- ja, och sen fick vi Covid...

 6 veckor senare. Nyårsdagen hade jag många planer för 2021. Den 3 januari tappade jag smak- och luktsinne väldigt abrupt och dagen efter testade vi båda två positivt för Covid-19. Den där tröttheten och hostan som jag trodde var luftvägskatarr och vintertrötthet var alltså coronavirus. Vi bad A som vi visste hade antikroppar att handla det viktigaste, la in en beställning på Mathem, informerade alla som behövde veta och försökte att inte få panik, tror jag. 

Upplevelsen var som en rejäl förkylning med lite influensasymptom. Men både förkylning och influensa har ett förlopp man känner igen och man märker när symptomen klingar av. Nu var det snarast som om någon drog ett antal symptom i ett litet lotteri varje dag. Feber, hosta, huvudvärk. Nästa dag är febern och huvudvärken borta men i stället får du nästäppa och ont i magen. Genomgående var en enorm törst och sen var det svårt att äta när inget smakade nåt. Vissa saker var rentav obehagliga att ha i munnen - svamp, till exempel. Det där med att pigga upp sig med något gott när man är sjuk var också helt omöjligt! 

Jag tvingades avsluta min runstreak på dag 295 vilket var ganska surt såklart. Men på det igen. Under hela sjukperioden var vi ute och promenerade varje dag för att få frisk luft och hålla kroppen igång. Den 15 januari började jag försiktigt springa igen - långsamt och ganska kort men det gick. Den förlamande tröttheten höll i sig en vecka in i februari. Inte att jag var trött hela tiden men om jag gjorde lite för mycket så blev jag jättetrött och orkade liksom inte komma igång igen. Vissa arbetsveckor var rätt plågsamma när jag var helt färdig redan tisdag kväll och släpade mig i nån sorts zombieläge till fredag eftermiddag för att sen vila hela helgen. Och då jobbar jag ändå hemifrån och chefen och kollegorna var helt med på att jag inte riktigt var uppe i min sedvanliga effektivitet utan mest såg till att få undan det viktigaste! 

Nu har orken någorlunda kommit tillbaka även om löpningen inte alls är på samma nivå som innan jag blev sjuk. Kroppen håller och uthålligheten finns också de flesta dagar, men fart finns inte. I början kunde jag bara springa jättelångsamt, förra veckan hittade jag ett lite snabbare tempo (dvs långsamt) men några fartökningar eller så är det absolut inte frågan om. Det är också först senaste veckan som allting smakar och luktar som vanligt igen så det har varit ganska segt. 

Just för att återhämtningen har varit så seg har jag mer eller mindre bestämt att i alla fall februari ut ska jag inte stressa nåt på löpfronten. Jag springer varje dag men oftast kort och lugnt, fokus är mest på att komma ut i friska luften och röra på mig. Nåt försök till intervallpass varje vecka (gärna med ljudfil som stöd) men där det är helt okej att intervallerna går i lugnt distanstempo. Det är liksom ingen panik. Jag har inga tävlingar som väntar, inget stort uppsatt mål - det viktigaste är att jag får komma tillbaka i egen takt och orkar med min vardag. Vi har kört Winter Camp med Runacademy sedan vecka 3 och det är tur för mig att jag har kompetenta och starka ledare som har gjort allt jag inte orkat - eftersom jag fortfarande inte kan springa och prata samtidigt är det svårt att löpcoacha! 

Tur i oturen att de senaste veckorna har varit kalla, oftast klara och väldigt vackra så mina lunchrundor har varit superhärliga. Jag har verkligen njutit av alla möjligheter att vara ute (med underställ och fleecebuff etc), tagit extrapromenader till biblioteket och walk&talk med kollegor för att få en extrasväng ut. Så även om det har blivit mindre löpning tycker jag nog att jag rör på mig och försöker vara så aktiv som det går. 

Det är söndag kväll och vi har firat alla hjärtans dag med utflykt till Öresund. Långpromenad vid havet, titta på drivis, njuta av solen och fika ute. Precis vad vi behövde (och det kostade inte en extraspänn eftersom vi hade fikat med oss hemifrån). Linas Matkasse har landat och är uppackad så veckans middagar är förberedda. Nästa vecka är en helt vanlig vecka som vi ska försöka få lite flyt i! 

Okej, oktober. Vad hände?

Oktober alltså. Jag borde egentligen ha lärt mig att det är så här varje år men ändå kommer det oväntat! Oktober har dundrat förbi i full fart utan särskilt mycket extrautrymme. Jag har gjort det jag skulle, fått ihop dag efter dag och vecka efter vecka, Det har varit fullt ös på jobbet med nya projekt och gamla uppföljningar och såklart det dagliga operativa arbetet så jag har emellanåt fått påminna mig själv om att bara vara och andas. 

Eftersom även Joakim har haft fullt ös och växlande arbetstider (vilket betyder att vi knappt ses vissa veckor eller bara ses för att jag jobbar hemifrån) så rundade vi av oktober med en stughelg i skogen. Vi hyrde en stuga i Kosta med närhet till både fiske och motionsspår, packade med oss god mat, vin och snacks och tog time-out från vardagen. 

Det var väldigt, väldigt skönt. En helt kravlös helg. Lördag gick Joakim upp tidigt för att åka och fiska och stugan var så pass liten så det där med att jag skulle kunna somna om medan han frukostpysslade var inte ett alternativ. Så redan halv nio gav jag mig av på mitt äventyr i löpspåret. Vi hade 300 m till ett motionsspår där längsta slingan var 8 km och min plan var att jag skulle tassa runt den 2 varv. Utan problem hittade jag till slingan och orienterade mig lite vid spårcentralen innan jag gav mig av. Första kilometern var en bred grusstig, visserligen i vacker miljö, men jag hann undra om det verkligen var värt att springa 8 km på sånt tråkigt underlag... Precis lagom till den tanken kom svängde stigen av ut i skogen och därifrån var det mest bara fantastiskt hela vägen! 

Mysiga stigar på varierat underlag. Lite småkuperat men aldrig riktigt tuffa backar. Stenar, mossa, gräs, rötter. Små bäckar, stora sjöar. Nån enstaka sträcka på en grusväg, alltid välmarkerat. Och så var jag dessutom nästan ensam i skogen, jag träffade 2-3 hundrastare precis i början av spåret men annars såg jag inte en människa. 

Givetvis sprang jag "vilse" en gång (valde fel stig i en korsning eftersom jag tittade på skogen och inte markeringarna!) och hamnade vid en fantastiskt vacker liten sjö. Klart värt. Bara att vända tillbaka till nästa röda stolpe sen. Och på andravarvet fick jag för mig att leta upp Joakim vid hans fiskesjö vilket gav lite konflikter med Google Maps men på andra försöket lyckades jag hitta rätt och hitta honom på en brygga. Där han hade en hel fiskesjö för sig själv vilket också var ganska lyxigt enligt honom! 

Lördag kväll hade vi bokat bord på områdets restaurang som markadsförde sig mycket på lokalproducerat kött och vilt. Alltså köttet var det inget större fel på men för övrigt konstaterade vi att vi helt enkelt har blivit för snobbiga för den typen av restauranger. Där köttet visserligen är fint och välbehandlat men såsen känns som halvfabrikat, servisen inte vet något om varken mat eller vin och notan blir fel två gånger innan det blir rätt ;-) Jaja, också en upplevelse att lägga till i katalogen helt enkelt och så vet vi att en annan gång ska vi packa med oss mer egen mat bara. 

På hemvägen hann vi med ett besök i outleten och fick med oss en brödkniv och en stekpanna hem som vi faktiskt har behövt i över ett år så det kändes som bra och nödvändiga inköp! 

Och nu är det november. November bjuder på fler dagar på hemmakontoret pga ökade restriktioner. Vilket känns helt ok eftersom det ger lite extra flexibilitet - men också såklart lite tråkigt. Men eftersom vi inte lyckas hålla nere smittan och är för släpphänta med de regler som gäller så får vi helt enkelt ta konsekvensen! 

I dag är jag dock ledig från jobbet (jag bokade en extra ledig dag just in case) och tänker inte göra särskilt mycket nytta utan mest såsa. Vädret ute är mest stormigt med lite regnskurar så dagen lämpar sig utmärkt för hemmamys med katt! 

Livet ändå. Tänk så mycket KRAFT vi har själva!

 Det har varit en kärv jobbvecka. Mycket för att stressade kollegor har tappat fokus och jag har fått jaga in material innan deadline. Dessutom grejer där jag inte själv har haft förutsättningar att bara GÖRA utan har varit helt beroende av nån annans insats för att inte fastna. Det har gått... sådär, kan man säga. Samtidigt som samma kollegor har bett mig om hjälp med en massa frågor som jag har stöttat dem med så har jag inte själv riktigt upplevt samma support. Det gjorde mig både trött och irriterad för jag avskyr att behöva jaga vuxna människor! 

Joakim hade inte heller haft nån särskilt lysande vecka så vi var hyfsat griniga fredag kväll båda två och inte något vidare bra sällskap. Men sånt där brukar ju gå över när man sover på saken, Lördag morgon, Joakim stack iväg till sin sedvanliga frukost, jag joggade en kortis och åt hemmafrukost. Kände mig lite ynklig - inte sjuk eller så, bara lite ömtålig liksom. När Joakim sa att han inte ville följa med och simma funderade jag ett ögonblick på om jag också skulle maska men bestämde mig sen för att det är lika bra att åka iväg och träna vattenvana och sim-ork en timme. Det visade sig vara en bra idé. För det första var vi inte så många på passet och för det andra fick vi flyga fram med både paddlar och fenor större delen av tiden vilket gör att man känner sig supersnabb. 

Lunch och vila funkade bra sen och på eftermiddagen tog vi en långpromenad i parken. Vände hemåt när det började regna, jag smet in på affären och handlade lördagsgodis och Joakim började med middagen. Efter vår favoritpasta och ett glas vin kändes livet ändå bra mycket bättre än det gjorde 12 timmar tidigare. 

Vi pratade lite om vad vi mer skulle hitta på och vad vi var sugna på. Det slutade med att vi bokade en stughelg i Småland och bestämde oss för en söndagstur i skogen :-) 

Så i dag när jag gick upp så joggade jag min sedvanliga morgonrunda och skjutsade in kalljästa bullar i ugnen till söndagsfrukosten. Efter frukost packade vi ihop och organiserade oss. Mackor och termosar, extrakläder, och så handlade vi lite nybakat på vägen. I Skrylle investerade vi i Naturpasset-kartan och gav oss sedan av med karta och kompass. Liiite skakigt till en början och en felbedömning (kontrakurs kanske eller allmän förvirring?) gjorde att vi hamnade på en helt annan plats än tänkt. Jahapp, så kan det ju gå ibland - men vi lyckades sedan identifiera oss till vad vi trodde var rätt plats på kartan och dubbelkollade sedan genom att leta upp närmaste kontroll. Sen tog vi mack-paus, letade upp några kontroller till och traskade sedan Skåneleden tillbaka till Skryllegården. Parkeringen var totalt fullsmockad då så vi var ändå rätt glada att vi hade varit tidigt i farten! 

Och nu, såhär en söndag kväll, känns allting mycket bättre. Lite perspektiv på jobbgrejerna och en massa frisk luft gör stor skillnad. Och helt ärligt - jag hade också kunnat välja att sitta kvar i soffan och tjura. Inte åka och simma (bli trött i kroppen är ofta en bra lösning för att få lite lugn i huvudet!), inte gå på promenad, inte laga god mat. Men är det något jag har lärt mig de senaste åren så är det att det som har allra minst effekt är att jag sitter kvar i soffan och tycker synd om mig själv. Visst, det är inte alltid halleluja, ibland vill jag mest av allt skylla på alla andra men det är faktiskt mitt liv och mitt ansvar. Offerkoftan föredrar jag att krypa ur så fort jag märker att jag har den (hey, jag trillar också dit!). Min bästa lösning när jag behöver en mental "omstart" är utomhus och fika. I kombination eller separat. En löprunda eller en promenad, kanske med en takeawaykaffe eller en termosmugg för utefika. Eller så kan det vara skönt att vara ute och springa i riktigt ruskväder och komma hem till hett te och en ostmacka. 

För oftast är det inte hela världen. För det mesta är det lite ömma tår som nån har trampat på eller nåt som inte gick riktigt som jag tänkt mig - det är faktiskt inte jordens undergång eller nåt jättedrama. Med lite perspektiv och en bra återhämtningshelg så löser sig det mesta!

Och så tillbaka i balans igen

Det har varit en omtumlande vecka. Mycket frustration och känslostormar varvat med positiva upplevelser. Jag söker medvetet sånt som jag vet ger mig energi - exempelvis lockar inte gymmet alls med starka ljus, halvdålig musik och andra människor, medan morgonjogg i kyla och mörker funkar alldeles utmärkt. Några missade styrkepass är inte hela världen en sån vecka, det löser sig nog med tiden.

Jag hade ett väldigt bra samtal med min chef i veckan som gav utrymme för att ventilera lite frustrationer och funderingar och gav hopp framåt. Det finns massor av roliga grejer för mig att ta mig an men jag får inga nya uppgifter just nu, jag ska överleva fram till jul först!

I går var det julfest med jobbet. Jag hade inte anmält mig - jag vet att det inte är nån idé. Hur gärna jag än vill det så kommer jag aldrig tycka att julfester med 200 deltagare är roligt, det är bara jobbigt Särskilt när alkoholen blandas in... Så jag åkte hem i vanlig tid i stället, bytte om och tassade 9 km i ösregn i tomma motionsspår. Varm dusch, varm dryck, matlagning och soffläge i stället för att försöka mingla och vara social.

Dagen i dag har mest ägnats åt myspys. En kort vända till affären i förmiddags och 45 minuter på yogamattan medan Joakim var i crossfitboxen. Sen har jag bakat saffransbullar, förberett för morgondagens bak, lagat middag på diverse rester och så har jag hunnit titta ikapp på julkalendrar, läsa och vila. Det känns lugnt inombords men jag längtar efter att få springa i morgon igen!

Välkommen, inre treåring....

...eller nåt....

Nu är jag där igen. Friskskriven, i princip återhämtad, men fortfarande nära gränsen. Otålig, redo att gasa, men tvungen att köra med handbromsen i ett tag till. För jag kommer inte orka om jag matar på i vanligt tempo. Och DET är fruktansvärt jobbigt!

Frustrationen är enorm och det är inte alltid jag har den under kontroll. Frustrationen över min egen ineffektivitet, för hjärnan är fortfarande långsam och rutinuppgifter tar lång tid. Lägg ihop det med IT-system som inte alltid är optimala och verktyg som är lite ineffektiva emellanåt så förstår du - det går för LÅNGSAMT! Vilket provocerar ett och annat meltdown och det är såklart synd om omvärlden som landar mitt i det. Men jag blir så arg, så arg..... och jag har inte kontroll på den där inre treåringen. Gränsen går dock vid att ligga på golvet och skrika även om det har varit bra nära ibland!

Jag parerar med löprundor, vila, fikapromenader eller andra andningspauser. De behövs. En kort paus, så får jag kontroll på läget igen - till nästa lilla bryt. Jag vet att det blir bättre, jag vet att det bara är just nu och att det går över, men det är tufft alltså!

Tur att det finns "plusenergi-aktiviteter". Som löpcoaching t ex. Full fart i kyla och mörker med Runacademy i går, julavslutning med applåder och skumtomtar. DET gör skillnad!

Minisemester i Simrishamn

Efter en utmanande vecka med bl a en tandoperation (jag sparar er för detaljerna men festligt var det inte!) kändes det som en oerhört fin belöning att få ta en minisemester. Jag hade organiserat mina arbetstimmar så att jag kunde lämna kontoret tidigt fredag eftermiddag och strax efter två satte vi oss i bilen och styrde mot Simrishamn för att avnjuta vårt bokade paket på hotell Svea och Nordic Sea Winery.

Det var grått och lite småregnigt därute men en dryg timme senare var vi ändå framme och parkerade bilen utanför hotell Svea, checkade in och begav oss sen ut för att jaga fika. Det är inte utan att jag omfattar Simrishamn med en viss kärlek efter två målgångar på maraton - och sträckan uppför gatan mot torget lockade fram en hel del minnen! Vi satte oss på Café Kagan - ännu en gammal favorit. För efter förra årets Österlenmaraton var det där vi fick komma in i värmen, äta kanelbullar och prata med andra löpare. I dag var det lite annan stämning men fikan var lika god för det!

17.15 hämtade taxin oss och två andra par och skjutsade oss till Nordic Sea Winery där vi inledde kvällen med lite bubbel innan det var dags för vinerivisning i lämplig klädsel... Joakim sa att jag var en omvandrande färgkatastrof och det hade han möjligen rätt i :-D

Efter rundvisningen var det dags för vinprovning som var lättsam och rolig. Inga superviner utan alla fem under hundralappen men absolut lärorikt för det. Olika druvor, olika smak och karaktär - och charkbrickan sen, med en favoritost, tryffelsalami och fänkålssalami. Gott!

Sen fick vi välja vin till huvudrätten med vänlig handledning av personalen innan vi serverades en god skinkstek med diverse tillbehör och en chokladig efterrätt med finkaffe till. Miljön är supertrevlig och det fanns massor med vin att glutta på för den som var nyfiken innan taxin skjutsade oss till hotellet igen. En god natts sömn i superskön säng och en fin hotellfrukost innan vi vände hemåt - med en sväng via Kiviks Musteri för att handla lite.

Tack vare att vi åkte så tidigt kändes fredagen nästan som en hel ledig dag och väl hemma hade jag både energi och sug efter en skön milrunda i löparskor - och det är mera helg kvar. Win!

När det inte riktigt blir sådär bra som man tänkte sig...

Det har varit stiltje på bloggen i fyra veckor och tja.... jag har tagit sats flera gånger för att skriva men inte riktigt velat sitta ner och reflektera. Det kändes för jobbigt. För den där veckan när Tiya var sjuk och allting var jätteslitigt var antagligen lite av en räddare i nöden, två arbetsdagar hemma blev en välkommen paus från en försämrad arbetsmiljö.

Vi flyttade vårt kontor i början av september, och det innebar bl a att jag blev av med mitt lilla egna rum.Vi hade bett om och fått utlovade anpassningar - t ex draperier som både dämpar ljud och minskar synintryck. Tre veckors leveranstid utlovades. Nu har det gått ungefär det dubbla antalet veckor och ingenting är på plats än, så förra veckan rasade allt.

Min stress-skadade och f d utbrända hjärna klarade inte mer. Helgens återhämtning räckte allt kortare, förra veckan var jag helt slut när vi kom till måndag lunch och det räckte. Turligt nog för mig hade vi en teamdag inbokad på tisdagen så jag släppte bomben i chefens knä och bad om hjälp att lösa det. Mina kollegor är extremt bra och förstående och hittade flera bra lösningar. När jag kom till kontoret på onsdagen möttes jag av två st redan i receptionen, dessutom hade de redan fixat med skärmväggar runt min arbetsplats och beställt en tillfällig datorutrustning att ställa in i mötesrummet så kan jag sitta där och stänga om mig också. Lysande!

Givetvis är inte allt bra och fantastiskt på studs. Det är fortfarande skört och kärvt och nära till tårarna ibland. Effektiviteten på jobbet är lägre, hjärnan gör inte riktigt som jag har tänkt mig alla gånger men jag står upp, jag klarar min vardag och jag fortsätter bygga tålighet och motståndskraft med träning. Kommande vecka väntar lite tjänsteresa och jag ser fram emot miljöombytet och slår bort tankarna på dåligt samvete för det jobbet som inte blir gjort just de dagarna.

Både september och oktober har ju så här långt levererat alldeles fantastiska höstdagar för löpning. Vackra, dimmiga soluppgångsmorgnar, lysande höstfärger i skogen och frisk luft. Det har varit ett nöje att vara löpare många gånger! Även styrketräningen har gett mig massor av energi, många tidiga mornar på gymmet har producerat hiskelig träningsvärk men också endorfiner och gott humör. Jag tackar träningen för att jag har klarat den här vändan "nästan in i väggen" så pass bra ändå - tillsammans med Joakims markservice på hemmaplan och massor av kärlek har det varit helt ovärderligt.

Och nu då? Nu gäller det att hitta tillbaka. Fortsätta hålla ordning på mat och träning, få sömnen att fungera och återhämtningen att räcka till. Det ljusnar redan, det märker jag, och jag har massor med bra verktyg. Som jag sa till min chef så är det ingen idé att skicka mig till företagshälsovården eftersom jag vet precis vad jag behöver - och alla kuratorssamtal i världen gör exakt noll nytta så länge min arbetsplats inte är anpassad för mina behov.

Nästa vecka är en planerad "vilovecka" på träningsfronten eftersom jag är på resande fot några dagar och det passade bra med en vilovecka just nu efter en del tunga veckor. Jag kommer springa några pass och göra ett core-pass som ingår i Runacademys höstutmaning, men simningen har paus denna vecka och styrketräningen får vila en vecka innan jag drar på igen. Känslan är försiktigt positiv - inte minst för att jag vågar reflektera över hur jag mår.

Första hela veckan - fullt ös!

Tillbaka till vardagen på riktigt. Fast inte riktigt som vanligt, för Joakim är ju hemma hela tiden nu. Vi är två som lagar mat, två som diskar, två som tvättar, två som somnar i soffan på kvällarna.... Vardag. Älskade vardag.

Denna vecka har bjudit på matkasse-hjälp i köket och det är just nu rätt gött med matkasse varannan vecka. Slippa tänka och planera äger fortfarande och de fyra rätter av veckans fem vi har lagat har varit bra!

Annars har kosten denna vecka varit lite påverkad av att jag äntligen var hos tandläkaren och drog ut min problem-tand. Det är väl egentligen inget jag har längtat efter (med tanke på tandvårdsrädslan) men samtidigt så ORKAR jag inte med den där tanden längre. Först rotfyllde vi den. Sen tuggade jag sönder den. Okej, den behövde en krona så då fixade vi det. Fast klant med fixeringen betydde att hela kronan fick göras om (på garanti) inom ett år. Den nya kronan lossnade, vi fixerade med annan cement. Den lossnade igen och denna gång fästes den med ett stift på tandresten under. Gissa hur glad jag blev när jag kände före sommaren att kronan var lös IGEN? Temporär lagning och tid för tandutdragning efter allas semestrar.

Det känns skönt att vara av med problemet men det är inte så mysigt att ha en lucka i tandraden och en krater i tandköttet! Det har blivit flytande kost några dagar men nu har det läkt så pass att jag klarar vanlig mat i små bitar om jag tuggar på andra sidan.

Med tandutdragningen följde också två vilodagar, jag var praktiskt nog ute och sprang på morgonen innan tandläkarbesöket (se till att få in träningen + dämpa ångesten, två i ett typ), vilade sen två dar och körde ett rejält backintervallpass i går och ett löparfyspass i dag. I morgon - distanspass.

Nästa vecka är planen att börja återgå till normal träningsstruktur igen. En morgonjogg, ett intervallpass, ett distanspass varje vecka. 2-3 pass på gymmet - helst tre om det går. Och så ska jag börja simma! Jag har anmält mig till en simkurs som passar min nivå och ska ta tag i det där med teknik, frisim och ryggsim. Håll tummarna för att det blir en bra upplevelse?

Recept på semester - 2018 års version

Sista veckan innan semestern var rätt galen. Jag vikarierade för tre kollegor och skulle dessutom förbereda för egen ledighet så jag sprang. Och sprang, och sprang, och sprang lite till. Så tacksam för att ha sista arbetsdagen på en tisdag, de sista två dagarna hann jag lämna över till den kollega som kom tillbaka och få ordning på allt som skulle lämnas.

Sen var vi hemma en dag och packade och fixade, och så åkte vi på årets sommarresa den 26 juli - en torsdag. Båtresan som gud glömde Trelleborg-Rostock (boka en utsideshytt på den här linjen!) och en kort biltur till Zingst. Där hade vi fyra övernattningar innan vi åkte vidare till Binz på Rügen och bodde i tre nätter där innan vi reste hem. Vi har cyklat, badat, promenerat, ätit pizza i en trädgård, duckat för en regnskur, ätit glass, druckit bubbel, solat och bara njutit.

Sen kom vi hem (båtresan hem var värre än utresan!), vilade en dag och så drog jag igång sommarens renoveringsprojekt och målade om hallen uppe och nere. Fem dagar med målarfärg i håret plus en dag för lite extra piff - klart. Nu är det Malmöfestival, vi har lyssnat på Wilmer X, ätit fish'n'chips, tittat på folk, sprungit intervaller och lyft tunga saker. Jag har tre lediga dagar kvar och ska maxa semesterkänslan tills vardagen infinner sig igen på torsdag!

Receptet: En veckas njutning, en veckas renovering, en veckas chill. Helt klart vinnande koncept. Att börja med att bli totalt ompysslad för att sen hitta tillbaka till vardagen via målararbete. Det där med att måla om är rätt tacksamt, man ser liksom resultatet direkt :-D

Återhämtning. Och sen?

Återhämtningsvecka. Det har varit ganska skönt. I måndags skrotade jag mest bara runt och gjorde ingenting. Tisdag stack Joakim iväg och sprang (mina hälsenor var definitivt inte redo för det!) och jag rullade ut yogamattan och lät Milla Floryd guida mig genom rörlighet och rotationer. Mycket trevligt! Onsdag hade jag hand om ett gäng NMT'are som fick jobba rätt hårt och torsdag drog jag fram yogaläxan från Yogobe som också är planen i morgon.

I dag har vi faktiskt varit på gymmet och jag har så smått fått ordning på hur jag ska styra upp min träning kommande månader. Bara en sån sak!

Tanken är att jag ska lägga mer fokus på styrketräning, bygga muskler och stärka upp mina svaga punkter. Jag har (tyvärr, kan man säga!) ett alldeles utmärkt recept på just det från 2015 när jag körde PT-online med Madeleine Rybeck. Sjukt bra styrkepass anpassade för en löpare som vill bli starkare och som dessutom är apdålig på chins och armhävningar :-D Lite tragiskt är det ju att upplägget fortfarande passar såhär tre år senare men samtidigt känns det rätt bra att bara kunna göra som nån annan bestämmer. Framför allt betyder det att jag inte hoppar över övningar jag hatar....

Så i dag blev det ett rygg/bålpass. Chins med gummiband (de var kriminellt dåliga men vad hade jag förväntat mig när jag inte gjort chins på ett halvår liksom???), Y-lyft, pulldowns, sidocrunches m.m. Och så maghjulet - även kallat förnedringshjulet. Det var inte särskilt vackert men förmodligen effektivt!

Vidare i planen ligger såklart ett benpass (tungt, som Maddes benpass alltid är) och ett överkroppspass med en massa armhävningar. Grattis till mig. Så nöter jag på med de passen några varv och sen plockar jag fram nästa månad som jag har sparat, så har jag att göra ett halvår eller så!

På löpfronten tar jag just nu hjälp av Runacademys träningsplanerare. Bara för att ha lite struktur och variation. Så i morgon ska jag tekniskt sett springa 50 min distans men vi får väl se vad vi är sugna på att göra. Naturpasset i Skrylle, en dag på stranden eller nåt annat? Det är inte tanken att jag ska ta upp löpningen på allvar förrän i augusti så dessa veckor använder jag bara planeringen som inspiration.

I dag har vi annars "lekt semester". Tränat, skrotat runt i Västra Hamnen, ätit pizza, promenerat längs stranden, solat och druckit finkaffe. Inte alls hemskt. Jag räknar ner nu - sju arbetsdagar till semestern. I can do this!

Post-race-blues eller post-race-planering?

Det är lite olika det där. Ibland blir det verkligen en dipp efter uppnått mål, ibland blir fokus snarare på "next steps". Eftersom jag inte uppnådde mitt mål på BUS var jag inledningsvis lite småtjurig och tankarna gick i banor som "jag kanske ska ta och sluta springa jättelångt och göra nåt annat i stället" för att jag tänkte att jag skulle vara färdig med ultra. Men jag är inte färdig. Jag vill fortfarande mera. Så i stället för tankarna om att sluta kom i stället tankarna om vad jag kan göra annorlunda för att nå målet nästa år!

Det här representerar min plan och mina tankar. Först och främst att jag inte gör det för att någon annan ska tycka att jag är "good enough" - utan för att jag vill det. För att de senaste ultraloppen har gett så härliga upplevelser och nya vänner som jag inte vill släppa nu, för att det fortfarande är roligt.

Sen har vi styrketräningen. Den har jag haft svårt att få fart på för att jag inte visste vad jag ville med den - var det rehab eller prehab, lyfta tungt eller lätt, nödvändigt ont eller roligt? Nu vet jag. Jag vill ha tillbaka lite mer muskelmassa för jag gillar mina muskler. De är bra att ha som energilager och de gör mig hållbar även om de väger lite.

Jag vill njuta av löpningen men jag vill också träna fart. Jag ska plocka fram allt jag vet om att bli snabbare på milen. För jag är fullt medveten om att jag har sprungit långpass men att de har blivit långsammare, att konditionen kanske har dippat lite och att jag inte har tränat fart som jag borde. Så lite mera tröskel- och intervallpass på schemat och sen ut i skogen och tassa. Mer snabbt och långsamt, mindre mellanmjölk. Bättre kondition betyder att det sliter mindre att springa långt och långsamt sen.

Simningen fick vara med på ett hörn för i höst har jag gyllene möjligheter att gå en simkurs och förbättra min teknik - så det har jag bestämt mig för att ta tag i nu. Dels är det fantastiskt som vinterträning och rehab, dels finns det ett pannbensbyggande i långa simpass som är besläktat med ultra, och dels har jag fortfarande inte släppt tankarna om swimrun och triathlon!

Men först - lite vila. Vilovecka denna vecka, har jag bestämt. För att hälsenan ska bli lite mer normal igen (den är redan mindre svullen så det kommer gå fint), för att pyssla med lite mer planering och hitta träningssuget. Bara lite yoga ska jag ägna mig åt - njutyoga, ha-gott-om-tid-yoga, inte panikyoga och måsteyoga.

Fram till och under semestern blir det ostrukturerad träning. Lite vad jag har lust med, kravlöst. Men sen - sen gräver jag fram styrketräningsprogrammen och planerar löpningen för att få en bra start på hösten.

Jag har en plan. Och tanken är att när vi passerar nyår har jag en bra grund att bygga på när det är dags att förlänga långpassen, förlänga intervallerna, köra mer explosiv styrka i stället för muskelbygge och hitta tillbaka till evighetsmaskinen!

Sur och grinig i dag....

Jag vet faktiskt inte varför. Jag har med alla medel försökt få till en bra måndag men jag är otroligt grinig. Som i "ja hela världen tänker ju ändå vara emot mig så då kan jag lika gärna vara sur tillbaka", typ. Visst, det var lite rörigt på jobbet och jag la en massa tid (plus min lunch...) på ett möte som gav mig exakt TVÅ minuters värde (av 45 minuter är det rätt skralt!)

Men hey, det är bara en måndag i ett år av dagar. Ibland är det så. Jag funderade på om jag skulle ge mig ut och springa men satt och pratade med katterna en halvtimme i stället, lagade middag, drack te och andades. Det var rätt skönt - att bara acceptera känslan av grinighet utan att behöva göra något åt den! Dagens motion blev (utöver transportcyklingen) en kvarts morgonyoga med fantastiska Milla Floryd på Yogobe och en extra cykeltur bort för att mata en kompis katter + hem igen via Netto.

Så kan det alltså bli ibland. För övrigt är veckans plan att samla en massa löpkilometer så jag får ju att göra när jag nu har missat en hel dag. Dubbelpass till helgen, eller nåt....

Återhämtning - en heltidssysselsättning?

Nja. Inte återhämtning på heltid, för det hade inneburit sjukskrivning, och så stressad har jag trots allt inte varit. Men det är ingen hemlighet att det har varit en tuff vecka att ta sig igenom eftersom jag har haft mycket att ta ikapp som inte har hunnits med de senaste två veckorna.

Egen träning? Nä. Inte prio. Jag har haft fullt upp med att ta hand om mina PT-kunder och ta hand om mig själv. Att sova, äta och återhämta mig kändes viktigast - så det blev huvudfokus. Sen hade jag en störtskön ledig dag i onsdags där vi inledde med att åka till Ystad Saltsjöbad redan tisdag efter jobbet. Vi badade, vi låg i sköna sängar i "Fireview" och drack champagne och pratade om allt och inget. Sen bytte vi om och promenerade till Villa Strandvägen för att mumsa i oss en femrätters gourmetmiddag med tillhörande viner. Sova i mjuk hotellsäng och vakna till fantastisk frukostbuffé i morgonsol - säker vinst!

Då kände jag att hjärnan sakta höll på att återgå till normalläge och jag försökte hålla fast i känslan. Onsdag eftermiddag spenderades på gymmet och sen blev det en något lättare middag och hyfsat tidig läggning. Vaknade tyvärr tidigt och tänkte på jobb torsdag morgon så helt färdiga är vi inte med den där återhämtningen! Men jag lyckades ändå hålla ihop mina två jobbdagar och kom hem till helgvila. Dessutom var jag så intelligent så jag la 10 minuter på att sätta ihop och skriva rent att-göra-listan innan jag åkte hem vilket innebär att jag "tömde" hjärnan på jobbrelaterat och därmed har sovit gott i natt. Skönt. Det tar sig.

I dag har vi haft "lekdejt". Ja, man kan inte kalla det nåt annat. För vi hängde med Martin till tyngdlyftargymmet och lyfte tunga saker i två timmar och det var superkul men bitvis frustrerande när kroppen inte riktigt gör som jag har tänkt mig! Fick testa att knäböja med knäskydd och lyftarbälte, kan inte alls bestämma mig för vad jag tycker om det men det var intressant att prova. Lyftarbältet gav vissa 80-talsvibbar och getingmidja.... Hoppas vi får fler tillfällen att få lite träningstips av Martin för det kändes helt klart utvecklande även om han är sjuuuukt irriterande när han böjer 180 kg! Nåja, jag lyckades i alla fall marka 80 kg i dag och det kändes helt okej så jag ska nog våga lasta på lite mer i veckan.

Vad morgondagen kommer bjuda på är ännu oklart men det är åtminstone ännu en hel dag att göra vad jag vill med! 

Veckan som kommer då? Begränsat med kvällsaktiviteter. Fokus på att återskapa regelbundenhet i egen träning. Springa igen. Yoga, andas, våga lägga mig tidigt när jag behöver det. Fortsätta komma ikapp på jobbet och fortsätta skriva listor så jag upplever att jag har koll och slipper lägga resurser på att komma ihåg allt jag måste göra. Jag har en plan, åtminstone!

Vägen tillbaka till normalläge

Jag klarade det! Torsdag lunch skickade jag in den rapporteringen som dominerade hela veckan och började sedan jobba på att komma ikapp med allt annat som fått stå åt sidan. Jag är helt klart inte i mål men det kommer nog.

Att hjärnan är stresspåverkad tvivlar jag inte på. Alla drömmar natten mot fredag handlade antingen om att knappa in data eller om att inte klara av grejer. Försökte rädda kattungar från att svälta ihjäl, släpade tunga slädar lastade med viktskivor ute i trafiken och kämpade i motvind. Tufft läge alltså! I går försökte jag verkligen vara fokuserad och ordningsam men det blev lite spretigt - och resultatet var att jag vaknade klockan sex i morse och funderade på inrapportering av pensionsgrundade löner. Lönt......

Men hursomhelst har dagen i dag varit en bra återhämtningsdag. Frukost i soffan. Lite ärenden och en runda på affären, lunch hemma och så packade vi träningsväskorna och njöt av 75 minuters träning i ett folktomt gym. Så skönt! Ryggen fick en rejäl omgång kärlek som den behövde, det är återigen den som tar mest stryk när jag inte tränar regelbundet.

Hem till semlefika och lite vila innan vi begav oss ut i köket för att laga en fantastisk fiskgryta som var himmelskt god och kommer följas upp av kladdkaka och glass så snart mat och vin har sjunkit undan lite. Stressnivån är lägre, käkarna inte längre krampaktigt ihopbitna och nackspärren har släppt. Nu ska bara hjärnan ikapp. Men den får ytterligare en dag med kärlek i morgon så ska vi se om inte det tar sig!

Ännu en vecka....

Ja herrejösses. Ännu en vecka med full fart hela vägen, målgång i #RWRunstreak30/30 och ganska jobbigt läge på jobbet!

Måndag - morgonjogg, utan att tänka. Avsluta arbetsdagen, cykla hem, byta om i höghastighet, cykel till Bulltofta, ett PT-pass, ett NMT-pass. Det var den dagen. Mat, förbereda tisdagen, duscha, sova.

Tisdag - morgonjogg, bilen till jobb och frukosten med till skrivbordet. Skrivbordsfrukost, jobba månadsavslutning för nu är det lite sista chansen. Får ihop det ändå, allt är klart och förberett. Lämnar kontoret, tar bilen iväg till köpcentret för frisörbesök. Tar mig tiden att handla lite fika och sitter sen och njuter mellan varven vid vasken - läser bok, fikar och chillar. Skönt - mikropaus! Kommer hem, äter mat, hinner sitta och slökolla på tv och packar sen för onsdag.

Onsdag - benpass på gymmet. Sjukt taggad för det är sista passet i utmaningen. Och det är roligt - känner mig stark och laddad. Så jag bankar på med marklyften, lyfter tyngre, många set, många lyft och bara ler. Bättrar på med lite frontböj och så kompletteringsövningar tills jag inte hinner mer, duschar i snabbfart och skyndar mig till kontoret. Vi har besök från huvudkontoret, det är lite ångestframkallande eftersom det är en variant på internrevision men jag är inte huvudfokus så jag försöker ta det lugnt.

Efter uppstartsmötet får jag gå till mitt lilla rum och göra mitt eget. Fajtas med diverse system som inte riktigt vill hela dagen och när jag åker hem är jag irriterad och frustrerad. Fast jag kommer på att jag har klarat alla 30 träningsdagar och att jag har en ledig kväll plus att det är nystädat så jag bara njuter av mitt rena hem, lagar god mat, städar köket igen och tar det lugnt.

Torsdag - ännu en rörig dag. Börjar med PT-pass i isande kyla, sen in på kontoret. Jobbar, äter skrivbordslunch, träffar ännu en PT-kund och känner stressen smyga sig på. För jag måste hinna till banken, möta upp Joakim, skriva på papper, åka hem, hinna byta om och ta mig in till stan igen för en middag som jag allra helst hade skippat. För Joakim har ju precis kommit hem och jag vill vara med honom! Men jag hinner, hinner till och med hem och sitta i soffan en timme med temugg och sambo och pusta ut och släppa stressen. Middagen blir trevlig och god men blir lite senare än tänkt, tur jag har skjuts hem!

Fredag och frukostmöte med hotellfrukost tillsammans med våra gäster. Sista dagen i dag. Vi kommer till kontoret och surrar nervöst och försöker jobba medan de sammanställer inför avslutningsmötet som är schemalagt klockan 11. Vi tror det har gått bra, att vi har klarat oss men det är ändå spänt och nervöst inför Closing Meeting. Mötet tar bara en halvtimme och vi kan andas ut - några små påpekanden men inget dramatiskt, vi har faktiskt klarat oss riktigt bra och min kollega som var huvudfokus får beröm för bra förberedelser.

Jag vet inte hur de andra mådde sen men jag kände i alla fall att luften gick ur mig lite när det väl var över. Vi klarade det. Heja oss! Chefen drar iväg mig till närmaste fik för en lättare lunch och när vi kommer tillbaka skålar vi i champagne. Dels för att vi klarade revisionen, dels för att jag envisas med att fira att nu är det SJU år sen jag gick in i väggen och jag står fortfarande upp. Det känns stort ändå.

Kommer hem, äter middag med Joakim och bara är. Januari är avklarat, det där besöket från huvudkontoret som jag har bävat inför är över. Jag var SÅ trött och sov nästan tio timmar som jag tydligen behövde! Lördag - en lördag utan väckarklocka och tider att passa. Sovmorgon, långfrukost i mysbyxor, och sen plockade vi ihop oss och promenerade bort för att kika på det nya gymmet som öppnat bara precis runt hörnet.

Det var ett kul ställe! Stort och industriellt - som en hangar med öppet ända upp till plåttaket. Förutom områden med konditions- och styrkemaskiner i vanlig ordning fanns det lite extra kul grejer. Ett stort område med fria vikter och en "bur" med skivstänger, jag tror jag räknade till 7 fria stänger plus en liten, 2 z-stänger och de som fanns i bänkpress och snedbänk. Gött! En riklig uppsättning kettlebells och en massa hantlar kompletterade frivikterna. Sen finns det en hinderbana med monkeybars, nät, ringar, ramp m.m. och inbyggd tidtagning som vi inte vågade oss på. Och så slutligen den "interaktiva" väggen där wallball möter tv-spel. Man kan dra igång ett spel där det gäller att träffa rörliga mål på väggen och när man missat tillräckligt många så "dör" man. Superkul pulshöjare tyckte jag!

Vi spenderade resten av dagen med att handla och laga mat och sen bortåt kvällen ville Joakim ut och marschträna i mörkret. Pannlampa och reflexer på och ut, vi traskade nästan 8 km i raskt tempo (Joakim med packning, jag skippade det!) och tittade på stadens ljus innan vi kom hem och planade ut framför Melodifestivalen.

Ytterligare en natt då jag sov tungt och länge, sedan söndag med frukost framför Nyhetsmorgon och slösnack om vad vi skulle göra. Jag hade siktet inställt på backintervaller så efter ett par timmars såsande bytte vi kläder och gav oss ut. 2 km uppvärmning följt av 10 x 1 min backe - eller rätteligen 9 x 1 min plus 1 x typ 90-100 sekunder för på sista skulle vi ända upp på toppen. Där var det blåsigt så vi tassade ner igen och hittade en plan sträcka där vi körde 10 x 30 sek med 30 sek vila. Och sen joggade vi hem - det gav mig 10 km på klockan. Ändå respektabelt för ett intervallpass!



Efter lunch var det dags för dusch och fix och sen slödiskuterade vi lite badrumsrenovering och kollade på TV, värmde middag som vi lagade i går och sånt. Det blev liksom inga stordåd gjorda efter ett sånt intervallpass!

Allt för snabbt blev klockan alldeles för mycket och Joakim skulle skjutsas till tåget till mitt stora förtret. Verkligen dålig idé tyckte jag. Det borde finnas nån regel om att han är hemma en hel vecka när han är borta nästan två! Men inget att göra åt, det var bara att anpassa sig efter rådande omständigheter och komma hem till bara katterna sen. Skönt åtminstone att det finns mat för hela veckan i kyl och frys och att vi hade städat undan i köket! Nu ska jag bara bestämma mig för om jag ska sova, yoga eller springa i morgon bitti. Lutar åt yoga eftersom det ska bli rätt kallt ute...och det är en skön start på dagen som jag ofta glömmer bort!

Det går upp, och det går ner....

Galet intensiv vecka. Fullspäckad med jobb, instruktörsjobb, PT-jobb och egen träning. Helt färdig när jag kom hem i fredags - och nöjd med att ha gjort undan träningen på morgonen så jag verkligen var klar för dagen! Jag klarade av att samla ihop ett pizza kit till nån sorts middag innan jag åkte ner och hämtade Joakim vid tåget och sen planade jag ut i soffan med ett glas vin....

Lördag och NOLL planer. Välbehövligt för oss båda två. Vi lyckades med missionen "promenad till Ica och nyfiken spaning genom fönstret på Fitness24Seven's nya gym" men för övrigt var det inte mycket action och dagens träningspass blev en halvtimmes yoga. På kvällen (efter en enkel middag) åkte vi in till stan och gick på bio för att utnyttja biopresentkort som går ut typ i morgon. Det var mysigt :-) Kollaps i soffan en timmes tid och läggdags vid halv elva as usual.

Sovmorgon i dag, ända till åtta. Frukost, sedan gymmet. Ett sånt där lyxigt söndagspass i ett nästan tomt gym och där man har hur mycket tid som helst. Härligt! Sen åkte vi hem och åt lunch och sen började söndagsångesten ändå smyga sig på.... för den här gången är det inte bara fram till fredag som Joakim är borta, det är en sån där "10 övningsdygn"-vecka som jag inte tycker om.

Jag håller hårt i tanken "jag klarar det här men det är OK att vara arg och ledsen". Övar på att acceptera mina känslor och vara i dem i stället för att trycka ner dem och vara glad utåt. Just ikväll suger det men framför mig har jag en rolig och spännande vecka med massor med kul grejer så veckan kommer gå fort. Sen är det sån där "ensamhelg" som kan vara en utmaning men jag tänker programmera den full också och lägga in lite belöningar till mig själv. Har jag sen klarat mig fram till måndag morgon går de sista dagarna av bara farten!

Men nu är det bara söndag. Jag laddar i soffan i mysbyxor med en kanna te, mysiga katter och hembakade bullar. Det är okej. Jag är okej. This too shall pass.

Carpe 2018! - Årskrönika 2017

Ja då har vi passerat in i ett nytt år. 2018, alltså. Framför mig har jag tre månader då jag konsekvent kommer skriva fel datum ;-) och jag tänkte försöka mig på en summering av 2017. Jag har gjort ett mer privat bokslut för 2017 och fick tips om YearCompass som jag kan rekommendera om ni vill lägga lite tid på att avsluta året och fundera över vad ni vill göra med kommande år!

En av övningarna i YearCompass är att beskriva det gångna ordet med 3 ord. För 2017 blev det Fartfyllt, Livspussel, och Självinsikt. För det är lite med känslan av "andan i halsen" och "just-in-time" att jag har tagit mig igenom 2017 och samtidigt har jag lärt mig oerhört mycket om mig själv. Genomgående känner jag också att året har varit positivt och jag har varit rätt så lycklig största delen av året. Det betyder att jag inte stänger dörren till 2017 med "puh, nu är det över, 2018 ska bli bättre" utan snarare med tacksamhet och tankar om att fortsätt 2018 lite i samma spår. En go' känsla, helt enkelt.

Jag inledde 2016 med att köra 21 dagar med yoga med start på juldagen så yogan var ett konstant inslag under halva januari. Ja, jag har tappat den vanan igen, bara att konstatera.... Dessutom hade jag skaffat kort i simhallen och började simträna på allvar och så var det en del löpning också plus att det var vardag med fullt ös direkt efter trettonhelgen. I slutet av januari fick vi en vattenskada i köket och diverse härjande pågick i nån månad för att få ordning på försäkringar och hantverkare och sånt.

Februari bjöd på en hälsokontroll med fina resultat, underbar traillöpning i djupsnö i Skrylle (det var så himla kul så jag hoppas det tänker snöa ordentligt även i vinter!) och en hel del träning på gymmet. Mars började med Stävie Trail, fortsatte med en lånad elcykel som gav mersmak och så lyckades jag äntligen få tid hos en specialist för bedömning av det som jag själv hade diagnosticerat som ljumskbråck.

Jag hade världens tur och fick en operationstid redan första veckan i april, en helt okomplicerad operation och nån veckas vila innan jag matade på igen. Under tiden bokade jag en sista-minuten-träningsresa med Springtime till Portugal och sista veckan i april åkte jag alltså ner till Monte Gordo alldeles ensam för en njutarvecka! Det var helt fantastiskt. Jag träffade på Malin, Maria och Cecilia redan första dagen och vi hade en underbar vecka inkl. födelsedagsfirande för mig, rullskidåkning, 14 km bergslöpning m.m. Awesomesauce!

Sen blev det maj och nån gång under våren hade jag anmält mig till BUS och nu var det dags att steppa upp träningen med bara två månader kvar. Jag sprang Wings for Life och hann med många fler kilometer än jag hade tänkt mig innan mållinjen kom ikapp. Joakim och jag körde 5 x 5 km på Bulltofta som ultra-träning och så harvade jag mig igenom St Hans Extreme utan att avlida. Maj månad var dessutom rätt intensiv på instruktörs- och PT-fronten men byggde nog bra med tålighet.

 Juni och en månad kvar till BUS. Juni var vansinnigt intensiv på jobbet och jag fick pussla som en galning för att få in min planerade träning. Gymmet blev nog lite lidande och fokus låg mer på prehab än renodlad styrka. Vi sprang episkt långpass i Genarp och blev supertrötta båda två, firade midsommar i lugn och ro och förberedde för juli och semester.

Första juliveckan var laddning för BUS. Sen åkte vi och sprang och det var så otroligt kul så jag ska göra om det i år. All gemensam pepp på varvningsområdet var så himla härlig och även om jag var helt färdig i fötterna så vill jag göra det igen. PLUS att jag samlade in nästan 6000 kr till Tjejmarathons insamling eftersom jag lockade en massa människor att sponsra mig med x kr/km på BUS. Det var ändå lite coolt! Sen hade jag bara en jobbuppgift kvar innan semestern - att presentera hälsostrategi på ledningsgruppsmöte.

Semester då. Vi åkte till Åre. Fjällsommar och blandat väder. Långkalsonger i juli och Åreskutan i strålande sol. Downhillcykling och zipline. Pizza i fjällstuga. Hemfärd med övernattning i Örebro och en oväntad god middag. Hem till backintervaller i kossabacken, gymmet, några dagars inhopp på jobbet och så en augustivecka med renovering av vardagsrummet. Som jag fortfarande tokälskar.

Augusti - återfinna rytmen som gräsänka, uppstart med Fitnesscoachens löparskola, tillbaka till NMT, ledarträff Runacademy och planering av provapåpass. Efter provapåpasset var jag plötsligt inte längre vanlig ledare utan platschef då platschefen hade hoppat av uppgiften. Gulp. Det blev liksom lite mycket där. September präglades av detta, det var galet intensivt och jag försökte bara hålla ihop alla trådar. Sen kom jag på att jag ville springa Österlenmaran så då var det långpassdags igen ju! Joakim var iväg på diverse övningar och borta över helger och sånt så jag styrde upp mitt eget liv, sprang 42 km en helg och 34 km fördelat på ett kvälls- och ett morgonpass en annan helg.

Oktober inleddes med Malmö Halvmarathon som långpass inför maran och jag tassade glatt runt på strax under 2 timmar och hade det superskönt. Höstrusket infann sig och nånstans här började jag räkna ut att jag blev dyngsur i snitt tre gånger per vecka, särskilt mina torsdagslöpgrupper sprang pass efter pass i ösregn. Jag lyckades bli någotsånär förberedd inför Österlenmaran som inledde november men hade verkligen ingen bra dag just den dagen och krigade mig igenom alla 44 km (maraton med bonuskilometer....nja...). Sen var det tillbaka till instruktörsjobb och så hade vi lite halvspontant bokat en vecka på Playitas också så vi hjälpte varandra med att få fart på styrketräningen igen. På det landade ytterligare tre jobbprojekt i mitt knä så jag hade att göra i november också.

December inleddes med en magisk Atletvecka på Playitas. Himmelriket. Massor med tuff träning, blandat väder, mycket mat, mycket skratt, bara härligt. Sen kom vi hem och jag betade av två supertuffa jobbveckor innan det blev jullov och ledighet! Jag har inte hunnit med att gå på de där gruppträningspassen jag tänkte mig, mest har jag sysslat med återhämtning på all ledig tid. Det behövdes antagligen. För när jag kikar tillbaka över året så är ändå "fartfyllt" och "livspussel" rätt så dominerande vecka efter vecka! Men nu har vi firat nyår och vänt blad till 2018, och ledordet för 2018 är "framdrift" för min del. Jag vet att det kommer fortsätta vara fullt ös och jag är redo för det.

Prioritering och planering kommer också under 2018 att vara viktiga pusselbitar för att jag ska få ihop det. Var Joakim kommer befinna sig under året är tills vidare oklart men antagligen inte här i alla fall. Men jag (och vi) ska fortsätta göra det bästa möjliga av det. Gott nytt år!

God jul!

Alltså hjälp så fort det gick sista veckan innan jul. Man kan lugnt säga att musten gick ur mig sen när allt var lämnat och klart.

Måndag - intensivt på jobbet, andas ut hemma. Tisdag - intensivt på jobbet, hem och vända, till Lund och hålla NMT-pass, hem och andas. Onsdag - började få ordning på jobbet och se att det skulle vara möjlighet att ta ledigt på fredagen. Handlade julklappar på vägen hem, åt middag och skrev inköpslista medan Joakim höll NMT-pass, så fort han hade bytt om efter passet åkte vi och julhandlade i stort sett allt vi behövde. Eftersom vi var hemma igen först vid nio hann jag i princip packa upp varor, packa väskan för torsdagen och gå och lägga mig...

Torsdag då. Tidig väckarklocka och mot jobbet. Kolla läget, se att de sista filerna som saknas är på plats, byta kläder och smita ut och härja med en PT-kund i en timme i blåsten. Med renstädad hjärna tar jag en varm dusch och fixar till fasaden lite innan jag sätter mig på kontoret med musik i lurarna och betar av måsten. Dagens lunch i restaurangen visar sig vara totalt ointressant så jag kör fakturarace och sushi till lunch i stället. I tid innan halv fyra är jag färdig med allt som ska vara färdigt och andas ut. Planen höll! Halv fyra sätter vi oss i mötesrummet och gör lite gemensamt arbete med planering för 2018 i en timme innan vi korkar upp en flaska bubbel, delar ut julklappar och ger varandra positiv feedback som uppvärmning inför avdelningens julmiddag. Halv tio är jag hemma med magen full av mat och har JULLOV!

Sen var det som att musten gick ur mig alldeles. Sov såklart halvdåligt (vin + en cappuccino lite för sent), vaknade tidigt och var jättevaken men jättetrött. Det var inte jättemycket fart i mig men bortåt lunch tog vi oss i kragen, åkte in till stan och åt lunch och gick en runda och handlade lite småsaker och tog en fika. Det räckte för den dagen. På lillejulafton blev det för min del en 7 km lugn joggrunda och Joakim var iväg på gymmet, sen tog jag dagens ärenden (hoppsan, vi har glömt att handla....) på cykel och på kvällen tog vi ytterligare en promenad för att handla diskmedel eftersom det tog slut! Julafton inleddes traditionsenligt med dryga 6 km morgonlöpning innan vi anlände duschade och fixade hos svärmor för att äta en enorm julfrukost och sen firade vi jul hemma bara vi två. Perfekt upplägg :-)

I dag gick musten ur mig igen och av planerad träning blev det en promenad efter lunch plus en vända iväg för att köpa julklappen jag aldrig fick: en stavmixer! Kvällens middag enligt "man tager vad man haver" blev en grönkålsfrittata med rökt lax och i morgon ska jag se om jag inte kan hitta lite träningsenergi igen, det borde vara dags.

Gör det bättre!

Jag har spenderat dagen i dag på vårt kontor i Danmark och deltagit i ett seminarium om konflikthantering. Det var rätt så intressant - fokuset var nämligen litegrann att "göra det bättre" och framför allt att öka sin egen medvetenhet.

Makes sense. Till exempel att i arbetslivet så bottnar de flesta konflikter i någonting strukturellt. Regler, förordningar, policies eller annat som vi kanske inte får lov att förändra eller bryta mot. Och då är lösningen på konflikten i grund och botten hyfsat enkel för vissa vägar är stängda. MEN det som ofta händer är att det övergår till ett personligt plan eller ett värderingsplan. Dvs att en av parterna i konflikten blir personlig eller att man råkar säga något som (medvetet eller omedvetet) triggar någons grundläggande värderingar.

Upplever man sig personligt påhoppad är det självklart att man hamnar i försvarsposition och vips är konflikten ett faktum. Så i dag har vi pratat litegrann om hur man kan ta sig ur den där spiralen. Till exempel genom att ställa frågor till personliga påhopp (hur menar du nu, nu förstår jag inte hur du vill att jag reagerar när du säger så..) samt att hålla fokus på det som är uppgiften. Dvs det man diskuterar. Ett sätt att avväpna är att summera vad det är parterna inte är överens om. Att vara överens om att inte vara överens, så att säga. Det får tillbaka fokuset på vad diskussionen handlar om och minskar risken för eskalerande personangrepp. Typiskt bra.

Dagens bästa och mest intressanta verktyg var ändå "aktiv grubbling"! När du inte kan släppa en konflikt och inte blir "färdig" kan du ägna dig åt aktiv grubbling. Sätt av tid (en halvtimme räcker oftast) och skriv ner vad som gick bra och vad som funkade mindre bra samt hur du skulle vilja agera annorlunda nästa gång. Sen behöver du inte älta det mer och slipper ta med dig konflikten hem från jobbet.

Jag uppskattar sån här input ibland. För det är så himla lätt att man fastnar i ett visst förhållningssätt och bara det att ta ett steg tillbaka och reflektera efteråt gör att man blir mer medveten nästa gång det händer. Det ultimata är givetvis att man redan under pågående konflikt lyckas bryta mönstret men det kan kanske ta ett tag innan i alla fall jag kommer dit! Som en av våra deltagare sa så är vi ju lite korkade och tenderar att göra exakt samma sak igen och igen fast vi egentligen vet att det inte funkar - men medvetenhet är första steget mot förändring!

Så kontentan alltså: Ta dig tiden att analysera, hitta förbättringsmöjligheter, gör det bättre nästa gång. Rätt så allmängiltig sanning som funkar hyfsat ofta i livet, eller hur?

Åh, november...

November. Varför ska du vara så svår att tycka om? Du visar liksom aldrig upp dig från den bra sidan, nånsin. Lite minusgrader bjöds det visserligen på, men när nederbörden började så slog temperaturen om och det blev bara regn och regn. Mörkt, ett kompakt och oigenomträngligt mörker som ligger tungt på hela mig. Mörkt på morgonen, mörkt innan jag cyklar hem från jobbet.

I går höll jag ändå ihop det skapligt. Var på gymmet tidigt trots regnet och körde ett rejält benpass, duschade och fortsatte till kontoret. Avslutade arbetsdagen med löpcoaching i ösregn, cyklade hem i ösregn, duschade och blev varm och torr. Kvällen spenderades med ytterligare en cykeltur bort till frissan för att kapa några centimeter av frisyren så den blir mer träningsvänlig.

Men i dag alltså.... Det började med att jag sov otroligt oroligt i natt och vid fyra ställde jag helt sonika fram väckarklockan en timme för jag insåg att jag behövde sömn mer än träningspasset. Kunde då cykla i nästan dagsljus till kontoret åtminstone vilket var skönt. Men energinivån kom liksom aldrig i kapp, jag borde kanske tagit en lunchpromenad i solen för det var mest bara segt. Jag har ändå fått gjort en massa i dag och innan jag cyklade hem tänkte jag att jag kan ju köra ett snabbpass hemma. Men efter att ha cyklat i kompakt mörker hem, via affären för att handla nödvändigheter, var lusten och orken borta. Bara total energikollaps.

Det är okej. Jag gjorde en massa i går, sömnen var det sådär med, så det är okej att vara trött. Men den här enorma novembertröttheten som ska bekämpas typ varje dag, den är jag inte riktigt okej med. Jag vet att jag har tagit mig igenom två tredjedelar av månaden. Jag vet att julbelysningen och solljuset väntar därborta, jag längtar så det värker i mig till den där veckan på Fuerteventura och batteriladdningen som följer med, den som gör att jag klarar mig igenom vintern fram tills våren gör sitt intåg.

Fast om den där nederbörden hade fallit som regn i stället för snö hade det känts annorlunda. Snö reflekterar ljuset, den ger lust att vara ute, den gör luften friskare. Jag gillar snö men bor i fel landsände. Drömmer mig växelvis bort till svart lavasand och snötäckta svenska fjäll.....