Det har varit en kärv jobbvecka. Mycket för att stressade kollegor har tappat fokus och jag har fått jaga in material innan deadline. Dessutom grejer där jag inte själv har haft förutsättningar att bara GÖRA utan har varit helt beroende av nån annans insats för att inte fastna. Det har gått... sådär, kan man säga. Samtidigt som samma kollegor har bett mig om hjälp med en massa frågor som jag har stöttat dem med så har jag inte själv riktigt upplevt samma support. Det gjorde mig både trött och irriterad för jag avskyr att behöva jaga vuxna människor!
Joakim hade inte heller haft nån särskilt lysande vecka så vi var hyfsat griniga fredag kväll båda två och inte något vidare bra sällskap. Men sånt där brukar ju gå över när man sover på saken, Lördag morgon, Joakim stack iväg till sin sedvanliga frukost, jag joggade en kortis och åt hemmafrukost. Kände mig lite ynklig - inte sjuk eller så, bara lite ömtålig liksom. När Joakim sa att han inte ville följa med och simma funderade jag ett ögonblick på om jag också skulle maska men bestämde mig sen för att det är lika bra att åka iväg och träna vattenvana och sim-ork en timme. Det visade sig vara en bra idé. För det första var vi inte så många på passet och för det andra fick vi flyga fram med både paddlar och fenor större delen av tiden vilket gör att man känner sig supersnabb.
Lunch och vila funkade bra sen och på eftermiddagen tog vi en långpromenad i parken. Vände hemåt när det började regna, jag smet in på affären och handlade lördagsgodis och Joakim började med middagen. Efter vår favoritpasta och ett glas vin kändes livet ändå bra mycket bättre än det gjorde 12 timmar tidigare.
Vi pratade lite om vad vi mer skulle hitta på och vad vi var sugna på. Det slutade med att vi bokade en stughelg i Småland och bestämde oss för en söndagstur i skogen :-)
Så i dag när jag gick upp så joggade jag min sedvanliga morgonrunda och skjutsade in kalljästa bullar i ugnen till söndagsfrukosten. Efter frukost packade vi ihop och organiserade oss. Mackor och termosar, extrakläder, och så handlade vi lite nybakat på vägen. I Skrylle investerade vi i Naturpasset-kartan och gav oss sedan av med karta och kompass. Liiite skakigt till en början och en felbedömning (kontrakurs kanske eller allmän förvirring?) gjorde att vi hamnade på en helt annan plats än tänkt. Jahapp, så kan det ju gå ibland - men vi lyckades sedan identifiera oss till vad vi trodde var rätt plats på kartan och dubbelkollade sedan genom att leta upp närmaste kontroll. Sen tog vi mack-paus, letade upp några kontroller till och traskade sedan Skåneleden tillbaka till Skryllegården. Parkeringen var totalt fullsmockad då så vi var ändå rätt glada att vi hade varit tidigt i farten!
Och nu, såhär en söndag kväll, känns allting mycket bättre. Lite perspektiv på jobbgrejerna och en massa frisk luft gör stor skillnad. Och helt ärligt - jag hade också kunnat välja att sitta kvar i soffan och tjura. Inte åka och simma (bli trött i kroppen är ofta en bra lösning för att få lite lugn i huvudet!), inte gå på promenad, inte laga god mat. Men är det något jag har lärt mig de senaste åren så är det att det som har allra minst effekt är att jag sitter kvar i soffan och tycker synd om mig själv. Visst, det är inte alltid halleluja, ibland vill jag mest av allt skylla på alla andra men det är faktiskt mitt liv och mitt ansvar. Offerkoftan föredrar jag att krypa ur så fort jag märker att jag har den (hey, jag trillar också dit!). Min bästa lösning när jag behöver en mental "omstart" är utomhus och fika. I kombination eller separat. En löprunda eller en promenad, kanske med en takeawaykaffe eller en termosmugg för utefika. Eller så kan det vara skönt att vara ute och springa i riktigt ruskväder och komma hem till hett te och en ostmacka.
För oftast är det inte hela världen. För det mesta är det lite ömma tår som nån har trampat på eller nåt som inte gick riktigt som jag tänkt mig - det är faktiskt inte jordens undergång eller nåt jättedrama. Med lite perspektiv och en bra återhämtningshelg så löser sig det mesta!
