Sista dagen på 2012 och dags att skriva en sammanfattning av året som gått. Ett år som bjöd på en himla massa överraskningar och spännande upplevelser, en rejäl skjuts inom personlig utveckling och ganska mycket träning.
Kort sammanfattning av årets träning: Jag har sprungit 98 mil i år. Jag har spenderat ungefär 475 träningstimmar, varav 115 timmar är löpning, 96 timmar är NMT (plus lite fighter fitness i början av året) och knappa 69 timmar är styrketräning. Knappa 10 träningstimmar i veckan alltså, helt okej statistik!
Januari var en månad då jag sprang över 9 mil och fick nya tuffa styrketräningspass av coachen. Jackie, t ex. Jag laddade för NMT-provapåpass, jag var på utbildning i Stockholm och roddade med logistiken i att ha bra mellanmål i hotellkylen och att peta in träningspass lite här och var.
I februari inledde jag min intensiva kärleksrelation med NMT. Första provpasset den 4 februari i 15 graders kyla och jag var såld. Blixtförälskad. Klarade av ytterligare en utbildningsmodul i Stockholm och flera träningspass av olika slag. Sen gick jag på NMT-provapåpass en gång till bara för att kolla om det fortfarande var kul. Den här gången i plusgrader och sinnessjukt mycket lera. Fast jag var lika toklycklig ändå. Jag hade med mig J som höll på att avlida och han proklamerade ganska tydligt att det där fick jag minsann ha för mig själv. Vilket senare skulle få ödesdigra konsekvenser ;-) Februari avslutades med det första "riktiga" NMT-passet en regnig måndag på Bulltofta.
Sen blev det mars. Sista utbildningsmodulen i Stockholm och kändisspaning innan Melodifestivalen. Cirkelfys, mera crossfitinspirerade träningspass, vårkänslor. Jag blev allt mer fascinerad av att utmana mina egna (mentala) begränsningar både i gymmet, på NMT och i löpspåret. Hann också med en snabbresa till Oslo och lite skidåkning på Holmenkollen.
April var rätt händelserik. Jag började springa med Joakim, jag var på Blogger Boot Camp, jag gjorde ett eget träningsläger av påskledigheten med dubbla träningspass så det stod härliga till. J och jag var i Stockholm och sprang Spring Cross (lerigt!), jag fyllde år - och så ramlade jag av en häst och skaffade mig en spricka i revbenet vilket spolierade min halvmarapremiär. Surt! Tröstköpte fivefingers under min påtvingade vila.
I maj var det rehab som gällde. Kunde inte springa, inte NMT'a, inte gymma. Jag gick och gick i mina fivefingers. Och tjurade och käkade smärtstillande. Men med naprapatens godkännande började jag styrketräna försiktigt ungefär två veckor efter djupdykningen från hästryggen. Nån vecka senare kunde jag börja springa korta sträckor och vågade mig tillbaka till NMT - och vilken lycka! Jag gjorde comeback på hästryggen och hakade på Veckoutmaningen. Servade J när han maratondebuterade i Köpenhamn och var på teambuilding med jobbet.
Juni, snart halvvägs. Mycket NMT, 3-4 pass vissa veckor. Inte så mycket löpning eftersom det blev NMT i stället. Inte var jag på gymmet heller, men jag hade rätt kul! Stenåldersträningsdag med Jonas Colting i Borås var en inspirerande upplevelse. Jag spontansprang Salomon Trail Tour i Kristianstad och bara njöt - och så var J och jag på semester i Österrike där jag blev MTB-frälst. Många träningstimmar i juni månad och ganska varierad träning!
Juli inleddes med känningar av löparknä som orsakades dels av alldeles för lite styrketräning och dels av att jag inte längre behöver pronationsskor utan neutrala skor. Det var premiärträning på hinderbanan i Revinge. Jag var på tjänsteresa i Tyskland, kom hem och mötte upp Joakim för en kvällsjogg där vi planerade ett eget träningspass NMT-style som vi körde med några kompisar dagen efter. Vi sprang på Skåneleden i Skrylle, vi körde egna pass på hinderbanan i Revinge på vackra sommarkvällar och vi sprang långpass och snackade skit. I juli fick jag ihop 133 km löpning, jagade alla NMT-pass som erbjöds och så körde vi egna pass också.
Semester i augusti. Först en träningshelg hos Spartan i Motala som gav mersmak.Coachen gjorde slut med mig och lämnade över min träning till PT-Malou. Sen var jag hemma en vecka och avslutade med halvmaradebut i stekande sommarvärme. Klarade mig inte under 1:50 men tyckte det var godkänt ändå - och våra NMT-kompisar var världens bästa hejaklack! Sen packade J och jag bilen och styrde mot Sälen för löparläger med Running Sweden där jag spenderade samtliga kvällar i soffan chattandes med Joakim. Oh well.... Vi kom hem från Sälen och jag drabbades av insikten att jag nog faktiskt hade blivit kär i min löparkompis. Det var omtumlande, traumatiskt och tog ett tag att landa men augusti slutade med att jag lämnade J, min man.
September var givetvis inte heller särskilt lugn. Mera NMT förstås. Nya träningspass från PT-Malou. En finfin löparhelg i Halmstad tillsammans med Suzan och en massa andra bloggare. Nytt personbästa på milen på I Form-loppet, en tjänsteresa, två hinderbanepass med Femkamps-Daniel och så outade jag lite mer offentligt att jag hade lämnat J och flyttat in hos Joakim.
I oktober fokuserade jag på att fylla på energiförråden. Det blev inte så jättemycket löpning, bara precis så att det räckte för att klara av Yddingeloppet på nytt personbästa - Joakim rehabiliterade löparknä och det var fullt ös konstant. Jag var i Stockholm en kortvecka, gick en Spartan-utbildning, sprang Hässelbyloppet och umgicks med kompisar. Vi tittade på lägenheter, lagade mat, gick på matmässa och försökte landa i nån slags vardag - och köpte en bostadsrätt.
November inledde jag med två veckors vila från löpning. Jag styrketränade, NMT'ade, var på fyratimmarsmarsch i Skrylle med NMT-gänget, och så inleddes Holiday Running Streak den 22 november. Annars blev november lite av en "transportsträcka" mot december och stundande flytt, det hände faktiskt inte så himla mycket.
December har gått vansinnigt fort med datumet 20 december lysande i den mentala kalendern. Jag har sprungit varje dag, gått på NMT, jubelsprungit i nysnö, roddat ett eget NMT-pass en dag då allting gick fel och det inte kom nån instruktör, fått två nya underbara styrkepass av PT-Malou som verkligen utmanar mig, firat jul två gånger och så har vi flyttat in i bostadsrätten.
Det behöver inte hända lika mycket mellan jul och midsommar som mellan midsommar och jul. Jag har inte hunnit spåna på målsättningar för 2013 än men några bra grejer ska jag nog hitta på.
Gott Nytt År!
Visar inlägg med etikett revbensrehab. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett revbensrehab. Visa alla inlägg
måndag 31 december 2012
tisdag 22 maj 2012
No more rehab!
(lägg själv till glädjeskutt i överskriften...)
Nä, nu räcker det. Dagens pass på gymmet kändes så självklart och bra så fr o m på fredag går jag över till mina "vanliga" träningspass igen så får vi se om det hänger ihop. Eventuellt måste jag byta ut nån övning och jag tänker inte börja direkt med det jobbigaste av de två passen men nu tror jag det räcker med försiktigträningen. Härligt!
I dag har jag kört armhävningar med en hand på medicinboll - visserligen alla på knä men det gick och det gjorde inte ont, det gör de däremot fortfarande på tå. Det kan jag ta. Axelpress med 18 kg skivstång - inga problem. Pullover crunches med 5 kg medicinboll känns i revbenet, men det gör inte längre helt förbannat jävla skitont. Split squats med 10 kg overhead var sjuukt jobbiga men det går det med. Armarna var rätt mosiga just då efter armhävningar, skivstångsrodd med underhandsgrepp, bicepscurls, tricepspressar och hög rodd (rep + kabel). Och så en hel del hopprepshoppande på det. Burpees och inverted burpees och sånt får möjligen vänta ett tag men för övrigt känner jag att jag är "back in business".
Förutom på löpningen då. Det kanske tar ett tag. Men jag ska ut i kväll och tugga kilometer till veckoutmaningen!
Nä, nu räcker det. Dagens pass på gymmet kändes så självklart och bra så fr o m på fredag går jag över till mina "vanliga" träningspass igen så får vi se om det hänger ihop. Eventuellt måste jag byta ut nån övning och jag tänker inte börja direkt med det jobbigaste av de två passen men nu tror jag det räcker med försiktigträningen. Härligt!
I dag har jag kört armhävningar med en hand på medicinboll - visserligen alla på knä men det gick och det gjorde inte ont, det gör de däremot fortfarande på tå. Det kan jag ta. Axelpress med 18 kg skivstång - inga problem. Pullover crunches med 5 kg medicinboll känns i revbenet, men det gör inte längre helt förbannat jävla skitont. Split squats med 10 kg overhead var sjuukt jobbiga men det går det med. Armarna var rätt mosiga just då efter armhävningar, skivstångsrodd med underhandsgrepp, bicepscurls, tricepspressar och hög rodd (rep + kabel). Och så en hel del hopprepshoppande på det. Burpees och inverted burpees och sånt får möjligen vänta ett tag men för övrigt känner jag att jag är "back in business".
Förutom på löpningen då. Det kanske tar ett tag. Men jag ska ut i kväll och tugga kilometer till veckoutmaningen!
onsdag 16 maj 2012
Cleared for takeoff
2½ vecka efter ofrivillig avsittning tyckte jag att det passade bra med en naprapatkoll hos Naprapat-Jimmy. För säkerhets skull. Inte för att jag tror att sjukvården har missat något vitalt, men de tog hand om det mest akuta just den dagen - och sedan efteråt kommer lite snedbelastningar och konstiga spänningar pga smärtan. Plus att när man är som jag (överrörlig alltså) så kan det ju vara lite bitar som har flyttat på sig av smällen.
Jimmy var rätt överraskad över hur lite tilltufsad jag var ändå och sa att jag skulle vara tacksam över att vara så vältränad för att kroppen hade parerat en hel del. Det är jag fullt medveten om, det tänkte jag faktiskt direkt efter att jag hade ramlat av - vilken TUR att jag är i så bra form, det här gick ju inte så illa :-)
Hursomhelst så hittade han ändå lite roligheter, lite snett i bäckenet och i bröstryggen men ingenting i nacken. Och så har vi då vår gamle kompis vänsteraxeln som vi har kämpat med att få korrekt placerad ganska länge. Nu var den ordentligt framåtroterad igen. Fast det är en produkt av att axeln inte tog nån större skada i fallet utan bara "vek in sig" överrörlig som den är. Så det är helt okej. Jimmy gick på de muskler som drog snett (AJ!), tryckte och masserade och hade sig och det funkar ju - som alltid.
Man går inte från mottagningen utan hemläxa och så var det även denna gång. Läxa 1 är att jag har börjat svanka nåt så in i bänken och det hänger ju ihop med att det har gjort ont att spänna magmusklerna. Nu är det dags att aktivera dem igen när jag står och går och i synnerhet när jag tränar. Läxa 2 är att mina lats på vänster sida behöver lite omsorg - både stretch och styrketräning. Så alla roddövningar jag gör är bra, fler är bättre - så länge det inte gör ont. Läxa 3 är att balansmusklerna i vänsterhöften verkar ha tappat sugen lite så de ska återaktiveras med en gammal uppvärmningsövning vi har haft på programmet tidigare.
MEN trots alla dessa småpyssligheter så är det fritt fram att träna på så mycket jag kan, orkar och klarar av. För det var verkligen småsaker. Min kropp är stark, vi fixar det här! Ridning senare i kväll alltså :-D
Jimmy var rätt överraskad över hur lite tilltufsad jag var ändå och sa att jag skulle vara tacksam över att vara så vältränad för att kroppen hade parerat en hel del. Det är jag fullt medveten om, det tänkte jag faktiskt direkt efter att jag hade ramlat av - vilken TUR att jag är i så bra form, det här gick ju inte så illa :-)
Hursomhelst så hittade han ändå lite roligheter, lite snett i bäckenet och i bröstryggen men ingenting i nacken. Och så har vi då vår gamle kompis vänsteraxeln som vi har kämpat med att få korrekt placerad ganska länge. Nu var den ordentligt framåtroterad igen. Fast det är en produkt av att axeln inte tog nån större skada i fallet utan bara "vek in sig" överrörlig som den är. Så det är helt okej. Jimmy gick på de muskler som drog snett (AJ!), tryckte och masserade och hade sig och det funkar ju - som alltid.
Man går inte från mottagningen utan hemläxa och så var det även denna gång. Läxa 1 är att jag har börjat svanka nåt så in i bänken och det hänger ju ihop med att det har gjort ont att spänna magmusklerna. Nu är det dags att aktivera dem igen när jag står och går och i synnerhet när jag tränar. Läxa 2 är att mina lats på vänster sida behöver lite omsorg - både stretch och styrketräning. Så alla roddövningar jag gör är bra, fler är bättre - så länge det inte gör ont. Läxa 3 är att balansmusklerna i vänsterhöften verkar ha tappat sugen lite så de ska återaktiveras med en gammal uppvärmningsövning vi har haft på programmet tidigare.
MEN trots alla dessa småpyssligheter så är det fritt fram att träna på så mycket jag kan, orkar och klarar av. För det var verkligen småsaker. Min kropp är stark, vi fixar det här! Ridning senare i kväll alltså :-D
söndag 13 maj 2012
Wohoo, det GICK!
Jag har sprungit. Lite. 3½ km på 25 minuter :-D Inga fantomtider alltså. Men det går att springa, 3-5 minuter i taget, sen behövs en gå-paus, sen kan jag springa några minuter till. Det mest intressanta är att det inte gör nån skillnad om jag springer snabbt eller långsamt!
Det innebär två saker: Dels att det är grönt ljus för NMT i morgon kväll, och dels att jag kommer lägga upp träningen som intervallpass ett tag framöver. För om jag ändå bara kan springa några minuter i taget är det lika bra att utnyttja dem fullt ut. Så det blir fullt fokus på att jobba på kondition och fart!
En annan bonus: Jag utforskade fler stigar i samma område där jag promenerade i går. Och det finns en massa fina trails som bara ROPAR på att jag ska komma ut och leka i Fivefingers. I can't wait....
Det innebär två saker: Dels att det är grönt ljus för NMT i morgon kväll, och dels att jag kommer lägga upp träningen som intervallpass ett tag framöver. För om jag ändå bara kan springa några minuter i taget är det lika bra att utnyttja dem fullt ut. Så det blir fullt fokus på att jobba på kondition och fart!
En annan bonus: Jag utforskade fler stigar i samma område där jag promenerade i går. Och det finns en massa fina trails som bara ROPAR på att jag ska komma ut och leka i Fivefingers. I can't wait....
torsdag 10 maj 2012
Revbensrehab, dag 13 - over and out!
Nu lägger jag ner gnället. Är inte längre vardagshandikappad av revbenet på riktigt nämligen. Givetvis finns det fortfarande vissa aktiviteter som gör ont och vissa rörelser jag inte vill göra för att de gör ont på ett sätt som får mig att misstänka att de äventyrar läkningen av sprickan. Och jag käkar fortfarande smärtstillande för att underlätta litegrann. Det är ju bra om jag sover på nätterna t ex.
Jag tror inte att sprickan helt magiskt har läkt ihop på under två veckor, det är fysiskt omöjligt. Jag är tvärsäker på att jag kommer att ha ont lite emellanåt och det kommer att vara jobbigt att hosta och nysa ett bra tag framöver. Men jag tänker att det värsta är över, att min kropp har lyckats hantera det mest akuta så att det går att fortsätta med nåt som ser ut som ett normalt liv i min värld. Det betyder inte att jag kommer att köra hårt med träningen omgående från och med i dag, men det betyder att jag tänker börja trappa upp lite, testa om jag kan springa, lyfta lite tyngre och kanske sätta mig på hästryggen igen. Sen när Jimmy har kollat kroppen nästa vecka kan jag nog lägga på ytterligare ett kol.
Nytt fokus: Augusti, september, oktober. Träningshelg, Malmö halvmaraton, löparläger, kanske terrängläger, I Form-loppet, Yddingeloppet. Blodomloppet nästa vecka? Kanske. Ska fundera på det några dagar till. Återkommer om träningsplanering längre fram.
Jag tror inte att sprickan helt magiskt har läkt ihop på under två veckor, det är fysiskt omöjligt. Jag är tvärsäker på att jag kommer att ha ont lite emellanåt och det kommer att vara jobbigt att hosta och nysa ett bra tag framöver. Men jag tänker att det värsta är över, att min kropp har lyckats hantera det mest akuta så att det går att fortsätta med nåt som ser ut som ett normalt liv i min värld. Det betyder inte att jag kommer att köra hårt med träningen omgående från och med i dag, men det betyder att jag tänker börja trappa upp lite, testa om jag kan springa, lyfta lite tyngre och kanske sätta mig på hästryggen igen. Sen när Jimmy har kollat kroppen nästa vecka kan jag nog lägga på ytterligare ett kol.
Nytt fokus: Augusti, september, oktober. Träningshelg, Malmö halvmaraton, löparläger, kanske terrängläger, I Form-loppet, Yddingeloppet. Blodomloppet nästa vecka? Kanske. Ska fundera på det några dagar till. Återkommer om träningsplanering längre fram.
onsdag 9 maj 2012
Bloggpaus?
Inte alls. Men jag prioriterade inte att blogga i går för det var tillräckligt med full fart ändå. Morgonkö hos passpolisen, arbetsdagen-helt-utan-andningshål, salladsmiddag med Suz och 4good-event. Valde att koncentrera mig om eventet och föreläsarna i stället för att hinna blogga under tiden eftersom min hjärna efter arbetsdagen befann sig i mode "en sak i taget, tack!".
Nu svämmar mitt huvud formligen över av blogginläggsideer. Om skillnaden på salladsbar och salladsbar, om gårdagens härliga event och reflektioner från föreläsningarna, om vin och choklad, om en serie utmaningar som jag kanske och kanske inte vågar ta mig an, om ny frisyr, barfotaskor, träningstankar - och revbenet förstås.
Vi hörs senare. Nu ska jag först göra något jag lärde mig i går: Att sitta och chilla i en kvart när jag kommer hem i stället för att kasta mig på matlagningen pronto. Sen blir det full fart :-)
Nu svämmar mitt huvud formligen över av blogginläggsideer. Om skillnaden på salladsbar och salladsbar, om gårdagens härliga event och reflektioner från föreläsningarna, om vin och choklad, om en serie utmaningar som jag kanske och kanske inte vågar ta mig an, om ny frisyr, barfotaskor, träningstankar - och revbenet förstås.
Vi hörs senare. Nu ska jag först göra något jag lärde mig i går: Att sitta och chilla i en kvart när jag kommer hem i stället för att kasta mig på matlagningen pronto. Sen blir det full fart :-)
måndag 7 maj 2012
Revbensrehab, dag 10 - tillbaka till gymmet!
I dag var det förväntansfulla tankar, pigga ben och pirr i magen som drog mot gymmet efter avklarad arbetsdag. ÅH vad jag har längtat. Samtidigt som jag var tvungen att fokusera stenhårt på att nu tar vi det lugnt här!
Revbensstatus: Jag har inte sådär konstant ont hela tiden. Inte heller känns det som om nån försöker trycka in en timmerstuga i sidan på mig hela tiden som det gjorde i förra veckan. Det är vissa rörelser som gör ont, precis som ett blåmärke gör ont när man trycker på det men inte annars. Det är liksom okej. Jag vet att jag inte kan bära tungt i vänster arm, att jag inte kan sträcka mig för mycket uppåt och i sidled, att det gör ont att lägga sig ned och sätta sig upp. Så det blev ett anpassat gympass helt enkelt.
Började med uppvärmning i form av gång, airsquats, försökte mig med lite hopprep men njaeh, det kändes inte så bra, ribbon och halo med 5 kg viktskiva funkade däremot okej så då fick överkroppen lite uppvärmning också. Kändes klokt. Och så Naprapat-Jimmys knä-rehabövning.
Split squats med massa vikt på axlarna var inte att tänka på så jag gjorde några varv av en variant med balansboll där man har fria benet på en boll bakom sig och drar in bollen samtidigt som man gör enbensknäböj. Bra stabilitets- och balansövning som tvingar mig att jobba med en sida i taget och det är nyttigt. Satte sedan ihop ett superset med bicepscurls, axelflies och bänkpress med 2 x 6 kg hantlar. Fesvikter egentligen men det är ungefär vad jag vågade mig på. Curls och flies gör inte ont, bänkpressen skapar i huvudsak problem när jag ska lägga mig ner och sätta mig upp och om jag går ner för långt med armbågarna. Varvade det supersetet med flera split squats, nu med bakre benet på bänk men fortfarande utan vikt. Fokus teknik, sidan mot spegeln. Nyttigt i alla fall! Vågade mig inte på utfall med vikter i händerna eftersom det inte riktigt funkar på vänster sida. Och lägga upp skivstång på axlarna går inte heller eftersom jag inte kan trycka upp vikten, det är den rörelsen som gör mest ont. Men det ska nog finnas en lösning på det också.
Testade sedan rodd i maskin men nejtack, kudden mot bröstet var obehaglig. Däremot gick det bra att köra skivstångsrodd med underhandsgrepp och kabelrodd så då gjorde jag det i stället. Benpress lyckades jag också med. Bröstpress var däremot no go, maskinen gör svinont och armhävningar går inte heller. Lite frustration där alltså, vad ska jag då hitta på? Det kanske ger sig med tiden. Däremot kom jag på att tricepspress i kabelmaskin borde gå bra och se där, det gjorde det också.
Magen då? Ja, situps och crunches gör svinigt förbaskat ont. Alltså reverse crunch och bensax pilates-style i stället. 40 minuter på gymmet, helt godkänt, lyckades i alla fall gå igenom det mesta. Vågar kanske lite mer nästa gång, beror på hur det känns senare i dag och i morgon!
Revbensstatus: Jag har inte sådär konstant ont hela tiden. Inte heller känns det som om nån försöker trycka in en timmerstuga i sidan på mig hela tiden som det gjorde i förra veckan. Det är vissa rörelser som gör ont, precis som ett blåmärke gör ont när man trycker på det men inte annars. Det är liksom okej. Jag vet att jag inte kan bära tungt i vänster arm, att jag inte kan sträcka mig för mycket uppåt och i sidled, att det gör ont att lägga sig ned och sätta sig upp. Så det blev ett anpassat gympass helt enkelt.
Började med uppvärmning i form av gång, airsquats, försökte mig med lite hopprep men njaeh, det kändes inte så bra, ribbon och halo med 5 kg viktskiva funkade däremot okej så då fick överkroppen lite uppvärmning också. Kändes klokt. Och så Naprapat-Jimmys knä-rehabövning.
Split squats med massa vikt på axlarna var inte att tänka på så jag gjorde några varv av en variant med balansboll där man har fria benet på en boll bakom sig och drar in bollen samtidigt som man gör enbensknäböj. Bra stabilitets- och balansövning som tvingar mig att jobba med en sida i taget och det är nyttigt. Satte sedan ihop ett superset med bicepscurls, axelflies och bänkpress med 2 x 6 kg hantlar. Fesvikter egentligen men det är ungefär vad jag vågade mig på. Curls och flies gör inte ont, bänkpressen skapar i huvudsak problem när jag ska lägga mig ner och sätta mig upp och om jag går ner för långt med armbågarna. Varvade det supersetet med flera split squats, nu med bakre benet på bänk men fortfarande utan vikt. Fokus teknik, sidan mot spegeln. Nyttigt i alla fall! Vågade mig inte på utfall med vikter i händerna eftersom det inte riktigt funkar på vänster sida. Och lägga upp skivstång på axlarna går inte heller eftersom jag inte kan trycka upp vikten, det är den rörelsen som gör mest ont. Men det ska nog finnas en lösning på det också.
Testade sedan rodd i maskin men nejtack, kudden mot bröstet var obehaglig. Däremot gick det bra att köra skivstångsrodd med underhandsgrepp och kabelrodd så då gjorde jag det i stället. Benpress lyckades jag också med. Bröstpress var däremot no go, maskinen gör svinont och armhävningar går inte heller. Lite frustration där alltså, vad ska jag då hitta på? Det kanske ger sig med tiden. Däremot kom jag på att tricepspress i kabelmaskin borde gå bra och se där, det gjorde det också.
Magen då? Ja, situps och crunches gör svinigt förbaskat ont. Alltså reverse crunch och bensax pilates-style i stället. 40 minuter på gymmet, helt godkänt, lyckades i alla fall gå igenom det mesta. Vågar kanske lite mer nästa gång, beror på hur det känns senare i dag och i morgon!
söndag 6 maj 2012
Revbensrehab, dag 8
Major breakthrough! I morse fick jag känna efter om jag egentligen hade ont, noterade inte ens om det kändes när jag satte mig upp i sängen. Antingen har jag lärt mig att röra mig så att det inte gör ont eller så har smärtan minskat ordentligt.
Nackdelen är att träningssuget har ökat något kopiöst. Inte så himla konstigt efter att ha gjort absolut ingenting i över en vecka. Drog med mig Stinne ut på en förmiddagspromenad två varv runt ön i solskenet för att få lite luft och röra på mig. Jätteskönt - fast jag blir fortfarande förbannad och vill sätta krokben för varenda löpare som passerar. Blir så himla sugen och det ser så härligt ut att springa!
Nåja. I morgon ska jag få gå till gymmet har jag lovat mig själv. så får vi se om det blir total lycka, våldsam frustration eller något däremellan! Och nu är det strax dags att packa ihop alla grejer och åka hem till Skåne igen.
Nackdelen är att träningssuget har ökat något kopiöst. Inte så himla konstigt efter att ha gjort absolut ingenting i över en vecka. Drog med mig Stinne ut på en förmiddagspromenad två varv runt ön i solskenet för att få lite luft och röra på mig. Jätteskönt - fast jag blir fortfarande förbannad och vill sätta krokben för varenda löpare som passerar. Blir så himla sugen och det ser så härligt ut att springa!
Nåja. I morgon ska jag få gå till gymmet har jag lovat mig själv. så får vi se om det blir total lycka, våldsam frustration eller något däremellan! Och nu är det strax dags att packa ihop alla grejer och åka hem till Skåne igen.
lördag 5 maj 2012
Revbensrehab, dag 7
Okej, i dag blir det liite gnälligt här. För FY FAN så jobbigt det var att promenera ner till Rålis och se alla löpare värma upp och känna stämningen och se start och mål och avspärrningar och ååååh.... suck. Fast det finns fler lopp och jag har bara en kropp - och tar jag inte hand om den blir det inga fler lopp. Så. Vardagsfilosoferat klart.
Jag var coach, uppvärmare, peppare, hejare, värdesaksinlämning och överdragsklädshanterare och hoppas att jag gjorde ett godkänt jobb! Skickade iväg Stinne på uppvärmning - spring 5 min åt det hållet, sen 5 min tillbaka, försök hålla lugnt tempo. Sedan en sväng upp och nerför trappor och så några stegringslopp så kände hon sig redo. Löpare in i startfållan, coachen fram till framför starten och heja.
När fältet hade kutat förbi promenerade jag tvärs över Kungsholmen för att heja vid typ 4 km. Insåg när jag kom dit att jag inte hade blekaste aning om exakt hur långt det var och eftersom jag bara hade en vanlig klocka visste jag inte heller hur snabbt Stinne hade sprungit. Well, hon såg pigg ut i alla fall och gav mig tummen upp!
Traskade tillbaka till Rålis med en sväng inom Espresso House för att hämta en Chailatte och såg en massa kända ansikten från Running Sweden kuta i mål runt 45-50 minuter. Kollade på klockan, kollade ner mot upploppet, försökte räkna ut om det nu blev över eller under timmen och såg äntligen Stinne spurta i mål. 1:02 blev tiden, så nytt PB men inte under timmen. Fast vi är nog båda två lika taggade att springa fler lopp!
En bonus med att vara coach och hangaround är att jag får ta del av rabattkupongen till Runner's Store i alla fall. Mot stan och lite tröst/belöningsshopping :-)
Jag var coach, uppvärmare, peppare, hejare, värdesaksinlämning och överdragsklädshanterare och hoppas att jag gjorde ett godkänt jobb! Skickade iväg Stinne på uppvärmning - spring 5 min åt det hållet, sen 5 min tillbaka, försök hålla lugnt tempo. Sedan en sväng upp och nerför trappor och så några stegringslopp så kände hon sig redo. Löpare in i startfållan, coachen fram till framför starten och heja.
När fältet hade kutat förbi promenerade jag tvärs över Kungsholmen för att heja vid typ 4 km. Insåg när jag kom dit att jag inte hade blekaste aning om exakt hur långt det var och eftersom jag bara hade en vanlig klocka visste jag inte heller hur snabbt Stinne hade sprungit. Well, hon såg pigg ut i alla fall och gav mig tummen upp!
Traskade tillbaka till Rålis med en sväng inom Espresso House för att hämta en Chailatte och såg en massa kända ansikten från Running Sweden kuta i mål runt 45-50 minuter. Kollade på klockan, kollade ner mot upploppet, försökte räkna ut om det nu blev över eller under timmen och såg äntligen Stinne spurta i mål. 1:02 blev tiden, så nytt PB men inte under timmen. Fast vi är nog båda två lika taggade att springa fler lopp!
En bonus med att vara coach och hangaround är att jag får ta del av rabattkupongen till Runner's Store i alla fall. Mot stan och lite tröst/belöningsshopping :-)
fredag 4 maj 2012
Revbensrehab, dag 6
Ytterligare en ordentligt nerdrogad natt som innebär att jag har sovit riktigt tungt. Vaknade självmant vid åtta men kände mig minst sagt groggy. Släpade ut täcket och boken till soffan, fixade te och bäddade ner mig ytterligare en timme, ivrigt påhejad av katterna som omsorgsfullt parkerar sig ovanpå täcket och säkerställer att jag verkligen VILAR och inte far runt för mycket.....
Har lyckats äta frukost, läsa tidningen och packa - och sen kröp jag ner under täcket igen :-) Packa? Japp! Jag ska inte springa nåt lopp i morgon men jag har köpt icke-ombokningsbara tågbiljetter till Stockholm och retur och ser ingen anledning att gå miste om en tjejhelg bara för att jag inte ska springa. Sådetså!
För övrigt känns det som om jag kanske överdrev aktiviteterna lite i går. Ingen skada till att vara tvungen att sitta still på tåget i några timmar alltså. Och halvsova. För grejen med att ta de där mördartabletterna på kvällen är att jag är rätt korkad halva dagen efteråt och knappt kan stava mitt eget namn förrän någon gång efter lunch.
Har lyckats äta frukost, läsa tidningen och packa - och sen kröp jag ner under täcket igen :-) Packa? Japp! Jag ska inte springa nåt lopp i morgon men jag har köpt icke-ombokningsbara tågbiljetter till Stockholm och retur och ser ingen anledning att gå miste om en tjejhelg bara för att jag inte ska springa. Sådetså!
För övrigt känns det som om jag kanske överdrev aktiviteterna lite i går. Ingen skada till att vara tvungen att sitta still på tåget i några timmar alltså. Och halvsova. För grejen med att ta de där mördartabletterna på kvällen är att jag är rätt korkad halva dagen efteråt och knappt kan stava mitt eget namn förrän någon gång efter lunch.
torsdag 3 maj 2012
Revbensrehab, dag 5
Inte så gnälligt i dag. Trots att det är fint väder och ALLA springer runt ute i shorts och linne enbart för att mobba mig! (eller inte...)
I går kväll drog jag till med maxdos smärtstillande (enligt rekommendation av läkare och apotek så det är lugnt) eftersom jag visste att det inte spelade nån större roll om jag skulle råka vara lite mosig och halvdrogad i dag på morgonen. Det visade sig vara ett bra beslut. Jag har inte varit vaken en miljon gånger i natt utan sov som en klubbad säl och var pigg när jag vaknade självmant vid åttatiden. Sömn är himla underskattat - får jag bara sova ordentligt så klarar jag mycket, mycket mer.
Var ute på en kort promenad i förmiddags för att njuta av vädret. Det går numera ganska bra att gå så länge jag håller ett lägre tempo än vanligt. Eftersom det kändes så bra och jag ändå hade löparskor på mig så kunde jag inte motstå frestelsen att jogga försiktigt, bara 20 meter (avståndet mellan två lyktstolpar). Första stegen gick det hur bra som helst men sedan började det ändå kännas att det "skumpar" lite och det sved ordentligt i revbenet ett tag efter att jag hade saktat ner till gång. Okej. Vänta lite med att springa alltså. Och jag behöver fortfarande ta igen mig en halvtimme efter en promenad.
Men i stället för att deppa över att jag inte kan springa så fortsatte jag sedan försiktigt att undersöka vad jag kan göra. Jag kan t ex lyfta armarna till axelhöjd - axelpress gör svinont t o m utan vikter, men jag kan göra bicepscurls och axelflies om jag inte lastar på för tungt. Benböj och utfall utan vikter går också helt okej. Finns alltså hopp om att jag kan återgå till gymmet nästa vecka. Det känns ganska bra måste jag medge...
Jag är förberedd på att det kan bli bakslag eftersom läkaren hotade med att det skulle göra ont som mest 5-6 dagar efter skadan. Dvs typ nu. Men det känns ändå som om den värsta perioden blir närmare två veckor än tre månader!
I går kväll drog jag till med maxdos smärtstillande (enligt rekommendation av läkare och apotek så det är lugnt) eftersom jag visste att det inte spelade nån större roll om jag skulle råka vara lite mosig och halvdrogad i dag på morgonen. Det visade sig vara ett bra beslut. Jag har inte varit vaken en miljon gånger i natt utan sov som en klubbad säl och var pigg när jag vaknade självmant vid åttatiden. Sömn är himla underskattat - får jag bara sova ordentligt så klarar jag mycket, mycket mer.
Var ute på en kort promenad i förmiddags för att njuta av vädret. Det går numera ganska bra att gå så länge jag håller ett lägre tempo än vanligt. Eftersom det kändes så bra och jag ändå hade löparskor på mig så kunde jag inte motstå frestelsen att jogga försiktigt, bara 20 meter (avståndet mellan två lyktstolpar). Första stegen gick det hur bra som helst men sedan började det ändå kännas att det "skumpar" lite och det sved ordentligt i revbenet ett tag efter att jag hade saktat ner till gång. Okej. Vänta lite med att springa alltså. Och jag behöver fortfarande ta igen mig en halvtimme efter en promenad.
Men i stället för att deppa över att jag inte kan springa så fortsatte jag sedan försiktigt att undersöka vad jag kan göra. Jag kan t ex lyfta armarna till axelhöjd - axelpress gör svinont t o m utan vikter, men jag kan göra bicepscurls och axelflies om jag inte lastar på för tungt. Benböj och utfall utan vikter går också helt okej. Finns alltså hopp om att jag kan återgå till gymmet nästa vecka. Det känns ganska bra måste jag medge...
Jag är förberedd på att det kan bli bakslag eftersom läkaren hotade med att det skulle göra ont som mest 5-6 dagar efter skadan. Dvs typ nu. Men det känns ändå som om den värsta perioden blir närmare två veckor än tre månader!
onsdag 2 maj 2012
Revbensrehab, dag 4
Dag 4 utan träning. Min kropp vissnar, mina muskler förtvinar....
Nä, okej, SÅ illa är det inte. Men jag har ju inte ens träningsvärk! Kan inte minnas när jag inte hade träningsvärk senast liksom... har bara ont i det förbaskade revbenet och i ryggslutet som träffade ridhusbotten. Ont på riktigt. Så pass ont att jag inte orkar hålla fokus på mitt jobb, nästan somnar till emellanåt och har väldigt nära till att bli ledsen, arg eller frustrerad om nåt inte riktigt går som tänkt. Lägg ihop det med en arbetsdag där vissa livsviktiga system vägrade fungera eller på annat sätt satte sig på tvären...
Jag kom därför överens med min chef och mina kollegor om att jag sjukar mig resten av veckan. Så att jag får vila, sova, restituera. Bygga upp mina reserver igen så att jag orkar vara en kompetent kollega. En fyradagarshelg borde räcka. Tågbiljetter för Stockholmsresa till Kungsholmen Runt i helgen är bokade. Inte troligt att jag springer loppet som kroppen känns i dagsläget men sannolikt att jag åker upp ändå för att vara hejaklack och för att njuta av en kompishelg med lite miljöombyte. Det finns resväskor på hjul och med lite tur slipper jag hålla på att bära och lyfta för mycket. Halvsova och läsa böcker kan jag göra lika bra på tåget som i soffan hemma.
Nä, okej, SÅ illa är det inte. Men jag har ju inte ens träningsvärk! Kan inte minnas när jag inte hade träningsvärk senast liksom... har bara ont i det förbaskade revbenet och i ryggslutet som träffade ridhusbotten. Ont på riktigt. Så pass ont att jag inte orkar hålla fokus på mitt jobb, nästan somnar till emellanåt och har väldigt nära till att bli ledsen, arg eller frustrerad om nåt inte riktigt går som tänkt. Lägg ihop det med en arbetsdag där vissa livsviktiga system vägrade fungera eller på annat sätt satte sig på tvären...
Jag kom därför överens med min chef och mina kollegor om att jag sjukar mig resten av veckan. Så att jag får vila, sova, restituera. Bygga upp mina reserver igen så att jag orkar vara en kompetent kollega. En fyradagarshelg borde räcka. Tågbiljetter för Stockholmsresa till Kungsholmen Runt i helgen är bokade. Inte troligt att jag springer loppet som kroppen känns i dagsläget men sannolikt att jag åker upp ändå för att vara hejaklack och för att njuta av en kompishelg med lite miljöombyte. Det finns resväskor på hjul och med lite tur slipper jag hålla på att bära och lyfta för mycket. Halvsova och läsa böcker kan jag göra lika bra på tåget som i soffan hemma.
tisdag 1 maj 2012
Revbensrehab, dag 3
Jaha, då var det dags för dagens gnällinlägg! Det där med att det blir allt mera smärtsamt under ett antal dagar kan jag skriva under på - fy helvete vad jag har ont i dag. Råkade hosta i morse utan att tänka mig för och aaaaaj..... Tänkte gå och lägga mig igen efter att J hade fått sina presenter och åkt till jobbet men det var minsann lögn att somna om så jag fick masa mig upp och ta en rolig värktablett i stället. Och trots den tabletten har jag skapligt ont.
Dagens äventyr har varit att cykla till Netto och handla litegrann. Där lärde jag mig att jag ett tag framöver ALLTID vill ha en kundvagn. Även om jag så bara ska ha en liter mjölk. För jag kan inte bära en kundkorg på vänster sida, varken i handen eller på armen. Tar jag kundkorgen i höger hand innebär det att jag måste plocka samtliga varor med vänster hand, och varje gång jag behöver sträcka på mig det allra minsta hugger det till i revbenet. Kundvagnar is the shit alltså.
En annan opraktisk grej är att värktabletterna försämrar reaktionsförmågan. Vilket innebär att man blir lite extra klumpig. Vansinnigt idiotiskt när jag samtidigt är extra känslig för t ex att snubbla, halka eller tappa något. Snabbt sträcka sig efter ett papper som håller på att halka ur högen = AJ som fan. Att man sedan reagerar lite, lite långsammare än man i vanliga fall hade gjort gör det inte ett dugg enklare!
Träningsväskan står i hallen som en smärtsam påminnelse om allt jag INTE gör just nu. Jag har inte dåligt samvete över att jag inte tränar för det GÅR inte. Men jag oroar mig - kommer mina muskler att förtvina och försvinna, vad händer med löparformen, hur mycket måste jag börja om och bygga upp igen? Åh, skitjobbigt att tänka på. I synnerhet när jag inte vet hur länge jag kommer att vara grounded. För till och med lugnare styrketräning är just nu uteslutet eftersom det gör ont att bara försöka stabilisera kroppen för att lyfta något lite tyngre. Jag hoppas och tror på att en del av smärtan är biverkningar av smällen jag fick, att revbenet är en mindre bit i pusslet "att röra på sig". Väntar otåligt men har samtidigt resignerat och insett att det får ta den tiden som behövs. Missar kanske Kungsholmen runt och Blodomloppet och får satsa på tävlingarna i augusti, september och oktober i stället. So be it.
Dagens äventyr har varit att cykla till Netto och handla litegrann. Där lärde jag mig att jag ett tag framöver ALLTID vill ha en kundvagn. Även om jag så bara ska ha en liter mjölk. För jag kan inte bära en kundkorg på vänster sida, varken i handen eller på armen. Tar jag kundkorgen i höger hand innebär det att jag måste plocka samtliga varor med vänster hand, och varje gång jag behöver sträcka på mig det allra minsta hugger det till i revbenet. Kundvagnar is the shit alltså.
En annan opraktisk grej är att värktabletterna försämrar reaktionsförmågan. Vilket innebär att man blir lite extra klumpig. Vansinnigt idiotiskt när jag samtidigt är extra känslig för t ex att snubbla, halka eller tappa något. Snabbt sträcka sig efter ett papper som håller på att halka ur högen = AJ som fan. Att man sedan reagerar lite, lite långsammare än man i vanliga fall hade gjort gör det inte ett dugg enklare!
Träningsväskan står i hallen som en smärtsam påminnelse om allt jag INTE gör just nu. Jag har inte dåligt samvete över att jag inte tränar för det GÅR inte. Men jag oroar mig - kommer mina muskler att förtvina och försvinna, vad händer med löparformen, hur mycket måste jag börja om och bygga upp igen? Åh, skitjobbigt att tänka på. I synnerhet när jag inte vet hur länge jag kommer att vara grounded. För till och med lugnare styrketräning är just nu uteslutet eftersom det gör ont att bara försöka stabilisera kroppen för att lyfta något lite tyngre. Jag hoppas och tror på att en del av smärtan är biverkningar av smällen jag fick, att revbenet är en mindre bit i pusslet "att röra på sig". Väntar otåligt men har samtidigt resignerat och insett att det får ta den tiden som behövs. Missar kanske Kungsholmen runt och Blodomloppet och får satsa på tävlingarna i augusti, september och oktober i stället. So be it.
måndag 30 april 2012
Revbensrehab, dag 2
Okej, nu skapar jag en ny inläggskategori på temat Revbensrehab. Jag ska försöka koncentrera allt gnäll till dessa inlagg så den som inte orkar läsa gnällinlägg kan scrolla förbi.
Dagens insikt: Kroppen fixar det där med att begränsa min aktivitet rätt bra. Hela världen är ute och springer i kortärmat eller linne och 3/4-tights, och jag vill också. Tänk att få springa i det fina vädret. Men nej, jag har bara lyckats klara av att cykla till och från jobbet. Och det var gränsfall. Smärtsamt medveten om varje liten ojämnhet i cykelbanan, svärandes över alla förbaskade stenbeläggningar i city och med fokus på att inte lägga tempot så högt så att jag blir flåsig för det gör ONT. Springa, NMT och gymmet är ju bara att glömma just nu. Undrar om det verkligen stämmer att smärtan kommer att öka kommande dagar för att sedan avta igen - att det ska göra mer ont är jag faktiskt inte särskilt sugen på.
Mest smärtsamt hittills: Att inhalera astmamedicin och att hosta. Medicinen måste jag ju dra i mig varje dag och det är hemskt jobbigt - att en snabb och djup inandning kan göra så ont! Att hosta vill man bara undvika. Pax för att inte sätta något i halsen och att inte dra på mig nån förkylning just nu.
Bra grej: Det är röd dag i morgon och jag är ledig. Jag behöver inte gå nånstans och inte göra något. Det svider ordentligt att jag hade planerat en finfin träningsdag med gym och NMT som bara inte blir av men jag får väl gräva ner mig och titta på film i stället.
Dagens insikt: Kroppen fixar det där med att begränsa min aktivitet rätt bra. Hela världen är ute och springer i kortärmat eller linne och 3/4-tights, och jag vill också. Tänk att få springa i det fina vädret. Men nej, jag har bara lyckats klara av att cykla till och från jobbet. Och det var gränsfall. Smärtsamt medveten om varje liten ojämnhet i cykelbanan, svärandes över alla förbaskade stenbeläggningar i city och med fokus på att inte lägga tempot så högt så att jag blir flåsig för det gör ONT. Springa, NMT och gymmet är ju bara att glömma just nu. Undrar om det verkligen stämmer att smärtan kommer att öka kommande dagar för att sedan avta igen - att det ska göra mer ont är jag faktiskt inte särskilt sugen på.
Mest smärtsamt hittills: Att inhalera astmamedicin och att hosta. Medicinen måste jag ju dra i mig varje dag och det är hemskt jobbigt - att en snabb och djup inandning kan göra så ont! Att hosta vill man bara undvika. Pax för att inte sätta något i halsen och att inte dra på mig nån förkylning just nu.
Bra grej: Det är röd dag i morgon och jag är ledig. Jag behöver inte gå nånstans och inte göra något. Det svider ordentligt att jag hade planerat en finfin träningsdag med gym och NMT som bara inte blir av men jag får väl gräva ner mig och titta på film i stället.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)