Årskrönika 2016. Ett år med många överraskningar!

Godmorgon och välkommen till 2017! Jag firade in det nya året med en massa bra grejer. Matlagning, lugn löprunda, kökspyssel, nöjda sovande katter (som visserligen blev lite stirriga av alla fyrverkerier runt tolvslaget), bubbel & burgare och en episk glassefterrätt.

I vanlig ordning kör jag en liten årskrönika över det jag minns mest av 2016!

Januari började med en himla massa PT-jobb som nog blev lite i överkant för jag var däckad av influensa en hel vecka och rätt så sliten i två veckor efter det. Det mest positiva var att jag hade all tid i världen precis under EM i konståkning ;-) Precis innan influensan fick jag dessutom senskideinflammation runt ena hälsenan och det begränsade löpningen ganska kraftigt och ganska länge.

I början av februari flyttade Tiya in hos oss och herr katt fick en kompis. Välbehövligt. Jag tränade inte jättemycket under februari men körde några pass med PT-Martin för att komma igång med styrketräningen igen.

Mars blev en nystart för träningen och innehöll även en Stockholmsvistelse med ett fantastiskt Blogger Boot Camp med väldigt lite löpning, mycket yoga och handstående. Jätteroligt! Efter BBC stannade jag kvar i storstaden och gick en utbildning för vuxenjobbet. I slutet av månaden fick jag äntligen ett bokat besök hos Ultraljudsmannen och fick kortisonspruta i den där senskidan och en vecka senare var hälsenan redo för rehab!

April var en månad där jag lyckades smyga in en del egen träning på gymmet pga kunder som avbokade till höger och vänster. Jag började springa lite försiktigt, var på en inspirerande 4good-kväll, fyllde år och var på PowerDay med Mette och testade gränserna med Zumba och sånt. En genomgående bra månad när jag tänker efter.

Maj då. Vårsol och mera löpning, även med PT-kunder. En tjänsteresa till Stuttgart och Berlin och så en förkylning orsakad av mycket folk och mycket aircondition! Många instruktörstimmar också och forfarande bra fart på PT-fronten. Morgonträning och yoga som stresshantering. Vi hade provapådag med NMT och jag var vanlig deltagare på båda passen, skaffade mig blåmärken och träningsvärk och var rätt nöjd med mig. Månaden avslutades med årets premiärlopp för min del, Run 4x4. Superkul!

Juni innebar högt stresspåslag. Julisemester betydde att den där inlämningen jag brukar skicka in 31 juli skulle vara inne redan 30 juni och det blev ganska tufft. Egen träning låg sist på priolistan men när midsommar närmade sig började det bli lugnare och jag lyckades varva ner bra innan ledigheten. Och så vann jag en resa till Playitas precis veckan efter att vi redan bokat en resa dit. Fina utsikter för hösten...

Juli och semester. En vecka på Rügen med blandat väder men fantastisk återhämtning. "Hemester" ett tag. En vända till Köpenhamn med besök på Den Blå Planeten och Tivoli och en lyxig övernattning på Kronovalls vinslott. Plus en begravning precis i slutet av juli och sedan var det dags för Joakim att åka till Göteborg igen.

Augusti och mycket jobb igen. Jag tog beslutet att säga upp mig på Fitness24Seven eftersom jag var trött på att jobba så pass mycket. Klokt beslut! Inte för att det gav mig mer tid för träning där och då men mer utrymme lite längre fram i alla fall! Annars minns jag augusti som att jag jobbade som en galning och så var jag i Stockholm en sväng och utbildade mig till löpcoach hos Runacademy!

September - nystart. En dryg vecka på kontoret, sen lyfte vi mot en underbar vecka på Playitas. Massor med träning, sol och bad. Ytterst njutningsfullt och enormt välbehövligt! Lusten att träna för egen del och att prioritera det i kalendern återvände och jag kom igång bra. 30 september åkte jag tåg mot Göteborg för att inleda oktober med...

The Runners' Convention! En härlig heldag med löpfokuserad träning. Shit så kul jag hade, hurra för att hälsenan höll, jäklar vad trött jag blev och sablar vilken träningsvärk :-D Största delen av oktober gick Joakim utbildning i Karlskrona vilket innebar att vi fick längre helger tillsammans och jag hade bara enstaka PT-kunder kvar att träna så mina veckor var betydligt lugnare. Korta intervaller och mysigt långpass med Runacademy befäste löplusten och det var helt enkelt bra flyt hela oktober.

November och mörker. Start som egenföretagare på PT-fronten! Tuff månad, Joakim var borta två hela veckor på övning och kom inte hem på helgen och jag försökte kriga med egen drivkraft och bygga upp mig inför årets andra träningsresa. Packade ihop mitt PT-kontor med visst vemod, njöt av backintervaller i årets första (och enda) snö, gjorde månadsbokslut på halva tiden för att kunna vara ledig, packade resväskorna och åkte mot Fuerteventura med pirr i magen :-D

Atletveckan låg i månadsskiftet november-december när det känns som mörkast och det var så BRA att vara iväg just då. En fantastisk vecka med en liten taggad atletgrupp och två kompetenta coacher. Utanför komfortzonen varje dag men ett perfekt fundament att bygga 2017 på. Nytt fokus, nya idéer, nya planer. Härligt!

Hem till december och 2½ arbetsvecka innan julledigheten. Tiden gick oändligt fort. Mina kollegor hade varit världens bästa backup så jag var ikapp efter semestern på bara en ynka arbetsdag och sen gällde det att få ett bra avslut på december. Några PT-pass i veckan, egna pass på gymmet och i löpspåret, sista passet med Runacademy för hösten och lite NMT fyllde ut tiden. Lite oro i magen över veterinärbesök för herr katt men tack och lov har han återhämtat sig helt och vi har firat dubbeljul och nyår i lugn och ro.

Jag avslutade året med stor tacksamhet över alla som står mig bi i vått och torrt och tacksamhet över min starka och hållbara kropp. Jag kliver in i 2017 med tillförsikt och stora planer. Stay tuned :-)

Atletveckan. Inte ens i samma världsdel som min komfortzon....

Jag har nog inte riktigt "landat" än. Inte smält intrycken efter den här veckan som var mycket tuffare än jag hade tänkt mig. Missförstå mig inte, jag är en stor förespråkare av att ta sig utanför komfortzonen och testa nya saker men rent mentalt blir det utmanande att stundtals känna sig långt, långt bort från det en är bekväm med! Och inte bara en gång, utan minst en gång om dagen. Fast jag ångrar mig inte :-)

Atletveckan leds av Gyula Bercsényi som jag tidigare har träffat på AerobicWeekends konvent och med sig hade han Boris Kuzmic, som tydligen är värste kändistränaren men jag hade alltså ingen koll. Hursomhelst, båda två är trevliga och kunniga - och tuffa vid behov! Atletveckan ingår i AerobicWeekends "International Fitness and Fun Week" vilket innebär att man kan delta på de 170 klasser som erbjuds under den veckan också - om tid finns.. Och i vanlig ordning reste vi med Apollo som har alla resor till Playitas. Den här veckan bodde vi på Aparthotel precis som i september, men hade turen att få en lägenhet närmast restaurang och pool och dessutom med havsutsikt. Mycket smidigt och mycket fint!

I vanlig ordning gick flyget vid halv åtta från Kastrup vilket innebar tidig väckarklocka, avresa klockan fem med bil, parkering på Kastrup och incheck, därpå frukost, ombordstigning och fem timmars flygtid. Ospännande men ett nödvändigt ont. Busstransfer, incheck hotell, lämna bagage i bagagerummet och så en lunch på hotellterrassen samt en sväng till affären. När vi kom tillbaka var rummet klart - och bagaget borta..... Nä, personalen hade transporterat väskorna till rummet åt oss, typiskt bra :-)

Packa upp, duscha, byta till träningskläder, välkomstmöte 16.15 - vi skippade dock rundvandringen på Playitas den här gången och mötte upp veckans träningskompisar i multihallen TC6 klockan 17 i enlighet med schemat. Nio stycken var vi (gruppen utökades med några till) som körde en kort introduktion och berättade om träningsbakgrund och skador innan vi fick oss ett lättare träningspass med lite kettlebellteknik m.m. Välkomstmingel, middag och lite nervositet inför veckan hos alla :-)

Tisdag då. Första passet var en morgonpromenad upp på berget och ner igen med jogg tillbaka - med start klockan sju. Efter det blev det föreläsning, därefter introduktionspass till X-cord (snöre med handtag) och till FC Training (waterbags och sloshballs, hurra!) före lunch. Allting kändes lite som kom-igång-pass och i vanlig ordning vill man ju helst dra på.... Eftermiddagspasset var ett pass på 90 minuter med sprint, kast och hopp. Vi jobbade en hel del löpskolning och löpning i gummiband innan vi kastade kettlebells i sanden. Och sen blev det swimrun - med simning i Atlanten.... Jag gillar det inte men jag var inställd på att alla skulle vara med och blev rätt överraskad när nästan halva gruppen bangade! Men skam den som ger sig.... kontroll över andningen (dvs både astma och ångest) blev prio när jag simmade lugnt ut till bojen och tillbaka (ca 150 m) och sen joggade iväg i blöta skor. Hade missuppfattat löpsträckan och sprang nästan dubbelt så långt, kom tillbaka när de andra var på väg upp ur vattnet, simmade i lugn och ro medan Gyula hejade på mig (han hörde inte min pipiga andning då...) och sprang sen varvet igen (nu rätt), skippade sista simvarvet och sprang sista löpvarvet med Joakim. Heja mig, tänkte jag, om jag har klarat att simma i havet borde ju poolen i morgon vara en baggis....

Fast inte. Onsdagmorgon och simpass med coach - en tysk triatlet. Japp. Han var där för att lära oss crawl-teknik och eftersom jag kämpade för att ens våga andas ut under vatten i bröstsim så tyckte han att jag var så dålig att han inte orkade försöka hjälpa mig med nåt. Jag kände mig således bara sämre och sämre under passet och gick upp och var ledsen, arg, frustrerad. Nån frågade om det kändes bra och jag bröt ihop. Argh. Det där jävla vattnet.... Gyula lovade att han skulle hjälpa mig på nästa pass och Joakim släpade hem mig till en varm dusch och frukostbuffé. Där och då hade jag nog helst struntat i allting och gått på Zumba i stället! Nästa pass var kampsportsfys vilket inte heller är min hemmaplan och med morgonens ångest kvar i bröstet krigade jag mig igenom men utan hjärta. Eftermiddagspasset handlade om böj- och dragövningar och tack gode gud för att jag äntligen fick göra nånting jag kände mig bekväm och trygg med, efter dagens WOD (jag har glömt vad vi gjorde men det involverade antagligen kettlebells eller skivstänger) och 3D-stretch hade jag liksom landat i mig själv igen.

Torsdag och utanför komfortzonen igen med landsvägscykling. Hade aldrig suttit på ett sånt vingligt åbäke i hela mitt liv och dessutom glömde jag cykelbyxorna hemma men fick med mig en tri-dräkt som får mig att se ut som en Teletubbie.... I början var det superläskigt men efter en halvtimme började jag få kläm på växlar och bromsar och hitta cykelkrafterna i benen så när vi väl kom hem 44 km senare var jag nöjd och glad! Lite vila för rumpan och ombyte innan ett kul FC-pass och så en välbehövlig lunch. Eftermiddagspasset på TC6 fortsatte i tyngdlyftningsspåret med frontböj, chins och frivändningsteknik innan vi ägnade oss åt benstyrka och rörlighet i en halvtimme och avslutade med en halvtimmes löpning.

Fredag och morgonsimning igen. Med ångestklumpen i bröstet gick jag mot poolen och om det inte hade varit för att jag visste att Gyula skulle hjälpa mig så hade jag inte gått dit. Jag ville verkligen inte. Men får man egen OBS-klass så bangar man inte. Jag plaskade lite försiktigt, vi gjorde trygghetsövningar på temat "andas ut under vatten, andas in ovanför" i lugn och ro och sen fick jag jobba på att försöka andas ut under vatten lite oftare. På tisdagen blev det utandning under vatten på vart femte eller fjärde tag, nu försökte jag öka på upp till ett av tre eller till och med två under, ett över. Jag fick också träna på att skjuta ifrån och simma under vatten vilket jag inte har vågat sen jag var typ 15 så det var ett rejält kliv framåt. Mycket mera nöjd tog jag mig an dagens övriga pass som var mera kampsportsfys (fortfarande inte min grej men blev mycket bättre i alla fall!), styrkepass på temat axelpress och bålstyrka och "fredagsmys" dvs 21-15-9 på kettlebellsving och burpees. Just det, den här dagen skulle vi klättra i rep också vilket jag aldrig har gjort förut men det gick minsann galant! Egentligen hade vi inte tänkt göra nåt mer men blev mer eller mindre tvångsplacerade på Gyulas cirkelpass med funktionell styrka. Jaja, när man ändå håller på så....

Lördag och testdag. Gyula förespråkar "Element 5 Training" som innebär styrka, snabbhet, rörlighet, koordination och uthållighet - så vi visste att på eftermiddagen var det dags för tester, men vi visste inte vilka. Av samma anledning var dagen planerad med ett lite lugnare schema. Det innebar ett morgonpromenad/löppass som på tisdagen följt av ett pass corestyrka och så fick vi lov att titta på FC Training om vi ville men inte vara med. Vi gick visst och åt långlunch i stället ;-) Siesta och omladdning och så testpass. Dagens test-element var frivändning med press, jämfotahopp/stående längd, overhead squats mot vägg, handstående och 2000 m rodd. Fast först en noggrann uppvärmning, såklart. Vi har fått tabeller med nivåer på de olika elementen så vi jobbade i par, fick lite mät-hjälp av coacherna och noterade våra resultat. Frivändning med press var nog det mest stökiga, jag klarade halva kroppsvikten men orkade inte slåss för att testa lite tyngre sen. Jämfotahoppen gick ut på att hoppa längsta möjliga distans på fem på varandra följande hopp utan pass emellan. Overhead squats mot vägg gjorde vi med pinne och med näsan vänd mot väggen, givetvis är målet att få kortast möjliga distans från tåspetsar till vägg - utan skor.... Handstående är inte min grej men jag fick lite hjälp upp och stod faktiskt stabilt mot väggen. Sista utmaningen var rodd och det gick faktiskt överraskande bra, hade gärna velat vara 4 sekunder snabbare men det gick tyvärr inte ;-) Sen gick vi och stretchade!

Söndag, sista dagen. Viss tjurighet infann sig över att det redan var sista dygnet men vi hade ju att göra så det räckte. Vi hade "sovmorgon" denna dag och ett simpass först klockan nio. Passet avslutades med 1000 m simning på tid (maxtid 25 minuter) men jag nöjde mig med att simma 100 m i följd med alla utandningar under vatten, klev upp och berömde mig själv för att ha kommit långt på tre simpass! Sedan roade vi oss med Boris i gymmet och arbetade med kompletteringsövningar. Utfallsvarianter, axelstyrka och -prehab, chinsvarianter, dips med mera. Lätt lunch och energipåfyllning innan vårt avslutningspass: 3 timmars "Outdoor Adventure".

Inte mycket till instruktioner förutom "ha med er så lite som möjligt, vi har allt". Jag tänkte "Tough Viking" och klädde mig i en rejäl sporttopp och korta shorts. Vi fick springa med sandsäckar, köra en massa fysövningar, asa upp och ner i backar och trappor med mera. Sedan delades gruppen i två, mitt gäng fortsatte asa i backar medan andra gänget försvann - vi såg dem sen, de paddlade havskajak! Givetvis gruppbyte sen. När vi var samlade igen drog vi upp till TC6 där vi fick vatten, banan och choklad innan nästa delmoment: En Crossfit Team WOD. 10 repklättringar, 80 chins, 20 vändor med viktsläde, 40 boxhopp per person, 150 wallballs. Svettigt och roligt! Vidare ut för mera löpning varvat med knäböj, situps, handstående i tabata-intervaller (det fanns ett alternativ för oss som inte är så haj på att stå på händer), vidare löpning och så tre backintervaller i brant backe. Sist men inte minst en löpning uppför en större backe där Boris väntade - med bubbel i solnedgången. Vi var klara för dagen :-)

Veckan avslutades med gemensam middag i Las Playitas i stället för på hotellet och det var supertrevligt. Sen var det sovdags och måndag morgon hann vi bara med frukost, packning, en snabb promenad på området och så bussen till flygplatsen. Tack och hej för den här gången, we'll be back!

I bagaget har jag ett helt kompendium från Gyula och vi kommer att få mera. Vi har också haft föreläsningar flera kvällar med mera matnyttigheter. Jag har jättemycket som jag vill jobba med och en hel hög med målsättningar i huvudet men jag ska låta dem landa lite och fundera en stund innan jag börjar prioritera och planera. Jag återkommer i ärendet :-)

Årskrönika 2015

Vilket år. Och så himla snabbt det har gått! Jag ska försöka sammanfatta litegrann!

För ett år sen stod jag i startgroparna inför min PT-utbildning. Nervös, laddad. 2 januari checkade jag in i skolbänken på Ylab's utbildning tillsammans med fem andra modiga och i två veckor var det PT-utbildning på heltid. Sen var jag på kontoret en vecka och försökte förtvivlat komma ikapp (as if...), reste till Stockholm för att titta på EM i konståkning medan jag jobbade några timmar om dagen och skaffade mig ett jobb som PT fast jag inte var färdigutbildad. Allt på en gång, liksom!

Sen kom februari och det var dags för andra delen av PT-utbildningen där jag var genomförkyld i princip hela veckan, klarade av att bli godkänd och sen var sjuk i en vecka med bihåleinflammation. Nåja. Världen gick inte under för det men det tog några veckor innan jag kom ikapp med det jag skulle göra på vuxenjobbet och dessutom började jag ju dra igång som PT så smått! Ovanpå det kom så nyheten att min chef skulle sluta och att ny chef inte skulle börja förrän under sommaren så det var något kaotiskt där emellanåt.

Samtidigt hade jag planer på att jag skulle springa Tjejmarathon och sätta nytt pb på milen men någonstans under våren insåg jag att det inte skulle gå. Att jag inte orkade lägga tid på långpassen och att kroppen inte klarade pressen av dubbla jobb och tuffa intervaller. Jag sprang St Hans Extreme och sen blev det Malmömilen i stället för Tjejmarathon men redan då hade jag insett att det stod lite knepigt till med mina hälsenor som lät som Rice Krispies när jag sprang...

Sommaren spenderades med hälsenerehab och sen när jag kunde börja springa igen tog det ordentligt fart med PT-jobbet. Faktiskt så pass mycket fart att jag under oktober fick inse att det var ohållbart att jobba 75% på vuxenjobbet och vara PT 15-20 timmar per vecka och fick lov av chefen att gå ner på 60% i stället. I augusti ryckte Joakim in på Göteborgs Regemente och jag skulle även vänja mig vid att ha distansrelation i veckorna och bara träffa min sambo på helgerna. Inte så konstigt att förkylningarna avlöste varandra under hela hösten och att jag kände mig lätt sliten där ett tag... Sen lugnade det ner sig under november och december när jag "bara" jobbade 60% på vuxenjobbet och hade i det närmaste normala arbetsveckor.

På egenträningsfronten har det stått skralt till med löpningen men jag har varit superdisciplinerad med styrketräningen och följt planeringen riktigt bra utom när jag varit sjuk. Jag har inte nödvändigtvis hållit mig till träningsplanen från Madde när det gäller vilka dagar jag skulle göra vilka pass, men jag har allt som oftast fått ihop vettiga träningsveckor och jag har blivit bättre på att göra min veckoplanering och peta in mina träningspass så att de har en god chans att bli av. Det ska jag fortsätta med.

I julklapp till mig själv investerade jag i ett gäng PT-timmar med PT-Martin och så kommer jag fortsätta låta Madde göra mina grundläggande träningsupplägg för det funkar otroligt bra. Så mycket energi som jag lägger på att planera andras träning - då är det skönt att nån annan planerar min träning.

2016 ska jag komma igång med löpningen igen och springa längre eftersom det är nåt av det bästa jag vet. Jag ska fortsätta styrketräna och fortsätta kombinera kontorsjobb och PT-jobb. Jag ska också fortsätta yoga lite mera regelbundet. Sen kommer det antagligen hända en massa andra grejer men de har jag inte riktigt klart för mig än, den som lever får se!

Konceptutbildning PT-Grupp

Jag har spenderat en heldag i träningskläder för att förkovra mig i PTbyFitness24Seven's koncept "PT-Grupp". Man kan säga att det är ett koncept som ligger i zonen mellan PT och gruppträning, helt enkelt. Tanken är att 4-6 personer delar på en PT som lägger upp ett program som passar gruppens status och önskemål. Man får mer individuell uppmärksamhet än på ett vanligt gruppträningspass men det kostar betydligt mindre än PT-timmar. Typiskt bra.

Det finns tre olika varianter: HIIT, Functional och Running som vi betade av i tur och ordning i dag.

Vi inledde väldigt charmigt med HIIT och fick prova på ett helt pass på 30 minuter - 5 minuters uppvärmning och 25 minuters hårt arbete i intervallform. Gomorron :-) Jag fick modifiera vissa övningar av hänsyn till de där hälsenorna men allt jag kände att jag vågade och kunde utföra kontrollerat gjorde jag. Jag ändrade t ex "tuck jumps" till vanliga knäböj med hopp och utfallshopp till vanliga utfall eftersom jag vet att i just de övningarna kan landningen bli lite okontrollerad när man blir trött. Annars var det mest bara fullt ös - enkla övningar, intervall - kort paus - intervall - kort paus hela vägen. Efter en sista tabata där vi växlade mellan höga knän och burpees avslutade vi med en kombination av plankor och då bara gled jag runt på mattan för att jag var så svettig :-D Fett gilla på det. Roligt att bara köra ända in i kaklet!

Sen varvade vi teori och praktik lite - pratade teori, satt två och två och klurade ut små sekvenser, testade dem på varandra, pratade mera teori etc. Bl a arbetade vi med "dropset", dvs minskad belastning. Det har jag tidigare bara kört i övningar med vikter men det går givetvis att göra övningar lättare. För armhävningar kan det t ex vara 15 sek med klapp, 5 sek vila, 15 sek armhävningar med sidoförflyttning, 5 sek vila, 15 sek vanliga armhävningar. Så att övningen blir stegvis lättare vilket innebär att man orkar hålla intensiteten. Ny kul grej att labba med!

Näst på tur var Functional. Lite "lättare" för flåset men behöver inte vara lätt för det! Balansövningar, bålstabilitet, rörlighet. Återigen fick vi prova på ett kortare pass med stegring av övningar innan vi fick spåna själva och prova ut olika övningar på våra kamrater.

Efter välbehövlig lunchrast fick vi intro till MAQ-uppvärmning. En samling övningar som värmer upp kroppen på ett bra sätt och även pekar på eventuella brister i rörlighet, balans och styrka! Efter det körde vi en cirkel där alla fick visa upp sin favorit bland funktionella övningar och det blev ganska blandad kompott men rätt roligt.

Sist ut var då Running som påminner ganska mycket om det upplägg jag brukar använda när jag tränar löpgrupper. Uppvärmning, löpteknikövningar, intervalldel, avslutning. Även här en teoretisk bit och så fick vi ut och prova på lite teknikövningar och lite snabb löpning innan vi gick tillbaka till gymmet och avslutade med teori.

Nu är jag alltså färdigutbildad på konceptet och det är fritt fram att köra PT-Grupp. Samla ett gäng om 4-6 personer så får ni 6 pass för 995 kr per person. Vi behöver inte vara på gymmet, alla koncept funkar lika bra utomhus (Running är väldigt svårt att köra inne) så är ni kompisar, grannar, familj eller kollegor som vill träna tillsammans så ta kontakt! Och nej, man behöver som vanligt inte vara medlem på Fitness24Seven för att träna med mig :-)

Puh. Dags att lägga den här tisdagen till handlingarna...

Ganska fullspäckad dag och jag känner mig mör måste jag säga!

Tidigt på "vuxenjobbet" i dag. Jobb fram till andra sidan lunch, sen cykeltur tvärs över stan för PT-möte på temat kunder, relationer och sociala medier. Väldigt intressant och trevligt att träffa både min kurskollega C från PT-utbildningen och några kollegor från andra gym!

Sen cyklade jag tvärs över stan igen, tillbaka till mitt lilla gym på Universitetsholmen, för att hinna med min egen träning innan kvällens kundpass. Överkroppspass på menyn och efter uppvärmning och prehab kastade jag mig över dagens armhävningsvarianter. Informerade receptionen om att jag höll på med projekt "enarmsarmhävningar" varpå tjejerna prompt skulle testa och gjorde lite faceplants :-D Lite komplementövningar på det, stångcurl med omvänt grepp (i dag lastade jag på två små gulliga viktskivor på Z-stången, heja mig!) och så militärpress som gick skapligt i dag. Inte superultrakalasbra, men skapligt i alla fall!

Stretch, mellanmål, planering av kundpass och sen ut på gymgolvet och jobba. Serverade lite "lagom" utmaningar i dag men passade också på att påminna om att dessa övningar inte alls hade varit möjliga för några veckor sen och att utvecklingen går på rätt håll. Glad kund - glad PT :-)

Färdigjobbat - bytte om, cyklade hem, hittade mat som snäll sambo fixat i kylen så det var bara att värma och kasta sig över dagens mat för hungriga vardagshjältar. Mycket gott - men ärligt talat hade jag nog ätit papperstallrikar med jordgubbssylt på i dag för jag var skapligt hungrig då eftermiddagsmålet inte riktigt blev av som planerat före träningen! Lesson learned - fler mellanmål i träningsväskan!

Jag är personlig tränare!

Den senaste veckan har spenderats med att få de sista bitarna på plats och NU är jag mer än redo att ta emot potentiella kunder för konsultation! På torsdag, den 12. mars, har jag "öppet hus" på mitt gym, Fitness24Seven på Universitetsholmen i Malmö från 16-19. Kom och fråga mig om träning och boka tid för en fri konsultation hos mig!

Vägen har inte varit spikrak. För 4 år sen var jag i halvdålig form, sjukskriven med utmattningsdepression och hade inga tankar på att jag skulle kunna vara den som inspirerade andra. Men under tiden som jag blev starkare och friskare tänkte jag att när träningen kunde hjälpa mig så pass mycket så kanske den också kan hjälpa andra. Personlig tränare kändes så avancerat men gruppträningsinstruktör kanske kunde passa? För två år sedan sökte jag som instruktör hos Friskis och Svettis, men de tyckte inte jag passade hos dem - men däremot blev jag antagen som instruktörskandidat hos Nordic Military Training och för drygt ett år sedan var jag med och startade upp den ideella löpgruppen B.A.B.Y. Runners Team som erbjuder gratis löpträning för kvinnor en gång i veckan.

Jag älskar fortfarande att instruera grupper - jag älskar dynamiken och glädjen som uppstår när vi tränar tillsammans och jag älskar utmaningen i att planera ett pass som passar alla från nybörjare till vältränade. Men samtidigt kände jag också att jag kan inte ge varje deltagare det de vill ha och behöver. Tankarna på att bli personlig tränare smög sig ändå på - för tänk om det går?

I november 2013 hade jag bestämt mig. Hittat en utbildning, stod på vippen att anmäla mig, fick extra pepp efter ett 4good-event, väntade bara på att försäljningen av mitt halva hus skulle bli klart så att jag fick finansieringen på plats. Försäljningen gick i stöpet och ett tag tänkte jag att det aldrig skulle gå. Sen tänkte jag om. Bestämde att jag faktiskt ville gå en PT-utbildning och sen ta beslut om framtiden. Jag började skrapa ihop pengar för att finansiera projektet, fick helt oväntat assistans av skatteåterbäringen och anmälde mig till utbildning. Äntligen!

Allt var fixat med ledighet från jobb etc när utbildningen plötsligt sköts fram från oktober till januari. ÅH så irriterande men i slutändan gjorde det ingen skillnad, för utbildningens sista vecka skulle ändå ligga i februari 2015 så certifieringen låg ju kvar samma dag ändå. Efter utbildningens första två veckor var jag övertygad. Varje gång vi jobbade med praktik i gymmet så visste jag stensäkert att det här är precis det jag vill göra. Jag tog mod till mig. Thomas, min förste PT, har sagt flera gånger att han mer än gärna ville anställa mig som PT om jag bestämde mig för att gå den vägen. Och Fitness24Seven sökte personal just då så jag skrev ihop ansökan och CV och skickade in. Efter att jag hade klarat utbildningens sista del var saken biff - jag hade ett jobb.

Cirkeln är sluten. Jag börjar jobba som PT på samma gym och på samma kontor där Thomas och jag en gång började min resa inom styrketräningen - resan som tog mig "från utbränd till ultra" och förändrade mitt liv. Jag kan knappt tro att det är sant men det blev precis så som jag önskade mig och drömde om. Jag - den nya personliga tränaren på Universitetsholmen. Jag ser så fram emot att få träffa alla mina kommande kunder och vägleda dem på deras resa inom träning och välmående!

Tacksamhetstisdag!

I dag är jag oändligt tacksam och mitt sociala flöde svämmar över av "tacksamhetstisdag" så då hugger jag väl den överskriften i dag!

Jag började min dag på gymmet. MITT gym. Det gym där jag snart får kliva in som PT och i dag var förmodligen sista gången jag var där som helt vanlig anonym gymkund. Det var Maddes överkroppspass som gällde och det tog där det skulle. Mina axlar alltså... och så var balansbrädorna plötsligt borta (varför?) så jag fick köra smala pushups på Bosuboll i stället. Kan inte påstå att jag tokälskar övningen direkt men eftersom Madde har bestämt att jag ska göra den så är den förmodligen bra för mig och jag gör som Madde säger ;-) Gymmet var komfortabelt tomt sådär vid åttatiden och jag bara njöt av att kunna träna igen efter förkylning och bihåleinflammation och skit.

Jag rullade vidare till jobbet och gjorde en helt okej insats även om jag svor långa haranger över ett otroligt kund-o-vänligt interface jag fick kämpa med.

Precis efter lunch damp ett efterlängtat mail in. Från Ylab med titeln "resultat". Öppnade omgående med viss nervositet och kunde sen andas ut. Inte bara godkänt utan ett riktigt bra resultat. Jag kan numera officiellt titulera mig "Licensierad Personlig Tränare" och jag är galet stolt. Jag GJORDE det. Jag rafsade ihop pengar och fixade ledighet och klarade utbildningen och skaffade mig ett jobb fast jag inte ens hade licensen klar och det gick vägen. Egentligen vill jag öppna champagne och brutalfira här och nu men det får vänta till på torsdag! Men glad och lycklig är jag även utan bubbel i kväll!

Efter avklarad arbetsdag fortsatte jag att "leva min dröm" för jag skulle hämta ut mina PT-kläder och stoltserar numera med snygga tröjor som det står PT och Personal Training på. Yay :-) Tyvärr är det svarta bomullskläder och alla som har katt (eller andra pälsdjur) vet precis exakt HUR opraktiskt det är så tröjorna får nog bo på jobbet och bara komma hem när det är tvättdags! Men fina är de och det blev ytterligare en bekräftelse på att jo, det ÄR sant, det där jag har önskat mig i några år blev faktiskt verklighet!

Väl hemma är jag i dag otroligt tacksam över att vi är fler instruktörer i B.A.B.Y. Runners Team så att jag slipper instruera tre kvällar på raken den här veckan utan får en ledig kväll emellan. Tack, tjejer, för att ni ställer upp! Vi har ätit god mat och jag är LEDIG hela kvällen - givetvis behöver jag packa lite grejer inför morgondagen och jag har också lagt lite jobb på Daily Greatness Journal, men det är inga stora betungande måsten. Ingen panik.

I morgon är jag på kontoret och sen fortsätter dagen med introduktion för nyanställd PT och ett NMT-pass. Torsdag jobbar jag hemifrån och fredag är jag ledig så torsdag kväll blir det definitivt bubbel! Making things move my way, jadå :-)

Making things move my way

Den värsta sjukan är över och antibiotikakuren är nästan slut (tar sista tabletterna i kväll). Energin har återvänt och matlusten är tillbaka där den ska vara nu när maten smakar mat och inte uppblött hushållspapper. Det blir oftast lite krångligt när jag inte har ätit ordentligt ett tag och sen bara känner grundsmakerna - lätt hänt att det blir mycket sött för att den smaken upplever man åtminstone! Hursomhelst, kroppen behöver bra bränsle för att fortsätta återhämta sig och det har jag försökt ge den i några dagar nu. Gröna smoothies, balanserade måltider, lagom med godsaker.

Huvudet är piggt igen (jag känner mig alltid urbota korkad när jag är snorig) men kroppen är inte med än, det är jag extremt medveten om. Så fast det kliade i hela kroppen när Joakim åkte till gymmet så valde jag att stanna hemma. Det är inte dags än. På tisdag ska jag försöka mig på ett gympass har jag bestämt - med intentionen att avbryta om det inte känns OK men det tror jag nog att det ska göra. Löpning däremot tror jag inte är aktuellt förrän luftvägarna har blivit ytterligare lite bättre!

Vad sysslar jag då med? Jo, det är dags att vara lite strategisk. Tänka lite framtid. I höstas hade jag stor nytta av Daily Greatness Training Journal och därför köpte jag en Daily Greatness Journal för att fortsätta resan. Jag tyckte inte träningsdelen räckte till för att dokumentera min träning men jag gillade den mentala utmaningen och fokuset på personlig utveckling.

Träningsmål för tre månader är relativt enkla att sätta upp. Men i arbetet med Daily Greatness Journal känner jag mig ganska utmanad och jag har insett att jag får dela upp det lite i bitar. Jag har gett mig själv 10 dagar till att lägga grunden. Det handlar om mål för 12 månader på 8 områden och det är baske mig inte helt lätt att vara sådär superstrategiskt när det gäller mitt eget liv! Vad VILL jag? När? Hur? Finns det delmål på vägen? Hur lång tid behöver jag på mig för att nå dit och vilka steg måste jag se till att jag bockar av under resans gång?

Samtidigt är det otroligt nyttigt. Från att bara "åka med" när jag var på väg tillbaka efter utbrändhet har jag stegvis tagit mer ansvar för mitt liv. Förändrat mitt jobb, tagit på mig nya uppgifter som jag kände var mer givande, utbildat mig. Nu, med en utbildning till PT i ryggsäcken och ett nytt extrajobb MÅSTE jag vara smart för att få det att funka. Så det är inte helt fel att jag tvingas göra upp en årsplan, sätta konkreta mål och prioritera lite! Men det är tufft för den som helst vill hinna med "allt och lite till" och just därför vet jag att jag behöver göra det.

Inte allt på en gång - några sidor, några frågor i taget, sen paus. Låta hjärnan bearbeta lite i lugn och ro innan jag ger mig på de svåra frågorna igen. Ge mig själv chansen att göra ett bra jobb genom att planera ordentligt först innan jag tutar och kör. Jag är kvicktänkt, kreativ och kompetent. Jag har alla möjligheter att få den här resan att fortsätta på bästa sätt om jag använder mina resurser vettigt. Alltså - tänkarhatten på och vidare mot Daily Greatness!

Färdig!

PT-utbildning, del 2 - dag 5 och 6

Jag har de senaste två dagarna varit så plågad av förkylningen att jag inte har kunnat delta i praktiska moment utan bara tittat och noterat från sideline, och jag har gått och lagt mig före klockan åtta på kvällarna eftersom jag känt mig ohyggligt risig. Inte världens bästa förutsättningar för utbildning men nu är den avslutande tentan färdig och inskickad och det återstår bara att vänta på resultatet!

Tisdagen var annars en dag jag hade sett väldigt mycket fram emot. Dagen inleddes med en kort föreläsning i applicerad biomekanik på slag och sparkar och sen var det praktik nästan hela dagen. Rörelseanalyser och praktik av slag, samma sak för sparkar och så ytterligare ett träningspass. Jag noterade, lyssnade, tänkte igenom rörelser, tittade på mina kollegor, studerade korrigeringar och försökte på alla sätt ta till mig undervisningen utan att göra något fysiskt. Trots doping med Alvedon så att jag inte märkte av nån feber så kände jag att det var absolut inte läge för att skutta runt. Sist för dagen kom ett kort repetitionspass där vi hade möjlighet att ställa frågor och där Anatoli också ställde frågor på viktiga områden (hint: det här ska ni nog kunna på tentan) och jag kände mig mest bara ohyggligt korkad. Bomull i skallen..

Onsdagen började med ytterligare praktik av parövningar och jag noterade frenetiskt eftersom det dök upp en hel del nya varianter som jag inte sett tidigare och som jag absolut kan ha nytta av när jag instruerar NMT! Sen fick vi lov att själva lägga upp ett 10-15 minuters pulsträningspass med boxteknikerna som skulle testas av på en kurskamrat och efter varje etapp av träningen (steg, slag, sparkar, parövningar) kollade vi pulsen och den som tränade skattade sin ansträngningsnivå på Borg-skalan. Det var ett bra verktyg för att se relationen mellan faktisk ansträngning (pulsen) och upplevd ansträngning (nivå på Borgskalan). Mycket intressant!

Efter lunch fick vi en kort föreläsning om metodik och säkerhetstänk när man kör kampsportsinspirerad träning. Allt från basics som "se till att det inte ligger nåt på golvet" till diskussion av ordningen på övningarna inbördes och andra bra tips och ideer. Sen var det enligt schemat dags för teoritentan men vi fick besked om att vi skulle få den som hemtenta i stället. Varför? Jo, för lokalen vi hade var väldigt liten och vi hade ett långt bord till 8 deltagare vilket innebar att man konstant hade sina papper ovanpå grannens och det ansågs inte vettigt för en tenta. Klokt beslut. I stället fick vi förbereda praktikprovet och nu var det således dags för mig att se om jag hade lyckats lära mig alla rörelser i praktiken också trots att jag bara hade gjort det i teorin!

Alla värmde upp gemensamt och sen skickades halva gruppen ut medan andra halvan blev utvärderade. Vi fick visa upp ett antal olika steg, slag och sparkar samt en förbestämd sekvens (den var jag mest nervös för eftersom jag inte hunnit öva den så mycket) och så fick vi springa i olika farter.

När båda grupper hade gjort klart var det dags för utvärdering. Först fick vi veta att alla var godkända och sen fick vi individuell feedback. Jag fick oväntat positiv feedback och de detaljer som pekades ut är såna som jag vet är "gamla klassiker". Exempelvis att mina höga sparkar är bättre än de låga och det beror på att i låga sparkar måste jag koncentrera mig på att hålla mina överrörliga höfter stabila vilket gör hela rörelsen märklig, men i höga sparkar behöver jag inte samma kontroll på höften och då blir hela sparken mycket mer naturlig. Att mina slag är lite vingliga när jag inte har nåt att sikta på vet jag också så jag var mest positivt överraskad över att det inte fanns mer att peta i.

Hemgång med vetskapen att det låg en tenta i mailboxen och jag satte mig faktiskt och skrev den efter att ha fått i mig lite eftermiddagsfika. Sen fick den ligga till sig över natten, jag har petat klart i den nu på förmiddagen och så skickat in den innan jag kände att den blev överarbetad.

I dag hade jag egentligen en massa grejer planerade men jag har ställt in alltihop och fokuserar på att kurera mig. Kommer antagligen vara sjukskriven i morgon också och ska se till att meddela det på jobbet - jag mår ärligt talat inget vidare och behöver nog mest vila och omsorg! 

Överkörd av ångvält. Det känns så i alla fall!

PT-utbildning - del 2, dag 4

Puh, vilken dag. Jag är helt slut men så hade jag inte världens bästa förutsättningar heller. Det var fruktansvärt jobbigt att vakna i morse, tungt i huvudet m.m. och jag fattade snabbt att jag definitivt inte var bättre i dag, snarare sämre. Usch. Inte mycket att göra åt utan det var bara att dra igång med nässköljning, nässpray, Ipren, Kan Jang och frukost för att komma någorlunda i skick att komma iväg till utbildningen.

Givetvis skulle jag inte köra några tuffa pulsintervaller på morgonen utan jag fick vara tidtagare och support åt de övriga. Inte fullt så roligt som att köra ett tufft pass och jag hade väl ärligt talat uppskattat en timmes extra sömn i stället men nu var det som det var. 11.30 dök Anatoli upp och vi fick en föreläsning om kampsportens historia och vilka element man kan ha nytta av som PT. Sen bröt vi för lunch och jag stack iväg och åt sushi och överdoserade på ingefära (vet inte om det gör nån nytta men man kan alltid försöka...)

Direkt efter lunch var det bara att snöra skorna för nu var det dags att själv utföra ett boxpass. Givetvis tog jag inte i som en galning utan jag markerade mest och försökte memorera så gott det gick. Vi körde uppvärmning, lite teknik, ett helt gäng parövningar utan mittsar och sen en massa sparkar och slag för att sen avsluta med lite styrkeövningar i par. Jag konstaterade att jag fortfarande är väldigt dålig på att slå med vettig teknik men att jag kan sparka hyfsat bra :-)

Ett kort break för kaffe/te och sen teknisk genomgång av hela passet, bit för bit. Analys av hela uppvärmningen och av alla steg som ingick (slag och sparkar kikar vi på i morgon). Genomgång, förklaring, repetition, egen tid för att repetera sekvens, samling, genomgång, teknisk feedback, öva igen... Jag fegade ur på en del parövningar eftersom jag dels var supertrött och dels inte ville snora på mina kompisar i onödan men jag såg att de som körde för fullt fick ett riktigt bra pass av det hela.

Jag var helt utpumpad när jag kom hem och ville helst somna på köksgolvet men insåg att jag nog behövde mat så jag kämpade mig upp och värmde en portion av gårdagens rester och drack två stora glas vatten till. Tydligen blir man uttorkad av att snora också.... Sen var tanken att jag skulle sätta mig och repetera igenom det vi tittat på och tränat i dag men hjärnan är bara mos. Det blir nog tidig läggning för den här tanten i kväll....

Host, snörvel och HLR

PT-utbildning - del 2, dag 3

Vi är halvvägs och jag är brutalt förkyld. INTE hundra höjdare, om man säger så, men jag hoppas att jag mår så mycket bättre i morgon att jag åtminstone kan känna mig OK med att delta i kampsportsbitarna. Löpintervaller är inga konstigheter och pulskurvor har jag analyserat förr men kampsporten har jag o-koll på.

Dagen började med löpintervaller för de som var kuranta - halva gruppen. Övriga utslagna av förkylning eller skador. Jag promenerade tre varv runt slingan i raskt tempo för att inte frysa ihjäl medan mina kursare roade sig med uppvärmning, löpskolning, 85% av maxpuls och 15-15-intervaller. Det var ju inte lusten att röra på sig som saknades måste jag erkänna!

Sen gick vi tillbaka till kurslokalen och tuggade oss igenom kardiorespiratoriska systemet, stora och lilla kretsloppet och började så smått på hjärt-och kärlsjukdomar. På lunchen kastade jag mig iväg till apoteket och införskaffade mjuka näsdukar och Otrivin Comp. Rätt fantastiskt att kunna andas igen och att slippa snyta mig konstant! Laddade upp med en caesarsalladwrap (jo, det finns) och köpte en kardemummabulle till eftermiddagsfikat eftersom Gateau låg granne med apoteket :-) Visade sig att jag inte var den enda för när kaffet kom så dök det upp både choklad, bullar och muffins ur väskorna. Alla behövde nog lite extra energi i dag!

Efter lunch fortsatte vi med hjärt-kärlsjukdomar såklart med särskilt fokus på vad en personlig tränare ska tänka på. Vi kan absolut inte bota nåt men vi kan i alla fall se till att inte öka riskerna! Sen var det HLR-utbildning för hela slanten och vi har gått igenom vanlig HLR, hur man använder en hjärtstartare, vad man gör med medvetslösa personer som andas normalt och vad vi kan göra för att hjälpa den som har satt i halsen. (Tips från coachen: träna för fasen inte med halstablett, tuggummi eller snus....)

Efter fikat körde vi repetition och frågestund och sen var det klart för i dag och hej då till Francois som vi inte träffar mer den här omgången - i morgon kommer Anatoli. Morgonpasset sköter vi själva med cardio på två olika maskiner och pulsregistreringar på dessa innan Anatoli tar över. Jag får se hur mycket jag kan vara med - vill inte äventyra min hälsa men självklart ha ut så mycket som möjligt av utbildningen!

Förkylning + PT-utbildning? Ingen bra kombo...

PT-utbildning - del 2, dag 1

Vaknade i natt och reagerade på att jag hade ordentligt ont i halsen. Somnade om, svettades, somnade om, frös..... ja, kroppen jobbade som en galning på att bli av med nåt förkylningsvirus tydligen. Kände mig helt ok i morse men under dagen blev hjärnan allt dimmigare och nosen allt snorigare. Typiskt.

I dag har våra stackars hjärnor proppats med fysiologi och träningslära. Laktattrösklar, anaerob och aerob kapacitet, alaktacid och laktacid intervall och mycket mer. Vi har jobbat praktiskt med löpskolningsövningar och då ryckte jag upp mig, snöt ur nosen och fick lov att briljera lite för att jag faktiskt är ganska bra på teknikövningar.

På praktikens del 2 blev det däremot platt fall kan man säga. Vi skulle värma upp och sen ta oss till 70% av den maxpuls vi tidigare räknat ut (Karvonens formel, för de som är lika nördiga som jag). Jag joggade lätt på ett löpband i typ 6:15-fart och pulsen rejsade iväg till 75% direkt. Inte riktigt det jag hade tänkt mig, kan man säga. Insåg också att det då varken var läge att testa att trycka upp till 85% eller att köra det planerade intervallpass som stod på schemat. Skit också. Men inte mycket att göra åt saken så jag fick sysselsätta mig med att hålla tider och coacha mina kursare.

I morgon bitti står det utomhuslöpning på programmet. Jag hoppas fortfarande på att jag mirakulöst ska bli frisk (Kan Jang, Sinova, ingefära m.m. används friskt!) men jag får nog tyvärr nöja mig med att stå bredvid och lära mig lite mer teoretiskt. Ska det nu absolut vara så här så är det väl ok att jag missar löpningen, för där har jag lite bättre koll. Hoppas dock att det värsta har gett med sig innan vi går på kampsportsträningen nästa vecka för det vill jag verkligen lära mig!

Kurerar mig med te, Ben&Jerry's, fysiologiplugg och melodifestival. En god nattsömn och så på't igen i morgon bara.

Dags för cardiodelen!

PT-utbildning - del 2, dag 1

Dags för cardioutbildning. Vi 5 som träffades på del 1 har fått tre nya kurskompisar, så nu är vi ett gäng på 8. Intressant nog i en lokal som är hälften så stor....

Efter en kort intro om kursens innehåll kastade vi oss rakt in i teoridelen. Främst det här med "kost för uthållighetsidrott", kolhydratsladdningens vara eller icke vara, behov av kosttillskott eller inte, kost för viktnedgång för motionärer och för idrottare (såna som tävlar i viktklassidrotter t ex), och såna nördigheter.

Efter lunch var det dags för teori kring rodd och löpteknik. Löpteknik främst på löpband eftersom det väl ändå är det vi oftast kommer träffa på när vi jobbar i gymmet. Jag tänker ändå lägga till en löpcoachutbildning vid lämpligt tillfälle framöver för att fördjupa kunskapen och kunna jobba mer med löpning för mina klienter men det är fint att få en grundplåt. Själv hatar jag att springa på löpband men i syfte att analysera löpsteg har det en fördel: Den som springer är på samma ställe och det är lättare att kika på steget då än när man måste springa bredvid och kolla!

Vi avslutade dagen med praktikbitar. Rodd är svårare än jag trodde - vi fick ro allihop och så fick resten korrigera och kommentera (i ärlighetens namn var det mest Francois, vår lärare, som gav feedback). Vi presterade 8 helt olika sätt att jobba med samma maskin och det var otroligt nyttigt att se vilka delar man kan behöva förändra!

Sen dags för löpbandet och jag hade fått en del gliringar för mina Fivefingers. Men eftersom jag aldrig springer på löpband så har jag inga inomhusdojor ju! Har nu skurat ett par skor rena inför morgondagen... men på dagens praktik fick jag springa i Fivefingers. Återigen hade vi 8 olika löpstilar och vi fick springa både flackt och med ganska rejäl lutning för att titta på hur steget förändrades. Jag fick beröm för fin och ekonomisk teknik som funkade fint i barfotaskor men det var tydligt att jag inte orkar hålla ihop det riktigt när det lutar och det vet jag också själv att jag behöver stöd under hälen för att få bra frånskjut och få upp höften i det läget. Så jag var nöjd med dagen och skickade givetvis vidare berömmet till Katarina som har städat upp mitt löpsteg :-)

Ingen hemläxa i dag så lugn hemmakväll - men på skolbänken 0900 i morgon bitti igen.

Död-och-helvete-morgonintervaller. Och världens endorfinkick!

Jag var ju inte jättelycklig när larmet på mitt Fitbit-armband väckte mig 05.45. Men jag hade preppat noga. Springkläderna var framplockade, bara att kliva i dem. Astmamedicin som det första. Grön pulvershake och en skvätt CarboNOX, en kopp te och en knäckemacka, sen var det dags att ladda. Stretch av höftböjare, toabesök, extratröja, jacka, buffar, handskar, nycklar - 06.40 gav jag mig av.

Uppvärmningsjogg längs cykelvägen och sen genom villaområdet. Lättare sagt än gjort för villavägarna var total isbana där det inte fanns trottoar så det blev lite promenadsnuttar för att inte stå på öronen. Löpskolningsövningar (väcka baksidan Katarina-style) på en snötäckt trottoar innan jag kom ut på cykelvägen bakom skolan. Andas. Okej, dags. 10 x 2 minuter med 1 minuts gåvila. Första intervallen - hitta tempot. Lagom jobbigt men jämnt tempo ska det helst vara. Klockan piper - första klar. Gåvila ner mot rakan längs ån där jag tänkte att resterande intervaller skulle göras. Jag kan välja på att springa på cykelbanan (växelvis torr asfalt och isfläckar) eller gångbanan (tunt lager fast trampad snö). Väljer gångbanan - hellre lite halt hela tiden än växelvis bra grepp och dödsfällor. Pip - iväg. Räknar andetagen och blir överraskad när intervallen är över snabbare än tänkt. Nu är det fram och tillbaka som gäller.

Tredje intervallen - räknar lyktstolpar. 1-2-3-4-5-fyfanvadjobbigt-10-snart halvvägs-17-18-bara lite kvar nu-21-22-PIP! 22 lyktstolpar per intervall. Busenkelt. En till. Har jag bara gjort fyra? Det är ju evigheters evigheter kvar. Räknar på norrländska som Helena har lärt mig. 6 intervaller är 3 vändor. 3 vändor är 2 + 1 och 1 är nästan ingenting och 2 är nästan 1 och det är också nästan ingenting. Spring!

Intervall 6 och 7 är som vanligt tyngst. Men efter nummer 7 är det bara 3 kvar och som ni ser i uträkningen ovan är det ju nästan ingenting ;-) Sista intervallen var tyngre än tyngst men det var ju den sista och en minuts gåvila efter är välbehövlig.

Sen är det meningen att jag ska jogga ner i 2 km. Tanken på att jogga känns avlägsen kan jag säga men jag försöker. Tassar en bit, går en bit, tassar igen... det blir nog inga 2 km men det är okej. Klockan är halv åtta när jag passerar skolan där föräldrar lämnar sina barn och jag är rödmosig och nöjd med att ha gjort dagens intervallpass redan innan dagen har börjat på riktigt!

Banan och resten av CarboNOX. Vatten. Dusch. Fixa kvarg att ta med till jobbet och stoppa ner en energiboll i fickan för jag fattar att jag inte hinner sitta ner och äta nu även om jag egentligen skulle behöva det men jag kan inte vara sen till jobbet just i dag. Energiboll tuggas i bilen och där kommer endorfinruschen - jag höjer volymen på Dan Hylanders gamla hit "Svart Kaffe" och sjunger med, tjohoo!

Valsar glatt in på jobbet och har underhållit mina kollegor med små sångsnuttar mest hela dagen. Och ätit, och ätit, och ätit. Kvarg med banan  och bär så fort jag landade på kontoret. Lunch halv tolv. Latte och biskvi efter lunch och tidig middag när jag kom hem så vi åt redan vid halv fem. Känner mig snart hungrig igen.... Man blir så sjuuukt hungrig av intervallpass så fort illamåendet har gått över!

Sen ställdes kvällens möte in så jag får en lugn hemmakväll (ärligt talat rätt välbehövligt) och i morgon går jag in i PT-utbildnings-bubblan igen.

Trevlig tisdag!

Skippade gymmet i dag för att jag kände mig o-sugen på att trycka mig in bland en massa människor som det brukar vara i januari. Och kanske för att jag känner mig lite o-motiverad just nu för att jag inte riktigt har ett träningsupplägg och målsättningar? Hursomhelst blev det en lite lugnare hemmamorgon innan jag tog mig iväg till jobb. Hade tänkt cykla men det blötsnöade så vägarna var hala som såpa så jag fegade ur och cyklade bort till femmans hållplats i stället.

Helt vanlig arbetsdag utan några större grejer, jag kommer ikapp lite mer varje dag och det känns väldigt skönt att mina kollegor faktiskt har lyckats lösa en massa grejer medan jag har varit borta. Nyttigt för kontrollfreakets hjärna att lära sig att hon kan vara borta från jobbet utan att världen går under :-)

Sen åkte jag hem i gråväder och blötsnö. Tog mig tid att andas och ladda om med ett kort yogapass från Yogobe innan jag fixade mat och förberedde för kvällens pass för B.A.B.Y. Runners Team.

När allt var klart - kläder på eller framplockade, passet förberett, maten uppäten och disken diskad - satt jag och chillade med datorn. Det damp in ett mail från Ylab Education. Med mina tentaresultat. Jag vågade knappt öppna men sen var jag tvungen att fuldansa och jubla lite. Dryga 86% och ett VG har jag håvat in på styrkedelen! Wohoo! Nu är den där PT-licensen verkligen inte långt borta - även om cardiodelen förmodligen också blir utmanande med hela två praktiska prov och ett teoretiskt.

Jubellycklig cyklade jag i halkan ner till Bulltofta och B.A.B.Y. Runners Team. Vi körde uppvärmning och löpskolning och sen blev det 4 x 2 min, 4 x 1 min och 4 x 30 sek. Allt kortare intervaller = allt högre tempo! Efter ett varvs nerjogg gick vi bort till utegymmet där jag utmanade gänget i styrkeövningar utan att ligga ner i blötsnön. Det GÅR att köra stående bålstyrka om man bara är lite kreativ :-) Gänget verkade nöjda med passet och jag var nöjd med egen insats. Typiskt trevlig tisdag. Nu ska jag bara ro resten av veckan i hamn också....

Tänk om det går? Tänk om jag kan?

PT-utbildning, dag 14

I många år tänkte jag alltid att "jag kan nog inte" eller "det går nog inte" om många saker jag ville göra. Jag var så rädd för att misslyckas att jag till slut blev rädd för att göra saker som jag inte redan kunde. Snacka om oxymoron - svårt att lära sig nåt nytt på den banan, eller hur? Sen kom utbrändheten och terapin och resan mot att bli hel igen. Då fick jag lära mig att göra saker som var läskiga - gymmet var faktiskt en stor del av min fobiskola, för där fick jag under Thomas vägledning göra en massa saker som jag inte trodde att jag kunde.

Varje gång man klarar nåt som man trodde var omöjligt flyttar man gränserna för det där "omöjligt". Om nån hade sagt till mig för 5 år sen att jag skulle kunna lyfta 100 kg och springa 54 km så hade jag skrattat ihjäl mig. Men det var ju inte omöjligt! Det tog ett tag och krävde lite förberedelse.... sen var det fullt möjligt. Jag började drömma med inledningen "tänk om jag kan" i stället för "det går nog inte" och gjorde flera "omöjliga" grejer.

Jag har velat om PT-utbildningen i flera år. Begränsad av ekonomi, av att tänka att jag nog inte klarar av det, att det nog inte är nåt för mig, att det säkert inte är nån som vill anlita en tant utan att alla vill träna med unga biffiga typer.... När jag började vädra funderingarna fick jag positivt gensvar och många har sagt att jag absolut borde satsa på det - så när Skatteverket mycket vänligt valde att returnera lite pengar till mig i våras bestämde jag att nu, nu är det dags. För tänk om jag kan?

Har jag ångrat mig? Nej, inte en sekund. De senaste två veckorna har visat mig att jag har bra förutsättningar för att arbeta som personlig tränare och de kunskaper jag har nött in dessa dagar har byggt på det jag tidigare har lärt mig. Dessutom har jag - hur knepigt det än låter - viss fördel av ålder och livserfarenhet, och en vända ner i utmattningsdepression är faktiskt ingen skada att ha i bagaget heller.

I dag har vi tentat av allt utom anatomin som redan är avklarad. Massor med ämnen, över 50 tentafrågor. Kunde jag precis allt till 100%? Nä. Det blev stopp i hjärnan på vissa frågor som jag borde ha kunnat och vissa var lite kluriga, men sammantaget litar jag ändå på att jag KAN det här och att jag har skrapat hem minst godkänt på tentan. Efter tentan gick vi ut och åt lunch hela gänget - min tilltänkta runda på stan och fika efter det blev det dock inget av för det blötsnöade och blåste och var minst sagt äckligt ute. Har dock belönat mig själv med ett svinsnyggt träningslinne som jag har spanat på ett tag och nu var det dessutom på rea :-) och sen tog jag bussen hem och har legat i soffan med katt och en bok (som inte handlar om anatomi eller träningslära eller besläktade ämnen) och njutit av att vara ledig på riktigt!

Jag kan, jag vill, jag vågar. När andra delen av utbildningen är avklarad och licensen i hamn ska inget mer stoppa mig. Jag vet att jag kommer kunna hjälpa andra och jag längtar redan. Längtar efter att vara den som inspirerar andra till hälsa och välmående, längtar efter att ha min arbetsplats där i gymmet, längtar efter att få dela med mig av kunskap, erfarenhet och det som är JAG. Göra drömmen till verklighet. Det blir fantastiskt!

Men först - vila, återhämtning. Det märks att jag har "gått miste" om två hela helger och jag är tacksam att jag inte behöver infinna mig på kontoret förrän på måndag :-)

Sista rycket!

PT-utbildning, dag 12

Nu är vi verkligen inne på sluttampen helt plötsligt. Det har känts som om det är eeeevigheter till sluttentan men nu är det i morgon och i övermorgon det gäller!

I dag har vi fått träna på yrket. Först i gymmet med att instruera övningar för våra kamrater - UTAN att visa. Fatta hur svårt det är att beskriva ett marklyft med bara ord :-) men roligt. Och när man själv är försökskanin gäller det att göra exakt som man blir tillsagd i stället för att tänka själv.

Sen fick vi lite "alternativa identiteter" - vars två korta personprofiler som vi skulle representera. Var och en av oss skulle sen intervjua två andra och lägga upp träningsprogram för de två personerna, bara skissa på de första veckorna av en PT-period och ta hänsyn till eventuella skador, hälsoproblem och sånt.

Det var inte busenkelt. Efter intervjuerna var vi klara för dagen och skulle arbeta vidare på egen hand med vårt insamlade material. Det var gott och väl lunchdags så jag kamperade på en närbelägen restaurang där jag jobbade på utifrån mina noteringar och funderingar medan jag stoppade i mig lunch. Jag hade turen (eller kanske oturen?) att få två case med lite inbyggda lurigheter. Ska bli spännande att se på genomgången i morgon om jag har löst dem rätt!

Resten av eftermiddagen och kvällen har i stort sett bestått av pluggande - med ett kort avbrott för att yoga lite. Jobbat mig igenom instuderingsfrågorna och konstaterat vad jag behöver repetera. Repetition av valda delar. Lite nätsurf för att hitta videos, animationer och annat bakgrundsmaterial där det behövs. Mera repetition ur material och noteringar. Ja, ungefär så roligt är det hemma hos mig i dag!

I morgon har vi vår praktiska examination och på torsdag är det dags för teoretisk tenta av hela rasket. Tur att man redan är godkänd på anatomidelen så att jag faktiskt inte behöver plugga in den mera!

Det är inte hur man har det utan hur man TAR det!

PT-utbildning, dag 11

Eftersom det fortsätter blåsa och regna vägrar jag att cykla. Det är inte roligt när det blåser och regnar på tvären... I morse hade jag sällskap vid busshållplatsen. På 4 minuter hann damen ifråga gnälla på vädret, att det var måndag (hon hade definitivt pensionärsålder så jag vet inte varför måndagar skulle vara så hemska?), cyklister som inte ser upp i trafiken och att bussarna alltid är sena. Jag hoppas aldrig jag blir så bitter och grinig! Jag tyckte inte det var så vansinnigt hemskt - att bussen är 2 min sen ute hos oss hinner den komma ikapp på vägen de flesta dagar, vädret är grisigt men vi kan ändå inte göra nåt åt det så det är inte lönt att bli arg på det, det finns många idiotcyklister men jag kan bara se till att uppföra mig snyggt i trafiken, och måndag är det en dag i veckan och så är det med det...

Sen var det skolbänksdags. Träningslära - now it all comes together. Anatomi, fysiologi, hälsolära, biomekanik - hela alltet i en högre enhet. Som mynnar ut i hur man ska tänka när man sätter ihop ett träningsprogram, och vad man ska vara varsam med.

Efter lunch tittade vi på olika typer av träningsmaskiner och vilka organisationer som styr gymvärlden här hemma och utanför Sverige. Och sen blev vi hemskickade med en hemuppgift i träningslära och så de där instuderingsfrågorna. 4 sidor instuderingsfrågor. Ahem. 

Joakim hade lagat mat så jag kunde sätta mig till dukat bord. Eftersom det inte blev nån eftermiddagskafferast så hade jag inte ätit sen lunch och grabben som var bredvid mig på bussen med 4 pizzakartonger levde ett rätt farligt liv kan jag erkänna! Mat i magen, diska undan, köra igång en tvätt och sen plugg.

Maddes kickstart innebär att denna vecka ska ha 5 sockerfria dagar. Det är onekligen roligare att plugga när man kan mula in lösgodis men i dag blev det riskakor med ost och en skål vindruvor i stället. Och te, såklart. När jag pluggade för 15-20 år sedan minns jag att vi öste i oss baljor med te och åt en hel del wienerbröd och hembakat av alla sorter... Well, times have changed! Jag betade av frågorna på dagens träningslära först, tog en kort paus och la sen en timmes koncentrerat arbete på instuderingsfrågorna.

Vissa kan jag. Vissa kan jag inte alls (men okej, det finns bitar vi inte är klara med teorin på så det är OK!), och sen noterar jag att anatomidetaljer som satt som berget för en vecka sen inte längre sitter som berget och att hälsoläran har hamnat lite långt bak i det mentala arkivet. Fasen. Jag KAN ju det där egentligen... Jaja, det är några dagar kvar till tentan och jag har sett att vi har inläsningstid på schemat emellanåt, så jag hinner nog repetera det som behövs! Bara att kämpa på....

Hämtar andan...

PT-utbildning, dag 10

Jo, nu har jag räknat på fingrarna, det är dag 10 i dag. Var alltså dag 9 igår vilket jag ska se till att rätta sen!

I dag var en dag som var designad för att hämta andan. En ganska lättsam och lite kortare dag. Välbehövligt tyckte jag som börjar bli lite trött i mössan - samtidigt som jag längtar efter att få instruera med mina nya kunskaper i bagaget och ser fram emot alla de praktiska momenten som blir fler och fler på schemat!

Vi började dagen med föreläsning i psykologi och sen gick vi vidare till motivation och pedagogik. Vi hann också med att prata om vad vi tycker är viktigt för att vara en bra PT - vilka egenskaper man ska ha. Listan blev lång och det märks att vi ställer höga krav på oss själva :-) Fast nåt av det viktigaste vi tog upp var nog att man ska vara autentisk, våga vara sig själv och inte försöka spela någon annan. Superviktigt, det märks direkt om man har en instruktör som har en "mask" på sig!

Efter lunch var det dags för praktikpass med mer eller mindre träningsvärkande kroppar. Har inte känt mig så plågad men när vi gick på drag- och pressövningar igen så kände jag av gårdagens aktiviteter :-) Fokus i dag var på korrigering och assistering. Var man placerar sig, hur man korrigerar, vilka ord/uttryck man ska använda och undvika, och återigen - hur man kan korrigera fysiskt utan att det blir obekvämt för en själv eller kunden. Sånt man aldrig funderar på som NMT'are för vi håller ju på och kramas och brottas och sånt utan att det någonsin missuppfattas.... men jag måste komma ihåg att det finns andra potentiella kunder än NMT'are! Instruktion - praktik - korrigering från Anatoli - mera praktik - och så en sammanfattning.

Vi avslutade med en kort repetition av principerna för att applicera biomekaniken som vi förväntas kunna på tentan och sen blev vi hemskickade med en hemuppgift i psykologi och utlovade instuderingsfrågor på mailen under kvällen. Fast vi fick också veta att vi nog behöver vila lite efter att ha kört hårt nu i 10 dagar. Instuderingsfrågorna har ännu inte landat in så jag chillar i soffan helt enkelt. Fyra dagar till, sen återgår livet till det normala och jag behöver hålla koll på om det är måndag eller lördag igen!

Excentriskt i dag!

PT-utbildning, dag 9 (tror jag)

Jag har tappat räkningen, tydligen. Men jag tror att det är dag 9 av 14 och vi har 5 dagar kvar. Tror, alltså - för man blir ohyggligt dagvill när alla dagar ser ungefär likadana ut och helger inte finns!

I dag har vi mest haft hälsorelaterade föreläsningar. Kostlära, ätstörningar (och besläktat material) och lite grundläggande kunskap om de vanligaste folkhälsoproblemen. Efter eftermiddagskaffet kom Anatoli och då var det dags för dagens träningsinput: Genomgång av teori bakom och teknik vid excentrisk träning, och sen upp i gymmet för att testa det i praktiken.

Dagens pass var enkelt: en dragövning, en pressövning och en benövning. 3 set om 8 excentriska repetitioner på varje, belastning minst 105% av det man klarar i en repetition. Givetvis då med kompisar som hivar upp/ner vikten så att man inte ska flytta på den själv på andra hållet.

Bänkpress var ju givet eftersom vi precis hade testat 1RM på den, och som våra två andra övningar valde grabbarna och jag latsdrag och benpress. Vi började i benpressen. Märklig känsla att ligga där och veta att den där vikten är så tung så den är kapabel att mosa dig om det skiter sig men att så fort du hojtar till så kommer dina kompisar att hiva upp vikten så att du inte avlider... Och så blir man ohyggligt trött i musklerna - och i huvudet.

Förutom att det är ganska tungt att utföra övningen så måste man vara pigg och alert när man själv ansvarar för att assistera sin kompis så det här är inte särskilt lättsam träning! Jag förväntar mig hysterisk träningsvärk i morgon och ännu mer på måndag. I morgon har vi sovmorgon och börjar först klockan tio. Fast jag somnar nog ovaggad i kväll igen!