Utesöndag. Himla trevligt!

Vi återupptog projekt "öva på att orientera" i dag. Det var grått och molnigt i morse så vi styrde mot Skrylle efter att ha handlat obligatorisk skogsutflyktsproviant: Bullar, Festis och saltlakrits - och så hade vi varsin termosmugg i ryggsäcken. Vi köpte loss Naturpasset för 70 kronor och påbörjade årets karta.

I vanlig ordning var det lite klurigt precis i början (kartan är enormt svårläst precis vid spårcentralen, det är faktiskt lättare att börja vid nån annan parkering!) men sen kom vi igång så smått. Efter en dryg timme hade solen letat sig fram och vi kom förbi ett ganska idylliskt ställe där vi har fikat förr så det blev utefika.

Sen traskade vi vidare, gjorde fel, gjorde om och gjorde rätt, gick helt bet på en kontroll vid ett jakttorn som vi faktiskt felanmälde efteråt för vi var definitivt på rätt ställe och det hängde absolut ingen skärm där. Efter typ 10 kontroller gav vi oss för dagen och traskade snabbaste vägen tillbaka, åkte hem och åt en sen lunch och halvsov i soffan. Joakim sprang en kvällsrunda och jag gjorde min yogaläxa. EN vecka kvar på yinyogakursen nu, snart i mål! Jag tyckte att närmare 3 timmar i skogen räckte bra som motion i dag, det blev ändå 8 km i terräng även om det inte gick så fort.

Och vet ni? Det var rätt skönt att traska runt i skogen, lyssna på fåglarna, uppleva varierad terräng och skog, och plocka pyttesmå men supergoda hallon. Men det är torrt, så torrt. Alla små vattendrag är torra, det som är sankmark på kartan är snustorrt och alla bär är mikroskopiska. Det är svårt att inte bli bekymrad och undra när vi ska få regn!

Återhämtning. Och sen?

Återhämtningsvecka. Det har varit ganska skönt. I måndags skrotade jag mest bara runt och gjorde ingenting. Tisdag stack Joakim iväg och sprang (mina hälsenor var definitivt inte redo för det!) och jag rullade ut yogamattan och lät Milla Floryd guida mig genom rörlighet och rotationer. Mycket trevligt! Onsdag hade jag hand om ett gäng NMT'are som fick jobba rätt hårt och torsdag drog jag fram yogaläxan från Yogobe som också är planen i morgon.

I dag har vi faktiskt varit på gymmet och jag har så smått fått ordning på hur jag ska styra upp min träning kommande månader. Bara en sån sak!

Tanken är att jag ska lägga mer fokus på styrketräning, bygga muskler och stärka upp mina svaga punkter. Jag har (tyvärr, kan man säga!) ett alldeles utmärkt recept på just det från 2015 när jag körde PT-online med Madeleine Rybeck. Sjukt bra styrkepass anpassade för en löpare som vill bli starkare och som dessutom är apdålig på chins och armhävningar :-D Lite tragiskt är det ju att upplägget fortfarande passar såhär tre år senare men samtidigt känns det rätt bra att bara kunna göra som nån annan bestämmer. Framför allt betyder det att jag inte hoppar över övningar jag hatar....

Så i dag blev det ett rygg/bålpass. Chins med gummiband (de var kriminellt dåliga men vad hade jag förväntat mig när jag inte gjort chins på ett halvår liksom???), Y-lyft, pulldowns, sidocrunches m.m. Och så maghjulet - även kallat förnedringshjulet. Det var inte särskilt vackert men förmodligen effektivt!

Vidare i planen ligger såklart ett benpass (tungt, som Maddes benpass alltid är) och ett överkroppspass med en massa armhävningar. Grattis till mig. Så nöter jag på med de passen några varv och sen plockar jag fram nästa månad som jag har sparat, så har jag att göra ett halvår eller så!

På löpfronten tar jag just nu hjälp av Runacademys träningsplanerare. Bara för att ha lite struktur och variation. Så i morgon ska jag tekniskt sett springa 50 min distans men vi får väl se vad vi är sugna på att göra. Naturpasset i Skrylle, en dag på stranden eller nåt annat? Det är inte tanken att jag ska ta upp löpningen på allvar förrän i augusti så dessa veckor använder jag bara planeringen som inspiration.

I dag har vi annars "lekt semester". Tränat, skrotat runt i Västra Hamnen, ätit pizza, promenerat längs stranden, solat och druckit finkaffe. Inte alls hemskt. Jag räknar ner nu - sju arbetsdagar till semestern. I can do this!

Sur och grinig i dag....

Jag vet faktiskt inte varför. Jag har med alla medel försökt få till en bra måndag men jag är otroligt grinig. Som i "ja hela världen tänker ju ändå vara emot mig så då kan jag lika gärna vara sur tillbaka", typ. Visst, det var lite rörigt på jobbet och jag la en massa tid (plus min lunch...) på ett möte som gav mig exakt TVÅ minuters värde (av 45 minuter är det rätt skralt!)

Men hey, det är bara en måndag i ett år av dagar. Ibland är det så. Jag funderade på om jag skulle ge mig ut och springa men satt och pratade med katterna en halvtimme i stället, lagade middag, drack te och andades. Det var rätt skönt - att bara acceptera känslan av grinighet utan att behöva göra något åt den! Dagens motion blev (utöver transportcyklingen) en kvarts morgonyoga med fantastiska Milla Floryd på Yogobe och en extra cykeltur bort för att mata en kompis katter + hem igen via Netto.

Så kan det alltså bli ibland. För övrigt är veckans plan att samla en massa löpkilometer så jag får ju att göra när jag nu har missat en hel dag. Dubbelpass till helgen, eller nåt....

Vecka 6 av 10 med yinyoga och mindfulness

Jag håller på med en kurs i yinyoga och mindfulness. Typ - saker jag hatar! Så när möjligheten dök upp i mitt sociala flöde att vara försöksperson på kursen och titta på dens effekter på stress och oro så hakade jag självklart på. I vanlig ordning eftersom saker jag hatar oftast är bra för mig.

Jag har precis avslutat vecka 6. Det har tidvis varit lite av en kamp och jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Att jag helt plötsligt skulle genomgå en personlighetsförändring och börja älska meditation? Att jag skulle bli en sån där super-zen och lugn människa som tar allt med jämnmod och ett milt leende? För det har i alla fall inte hänt. Snarare har motståndet mot att parkera på mattan och göra yogapraktiken gått i vågor - ibland har jag längtat, ibland har jag missnöjt stirrat på mattan i flera dagar innan jag äntligen har kunnat övervinna motståndet.

Men i dag var det i alla fall något som landade inombords. Veckans tema har varit acceptans. Inte acceptans som i att passivt acceptera allt, utan snarare acceptans som i "gilla läget" - som jag ständigt predikar för mig själv för jag vet att det funkar. Acceptera känslorna, acceptera att det är så här det är just nu, det kommer inte vara för evigt. Det är okej. Och nånstans var det lite skönt att höra någon annan sätta ord på just det verktyget, att förstå varför det fungerar och bli mer medveten om att använda det!

Särskilt zen vet jag inte av att jag har varit dessa 6 veckor men jag har varit mindre stressad och mera.... glad, tror jag. Det är säkert en produkt av rikliga mängder solsken, flyt på jobbet och kul PT-kunder också, men jag tänker ändå att det här mentala arbetet ger utdelning. Som att jag förra fredagen lämnade jobbet och tänkte att nästa vecka (dvs denna som precis är slut), det blir en riktigt bra vecka. Och det blev det! Det har varit oerhört högt tempo med presentationer för ledningsgrupper, avslutning med Runacademy m.m. men det har verkligen gått bra och jag har haft koll på vad jag behövde hinna med och när det behövde göras för att bli av.

I går behövde jag springa 3 mil och körde det som tre milpass med start var tredje timme - 8, 11 och 14. Det gick finfint. I dag har jag ägnat mig åt en massa husligt arbete som inte blivit gjort. Storhandlat, lagat matlådor, bakat, tvättat, bäddat rent, dammsugit lite m.m. Sånt som är rätt tråkigt (och särskilt när jag är ensam eftersom Joakim jobbar) men som är oerhört skönt när det är gjort!

Ytterligare en bra helg till handlingarna, nästa vecka är välförberedd (nästan i alla fall) och det är fyra veckor till Backyard Ultra Sydkusten!

Tvära kast och bråda dagar

Dagarna går - nej, de nästan springer. Jag bokar tider, planerar, levererar, landar, andas. Fokuserar på min egen återhämtning mellan varven, suckar uppgivet över byggkaos, parkerar på yogamattan i kvällssolen och skrattar åt gulliga hundbilder. Livet, liksom. Precis som det är för nästan alla!

Måndag var Joakim kvar hemma pga ett läkarbesök, jag kom hem rätt sent från jobbet men fick middagen serverad och vi spenderade kvällen tillsammans. Energipåfyllning för mig i alla fall. Tisdag morgon kl jättetidigt åkte Joakim och jag blev kvar, som vanligt.

Tisdag blev supertisdag - arbetsdag inkl. PT-pass ute i solen, cykeltur till Hästhagens IP och intervallpass med Runacademy. 2x6x200 m stod på schemat i medelgruppen, jag hade Sarah som sidekick, och efter passet drog vi till Tugg Burgers och mulade i oss burgare och pommes och pratade löpning och livet. Sen åkte jag hem till byggkaos igen!

Onsdag blev en andningspaus mitt i veckan. Benen var lite trötta och sega efter banpasset, som det ska vara. Arbetsdagen lite kortare, inga PT-kunder, och jag hann med två timmars vila (och mat!) hemma innan det var dags för NMT. Hade tänkt vara i skuggan men där var det så hiskeligt mycket mygg så det gick verkligen inte, vi drog ut till kossabacken i kvällssolen i stället och roade oss! Och det var faktiskt rätt skönt ändå.

I dag har jag haft företagslöpning på lunchen, och stackarna fick springa backintervaller i 25 graders värme. Det var lite tufft tror jag! De var i alla fall bra trötta - men väldigt glada - efter passet. Och efter jobbet var det dags för min egen belöning: En löpanalys med Saucony Stride Lab. Det var superlänge sen som nån tittade på min löpning och när tiderna släpptes kastade jag mig in och bokade. Superkul! Analys med tre kameror från olika vinklar och analys av alla pusselbitar i löpsteget. Vad hittade vi då? Jo, jag är lite på hälarna (fast det skyller jag på att jag inte springer på löpband typ nånsin men jag vet också att jag hamnar där när jag är trött) och så "tappar" jag höger höft. Höger höft som jag har upplevt som ett problem och som naprapatjäveln var och pillade på i måndags. Allting hänger ihop. Alltså: Mer bål- och höftstabilitetsjobb kommande veckor så blir jag en bättre och mer hållbar löpare. Men jag är rätt nöjd med att det inte fanns mer att peta i nu när jag regelbundet lär ut rätt löpteknik, det vore faktiskt rätt snopet om jag sprang "dåligt"!

Jag firade det fina resultatet med att ägna mig åt mindfulness- och yogakursen som jag håller på med. Mindfulnessbiten var svår, yogan magisk just i dag. Förutom att det var nån jäkla försäljare som knackade på dörren precis när jag hade krånglat mig ner i min hatposition alltså....

I dag har jag haft en massa att bli irriterad över på jobbet men jag släpper det och fokuserar på bra saker. Som Katarina som lägger gulliga valpbilder på sociala medier, en lycklig familj som har pratat med sin kommande dotter (de ska adoptera, alltså) på Skype, och att jag KAN springa. Att jag får jobba utomhus i solen och ska på löparläger i helgen. Good stuff.

Återhämtningsvecka - byggvecka 1

Full fart även denna vecka. Dels med att försöka få till återhämtning och dels med renovering av badrummet. Alltså det är ju inte jag som renoverar, men livet blir liksom lite rörigt ändå!

Vi kan ju börja med återhämtningen. Det har gått.... sådär. Nackdelen med att springa en ultra lite oplanerat och oförberett är att vardagen efter ultra inte heller är riktigt anpassad efter situationen, kan man säga! Vilket påminner mig om att jag verkligen borde lägga in en extra semesterdag efter BUS så jag hinner vila ikapp lite extra, förresten...

Måndag var jag lite stel i vader och höftböjare men inget värre än så. Efter jobbet höll jag NMT-pass och landade sedan i soffan. Det gick hyfsat bra att vara instruktör men jag var ju inte piggast i världen. Tisdag var det dags för Runacademy och det innebar denna vecka även att jag skulle cykla ut till Bokskogen. Dvs. 4 mil på cykel och så ett back/styrkepass i terräng på det. Det gick helt okej - men löparna fick jobba mer än vad jag gjorde :-D Äntligen onsdag då jag "bara" skulle leverera ett PT-pass ute och sedan kunde ta en rejäl vilokväll vilket verkligen behövdes. För torsdag var en sån där super-rörig dag med lunchlöpning, möte utanför huset på eftermiddagen m.m. och jag var skapligt trött när det var dags att hålla kväll. Fredagen inleddes med tandläkarbesök (besiktigad ua), PT-pass på lunchen och egen "lunch" vid skrivbordet innan jag kunde åka hem, ta emot matkasse och hålla helg med Joakim.

Ovan på allt detta har jag då tagit emot byggare måndag morgon och gått igenom hela renoveringen, svarat på frågor om placering av spotlights, upptäckt att tvättmaskinen saknade ström eftersom de hade flyttat på den för att hitta kranen där man stänger av vattnet, bett byggaren lösa det nästa morgon och som bonus fått hans hjälp med att köra igång tvätten sen när han hade gjort vad han skulle. Ja, och så är halva lägenheten paketerad i täckpapp och plast såklart.

Belöningen för en fullmatad vecka kom sen. Lördag förmiddag stack Joakim iväg och höll NMT medan jag "maskade" - dvs dammsög, plockade lite och tvättade lakan. Sen hjälptes vi åt med montering av de två skåp som ska in i badrummet och så vankades det utekväll med findrinkar och middag.

Dagen i dag har varit en fantastisk söndag. Myspass med Runacademy i Bokskogen, hemmalunch, glass på Saluhallen, långpromenad i Kungsparken och islatte i solen innan hemmamiddag och yinyoga. Bra återhämtningshelg alltså, nu klarar jag en vecka till!

Uppstart april. Det går bra nu.

Även om bloggen har fått stå tillbaka har det varit en riktigt fin vecka!

Backpass med Runacademy tisdag där halva styrkan dundrade upp och ner i en lerig kossabacke medan övriga halvan höll sig på grusvägar i närheten. Mycket kul och flåsigt pass! Onsdag kände jag mig rätt så sliten och dagens träning fick bli en halvtimme på yogamattan efter jobbet innan jag fokuserade på att packa och organisera mig inför konferens med jobbet. Hade dessutom mammabesök på kvällen och fick god mat och lite sällskap.

Torsdag inledde jag med 5 km morgonjogg klockan 6 (galet trögt men det gick!) innan jag duschade, åt frukost, packade klart och åkte buss till jobbet. Fortfarande milt irriterad över att projekt "buss till jobbet" tar runt 50 minuter när jag kan cykla sträckan på under 30 minuter. Inte coolt liksom.

Mötte upp kollegorna och några timmar senare lastade vi in oss i minibuss för transport mot Brösarps Gästis och årets första planeringsdagar. Det händer ganska mycket på jobbet, diverse omstruktureringar och därav följande omorganisering av arbetsuppgifter så dessa dagar behövde vi verkligen! Vi inledde med lite personprofilsnack och önskemål inför dagarna innan vi började planera och strukturera upp vad vi behövde hinna med. Sen gnetade vi på fram till kl. 17 då vi avslutade med ett glas bubbel.

"Egentid" fram till 18.45 då - någon hade bokat massage, andra satt kvar i konferensrummet och drack upp bubblet och jag stack iväg till spa-huset. Låg en kvart i bubbelpoolen i ensamhet, när det blev för befolkat smet jag upp i relaxavdelningen med några tidningar och bara skrotade en stund. Sen var det dags för fördrink i vinkällaren och en totalt överdådig middag innan kollaps i skön säng!

I vanlig ordning vaknade jag redan vid sex fredag morgon och betade av dagens 30 minuters träning med ett yogapass på en filt på hotellrumsgolvet. Det var lite trångt, men det gick - och sen var det dags för fantastisk frukost. Gott te, nybakade frallor, äggakaga med fläsk, the works.

På det hela taget var dessa konferensdagar helt lysande på service- och matfronten, otroligt mycket godsaker till konferensfika också! Efter ytterligare 6 timmars hårt arbete åkte vi hemåt och var rätt slut hela gänget, jag kollapsade när jag landade hemma hos Joakim på eftermiddagen. Det blev hämtpizza och en kall öl i soffan och tidig läggning. Fatta hur glad jag var för att jag hade fixat ett morgonpass redan så jag inte behövde "rycka upp mig" sen!

Lördag bjöd på morgonpass på gymmet, jag var rätt sliten och körde ett lättsammare överkroppspass. Det var skönt att komma igång! Efter smörrebrödslunch blev det lite vila medan Joakim började packa, sen lagade vi en tidig middag och snart var det dags att skjutsa iväg honom. Inga tåg till Göteborg på en lördagkväll utan buss denna gången, redan 17.45. Jag kom hem till en tom lägenhet och efter att ha velat en stund bytte jag om till löparkläder och stack ut. Första 2 km var fruktansvärt tunga men efter 4 gick det lätt, efter 6 skulle jag egentligen svängt av hemåt men la till en extra loop och kom hem med 10 km på klockan strax före åtta. Superskönt. Mycket nöjd med beslutet att springa den rundan både för att utnyttja tiden och göra det mindre obehagligt att vara ensam.

Dagen i dag har jag hanterat med inställningen "man kan inte alltid vara lycklig, men man kan nästan alltid vara glad". Visst, det suger att Joakim behövde åka iväg en lördagkväll, så är det. Men att jag ska tycka synd om mig en hel söndag - nä, inte längre. Långfrukost i soffan, en solskenspromenad till affären, tidig lunch, och nu ska jag strax ta mig iväg och reka badrumsaccessoarer inför förestående renovering och ta en finfika. Kvällen bjuder på "kombinationspasset" med HIIT och yoga men innan dess har jag lite praktiskt att ta tag i. Packa upp, plocka undan och förbereda kommande vecka. Men först - en cykeltur i solskenet!

Dålig projektledning på det här bygget!

Holy moly vilken vecka. Jag visste när jag påbörjade den att den skulle bli tuff men så här tuff? Hjälp.

Dagar med möten. Inte sådär organiserat heller utan möten lite "strösslade" ut i kalendern så att jag får en halvtimme eller kanske trekvart vid skrivbordet. Tillräckligt med tid för att släcka bränder och bli stressad över inboxens status men inte tillräckligt med tid för att hinna med lite mer tids- och koncentrationskrävande uppgifter. Inte heller tillräckligt med tid för att göra sånt jag egentligen skulle göra denna vecka.

På det en ganska utmanande privat planering med två NMT-pass (plus ett i morgon), fem PT-pass och ett träningspass med Runner's World och #Challenge21K. Som grädde på moset bet jag sönder en tand måndag förmiddag så i pusslet var jag tvungen att få plats för ett akut tandläkarbesök också. Tack för det, typ...

På nåt vis fick jag ihop det ändå. Onsdag morgon ruskade jag på huvudet över min dåliga planering, bet ihop och gick och gjorde allt som skulle göras. Åkte till kontoret, levererade ett PT-pass, bytte om, jobbade nån timme, cyklade till tandläkaren, fixade tanden, cyklade retur via lunchtakeaway, åt lunch vid tangentbordet, jobbade lite till och fick undan det mest brådskande, gick på möte, SPRANG ut från mötet och slängde ihop mina grejer och cyklade hem. 45 minuters "vändtid" hemma - klädbyte, packa om, minimellanmål. Ner i bilen, mot stan för träningspass. Jag var SÅ nära att stanna hemma men jag är så glad att jag åkte iväg för veckans chans att låta nån annan sköta min träning. Att få nöta teknikövningar och springa snabba intervaller med 40 andra tjejer, flåsa och kämpa tillsammans och ge varandra high five efter avslutat träningspass. Yes!

Sen blev det torsdag och veckans enda dag då jag faktiskt hade 4 sammanhängande timmar vid skrivbordet och tid att luncha med mina kollegor. Vilken lyx. Jag pluggade in lurar med bra musik och hittade mitt fokus, mitt flow. Betade av uppgift efter uppgift, noterade på checklistor, svarade på mails. Lunchrast, sen på't igen. Ett kort möte, på't igen. Lämnade kontoret med "inbox zero" och en go' känsla, hann äta riktig mat också innan jag åkte till Lund och höll NMT-pass och handlade på hemvägen.

Fast i dag gick det åt pipsvängen igen! Jag prioriterade tidig morgonjogg för att vara "klar" för dagen när jag kom hem. Funkade lysande och var faktiskt rätt skönt! Sen mot jobbet där jag satt i möten hela dagen och tvingades lämna bygget utan att ha tömt inboxen :-( Levererade ett PT-pass och cyklade sedan hem till helg. Äntligen.

Jag har inte hunnit till gymmet, det har varit stört omöjligt. Men jag har hittat minst en halvtimme per dag för egen träning varje dag. Veckans lågvattenmärke var väl torsdagen då det blev en halvtimmes yoga men annars har jag tuggat på ganska bra tycker jag och är nöjd med min insats.

Projektledaren som har planerat den här veckan får dock inte godkänt. Inte alls faktiskt. Det får inte se ut så här. Det får inte vara så stökigt, så intensivt, det ska finnas tid för återhämtning och middag ska vara mer än en leverpastejmacka vid köksbänken klockan halv nio på kvällen. Gör om, gör rätt. Nästa vecka ser betydligt mindre sinnessjuk ut och jag har redan hittat "mina" utrymmen för egen träning. Det ska kännas bättre än så här.

Men först tar vi helg - ensamhelg, för Joakim är på övning. Jag har bestämt mig för att njuta av tiden och fokusera på roliga grejer och återhämtning. Jag ska bara leverera ytterligare ett NMT-pass i morgon förmiddag, sedan är resten av helgen min egen för det som faller mig in. Ja, och så måste jag ta ikapp lite praktiska grejer som inte har blivit hanterade i veckan - typ tvätt och sånt ;o)

Det går upp, och det går ner....

Galet intensiv vecka. Fullspäckad med jobb, instruktörsjobb, PT-jobb och egen träning. Helt färdig när jag kom hem i fredags - och nöjd med att ha gjort undan träningen på morgonen så jag verkligen var klar för dagen! Jag klarade av att samla ihop ett pizza kit till nån sorts middag innan jag åkte ner och hämtade Joakim vid tåget och sen planade jag ut i soffan med ett glas vin....

Lördag och NOLL planer. Välbehövligt för oss båda två. Vi lyckades med missionen "promenad till Ica och nyfiken spaning genom fönstret på Fitness24Seven's nya gym" men för övrigt var det inte mycket action och dagens träningspass blev en halvtimmes yoga. På kvällen (efter en enkel middag) åkte vi in till stan och gick på bio för att utnyttja biopresentkort som går ut typ i morgon. Det var mysigt :-) Kollaps i soffan en timmes tid och läggdags vid halv elva as usual.

Sovmorgon i dag, ända till åtta. Frukost, sedan gymmet. Ett sånt där lyxigt söndagspass i ett nästan tomt gym och där man har hur mycket tid som helst. Härligt! Sen åkte vi hem och åt lunch och sen började söndagsångesten ändå smyga sig på.... för den här gången är det inte bara fram till fredag som Joakim är borta, det är en sån där "10 övningsdygn"-vecka som jag inte tycker om.

Jag håller hårt i tanken "jag klarar det här men det är OK att vara arg och ledsen". Övar på att acceptera mina känslor och vara i dem i stället för att trycka ner dem och vara glad utåt. Just ikväll suger det men framför mig har jag en rolig och spännande vecka med massor med kul grejer så veckan kommer gå fort. Sen är det sån där "ensamhelg" som kan vara en utmaning men jag tänker programmera den full också och lägga in lite belöningar till mig själv. Har jag sen klarat mig fram till måndag morgon går de sista dagarna av bara farten!

Men nu är det bara söndag. Jag laddar i soffan i mysbyxor med en kanna te, mysiga katter och hembakade bullar. Det är okej. Jag är okej. This too shall pass.

Atletveckan 2017. Same, same, but different!

Det blev några otroligt intensiva dagar för att få november månad "i mål" och preppa för ledighet men sen så. Kom hem vid sexsnåret på fredagen (1 december) till nästan färdig middag och började sedan tvätta och skriva listor. Lördag hade vi hela packningen utspridd över dubbelsängen men fick ner allting till slut och söndag morgon strax före sex gav vi oss av mot Kastrup. Hett tips är att kolla om de har parkeringskampanj på P7 om man ändå ska betala för parkering, det var absolut värt att slippa gå utomhus mellan terminal och parkeringsplats!

Vi var redan incheckade hemifrån och behövde bara hämta ut boarding-kort och bagagetags och lämna väskorna, sen var vi redo för resan. Vis av erfarenhet intog vi en stabil frukost där vid sjusnåret på Lagkagehuset eftersom planet skulle avgå först 08.30 och det tar minst en timme innan frukosten serveras ombord. Flygresan var totalt ospännande för övrigt men väl framme var det skönt och varmt! Transfer gick utan problem och även incheckningen var smidig men rummet var såklart inte färdigt före kl. 15. Vi parkerade väskorna i bagagerummet och gick och åt lunch på terrassen i stället. Linbanan på hotellet som brukar vara opålitlig var nu helt stängd och vi fick vänta på att bli skjutsade upp till rummet med bil innan vi kunde göra oss hemmastadda. Snabbt klädbyte och sedvanlig promenad till affären för att handla vatten och andra nödvändigheter och så drog Joakim med mig ut på en löprunda som blev runt 5 km. Dusch, vila, kvällsmingel, middag, godnatt.

Atletveckan var upplagd för Stockholmsresenärer som anländer på måndagar, således var vi "utan schema" första dygnet. Vi valde att delta på morgonjogg vid 8 (knappt 5 km men jäkligt många backar!), ett X-cord-pass och ett löpteknikpass med sprintinriktning. Sen hade vi vårt första komigångpass för Atletveckan kl. 17 och träffade vår grupp. Totalt 11 deltagare under ledning av coach Gyula, minus coach Boris denna gången pga sjukdom tyvärr. Blandade åldrar och erfarenhet i vanlig ordning men betydligt fler killar än förra året. 

Sen gick veckan i ett, helt enkelt! Alla dagar inleddes med morgoncardio som var växelvis PW/jogg och simning. Simning utan ångest för min del, jag plaskade på i lugnt tempo och fick lite teknikhjälp av Gyula. PW skippade vi en morgon då vi var supertrötta. Efter stadig frukost hade vi atletpass kl. 10 med fokus på skivstångsteknik, kl. 11 var det ett "mellanpass" som kunde vara X-cord, koordination, snabbhet eller annat matnyttigt. Kl 12 var det utomhusträning på schemat med vattenredskap eller gummiband, ibland lite mera teknikfokus och ibland tuffare. Särskilt minnesvärt var det när jag körde gummibandslöpning med Gyula som väger 30 kg mer än jag och jag knappt orkade hålla emot när han drog på!

Vi hade lunchrast och siesta från 13-16 och hade sen två eftermiddagspass. Det första i gymmet och det andra på TC6 eller utomhus beroende på upplägg och gärna med inslag av någon form av WOD för att avsluta dagen lite mera intensivt. En dag körde vi en team-övning med 4 personer per team. Teamet skulle göra 100 wallballs, 8 drag med släde fram och tillbaka, 800 m rodd, 100 boxjump-burpees, 100 kcal cykling på airbike. Under wallballs, rodd och boxjump-burpees skulle två teammedlemmar hålla en skivstång (70 kg för vår del) uppe hela tiden och under cyklingen skulle två personer göra marklyft med den. Lagen hade lite olika antal på övningarna och även olika vikter beroende på lagets sammansättning, Joakim var t ex i ett rent herrlag som fick hårdare jobb att göra än mitt mixlag och damlaget.

Lördag var "challenge day". Vanligtvis sista dagen i veckan men Gyula hade helt vänligt styrt om schemat och bytt plats på lördag och söndag för att vi skulle kunna vara med. Jag tror jag är tacksam för det även om det var en tuff dag!

Vi inledde med 1000 m simning på tid kl. 7 på morgonen. Sedan snabb frukost, ombyte, packning av dagens grejer och så cykling med start vid nio. 44 km landsväg senare lämnade vi cyklarna, bytte lite kläder och skulle sen ut och springa. Lighthouse Run. 14 km mitt på dagen i ganska tuff värme - först 3 km slakmota, sen lite utför, sen lätt uppför igen och sista 800 m brutal stigning (jag gick...). Upp till fyren och vända, sen ner igen. Brant utför = stumma ben, uppför mitt i var riktigt tufft och så sista biten mestadels utför. Jag tror det tog runt 1½ timme och jag var TRÖTT och varm. Hinkade kallt vatten och en cola innan Joakim och jag kastade oss i Atlanten och följde upp med lunch i strandbaren.

Där kunde man ju tro att dagen var över för den träningsdosen var väl rätt lagom. Men icke. Vi träffades igen kvart i tre för tre timmars "outdoor challenge". Lustigt nog inledde vi inne i gymmet i våra tre lag som vi hade sen innan (med ett byte), alla skulle maxa i bänkpress och sedan skulle alla göra max antal armhävningar. Det tog ungefär 40 minuter, sen traskade vi med varsin "lagpåse" upp i TC6 där varje lag hämtade en pinne och två sandsäckar som skulle med hela vägen. Därefter följde en lång PW/jogg med alla dessa grejer som vi bytte plats på inom laget, vi hade lite pauser då vi fick äta och dricka enligt instruktion (inte äta när det bara är drickapaus, då blir det burpees som straff) och lite styrkestopp där vi körde en himla massa benböj och utfall innan vi gick vidare. Vi avslutade med några sprinter på stranden och en "bära varandra-övning" innan vi skålade i bubbel och traskade upp till spa't där vi hann bada bubbelpool och bastu i typ 40 minuter.

Efter det hann vi ungefär upp till rummet och slänga svettiga kläder på golvet och hänga handdukar på tork, fixa håret lite och ta med det vi behövde för kvällen. Sedvanligt mingel (atletgänget kastade sig över chipsen!), skål och avtackning innan Atleterna vandrade till Las Playitas och åt finmiddag på strandpromenaden. Långbord, helstekt fisk, kanariska skrynkelpotatisar, mojo, aioli och hemlagad efterrätt. Trötta, nöjda med dagen, ivrigt prat om träning och mat och allt möjligt annat. Och Gyula har visst numera bytt namn till Gula som restaurangen hade skrivit på bordsreserveringen :-)

Sen blev det tyvärr söndag och vi var nog lika griniga båda två över detta faktum. Vi åt frukost med gänget och kramade hejdå innan vi gick och packade ihop oss. Checkade ut, lämnade väskorna och tog en promenad runt området i lugn och ro innan vi väntade på bussen till flygplatsen. Alltid lika vemodigt att lämna detta paradis!

Det var en fantastiskt rolig vecka och den här gången kände jag mig trygg och okej med allting. Inte så mycket utanför komfortzonen, mer av "jaha, det här gjorde vi förra året och jag har inte övat tillräckligt men det går nog ändå!" och fokus på bra träning. Hög aktivitetsnivå, mod att ta en tyngre vikt, ett bredare gummiband, prova lite mer varje gång. Gyula konstaterade en bra utveckling - och då har jag ändå inte tränat på en massa jag borde träna på sedan i somras. 








Resten av december ska jag bara ha roligt tänkte jag. Jag har 32 km löpning kvar tills jag har klarat mitt årsmål och det ska jag väl greja på tre veckor utan några större problem, det står lite reflexlöpning på schemat i veckan och traditionsenligt ska det ju springas både på julafton och nyårsafton så det känns helt klart överkomligt. Annars tänkte jag lägga fokus på rörlighet och koordination med hjälp av Yogobe. Lust och glädje får styra, efter att ha betat av mastiga 32 pass på 7 dagar så kommer det behövas lite omsorg om kroppen också. Så får vi se vad jag ska hitta på under 2018 sen!




Nu - åter till vardagen. Människokläder på. Fixa egen frukost och middag. Duka av och diska. Tvätta berget av tvätt som hängde med hem efter resan. Tänka med längtan på rosa soluppgångar över Atlanten när det bara är grått utanför fönstret, acceptera vintertights och jacka i stället för shorts och t-shirt på morgonrundan. Klappa egna katter, dricka riktigt te men kanske smyglängta lite efter café con leche eller en smoothie på poolterrassen ibland. Ha tankat fullt med solenergi och träningsglädje och inspiration till hela vintern. Det är ändå bra grejer!

Det går upp, och det går ner....

Gårdagen var oväntat tuff. Jag fick feedback och ganska brutal sådan i Runacademys medlemsenkät. Tyvärr anonym feedback som jag tycker kan vara svårhanterad ibland. Jag blev uppriktigt ledsen över att en av våra löpare har upplevt mig så som hen säger. Jag önskar så att vederbörande hade pratat med mig och återkoppla direkt i stället för att skriva det i en enkät, det hade varit hundra gånger enklare att hantera, men nu blev det så här.

Jag tappade andan för en stund, tappade tron på mig själv och kände mig något detroniserad på kvällens pass. Lite försiktigare, lite mera passiv, för att inte göra "mera fel" innan jag hade hunnit fundera ordentligt på saken. Det blev tack vare passets upplägg ett ganska bra pass - deltagarna sprang kort, medel och lång backe och vi ledare stod kvar vid var sin backe medan deltagarna förflyttade sig från backe till backe. Avslutade passet, handlade på hemvägen, landade hemma i soffan med ostkaka och en kanna te och mina funderingar. Förflyttade mig från försvar till förståelse och vilja att förändra, till "så vill jag verkligen inte ha det" och "hur kan jag göra annorlunda". Såklart jättesvårt att veta om jag gör rätt eftersom jag inte vet om jag förstått rätt - men jag gör mitt bästa!

La mig tidigt, med allting redo och packat för en tidig start denna morgon. Väckarklocka, cykelkläder på, snabbfrukost, iväg - in på gymmet prick sju för snabbt ombyte och ett benpass. Värmde upp med rörlighetsövningar och benpress, tänkte strunta i att gymmet såg ut som hejkomochhjälpmig med viktskivor och stänger överallt men klarade inte av det. Omöjligt att hålla fokus när det är KAOS runtomkring. La fyra minuter på att plocka undan och sen var jag tvungen att gå och marklyfta lite för att lugna ner mig innan jag fortsatte passet! Utfallsgång i två varianter, finska pinnar, nedkliv från box (enklare variant på enbensböj), lite höftprehab och bollindrag för baksidan. Exakt en timme senare susade jag in i omklädningsrummet, bytte till utekläder, cyklade till kontoret, dumpade väskan och bytte jacka innan jag mötte upp en kollega ute för 45 minuters löpcoaching.

Löpcoaching på arbetstid? YES. För min chef har okejat att jag lägger mina onsdagar på att vara tillgänglig för organisationen i några månader. Löpcoaching, utefys, gruppträning, föreläsningar, kostrådgivning. Ett helt smörgåsbord för den som vill jobba med olika delar i hälsopusslet. Lite mjukstart nu innan folk har fattat att det går, att de får - men det kommer ta fart så småningom. Efter löpcoachingen hade jag tio minuter innan jag skulle på möte så det fick bli möte i träningskläder då jag prioriterade mötesförberedelse högre än duschen! Efter det mötet landade min chef några rejäla arbetsuppgifter i mitt knä som jag sa ja tack till men sen sa att nu får jag gå och duscha så jag känner mig mänsklig innan jag tar tag i det här. Responsen? "Bra där. Egen syrgasmask på innan du räddar andra!" Precis så :-D

Kastade mig sedan in i arbetsuppgifterna och fick undan otroligt mycket mellan telefonsamtal och grejer, uppnådde den eftertraktade statusen "inbox zero" och avslutade dagen med kostrådgivning över en latte innan jag plockade ihop och gav mig hemåt. Hem och vända en kortis, sedan kuta runt hörnet till fotvårdaren. Long overdue, hejdå liktornar och döda naglar som borde ramlat av!

När jag kom hem kände jag att jo, nu har jag landat igen. I går tappade jag fotfästet för en stund men i dag har jag jobbat med saker jag är bra på, uträttat något, fått förtroende och ansvar, upplever att man tror på mig. Jag är bra nog - good enough. Jag fattar och accepterar att inte alla gillar mig, jag är beredd att jobba med det jag har fått feedback på men grundkänslan är ändå trygg och stabil. Jag är OK. Det är intressant hur lätt det är att stärka sin självkänsla om man bara får göra rätt saker - och hur mycket lättare det blir att ta negativa saker när den grundläggande känslan är positiv. I've got this.

Kvällen ska spenderas med återhämtning, katter och temugg, och en stund på yogamattan. Lite snäll rörlighet för att säkerställa att benen och ryggen inte är totalt stela i morgon även om känslan i benen just nu redan är så pass intressant att jag undrar om jag kan röra på mig i morgon!

Tacksam.

Det är söndag kväll. Joakim sitter på tåget mot Göteborg för två veckors övning tillsammans med stora delar av Försvarsmakten, och jag sitter i en tom lägenhet. Eller - jag har ju katterna och det gör stor skillnad, det är ändå "någon att komma hem till" på kvällarna och nån som uppskattar att jag går upp på morgonen!

Även om jag tycker det är lite tufft att Joakim nu ska vara borta en lite längre tid så försöker jag att släppa fokus på ensamhet och hålla fast i känslan av tacksamhet. För livet - det är ändå så himla bra.

I torsdags regnade det mest hela dagen - igen. Jag körde backintervaller med två löpgrupper i Fitnesscoachens Löparskola och sprang alla intervaller själv för att inte frysa ihjäl. Alla var genomblöta och leriga men supernöjda efter passet och jag är så glad att jag har den möjligheten att dela med mig av löparglädje! Varm dusch, te och skorpor (och torra kläder!) efteråt var dock enormt uppskattat :-)

Fredag och Joakim på hemväg redan under förmiddagen. Det innebar att han stack iväg och handlade middag så när jag kom hem kunde jag njuta av laxtournedos, ugnsrostade rotsaker och romsås. Inte det värsta alltså! Lördag förmiddag stack vi iväg till Lund och tränade NMT med ett större gäng och eftersom det kom en rejäl skur under morgonen blev vi ordentligt blöta och leriga - men det är också efter de passen som man känner sig lite extra nöjd! Eftermiddag, storhandling, frisörbesök för Joakim och så lagade vi mat tillsammans - kycklingfajitas, tomatsalsa, guacamole. Harry Potter på tv och läggdags i tid, nån sorts perfekt batteriladdning.

I morse vaknade vi upp till finväder och styrde kosan mot Skrylle för att ta de sista kontrollerna i naturpasset. Det var rolig orientering i en bitvis tom och tyst skog och vi hittade tid för en fika i solen och bara njöt. Så fantastiskt skönt! Med samtliga kontroller avprickade vände vi hemåt för att äta lunch och det var nog tur, för tio minuter efter att vi kom hem började värsta ovädret som tydligen skapade översvämningar i centrum och avbröt Köpenhamns halvmaraton! Himla tur att vi kom upp och iväg i tid alltså...

Sen gick eftermiddagen med packning, förberedelse och matlagning och plötsligt var klockan nästan halv sju och det var dags att styra mot centralen. Söndagar blir ibland väldigt jobbiga när Joakim ska iväg men i dag lyckades vi hålla humöret uppe och njuta av tiden tillsammans ända in i det sista i stället. Mycket bättre. Kvar finns en känsla av tacksamhet över fina dagar tillsammans, ett kylskåp fullt med mat för veckan och en behaglig trötthet i kroppen efter utomhusaktivitet. Kvarstår att packa i ordning inför morgondagen, stretcha igenom och lugna ner kroppen med ett yogapass och lägga mig i tid med en bra bok. Redo för en ny vecka!

Små steg mot målet. Rätt riktning räknas!

Det blev inget långpass i går utan vi tog vara på det någorlunda acceptabla höstvädret och drog till Skrylle och härjade runt med Naturpasset i tre timmar. Det är också en sorts långpass men med lägre intensitet såklart - men ger inga löpkilometer in på kontot. Fast det var onekligen rätt skönt och rätt roligt, vi klantar till det ibland och ibland vet vi inte var vi är nånstans, men med hjälp av karta och kompass lyckas vi ändå reda ut det rätt så bra!

I morse åkte Joakim iväg jättetidigt och jag somnade om och drömde så mycket konstiga saker så jag kände mig helt harig och osäker på om jag vågade springa min planerade morgonjogg. Jag har tänkt springa en hel del morgonpass denna vecka eftersom det är lite knepigt att få in träning på andra tider. Alla kilometer räknas även om det bara blir "lite i taget" i stället för längre pass. Men så kändes det superläskigt att ge sig ut i morgonmörkret helt ensam. Nåväl, jag visste att Joakim satt i bilen så jag ringde och sa som det var - att jag skulle sticka ut en sväng, att jag gärna ville att nån skulle ha koll på att jag var ute själv och att jag skulle ringa igen om senast en halvtimme. 3 km, 20 minuter, done. Helt ofarligt fast jag blev skitskraj när jag hörde en cyklist bakom mig..... Sedan frukost, dusch och mot jobbet.

En lite lätt rörig dag med omplanering av grejer och alla möjliga udda frågor så det blev aldrig nån riktig struktur på det alltså. Nya tag i morgon! Hursomhelst slutade det med en oplanerat ledig kväll så när jag kom hem vid femsnåret slängde jag in en tvätt, satte igång maten och drog fram dammsugaren och dammsög halva lägenheten medan maten blev klar och plockade sen undan lite när jag ändå var igång. En halvtimme på yogamattan, helt o-yogiskt efter maten för jag var så himla hungrig, hann jag också med innan jag nöjde mig för dagen.

Små steg mot målet. Målet just nu är Österlenmaran första helgen i november och jag behöver nöta lite långpass de kommande åtta veckorna om det ska bli en bra upplevelse. Helt ironiskt är det så att jag faktiskt "fyller maraton" (42 år och 195 dagar) två dagar senare så det blir ett vältajmat firande av maratondagen :-D Men när det inte blir långpass och det inte alltid blir tröskelpass så får kilometer i benen göra sitt, så morgonjogg står på schemat igen i morgon. Plus att jag räknar iskallt med att jag ska springa en hel del på Runacademys första pass för höstterminen på kvällen också! En himla massa löpteknik att gå igenom så det blir nog fart på fötterna, så roligt det ska bli att komma igång :-)

Det börjar med dig själv...

Ärligt. Handen på hjärtat. Hur många gånger har du inte hört det sägas? Hört det, sådär lite halvt, tänkt att jaja men ALLA ANDRA måste ju också, ignorerat det, tyckt att du drar minsann ditt strå till stacken och det räcker så....

Jag har i alla fall gjort allt det där. Hört det, stannat kvar i mitt lite självgoda och inte tittat längre än nästippen. Tills nu i veckan. Jag är med i en facebook-grupp för mitt bostadsområde. Den har blivit mer och mer gnällig och kommentarerna i inläggen har allt mer karaktär av "skylla ifrån" eller "jag har minsann alltid/minsann aldrig....". Vilket jag har retat mig lite på men samtidigt velat stanna kvar i gruppen för att inte missa viktig information.

Men nu i veckan var det en som delade en artikel från tidningen med innebörden att vi kanske får 40 km/t-gräns i hela området. Jag har egentligen ingen särskilt stark åsikt i ämnet, men kommentarsfältet svämmade över av "fartgränser gör ändå ingen skillnad", "idioterna kör som de vill i alla fall" och "Malmö är bilfientligt". Sedan var det en granne nånstans i området som delade ett blogginlägg på temat "det börjar med dig själv" med lite reflektioner om hur hon själv kör bil och vad hon själv kan göra för att vara en trevligare trafikant.

Så med inspiration från Helena drog jag igång mitt eget lilla projekt för veckan: Att varje dag denna vecka dela en bild och en kommentar om något positivt som händer eller som jag upplever i området. Det är egentligen inte så svårt. Jag gillar verkligen att bo här, jag utnyttjar många av våra gröna områden och vår lokala service. Men att komma ihåg att fotografera och dokumentera något varje dag kan bli en intressant övning!

I morse började jag med en morgonjogg som jag la förbi den helt fantastiska blomsterängen bara en kort promenad härifrån och la upp några bilder och en glad kommentar. Det har rasslat in likes, hjärtan och några kommentarer på temat "tack för att du delar något positivt". Så jag tänker fortsätta!

Håll med om att det är otroligt fint?

Det är mitt lilla strå till stacken. För att vi ska sluta gnälla så mycket om mopeder som kör för fort eller på fel ställen, nånting som smäller nånstans och villainbrott. För att vi ska sluta trissa upp stämningen i kommentarsfältet och börja titta lite mer på hur fantastiskt och härligt vi faktiskt också har det härute! 

Förutom den vackra morgonjoggrundan har dagen innehållit en lugn ensamdag på kontoret där jag äntligen (ÄNTLIGEN!!) kom till punkten "inbox zero" och betade ner att-göra-mappen i mailboxen till överkomliga drygt 20 mail i stället för över 50 som det var i morse. Det låg mycket grejer där som bara behövde sparas på rätt ställe och så har jag bockat av en hel del besvärliga småuppgifter som har fått ligga efter semestern medan jag tog tag i det som var liv-och-död-viktigt. Cyklade hem, drack te, rullade ut yogamattan och körde ett lugnt flöde på 20 minuter från Yogobe och fortsatte sedan med några favoritpositioner som kroppen behövde.

Klockan närmar sig åtta och jag har hunnit äta, plocka undan, gå ner med soporna och packa i ordning för morgondagen. I morgon kan bli en rätt bra dag faktiskt, den har stor potential på pappret i alla fall så det är upp till mig att omsätta det till verklighet! För det börjar ju med mig själv ;-)

En vana i taget...

Andra veckan som "gräsänka" är överstökad. Den började sådär och helt ärligt har hela veckan varit ganska så rörig och ganska mycket "hur hinner jag ikapp mig själv" vilket också har inneburit noll fokus på bloggen men lite mer aktivitet på insta så att världen vet att jag lever. Men nu är det väl ändå dags att även bloggen kommer med på höstuppstarten så målet är att hinna med tre blogginlägg kommande vecka!

Även på tisdagen jobbade jag länge, jag var på gymmet en sväng på morgonen och körde mest prehab och bålträning lite sådär för ordningens och vanans skull innan jag åkte till kontoret och så presenterade jag på ledningsgruppsmöte sent på eftermiddagen vilket innebar att jag inte var på hemväg förrän bortåt femsnåret.

Onsdag bjöd på tidig väckning och cykeltur till jobbet och så ett avbokat PT-pass med väldigt kort varsel vilket innebar att jag kunde sätta fart hemåt redan 14.30. Backintervaller hade jag bestämt mig för så jag bytte om och gav mig ut så fort det bara gick. 2 km uppvärmning, 5 x 40, 5 x 30, 5 x 20 sekunder i backe. Eftersom korna var lite väl nyfikna och närgångna (eller jag sprang precis där de ville beta, så kan man också se det) sprang jag på backens baksida som erbjuder lite andra utmaningar och det kan nog hända att jag springer där igen för det var faktiskt ganska roligt! Jag sprang hem igen, värmde middag, duschade, och cyklade sedan mot Bulltofta för ledarmöte med Runacademy. Tre nya ledare och ny platschef denna hösttermin så vi tog ett snabbvarv och presenterade oss för varandra och pratade lite om höstens upplägg innan vi cyklade hem med våra nya skor :-)

Torsdag och veckans roligaste dag - och vilodag från träningen. Lugn hemmamorgon och veckohandling via nätet (alltså tack för att den möjligheten finns ibland!), sedan mot kontoret. Hem och planera och styra upp kvällens pass som var premiär för Fitnesscoachens löparskola i Malmö! 12 deltagare i nybörjargruppen, 6 i fortsättningsgruppen. Som vanligt gick en timme alldeles för snabbt (men det går bättre nästa gång när jag inte ska köra 10 minuters introduktion och sånt) men alla fick med sig nya insikter och verkade nöjda.

Fredag, äntligen fredag! Gymmet på morgonen, ett överkroppspass där jag bitvis fick kriga lite med ungdomarna för att få behålla bänkpressen. Sedan fullt ös mot frukost med jobbet innan jag tog mig igenom kontorsuppgifterna och packade ihop vid 14.30. Mathem levererade precis när jag svängde in på gatan hemma och när jag hade packat upp varor och bytt om kom Joakim hem för helgledighet. Bra tidsschema alltså! Fredagsmiddag och så satte jag mig med ett glas rött medan Joakim stack och rev av ett träningspass.

Sen blev det lördag. Lördag och NMT under Joakim innebar transportjogg till Bulltofta, 75 minuters skön genomkörare och transportjogg hem igen. Lunch på diverse rester och lite vila, sedan iväg för att införskaffa öl till kvällens fest och en ny necessär till Joakim. Kvällens fest var tioårsjubileum för bostadsrättsföreningen hemma, dvs fest på krypavstånd. Egen dryck med, föreningen bjöd på goda grillade cevapcici med tillbehör och när vi tyckte att det räckte smet vi hem.

Tidig hemgång och begränsat alkoholintag innebar att vi var pigga i morse. Vi åt frukost och plockade ihop grejer för att styra mot Skrylle och långpass. 15 km Skåneled i lugnt tempo, vi inledde i regn men solen kom fram efter hand och det var väldigt njutbart. Många kor i hagarna så vi fick ta det så nätt emellanåt (man behöver inte kuta med full fart in i flocken utan kan ta det lugnt i stället) och hade egentligen ingen större brådska. Det var väldigt skönt! Särskilt skönt med känslan av att kroppen håller, att den är stark och hel. Vi bytte till torra tröjor och lunchade på Skrylleburgare innan vi styrde hemåt för dusch och vila.

Joakim börjar tidigt i morgon så efter middag och kaffe har han packat ihop sig och åkt norrut och jag blir i vanlig ordning kvar här med katterna. En vecka till. Nu förhoppningsvis en lättare vecka, andraveckan är ganska tuff men nu börjar rutinerna ändå sitta och veckans planering har ganska bra med utrymme för återhämtning och sånt där allmänt organiseringsarbete som ändå behöver göras. Hinna plocka undan, hänga en tvätt, köra diskmaskinen, dammsuga.

Med veckan således sammanfattad är det snart dags för mig att packa väskan och förbereda för morgondagen innan jag landar i soffan med kvällste och en portion glass!

Så länge det finns te, finns det hopp!

Helt fantastisk helg, helt värdelös måndag. Jo, på riktigt blev det så. Jobbar intensivt med att vända känslan...

Fredag och intensiv men kul dag med jobb-event. Ringde Joakim när jag satt på bussen hemåt, då var han redan hemma. Pizzakit och rödvin och baravarakväll, ah.... Lördag där jag höll i NMT-pass i Lund och Joakim deltog, sedan avslappning i soffan innan vi tog en sväng till gymmet och åt spaghetti och köttfärssås till middag. La oss i vettig tid och söndag morgon var vi ute i Bokskogen redan kvart över nio, redo att ta oss an de sista 10 kontrollerna på orienteringsklubbens "månadens bana" som vi påbörjade under semestern.

En så himla fin tur det var, underbart väder, skog och fina gläntor, fika i solen och lösa uppgiften tillsammans. Det går inte fort, vi rörde oss en mil på dryga tre timmar, men vi hade det fint!

Söndag kväll, plocka i ordning och förbereda och läggdags i tid. Jag sov oroligt, Joakim gick upp vid fyra för att åka till Göteborg, jag somnade aldrig ordentligt efter det. Gick upp vid sex, sprang en kortis för att om möjligt få igång energin men tappade den igen när jag kom hem och upptäckte en kattrelaterad spyincident i min ny-omklädda fåtölj. Av med klädsel och kuddfodral och in i tvätten, tvätta, äta frukost, duscha, försöka komma iväg till jobbet i hyfsat tid men just då kom tidernas regnskur så jag väntade tio minuter till och kom sen iväg.

Kommer till jobbet med småtjuriga mails i inboxen, dålig energi, inga extraresurser till att hantera sura och besvärliga människor, ledsen och arg om vartannat, irritabel, måste fixa grejer för att rädda upp en kris pga en kollegas semester, orkar inte. Orkar verkligen inte. Klockan blir halv tio och jag har tack och lov ett ute-PT-pass att leverera. En timme i solen på lekplatsen med en PT-kund vänder känslan, jag förstår att jag är viktig, kompetent, gör skillnad, KAN. Går tillbaka till kontoret, duschar, återgår till arbetet och kämpar mig igenom en timmes telefonkonferens innan jag äter lunch med kollegorna och sedan sitter ute med en mugg te i tio minuter.

Okej, vi klarar eftermiddagen också. Det är lika rörigt men jag drar med mig chefen ut, tio minuter, promenad till Waynes för att hämta finfika. Två timmar till. Kort besök på tack-AW för min insats på fredagens event innan jag cyklar hem och bara längtar efter att få landa. Rullar ut yogamattan, öppnar Yogobe, nappar på ett videoförslag som inleds med "om du har haft en rörig dag" och njuter mig igenom 20 minuter med avslappning och andningsövningar. Sen orkar jag bygga på med ytterligare en video med Monika Björn på temat after-run/after-bike och sen - sen känns det faktiskt okej igen.

Medan jag packar i ordning allt jag behöver för morgondagen (som jag aktivt arbetar för att få mindre rörig!) fixar jag en kanna te. Starkt, smakrikt Russian Earl Grey. Perfekt att landa i soffan med sedan, kanske med en rostad macka till. Det är okej. Jag är okej. Jag fixar det här, jag har rätt verktyg för att hantera de utmaningar jag möter. Så länge det finns te, finns det hopp, och om jag bara prioriterar rätt i vardagen kommer jag i mål.

Fast jag orkar nog lite till. Lite till.

Eller? 

Nä. Det är precis just i det läget som det är dags att dra i handbromsen - i alla fall om du är en sån som jag som har varit och nuddat vid den där berömda väggen, en eller flera gånger. Jag vet precis vilket läge jag är i när de tankarna kommer. När jag tänker att lite till, bara lite till, men sen så..... Ofta så här års, med kort tid kvar till semestern, när det ska klämmas in jobb, jobb och jobb i dubbeltempo på kontoret och egen träning och andras träning och hej och hå.

Precis då, när det blir så, då ska jag tagga ner och ta mig tid. Ta mig en eller två dagar, andas och ta det lugnt och återhämta mig. För handen på hjärtat - det är inte en löprunda eller ett styrkepass mer eller mindre som kommer göra skillnad för ett planerat lopp. Grundjobbet är ju redan gjort, en mil mer eller mindre i benen har ingen större effekt på min prestation, det är bara en mental grej.

Som i går. Jag kände mig under eftermiddagen lite raspig i halsen, lite snorig, ganska trött. Cyklade hem från jobbet, sen ner till Bulltofta för ett planerat PT-pass, hem och vände och bytte om, retur till Bulltofta för att instruera NMT. Min ursprungliga plan var att springa ett pass mellan PT och NMT men det var så himla tydligt att kroppen inte alls tyckte att det var nån bra idé och när jag kom hem på kvällen sen var jag helt färdig, totalslut.

I natt sov jag som en stock, vaknade i morse och kände mig så pass mycket bättre att jag packade simgrejerna och drog mot simhallen. Simmade 1200 m i ganska rask takt (nåja, för att vara jag) eftersom bassängen var nästan tom och tog mig sen till jobbet. Efter det var det egentligen planen att jag skulle springa en sväng men jag struntade i det. För om nån hade frågat mig - en PT-kund t ex - om hen skulle springa i motsvarande läge så hade jag sagt NEJ. Det är inte värt det, ta inte risken. Jag vill kunna springa ett långpass i helgen ju, inte dra på mig en förkylning - så då vilar jag hellre i kväll och ger kroppen alla chanser att krya på sig. Det går helt klart åt rätt håll, jag tror att Coldzyme och immunförsvaret tillsammans reder ut det här på bästa sätt - men bara om jag hjälper till.

Så jag hjälper till. Taggar ner ambitionerna, accepterar att det blir en mil mindre denna vecka, tvättar träningskläder och lagar mat. Yogar lite, andas, återhämtar mig. Då är det större chans att jag kan göra det av morgondagen som jag har tänkt mig.

Och vet ni? Jag har gjort mitt sista instruktörspass för vårterminen i går. Instruktörsrollen får vila i minst 6 veckor nu. Det innebär inga kvällspass på 6 veckor, bara egentid att göra med vad jag vill och behöver. Träna, vila, titta på TV, promenera i kvällsolen, bada, läsa, baka - precis vad som faller mig in. DET känns lyxigt efter den här våren som har bjudit på kvällspass efter kvällspass. Inga tider att passa. Under juli månad kommer även PT-verksamheten att ligga nere så att jag får en hel månad då jag kan samla kraft och inspiration inför hösten. DET blir fint. Jag älskar alla mina jobb men behöver ändå återhämtning - det börjar jag lära mig i alla fall!

Gör det inte så komplicerat!

Jag har skrivit om tidigare att min bästa stresshantering är att sänka mina egna krav på mig själv och att skriva listor. Det funkar fortfarande, ibland behöver jag bara påminna mig om det!

I går t ex. Lite mycket på jobbet, raka vägen till Bulltofta för PT-timme och sen 90 minuters "egentid" innan jag skulle vara på Bulltofta igen och instruera NMT. Min ursprungliga plan var att helt enkelt springa ett pass däremellan men jag fattade att jag faktiskt behövde varva ner lite i stället så jag åkte hem. Åt mellanmål, klappade katter och andades i stället. Det var inte så att jag skulle dö av en vilodag och dessutom innebar vilodagen ändå 2 mil på cykel och två utomhuspass som åtminstone är motion även om de inte är träning för mig!

Samma sak i dag. När jag gick och la mig i går kväll kändes det som en briljant idé att springa en mil före frukost i dag men när väckarklockan ringde kändes det totalt omöjligt. Jamen - gör det inte så komplicerat. Ta på dig grejerna och ge dig ut och spring så länge det känns bra, det MÅSTE inte vara en mil för att vara okej. Så jag snirklade mig runt i närområdet i stället, kunde närsomhelst bryta och springa kortaste vägen hem - men fick ändå in 7½ km på springkontot i lugnt tempo och en härlig start på dagen.

Efter frukost och dusch cyklade jag till jobbet där det var en ganska lugn dag. Jag hade bett om ledigt från Runacademy i kväll för att sänka stressnivån lite men då vet jag också att det är lätt hänt att jag tycker att jag ska hinna med jättemycket på min "lediga" kväll. Därför skrev jag en ganska kort och enkel lista och la in i kalendern innan jag lämnade jobbet. Cykla inom cykelmannen för att justera växlar och spänna kedja (det gick på tre minuter så det var helt klart värt!). Röja på köksbordet. Betala räkningar. Dammsuga ovanvåningen (jo, faktiskt - "bara ovanvåningen" känns lättare och mer överkomligt och då har jag "bara nedervåningen" kvar i morgon och det känns också som en småsak). Städa katternas matplats. Yoga en halvtimme. Chilla i soffan. Klockan sju landade jag i soffan med middag och då hade jag ändå tagit några mikropauser medan jag betade av min lista. DET känns bra!

Jag är glad och nöjd, och jag känner mig ostressad. Jag behöver diska efter min middag, packa väskan till i morgon och preppa en frukost. Det är lätt gjort. Det tar max en kvart totalt - eller så delar jag upp det ;-) För övrigt spenderar jag kvällen med att reka sommarsemestermöjligheter och lämplig resväg. Det är en typiskt bra grej att ägna sig åt!

Att göra på en helg

En speciell helg - för Joakim är ledig i morgon och jag har också tagit ledigt så egentligen är det en dubbel-helg i det närmaste :-) Det skulle vi ta tillvara på tänkte vi men planeringen föll litegrann.

I fredags när vi båda kom hem packade vi snabbt en väska med nödvändigheter och styrde mot Häckeberga Slott för en kulinarisk upplevelse. Efter incheckning och en kopp kaffe/te bestämde vi oss för att ta den rekommenderade promenaden runt sjön. När vi var drygt halvvägs flydde vi skogen eftersom den var befolkad med väldigt blodtörstiga myggor och gick vanlig landsväg resterande bit för att slippa bli uppätna. Dusch och klädbyte och sedan infann vi oss i matsalen för middag.

Här serverades vi en liten aptitretare i form av krabbsallad medan hovmästaren presenterade menyn och föreslog ett vinpaket som vi bestämde oss för. Det blev en rätt utmanande upplevelse men väldigt rolig!

Första rätten var nässelsoppa.

Jag gillar nässelsoppa som här serverades med en äggkräm och en örtolja samt gudomligt gott bröd. Till soppan serverades ett vitt österrikiskt vin vid namn Flora och det doftade verkligen blommigt och fräscht! Mycket bra matchning.

Andra rätten var en väldigt pysslig servering av spickeskinka med tunt strimlad sparris, en helt fantastisk ramslökspesto, lagrad ost (Västerbotten?) m.m.

Smakkombinationerna var helt oslagbara. Vinet hette Mr Riggs och var från Australien. Det var väldigt, väldigt speciellt. En stark gul färg och en doft som var gräsig och jordig, med inslag av olja. Smaken var också mycket intensiv och det var definitivt inget vin jag hade fallit för som "terrassvin" men tillsammans med maten fungerade det helt prickfritt och blev otroligt gott.

Kvällens huvudrätt var en fantastiskt fint stekt bit lamm. Mört och smakrikt. Tillbehöret var bl a ett ramslökssmör och en getost. Ej på bild är en polenta som inte var jättespännande (jag är inte så förtjust i polenta) samt en mycket god portvinsreduktion.

Vinet till var rött och franskt om jag minns rätt. Återigen ett vin som doftade mycket speciellt - libbsticka eller buljong var det mest dominerande och smaken var sträv, väldigt tuff. Men tillsammans med kött och tillbehör fungerade det och det märks tydligt att här är de bra på att sätta viner till maten.

Som "fördessert" fick vi en kula hallonsorbet som var väldigt god men möjligen aningen för söt om man nu ska vara petig och tänka att det ska "friska upp" smaklökarna. Sist kom en chokladdessert som var mitt i prick.

Vit chokladpannacotta med jordgubbar (tyvärr hade de gömt frysta jordgubbar under de färska och det märktes!), jordgubbscoulis, jordgubbsgelé och en liten chokladkräm. Till efterrätten serverades ett bubbligt vitt sött vin från Piemonte som passade alldeles utmärkt till en ganska svår smakkombination.

Mätta och nöjda satte vi oss i salongen med en kopp te och idisslade en stund innan vi tassade upp på vårt rum och sov gott - eller, jag sov gott i alla fall, men Joakim plågades av halsont och en nalkande förkylning. Hursomhelst njöt vi av slottsfrukost dagen efter och jag måste ändå säga att det är rätt mysigt med småskalig frukost där man ser att pålägget är handskuret och inte från ett vacuum-paket och äggröran är gjord på riktiga ägg och kryddad med svartpeppar och gräslök. Sen är det inte helt fel med plättar med lönnsirap eller en nybakad croissant heller :-) Ja, jag älskar frukost, frågor på det?

Hem åkte vi via affären och apoteket för att handla nödvändigheter och sen var Joakim mest ynklig och förkyld resten av dagen medan jag njöt av att halvligga i soffan med katter, sambo, bok och temugg.

Således ordentligt återhämtad i morse stack jag ut på en löprunda redan halv åtta och tuggade mig igenom en dryg mil i lugnt tempo med tid för att lyssna på grodorna och titta på kaninerna som åt frukost. Hemma landade jag på yogamattan för första gången på jag vet inte hur länge och stretchade en kvart innan jag fixade en rejäl andrafrukost. Rörlighet är färskvara, konstaterade jag....

Joakims förkylning satte stopp för träning så efter lunch cyklade jag till gymmet och rev av ett mycket skönt pass med fokus på baksidan och magmusklerna, jag tänker att det kommer kännas i morgon. Efter en dusch cyklade jag i regnet bort till Triangeln för en frisörtid så nu är jag nyklippt och sommarfin - om det nu alltså tänker bli sommar nån gång, det känns som ett steg fram och två tillbaka i år! Lyxigt nog hade Joakim fixat middag lagom tills jag kom hem så det var bara att sätta sig vid dukat bord. Nu är det söndag kväll men vi har ju som en hel helg kvar att njuta av :-)

Påskfys och påskmys och påskspring!

Långledigt = träningsmöjligheter. Särskilt nu som jag har tvingats vila ett tag!

I går blev det lugn löpning i 6 km tillsammans med Joakim och så fortsatte jag med en kvarts jobb med gummiband och bålstabilitet följt av yogafavoriten "happy hips" som stretch och avslut. Otroligt skönt! En dusch senare blev det snabb utelunch och ett varv på affären innan vi styrde mot svågers hem för påskmiddag och familjesamvaro.

Trött i går kväll men desto piggare i morse och vi drog till gymmet. Jag tänkte mig ett pass "gott och blandat" och så blev det. Uppvärmning med rörlighet, sedan fick ryggen kärlek i form av latsdrag och kabelrodd. Benen fick sitt sen, utfallskombinationen "butt of course" och baksidans favorit "finsk pinne". Efter det landade jag på mattan och jobbade med boll och bosu. Smala armhävningar på bosu, diagonallyft på boll, benlyft på boll, knä till armbåge på bosu. Jag avslutade med några omgångar långsamma och fokuserade sitbacks. Skönt!

Vi lyxade till det med smørrebrød till lunch (det finns en bra takeaway på centralen!) och jag laddade om för eftermiddagspasset. Ett lättare löpteknikpass som jag snodde ur Runner's World's upplägg för träningsläger under påsken. (Jag skippade tröskelpasset, det kändes inte alls intressant!) 3 km lugn löpning som uppvärmning. Därefter 2 x 20 m tripping, högt knä på vart tredje steg, hälkick på vart tredje steg, kombination av högt knä och hälkick samt Ravellisteg med fokus på aktivering av baksidan. Efter det blev det 5 x 80 m koordinationslopp i lite högre fart med gåvila emellan och så 1 km lugn jogg hem. 6 km in på kontot. Ett väldigt skönt pass som passade bra i dag.

Nånstans har jag bestämt att springa varje dag under helgen eftersom det går så relativt bra. I morgon tänkte jag dra med mig Joakim på nåt lite tuffare intervallbaserat och så springa en längre lugn runda på annandag påsk. Känns lagom. Nästa vecka kan eventuellt bli lite kaotisk på egenträningsfronten så jag ser till att fylla på i "träningsbanken" nu när jag är ledig!