ihop till en vilket innebär att jag får träna med de "duktiga" simmarna. Turligt nog har upplägget anpassats så vi kör mer teknik och mindre distans och då kan jag hänga med, ha roligt och träna vattenvana. Det är superbra för mig. I dag fick vi bl a träna på delfinkickar under vatten på mage, på sidan och på rygg. Det är nästan omöjligt att ligga på rygg 40 cm under ytan och göra delfinkickar - ena gången flöt jag upp till ytan och andra gången landade jag på rumpan på bassängens botten! En stor seger var att jag inte fick panik fast jag var under vatten - jag hade att göra med att styra upp rörelsebanan i delfinkick så jag hade inte tid att få panik. Det känns stort!

Således blir i dag nog den tuffaste träningsdagen med 5 km löpning, 14 km på cykel och en timmes simning. Nån sorts triathlon. Skönt dock att kunna tillbringa en stund på rygg i soffan efteråt innan jag ska laga mat.....

Making good days...

Ett ämne jag ständigt återkommer till - det här med att göra sina dagar till bra dagar. Oftast händer det inte av sig själv och ibland måste vi göra en högst medveten insats för att vända en dålig dag till en bra dag!

I dag är ett bra exempel. Jag var arg i går kväll över en skitsak på jobbet. Jag var arg när jag vaknade i morse också och stack ut och sprang med ilskan kokande i bröstet och nån tår i ögonvrån. Efter frukost hade andningen ändå landat någotsånär nere i magen och jag satte mig med ett litet projekt som jag visste skulle ge positiv feedback. Men trots löpning och positiv feedback hade jag fortfarande frustration och irritation kvar. Det tog 45 minuters walk and talk med chefen i telefon (vi promenerade alltså var för sig från var sitt hemmakontor) innan jag någorlunda kände att jag hade blivit hörd och förstådd och vi hade fått till en plan för att hantera problemet.

Jag promenerade vidare medan jag deltog på en telefonkonferens och sedan passade jag på att spela in några filmsnuttar till ett lite roligare projekt. En liten inspirationsfilm jag ska göra för jobbet som litegrann är "veckans roliga grej" för mig eftersom jag inte är van att göra sånt. Så jag filmade lite ute och lite inne och satt sedan med iMovie på telefonen och klippte ihop projektet. Oklart om det kommer bli godkänt men annars har jag lärt mig något till nästa gång i alla fall!

Med känslan av att ha fått positiv feedback och att ha fått ihop ett kreativt och (för mig i alla fall) väldigt modigt projekt kunde jag avsluta arbetsdagen hyfsat på topp och det kändes riktigt bra efter den motiga starten!

Kvällen har bjudit på NMT-instruktörsjobb för min del och jag styrde upp passet så jag själv fick möjlighet att delta i lite välbehövlig basfys medan jag coachade mina deltagare. En skön lite lagom genomkörare för alla viktiga kroppsdelar - det var gött. Dags således att landa i soffan framför Sveriges yngsta mästerkock med en kopp te och en ostmacka. Tack för i dag :-)

Oh no, she's back!

Har inte bloggat på länge. Jättejättelänge, faktiskt. Vad hände? Jag vet inte. Det kändes som om resten av bloggvärlden tog en paus och förflyttade sig till instagram och jag hade också tappat sugen. Men nu upplever jag ett behov av lite tid för reflektion så då tänkte jag att bloggen kan få bli mitt anteckningsblock. Så får vi se om jag kan peppa nån mer därute!

Vad har hunnit hända sen sist? Jättemycket. Joakim har slutat i Försvarsmakten och har numera ett helt vanligt jobb (eller inte, för han har fortfarande omväxlande arbetstider). Jag bankade av PB på maraton och nytt PB på 6-timmars i maj 2019 och jag är fortfarande vansinnigt stolt över det. Har dock fortfarande inte lyckats med 50 mils men det kommer fler chanser.

Vi köpte en lägenhet i somras och sålde sen den vi hade (ja det blev lite fel ordning men sånt händer), flyttade i höstas och det var ett otroligt bra beslut. Nybyggt, granne med motionsspåret, lite närmare stan och bättre kommunikationer - en vinst helt enkelt. Kanske särskilt nu....

I december var vi på träningsresa på en ny destination på La Palma och tanken var att jag skulle åkt dit som löpcoach i slutet av mars i år. Men det där viruset kom i vägen så jag har fått skjuta upp drömmen om att coacha på träningsresa - dock 100% säker på att jag vill och ska göra det, frågan är bara när!

Eftersom hösten var så rörig med flytt + stort projekt på jobbet så anmälde jag mig aldrig till alla lopp 2020 och det känns som ett lyckat beslut. Hakade däremot på en Runstreak-utmaning under januari och sen fortsatte jag fram till mitten av mars då jag var så förkyld så det kändes orimligt att fortsätta. När jag var frisk igen hade min arbetsplats beslutat att alla jobbar hemifrån tills vidare och då verkade det vettigt att börja springa varje dag igen så då gjorde jag det. En liten lunchrunda för att räta ut kroppen och pigga upp hjärnan innan återgång till arbetet funkar riktigt bra de flesta dagar.

Jag är fortfarande löpcoach, jobbar fortfarande med Nordic Military Training, älskar mat och kan inte tänka mig att sluta träna. Jag har testat på crossfit i början av året och gillade det egentligen men hade svårt för det där med att passa tider och just nu känns det varken aktuellt med crossfitkort eller gymkort faktiskt. Tills vidare hanterar jag min styrka och prehab med Runacademys träningsbank så får vi se om jag känner behov av något mera.

Just nu känns det prio att hitta rätt väg i det här "new normal" som verkar bli flest dagar på hemmakontoret och enstaka dagar på kontoret. Mycket online, färre fysiska möten, men också mer flexibilitet med arbetstider och paus mitt på dagen. Fnular mycket på change management och mental träning just nu, snappar upp och använder det jag hittar som känns bra och kommer dela med mig.

Ja, cirka så är status här! Du då?