Återhämtningshelg efter tuff vecka

Joakim har haft en tuff vecka i Göteborg och jag har haft en tuff vecka här hemma. Det har varit högt tempo och dessutom det extra jobbiga i att inte ha kunnat prata med Joakim varje dag. Inte för att det brukar vara långa och innehållsrika samtal men det är ändå otroligt viktigt märkte jag denna vecka då det inte blev av.

Därför blev det en lugn helg med fokus på varandras sällskap och det var inte helt fel. I går tog vi bilen ner för att titta lite på Tough Viking. Egentligen var vi anmälda båda två eftersom vi anmälde oss i endorfinruset efter förra årets race men ingen av oss var i skick att springa. Ändå sög det ordentligt i hela kroppen när vi kom ner till banan och hörde den välbekanta speakerrösten och såg alla hinder.... ÅH vad vi ville vara med, båda två! Men det var nog klokt att vi lät bli. Min hälsena är inte på långa vägar stark nog för 12-13 km löpning inklusive dopp i kallt vatten och Joakim har också lite "krigsskador" som inte heller skulle må bra av festen. Men titta och heja går bra!

Vi tittade på en startgrupp och spanade på lite hinder och kom sen på att nu var det nog dags att se vinnaren av första startgrupp komma i mål så vi placerade oss strategiskt vid näst sista hindret och höll koll. Strax närmade sig förste man och det var ingen annan än vår välkände instruktör Dunderdanne :-) Jätteroligt att se vinnaren springa i mål och dessutom att det var en kändis!

Vi promenerade sen en sväng längs banan och tittade på lite hinderpasseringar och hejade på alla som såg trötta ut. En vet ju själv hur sliten en brukar vara efter en mil med alla hinder och att det känns gött om någon hejar! När vi kom tillbaka till startområdet för en fika sprang vi på några NMT-kompisar och snackade lite innan vi drog oss tillbaka till bilen. Det blev lunch på Se7ven Sins på Emporia (jättegoda burgare, så välbehövligt!) och så behövde vi handla lite innan jag kommanderade Joakim i viloläge på soffan eftersom han såg väldigt sliten ut!

Middag i lugn och ro - laxfärsbiffar, potatis, gröna bönor, romsås. Kladdkaka, glass och Atleterna till efterrätt och i vanlig ordning hade vi lagt oss strax efter tio. Inga vilda lördagspartyn på den här adressen alltså :-D

I morse blev det "sovmorgon" (vilket betydde att vi var uppe vid halv åtta...), lyxfrukost med korv och stekt potatis och ägg och allt möjligt gott. Sen drog jag iväg till Bulltofta för att representera B.A.B.Y. Runners Team på Stora Hälsodagen. Inte många löpintressenter men bra nätverksarbete bl a med en ny PT-kollega på Fitness24Seven i Västra Hamnen! Kom hem, var lite frusen, drack te och förberedde alla PT-pass för kommande vecka och så fixade Joakim middag till mig.

Sedan gick det som alla andra helger - att de tar slut. Och det går inte att komma ifrån att det ÄR jävligt jobbigt varenda jävla söndag när jag ska skjutsa Joakim till tåget och komma hem till en tom lägenhet. Jag gillar det INTE. Samtidigt vet jag att ångesten släpper när jag har tagit mig igenom söndag kväll och måndag morgon och veckan rullar på, då är det okej. Men den där övergången från tvåsamhet till ensamhet alltså - den är tuff. Inte så mycket att göra åt saken dock utan bäst att se till att veckan får en bra start. Maten förberedd, väskan packad, kläderna framplockade. Landa en stund på yogamattan, sedan läggdags i vettig tid. Det är enklast så.

Tough Viking 2014. Grymt teamsamarbete! Race Report!

Målgångsbild lånad av Lisa, http://www.livetfrandenljusasidan.se

I går var det dags för årets mentala utmaning: Tough Viking. Den långa versionen på 15 km i Stockholm. Som vanligt har jag gått i några dagar och nojat över om jag skulle strunta i det, fega ur, och jag ville inte heller blogga inför loppet eftersom jag kände mig så osäker. Varför? För att det var fler och värre hinder i år än förra året. Jag är trygg med min löpkapacitet och tar mig genom det mesta, men hinder som heter "No air" och "Submerge" känns inte ett dugg kul för en astmatiker med mild rädsla för att ha huvudet under vatten!

Som tur är hade jag ett team jag inte kunde svika. Lisa och jag bestämde för evigheter sen att vi skulle göra sällskap på loppet och även Lisas kompis J hakade på så vi var tre stycken som skulle ta oss an utmaningen tillsammans.

Joakim och jag åkte upp till Stockholm fredag efter lunch. Tog oss ut till vårt hotell på Gärdet, checkade in, gick ut och letade upp mat (det var svårt, hela Östermalm var visst ute på galej) och gick och la oss i tid. Frukostbuffén blev det som vanligt lite sådär med när jag är nervös inför ett lopp, men vi kom iväg för att hämta ut nummerlappar i god tid och sen var det bara att ladda klart, hitta lagkompisarna och bestämma sig för att köra.

Lisa, J och jag bestämde att teama ihop och hjälpas åt hela vägen. Alla har starka och svaga sidor men om vi jobbar tillsammans kan vi hjälpas åt över och under alla hinder (nästan i alla fall). Det fanns alltid möjlighet att göra ett straff om man missade eller hoppade över hinder - antingen 30 armhävningar eller 30 burpees. Och vissa hinder valde vi medvetet bort helt enkelt.

Banan inleddes som sig bör med att vi fick hoppa igenom eld. Eldhindret var betydligt värre än förra året och röken bitvis så tät att det var svårt att se vad om väntade. Hu! Efter den adrenalinkicken var det upp för backen för att möta de amerikanska fotbollspelarna. Jag kom relativt lindrigt undan men fick en smäll i ansiktet som framkallade lite näsblod. Schnyggt! Sen skulle vi ut i skogen. Förra året sprang vi nästan 2½ km utan hinder men nu fanns det kryphinder, bergsbestigning och lite annat kul därute så man blev lerig och blåslagen. Klockrent.

Första hindret ute på Gärdet var "walls" - tack och lov bara en container att bemästa i år i stället för fyra på raken som nästan knäckte mig förra året. Sen tvärs över hela ängen till isbadet som var ordentligt lerigt och jag fick bestämma mig noga för att ta mig under den där förbenade plankan i mitten men det gick minsann. På det följde ett antal varv fram och tillbaka över Gärdet som är ganska tråkiga löpmässigt. Gropigt och fuktigt underlag och ingen publik förutom vid hindren. Vi skippade monkeybars och gjorde armhävningar. Testade dipswalk men struntade i det och gjorde fler armhävningar. Romerska ringarna lämnade vi åt sitt öde också men tog oss an "sengångaren" aka Combat Bar och fixade det allihop. Den fruktade rampen hade en gigantisk kö och vi insåg att vi inte skulle ha stora chanser att klara den så för tidens skull körde vi armhävningar och sprang på.

Sen väntade svängen ut över Djurgården. Vi pratade oss fortfarande igenom kilometrarna och peppade varandra vidare. Vadade i träsk och kröp genom rör. "Obstacle swim" visade sig innebära att man skulle dyka under tunnor som flöt i dyigt vatten och jag tvärvägrade, gjorde armhävningar och peppade de andra därute i vattnet. Vidare mot Kustjägaren. Träsk, klättra över stridsbåt, hoppa i vattnet, klädsim i kallt vatten, mera träsk, dyka under kanoter, mera träsk, ta sig upp från vattnet och försöka springa vidare. J fick krampkänning precis som flera andra och vi reparerade med massage och stretch innan vi fortsatte. Bära stockar var inget större problem - bara att plocka upp och kånka ett varv, sen vidare. Nu närmade vi oss gärdet igen. Ytterligare ett bad i container med nät över, men det gick att hålla nosen över vattnet. Det blev lite flaskhals här och en kille bakom mig hojtade "Fan, där sprack det med tiden under timmen" och asgarvade :-D Det var nog ingen av oss som siktade på det alls.... Nästsista hindret var den stora väggen och jag insåg att upp kommer jag nog men ner - nä. Jag kommer sitta däruppe och gråta av skräck så vi gjorde armhävningar.

Bara sista hindret kvar - elhindret. Jag visste ju hur det skulle kännas och märkte att kroppen egentligen VILLE vägra men det var inte en möjlighet. Såklart vi gör det här sista. Vänliga människor sprutade vatten också... Halva hindret gick bra, sen kom de där stötarna som kändes som en rejäl smäll rakt i bröstet (jag undrar om pulsbandet leder dem för det var samma sak förra året). Man stönar ofrivilligt och hela kroppen rycker till men jag tänker bara framåt, framåt. Lisa snubblar precis framför mig utanför hindret, jag hivar upp henne, vi väntar in J och springer in i mål hand i hand. Yes - vi gjorde det!

Jag är massivt stolt över att VI gjorde det TILLSAMMANS. Det var mitt mål med loppet - att hjälpas åt och ha en kul upplevelse, inte att göra nån fantomtid. Att uppleva att teamet är större än jaget och att man tillsammans med sina teammates är kapabel till saker man inte kan ensam. Det målet uppfyllde vi med råge - tack tjejer för att ni ville springa Tough Viking tillsammans med mig! 

På skadefronten kan jag stoltsera med otroligt snygga blåmärken och några enstaka skrapsår. Och massiv träningsvärk i hela kroppen såklart. Det blir nog stelt i nån dag eller två. Och det där med att sova i natt var ingen prioriterad aktivitet. Trots att loppet var slut vid lunchdags, jag hade ätit god mat och druckit öl och kände mig dödstrött så blev det liksom ingen riktig djupsömn. Begriper inte riktigt varför det ska funka så men jag börjar vänja mig vid att det KAN bli så ibland helt enkelt.

Igen? Ja. Jag har anmält mig till Tough Viking Brofästet, Malmö, i september 2015. Det kommer bli fler vattenhinder. Jag har ett år på mig att bli kompis med vatten. Det blir nästa mål - när det målet jag jobbar med just nu är avklarat.

Fredagsfys: Monkeybars FTW!

Efter cykeltur till och från jobb var det dags för fredagsfys i buren med Ulf. Som det blir ganska ofta på fredagar för det är ett kul pass helt enkelt! Tuffe-Uffe hade inte ändrat på sitt upplägg med fem zoner men det var två saker som var olika i dag: Jag hade en Joakim att träna med och Joakim hade med sig magnesium. Det gjorde skillnad!

Vi värmde upp först med löpning och lite parövningar innan vi gick loss på dagens cirkel. Vi började med lilla skivstångszonen innan vi gick på de stora stängerna där jag envisades med att frivända 30 kg men däremot köra drag till hakan med 12 kg kettlebell för mina axlar gillar inte tunga drag till hakan. Däcket som tredje zon - däckburpees och armhävningar med fötterna på däcket ÄR kul, helt enkelt. Sedan den mixade zonen med hantlar, bosu och planka och sist, som grädde på moset, burzonen. Magnesium på, chins med gummiband. Sedan pistols för att vila armarna. Magnesium på, monkeybars. 5 steg klarar jag själv nu, sen tar jag gärna hjälp - och kom hela vägen igen i dag. Mer magnesium och toes to bar. Som faktist GÅR när man har grepp men inte när man hänger i hala handskar!

Det var första varvet så vi fick lite vätskepaus innan vi gick på varv 2. Här missade Ulf att hjälpa mig i monkeybarsen så jag tog mig bara fram till där det går uppåt. Men man ska inte ge sig så jag bytte toes to bar mot monkeybars med assist. Jag VILL!

Som avslut drog Ulf med oss in i stora salen för lite intervallfys. Parintervaller (sprint) i 90 sek. Vars 15 fällknivar och 15 armhävningar. Sidoplanka med benlyft, 15/15 sek. Och så parintervaller i 30 sekunder som avslut. Puh! Sen fick vi stretcha. Det var ett riktigt bra fredagsfyspass det! I morgon blir det NMT :-)

Välkommen, 2014!

Vi har tagit oss in i 2014 och jag har höga förväntningar på det här året. Jag har redan börjat fila på årets utmaningar och målsättningar!

Det var lite anmälningslistor som öppnade såhär på nyårsdagen så förutom att jag redan är anmäld till Tough Viking så är jag nu även inbokad på Blogger Boot Camp och Tjejmarathon. Viktigt att veta om Tjejmarathon är att både killar och tjejer är välkomna, att det är ett ultramarathon på ca 5 mil och att det är ett välgörenhetslopp. Anmälningsavgiften är 400 kr och därutöver krävs en obligatorisk donation på minst 1000 kr som går oavkortat till Panzisjukhuset i Kongo-Kinshasa. På Panzisjukhuset vårdas flickor och kvinnor som har fått skador pga våldtäkter och förlossningsskador och jag tycker det är ett viktigt arbete att stödja. Om du vill sponsra min start i Tjejmarathon med några tior (alla belopp räknas!) så kontakta mig via kommentarsfältet, mail eller facebook. Yes?

En viktig målsättning för 2014 är att jag har beslutat att ha köpstopp. Ingen hysterisk variant - men jag har ganska mycket prylar, böcker och kläder och jag behöver faktiskt inte mer. Snarare ska jag sortera och ge bort det som inte används. Jag är också bra på att "proviantera" smink och hudvårdsprodukter som jag tänker kan vara bra att ha eller är billiga just nu - så jag har i lager. Mat är givetvis ett undantag från köpstoppet och startavgifter till diverse lopp samt träningskort är livsnödvändiga precis som mina astmamediciner. Och så får jag köpa nytt när saker tar slut eller går sönder. För övrigt så drar jag ner på konsumtionen och syftet är att spara ihop pengar till ett projekt som jag har drömt om länge och som jag vill förverkliga.

En annan viktig målsättning är att fortsätta tacka JA till utmaningar, se möjligheter, gå utanför komfortzonen. Det blev mycket av den varan 2013 och det var gett mig många bra upplevelser, så det vill jag fortsätta med.

Årets nya projekt är B.A.B.Y. Runner's Team Malmö. Löpning för alla - men kanske särskilt för den som är nybörjare eller ovan löpare. Vi kommer hålla till på Bulltofta tisdagar kl. 18.30 och du är välkommen - första träningstillfället är den 13 januari! Det ska bli fantastiskt roligt att få jobba med att utveckla den här löpgruppen tillsammans med Nellie och Ida.

För övrigt så räknar jag med att året kommer fyllas av positiva upplevelser, god mat, svettiga träningspass, roliga lopp och en massa andra bra saker. Lite skit får man säkert också räkna med men jag inleder året med positiva tankar. Nu kör vi!

Wohoo! Jag gjorde det! Race Report Tough Viking 2013

Jag är SÅ stolt. Och förbaskat trött och hade väldigt, väldigt svårt att sova i natt trots att kroppen var rejält mörbultad. Det var mycket som behövde bearbetas i huvudet efter Tough Viking! Och vilken upplevelse. Det var betydligt roligare (och betydligt jobbigare!) än att springa ett vanligt asfaltslopp eller terränglopp för den delen.

Arrangörerna hade gjort ett riktigt bra upplägg för att slippa stockningar på banan. Vi skickades iväg i mindre grupper varje kvart från kl. 10.00 och jag upplevde det som att folk accepterade den starttid de hade anmält sig till för alla grupper jag såg starta var ungefär lika stora. Härligt! Stämningen i startfållan var kalasbra. Vi tittade på den första gruppen som startade kl 10 och såg dem passera hinder 1 och 2 innan vi gick bort för att lämna överdragskläder och göra oss redo för start klockan 11. Uppvärmningsjoggen gjorde vi såklart längs med banan för att titta på lite hinderpassager och känna på underlaget.

Och det kan jag meddela att underlaget var dagens största hinder. Gropigt, knöligt, högt gräs - jag trampade på ytterst försiktigt för att inte riskera flera stukade fötter!

Start klockan 11 alltså. I kompressionstights, slitna terrängskor, en gammal t-shirt och NMT-västen vilket visade sig vara ett strategiskt bra drag eftersom alla NMT'are hejar urskiljningslöst på alla NMT'are och vi även kom med på en del bilder!

Loppet inleddes med att springa över eld vilket var roligt. Små vedhögar i prydliga rader som det bara var att hoppa över och så lite special effects med flamethrowers på sidorna och rökmaskiner såklart. Röken var det enda problemet för vi hade ryggvind så den följde med ett tag och det var inte så skönt för lungorna! Nästa hinder uppe på ett krön var ett gäng amerikanska fotbollsspelare man skulle ta sig förbi för att kicka igång adrenalinet ordentligt :-) När vi såg första gruppen springa såg jag att de gick hårt åt de allra första som kom och att de var lite försiktigare med tjejer så jag var inte så skräckslagen utan tog mig igenom lite som i ett flipperspel - studsade mot två stycken och var sen förbi.

Nu följde ungefär 3 km skön terränglöpning i skogen där det för min del bara gällde att flyta på och springa i ett hehagligt tempo. Sen kom vi till hinder tre som var det värsta för min del. Stora containers som stod sida vid sida så att man hoppade upp, över, ner i containern, upp och över i nästa container, ner, upp och ut på andra sidan. 3 gånger eller kanske fyra. Det var högt, det var hårda landningar och det var skitjobbigt. Som tur var hade Joakim och jag bestämt att springa tillsammans så jag fick hjälp upp och lite psykologiskt stöd för att ta mig ner!

Sen löpte banan i en sicksackslinga fram och tillbaka över Gärdet en bra stund med en dryg km mellan hinder. Underlaget var som sagt ingen höjdare och jag hade hellre sett flera hinder och kortare löpning just i går men det var ju inte mycket att göra åt. Nästa hinder var istanken som jag hade laddat mentalt för och det gick överraskande bra. Ner, fram till planket, dyka under, upp igen - fast det var svinigt kallt att doppa huvudet och luftvägarna bara knöt sig så jag kippade efter andan en bra stund efter! Värme i kroppen fick man snabbt sen så det var aldrig sådär riktigt hemskt.

Taggtrådshinder nästa, bara att åla. Lugnt. Monkey bars uppbyggda av byggställningar = dålig ide. Alldeles för tjocka för mig att få bra grepp och jag tog mig bara några stycken innan jag sprang igenom resten av hindret för att inte stoppa upp allting. Att träna på till nästa år. Sen kom 4 m "stege" som också var en byggställning, rakt upp och ner med en plattform uppe utan något att greppa i men med ett fast tag i Joakims arm tog jag mig över den också.

Tunneln var odramatisk och krypvänlig - och rolig. Över-under-hindret var väldigt långt och ganska högt så det blev jobbigt och jag fick inget riktigt flyt i att glida över utan det blev många djupa landningar. Däcken var det bara att ta sig igenom utan fotskador och nätet att krypa under var inga större problem förutom att nummerlappen fastnade och fick omplaceras till tröjan under västen.

Ytterligare en lång lång löpning ut till Kustjägarhindret som har varit hemligt hela tiden. Dagens roligaste! Vi kröp under camouflagenät ner för en slänt och sen blev det "lite fuktigt". Vada i träsk, simma en bit, sen vadade vi i vassen hur långt som helst kändes det som, och botten var dyig och träskig och hade oväntade gropar som man rasslade ner i hur som helst. Vid ett tillfälle fastnade jag med ena benet ända upp till låret och fick be Joakim om hjälp för att ta mig upp. Det var skitkul!

När det var avklarat klättrade vi upp för en slänt och sprang vidare mot nästa bad - simning tvärs över Djurgårdskanalen, ca 25 m tror jag, förhållandevis enkelt även med kläder på! Lång seg uppförsbacke nu där vi mötte våra kompisar från nästa startgrupp och kunde hojta att "Det roligaste är kvar!" innan vi själva kom till lervattencontainern och där tog det stopp. Dyka under plank nere i det vattnet ville jag INTE och jag sprang förbi. Återkommer till varför lite längre fram.

Mera uppför men nu sista kilometern mot mål. Bara elhindret kvar. Fy f*n vilka smällar! När vi sprang igenom stod det folk med vattenslangar och siktade på oss och det var rejäla stötar man fick. Men det var så nära till mål så jag var mest bara fokuserad på att ta mig igenom och in i mål, äntligen! 13 km, 15 hinder, 1:40. Inget höjdartempo men jag gjorde det. JAAAAA!

Jag vill väldigt gärna göra om det och är i princip beredd att hänga på låset för att få plats nästa år!

Det här loppet var "fobiskola" och en ego-boost på många sätt. Jag gjorde så himla mycket som jag inte tror att jag kan och vågar. Jag hoppar inte från höga höjder - jo. Jag klättrar inte på stegar - jo. Jag badar inte i kallt vatten, jag doppar inte huvudet, jag simmar inte med kläderna på, kan inte simma i öppet vatten och jag badar inte i vatten där jag inte ser botten. Och när jag hade gjort allt det där och sen skulle dyka ner i lerigt vatten tog det stopp i huvudet. Där gick min gräns för vad jag klarade av just i dag. I efterhand ångrar jag att jag inte tog tag i det men just där och då var jag trött, saknade energi och hade inte fler mentala superkrafter kvar för att ta mig förbi fobin. Och det är okej. Från att inte kunna springa, vara rädd för att gå sönder och bli smutsig till att ta mig igenom Tough Viking är det långt. Jättelångt. Jag har flyttat mina egna gränser miljoner gånger de senaste tre åren och jag kommer fortsätta. Nästa år fixar jag det hindret också.

Nu är det dags att packa väskan och cykla till jobbet - i motvind, givetvis. Jag fixar det också. I dag kommer jag ha min Tough-Viking-tröja på jobbet och hänga medaljen utan för kontorsdörren. Jag har skryträtt så det ryker om det. Jag ÄR en Tough Viking!