I dag var det dags för backintervaller och eftersom jag "ändå" är i storstaden så passade jag på att springa med Running Sweden. Eller så planerade jag resan till kursen onsdag-fredag så att jag kom tillräckligt tidigt för att hinna med Tough Tuesday ;-)
Rubins upplägg bestod av uppjogg, löpskolning, 12 x 60 sek backe med joggvila ner, sedan 2 km tröskel innan nerjogg. Jag körde med långsammaste gruppen på uppjogg och första intervallen men insåg att jag hade mera fart i benen. Farten i nästa grupp var 4:45-fart i uppförsbacke så jag fick pinna på - men det gick! Tack till Abbe som hojtade, peppade och var "mannen med pannlampan" i gruppen! När vi sedan skulle springa tröskel hade mina långsammare kompisar redan stuckit, så jag fick springa kvar i Abbes grupp och vi höll strax under 5-fart på trösklarna. 4:55 på första, 4:58 på andra. Jag trodde jag skulle dö nånstans efter 1500 m. Men som vanligt är det mycket, mycket lättare att springa i grupp och jag var härligt endorfinhög och lycklig efter avklarat pass!
Som bonus har Rubin lovat att fixa så att jag får gå på hans "Runner's Gym"-träningspass på torsdag utan att betala gästavgift. Så då blir det antagligen vilodag i morgon (julkalendershopping kanske?) eller så ska jag höra med receptionen om de har avtal med något gym man kan träna på. Om jag orkar. Just nu känner jag att benböj och utfall i går + backintervaller och trösklar i dag = väldigt seg kropp! Å andra sidan har Sats ju Sh'Bam-klasser som jag länge har velat prova på...
tisdag 29 november 2011
Ombordservice - någonstans i Sverige
Sitter på X2000 mot Stockholm och filosoferar. Jag har lyxat till det med en förstaklassbiljett (50 kr dyrare än andraklass, inkl. internet ombord och gratis te hela vägen – så det lönar sig ju!) och jag har beställt trerättersmeny också. I mitt tycke är det världens bästa service – rimligt pris, alltid jättegod mat och jag slipper slingra mig genom tåget till bistrovagnen eller ha med mig matlåda.
Snett framför mig sitter en äldre dam som behåller hatten på hela resan. När tågvärden kontrollerar biljetterna och frågar vilken tid vi vill ha maten (både jag och passageraren framför har beställt mat) känner damen sig manad att inleda ett samtal med tågvärden.
Damen: Finns det ingen restaurangvagn? Det stod ju att det skulle finnas!
Tågvärd: Jodå, den finns i vagn fyra, men det går att beställa mat som serveras vid sittplatsen också.
D: Jaha, men då vill jag beställa det.
TV: Ja, men det måste du beställa i förväg när du bokar, vi tar bara ombord mat till de som har beställt.
D: Jamen det kunde väl inte jag veta när jag bokade!
TV: Nu vet du till nästa gång, så kan du beställa en trerätters.
D: Jaha, men det finns alltså ingen mat att köpa?
TV: Jo, i bistron i vagn fyra. Eller så får du höra när vi byter personal i Linköping om det finns någon mat över som du kan få köpa.
D: Jag kan alltså inte få någon mat nu?
TV: Nej, tyvärr, vi tar bara ombord till de som har förbeställt.
D: (fnyser lite småförargat)
Tågvärden (för övrigt en dam i ungefär samma åldersgrupp) var vänlig och serviceinriktad – tyckte jag. Men jag misstänker att damen med den rosa hatten tycker att hon har fått jättedålig service.
När det senare meddelas att tåget just nu är 12 min försenat pga lite signalfel och andra roligheter hugger damen tag i tågvärden och ber att få veta hur hon ska göra i Stockholm för hon har bara 20 minuter på sig att byta och hon måste hinna med det tåget för annars missar hon sista bussen för kvällen. Tågvärden berättar (fortfarande vänligt) att det kan hon inte svara på nu eftersom det är långt kvar till Stockholm och omöjligt att säga hur vi ligger till i tid. Damen upprepar att hon måste hinna med bussen och att det är den sista. Tågvärden noterar damens anslutningståg och lovar att meddela under resans gång hur det blir. Vid högtalarutrop med besked om anslutningar tar damen igen tag i tågvärden och klagar på att det inte meddelades hur det går med hennes anslutning i Stockholm.
Hade jag varit tågvärd hade jag tappat tålamodet för länge sen. Jag tycker hon gör ett fantastiskt jobb med en passagerare som verkar vara avigt inställd och otrevlig från början!
måndag 28 november 2011
Mer död än levande...
..så kände jag mig efter dagens styrketräningspass. Och då hade jag ändå vilat i går! Jag var tvärarg när jag kom till gymmet direkt från jobbet och det var möjligen bra för träningen. Jag ökade vikterna på samtliga övningar utom utfallen med 2 x 12,5 kg. Fast de står på tur nästa gång tror jag.... om jag kan hitta hantlar i lämplig viktklass.
Benböj, vadpress, pulley med rotation, rodd i pulley, marklyft och chest press fick extra vikt i dag. Och nog kan det vara därför det kändes som tortyr emellanåt. Men jag var i alla fall inte arg EFTER passet!
Nu hinner jag ta det lugnt ett tag innan jag ska cykla in till stan (det verkar ha mojnat en hel del så det blir varken livsfarligt eller jättejobbigt) för avskedsmiddag med en kollega. Hon har bestämt att vi ska gå på asiatisk bufférestaurang. Passar mig väldigt bra just i dag!
Benböj, vadpress, pulley med rotation, rodd i pulley, marklyft och chest press fick extra vikt i dag. Och nog kan det vara därför det kändes som tortyr emellanåt. Men jag var i alla fall inte arg EFTER passet!
Nu hinner jag ta det lugnt ett tag innan jag ska cykla in till stan (det verkar ha mojnat en hel del så det blir varken livsfarligt eller jättejobbigt) för avskedsmiddag med en kollega. Hon har bestämt att vi ska gå på asiatisk bufférestaurang. Passar mig väldigt bra just i dag!
söndag 27 november 2011
Unghästhoppning
Gårdagens adrenalinkick var just det - hoppning med unghäst. Jag trodde ju att jag visste vilken häst jag skulle rida, så jag var kolugn och tyckte att det var väl en lagom uppvärmning inför Xperiathon. Fast jag misstog mig för det behövdes lite grejande med hästlistan och det innebar att jag fick hoppa med Lambada, 5 år gammal, som jag har ridit i min onsdagsgrupp men inte hoppat än. Jahapp *svälj* det var ju bara att gilla läget. Ahem. Det är inte så "bara" att hoppa så unga hästar. Dels är det rätt olika hur de tar sig an uppgiften, dels är de ofta lite okoordinerade vilket innebär att de hoppar av lite hipp som happ och dels är det ju hemskt viktigt att de får en positiv upplevelse så att de gärna vill hoppa nästa gång....
Lambada har jag tidigare liknat vid en liten gummiboll, så elastisk och studsig hon är. Och hon tittade nyfiket på bommarna när banan byggdes och det kändes ju i alla fall bra. Fast det hindrade inte att jag mådde absolut spy-illa under framridningen (uppvärmningen) och var hopplöst nervös. Vi drog i gång och jag konstaterade att så fort jag styrde mot ett hinder hade jag en GLAD häst med framåtriktade öron som hanterade det här med hinder på sitt vanliga happy-go-lucky-sätt. Tjohej! Lite ivrig blev hon emellanåt så jag fick bromsa upp, men på det stora hela var det inga större problem. Vi kom lite snett mot ett hinder efter en sväng så hon rev översta bommen och efteråt slog bakut så att det stod härliga till. Jag hann precis förbereda mig på "katapulten" så att jag satt kvar, men det var knappt. Lite stora och obalanserade språng blev det emellanåt, men jätteroligt att hoppa en häst med den attityden och som jag ändå kände att jag kunde få kontroll på när hon drog iväg.
Givetvis var jag utmattad och knäsvag när det väl var dags att hoppa av, och det förklarar förmodligen också varför mina första km i går var så himla jobbiga. Man blir trött av att jaga upp sig så mycket även om det var i onödan!
Lambada har jag tidigare liknat vid en liten gummiboll, så elastisk och studsig hon är. Och hon tittade nyfiket på bommarna när banan byggdes och det kändes ju i alla fall bra. Fast det hindrade inte att jag mådde absolut spy-illa under framridningen (uppvärmningen) och var hopplöst nervös. Vi drog i gång och jag konstaterade att så fort jag styrde mot ett hinder hade jag en GLAD häst med framåtriktade öron som hanterade det här med hinder på sitt vanliga happy-go-lucky-sätt. Tjohej! Lite ivrig blev hon emellanåt så jag fick bromsa upp, men på det stora hela var det inga större problem. Vi kom lite snett mot ett hinder efter en sväng så hon rev översta bommen och efteråt slog bakut så att det stod härliga till. Jag hann precis förbereda mig på "katapulten" så att jag satt kvar, men det var knappt. Lite stora och obalanserade språng blev det emellanåt, men jätteroligt att hoppa en häst med den attityden och som jag ändå kände att jag kunde få kontroll på när hon drog iväg.
Givetvis var jag utmattad och knäsvag när det väl var dags att hoppa av, och det förklarar förmodligen också varför mina första km i går var så himla jobbiga. Man blir trött av att jaga upp sig så mycket även om det var i onödan!
Klass 3-varning
Jamen okej. Klass 3-varning från SMHI, storm i eftermiddag/kväll. Jag kanske inte behöver cykla in och köra Body Combat och Fighter Fitness då. Även om jag är väldigt sugen. Och även om det betyder att jag inte heller får nån söndags-sushi. Det kan tekniskt sett vara klokare att stanna hemma om man inte vill ha ett halvt träd i skallen eller blåsa ut mitt framför en bil. Kettlebell på hemmaplan kanske? Äsch, jag har bokat in mig på passen tills vidare, så får vi se hur det utvecklar sig.
lördag 26 november 2011
Xperiathon - the full story
2.09:46. Under 2:10 enligt Endomondo. Bra jobbat!
Ja, det slutade förstås med att Xperiathon inte loggar min tid på den officiella sidan. Vilket jag förstår, för det är klart att de bara ska ha "livetracking"-resultat och inte såna manipulerade filer som vi sysslade med. Fast vi har varken fifflat med tempo eller hjälpmedel, bara lagt till de där knappa 2 km som min telefon inte orkade logga. Hade varit trevligt att stå med nåt annat än 0 km i resultatlistan för SOM jag kämpade! Men jag sprang ju min första halvmara och mitt längsta långpass hittills så det tänker jag vara nöjd med!
Jag var hemma från stallet 11.25. Ridlektionen förtjänar (förmodligen) ett eget inlägg för det var inte så enkelt som jag hade tänkt mig. Hursomhelst kom jag hem, vrålhungrig och luktade stall, och hade 35 minuter på mig att trycka i mig lite energi, ta en snabbdusch och byta kläder. En halv portion moussaka, en klick tzatziki, några glas äppeljuice utspätt med vatten, och J fixade flaskor med sportdryck att ha stående till vätskekontrollen.
Iväg så - med lunchen som en klump i magen. Hatar, hatar att springa när jag precis har ätit. Tar det lugnt i början, låter benen vänja sig, tassar iväg mot Bulltofta. Efter 4 km och en liten uppförsbacke blir jag jätteseg i benen, farten sjunker, det är jobbigt. Efter 4 ynka km liksom, 4 km som jag alltid, alltid orkar springa. Hur ska det gå? Lägger en extrasväng runt sjön bara för att det är skönt att springa den lilla sträckan. Men efter 6 km vill jag bara spy och sluta, "quitting is not an option". Jag SKA fixa det här. Kom igen nu, ena foten framför den andra, uppför backen. På väg över mördarbacken släpper illamåendet, det har lossnat i benen, nu kör vi! Motorvägsbron, längs tråkigaste sträckan, sicksack mellan släpen förbi Hornbach, vidare ut i grönt område igen. Ensam på vägen, i blåsten. När jag svänger ner mot Dammstorp får jag motvind, ordentlig motvind. Är tacksam över att komma in i bebyggt område igen där vinden inte tar i så mycket. Förbi industriområdet, Ica, svänger upp genom villaområdena till Bulltofta igen. Tror att jag har sprungit 11 km, kollar telefonen dom står på 12 km. Tjohoo, 12 km avklarade, det innebär att jag kommer att ha klarat av 15 när jag svänger in hemma, bra!
Träffar J när jag är nästan hemma för vätskekontrollpaus. 15 km. Nu känner jag mig stel, tung, illamående igen. Funderar på att bryta. Men J lovar att vara draghjälp i ett tempo jag klarar av och vi ger oss ut igen. Jag pinnar på, försöker få benen att lossna. Det går bra i ungefär 1,5 km, sedan är det motvind och jag har ont, ont överallt. J lovar medvind hemåt, vi springer 1,5 km till. "Du har bara 3 km kvar nu, eller hur? Men då vänder vi här, vi behöver inte springa ända ut till motorvägen". Hemåt. En bra låt i lurarna, jag kör den på repeat, hittar takten, bara springa. Ber J kolla telefonens display, han säger att den varnar för lågt batteri! NEJ! När vi stänger av displayen tvärdör telefonen. Jag blir fly förbannad. "Jaha, men då skiter jag i det här, då GÅR jag hem, då är det ju helt jävla meningslöst". Men nej, "kom igen nu, du har under 2 km kvar, vi fixar filen till dig sen". Okej, jag pinnar på, jag VILL fixa det här. Vill känna på halvmaran, veta vad jag tränar för. Vi är nästan hemma när jag får håll, så in i vassen mycket håll att jag nästan viker mig dubbel och inte kan andas. Får pepp, stöttning, "det är bara 230 m kvar, det klarar du". Springer igen och stannar klockan på 2:12 - och allt under 2:15 sa jag ju skulle vara jättebra, så jag är nöjd - och trött. Kliver innan för dörren, lossar på skosnörena, sitter kvar på golvet med flaskan med energidryck i säkert tio minuter innan jag lyckas resa på mig för att stretcha lite.
En varm dusch senare är jag mest bara nöjd med mig själv. Jag sprang ju på 2:10 ser jag på Endomondo, jag har haft världens sämsta förberedelse (tungt styrkepass i går och ridpass precis innan loppet är inte att rekommendera) och jag ska bara kapa 10 minuter fram till maj och Kungsholmen Runt. Äter lunch vol. 2, choklad, julmust - vadsomhelst i kaloriväg går bra just i dag. Om 1½ år ska jag springa dubbelt så långt. Här ska byggas uthållighet och pannben!
Ja, det slutade förstås med att Xperiathon inte loggar min tid på den officiella sidan. Vilket jag förstår, för det är klart att de bara ska ha "livetracking"-resultat och inte såna manipulerade filer som vi sysslade med. Fast vi har varken fifflat med tempo eller hjälpmedel, bara lagt till de där knappa 2 km som min telefon inte orkade logga. Hade varit trevligt att stå med nåt annat än 0 km i resultatlistan för SOM jag kämpade! Men jag sprang ju min första halvmara och mitt längsta långpass hittills så det tänker jag vara nöjd med!
Jag var hemma från stallet 11.25. Ridlektionen förtjänar (förmodligen) ett eget inlägg för det var inte så enkelt som jag hade tänkt mig. Hursomhelst kom jag hem, vrålhungrig och luktade stall, och hade 35 minuter på mig att trycka i mig lite energi, ta en snabbdusch och byta kläder. En halv portion moussaka, en klick tzatziki, några glas äppeljuice utspätt med vatten, och J fixade flaskor med sportdryck att ha stående till vätskekontrollen.
Iväg så - med lunchen som en klump i magen. Hatar, hatar att springa när jag precis har ätit. Tar det lugnt i början, låter benen vänja sig, tassar iväg mot Bulltofta. Efter 4 km och en liten uppförsbacke blir jag jätteseg i benen, farten sjunker, det är jobbigt. Efter 4 ynka km liksom, 4 km som jag alltid, alltid orkar springa. Hur ska det gå? Lägger en extrasväng runt sjön bara för att det är skönt att springa den lilla sträckan. Men efter 6 km vill jag bara spy och sluta, "quitting is not an option". Jag SKA fixa det här. Kom igen nu, ena foten framför den andra, uppför backen. På väg över mördarbacken släpper illamåendet, det har lossnat i benen, nu kör vi! Motorvägsbron, längs tråkigaste sträckan, sicksack mellan släpen förbi Hornbach, vidare ut i grönt område igen. Ensam på vägen, i blåsten. När jag svänger ner mot Dammstorp får jag motvind, ordentlig motvind. Är tacksam över att komma in i bebyggt område igen där vinden inte tar i så mycket. Förbi industriområdet, Ica, svänger upp genom villaområdena till Bulltofta igen. Tror att jag har sprungit 11 km, kollar telefonen dom står på 12 km. Tjohoo, 12 km avklarade, det innebär att jag kommer att ha klarat av 15 när jag svänger in hemma, bra!
Träffar J när jag är nästan hemma för vätskekontrollpaus. 15 km. Nu känner jag mig stel, tung, illamående igen. Funderar på att bryta. Men J lovar att vara draghjälp i ett tempo jag klarar av och vi ger oss ut igen. Jag pinnar på, försöker få benen att lossna. Det går bra i ungefär 1,5 km, sedan är det motvind och jag har ont, ont överallt. J lovar medvind hemåt, vi springer 1,5 km till. "Du har bara 3 km kvar nu, eller hur? Men då vänder vi här, vi behöver inte springa ända ut till motorvägen". Hemåt. En bra låt i lurarna, jag kör den på repeat, hittar takten, bara springa. Ber J kolla telefonens display, han säger att den varnar för lågt batteri! NEJ! När vi stänger av displayen tvärdör telefonen. Jag blir fly förbannad. "Jaha, men då skiter jag i det här, då GÅR jag hem, då är det ju helt jävla meningslöst". Men nej, "kom igen nu, du har under 2 km kvar, vi fixar filen till dig sen". Okej, jag pinnar på, jag VILL fixa det här. Vill känna på halvmaran, veta vad jag tränar för. Vi är nästan hemma när jag får håll, så in i vassen mycket håll att jag nästan viker mig dubbel och inte kan andas. Får pepp, stöttning, "det är bara 230 m kvar, det klarar du". Springer igen och stannar klockan på 2:12 - och allt under 2:15 sa jag ju skulle vara jättebra, så jag är nöjd - och trött. Kliver innan för dörren, lossar på skosnörena, sitter kvar på golvet med flaskan med energidryck i säkert tio minuter innan jag lyckas resa på mig för att stretcha lite.
En varm dusch senare är jag mest bara nöjd med mig själv. Jag sprang ju på 2:10 ser jag på Endomondo, jag har haft världens sämsta förberedelse (tungt styrkepass i går och ridpass precis innan loppet är inte att rekommendera) och jag ska bara kapa 10 minuter fram till maj och Kungsholmen Runt. Äter lunch vol. 2, choklad, julmust - vadsomhelst i kaloriväg går bra just i dag. Om 1½ år ska jag springa dubbelt så långt. Här ska byggas uthållighet och pannben!
Xperiathon - done!
Yep, I did it. På 2:12, typ.Jag är nöjd - och förbannad. På min telefon som la av efter 19,6 km och på mig själv som inte hade sett till att den var fullt laddad. Vilket innebär lite trixande med GPX-fil så jag är glad att jag är gift med en datanörd :-D The full story kommer. Jag ska bara möla i mig 600 kcal till ungefär!
fredag 25 november 2011
Överraskade mig själv...
Jag kände mig minst sagt något trögstartad i morse men mutade mig själv till gymmet på vanligt sätt - dvs lovade en sandwich och en smoothie på Redfellas efter avklarat pass! Det är liiiite lurigt att de ligger så nära men å andra sidan är det ganska bra mellanmål de serverar....
Värmde upp på löpbandet och roddmaskinen för att komma igång lite. Sedan var det dags för mina ynkliga försök till chins - smithen på högsta och tårna på en bänk så att jag har lite assistans. Tungt! Bröstpress sedan och där är det läge att öka vikterna. Fixar jag 10-8-8 är det dags att lägga på så det gör jag på måndag och struntar i om det sedan blir 8-6-6 reps. Tungt ska det vara :-)
Det finns en anledning till att jag har undvikit att träna just detta helkroppspass även om jag har haft beskrivningen ett bra tag. Den anledningen stavas r-o-u-n-d-s. Kombination av flera övningar, målsättningen är alltid att göra det snabbare än förra gången. Och eftersom jag inte har tränat passet på två månader så kände jag mig inte ett dugg säker på hur det skulle gå men bestämde mig för att göra mitt bästa för att i alla fall matcha mina gamla tider. Första omgången innehåller en härlig kombinationsövning med marklyft, bicepscurl och militärpress med viktskiva plus full swing med kettlebell 12 kg. Tid att slå: 4:45. Sluttid: 4:25 - så jag kapade 20 sekunder fast jag tyckte att jag låg rätt risigt till tidsmässigt efter första varvet. Några minuters vila och sedan andra omgången med två härliga favoriter: kettlebell squats och burpies. Hej, mjölksyra! Tid att slå: 5:15. Sluttid: 4:15. Ja, helt rätt - jag slog min egen tid med EN MINUT! Det är ju helt sjukt. I am Killer Woman!
Jag tippar att jag kan tacka Martin och Fighter Fitness för det resultatet. Alla intervaller jag har svurit över och kämpat med - de funkar. Bra - give me MORE!
Avslutade passet med tre olika magövningar och lite stretch innan jag tog en härlig varm dusch och sedan mitt utlovade mellanmål. En kort fredagshandlingsrunda (saffran, mandelmassa, smör, jäst - gissa vad jag ska göra på söndag?) och så ska jag helt enkelt ta det lugnt i dag och ladda för morgondagens utmaning.
Värmde upp på löpbandet och roddmaskinen för att komma igång lite. Sedan var det dags för mina ynkliga försök till chins - smithen på högsta och tårna på en bänk så att jag har lite assistans. Tungt! Bröstpress sedan och där är det läge att öka vikterna. Fixar jag 10-8-8 är det dags att lägga på så det gör jag på måndag och struntar i om det sedan blir 8-6-6 reps. Tungt ska det vara :-)
Det finns en anledning till att jag har undvikit att träna just detta helkroppspass även om jag har haft beskrivningen ett bra tag. Den anledningen stavas r-o-u-n-d-s. Kombination av flera övningar, målsättningen är alltid att göra det snabbare än förra gången. Och eftersom jag inte har tränat passet på två månader så kände jag mig inte ett dugg säker på hur det skulle gå men bestämde mig för att göra mitt bästa för att i alla fall matcha mina gamla tider. Första omgången innehåller en härlig kombinationsövning med marklyft, bicepscurl och militärpress med viktskiva plus full swing med kettlebell 12 kg. Tid att slå: 4:45. Sluttid: 4:25 - så jag kapade 20 sekunder fast jag tyckte att jag låg rätt risigt till tidsmässigt efter första varvet. Några minuters vila och sedan andra omgången med två härliga favoriter: kettlebell squats och burpies. Hej, mjölksyra! Tid att slå: 5:15. Sluttid: 4:15. Ja, helt rätt - jag slog min egen tid med EN MINUT! Det är ju helt sjukt. I am Killer Woman!
Jag tippar att jag kan tacka Martin och Fighter Fitness för det resultatet. Alla intervaller jag har svurit över och kämpat med - de funkar. Bra - give me MORE!
Avslutade passet med tre olika magövningar och lite stretch innan jag tog en härlig varm dusch och sedan mitt utlovade mellanmål. En kort fredagshandlingsrunda (saffran, mandelmassa, smör, jäst - gissa vad jag ska göra på söndag?) och så ska jag helt enkelt ta det lugnt i dag och ladda för morgondagens utmaning.
torsdag 24 november 2011
Vilar och planerar!
Jaaaa, titta, jag tar en VILODAG i dag! Förvisso den där typen som bara omfattar 16 km transportcykling men det känns ändå ganska vilsamt :-)
I går sprang jag en kortis (knappa 5 km) efter jobbet och det var rena mirakelkuren för mina stela muskler. Och så var det ridpass på kvällen på en minst sagt explosiv unghäst, man kan kalla det... ahem... intressant!
I morgon är jag ledig och funderar på hur jag får ut mesta möjliga av dagen. Tvärsäkert är att jag ska en morgonsväng till gymmet och köra mitt tuffaste träningspass. Jag vill också äta en riktigt god lunch, jag behöver tanka bilen och handla lite grejer. Tvätta (tränings)kläder och fundera över hur mycket och vad jag behöver packa ner i väskan nästa vecka när jag ska på utbildning.
Och så måste jag planera "markservice" för att kunna springa Xperiathon på lördag ju! Utmaningen är att jag i bästa fall är hemma från stallet 11.30 och måste starta löpningen senast 12.30. Jag behöver få i mig mat, men inte för mycket, och jag behöver organisera en "vätskekontroll" hemma och planera hur jag ska springa för att få ihop först ungefär 14-15 km, hem om för vätska och förmodligen toalettbesök innan jag springer de sista 7 km. Jag är helt säker på att jag fixar distansen och jag har faktiskt inte satt något tidsmål utan tänker det här som ett långpass. Däremot ska det helt klart finnas en god lunch och lite extra gott att tugga på efter avklarad halvmara!
I går sprang jag en kortis (knappa 5 km) efter jobbet och det var rena mirakelkuren för mina stela muskler. Och så var det ridpass på kvällen på en minst sagt explosiv unghäst, man kan kalla det... ahem... intressant!
I morgon är jag ledig och funderar på hur jag får ut mesta möjliga av dagen. Tvärsäkert är att jag ska en morgonsväng till gymmet och köra mitt tuffaste träningspass. Jag vill också äta en riktigt god lunch, jag behöver tanka bilen och handla lite grejer. Tvätta (tränings)kläder och fundera över hur mycket och vad jag behöver packa ner i väskan nästa vecka när jag ska på utbildning.
Och så måste jag planera "markservice" för att kunna springa Xperiathon på lördag ju! Utmaningen är att jag i bästa fall är hemma från stallet 11.30 och måste starta löpningen senast 12.30. Jag behöver få i mig mat, men inte för mycket, och jag behöver organisera en "vätskekontroll" hemma och planera hur jag ska springa för att få ihop först ungefär 14-15 km, hem om för vätska och förmodligen toalettbesök innan jag springer de sista 7 km. Jag är helt säker på att jag fixar distansen och jag har faktiskt inte satt något tidsmål utan tänker det här som ett långpass. Däremot ska det helt klart finnas en god lunch och lite extra gott att tugga på efter avklarad halvmara!
tisdag 22 november 2011
I dag är jag STARK!
Fixade ett grymt styrkepass i morse, det bara flöt på. Trots rejäl träningsvärk i överkroppen var det absolut inga problem någonstans, härlig känsla. Mera vikt nästa vecka! Samma pass som förra måndagen dvs benböj, vadpress, utfall, bröstpress, två varianter av rodd i pulleyn och marklyft. Belöningen efteråt är att jag numera har så mycket träningsvärk i samtliga delar av övre ryggen (som jag har plågat tre dagar på raken på olika sätt) att det nästan gör ont att luta sig mot ryggstödet på stolen. Nice one. Två dagar utan styrketräning blir nog jättebra nu misstänker jag.
Dagens negativa måste vara att det inte fanns något varmvatten när jag skulle duscha efter träningspasset, och eftersom jag skulle direkt till jobbet var jag tvungen att duscha ändå..... Så efter att ha jobbat och sedan cyklat hem unnade jag mig en ordentligt VARM dusch, det tyckte jag att jag hade förtjänat.
Dagens energi:
Frukost: Gröt på lika delar fiberhavregryn, havregryn och müsli, lite linfrön, kokosolja och en skopa proteinpulver. Te.
Mellanmål: Stor latte (coachen påstår att jag ska dricka mjölk men caffelatte är typ det enda sättet jag fixar att dricka mjölk på....) och Redfellas "Low GI Meal Replacer" smoothie med en massa bra grejer i.
Lunch: Rawfoodtallrik med raw falafel, salladsgrönsaker, champinjoner, tabbouleh, pesto, kryddiga frön och frökex. Mättade kalasbra!
Mellanmål: Rawfood-tiramisu (nöt/kokos/kakaobotten med cashew/banangrädde) och en mugg örtte.
Mellanmål II: Två grova knäckebröd med en rejäl mängd brieost, te.
Middag: Middagsfrids snabba paella med sejfilé och räkor, en hög eko-oliver till och en alkoholfri eko-öl.
Som vanligt har jag druckit en hel del vatten och örtte under dagen! Till kvällen blir det förmodligen mera te (nej, jag är inte beroende och jag kan sluta närsomhelst....eh.....) och en proteinshake, eventuellt en frukt.
Dagens negativa måste vara att det inte fanns något varmvatten när jag skulle duscha efter träningspasset, och eftersom jag skulle direkt till jobbet var jag tvungen att duscha ändå..... Så efter att ha jobbat och sedan cyklat hem unnade jag mig en ordentligt VARM dusch, det tyckte jag att jag hade förtjänat.
Dagens energi:
Frukost: Gröt på lika delar fiberhavregryn, havregryn och müsli, lite linfrön, kokosolja och en skopa proteinpulver. Te.
Mellanmål: Stor latte (coachen påstår att jag ska dricka mjölk men caffelatte är typ det enda sättet jag fixar att dricka mjölk på....) och Redfellas "Low GI Meal Replacer" smoothie med en massa bra grejer i.
Lunch: Rawfoodtallrik med raw falafel, salladsgrönsaker, champinjoner, tabbouleh, pesto, kryddiga frön och frökex. Mättade kalasbra!
Mellanmål: Rawfood-tiramisu (nöt/kokos/kakaobotten med cashew/banangrädde) och en mugg örtte.
Mellanmål II: Två grova knäckebröd med en rejäl mängd brieost, te.
Middag: Middagsfrids snabba paella med sejfilé och räkor, en hög eko-oliver till och en alkoholfri eko-öl.
Som vanligt har jag druckit en hel del vatten och örtte under dagen! Till kvällen blir det förmodligen mera te (nej, jag är inte beroende och jag kan sluta närsomhelst....eh.....) och en proteinshake, eventuellt en frukt.
måndag 21 november 2011
Två dagar, fyra träningspass!
Överskriften kan möjligen vara en ledtråd som förklarar varför jag genererar så himla mycket tvätt :-D
I går roade jag mig med body combat och fighter fitness. Favoritpass båda två som jag provade på och fastnade totalt för även om det egentligen inte är min stil - pensionerade balettdansöser boxas inte så jättebra! Men jag försöker i alla fall. Det är helt enkelt barnsligt kul att få slåss, sparkas och tjoa i en timme och så är det hyfsat bra konditionsträning plus att det mjukar upp höfterna och det gillar jag. Fighter Fitness är i en helt annan liga. Fysträning för kampsportare. Noggrann uppvärmning, lite parövningar och sedan är det hög intensitet och korta intervaller som gäller. Jätteroligt, jättejobbigt, helt underbart.
I går var det Patrik som ledde Fighter Fitness och han är en ny bekantskap som levererade ett kanonpass! Uppvärmning med mycket löpning och jag har aldrig nånsin sprungit så mycket baklänges i hela mitt liv, jag tror vi sprang baklänges i minst 5 minuter inkl. höga knän, spark bakåt, spurt (fatta hur jobbigt det är att springa fort baklänges) med mera. Det var fantastiskt skönt när vi äntligen fick springa vanligt igen! Efter uppvärmning bjöds vi på tabata-intervaller med armhävningar, benböj och russian twist (sittande med benen uppe). 5 intervaller av varje. En liten trevlig twist var att på armhävningarna gjorde vi varannan intervall vanliga med händerna på stepbräda, varannan intervall ute på brädans ände med en arm uppe och en arm på golvet, byte mellan varje armhävning såklart. Även benböjen hade varannan intervall djupa med hopp. Hej, mjölksyra! Eftersom body combat-passet innehåller ungefär en miljon armhävningar och crunches så var jag rejält mosig efteråt. Och så ska vi minsann göra plankan i femtielva varianter. Mina magmuskler SKREK! En lång, skön stretch fick vi på slutet och så var det dags att cykla hem i dimman.
I dag har jag jobbat en kort dag vilket gav tid över för eftermiddagsträning. Jag har sprungit Even Steven för att få både distans och fart utan att ta ut mig alldeles, och det var som vanligt trevligt. Jag noterade nöjt att jag i dag var lite bättre på att pressa upp tempot och utmana mig själv, härligt! Efter en halvtimmes paus hemma och lite energipåfyllning körde jag mitt kettlebell-pass, i dag med 2 x 3+3 turkish get-up, sedan var jag alldeles slut. Och härligt hög på endorfiner!
Jag ska strax packa och förbereda inför morgondagen då jag tänker cykla till gymmet och dra mitt helkroppspass innan det är dags att jobba. Kan bli en utmaning att lyckas packa med sig allt, förra gången glömde jag sminket så det lär jag komma ihåg i dag (och så glömmer jag säkert nåt annat i stället!)
I går roade jag mig med body combat och fighter fitness. Favoritpass båda två som jag provade på och fastnade totalt för även om det egentligen inte är min stil - pensionerade balettdansöser boxas inte så jättebra! Men jag försöker i alla fall. Det är helt enkelt barnsligt kul att få slåss, sparkas och tjoa i en timme och så är det hyfsat bra konditionsträning plus att det mjukar upp höfterna och det gillar jag. Fighter Fitness är i en helt annan liga. Fysträning för kampsportare. Noggrann uppvärmning, lite parövningar och sedan är det hög intensitet och korta intervaller som gäller. Jätteroligt, jättejobbigt, helt underbart.
I går var det Patrik som ledde Fighter Fitness och han är en ny bekantskap som levererade ett kanonpass! Uppvärmning med mycket löpning och jag har aldrig nånsin sprungit så mycket baklänges i hela mitt liv, jag tror vi sprang baklänges i minst 5 minuter inkl. höga knän, spark bakåt, spurt (fatta hur jobbigt det är att springa fort baklänges) med mera. Det var fantastiskt skönt när vi äntligen fick springa vanligt igen! Efter uppvärmning bjöds vi på tabata-intervaller med armhävningar, benböj och russian twist (sittande med benen uppe). 5 intervaller av varje. En liten trevlig twist var att på armhävningarna gjorde vi varannan intervall vanliga med händerna på stepbräda, varannan intervall ute på brädans ände med en arm uppe och en arm på golvet, byte mellan varje armhävning såklart. Även benböjen hade varannan intervall djupa med hopp. Hej, mjölksyra! Eftersom body combat-passet innehåller ungefär en miljon armhävningar och crunches så var jag rejält mosig efteråt. Och så ska vi minsann göra plankan i femtielva varianter. Mina magmuskler SKREK! En lång, skön stretch fick vi på slutet och så var det dags att cykla hem i dimman.
I dag har jag jobbat en kort dag vilket gav tid över för eftermiddagsträning. Jag har sprungit Even Steven för att få både distans och fart utan att ta ut mig alldeles, och det var som vanligt trevligt. Jag noterade nöjt att jag i dag var lite bättre på att pressa upp tempot och utmana mig själv, härligt! Efter en halvtimmes paus hemma och lite energipåfyllning körde jag mitt kettlebell-pass, i dag med 2 x 3+3 turkish get-up, sedan var jag alldeles slut. Och härligt hög på endorfiner!
Jag ska strax packa och förbereda inför morgondagen då jag tänker cykla till gymmet och dra mitt helkroppspass innan det är dags att jobba. Kan bli en utmaning att lyckas packa med sig allt, förra gången glömde jag sminket så det lär jag komma ihåg i dag (och så glömmer jag säkert nåt annat i stället!)
Tvätt-statistik
Vek in en tvätt och hängde nummer två på tork. Nummer ett innehöll 22 par trosor och 8 sport-bh'ar. Nummer två innehåller ytterligare sju sport-bh'ar och 7 funktionströjor. Ändå är det bara typ en vecka sedan jag tvättade senast! Hur bär jag mig åt?
söndag 20 november 2011
Jag vill också!
Snor lite söndagsinspiration från SVT - jag hittade klippet hos Sofy på Upp och hoppa och blev eld och lågor. Jag vill vara lika cool som Therese och Marit. Kolla vilka häftiga styrkeövningar! Skriver omgående TRX eller Redcord på önskelistan inför julen och håller tummarna!
Move your ass - and your mind will follow!
Det ryktas vara ett citat av Dolly Parton och jag läste det i dagens DN nånstans. Och eftersom jag tidigare har konstaterat att min baksida är precis som det beskrivs här (jag måste få tag på den bilden + texten i stor storlek så att jag kan hänga upp den på kylskåpet!) så har "move my ass" ganska stor kraft!
Jag har ofta diskuterat motivation med folk i min närhet. Hur orkar jag, hur motiverar jag mig själv, vad får mig att gå upp klockan sex, cykla till gymmet, träna och sedan fortsätta till jobbet? På vintern? Ibland är det just så enkelt som "move your ass and your mind will follow". Har jag bestämt mig för ett morgonpass så är det ganska sällan jag ens tar diskussionen med mig själv på morgonen*. Det spelar ingen roll om det gäller en löprunda eller en sväng förbi gymmet. Jag planerar och organiserar på kvällen. Packar väskor, lägger fram kläder, ser till att mellanmål antingen är packade i väskan eller står längst fram i kylen så att jag inte glömmer, tänker igenom frukosten. Så när väckarklockan ringer är allting redo, jag behöver inte tänka, bara GÖRA.
Dessutom är det ganska sällan som jag inte vill träna. Eftersom jag mår bra av det, eftersom jag vet att även de dagar jag egentligen skulle vilja ligga kvar under täcket kan bli bra dagar om jag självmedicinerar med ett träningspass. Endorfiner ska man inte underskatta!
I dag har jag legat kvar i sängen till kl 10 och ätit gigantisk söndagsfrukost. På dagens schema står återhämtning och vila fram till kl. 16.30 då jag tänker ge järnet på body combat och sedan vara grymt fokuserad på fighter fitness. Förmodligen blir det ungefär tusen armhävningar innan träningen är avslutad för dagen :-)
*) ett undantag är givetvis om jag är sjuk, övertränad eller skadad, SÅ korkad är jag ändå inte! Klart jag lyssnar på kroppen och hoppar över eller byter ut ett pass i sådana lägen. Det viktigaste är att jag mår bra av min träning.
Jag har ofta diskuterat motivation med folk i min närhet. Hur orkar jag, hur motiverar jag mig själv, vad får mig att gå upp klockan sex, cykla till gymmet, träna och sedan fortsätta till jobbet? På vintern? Ibland är det just så enkelt som "move your ass and your mind will follow". Har jag bestämt mig för ett morgonpass så är det ganska sällan jag ens tar diskussionen med mig själv på morgonen*. Det spelar ingen roll om det gäller en löprunda eller en sväng förbi gymmet. Jag planerar och organiserar på kvällen. Packar väskor, lägger fram kläder, ser till att mellanmål antingen är packade i väskan eller står längst fram i kylen så att jag inte glömmer, tänker igenom frukosten. Så när väckarklockan ringer är allting redo, jag behöver inte tänka, bara GÖRA.
Dessutom är det ganska sällan som jag inte vill träna. Eftersom jag mår bra av det, eftersom jag vet att även de dagar jag egentligen skulle vilja ligga kvar under täcket kan bli bra dagar om jag självmedicinerar med ett träningspass. Endorfiner ska man inte underskatta!
I dag har jag legat kvar i sängen till kl 10 och ätit gigantisk söndagsfrukost. På dagens schema står återhämtning och vila fram till kl. 16.30 då jag tänker ge järnet på body combat och sedan vara grymt fokuserad på fighter fitness. Förmodligen blir det ungefär tusen armhävningar innan träningen är avslutad för dagen :-)
*) ett undantag är givetvis om jag är sjuk, övertränad eller skadad, SÅ korkad är jag ändå inte! Klart jag lyssnar på kroppen och hoppar över eller byter ut ett pass i sådana lägen. Det viktigaste är att jag mår bra av min träning.
lördag 19 november 2011
Varför träna med en PT?
Är det inte jättedyrt? Men alltså, kan du inte bara träna själv? Jag kan följa med helt gratis och skrika på dig om det bara är det du behöver? Det finns ju hur många bra träningsprogram som helst på nätet, så kan du lägga pengarna på nåt annat?
Fortfarande känns det lite "överklassigt" att ha en PT. Och fortfarande får man många intressanta frågor och kommentarer som ovan. Men jag ser ju på gymmet att det är ALLA sorters människor som tränar med PT och gör det på olika sätt. Vissa kommer samma tid vecka efter vecka och låter PT'n bestämma träningspassen. Andra gör som jag, köper ett gäng timmar och får nya träningsupplägg regelbundet. Jag ser att Thomas tränar med alla möjliga - unga som gamla, riktiga "gymråttor" och såna som är helt nya i träningsvärlden. Och jag tycker det är bra att fler och fler vågar satsa på att få mer nytta av sin träning!
PT-timmar är inte billiga och folk storknar när de hör timpriser på 500-700 kr. Grejen är bara att jag betalar ju inte för den timmen vi kör på gymmet. Jag betalar ju också för förberedelsetiden och inte minst för att ha kontinuerlig feedback. Jag vet att om jag skickar ett mail med frågor, funderingar eller rent skryt till Thomas så får jag respons tillbaka. Och det kostar inget extra. Och det är jättetrevligt att få en glad hälsning och lite pepp när vi är på gymmet samtidigt.
Jag var inte helsåld på tanken från början. Jag köpte två timmar till ett bra pris via en deal på Groupon och tänkte att jag ju kunde ta chansen och få lite ny inspiration till min träning. Jag har tidigare tränat med en lite äldre tjej och kände mig inte särskilt övertygad om att den här unge killen skulle kunna ge mig nåt jag hade nytta av. Under vår första timme när vi pratade kost och träningsupplägg insåg jag att Thomas och jag i alla fall hade ganska lika tänk när det gäller mat och det är ju i mina ögon i alla fall ett bra utgångsläge. Den andra timmen la vi på ett träningspass och jag hade faktiskt kul. Kul på gymmet - jag som alltid har föredragit att träna hemma och slippa gymmet, vad hände?
Jag gick hem och funderade på saken och Thomas var givetvis också klok nog att maila en uppföljning med ett bra erbjudande så ganska snabbt hade jag köpt en paketlösning med 14 träningstimmar. Sen drog vi igång med mätning och vägning, planering och målsättningar och jag fick utmaningar att bita i. När jag sedan gick in i väggen och blev sjukskriven så var det faktiskt min räddning att vi redan då hade bokat in några träningspass - för det gick av bara farten. Jag hade plötsligt jättemycket tid och hade av läkaren blivit ordinerad "frisk luft och motion" i stället för medicinering. Resultatet blev att jag tränade ganska fokuserat hela våren och överträffade mina mål rätt så rejält - och det var fortfarande roligt. Nu när jag nästan är frisk igen vill jag fortsätta träna och det var inget snack om att nu när mina timmar tog slut skulle jag slå till på ytterligare en paketlösning!
Jag funderade också på att faktiskt byta PT för ett tag men insåg att det nog inte skulle vara särskilt klokt för då hade jag fått börja om från början igen. Thomas känner ju mig och vet hur långt han kan pressa mig - och jag har förtroende för honom och vet att han inte ger mig en uppgift jag inte klarar av. Dessutom tror jag det är ganska viktigt att hitta en coach som man fungerar med och jag har för tillfället hittat helt 100% rätt.
Förutom att Thomas helt enkelt är riktigt duktig på sitt jobb så har han en fantastisk förmåga att fullständigt ignorera alla mina förutfattade meningar om vad jag kan och inte kan. Vilket numera innebär att jag glatt tror att jag fixar 35 kg i bänkpressen som jag vägrade se åt för ett år sedan. FAIL :-D Han dukar upp ett smörgåsbord av tunga kettlebells, skivstänger och annat kul och raserar samtliga mina fördomar om tunga lyft. "Det fixar du som är så stark" och det gör jag ju faktiskt - för det mesta. Thomas berömmer och peppar och numera funderar jag inte ens över om han på allvar menar att han är imponerad över mina resultat eller om han säger det till alla sina kunder ;-) jag väljer att bli glad över att nån tycker att jag är bra helt enkelt.
Så, vad ska vi göra nu då? Jo, jag ska satsa så stenhårt på att fixa att lyfta min egen kroppsvikt (chins) och på att klara 30 kg i bänkpressen. Jag har fått jättebra träningsprogram och tekniktips och jag vet precis hur jag ska bära mig åt. Uppföljning på målen någonstans i slutet på januari och jag är taggad. Rapporter följer ;-)
Och du som har tvekat - våga testa att träna med en PT och våga gå på konsultation hos flera för att hitta nån som passar just DIG, jag hade en himla tur som hittade rätt i första försöket! Jag kan varmt rekommendera Thomas och hans kollegor Malou, Mille och Elin - jag litar på att coach T har hittat rätt personer att jobba med. Vi ses på gymmet!
Fortfarande känns det lite "överklassigt" att ha en PT. Och fortfarande får man många intressanta frågor och kommentarer som ovan. Men jag ser ju på gymmet att det är ALLA sorters människor som tränar med PT och gör det på olika sätt. Vissa kommer samma tid vecka efter vecka och låter PT'n bestämma träningspassen. Andra gör som jag, köper ett gäng timmar och får nya träningsupplägg regelbundet. Jag ser att Thomas tränar med alla möjliga - unga som gamla, riktiga "gymråttor" och såna som är helt nya i träningsvärlden. Och jag tycker det är bra att fler och fler vågar satsa på att få mer nytta av sin träning!
PT-timmar är inte billiga och folk storknar när de hör timpriser på 500-700 kr. Grejen är bara att jag betalar ju inte för den timmen vi kör på gymmet. Jag betalar ju också för förberedelsetiden och inte minst för att ha kontinuerlig feedback. Jag vet att om jag skickar ett mail med frågor, funderingar eller rent skryt till Thomas så får jag respons tillbaka. Och det kostar inget extra. Och det är jättetrevligt att få en glad hälsning och lite pepp när vi är på gymmet samtidigt.
Jag var inte helsåld på tanken från början. Jag köpte två timmar till ett bra pris via en deal på Groupon och tänkte att jag ju kunde ta chansen och få lite ny inspiration till min träning. Jag har tidigare tränat med en lite äldre tjej och kände mig inte särskilt övertygad om att den här unge killen skulle kunna ge mig nåt jag hade nytta av. Under vår första timme när vi pratade kost och träningsupplägg insåg jag att Thomas och jag i alla fall hade ganska lika tänk när det gäller mat och det är ju i mina ögon i alla fall ett bra utgångsläge. Den andra timmen la vi på ett träningspass och jag hade faktiskt kul. Kul på gymmet - jag som alltid har föredragit att träna hemma och slippa gymmet, vad hände?
Jag gick hem och funderade på saken och Thomas var givetvis också klok nog att maila en uppföljning med ett bra erbjudande så ganska snabbt hade jag köpt en paketlösning med 14 träningstimmar. Sen drog vi igång med mätning och vägning, planering och målsättningar och jag fick utmaningar att bita i. När jag sedan gick in i väggen och blev sjukskriven så var det faktiskt min räddning att vi redan då hade bokat in några träningspass - för det gick av bara farten. Jag hade plötsligt jättemycket tid och hade av läkaren blivit ordinerad "frisk luft och motion" i stället för medicinering. Resultatet blev att jag tränade ganska fokuserat hela våren och överträffade mina mål rätt så rejält - och det var fortfarande roligt. Nu när jag nästan är frisk igen vill jag fortsätta träna och det var inget snack om att nu när mina timmar tog slut skulle jag slå till på ytterligare en paketlösning!
Jag funderade också på att faktiskt byta PT för ett tag men insåg att det nog inte skulle vara särskilt klokt för då hade jag fått börja om från början igen. Thomas känner ju mig och vet hur långt han kan pressa mig - och jag har förtroende för honom och vet att han inte ger mig en uppgift jag inte klarar av. Dessutom tror jag det är ganska viktigt att hitta en coach som man fungerar med och jag har för tillfället hittat helt 100% rätt.
Förutom att Thomas helt enkelt är riktigt duktig på sitt jobb så har han en fantastisk förmåga att fullständigt ignorera alla mina förutfattade meningar om vad jag kan och inte kan. Vilket numera innebär att jag glatt tror att jag fixar 35 kg i bänkpressen som jag vägrade se åt för ett år sedan. FAIL :-D Han dukar upp ett smörgåsbord av tunga kettlebells, skivstänger och annat kul och raserar samtliga mina fördomar om tunga lyft. "Det fixar du som är så stark" och det gör jag ju faktiskt - för det mesta. Thomas berömmer och peppar och numera funderar jag inte ens över om han på allvar menar att han är imponerad över mina resultat eller om han säger det till alla sina kunder ;-) jag väljer att bli glad över att nån tycker att jag är bra helt enkelt.
Så, vad ska vi göra nu då? Jo, jag ska satsa så stenhårt på att fixa att lyfta min egen kroppsvikt (chins) och på att klara 30 kg i bänkpressen. Jag har fått jättebra träningsprogram och tekniktips och jag vet precis hur jag ska bära mig åt. Uppföljning på målen någonstans i slutet på januari och jag är taggad. Rapporter följer ;-)
Och du som har tvekat - våga testa att träna med en PT och våga gå på konsultation hos flera för att hitta nån som passar just DIG, jag hade en himla tur som hittade rätt i första försöket! Jag kan varmt rekommendera Thomas och hans kollegor Malou, Mille och Elin - jag litar på att coach T har hittat rätt personer att jobba med. Vi ses på gymmet!
fredag 18 november 2011
Vips - så blev jag åtta år yngre!
Yep, så är det, för coachens magiska våg bestämde att jag hade en "metabolic age" som är 8 år yngre än det som står på mitt leg. Och trots att jag inte anser att magiska vågen har rätt om min kroppsfettprocent så har den garanterat rätt i att jag är under 30 :-D
Dagens upplägg var för övrigt att köra lite fystester och göra ett upplägg på ett utomhusträningspass. Konstaterar att min kondition mår bra - den är på samma nivå som när vi testade senast men skillnaden för mig är att jag orkar hålla igång längre på de högre pulsnivåerna och det ser vi ju inte på 1-2 minuter på löpband. Så nu ska jag bara underhålla den nivån under vintern, det ska inte vara några större problem. Visar sig även att jag är grym på benpress och apkass på bänkpress och chins, så jag vet vad jag ska jobba på kommande tio veckor. Men eftersom jag blev 8 år yngre på kuppen så borde jag ju orka träna ordentligt nu, right?
Förutom att jag ska rida två pass i veckan och springa så mycket jag hinner, vill och orkar så handlar det alltså om 2-3 styrkepass i veckan som ska klämmas in, gärna Figher Fitness emellanåt (varannan vecka tänkte jag satsa på i alla fall bara för att det är så kul!) och så lite extra mat så att jag har lite byggstenar till de där musklerna. Rent tidsmässigt passar det rätt bra att ha upplägget "ät mera mat" i december kan man säga ;-)
Javisstja, och så ska jag ha en vilodag i veckan också, det höll jag på att glömma som vanligt. Tur för mig att vi kom överens om att 16 km transportcykling är en vilodag då!
Dagens upplägg var för övrigt att köra lite fystester och göra ett upplägg på ett utomhusträningspass. Konstaterar att min kondition mår bra - den är på samma nivå som när vi testade senast men skillnaden för mig är att jag orkar hålla igång längre på de högre pulsnivåerna och det ser vi ju inte på 1-2 minuter på löpband. Så nu ska jag bara underhålla den nivån under vintern, det ska inte vara några större problem. Visar sig även att jag är grym på benpress och apkass på bänkpress och chins, så jag vet vad jag ska jobba på kommande tio veckor. Men eftersom jag blev 8 år yngre på kuppen så borde jag ju orka träna ordentligt nu, right?
Förutom att jag ska rida två pass i veckan och springa så mycket jag hinner, vill och orkar så handlar det alltså om 2-3 styrkepass i veckan som ska klämmas in, gärna Figher Fitness emellanåt (varannan vecka tänkte jag satsa på i alla fall bara för att det är så kul!) och så lite extra mat så att jag har lite byggstenar till de där musklerna. Rent tidsmässigt passar det rätt bra att ha upplägget "ät mera mat" i december kan man säga ;-)
Javisstja, och så ska jag ha en vilodag i veckan också, det höll jag på att glömma som vanligt. Tur för mig att vi kom överens om att 16 km transportcykling är en vilodag då!
torsdag 17 november 2011
En liten, liten förståelse...
Jag ska inte påstå att jag från en vecka till en annan har lärt mig att älska morgonjogg. Långt ifrån. Det tar nog ett tag innan jag börjar hylla the fabulousness (fabulousity??) of the morgonjogg faktiskt. Men jag börjar förstå varför de som morgonjoggar tycker att det är så fantastiskt. För helt ärligt så är det skönt att börja dagen med träning även om det tar emot och kroppen inte är riktigt vaken. Så känns det i alla fall för mig.
Morgonjogg är något jag har tvingat mig till under korta perioder och sedan gett upp för att det har varit spyjobbigt. Springa på tom mage är absolut inte min grej, äter jag för mycket kraschar magen under löpning och det är inte heller nån höjdare. Men jag börjar få kläm på hur jag kan få det att funka - med en lite mindre portion frukostgröt och en halvtimmes "idisslande" så fixar jag att springa en lugn runda på 4-6 km utan att avlida. I dag var det t o m ganska trevligt och hjärnan känns rensad och redo för dagen!
Egentligen var tanken att ta en vilodag i dag eftersom coachen har annonserat att vi ska köra ett antal fystester i morgon men knappa 5 km morgonjogg är väl en vilodag? Japp, tänkte väl det!
Morgonjogg är något jag har tvingat mig till under korta perioder och sedan gett upp för att det har varit spyjobbigt. Springa på tom mage är absolut inte min grej, äter jag för mycket kraschar magen under löpning och det är inte heller nån höjdare. Men jag börjar få kläm på hur jag kan få det att funka - med en lite mindre portion frukostgröt och en halvtimmes "idisslande" så fixar jag att springa en lugn runda på 4-6 km utan att avlida. I dag var det t o m ganska trevligt och hjärnan känns rensad och redo för dagen!
Egentligen var tanken att ta en vilodag i dag eftersom coachen har annonserat att vi ska köra ett antal fystester i morgon men knappa 5 km morgonjogg är väl en vilodag? Japp, tänkte väl det!
onsdag 16 november 2011
Seger!
Inser att jag har överlevt halva november (årets längsta och jobbigaste månad enligt mig) utan att fundera på det och utan att jag ens har tyckt att det har varit kämpigt. Bra där! Nu är det bara nerförsbacke kvar och snart 1. advent vilket betyder LJUS i fönster och träd och runtomkring. Hurra!
4good-event "Power of Passion"
Gårkvällen spenderade jag på 4good-eventet "Power of Passion" och det var väl investerade timmar kan jag säga, det kan varmt rekommenderas. Ljudnivån blir ganska hög när 400 kvinnor är samlade ;-) men vilka föreläsningar och vilken stämning. Jag gick därifrån med energi och ideer bubblandes inom mig och hade faktiskt svårt att somna när jag väl kom hem - på ett bra sätt ska jag tillägga.
Kvällens föreläsare var Emma Wiklund, Annie Seel, Emma Igelström och Lou Rossling.
Emma Wiklund berättade på ett härligt personligt sätt om resan från modelljobb via modevärlden till att ha en egen hudvårdsserie. Hon fokuserade på att man ska jobba med det man är bra på och våga ta hjälp av sitt nätverk för det man inte tror att man kan - och att man kan lära sig jättemycket på vägen. Och så skrattade jag gott åt att Emma berättade att produkterna inte var testade på djur utan på henne själv, mannen och barnen. Inte testat på djur, testat på barn.... jag är inte helt säker på att det är ett bra försäljningsargument, men jag kan förstås ha fel!
Efter Emma W steg Annie Seel upp på scen och jag är ju sedan innan vansinnigt imponerad av den kvinnan. Tänk att den lilla slanka kroppen orkar med allt - Dakar-rallyt på motorcykel är ingen mysig promenad precis.... Jag tog med mig många kloka ord från Annies föreläsning. Bland annat tanken om att alla har en actionfigur inom sig som fixar det som är jobbigt - så jag ska börja utveckla en mental bild på min egen actionfigur som jag kan skicka ut på uppdrag när det behövs.
Och så att man ska komma ihåg att ord är magiska. Om man tydligt uttalar vad man vill så ökar sannolikheten att det händer. Annie har kommit långt med att bestämma sig och GÖRA det hon tänkt sig, så varför skulle det inte funka för oss andra?
Efter paus och mingel där jag träffade nya bekantskaper var det dags för Emma Igelström. Hon berättade inte så mycket om sitt liv och sin karriär utan fokuserade mer på hur hon hade lyckats vända problemen med ätstörning och alkohol till något positivt. Och att man kan träna på att vända dåligt till bra - fast ibland behöver man viljan att vilja träna! Emma berättade också om tydliga målsättningar och att be om hjälp - att det är viktigt att ha folk omkring sig som kan ge den hjälpen man behöver. Jag var väldgt imponerad över hennes framträdande och hoppas att jag kan lära mig att få samma trygghet i mig själv!
Sist på programmet var Lou Rossling som jag inte kände till sedan innan. Men jag överdriver inte om jag säger att på den dryga halvtimmen som hon pratade hann jag gapskratta 30 gånger och gråta 2. Hon var ett riktigt energipiller och det jag framför allt tog med mig är att ta ansvar för sin egen lycka och sitt eget liv samt att det vi upplever ofta speglar vår egen attityd. Plus att det lönar sig att bemöta omgivningen så som man själv vill bli bemött.
Allt som allt var det en härlig kväll som satte i gång många nya tankar hos mig och vissa av dem försöker jag förverkliga redan nu, andra kräver lite mera bearbetning och långsiktig planering. Jag ser fram emot nästa gång 4good är i Malmö i början på februari! Ses vi?
Jag tog några extremt dåliga mobilbilder men med tanke på alla kameror som var där är jag säker på att det finns många bättre bilder därute på nätet :-)
Kvällens föreläsare var Emma Wiklund, Annie Seel, Emma Igelström och Lou Rossling.
Emma Wiklund berättade på ett härligt personligt sätt om resan från modelljobb via modevärlden till att ha en egen hudvårdsserie. Hon fokuserade på att man ska jobba med det man är bra på och våga ta hjälp av sitt nätverk för det man inte tror att man kan - och att man kan lära sig jättemycket på vägen. Och så skrattade jag gott åt att Emma berättade att produkterna inte var testade på djur utan på henne själv, mannen och barnen. Inte testat på djur, testat på barn.... jag är inte helt säker på att det är ett bra försäljningsargument, men jag kan förstås ha fel!
Efter Emma W steg Annie Seel upp på scen och jag är ju sedan innan vansinnigt imponerad av den kvinnan. Tänk att den lilla slanka kroppen orkar med allt - Dakar-rallyt på motorcykel är ingen mysig promenad precis.... Jag tog med mig många kloka ord från Annies föreläsning. Bland annat tanken om att alla har en actionfigur inom sig som fixar det som är jobbigt - så jag ska börja utveckla en mental bild på min egen actionfigur som jag kan skicka ut på uppdrag när det behövs.
Och så att man ska komma ihåg att ord är magiska. Om man tydligt uttalar vad man vill så ökar sannolikheten att det händer. Annie har kommit långt med att bestämma sig och GÖRA det hon tänkt sig, så varför skulle det inte funka för oss andra?
Efter paus och mingel där jag träffade nya bekantskaper var det dags för Emma Igelström. Hon berättade inte så mycket om sitt liv och sin karriär utan fokuserade mer på hur hon hade lyckats vända problemen med ätstörning och alkohol till något positivt. Och att man kan träna på att vända dåligt till bra - fast ibland behöver man viljan att vilja träna! Emma berättade också om tydliga målsättningar och att be om hjälp - att det är viktigt att ha folk omkring sig som kan ge den hjälpen man behöver. Jag var väldgt imponerad över hennes framträdande och hoppas att jag kan lära mig att få samma trygghet i mig själv!
Sist på programmet var Lou Rossling som jag inte kände till sedan innan. Men jag överdriver inte om jag säger att på den dryga halvtimmen som hon pratade hann jag gapskratta 30 gånger och gråta 2. Hon var ett riktigt energipiller och det jag framför allt tog med mig är att ta ansvar för sin egen lycka och sitt eget liv samt att det vi upplever ofta speglar vår egen attityd. Plus att det lönar sig att bemöta omgivningen så som man själv vill bli bemött.
Allt som allt var det en härlig kväll som satte i gång många nya tankar hos mig och vissa av dem försöker jag förverkliga redan nu, andra kräver lite mera bearbetning och långsiktig planering. Jag ser fram emot nästa gång 4good är i Malmö i början på februari! Ses vi?
Jag tog några extremt dåliga mobilbilder men med tanke på alla kameror som var där är jag säker på att det finns många bättre bilder därute på nätet :-)
tisdag 15 november 2011
In i dimman...
Startade dagen med en morgonjogg som var mindre jobbig än vanligt trots de senaste dagarnas träning. Jag valde att fokusera mer på bra löpteknik (avslappnade axlar och armar, jobba rätt med armarna, spänn magen lätt, upp med höften, bra fotisättning) än på farten och det gav faktiskt ett hyfsat bra tempo för att vara jag på morgonen! Det var väldigt dimmigt ute och jag konstaterade återigen att dimma tydligen är ljuddämpande för motorvägen hördes knappt trots att jag vet att den går bara 50 m från spåret på vissa ställen.
Jag ska hoppa in i duschen och sedan cykla genom dimman till jobbet. Efter jobbet har jag besök inbokat hos tandläkaren (huuuuuu!) och jag har därför mutat mig själv genom att boka in mig på 4good-eventet "Power of Passion" efteråt. Annie Seel, Emma Igelström och Emma Wiklund - what's not to like? Plus ett glas vin och en goodiebag - och lite networking.
Önskar er alla en fin tisdag!
Jag ska hoppa in i duschen och sedan cykla genom dimman till jobbet. Efter jobbet har jag besök inbokat hos tandläkaren (huuuuuu!) och jag har därför mutat mig själv genom att boka in mig på 4good-eventet "Power of Passion" efteråt. Annie Seel, Emma Igelström och Emma Wiklund - what's not to like? Plus ett glas vin och en goodiebag - och lite networking.
Önskar er alla en fin tisdag!
måndag 14 november 2011
Från slappar-söndag till magisk måndag
När jag äntligen kom i gång i dag blev det riktigt, riktigt bra! Spenderade förmiddagen hemma i väntan på ett telefonsamtal som kom.... tjugo i tolv. Suck. Jag hade ju hunnit springa en förmiddagssväng om jag hade vetat att det skulle dröja så pass länge men det var inte mycket att göra åt. Däremot hann jag förbereda en maskin tvätt och packa träningsväskan plus lite annat pyssel under tiden.
Efter lunch stack jag iväg till gymmet och precis som jag hade tänkt så var det nästan folktomt :-D. Efter uppvärmningen lade jag beslag på smith'en och körde benböj och vadpress (ökade 5 kg jämfört med i onsdags på vadpressen, vi får se hur det känns i morgon), fortsatte med två varianter på rodd i pulleyn, sedan marklyft, bröstpress och utfall framåt och bakåt. Klart! Och svettigt. Avslutade med lite yogaövningar och stretch medan jag fnissade åt en PT-kund som hade en otrolig förmåga att prata medan hon tränade. Det fixar inte jag om jag ska ta i ordentligt men det är ju skillnad på folk!
Snabb dusch och två minuters prat med Malou innan jag stack iväg för lite andra ärenden. Apoteket, en sväng in på Redfellas för att hämta mellanmål och så passade jag på att lämna min laptop på kontoret så att jag slipper släpa med den på cykeln i morgon.
Hem (vägarbete, vägarbete, det är knappt lönt att ta bilen!), hänga tvätt, byta till löparkläder, sätta igång bullbak och ut på en trevlig 7,5 km skymningsjogg. Jag har inte lärt mig helt hundra hur alla villaområden hänger ihop och var det går bra att springa i mörker så jag rekade lite. Rundan blev egentligen ganska bra även om jag fick springa fram och tillbaka på nåt ställe för att belysningen plötsligt tog slut!
Nu har jag dragit på mig kompressionstightsen och fulbyxorna och hoppas att benen hinner återhämta sig så pass att det går att köra en morgonjogg i morgon innan jag sätter mig på cykeln för att ta mig till jobbet. Jag förutspår att det kommer krävas lite pannben för att fixa det!
Efter lunch stack jag iväg till gymmet och precis som jag hade tänkt så var det nästan folktomt :-D. Efter uppvärmningen lade jag beslag på smith'en och körde benböj och vadpress (ökade 5 kg jämfört med i onsdags på vadpressen, vi får se hur det känns i morgon), fortsatte med två varianter på rodd i pulleyn, sedan marklyft, bröstpress och utfall framåt och bakåt. Klart! Och svettigt. Avslutade med lite yogaövningar och stretch medan jag fnissade åt en PT-kund som hade en otrolig förmåga att prata medan hon tränade. Det fixar inte jag om jag ska ta i ordentligt men det är ju skillnad på folk!
Snabb dusch och två minuters prat med Malou innan jag stack iväg för lite andra ärenden. Apoteket, en sväng in på Redfellas för att hämta mellanmål och så passade jag på att lämna min laptop på kontoret så att jag slipper släpa med den på cykeln i morgon.
Hem (vägarbete, vägarbete, det är knappt lönt att ta bilen!), hänga tvätt, byta till löparkläder, sätta igång bullbak och ut på en trevlig 7,5 km skymningsjogg. Jag har inte lärt mig helt hundra hur alla villaområden hänger ihop och var det går bra att springa i mörker så jag rekade lite. Rundan blev egentligen ganska bra även om jag fick springa fram och tillbaka på nåt ställe för att belysningen plötsligt tog slut!
Nu har jag dragit på mig kompressionstightsen och fulbyxorna och hoppas att benen hinner återhämta sig så pass att det går att köra en morgonjogg i morgon innan jag sätter mig på cykeln för att ta mig till jobbet. Jag förutspår att det kommer krävas lite pannben för att fixa det!
Bakning + löpning = sant?
Yes, i alla fall i min värld! Jag tycker det fungerar alldeles ypperligt att kombinera min svaghet för nybakat hembakat bröd med löpglädjen. Det är enklast med lite grova bröd eller bullar där degen kan jäsa upp till en timme i bunken.
Så här gör jag: Rör ihop degen och knådar - oftast låter jag köksassistenten ta hand om att blanda och knåda medan jag byter kläder. Känner lite snabbt på degen med händerna så att jag säkert vet att den är färdigknådad och jäsklar. Jäslock på, löparskorna på och så springer jag min runda. I dag skulle degen jäsa i trekvart enligt receptet men jag råkade springa lite längre och oftast är det som sagt inga större problem med lite tyngre degar, lätta vetebrödsdegar tycker jag däremot kan tappa lite stuns om de blir överjästa första gången.
Kommer hem från löprundan, klär av mig ytterjackan, kavlar upp ärmarna, tvättar händer och underarmar noga för ordningens skull och bakar ut bullarna. Tar hand om disk och undanplock medan jag eftersvettas och ser till att dricka något och sätter sedan på ugnen innan jag går in i duschen så vet jag att jag har ungefär en kvart på mig att duscha och att ugnen är varm när jag är klar. In med bullarna i ugnen - som bonus kan man då tugga i sig en nybakad bulle som efter-tränings-mellanmål. Win-win helt klart!
Dagens bullar var havrebullarna som jag visat bilder på tidigare. Nu när jag bakade dem andra gången så pimpade jag receptet med lite överbliven keso och lite smör för att få saftigare bullar. Några stycken lär vi tugga i oss till kvällsteet och "Lark Rise to Candleford" medan resten åker i frysen för framtida behov.
Så här gör jag: Rör ihop degen och knådar - oftast låter jag köksassistenten ta hand om att blanda och knåda medan jag byter kläder. Känner lite snabbt på degen med händerna så att jag säkert vet att den är färdigknådad och jäsklar. Jäslock på, löparskorna på och så springer jag min runda. I dag skulle degen jäsa i trekvart enligt receptet men jag råkade springa lite längre och oftast är det som sagt inga större problem med lite tyngre degar, lätta vetebrödsdegar tycker jag däremot kan tappa lite stuns om de blir överjästa första gången.
Kommer hem från löprundan, klär av mig ytterjackan, kavlar upp ärmarna, tvättar händer och underarmar noga för ordningens skull och bakar ut bullarna. Tar hand om disk och undanplock medan jag eftersvettas och ser till att dricka något och sätter sedan på ugnen innan jag går in i duschen så vet jag att jag har ungefär en kvart på mig att duscha och att ugnen är varm när jag är klar. In med bullarna i ugnen - som bonus kan man då tugga i sig en nybakad bulle som efter-tränings-mellanmål. Win-win helt klart!
Dagens bullar var havrebullarna som jag visat bilder på tidigare. Nu när jag bakade dem andra gången så pimpade jag receptet med lite överbliven keso och lite smör för att få saftigare bullar. Några stycken lär vi tugga i oss till kvällsteet och "Lark Rise to Candleford" medan resten åker i frysen för framtida behov.
söndag 13 november 2011
Supersöndag blev slapparsöndag....
Efter att ha sprungit en mil i hyfsat tempo i förmiddags bestämde jag mig för att avboka gruppträningspassen. Jag är lite för rädd om mina ben och känner mig stel i baksida lår där jag dessutom har lite gamla bristningar sedan balettiden. Och jag vet ju att jag inte kan köra ett lugnt body combat-pass utan får så roligt att jag tar i som sjutton vilket kan vara lite riskabelt i ett sånt läge. Fighter Fitness med en miljon upphopp och annat trivsamt ska vi nog inte ens tala om. Så det blir återhämtning, liniment och massage i stället och comeback i morgon.
Söndagsfrukost
Omelett med kokos, stekt äpple och banan, färsk sharonfrukt, toppat med lite müslikrisp. Te och superjuice - och tidningen.
lördag 12 november 2011
Barbacka, barndop, 'bell och 'Bach
Okej, lite långsökt alliteration men när jag väl hade börjat var det svårt att sluta :-D
Började dagen med ridlektion som vanligt på lördagar - och denna vecka red vi barbacka, dvs. utan sadel. En hästrygg är ganska hal att sitta på så det var inte helt lätt att göra ett bra jobb, men väldigt roligt. Och så är det skönt att rida utan sadel när det är kyligt på morgonen, då får man lite inbyggd värme!
Efter en snabb dusch och ett mellanmål var det dags att cykla till kyrkan för barndop. Väldigt välartade barn var det också, inget barnskrik i kyrkan utan det var lugnt och trevligt. Vi cyklade sedan vidare hem till "festföremålet" och bjöds på en god vegetarisk linssoppa med bröd och sedan kaffe/te och kaka. Presentbordet dignade och det var trevlig och glad stämning!
Vid femsnåret cyklade jag hemåt igen och en timme senare (när jag var 100% säker på att ölen jag hade druckit kl. 14 var ur kroppen ordentligt) tog jag fram min kettlebell och höjde volymen på Rasmus Seebachs senaste alster. Kalla mig gärna popsnöre men jag GILLAR verkligen hans musik - i dag blev det uptempo-spåren som kördes på repeat och de kommer nog också att hamna på spellistan jag har när jag springer.
Kettlebellpasset såg ut som följer:
Uppvärmning, aktiv rörlighet. Tre olika övningar, 10 av varje, två varv.
Varv 1: Enhandssving, tvåhandsryck, thrusters (min HAT-övning, spyjobbig!) och utfall med rotation, 12 av varje, 3 varv.
Varv 2: Halos, ribbons, swing, full swing. 8, 8, 13, 13 - 3 varv.
Varv 3: Renegade row (arrrgh), pullover crunches (grrrrr), russian twist, kettlebell burpees, samtliga x 10, 3 varv.
Avslut: Turkish get-up, 5+5 (jag jobbar mig upp till 3 x 5+5 men i dag fixade jag bara ett set).
Puuuuh! Träningsvärken i benen är inte helt borta så varv 1 var skitjobbigt. Varv 2 = halvdöda axlar och så varv 3 som innehåller fler övningar som jag älskar att hata. Turkish get-up är inte heller nån promenad i parken precis!
Men ja, det tar trekvart och så känner man verkligen att man har gett hela kroppen en rejäl genomkörare vilket jag tycker är ganska ovanligt med "hemmaträningspass". Plus att jag hade lite träningsabstinens ;-)
Sen har jag lagat fettuccinepasta med en underbart pepprig rucolapesto och snabbfrästa grönsaker, den energipåfyllningen behövdes. Dock känner jag av att proteinintaget var lite lågt för jag blev inte riktigt mätt, så jag ska strax bättra på det med en portion skyr (isländsk proteinbombyoghurt) med frysta blåbär och så lite ost och vindruvor.
I morgon funderar jag på att köra min egen "Super Sunday" - 10 km löpning, lunchpaus, och sedan kombon Body Combat + Fighter Fitness på gymmet. Jag får se hur benen känns efter löpningen om jag ska avboka combat'en, det är ju meningslöst att köra tre pass om jag inte orkar göra det ordentligt. Bättre då att köra bara löpning + FF och få bra kvalitet i träningen.
Började dagen med ridlektion som vanligt på lördagar - och denna vecka red vi barbacka, dvs. utan sadel. En hästrygg är ganska hal att sitta på så det var inte helt lätt att göra ett bra jobb, men väldigt roligt. Och så är det skönt att rida utan sadel när det är kyligt på morgonen, då får man lite inbyggd värme!
Efter en snabb dusch och ett mellanmål var det dags att cykla till kyrkan för barndop. Väldigt välartade barn var det också, inget barnskrik i kyrkan utan det var lugnt och trevligt. Vi cyklade sedan vidare hem till "festföremålet" och bjöds på en god vegetarisk linssoppa med bröd och sedan kaffe/te och kaka. Presentbordet dignade och det var trevlig och glad stämning!
Vid femsnåret cyklade jag hemåt igen och en timme senare (när jag var 100% säker på att ölen jag hade druckit kl. 14 var ur kroppen ordentligt) tog jag fram min kettlebell och höjde volymen på Rasmus Seebachs senaste alster. Kalla mig gärna popsnöre men jag GILLAR verkligen hans musik - i dag blev det uptempo-spåren som kördes på repeat och de kommer nog också att hamna på spellistan jag har när jag springer.
Kettlebellpasset såg ut som följer:
Uppvärmning, aktiv rörlighet. Tre olika övningar, 10 av varje, två varv.
Varv 1: Enhandssving, tvåhandsryck, thrusters (min HAT-övning, spyjobbig!) och utfall med rotation, 12 av varje, 3 varv.
Varv 2: Halos, ribbons, swing, full swing. 8, 8, 13, 13 - 3 varv.
Varv 3: Renegade row (arrrgh), pullover crunches (grrrrr), russian twist, kettlebell burpees, samtliga x 10, 3 varv.
Avslut: Turkish get-up, 5+5 (jag jobbar mig upp till 3 x 5+5 men i dag fixade jag bara ett set).
Puuuuh! Träningsvärken i benen är inte helt borta så varv 1 var skitjobbigt. Varv 2 = halvdöda axlar och så varv 3 som innehåller fler övningar som jag älskar att hata. Turkish get-up är inte heller nån promenad i parken precis!
Men ja, det tar trekvart och så känner man verkligen att man har gett hela kroppen en rejäl genomkörare vilket jag tycker är ganska ovanligt med "hemmaträningspass". Plus att jag hade lite träningsabstinens ;-)
Sen har jag lagat fettuccinepasta med en underbart pepprig rucolapesto och snabbfrästa grönsaker, den energipåfyllningen behövdes. Dock känner jag av att proteinintaget var lite lågt för jag blev inte riktigt mätt, så jag ska strax bättra på det med en portion skyr (isländsk proteinbombyoghurt) med frysta blåbär och så lite ost och vindruvor.
I morgon funderar jag på att köra min egen "Super Sunday" - 10 km löpning, lunchpaus, och sedan kombon Body Combat + Fighter Fitness på gymmet. Jag får se hur benen känns efter löpningen om jag ska avboka combat'en, det är ju meningslöst att köra tre pass om jag inte orkar göra det ordentligt. Bättre då att köra bara löpning + FF och få bra kvalitet i träningen.
fredag 11 november 2011
Kursdag och DOMS
Jag har tillbringat dagen i skolbänken för att lära mig mer om Excel. Och jag tycker jag har ett svårt fall av DOMS (Delayed Onset Muscle Soreness) - dvs träningsvärk. I övre rygg, bröst och axlar har det faktiskt släppt lite och jag är inte alls lika stel, men benen..... hjälp. Vad sysslade vi egentligen med i onsdags?
Cyklade ut till vår kursanläggning i morse (det är 5 km och japp, jag har mätt det en gång när jag lämnade bilen därute och joggade hem!) och då var ju benen uppvärmda så det var inga problem att ta trappan en våning upp till kurslokalen. Men efter att ha suttit still några timmar var det hysteriskt jobbigt att gå trappan NED till lunchrestaurangen ;-) Jaja, det går väl över nångång så att jag kan träna igen.... Cyklade in till stan för att äta god indisk mat, så dagens vilodag innehöll 22 km cykling i lugnt tempo - det är väl en vilodag?
I morgon har jag seriösa planer på att ta en match med kettlebell-passet. Fast jag ska hinna med en barbacka-ridlektion och ett barndop först :-D
Cyklade ut till vår kursanläggning i morse (det är 5 km och japp, jag har mätt det en gång när jag lämnade bilen därute och joggade hem!) och då var ju benen uppvärmda så det var inga problem att ta trappan en våning upp till kurslokalen. Men efter att ha suttit still några timmar var det hysteriskt jobbigt att gå trappan NED till lunchrestaurangen ;-) Jaja, det går väl över nångång så att jag kan träna igen.... Cyklade in till stan för att äta god indisk mat, så dagens vilodag innehöll 22 km cykling i lugnt tempo - det är väl en vilodag?
I morgon har jag seriösa planer på att ta en match med kettlebell-passet. Fast jag ska hinna med en barbacka-ridlektion och ett barndop först :-D
torsdag 10 november 2011
Dagens mat
Sammanställning av dagens matintag då....
Frukost: Omelett på 2 ägg och en skvätt grädde, stekt i kokosolja. Några skivor brieost på, ett skivat äpple till. Te (underbart rökiga Sir William från Sibyllans Tehandel/5 o'clock på Skomakargatan) med mjölk.
Lunch: Ärtsoppa med fläsk, salladstallrik med morötter, black eye beans och linser. Tre pannkakor med sylt och grädde. Vatten till.
Eftermiddagsmellis 1: En stor mugg örtte och en näve blandade nötter.
Eftermiddagsmellis 2: En mugg te och en smoothie på banan, jordgubbar, proteinpulver, Holistic Power Meal och vatten.
Middag: 150 g laxfilé gratinerad med röra på lök, zucchini och creme fraiche. Buljongkokt matvete ca 1 dl, ångkokt broccoli och blomkål. Ett glas vitt vin. Vatten.
Kväll: Te och en skumboll/kokosboll/kokostopp... äsch, vaf*n, en sån där toppig sak med vitt fluff inuti och chokladöverdrag med kokos utanpå, capisce?
Förutom detta så har jag hela dagen haft både vattenglas och temugg på skrivbordet och fyllt på dem regelbundet men det är bara när jag är riktigt matdagboksnördig som jag orkar skriva upp det. Räcker för mig att veta att jag har fyllt på med vätska.
Frukost: Omelett på 2 ägg och en skvätt grädde, stekt i kokosolja. Några skivor brieost på, ett skivat äpple till. Te (underbart rökiga Sir William från Sibyllans Tehandel/5 o'clock på Skomakargatan) med mjölk.
Lunch: Ärtsoppa med fläsk, salladstallrik med morötter, black eye beans och linser. Tre pannkakor med sylt och grädde. Vatten till.
Eftermiddagsmellis 1: En stor mugg örtte och en näve blandade nötter.
Eftermiddagsmellis 2: En mugg te och en smoothie på banan, jordgubbar, proteinpulver, Holistic Power Meal och vatten.
Middag: 150 g laxfilé gratinerad med röra på lök, zucchini och creme fraiche. Buljongkokt matvete ca 1 dl, ångkokt broccoli och blomkål. Ett glas vitt vin. Vatten.
Kväll: Te och en skumboll/kokosboll/kokostopp... äsch, vaf*n, en sån där toppig sak med vitt fluff inuti och chokladöverdrag med kokos utanpå, capisce?
Förutom detta så har jag hela dagen haft både vattenglas och temugg på skrivbordet och fyllt på dem regelbundet men det är bara när jag är riktigt matdagboksnördig som jag orkar skriva upp det. Räcker för mig att veta att jag har fyllt på med vätska.
Träningsvärk - check!
JA, jag har träningsvärk - och sitter det nån PT därute och smygläser och fnissar lite så bjuder jag på det. För det här är inte träningsvärk av modellen "fyfan, jag ska ALDRIG göra det igen" utan mer varianten "jag ska komma tillbaka och ge det där jävla träningspasset en rejäl match!". Men det var sådär kul att kravla sig ur sängen i morse och jag bävar för morgondagen, dag 2 brukar alltid vara värst!
Jag valde att ta cykeln till jobbet i morse för jag tänkte att det förmodligen inte blev värre av att jag rörde på kroppen lite och fick fart på blodcirkulationen. Mindre kul var det att cykla hem i motvind! I morse funderade jag också allvarligt på om mina kollegor egentligen skulle upptäcka om jag hade kompressionstightsen på jobbet - jag menar, har man kjol eller klänning så lär de väl inte kolla så noga?? Jag nöjde mig med kompressionsstrumporna och bytte om till tightsen så fort jag kom hem i stället. Noterar också att mina vader i jämförelse med resten av benen känns väldigt fräscha :-) Och jag vet exakt vad Thomas skulle säga om det - nämligen att jag ska öka vikterna på vadpressen. Will do, coach!
Det värsta med träningsvärk i benen är den där känslan av att lårmusklerna "släpper taget" 2-3 cm innan man träffar stolen så att man elegant dunsar ner på stolen. Bra där. Och så att jag måste använda armarna för att trycka upp mig själv från stolen sen. Ser väldigt ungdomligt och piggt ut :-D
Hemläxa för mig blir att försöka planera träningen lite bättre nu för att jag ska orka. I stället för veckans koncept med vilodag - hysteriskt mycket träning - vilodag ska jag fördela det lite bättre. Helvila minst en dag varannan vecka, gärna en dag i veckan men det är okej att kalla 16 km cykling för en vilodag ibland.
Jag valde att ta cykeln till jobbet i morse för jag tänkte att det förmodligen inte blev värre av att jag rörde på kroppen lite och fick fart på blodcirkulationen. Mindre kul var det att cykla hem i motvind! I morse funderade jag också allvarligt på om mina kollegor egentligen skulle upptäcka om jag hade kompressionstightsen på jobbet - jag menar, har man kjol eller klänning så lär de väl inte kolla så noga?? Jag nöjde mig med kompressionsstrumporna och bytte om till tightsen så fort jag kom hem i stället. Noterar också att mina vader i jämförelse med resten av benen känns väldigt fräscha :-) Och jag vet exakt vad Thomas skulle säga om det - nämligen att jag ska öka vikterna på vadpressen. Will do, coach!
Det värsta med träningsvärk i benen är den där känslan av att lårmusklerna "släpper taget" 2-3 cm innan man träffar stolen så att man elegant dunsar ner på stolen. Bra där. Och så att jag måste använda armarna för att trycka upp mig själv från stolen sen. Ser väldigt ungdomligt och piggt ut :-D
Hemläxa för mig blir att försöka planera träningen lite bättre nu för att jag ska orka. I stället för veckans koncept med vilodag - hysteriskt mycket träning - vilodag ska jag fördela det lite bättre. Helvila minst en dag varannan vecka, gärna en dag i veckan men det är okej att kalla 16 km cykling för en vilodag ibland.
onsdag 9 november 2011
Dagens sista utmaning avklarad.... mera glädje!
Jahapp, jag åkte till stallet för styrelsemöte innan jag skulle rida och mina styrelsekollegor berättade glädjestrålande att vi hade fått tre nya hästar i stallet - i går. Och att de skulle gå sin första lektion hos oss i kväll klockan åtta. Då kunde man ju räkna ut med tårna att jag förmodligen skulle få rida någon av dem så jag sa att det skulle bli intressant. Varpå styrelsegubbarna mös och sa "ja ska du rida nån av de nya så får du nog ha kardborre i baken, haha!". Jamen schysst. Tack ska ni ha. Typ.
Det visade sig givetvis att ja, jag skulle rida en av de nya hästarna, och ja, givetvis den som bara är 5 år gammal och heter Lambada vilket man ju också kan bli lite orolig av. Och precis där och då undrade jag om inte det räckte med utmaningar för i dag? Men nja, lite nyfiken är man ju alltid så jag tog chansen. Och blev inte besviken alls, för det visade sig att vara en underbart trevlig liten häst som man inte alls behövde oroa sig för. Så. De där gamla kavallerigubbarna kan gå och gräva ner sig eller nåt.
Jag kan nu garantera två saker. Ett: Jag kommer sova som en klubbad säl i natt. Två: Jag kommer ha träningsvärk i morgon!
Blod, svett och ....glädje!
Okej, jag erkänner att blodet inte hade nåt med dagens träningspass att göra utan att jag stack mig när jag skulle reparera mina ridbyxor. Och jag kan också erkänna att det kanske, kanske, eventuellt var en liten aning överambitiöst att springa i morse. Lite, bara :-)
Hursomhelst hade coachen bestämt att vi skulle träffas i två timmar i dag. Och jag visste ju att det skulle bli jobbigt men jag hade väl inte trott att vi skulle hinna gå igenom hela två träningspass (och jadå Thomas, jag vet att du sitter och smygläser!). Det gjorde vi tekniskt sett inte heller, vi hoppade över några set av vissa övningar så totalt sett blev det väl 70% av styrkepasset och 60% av kettlebellpasset. Vilket då innebar att när jag skulle köra swings, ryck och utfall med kettlebell hade jag morgonlöpningen plus benböj och utfall i benen sedan innan. Det blev.... lite segt emellanåt kan man säga! Men det gick ändå hyfsat bra och jag blev positivt överraskad över hur stark jag var i några av övningarna. Det kommer jag förmodligen att glömma bort nästa vecka när vi ska köra styrketester och skriva ner lite mer målsättningar och planering - men just i dag känns det bra!
Styrkepasset innehåller utöver benövningarna jag nämnde ovan även bröstpress, marklyft, rodd (både tvåhands och enhands med rotation) och vadpress. Kettlebellpasset är......ja, ett rätt varierat kettlebellpass helt enkelt och för att vara ett hemmaträningspass är det sjukt tufft. But I'm gonna get there!
Två styrkepass, ett kettlebellpass, två ridlektioner, tre löpträningar i veckan då. Och så lite Fighter Fitness och Body Combat och cykling på det. Och en vilodag i veckan (ahem....) Det blir minsann fint det här - fast jag undrar om jag ska förvarna restaurangen på jobbet så att de lagar dubbla portioner till mig framöver?
Tur att jag hinner vila lite innan jag ska på styrelsemöte och sedan rida en dressyrlektion :-D
Hursomhelst hade coachen bestämt att vi skulle träffas i två timmar i dag. Och jag visste ju att det skulle bli jobbigt men jag hade väl inte trott att vi skulle hinna gå igenom hela två träningspass (och jadå Thomas, jag vet att du sitter och smygläser!). Det gjorde vi tekniskt sett inte heller, vi hoppade över några set av vissa övningar så totalt sett blev det väl 70% av styrkepasset och 60% av kettlebellpasset. Vilket då innebar att när jag skulle köra swings, ryck och utfall med kettlebell hade jag morgonlöpningen plus benböj och utfall i benen sedan innan. Det blev.... lite segt emellanåt kan man säga! Men det gick ändå hyfsat bra och jag blev positivt överraskad över hur stark jag var i några av övningarna. Det kommer jag förmodligen att glömma bort nästa vecka när vi ska köra styrketester och skriva ner lite mer målsättningar och planering - men just i dag känns det bra!
Styrkepasset innehåller utöver benövningarna jag nämnde ovan även bröstpress, marklyft, rodd (både tvåhands och enhands med rotation) och vadpress. Kettlebellpasset är......ja, ett rätt varierat kettlebellpass helt enkelt och för att vara ett hemmaträningspass är det sjukt tufft. But I'm gonna get there!
Två styrkepass, ett kettlebellpass, två ridlektioner, tre löpträningar i veckan då. Och så lite Fighter Fitness och Body Combat och cykling på det. Och en vilodag i veckan (ahem....) Det blir minsann fint det här - fast jag undrar om jag ska förvarna restaurangen på jobbet så att de lagar dubbla portioner till mig framöver?
Tur att jag hinner vila lite innan jag ska på styrelsemöte och sedan rida en dressyrlektion :-D
Morgonjogg - check!
Jag kan inte med ord beskriva hur jobbigt jag tycker det är att springa på morgonen. Men ibland gör jag det ändå och hoppas att det blir lite, lite lättare för varje gång.
tisdag 8 november 2011
Biggest Loser - inspirerande eller irriterande?
Det har vi delade meningar om här hemma. Jag tycker det är inspirerande att se så överviktiga människor ta tag i sitt liv, och jag gillar Jillian Michaels. Min man tycker att Biggest Loser är hemskt irriterande och allmänt jävligt. Så jag tittar på BL när jag är ensam hemma, ryser över att det finns människor som tillåter sig själva att gå upp till så enorm storlek och tänker att om de fixar tuff träning så ska väl jag fixa det också!
I morgon är det dags för dubbeltimme med coach T och innan dess tänker jag hinna med en 5-6 km morgonjogg också. Så inspirerad blev jag!
Dagens träning blev transportcykling till och från jobbet, totalt en timme. Och så vill jag bara peka på Malous blogginlägg för dagen som jag tokgillar! Jag kommer nämlig aldrig att få en liten rumpa :-)
I morgon är det dags för dubbeltimme med coach T och innan dess tänker jag hinna med en 5-6 km morgonjogg också. Så inspirerad blev jag!
Dagens träning blev transportcykling till och från jobbet, totalt en timme. Och så vill jag bara peka på Malous blogginlägg för dagen som jag tokgillar! Jag kommer nämlig aldrig att få en liten rumpa :-)
måndag 7 november 2011
Min kompis Steven!
Ja, Even Steven heter han faktiskt, min kompis i löparspåret. Even Steven kallas för många olika saker - varierat distanspass, organiserad fartlek och liknande. Jag gillar att springa passet när jag inte riktigt kan bestämma mig för om jag ska springa långt eller satsa på intervaller, eller när jag inte känner för att springa intervaller, eller när jag behöver variation.
Petra tipsade om passet någon gång i våras och länkade även till en artikel i Running Times. Jag testade passet och tyckte det var jätteroligt, om än lite klyddigt att hålla koll på alla tiderna, men numera har jag lärt mig att ta hjälp av pulsklockan.
Passet innehåller följande intervaller, samtliga med 2 min joggvila emellan:
10 min i maratontempo
8 min i halvmaratempo
6 min i miltempo
4 min i 5 km-tempo
2 min snabbare än 5 km-tempo
Totalt tar det alltså 40 minuter, och så joggar man ner 10-15 minuter efteråt. Jag brukar lägga ihop första 10 min + 2 min joggvila till en lagom uppvärmning för om jag skulle springa en mara i dagsläget skulle jag vara tvungen att hålla 6:30-6:45-fart och det är ungefär vad jag gör när jag värmer upp ändå. Sedan ökar jag farten intervall efter intervall och går oftast "all in" på sista tvåminutersintervallen eftersom det ju bara är två minuter.Intressant nog finns Even Steven och varianten Short Steven med i nyaste numret av svenska Runner's World under namnet "organiserad fartlek" och det kan man väl också kalla det.
Annars har det varit en seg dag i dag och min hjärna matchade det grådisiga vädret ute ganska bra. Löpning är som alltid en ruskigt bra medicin för efter löprundan har jag känt mig jättepigg :-)
Petra tipsade om passet någon gång i våras och länkade även till en artikel i Running Times. Jag testade passet och tyckte det var jätteroligt, om än lite klyddigt att hålla koll på alla tiderna, men numera har jag lärt mig att ta hjälp av pulsklockan.
Passet innehåller följande intervaller, samtliga med 2 min joggvila emellan:
10 min i maratontempo
8 min i halvmaratempo
6 min i miltempo
4 min i 5 km-tempo
2 min snabbare än 5 km-tempo
Totalt tar det alltså 40 minuter, och så joggar man ner 10-15 minuter efteråt. Jag brukar lägga ihop första 10 min + 2 min joggvila till en lagom uppvärmning för om jag skulle springa en mara i dagsläget skulle jag vara tvungen att hålla 6:30-6:45-fart och det är ungefär vad jag gör när jag värmer upp ändå. Sedan ökar jag farten intervall efter intervall och går oftast "all in" på sista tvåminutersintervallen eftersom det ju bara är två minuter.Intressant nog finns Even Steven och varianten Short Steven med i nyaste numret av svenska Runner's World under namnet "organiserad fartlek" och det kan man väl också kalla det.
Annars har det varit en seg dag i dag och min hjärna matchade det grådisiga vädret ute ganska bra. Löpning är som alltid en ruskigt bra medicin för efter löprundan har jag känt mig jättepigg :-)
söndag 6 november 2011
Sjukt snygg....
...eller inte! Jag har hittat mina gamla stickade uppvärmningsbyxor från balett-tiden. Och de är väldigt sköna utanpå 2XU-tights! Men snygga är de inte!
Veckans långpass - check!
Efter en söndag som bjöd på ommöblering, röj och en sväng till "tippen" med bl a en kasserad soffa och lite annat skrot så var det dags för långpass. Hade tänkt springa 10-12 km för att komma upp i 2 mil denna vecka som mest har handlat om vila efter Yddingeloppet.
Och det var så SEGT! Tungt i benen, jobbigt med andningen, massa strunt i skallen och som om det inte var nog så började magen väsnas också. Funderade allvarligt på att ge upp efter 5 km och bara promenera hem men jag fortsatte. Och tur var väl det, för någonstans efter 8 km lossnade det och sedan var det rena njutningen att tugga kilometer efter kilometer. 12,97 km blev det helt exakt på en timme och 25 minuter och det var jätteskönt! Men visst är det konstigt att kroppen kan vara så seg och behöva sån tid för att komma i gång.
I morgon tror jag att jag ska ge mig på att springa ett "Even Steven"-pass för att testa på lite fart. Men nu blir det duschen, invigning av nya matsalsstolar och Pan Am på trean ikväll!
Och det var så SEGT! Tungt i benen, jobbigt med andningen, massa strunt i skallen och som om det inte var nog så började magen väsnas också. Funderade allvarligt på att ge upp efter 5 km och bara promenera hem men jag fortsatte. Och tur var väl det, för någonstans efter 8 km lossnade det och sedan var det rena njutningen att tugga kilometer efter kilometer. 12,97 km blev det helt exakt på en timme och 25 minuter och det var jätteskönt! Men visst är det konstigt att kroppen kan vara så seg och behöva sån tid för att komma i gång.
I morgon tror jag att jag ska ge mig på att springa ett "Even Steven"-pass för att testa på lite fart. Men nu blir det duschen, invigning av nya matsalsstolar och Pan Am på trean ikväll!
lördag 5 november 2011
"Åh, vad du är duktig....."
Jag flög nästan i taket i veckan. En kollega annonserade att hon inte skulle äta lunch med oss denna vecka eftersom hon bara skulle äta soppa till lunch. Vilket genererade en kör av "åh, vad du är duktig"-kommentarer. Jag vet inte vad hon äter resten av dagen men hon har ätit pulverbantningssoppa och bantarbar (Nutrilett, Cambridge, Naturdiet??) varje dag till lunch.
HUR blev det duktigt att ersätta riktig mat med - ja, ursäkta mig - SKRÄP? Konsistensmedel, härdat fett, sötningsmedel och allt möjligt bisarrt raffinerat? Finns det kanske bättre sätt att gå ner i vikt om man nu känner att man behöver göra en quick-fix? Kollegan ifråga är dessutom väldigt smal - men jag kan också förstå det där missnöjet med 1-2 kg som bara inte vill ge med sig. Hade dock aldrig kommit på tanken att bli av med dem med hjälp av pulverdiet, huvva.....
Eller alla som säger att jag är duktig för att jag tränar. Okej, ibland är det motigt och ibland kan jag behöva att nån säger att jag är duktig om jag har sprungit i "regn på tvären" eller annat jobbigt väder. Men som oftast tränar jag för att jag vill och för att jag tycker om det. Och att jag har träningsvärk är normalläge, inget undantag.
Malou skrev ett intressant inlägg häromdagen som jag också har funderat över. Hon skriver om att "man kan äta allt när man tränar". Eller inte. Jag erkänner villigt att jag under perioder av mitt liv har njutit av att ha en rätt bra förbränning som resultat av att jag rör på mig en del så att jag har kunnat tillåta mig utsvävningar. Och att jag några gånger under året tar en vilovecka då jag inte tränar och släpper loss lite mer när det gäller maten. Plus att jag under vissa perioder har en mer strikt kosthållning för att jag jobbar mot ett kortsiktigt mål och då tackar jag nej till fika och alkohol t ex. Vilket allt som oftast genererar kommentaren "men du som tränar så mycket kan väl unna dig kaka/glögg/etc." Ja, det kan jag säkert, men frågan är om jag vill? Allt som oftast rymmer min kosthållning en fika ibland och ett glas vin till maten och då njuter jag av det. Men att äta kaka för att någon annan tycker att jag ska känns helt fel. Jag bestämmer själv vilket bränsle jag vill fylla på med. Och i ärlighetens namn mår jag faktiskt bäst av en balanserad kost utan allt för mycket snabba kolhydrater. Vilket inte behöver betyda att jag plågar mig själv med en strikt diet eller aldrig äter något jag tycker om, tvärtom faktiskt! Jag äter mycket och gott!
Men dietpulver och bantarbarer? Nej tack.
HUR blev det duktigt att ersätta riktig mat med - ja, ursäkta mig - SKRÄP? Konsistensmedel, härdat fett, sötningsmedel och allt möjligt bisarrt raffinerat? Finns det kanske bättre sätt att gå ner i vikt om man nu känner att man behöver göra en quick-fix? Kollegan ifråga är dessutom väldigt smal - men jag kan också förstå det där missnöjet med 1-2 kg som bara inte vill ge med sig. Hade dock aldrig kommit på tanken att bli av med dem med hjälp av pulverdiet, huvva.....
Eller alla som säger att jag är duktig för att jag tränar. Okej, ibland är det motigt och ibland kan jag behöva att nån säger att jag är duktig om jag har sprungit i "regn på tvären" eller annat jobbigt väder. Men som oftast tränar jag för att jag vill och för att jag tycker om det. Och att jag har träningsvärk är normalläge, inget undantag.
Malou skrev ett intressant inlägg häromdagen som jag också har funderat över. Hon skriver om att "man kan äta allt när man tränar". Eller inte. Jag erkänner villigt att jag under perioder av mitt liv har njutit av att ha en rätt bra förbränning som resultat av att jag rör på mig en del så att jag har kunnat tillåta mig utsvävningar. Och att jag några gånger under året tar en vilovecka då jag inte tränar och släpper loss lite mer när det gäller maten. Plus att jag under vissa perioder har en mer strikt kosthållning för att jag jobbar mot ett kortsiktigt mål och då tackar jag nej till fika och alkohol t ex. Vilket allt som oftast genererar kommentaren "men du som tränar så mycket kan väl unna dig kaka/glögg/etc." Ja, det kan jag säkert, men frågan är om jag vill? Allt som oftast rymmer min kosthållning en fika ibland och ett glas vin till maten och då njuter jag av det. Men att äta kaka för att någon annan tycker att jag ska känns helt fel. Jag bestämmer själv vilket bränsle jag vill fylla på med. Och i ärlighetens namn mår jag faktiskt bäst av en balanserad kost utan allt för mycket snabba kolhydrater. Vilket inte behöver betyda att jag plågar mig själv med en strikt diet eller aldrig äter något jag tycker om, tvärtom faktiskt! Jag äter mycket och gott!
Men dietpulver och bantarbarer? Nej tack.
fredag 4 november 2011
Fredagsmys!
Jag började fredagseftermiddagen med en mysig kravlös joggrunda. Knappa 7,5 km blev det på 49 minuter (inkl. några pauser för fotografering) och så här vackert var det därute!
Tyvärr återger inte mobilkameran färgerna helt hundra men ni ser nog ändå hur vackert det var!
På spisen puttrar just nu en krämig risotto med kräftstjärtar och eftersom jag är gräsänka ska jag njuta av mina favoriter sedan - ekologiska tortillachips, avokadoröra och gröna oliver med mandel. Ett glas vitt vin till det och saken är biff. Trevlig helg!
På spisen puttrar just nu en krämig risotto med kräftstjärtar och eftersom jag är gräsänka ska jag njuta av mina favoriter sedan - ekologiska tortillachips, avokadoröra och gröna oliver med mandel. Ett glas vitt vin till det och saken är biff. Trevlig helg!
torsdag 3 november 2011
Vardags-vackert!
Jag cyklade till jobbet i morse. Det är inte så ovanligt, det gör jag 2-3 dagar i veckan, både för att det är rätt skönt och för att det betyder att jag slipper köer här och var om jag åker vid fel tidpunkt. Men just i morse var en sån där dag som man gärna vill spara på minnet av. Det var lite dimmigt och det kändes som att cykla i en drömvärld. Alla konturer var lite lätt suddiga, gatubelysning och billyktor verkade extra starka mot den lite beslöjade bakgrunden. Dessutom var det väldigt tyst - och jag har inte lyckats lista ut om dimma dämpar ljud på samma sätt som snö men det kanske den gör? Eller så var det bara en produkt av att det var torsdag och höstlov så att många hade tagit ledigt. Men det var väldigt vackert att cykla fram där bland färgglada träd och rasslande, prasslande höstlöv i härliga färger. Jag njöt hela vägen.
Ett ytterligare plus med dimma är att den betyder att det inte blåser. Och när man är cyklist och bor i ett riktigt blåshål är det faktiskt ganska skönt att det inte blåser ibland!
Ett ytterligare plus med dimma är att den betyder att det inte blåser. Och när man är cyklist och bor i ett riktigt blåshål är det faktiskt ganska skönt att det inte blåser ibland!
onsdag 2 november 2011
Experiathon, anyone?
Hos MarathonMia läste jag om Xperiathon och anmälde mig förstås. Det där med 2-3 veckors säsongsvila från löpningen går sådär! Först Tereses novemberutmaning och nu Xperiathon.... Oh well. Det kommer säkert tillfällen i vinter när det är så jobbigt att springa att jag väljer att inte göra det, och dessutom vilade jag från löpningen i ELVA dagar för inte så länge sedan eftersom jag var förkyld!
I alla fall så är Xperiathon en virtuell löptävling, du väljer själv om du vill springa halvmara eller hel maratondistans den 26. november. Starten går 12.00 (plus/minus en halvtimme) och du loggar din löprunda med någon av apparna Endomondo, Runkeeper eller MapMyFitness. Som namnet anger är eventet en marknadsföringsgrej för en ny smartphone, men jag tyckte det var en bra sporre och tänker springa ett långpass med halvmaradistans. Man får springa, powerwalka och gå och har 6½ timme på sig - vilket innebär att man kan ta en fikapaus på halvvägen om det behövs ;-) Ska du vara med?
I alla fall så är Xperiathon en virtuell löptävling, du väljer själv om du vill springa halvmara eller hel maratondistans den 26. november. Starten går 12.00 (plus/minus en halvtimme) och du loggar din löprunda med någon av apparna Endomondo, Runkeeper eller MapMyFitness. Som namnet anger är eventet en marknadsföringsgrej för en ny smartphone, men jag tyckte det var en bra sporre och tänker springa ett långpass med halvmaradistans. Man får springa, powerwalka och gå och har 6½ timme på sig - vilket innebär att man kan ta en fikapaus på halvvägen om det behövs ;-) Ska du vara med?
tisdag 1 november 2011
Tävla om en vinterjacka!
Nu har jag en blogg så nu kan jag vara med och tävla!
Suzan har en tävling om en snygg vinterjacka från Röhnisch som jag gärna vill vinna!
Jag är mest förtjust i den rosa såklart :-)
Suzan har en tävling om en snygg vinterjacka från Röhnisch som jag gärna vill vinna!
Yddingeloppet 2011
Ja, i söndags var det säsongsavslutning med Yddingeloppet. Det är ett klassiskt lopp som har arrangerats i hur många år som helst och det är dessutom finallopp i långloppscup och terrängcup och allt möjligt. I år var det nära 1700 anmälda till de två distanserna 6 och 12 km. Efter att ha sprungit 6 km förra året hade jag bestämt mig för att utmana mig själv på 12 km i år. Vilket i sig är lite av en bedrift efter att jag bara har sprungit två miltävlingar i år, men man måste ju träna lite på det där med tävling!
Vi var ute i god tid och hade brett mackor till picknicken på morgonen. Hämtade upp nummerlappar, mötte upp Suzan och diverse andra kompisar. Även min PT med kompanjoner och kunder var på plats. Efter en halvtimme i toakön (japp, jag skojar inte!) stack 6 km-gänget iväg och 10 minuter senare var det då vår tur.
Som vanligt råkade jag gå ut lite väl tufft och fick en svacka efter 4 km, höll ihop det hjälpligt fram till 6 km och vätskestopp, tvärdog nånstans efter 10 km men hittade ny energi och sprang sista kilometern på fina 5:23. Måltiden blev 1:08:23 vilket innebär 5:44 som snittempo och det är jag väldigt nöjd med!
Efter torra kläder var det dags för goodiebags sponsrade av Holistic, mackor, sallad och annat gott. Vi satt en dryg timme och käkade och pratade innan hemfärden.
Yddingeloppet känns som en härlig avslutning på löparsäsongen. Det är fantastiskt vackert ute i skogen och Heleneholms IF är riktigt kompetenta arrangörer som får sina lopp att flyta på bra! Och så har jag blivit sugen på att springa fler terränglopp. Spring Cross i vår kanske?
(jag tog tyvärr inga bilder men kolla hos Suzan!)
Vi var ute i god tid och hade brett mackor till picknicken på morgonen. Hämtade upp nummerlappar, mötte upp Suzan och diverse andra kompisar. Även min PT med kompanjoner och kunder var på plats. Efter en halvtimme i toakön (japp, jag skojar inte!) stack 6 km-gänget iväg och 10 minuter senare var det då vår tur.
Som vanligt råkade jag gå ut lite väl tufft och fick en svacka efter 4 km, höll ihop det hjälpligt fram till 6 km och vätskestopp, tvärdog nånstans efter 10 km men hittade ny energi och sprang sista kilometern på fina 5:23. Måltiden blev 1:08:23 vilket innebär 5:44 som snittempo och det är jag väldigt nöjd med!
Efter torra kläder var det dags för goodiebags sponsrade av Holistic, mackor, sallad och annat gott. Vi satt en dryg timme och käkade och pratade innan hemfärden.
Yddingeloppet känns som en härlig avslutning på löparsäsongen. Det är fantastiskt vackert ute i skogen och Heleneholms IF är riktigt kompetenta arrangörer som får sina lopp att flyta på bra! Och så har jag blivit sugen på att springa fler terränglopp. Spring Cross i vår kanske?
(jag tog tyvärr inga bilder men kolla hos Suzan!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)