Making good days...

Ett ämne jag ständigt återkommer till - det här med att göra sina dagar till bra dagar. Oftast händer det inte av sig själv och ibland måste vi göra en högst medveten insats för att vända en dålig dag till en bra dag!

I dag är ett bra exempel. Jag var arg i går kväll över en skitsak på jobbet. Jag var arg när jag vaknade i morse också och stack ut och sprang med ilskan kokande i bröstet och nån tår i ögonvrån. Efter frukost hade andningen ändå landat någotsånär nere i magen och jag satte mig med ett litet projekt som jag visste skulle ge positiv feedback. Men trots löpning och positiv feedback hade jag fortfarande frustration och irritation kvar. Det tog 45 minuters walk and talk med chefen i telefon (vi promenerade alltså var för sig från var sitt hemmakontor) innan jag någorlunda kände att jag hade blivit hörd och förstådd och vi hade fått till en plan för att hantera problemet.

Jag promenerade vidare medan jag deltog på en telefonkonferens och sedan passade jag på att spela in några filmsnuttar till ett lite roligare projekt. En liten inspirationsfilm jag ska göra för jobbet som litegrann är "veckans roliga grej" för mig eftersom jag inte är van att göra sånt. Så jag filmade lite ute och lite inne och satt sedan med iMovie på telefonen och klippte ihop projektet. Oklart om det kommer bli godkänt men annars har jag lärt mig något till nästa gång i alla fall!

Med känslan av att ha fått positiv feedback och att ha fått ihop ett kreativt och (för mig i alla fall) väldigt modigt projekt kunde jag avsluta arbetsdagen hyfsat på topp och det kändes riktigt bra efter den motiga starten!

Kvällen har bjudit på NMT-instruktörsjobb för min del och jag styrde upp passet så jag själv fick möjlighet att delta i lite välbehövlig basfys medan jag coachade mina deltagare. En skön lite lagom genomkörare för alla viktiga kroppsdelar - det var gött. Dags således att landa i soffan framför Sveriges yngsta mästerkock med en kopp te och en ostmacka. Tack för i dag :-)

Tvära kast och bråda dagar

Dagarna går - nej, de nästan springer. Jag bokar tider, planerar, levererar, landar, andas. Fokuserar på min egen återhämtning mellan varven, suckar uppgivet över byggkaos, parkerar på yogamattan i kvällssolen och skrattar åt gulliga hundbilder. Livet, liksom. Precis som det är för nästan alla!

Måndag var Joakim kvar hemma pga ett läkarbesök, jag kom hem rätt sent från jobbet men fick middagen serverad och vi spenderade kvällen tillsammans. Energipåfyllning för mig i alla fall. Tisdag morgon kl jättetidigt åkte Joakim och jag blev kvar, som vanligt.

Tisdag blev supertisdag - arbetsdag inkl. PT-pass ute i solen, cykeltur till Hästhagens IP och intervallpass med Runacademy. 2x6x200 m stod på schemat i medelgruppen, jag hade Sarah som sidekick, och efter passet drog vi till Tugg Burgers och mulade i oss burgare och pommes och pratade löpning och livet. Sen åkte jag hem till byggkaos igen!

Onsdag blev en andningspaus mitt i veckan. Benen var lite trötta och sega efter banpasset, som det ska vara. Arbetsdagen lite kortare, inga PT-kunder, och jag hann med två timmars vila (och mat!) hemma innan det var dags för NMT. Hade tänkt vara i skuggan men där var det så hiskeligt mycket mygg så det gick verkligen inte, vi drog ut till kossabacken i kvällssolen i stället och roade oss! Och det var faktiskt rätt skönt ändå.

I dag har jag haft företagslöpning på lunchen, och stackarna fick springa backintervaller i 25 graders värme. Det var lite tufft tror jag! De var i alla fall bra trötta - men väldigt glada - efter passet. Och efter jobbet var det dags för min egen belöning: En löpanalys med Saucony Stride Lab. Det var superlänge sen som nån tittade på min löpning och när tiderna släpptes kastade jag mig in och bokade. Superkul! Analys med tre kameror från olika vinklar och analys av alla pusselbitar i löpsteget. Vad hittade vi då? Jo, jag är lite på hälarna (fast det skyller jag på att jag inte springer på löpband typ nånsin men jag vet också att jag hamnar där när jag är trött) och så "tappar" jag höger höft. Höger höft som jag har upplevt som ett problem och som naprapatjäveln var och pillade på i måndags. Allting hänger ihop. Alltså: Mer bål- och höftstabilitetsjobb kommande veckor så blir jag en bättre och mer hållbar löpare. Men jag är rätt nöjd med att det inte fanns mer att peta i nu när jag regelbundet lär ut rätt löpteknik, det vore faktiskt rätt snopet om jag sprang "dåligt"!

Jag firade det fina resultatet med att ägna mig åt mindfulness- och yogakursen som jag håller på med. Mindfulnessbiten var svår, yogan magisk just i dag. Förutom att det var nån jäkla försäljare som knackade på dörren precis när jag hade krånglat mig ner i min hatposition alltså....

I dag har jag haft en massa att bli irriterad över på jobbet men jag släpper det och fokuserar på bra saker. Som Katarina som lägger gulliga valpbilder på sociala medier, en lycklig familj som har pratat med sin kommande dotter (de ska adoptera, alltså) på Skype, och att jag KAN springa. Att jag får jobba utomhus i solen och ska på löparläger i helgen. Good stuff.

Livet händer. Jo, så är det!

Två dagar bakom mig som har varit röriga, där inget har gått som planerat och där jag har fått freestyla hej vilt. Den här veckan som skulle vara så planerad och organiserad... Nä, det blev den inte. För livet hände liksom.

Måndag hade jag egentligen tänkt att jag skulle köra ett yogapass men det... blev inte. Tisdagen blev bara helt kaotisk och uppochnervänd. Jag var på jobbet före åtta, sen höll jag och mina kollegor i utbildning från 9-12. Avslutad utbildning gled sömlöst över i teammöte och plötsligt var klockan 13.35, jag hade inte fått nån lunch och hade möte igen kl. 14. Galopperade iväg och hämtade sushi och slängde i mig hälften medan jag röjde i mailboxen en kvart, sprang på möte och åt sen klart min "lunch" vid tre. Satt kvar på jobbet en halvtimme och cyklade sen hem.

Planen var att springa en runda men det hade töat och började sen frysa på när solen gick ner så löpning var en typiskt dålig idé. Däremot promenerade jag ner och hämtade ut alla skor till Runacademy-ledargänget på utlämningsstället, och jag yogade en halvtimme. Sen kom jag på mig själv med att vara småsur och insåg att jag nog behövde äta - och så bortåt kvällen insåg jag att Herr Katt verkligen inte var sig själv och matvägrade. Jaha. Tvångsmatning med vätska och hålla tummarna för att allt är bra...

Var uppe i natt vid tre och kunde inte somna om innan jag hade hämtat upp Herr Katt i sovrummet. Han var fortfarande inte alls pigg så när det var dags att gå upp visste jag att det där med morgonpass på gymmet för att sen åka till kontoret skulle bli ersatt av telefonkö hos veterinären och jobb hemifrån. Messade info till chefen som okejade en hemmaarbetsdag, väntade på att telefonslussen skulle öppna och fick en snabb tid. Jobba lite, 1½ timme hos veterinären med provtagning och undersökningar, hem tre timmar (jobba + äta lunch), retur för ytterligare undersökning, hem och jobba lite till. Extra jobbigt såklart att det händer en sån här vecka när Joakim är ute på övning och knappt går att få tag på ifall det värsta skulle hända...

Rörigt. Och hur blev det med mat till mig? Nja. En frukostmacka, sedan soppa och ostsmörgås till lunch, och en smoothie till mellanmål på eftermiddagen. Något tunt. Men Herr Katt lider i alla fall inte av något obotligt eller dramatiskt (vi har uteslutit allt som är riktigt hemskt) och de sista provsvaren plus ytterligare en koll nästa vecka ska förhoppningsvis leverera ett facit. Så jag kan släppa min oro och försöka ordna upp resten av veckan nu! Kvällen tillbringade jag med NMT på Bulltofta. Det kom blötsnö och det var äckligt på cykelbanorna, men ute i skogen var det magiskt, vitt och vackert! Älsk på det. Helt underbar kväll där atleterna fick jobba hårt och min hjärna hann lugna ner sig lite.

Han här <3 Min bästa fyrbenta vän.

Hur jag ska styra upp veckan återstår att se. I morgon ska jag på frukostseminarium så då hinner jag inte morgonträna (eller jo, om jag åker hemifrån typ FEM men det händer ju inte!) men jag har ett PT-pass bokat på Bulltofta på sen eftermiddag och det kan eventuellt bli löpning dit och hem. Fredag morgon KAN det gå att hinna till gymmet om jag är lite smidig. Helgen har redan massor med träning planerad så det ordnar nog upp sig. Det är inte hela världen - livet händer, och det är okej.

Glädje. Resurser. Orka bli trött.

Trenden har ändå varit uppåtgående denna vecka. Jag har kommit ikapp på jobbet och eftersom stressnivån har varit lägre har jag orkat träna och fått till två bra löppass och två pass på gymmet.

Torsdagen på gymmet var särskilt fin. Spenderade en halvtimme med marklyft - först lättare lyft med teknikfokus, sen tyngre med lång vila mellan set. Roligt! Kompletterade med lite splitböj med bakre foten på bosu och 2 lätta kettlebells, naprapatens prehabövningar för höfter och bål m.m.
Hade lyxen att vara helt själv i friviktsgymmet men när jag var klar med marklyften kom det in en kille och jag blev lite provocerad typ "mitt gym, you're cramping my style" men han har väl också rätt att vara där med sitt gymkort. Han riggade för marklyft och asade fram tunga viktskivor så jag tänkte att det var ju lite kul att han skulle lyfta tungt för det är alltid roligt att titta på andra som lyfter tungt. 

Men så börjar han värma upp och lyfter SÅ JÄVLA DÅLIGT. Fatta besvikelsen! Det var liksom nätt och jämnt att jag klarade av att inte rusa fram och klippa till honom och ba "du kan ju för FAN inte stå här och lyfta så jävla dåligt, nu drar du av hälften av vikten och så lyfter du inte tyngre förrän du har lärt dig lyfta ORDENTLIGT!!!". Men jag klarade av att impulskontrollera mig. Hurra! (ja, jag vet att det är lite taskig attityd men jag har verkligen svårt för folk som jobbar med dålig teknik, kalla det yrkesskada.....)

Efter fyra träningsdagar på raken blev fredagen en välförtjänt vilodag då jag tog emot matleverans och fixade middag lagom tills Joakim kom hem. 

I dag längtade jag efter att bli riktigt trött utan att behöva bestämma själv så vi joggade ner till Bulltofta och deltog i Hannes' NMT-pass. Det var några minusgrader, soligt, lite blåst, och superskönt träningsväder. Hannes bjöd på trappträning (jobbigt!), backintervaller varvade med styrkeövningar (också jobbigt) och avslutade med explosiva hopp-och-skutt-övningar (mera jobbigt!). På stolpiga ben joggade vi hem och åt välförtjänt lunch, hängde i underställ i soffan och lyckades till slut duscha också. Det är en bonus att faktiskt vara så återhämtad att jag orkar trötta ut mig ordentligt!

En vända till stan för att köpa nya löparskor till Joakim och sen en finkaffe på det blev det också innan vi åkte hem och riggade kommandocentralen. Varsitt glas vin, recept på datorn, streamad musik, en skål chips att tugga på, och sen lagade vi mat. I dag blev det en pastagratäng med kyckling, bacon, svamp och broccoli som jag improviserade ihop samt en högrevsgryta inspirerad av sjömansbiff (fast utan potatis för de är inte så himla bra att frysa in). 

Med en hel hög förberedda matlådor klara, pastagratäng i magen och semla till efterrätt känner jag mig rätt så nöjd med dagen och planar ut framför Mello. Misstänker brutal träningsvärk i lår och rumpa i morgon men det kan jag nog leva med. Får väl träna överkroppspass då ;o)

Men JA!

Vaknade till ljudet av regn vid sexsnåret men somnade om och vaknade när klockan ringde strax efter sju. Lördagsfrukost med smoothie och croissant och nyhetsmorgon medan jag planerade dagens provapåpass. Med tanke på regnskuren förväntade jag mig bristande uppslutning men tji fick jag - för det stod fyra ordinarie medlemmar och åtta nyfikna provapåare uppställda när vi drog igång!

Jag älskar att ha provapåpass för det är vår möjlighet att inviga nya människor i hur roligt det är med NMT. Och roligt hade vi! Parövningar, enskilda övningar och gruppövningar om vartannat. Flås, svettdroppar, glada leenden och glittrande ögon. Jag gillar det skarpt. Dynamiken, träningsglädjen, viljan att fortsätta kämpa för att vi tränar TILLSAMMANS. Stort gilla på det! Leriga och glada tassade vi retur och pratade om medlemskap, träningstider och framför allt att det var roligt att träna i dag. JA!

Att få undan min egen träning var lite tuffare och det är det i princip alltid efter att jag har haft pass. Jag blir liksom opepp på att springa runt själv när jag ser hur roligt mina deltagare har och sen är det bara allmänt tungt att ta sig ut en gång till när jag har hunnit landa hemma. Men jag tog mig ut och igenom 8 km lugn löpning och sen var det bra med det!

Förutom att skrota i soffan med en bok har jag hunnit med att tvätta tre tvättar (varav en med leriga provapåvästar då...), duscha riktigt ordentligt i stället för mina vanliga tvåminutersduschar, fixa pizza till middag (pizzakit alltså, nån måtta får det vara!) och packa träningsväskan till i morgon. Så även om det känns som om jag har chillat hela dagen har jag hunnit med lite av varje och sista jobbet för i kväll är att diska undan och dra igång diskmaskinen. Och i morgon ska jag gymma och så tänker jag också att jag ska gå på kvällspasset på taekwondoklubben för att det är så gött efteråt. Yay!

Dålig projektledning på det här bygget!

Holy moly vilken vecka. Jag visste när jag påbörjade den att den skulle bli tuff men så här tuff? Hjälp.

Dagar med möten. Inte sådär organiserat heller utan möten lite "strösslade" ut i kalendern så att jag får en halvtimme eller kanske trekvart vid skrivbordet. Tillräckligt med tid för att släcka bränder och bli stressad över inboxens status men inte tillräckligt med tid för att hinna med lite mer tids- och koncentrationskrävande uppgifter. Inte heller tillräckligt med tid för att göra sånt jag egentligen skulle göra denna vecka.

På det en ganska utmanande privat planering med två NMT-pass (plus ett i morgon), fem PT-pass och ett träningspass med Runner's World och #Challenge21K. Som grädde på moset bet jag sönder en tand måndag förmiddag så i pusslet var jag tvungen att få plats för ett akut tandläkarbesök också. Tack för det, typ...

På nåt vis fick jag ihop det ändå. Onsdag morgon ruskade jag på huvudet över min dåliga planering, bet ihop och gick och gjorde allt som skulle göras. Åkte till kontoret, levererade ett PT-pass, bytte om, jobbade nån timme, cyklade till tandläkaren, fixade tanden, cyklade retur via lunchtakeaway, åt lunch vid tangentbordet, jobbade lite till och fick undan det mest brådskande, gick på möte, SPRANG ut från mötet och slängde ihop mina grejer och cyklade hem. 45 minuters "vändtid" hemma - klädbyte, packa om, minimellanmål. Ner i bilen, mot stan för träningspass. Jag var SÅ nära att stanna hemma men jag är så glad att jag åkte iväg för veckans chans att låta nån annan sköta min träning. Att få nöta teknikövningar och springa snabba intervaller med 40 andra tjejer, flåsa och kämpa tillsammans och ge varandra high five efter avslutat träningspass. Yes!

Sen blev det torsdag och veckans enda dag då jag faktiskt hade 4 sammanhängande timmar vid skrivbordet och tid att luncha med mina kollegor. Vilken lyx. Jag pluggade in lurar med bra musik och hittade mitt fokus, mitt flow. Betade av uppgift efter uppgift, noterade på checklistor, svarade på mails. Lunchrast, sen på't igen. Ett kort möte, på't igen. Lämnade kontoret med "inbox zero" och en go' känsla, hann äta riktig mat också innan jag åkte till Lund och höll NMT-pass och handlade på hemvägen.

Fast i dag gick det åt pipsvängen igen! Jag prioriterade tidig morgonjogg för att vara "klar" för dagen när jag kom hem. Funkade lysande och var faktiskt rätt skönt! Sen mot jobbet där jag satt i möten hela dagen och tvingades lämna bygget utan att ha tömt inboxen :-( Levererade ett PT-pass och cyklade sedan hem till helg. Äntligen.

Jag har inte hunnit till gymmet, det har varit stört omöjligt. Men jag har hittat minst en halvtimme per dag för egen träning varje dag. Veckans lågvattenmärke var väl torsdagen då det blev en halvtimmes yoga men annars har jag tuggat på ganska bra tycker jag och är nöjd med min insats.

Projektledaren som har planerat den här veckan får dock inte godkänt. Inte alls faktiskt. Det får inte se ut så här. Det får inte vara så stökigt, så intensivt, det ska finnas tid för återhämtning och middag ska vara mer än en leverpastejmacka vid köksbänken klockan halv nio på kvällen. Gör om, gör rätt. Nästa vecka ser betydligt mindre sinnessjuk ut och jag har redan hittat "mina" utrymmen för egen träning. Det ska kännas bättre än så här.

Men först tar vi helg - ensamhelg, för Joakim är på övning. Jag har bestämt mig för att njuta av tiden och fokusera på roliga grejer och återhämtning. Jag ska bara leverera ytterligare ett NMT-pass i morgon förmiddag, sedan är resten av helgen min egen för det som faller mig in. Ja, och så måste jag ta ikapp lite praktiska grejer som inte har blivit hanterade i veckan - typ tvätt och sånt ;o)

Vardagspusslet - 30 minuter om dagen

Det är inte helt lätt att få flyt på vardagen efter julledigheten, jag har svårt att hitta in i rytmen men jag kämpar på. Och så är det de där 30 minuterna om dagen också som ska petas in och liksom blir en extra utmaning de dagar det är kärvt!

Måndag gjorde jag det "lätt" för mig och betade av 30 minuters morgonjogg. Det var svinkallt och blåsigt och allmänt obehagligt, det tog över 2 km att bara bli lite varm och - nä, det var verkligen inget nöje. Men det var avklarat!

Tisdag valde jag ett morgonpass på gymmet i stället och slapp åtminstone frysa. Rygg och mage fick sig en ordentlig omgång kärlek och det var välbehövligt och skönt. Morgonträning gav utrymme för att köra PT-pass efter jobbet och sen ha en "ledig" kväll (som jag mest tillbringade med att fixa inför städ på onsdagen men det är ju verkligen lyxproblem!).

Onsdag var det planen att åka till gymmet men jag ORKADE inte. Det kändes så himla motigt. Så jag satt kvar framför Nyhetsmorgon med en mugg te och såsade i stället även om jag visste att det skulle bli körigt sen. Cyklade till jobbet och inledde arbetsdagen med cirkelfys för några kollegor innan jag attackerade skrivbordet. Kom hem, hade tänkt panikyoga i en halvtimme men var mest hungrig.... fortfarande kärvt med de där 30 minuterna. Cyklade ner till Bulltofta för att hålla NMT-pass och möttes av EN ynka deltagare. Jahapp, av med ett lager kläder och så hängde jag själv med i mitt planerade par-fys-pass. Roligt men faktiskt rätt jobbigt! En timmes träning avklarad bara så där och jag kunde nöjd cykla hem och äta middag.

I dag var egentligen den tuffaste dagen. Morgonkund 07.30, sedan snabbdusch och kontorsjobb. Möte utanför huset på eftermiddagen (jag cyklade tur och retur), jobbade klart, bytte om, cyklade hem. Hade 12 minuter hemma, flyttade tvätt från tvättmaskin till torktumlare, bytte lite kläder, joggade ner till Bulltofta. En timmes PT-pass med kund, sedan joggade jag en omväg hem så jag fick in 35 minuters löpning denna dag plus all vardagsmotion. Godkänt.

I morgon blir det definitivt gymmet på morgonen för jag VILL känna att jag är "klar" när jag kommer hem från jobbet på eftermiddagen. Och sedan är det helg och då är det mycket enklare logistik!

Backintervaller, burgare och bilköp....

Ja, som det kan gå. Tanken var att vi skulle gå på bio denna vecka (vi har biocheckar som snart går ut) men vi råkade köpa ny bil i stället. Skiljer visserligen bara en bokstav, kan en skylla på dyslexi? :-D

Vi har pratat om ett tag att vi borde se till att byta ut bilen innan den tappar för mycket i värde som inbytesbil. Så i går, efter att vi hade kört NMT (jag instruerade och Joakim deltog), duschat och ätit lunch, åkte vi ut till bilhandlaren för att kolla läget lite. Provkörde två bilar och gick därifrån med ett affärsförslag på en av dem som vi väl tyckte var helt okej. Handlade på vägen hem och planerade resten av veckans måltider på studs. Kom hem, ringde upp banken (tacksam för telefontjänst med personlig service dygnet runt, även när det gäller lån) för att kolla läget och få lite kompletterande siffror från dem.

Efter att ha förberett kvällens middag packade vi träningsväskorna och drog till gymmet. Det var egentligen min tanke att träna tidigare på dagen men nu gick tiden åt till annat så det blev lördagskvällsdejt på gymmet i stället och jag avverkade ett bra överkroppspass med diverse obekväma inslag av militärpress och smala armhävningar... Skönt att bara behöva kasta in middagen i ugnen när vi kom hem!

I morse tog vi "sovmorgon" (ja det heter så när vi sover till åtta.....), Joakim förberedde packning och sånt, fick ett preliminärt besked från banken och drog ut och sprang backintervaller. Obehagligt men nyttigt, ungefär. 6 x 40 sek, 6 x 30 sek, 6 x 20 sek - och som ni ser på bilden överst i inlägget så är det många som härjar i kossabacken nuförtiden! I dag hade dock leran frusit till så det var rätt bra springföre. Sen blev det välförtjänt hamburgarlunch innan vi åkte till bilhallen, meddelade att vi ville köra bilen en runda till och sen gjorde vi affär. Japp. Spontanköp av bil. Otippat alltså.... Återstår såklart allt praktiskt med att skriva på lånepapper och lösa gamla lån och byta in bil och stuff så preliminärt om några veckor har vi nya wheels och känner oss nöjda med det beslutet!

Bio - ja det får det bli nästa helg då!

Kommande vecka ser ungefär lika hektisk ut som den senaste. Det ska levereras 5 PT-pass, ett NMT-pass och så ska jag fortfarande se till att sköta egen träning 30 minuter per dag. Det går, jag vet att det går - planeringen är till och med ganska hållbar och har utrymme för lite oväntade events.

Träna 30 dagar på raken. Visst?

Svenska Runner's World har lanserat januariutmaningen #runstreak30/30 men med modifieringen att man inte behöver just springa varje dag som man annars gör när man kallar det runstreak. Modifikationen innebär att man ska utföra 30 minuters ombytt träning varje dag. Betydligt enklare än att springa 30 minuter varje dag åtminstone, när jag körde runstreak för några år sen var det minst 1,6 km som gällde och det var avklarat på tio minuter de dagar det verkligen krisade. Men 30 minuters ombytt träning 30 dagar på raken är ändå lite av en utmaning.

Utmaningens första dag var i går och jag inledde starkt med både ett pass på gymmet och ett pass NMT. Det är ju enkelt när man är ledig. Även i dag har jag varit ledig och varit på gymmet, sen har det ösregnat i stort sett hela dagen så jag hade ingen lust att göra nåt mer. Men i morgon börjar allvaret och jag misstänker att i morgon blir en sån dag då det vankas 30 minuters löpning i mörker på kvällen, så får vi se vad jag kan hitta för lösning på fredag.

Många i utmaningens facebookgrupp undrar "vad det gör med kroppen om man springer varje dag". Mitt svar? Inte så mycket. Jag minns inte att jag hade några särskilt stora problem när jag sprang 40 dagar på raken MEN då var det vissa dagar som jag verkligen bara körde minsta möjliga och joggade 1,6 km på löpbandet efter avslutat gympass eller joggade 2 km extra efter ett pass NMT då vi inte hade sprungit så mycket. Däremot så tror jag att man blir uthålligare och jag tror faktiskt inte det sliter så himla mycket såvida man inte kutar på max varje dag. Då sliter det givetvis. Men för egen del är det just nu inte aktuellt att springa varje dag utan den träning som blir av får räknas och blir inte träningen av då är det löparskor på och ut och tassa runt kvarteret.

Fast för balansens skull tycker jag det är bra att varva tuffa löppass med mindre tuffa och att slänga in styrketräning, explosivitet och rörlighet i mixen också. 30 dagar utan vilodagar och utan buffertar för att "livet händer" kan bli intressant - och det kan hända att 30 minuters yoga blir dagens pass någon dag också. Fast jag har bestämt att det är min sista utväg om jag är riktigt sliten, annars känns det lite som fusk!

Hurra, vilken helg!

Trots att vädret har visat sig från sin allra äckligaste sida har det varit en rätt bra helg här på bygget.

Inledde med Excelkurs hela fredagen. Det kan ju låta väldigt torrt men det är onekligen rätt skönt att kunna fokusera på att lära sig nya grejer en hel dag och få datorn att göra som man har tänkt sig med siffrorna! Cyklade hem, undrade om jag skulle springa en sväng men kände mig sliten och vilade i stället. Satt i soffan med fötterna uppe, drack ett glas vin och klappade katter. Joakim var på övning och lämnade Göteborg först vid halv åtta så jag satt uppe och väntade på att han skulle komma hem även om jag höll på att somna.

Sov tungt, vaknade innan klockan ringde till riktigt grisväder. Kallt, blåsigt och våldsamma regnskurar. Men jag var uppsatt som instruktör på dagens NMT-pass så det fanns inga ursäkter utan det var bara på med understället under instruktörsuniformen och iväg! Nån optimist bland deltagarna påstod att det skulle klarna upp vid tio men det visade sig vara lögn. Vi hade ösregn och snöblandat regn i princip under hela passet men med nio taggade deltagare gick det bra att hålla ångan uppe!

Cyklade hem, blev varm, tjurade lite. För en dusch efter instruktörstjänst är ju i princip en "tomdusch" och jag sprang ju ingen fredagsrunda.... Understället var ändå på, jag bytte strumpor, drog på mig tights utan på långkalsongerna, extratröja och vattentålig löparjacka och gav mig ut en runda. Ambitionen var typ 3 km men det gick ändå ganska bra så jag lyckades springa hela 7,5 km med bra känsla trots lite tunga ben. Bra!

Sen var det varken värre eller bättre än att det blev ytterligare en tredje sväng ner till Bulltofta denna dag för jag skulle möta upp Sara som hade jordnötssmör till mig från Big Spoon Roasters. Vinterns stash är på plats i skafferiskåpet :-) 

En inte-så-sen lördagkväll blev det och så vaknade vi tidigt i dag som vanligt vilket betydde att vi befann oss i gymmet före halv tio. Jag spenderade 80 minuter med att jobba igenom rygg och mage i lugn och ro. Axelprehab, latsdrag, rodd i olika vinklar och enarmsrodd med rotation, L-Y-T, diagonallyft och ett antal magövningar innan jag tyckte att det räckte. Jag hade ont i musklerna runt vänsteraxeln innan passet men efteråt kändes det mycket bättre och spänningarna upp mot nacken släpper också fint nu när jag aktiverar rätt muskler.

Från gymmet åkte vi iväg och bytte till vinterhjul (det verkar liksom vara dags för det nu) och sen hem för lunch och lite praktiskt arbete. Tvätt och organisering av mat, typ. Stort fokus på återhämtning och "bara vara"-tid vilket vi nog behövde båda två. Kroppen funkar, bara jag ser till att sova tillräckligt (helt ärligt så behöver jag absolut mera sömn nu när det är så mörkt!) och äta ordentligt så kommande två veckor ska jag se till att sköta markservicen. Planera veckan, planera träning, planera mat, så flyter allting så mycket lättare!

...och där gick den veckan!

Det här har nog varit höstens mest intensiva vecka. Jag har haft fullt upp med att hinna hålla ihop alla trådar och vara på rätt plats i rätt tid med rätt grejer så att bloggen har hamnat sist i priolistan är inte jättekonstigt. Det är ändå viktigare att jag hinner äta och sova ;o)

Måndagen tillbringades med heldagsworkshop med en del av mina kollegor. Jag tänkte att vi skulle sluta 16 men det blev 16.30. Hann hem i full fart, var hemma en halvtimme och lämnade av lite grejer, cyklade sen in till stan igen för Runacademy-kväll på löplabbet. Föreläsning om pulsträning och lite shopping. Var hemma vid åtta. Måndag - check.

Tisdagen inleddes på kontoret, var hemma och vände en timmes tid, hade sen ett PT-pass på Bulltofta och så traditionsenlig Runacademy-tisdagsträning direkt efter. Hem, äta, vila, sova.

Onsdagen gick i ungefär samma tempo men med skillnaden att jag såg till att ha hela två timmar hemma vilket medgav att jag la en halvtimme på lite hushållsarbete (dammsuga och gå ner med sopor, ungefär) medan middagen stod i ugnen, sen full fart till Bulltofta och NMT. Ett något nervöst pass då en blottare hade siktats i spåret kort innan passets början, polisen var förbi och jag vill ju sist av allt att någon av mina adepter ska utsättas för obehagligheter när de tränar med mig. För egen del är jag mest förbannad. Hem, äta, duscha, sova.

Torsdag började jag med ett frukostseminarium, sen var jag inne om kontoret en dryg timme och släckte bränder innan jag fortsatte till Malmö Saluhall för lunch med Anna och sedan vidare till Triangeln för en eftermiddagskurs i dataskyddsförordningen även kallad GDPR. Hyfsat torrt ämne men bra utbildning! Hem en kortis, sedan retur till Bulltofta för nästsista passet i Fitnesscoachens Löparskola där jag slog ihop grupperna pga manfall och säkerhetsläget och körde fartlek med hela högen. Superkul och flåsigt pass! Hem, äta, sova.

Med den veckan i bagaget är det kanske inte jättekonstigt att fredagens förstaprio när jag kom hem var att landa på mattan med ett lugnt yinyogapass och varva ner lite. Sen lagade jag mat, Joakim kom hem, det blev fredagsmiddag och ett glas vin och återhämtning i soffan.

I dag då? Jo, först höll jag i ett NMT-pass på Bulltofta i gråväder och körde slut på atleterna med en kombination av flås, spänst och bålstyrka. De visste att de levde. Sen åt Joakim och jag lunch, idisslade en stund och preppade vätskeryggsäckar för att ge oss ut en sväng. 30 km på schemat. De där långa långpassen inför maraton är inte så festliga. Vi började hemma och snurrade runt i närområdet. 6 km ner till Bulltofta, några vändor ut i villaområden runtomkring, en sväng ut på Skåneledssträckan mot Spillepengen och retur, mera Bulltofta och sedan hemåt. Det var inte busenkelt att springa 30 km, lagom tungt sista fem, men det gick. Nu blir det inte många knop i kväll!

Instruktörsjobb i höstrusk

Det är inte alltid så glammigt att instruera utomhus under höst och vinter, men det blir mycket roligare när man har glada deltagare med sig!

I går var det Runacademy-tisdag igen i vanlig ordning. Kvällens pass var fokusintervaller - intervaller med fokus på tekniken. Därför inledde vi med lite teknikrepetition och löpskolningsövningar innan vi sprang intervaller där löparna för varje intervall fick ett nytt fokusområde att tänka på! Det småregnade nåt lite under passet men det var egentligen inte så farligt - däremot började det regna ordentligt efter passet så utdelning av T-shirts och buffar fick vi hastigt flytta inomhus för att inte dränka våra namnlistor. Mycket roligt pass för övrigt och alla var nöjda efteråt, hoppas jag.

I dag har jag varit på jobbet i vanlig ordning, kom hem till falukorv med mos som Joakim hade lagat och hann sitta och kolla lite på morgondagens planering också innan det var dags att byta om och sticka ut i regnet. Det var inte så kallt och vinden har också lagt sig sedan i måndags, men det var blött på riktigt! Det regnade i stort sett hela passet igenom och mina modiga deltagare kämpade sig igenom cirkelfys, bålstyrka och 100 burpees i dag, det formligen ångade om dem i regnet.

Nöjd och glad och genomblöt var jag när jag kom hem - inte mycket träning för egen del i dag men jag har i alla fall varit ute i friska luften och rört på mig vilket är bättre än att skrota i soffan. Lägenheten är nystädad eftersom städhjälpen har varit här i dag, jag har torra kläder och en stor mugg te och livet är egentligen helt okej fast jag blir genomblöt ganska regelbundet denna höst!

Do more of what makes you happy!

Alltså igen - ibland behöver en bara känna efter vad som gör en lycklig, och gå och göra det!

I går var det det här.

8 km löpning i ösregn. Japp. Faktiskt satt jag hela dagen på kontoret och stirrade växelvis på regnet och på klockan och längtade ut. Helt knasigt egentligen, för jag behövde cykla en halvtimme hem i regnet innan jag kunde springa! Och ändå ville jag bara hem och byta fuktiga jeans mot torra löparkläder - för att gå ut och blöta ner mig. Men jo, så blev det. Snabbt klädbyte, incheckning med Joakim, ut i regnet.

Jag misstänker att de människor jag mötte längs vägen (främst hundrastare) tyckte att jag var milt vansinnig när jag log glatt mot dem i ösregnet men de kunde inte låta bli att le tillbaka. Och som jag njöt. Plaskade fram genom pölarna, genomblöt, lyssnade på regnet som prasslade i skogen och njöt av vinden mot ansiktet (utom kanske sista kilometern hem när jag hade vind + regn på tvären rätt i nyllet men annars!) Kom hem flåsig och rödmosig, hoppade in i en varm dusch och kände mig... levande. Ja, levande och rätt så glad. Och nöjd med mina åtta spontana kilometer!

Mellanmål, middag, sambosällskap i soffan och ett glas vin eller två. Helt klart sånt jag blir glad av.

Sov gott, vaknade tidigt och lagade instagramvänlig frukost - smoothie och french toast. Uppladdning för NMT. Det regnade inte medan vi tränade men det var bra blött i marken alltså! Alex höll i gång oss med växelvis löpning och styrka i 75 minuter och så blev det bonusstretch efteråt. Plus att vi joggade ner till Bulltofta och hem också. Väldigt skönt med en riktig genomkörare, men kläderna var exakt lika genomblöta som i går och duschen efteråt lika välbehövlig!

Efter lunch la sig lugnet över hushållet. Två trötta människor chillade i soffan och tittade på film medan regnet återigen öste ner därute, och katterna är aldrig nödbedda när det gäller soffläge :-) Sammantaget blev det en lördag som laddade mina batterier på ett bra sätt och jag ska ladda ännu mer innan det är dags för ny vecka.

Bekvämt. Obekvämt. Både och?

Ja, det är det där med komfortzoner som jag är inne på. Att det kanske fortfarande är nyttigt att utmana komfortzonen ibland, att röra sig utanför - eller i alla fall på gränsen. Jag har utforskat det där lite de senaste dagarna!

Lördag morgon åkte vi mot Bokskogen för att hämta ut nya "månadens bana" för september och prova på lite orientering. Inte i komfortzonen men inte heller så långt utanför, vi gör det tillsammans och vi har fika i ryggsäcken och det är fint väder. Men se det blev det inget av med, för september månads bana var inte uppsatt än och augustibanan var nerplockad så vi kunde inte träna på den ett varv till heller. Nähä. Vi rekade alternativ och styrde bilen mot Skrylle och köpte Naturpasset i stället - lite utan att veta vad vi gav oss in på.

Naturpasset har 30 kontroller och man ska ta minst 25 av dessa för att vara med i tävlingen. Inte så himla viktigt, tyckte vi, men vi gör väl så gott vi kan! Vi beslöt att ta 5 kontroller innan fikadags. Första kontrollen tog ganska lång tid, främst för att vi inte lyckades hitta reda i var spårcentralen egentligen befann sig på kartan och därför tog fel stig så vi fick gå tillbaka och börja om. Men sen gick det ganska raskt och vi belönade oss med fika på ett väldigt bra fikaställe som vi har sprungit förbi otaliga gånger eftersom det ligger precis intill Skåneleden :-)

Sen var klockan väl drygt ett men vi la upp en plan för att ta ett bra antal kontroller på väg tillbaka mot parkeringen igen så vi fick med oss ytterligare 7 stycken innan vi gav upp för dagen. En väldigt sen lunch intogs på Vismarlövs bagarstuga (sådär, ärligt talat, men kakbuffén såg god ut!) innan vi åkte hemåt och vilade trötta ben!

Det var lärorikt att orientera i Skrylle och vi ska absolut göra om det. Stigarna ligger tätare vilket kan vara både bra och dålig, skogen är helt annorlunda än i Bokskogen och också betydligt större. Utanför komfortzonen - fast inte så långt.

Söndag och dags för långpass. Lite längre än förra veckans 15 km är tanken, egentligen Skåneledsrundan plus en extrasväng i Skrylle men jag kommer på att när man är halvvägs står det en skylt mot Genarp och man kan ju springa ut 3 km i den riktningen och retur igen för att fortsätta rundan. Ja, vi provar. Det gick sådär alltså. Först en felspringning in i fel kohage, ut igen och hitta rätt väg. Cykelbana och sen in i en väldigt övervuxen hage, vi spanar efter markeringar och konstaterar att det bara finns en farbar väg så vi tar den och hittar markeringar. Ojämn äng, lite skog, sen blir det allt mer övervuxet och vi ger upp och vänder för det blir ingen löpning av det. Kämpar oss tillbaka till leden där vi vek av och fortsätter mot Skrylle. Vi lärde oss att det alltså finns massor med Skåneled men att de bara är springbara om de används tillräckligt ofta och det gör inte sträckan från Dalby stenbrott till Romelestugan. Så hörni - ut och vandra den etappen :-)

Jag hade det väldigt tungt med löpningen, sega ben, tungt att andas, inte mycket som funkade så jag fick kämpa för vartenda steg och var helt enkelt väldigt nöjd med att ha fått in 19 km på löpkontot. Vår egentliga plan var sedan att ta med en fika ut och ta ytterligare några kontroller på Naturpasset men det var så mycket folk i cafét och kön rörde sig så långsamt så vi åkte hem och lagade lunch i stället och vilade upp oss en stund innan vi åkte och tog en välförtjänt fika på stan.

I dag var det dags för Nordic Military Training. Med varken mig eller Joakim som instruktör utan det var Rasmus som höll i kvällens pass och vi ställde oss i ledet och gjorde som vi blev tillsagda. Mycket skönt. Uppvärmning, lite stockfys av olika slag, härja upp och ner i backe på diverse sätt och cirkelfys och trappintervaller på slutet. Jag var mindre sugen på transportlöpningen hem sen men på nåt vis gick det ändå. Det var definitivt utanför komfortzonen att träna NMT med en okänd instruktör, jag har möjlighet till det alldeles för sällan och var faktiskt orolig för om min fysiska status är på en nivå så att jag klarar att utföra det jag utsätter andra för! Men det gick hyfsat bra, jag har nytta av min goda löpform och accepterar att jag just nu suger på att göra armhävningar för att jag har slarvat med att träna på dem. Det har jag redan börjat åtgärda och det går framåt, bara inte tillräckligt snabbt. Men det kommer bli bra igen!

I morgon är det min tur att hjälpa andra med första steget utanför komfortzonen när vi har provapåpass med Runacademy. Som vanligt välkomnar vi alldeles särskilt alla nybörjare till löpgruppen och jag lovar att även om det känns läskigt första passet så är det väldigt roligt att springa i grupp!

En vana i taget...

Andra veckan som "gräsänka" är överstökad. Den började sådär och helt ärligt har hela veckan varit ganska så rörig och ganska mycket "hur hinner jag ikapp mig själv" vilket också har inneburit noll fokus på bloggen men lite mer aktivitet på insta så att världen vet att jag lever. Men nu är det väl ändå dags att även bloggen kommer med på höstuppstarten så målet är att hinna med tre blogginlägg kommande vecka!

Även på tisdagen jobbade jag länge, jag var på gymmet en sväng på morgonen och körde mest prehab och bålträning lite sådär för ordningens och vanans skull innan jag åkte till kontoret och så presenterade jag på ledningsgruppsmöte sent på eftermiddagen vilket innebar att jag inte var på hemväg förrän bortåt femsnåret.

Onsdag bjöd på tidig väckning och cykeltur till jobbet och så ett avbokat PT-pass med väldigt kort varsel vilket innebar att jag kunde sätta fart hemåt redan 14.30. Backintervaller hade jag bestämt mig för så jag bytte om och gav mig ut så fort det bara gick. 2 km uppvärmning, 5 x 40, 5 x 30, 5 x 20 sekunder i backe. Eftersom korna var lite väl nyfikna och närgångna (eller jag sprang precis där de ville beta, så kan man också se det) sprang jag på backens baksida som erbjuder lite andra utmaningar och det kan nog hända att jag springer där igen för det var faktiskt ganska roligt! Jag sprang hem igen, värmde middag, duschade, och cyklade sedan mot Bulltofta för ledarmöte med Runacademy. Tre nya ledare och ny platschef denna hösttermin så vi tog ett snabbvarv och presenterade oss för varandra och pratade lite om höstens upplägg innan vi cyklade hem med våra nya skor :-)

Torsdag och veckans roligaste dag - och vilodag från träningen. Lugn hemmamorgon och veckohandling via nätet (alltså tack för att den möjligheten finns ibland!), sedan mot kontoret. Hem och planera och styra upp kvällens pass som var premiär för Fitnesscoachens löparskola i Malmö! 12 deltagare i nybörjargruppen, 6 i fortsättningsgruppen. Som vanligt gick en timme alldeles för snabbt (men det går bättre nästa gång när jag inte ska köra 10 minuters introduktion och sånt) men alla fick med sig nya insikter och verkade nöjda.

Fredag, äntligen fredag! Gymmet på morgonen, ett överkroppspass där jag bitvis fick kriga lite med ungdomarna för att få behålla bänkpressen. Sedan fullt ös mot frukost med jobbet innan jag tog mig igenom kontorsuppgifterna och packade ihop vid 14.30. Mathem levererade precis när jag svängde in på gatan hemma och när jag hade packat upp varor och bytt om kom Joakim hem för helgledighet. Bra tidsschema alltså! Fredagsmiddag och så satte jag mig med ett glas rött medan Joakim stack och rev av ett träningspass.

Sen blev det lördag. Lördag och NMT under Joakim innebar transportjogg till Bulltofta, 75 minuters skön genomkörare och transportjogg hem igen. Lunch på diverse rester och lite vila, sedan iväg för att införskaffa öl till kvällens fest och en ny necessär till Joakim. Kvällens fest var tioårsjubileum för bostadsrättsföreningen hemma, dvs fest på krypavstånd. Egen dryck med, föreningen bjöd på goda grillade cevapcici med tillbehör och när vi tyckte att det räckte smet vi hem.

Tidig hemgång och begränsat alkoholintag innebar att vi var pigga i morse. Vi åt frukost och plockade ihop grejer för att styra mot Skrylle och långpass. 15 km Skåneled i lugnt tempo, vi inledde i regn men solen kom fram efter hand och det var väldigt njutbart. Många kor i hagarna så vi fick ta det så nätt emellanåt (man behöver inte kuta med full fart in i flocken utan kan ta det lugnt i stället) och hade egentligen ingen större brådska. Det var väldigt skönt! Särskilt skönt med känslan av att kroppen håller, att den är stark och hel. Vi bytte till torra tröjor och lunchade på Skrylleburgare innan vi styrde hemåt för dusch och vila.

Joakim börjar tidigt i morgon så efter middag och kaffe har han packat ihop sig och åkt norrut och jag blir i vanlig ordning kvar här med katterna. En vecka till. Nu förhoppningsvis en lättare vecka, andraveckan är ganska tuff men nu börjar rutinerna ändå sitta och veckans planering har ganska bra med utrymme för återhämtning och sånt där allmänt organiseringsarbete som ändå behöver göras. Hinna plocka undan, hänga en tvätt, köra diskmaskinen, dammsuga.

Med veckan således sammanfattad är det snart dags för mig att packa väskan och förbereda för morgondagen innan jag landar i soffan med kvällste och en portion glass!

Spring eller träna med mig i höst!

Jag vet. Det är sommar och semester och alla "måsten" är parkerade tills semestern är över.

Men kanske, kanske är det dags att fundera lite på vad DU ska göra i höst? Att du behöver någon form av egen tid och inspiration till din träning, och att någon av veckans kvällar kan bokas för DIN träning - mellan partnerns körsång, dotterns hockey och sonens jympa? I stället för att ligga sist i prioriteringslistan kanske du kan flytta upp dig själv några steg denna höst? Eller så har du det inte alls så som jag tror, kanske har du möjlighet att ta dig iväg alla kvällar i veckan utan problem, vad vet jag... ;-)

Hursomhelst - det finns MASSOR med möjligheter att träna med mig i höst, helt enkelt.

Först och främst vill jag slå ett slag för Fitnesscoachens löparskola. Ett grymt koncept som är uppbyggt som en kurs på 10 veckor. Vi tränar tillsammans ett pass i veckan - förhoppningsvis i två mindre grupper, nivå 1 (nybörjare) och nivå 2 (fortsättare). Dessutom får du "hemläxa" varje vecka så att du har ett helt komplett träningsupplägg för dessa tio veckor och du får ett träningshäfte med alla övningar och möjlighet att notera sånt du vill komma ihåg från våra pass. Vi kör på torsdagkvällar i Bulltofta fritidsområde i Malmö och vi börjar vecka 34.

Vill du springa med en ännu större grupp (mera fart och fläkt, flera olika instruktörer) så ta en titt på Runacademy. 15 träningspass under höstterminen, vi brukar vara 70-80 deltagare på passen och delar in efter nivå så du springer med löpare i ungefär samma tempo som du själv. Runacademy tränar på tisdagar, ungefär hälften av passen på Bulltofta men vi kommer även vara i Bokskogen, på Limhamnsfältet och på Malmö Stadion och springa på bana. Vi börjar vecka 36.

För dig som saknar mer allroundträning och inte bara löpning så kan jag rekommendera Nordic Military Training - NMT. Här är vi en bunt instruktörer som turas om att hålla i passen, alla med olika inriktning. Inget pass är det andra likt - men vi lovar att det blir allsidigt. Cirkelträning, backintervaller, brottning, bära stockar, mycket styrka, mycket kondition, tävlingar - allt man kan tänka sig. Utomhus året runt i alla väder och inte alls lika läskigt som det låter. Vi tar emot alla från soffpotatisar till triathleter och lovar att alla kommer få utmaningar som passar! NMT kör måndagar och onsdagar i Malmö (Bulltofta), tisdagar och torsdagar i Lund (Fäladshallen) och lördagar växelvis i Malmö och Lund. Vi har sommaruppehåll men kör igång igen vecka 33.

Och som vanligt - om inget av dessa alternativ passar dig men du vill träna med mig så finns det möjlighet att boka personlig träning så hittar vi en lösning som passar dig. Maila mig i så fall!

Fast jag orkar nog lite till. Lite till.

Eller? 

Nä. Det är precis just i det läget som det är dags att dra i handbromsen - i alla fall om du är en sån som jag som har varit och nuddat vid den där berömda väggen, en eller flera gånger. Jag vet precis vilket läge jag är i när de tankarna kommer. När jag tänker att lite till, bara lite till, men sen så..... Ofta så här års, med kort tid kvar till semestern, när det ska klämmas in jobb, jobb och jobb i dubbeltempo på kontoret och egen träning och andras träning och hej och hå.

Precis då, när det blir så, då ska jag tagga ner och ta mig tid. Ta mig en eller två dagar, andas och ta det lugnt och återhämta mig. För handen på hjärtat - det är inte en löprunda eller ett styrkepass mer eller mindre som kommer göra skillnad för ett planerat lopp. Grundjobbet är ju redan gjort, en mil mer eller mindre i benen har ingen större effekt på min prestation, det är bara en mental grej.

Som i går. Jag kände mig under eftermiddagen lite raspig i halsen, lite snorig, ganska trött. Cyklade hem från jobbet, sen ner till Bulltofta för ett planerat PT-pass, hem och vände och bytte om, retur till Bulltofta för att instruera NMT. Min ursprungliga plan var att springa ett pass mellan PT och NMT men det var så himla tydligt att kroppen inte alls tyckte att det var nån bra idé och när jag kom hem på kvällen sen var jag helt färdig, totalslut.

I natt sov jag som en stock, vaknade i morse och kände mig så pass mycket bättre att jag packade simgrejerna och drog mot simhallen. Simmade 1200 m i ganska rask takt (nåja, för att vara jag) eftersom bassängen var nästan tom och tog mig sen till jobbet. Efter det var det egentligen planen att jag skulle springa en sväng men jag struntade i det. För om nån hade frågat mig - en PT-kund t ex - om hen skulle springa i motsvarande läge så hade jag sagt NEJ. Det är inte värt det, ta inte risken. Jag vill kunna springa ett långpass i helgen ju, inte dra på mig en förkylning - så då vilar jag hellre i kväll och ger kroppen alla chanser att krya på sig. Det går helt klart åt rätt håll, jag tror att Coldzyme och immunförsvaret tillsammans reder ut det här på bästa sätt - men bara om jag hjälper till.

Så jag hjälper till. Taggar ner ambitionerna, accepterar att det blir en mil mindre denna vecka, tvättar träningskläder och lagar mat. Yogar lite, andas, återhämtar mig. Då är det större chans att jag kan göra det av morgondagen som jag har tänkt mig.

Och vet ni? Jag har gjort mitt sista instruktörspass för vårterminen i går. Instruktörsrollen får vila i minst 6 veckor nu. Det innebär inga kvällspass på 6 veckor, bara egentid att göra med vad jag vill och behöver. Träna, vila, titta på TV, promenera i kvällsolen, bada, läsa, baka - precis vad som faller mig in. DET känns lyxigt efter den här våren som har bjudit på kvällspass efter kvällspass. Inga tider att passa. Under juli månad kommer även PT-verksamheten att ligga nere så att jag får en hel månad då jag kan samla kraft och inspiration inför hösten. DET blir fint. Jag älskar alla mina jobb men behöver ändå återhämtning - det börjar jag lära mig i alla fall!

Att göra fast det inte går. Att springa för de som inte kan.

Det har varit två högintensiva dagar och jag försöker andas ut, landa, och tänka lite utanför min egen bubbla.

I går: Tidig väckarklocka, morgonsmoothie, in på gymmet klockan sju. En timmes fokuserat arbete med rygg och mage för att få axlarna på plats, ländryggen att jobba och alla diagonaler att fungera på kors och tvärs. Sedan till kontoret där det var full fart på allting, med löneutbetalning före midsommar och stundande semester fanns det rikliga mängder att ta tag i så det var bara att tugga på.

Direkt från kontoret till Bulltofta, en timmes löpcoaching ute (backintervaller i solsken, ja!), sen hem. Hemma i en timme ungefär och jag hann minsann både dammsuga nedervåningen och äta mellanmål innan det var dags att byta kläder och ta sikte på Bulltofta igen. Ett litet men taggat gäng NMT'are fick jobba omväxlande med löpning och styrka och jag fick själv hoppa in i en övning för att få ihop det på ett bra sätt så jag fick en liten pulshöjare och lite mera bålstyrka på köpet.

Sladda på cykeln in framför affären, ringa Joakim som var på hemväg och kolla om han ville ha nåt särskilt, handla viktiga saker. Bröd, leverpastej, kattmat, frysta hallon, bananer.... sen hem. Kramas, äta, vila i soffan, samla tankarna. Ställa klockan på tio i sex, sova.

I morse - väckarklocka, löparkläder på, ut. Det kändes tungt, jag bestämde att om jag bara klarar 3 km så är det också bra. Men längs vägen påminde jag mig själv om varför jag springer (för att jag kan, för att jag har mål att nå!) och det blev lättare - jag kom hem med 8 km på kontot och var supernöjd! Iskall frukostsmoothie med alla bra grejer i passade perfekt: Frysta bär, banan, kvarg, mandelmjölk, havregryn. Allt i ett och lite svalkande för att få ner eftersvettningen. En halvtimme senare var jag redo för duschen och så cykelturen mot jobbet. SÅ awesome med en elcykel alltså...det gör det mycket enklare att springa på morgonen!

Dagen i dag var helt vansinnig. Alltså vansinnig på riktigt. Konstiga frågor, overload i mailboxen, ett himla hattande mellan "sånt som måste göras" och "det här är superakut hjälp mig"-uppgifter. Halv två behövde jag en andningspaus och stack ut och hämtade en finkaffe och en bulle, tuggade sen på i en timme till innan jag bestämde mig för att ta midsommarledigt. Puh. Kom hem och var rätt färdig men möttes av en Joakim som helt kompetent hade handlat precis allting som behövs för helgen, tack älskling! Han tyckte jag skulle slippa slåss i affärerna och det var ju fantastiskt omtänksamt :-)

Och sen bestämde jag mig för att sätta ett högre mål med sommarens ultrasatsning. Backyard Ultra Sydkusten, snart. Jättesnart, faktiskt! Eftersom jag inte sprang Tjejmarathon men ändå tycker att deras insamling är superviktig så kommer jag donera 10 kr/km till insamlingen så får vi se hur mycket jag får ihop. Och så har jag uppmanat nära och kära att sponsra och peppa mig också, det kan bli några slantar till som går till Panzisjukhuset och Dr Mukwege. Jag gillar att springa för ett högre mål än bara mållinjen, det funkade kalas på Wings for Life så jag tar ännu en omgång med tanken "We run for those who can't" och ser hur långt benen bär!

Gör det inte så komplicerat!

Jag har skrivit om tidigare att min bästa stresshantering är att sänka mina egna krav på mig själv och att skriva listor. Det funkar fortfarande, ibland behöver jag bara påminna mig om det!

I går t ex. Lite mycket på jobbet, raka vägen till Bulltofta för PT-timme och sen 90 minuters "egentid" innan jag skulle vara på Bulltofta igen och instruera NMT. Min ursprungliga plan var att helt enkelt springa ett pass däremellan men jag fattade att jag faktiskt behövde varva ner lite i stället så jag åkte hem. Åt mellanmål, klappade katter och andades i stället. Det var inte så att jag skulle dö av en vilodag och dessutom innebar vilodagen ändå 2 mil på cykel och två utomhuspass som åtminstone är motion även om de inte är träning för mig!

Samma sak i dag. När jag gick och la mig i går kväll kändes det som en briljant idé att springa en mil före frukost i dag men när väckarklockan ringde kändes det totalt omöjligt. Jamen - gör det inte så komplicerat. Ta på dig grejerna och ge dig ut och spring så länge det känns bra, det MÅSTE inte vara en mil för att vara okej. Så jag snirklade mig runt i närområdet i stället, kunde närsomhelst bryta och springa kortaste vägen hem - men fick ändå in 7½ km på springkontot i lugnt tempo och en härlig start på dagen.

Efter frukost och dusch cyklade jag till jobbet där det var en ganska lugn dag. Jag hade bett om ledigt från Runacademy i kväll för att sänka stressnivån lite men då vet jag också att det är lätt hänt att jag tycker att jag ska hinna med jättemycket på min "lediga" kväll. Därför skrev jag en ganska kort och enkel lista och la in i kalendern innan jag lämnade jobbet. Cykla inom cykelmannen för att justera växlar och spänna kedja (det gick på tre minuter så det var helt klart värt!). Röja på köksbordet. Betala räkningar. Dammsuga ovanvåningen (jo, faktiskt - "bara ovanvåningen" känns lättare och mer överkomligt och då har jag "bara nedervåningen" kvar i morgon och det känns också som en småsak). Städa katternas matplats. Yoga en halvtimme. Chilla i soffan. Klockan sju landade jag i soffan med middag och då hade jag ändå tagit några mikropauser medan jag betade av min lista. DET känns bra!

Jag är glad och nöjd, och jag känner mig ostressad. Jag behöver diska efter min middag, packa väskan till i morgon och preppa en frukost. Det är lätt gjort. Det tar max en kvart totalt - eller så delar jag upp det ;-) För övrigt spenderar jag kvällen med att reka sommarsemestermöjligheter och lämplig resväg. Det är en typiskt bra grej att ägna sig åt!

"När är du som lyckligast?"

Första gången jag fick frågan var i augusti 2012. På en träningshelg hos Spartan Training med bl. a. Magdalena Bibik som ställde frågan. Jag funderade och kom på att jag nog var allra lyckligast när jag fick träna NMT med mina kompisar. "Men då ska du bli instruktör och vara ute!" sa Magdalena. "Jaha. Säger du det", tänkte jag. Det var så himla otippat att det skulle vara just det som var min väg i livet!

Nu är det snart fem år sen och helt ärligt, Magdalena, du hade SÅ himla rätt. Så mycket mera rätt än nån kunde tro. För det roligaste jag vet? Det är att få vara löpcoach!

I kväll var jag iklädd Runacademy-uniformen och höll tillsammans med min sidekick Camilla ett pass för Midnattsloppet. Vi höll till vid Malmöhus slott och i parken runtom och hade väl ett fyrtiotal löpare med oss - blandade åldrar och erfarenheter. Vi bjöd på sedvanlig uppvärmning och rörlighet, sedan serverade jag "löpteknik på fem minuter" innan vi körde lite löpskolningsövningar och så sprang vi intervaller, 2 x 8 x 30 sek. Sedan blev det lite frågestund, nerjogg, stretch och mera frågestund :-)

Jag älskar löpare som är nyfikna. Som vågar fråga, ifrågasätta, be mig visa och förklara varför. Jag älskar att få dela med mig, att förklara och visa på olika sätt, att se aha-upplevelsen i folks ögon och att höra "men det funkar ju när jag gör som du säger!" För det är det som är så härligt med löpcoaching - det är så omedelbart men samtidigt så långsiktigt. Det gör skillnad precis just här och nu men den lilla grejen du förändrar med armarna här och nu påverkar även andra saker och hejsan hoppsan kapade du kanske tio sekunder på din kilometertid. Bara för att vi ändrade på vinkeln i dina armar. Visst är det coolt?

I går roade jag mig med ett pass för baksidan (rygg + baksida lår) och mage på gymmet på morgonen, jobbade hela dagen, cyklade raka vägen till Bulltofta och serverade ett NMT-pass. Gänget fick varva explosiva övningar med löpintervaller och så slängde vi in lite bålstyrka också, alla var trötta och lyckliga efteråt. Tre roliga kvällspass som instruktör, tre omgångar glada deltagare - what's not to like?

Det har varit en vansinnigt tuff vecka med fyra sena kvällar men det har varit värt det och jätteroligt hela vägen. I höst vill jag löpcoacha mera, stay tuned för mera information!