Ultraintervaller - min debut!

Igår var det dags för ultraintervaller. Eller Ultra Interval Challenge - eller #enmilvartredjetimme som det hette tidigare. Eftersom Pace on Earth arrangerar så är det en självklarhet att ultraintervallerna ingår i coachingprogrammet. 

Ultraintervaller i grundformen är en mil var tredje timme. Start vid midnatt natten mellan fredag och lördag och så springer man var tredje timme tills man har sprungit 8 intervaller. Ett utmärkt tillfälle att träna på att snabbvila, att få i sig mat som fungerar och att springa många kilometer på ett dygn men lite skonsammare än att asa alla 80 kilometer på raken. 

Jag har sneglat på evenemanget många gånger men tyckt att projektet var lite för stort och lite för oöverkomligt. Plus att jag inte är jättebra på att vara vaken på natten utan trivs väldigt bra med mina 8 timmars sömn sådär mellan 22 och 06. Men nu fanns det ingen återvändo eftersom schemaanarkisten försöker följa sitt träningsschema! 

Som tur var så inser även Johnny och Ellen att jag inte är så tuff än så jag hade bara tre intervaller i mitt schema vilket kändes ganska lindrigt. Tre mil, liksom - DET löser jag ju. Eller egentligen skulle jag bara ha sprungit 3 x 60 minuter men 3 mil på en dag är en mycket snyggare siffra än 27,92 km ju..... Förslaget var att springa kl. 06, 09 och 18 men eftersom Joakim jobbade 06-18 tyckte jag det var en rätt dålig idé att vara ute och springa när han äntligen kom hem så jag sprang alla tre intervaller "i sträck" kl 06, 09 och 12. 

Min plan var att äta så "vanligt" som möjligt. Så jag gick upp när Joakim gick upp, bakade bullar av degen jag förberett kvällen innan och när de var klara var det ungefär dags att springa så kläder på och ut. Jag brukar inte springa en mil före frukost men väl 7 km så jag tänkte att det nog skulle gå. Det gjorde det också, jag var mest hungrig de sista 3 km men det var aldrig något större problem. Temperaturen var behaglig men jag visste att det skulle bli varmare under dagen så jag åt min vanliga frukost och la till några salta kex och extra vätska. 

Till andra intervallen klockan 9 hade jag raggat lite sällskap och så "fuskade" jag lite och såg till att vi fick in 11 km på ca 70 minuter. Detta för att ge mig ett mentalt försprång inför sista intervallen som jag visste skulle bli i värsta middagshettan. Det var klart lättare att springa med sällskap i snacketempo och vid 8 km tittade jag nästan överraskat på klockan och tänkte att det här gick ju fort. Värmen började göra sig påmind och vi var både varma och rätt nöjda när vi var klara strax efter kl 10! 

Jaha, dags att ladda om igen. Smoothie på laktosfri yoghurt, havredryck och frysta bär stod på menyn. Plus salta kex och vätska. Joakim hade köpt en energidryck till mig som jag tänkte skulle passa bra som uppladdning innan intervall 3 men den smakade så syntetiskt så jag fick inte ens i mig halva :-) jag hade säkert nytta av koffeinet ändå! 

Klockan närmade sig 12 och jag laddade med vätskerygga och en påse "nödgodis". Väl medveten om att jag bara behövde tassa 9 km på 60 minuter gav jag mig ut på sista intervallen med en bra känsla. Jag kände mig inte särskilt sliten så allt var ok, jag var mest orolig för värmen. 

Jag började med de sträckor som jag vet är varmast för att ha känt på det lite, sen tassade jag genom skogen. Enligt schemat skulle jag köra 17 minuters löpning och 3 minuters gång vilket betydde att varje 20-minutersbit blev ganska exakt 3 km så det var helt perfekt och gjorde det mentalt lätt att dela upp. Efter första löpblockat drack jag ordentligt och planerade vidare sträcka. Under andra gåvilan plockade jag fram hörlurarna och min peppigaste spellista och sen sjöng och dansade jag mig igenom sista 3 km och gjorde mina 9 km på exakt 60 minuter. WIN. Sååååå nöjd och så tacksam för en kropp som glatt ställde upp på projektet! 

Jag skäms inte för att erkänna att jag tog vägen inom BK sen och köpte en enorm dricka och en enorm milkshake sen - eller att sötpotatispommes med ostdipp var ungefär gourmetgott. Jag tror jag behövde både sött, salt och fett just då! Mat och en dusch kändes fantastiskt och sen bäddade jag ner mig under Joakims tyngdtäcke en timme, lyssnade på podd och försökte slumra lite. Gick sådär men jag kom i alla fall ner i varv. Med facit i hand hade jag garanterat lyckats klämma en intervall kl. 15 också men det kändes väldigt bra att jag lät bli. För jag är fysiskt ganska opåverkad i dag. Ingen stelhet, inga känningar, bara en helt normalfungerande kropp. Så det blev en 20-minutersjogg i morse och så ägnade jag en halvtimme åt lite yoga och stretch efter frukost. Annars inga fler utmaningar i dag. Men så här söndag eftermiddag när det efterlängtade regnet äntligen kom är jag svårt sugen på att sticka ut en runda och få frysa lite :-D

Hej måndag. Och vardag. Och verklighet...

Jaha, så var det med den julledigheten. I dag kom jag (precis som många andra) tillbaka till vardag och verklighet med en brutal duns.

Det kändes extra brutalt eftersom Joakims väckarklocka ringde vid fyra för att han återigen ska veckopendla till Göteborg. Inte nog med att jag ska tillbaka till jobbet och bete mig som en vuxen människa igen, jag har inte ens nån markservice hemma utan ska ta ansvar för hemmalivet också. Tufft alltså ;o)

Det är ju inte så att jag inte kan. Egentligen. Jag har faktiskt klarat av det stora delar av de senaste 3½ åren, men det kom ändå lite plötsligt! Fast vi har förberett ganska noga och lagat flera storkok så frysen är full med matlådor - det går således absolut ingen nöd på mig. Men ändå fokuserade jag i dag på att inte ha för höga krav. Ingen planerad träning, inget kvällsjobb - det räckte fint att jag behövde ta mig till jobbet i tid, med rätt kläder och rätt grejer med mig.

Sen blev jag tvärarg på kontoret - restaurangen där vi har subventionerad lunch har höjt priset IGEN och helt ärligt har de inte varit något vidare bra de senaste månaderna. Så nu tänker jag inte gå dit mer (annat än i s k "sociala undantagsfall" dvs lunch för hela avdelningen eller liknande). Därför bestämde jag i ren ilska att NU ska jag ha matlåda minst två dar i veckan, tråkigt eller ej. Två matlådor, 1 x thai, 1 x sushi, 1 x soppa kommer ändå bli mindre än 5 x lunch i jobbets restaurang.

Dagens "resträtt" var rostade rotsaker, en överbliven korv och en rest mosade ärtor som jag hade till fisk häromdagen. Medan rotsakerna och korven var i ugnen lagade jag helt sonika en god pastarätt med svamp, vitlök, zucchini, en gräddskvätt och lite tryffelkräm så har jag matlåda till i morgon och resterna gick åt. Win-win. Vi får se vad jag mer kan få ihop i veckan men i värsta fall finns det gott om mat i frysen!

Och eftersom jag ändå höll på och var redig så har jag betat av dagens pass i Runacademys magutmaning, yogat 20 minuter med Milla Floryd på Yogobe, diskat undan och förberett min "vane-kalender-lista" till kylskåpet (jag ska fotografera den när jag har fyllt i några veckor). Det funkade så bra under hösten att hålla ordning på löpningen med en papperslista på kylskåpet så nu har jag satt alla veckomål på listan. Löpning, styrketräning, matlådor, yoga, simning. Så är det bara att fylla i distans eller "antal gånger genomfört" och så tänker jag att jag kan få min guldstjärna (glittrigt klistermärke!) om löpningen + 3 andra är avklarade, dvs 4 av 5 för godkänt! Så finns det utrymme för att "livet händer" också.

Inga av de här målen är särskilt stora eller överväldigande. Det enda som skiljer sig från det jag har gjort hela hösten är att jag lagt till matlådorna och att jag ska fokusera ännu lite mer på att faktiskt få styrketräningen gjord. That's it. Små förändringar är bättre och mer effektiva än stora - framför allt för att de små är lättare att hålla fast vid! Jag är dessutom ett stort fan av synliga, fysiska listor hellre än de elektroniska. Jag responderar mycket bättre på glittriga klistermärken än på fyrverkerier i random app :-) Så, 2019, nu kör vi!

Och så tillbaka i balans igen

Det har varit en omtumlande vecka. Mycket frustration och känslostormar varvat med positiva upplevelser. Jag söker medvetet sånt som jag vet ger mig energi - exempelvis lockar inte gymmet alls med starka ljus, halvdålig musik och andra människor, medan morgonjogg i kyla och mörker funkar alldeles utmärkt. Några missade styrkepass är inte hela världen en sån vecka, det löser sig nog med tiden.

Jag hade ett väldigt bra samtal med min chef i veckan som gav utrymme för att ventilera lite frustrationer och funderingar och gav hopp framåt. Det finns massor av roliga grejer för mig att ta mig an men jag får inga nya uppgifter just nu, jag ska överleva fram till jul först!

I går var det julfest med jobbet. Jag hade inte anmält mig - jag vet att det inte är nån idé. Hur gärna jag än vill det så kommer jag aldrig tycka att julfester med 200 deltagare är roligt, det är bara jobbigt Särskilt när alkoholen blandas in... Så jag åkte hem i vanlig tid i stället, bytte om och tassade 9 km i ösregn i tomma motionsspår. Varm dusch, varm dryck, matlagning och soffläge i stället för att försöka mingla och vara social.

Dagen i dag har mest ägnats åt myspys. En kort vända till affären i förmiddags och 45 minuter på yogamattan medan Joakim var i crossfitboxen. Sen har jag bakat saffransbullar, förberett för morgondagens bak, lagat middag på diverse rester och så har jag hunnit titta ikapp på julkalendrar, läsa och vila. Det känns lugnt inombords men jag längtar efter att få springa i morgon igen!

Träningsplanering för en hållbar höst

Jag sitter och grejar med min träningsplanering och ska köra nästa vecka som en liten testvecka och se om det funkar eller behöver trimmas in lite till. Det är - som vanligt! - inte helt lätt att optimera det men jag tror detta ska funka någorlunda bra.

Löpning:
Jag vill få ihop 2 mil i veckan. Det är inte jättemycket och absolut görbart. Enklaste sättet är en morgonjogg, ett intervallpass och ett längre lugnare distanspass som eventuellt kan bytas mot tröskelpass emellanåt. Kommande vecka parkerar vi morgonjoggen måndag morgon så är den avklarad, intervallerna blir en fredagshistoria och så tar jag ett distanspass lördag morgon innan simningen.

Styrketräning:
Tre pass i veckan krävs för att hålla mig i trim och bli bättre. Morgonpass på vardagar är enklast. Tisdag, torsdag, fredag.

Övrigt:
Simpasset ligger lördag vid lunch och ett eller två yogapass petar jag in där tid och lust finns.

Vila:
Vilodag onsdag - jag är ofta rätt sliten på onsdagar och denna vecka passar det bra i schemat. Dessutom är söndagen just nu träningsfri men den tenderar att bli "catch-up" på sånt jag inte hunnit eller orkat under veckan!

Instruktörsjobb då? Jo, måndag och tisdag kväll. Oklart om intervallerna tisdag kväll blir "tillräckligt mycket träning" för egen del så därför klämde jag in ett intervallpass på fredagen också. Det innebär att tisdag, fredag och lördag får två pass var men det är inte hela världen med styrka + löpning samma dag eller löpning + simning.

Det enda som känns lite problematiskt i planeringen är att intervallpasset landar dagen efter benpass på gymmet men benpass kommer alltid att ställa till det för löpningen så det är lite svårt att komma runt. Skulle det vara helt hemskt får jag väl springa söndagsintervaller, värre än så är det inte!

Utesöndag. Himla trevligt!

Vi återupptog projekt "öva på att orientera" i dag. Det var grått och molnigt i morse så vi styrde mot Skrylle efter att ha handlat obligatorisk skogsutflyktsproviant: Bullar, Festis och saltlakrits - och så hade vi varsin termosmugg i ryggsäcken. Vi köpte loss Naturpasset för 70 kronor och påbörjade årets karta.

I vanlig ordning var det lite klurigt precis i början (kartan är enormt svårläst precis vid spårcentralen, det är faktiskt lättare att börja vid nån annan parkering!) men sen kom vi igång så smått. Efter en dryg timme hade solen letat sig fram och vi kom förbi ett ganska idylliskt ställe där vi har fikat förr så det blev utefika.

Sen traskade vi vidare, gjorde fel, gjorde om och gjorde rätt, gick helt bet på en kontroll vid ett jakttorn som vi faktiskt felanmälde efteråt för vi var definitivt på rätt ställe och det hängde absolut ingen skärm där. Efter typ 10 kontroller gav vi oss för dagen och traskade snabbaste vägen tillbaka, åkte hem och åt en sen lunch och halvsov i soffan. Joakim sprang en kvällsrunda och jag gjorde min yogaläxa. EN vecka kvar på yinyogakursen nu, snart i mål! Jag tyckte att närmare 3 timmar i skogen räckte bra som motion i dag, det blev ändå 8 km i terräng även om det inte gick så fort.

Och vet ni? Det var rätt skönt att traska runt i skogen, lyssna på fåglarna, uppleva varierad terräng och skog, och plocka pyttesmå men supergoda hallon. Men det är torrt, så torrt. Alla små vattendrag är torra, det som är sankmark på kartan är snustorrt och alla bär är mikroskopiska. Det är svårt att inte bli bekymrad och undra när vi ska få regn!

Post-race-blues eller post-race-planering?

Det är lite olika det där. Ibland blir det verkligen en dipp efter uppnått mål, ibland blir fokus snarare på "next steps". Eftersom jag inte uppnådde mitt mål på BUS var jag inledningsvis lite småtjurig och tankarna gick i banor som "jag kanske ska ta och sluta springa jättelångt och göra nåt annat i stället" för att jag tänkte att jag skulle vara färdig med ultra. Men jag är inte färdig. Jag vill fortfarande mera. Så i stället för tankarna om att sluta kom i stället tankarna om vad jag kan göra annorlunda för att nå målet nästa år!

Det här representerar min plan och mina tankar. Först och främst att jag inte gör det för att någon annan ska tycka att jag är "good enough" - utan för att jag vill det. För att de senaste ultraloppen har gett så härliga upplevelser och nya vänner som jag inte vill släppa nu, för att det fortfarande är roligt.

Sen har vi styrketräningen. Den har jag haft svårt att få fart på för att jag inte visste vad jag ville med den - var det rehab eller prehab, lyfta tungt eller lätt, nödvändigt ont eller roligt? Nu vet jag. Jag vill ha tillbaka lite mer muskelmassa för jag gillar mina muskler. De är bra att ha som energilager och de gör mig hållbar även om de väger lite.

Jag vill njuta av löpningen men jag vill också träna fart. Jag ska plocka fram allt jag vet om att bli snabbare på milen. För jag är fullt medveten om att jag har sprungit långpass men att de har blivit långsammare, att konditionen kanske har dippat lite och att jag inte har tränat fart som jag borde. Så lite mera tröskel- och intervallpass på schemat och sen ut i skogen och tassa. Mer snabbt och långsamt, mindre mellanmjölk. Bättre kondition betyder att det sliter mindre att springa långt och långsamt sen.

Simningen fick vara med på ett hörn för i höst har jag gyllene möjligheter att gå en simkurs och förbättra min teknik - så det har jag bestämt mig för att ta tag i nu. Dels är det fantastiskt som vinterträning och rehab, dels finns det ett pannbensbyggande i långa simpass som är besläktat med ultra, och dels har jag fortfarande inte släppt tankarna om swimrun och triathlon!

Men först - lite vila. Vilovecka denna vecka, har jag bestämt. För att hälsenan ska bli lite mer normal igen (den är redan mindre svullen så det kommer gå fint), för att pyssla med lite mer planering och hitta träningssuget. Bara lite yoga ska jag ägna mig åt - njutyoga, ha-gott-om-tid-yoga, inte panikyoga och måsteyoga.

Fram till och under semestern blir det ostrukturerad träning. Lite vad jag har lust med, kravlöst. Men sen - sen gräver jag fram styrketräningsprogrammen och planerar löpningen för att få en bra start på hösten.

Jag har en plan. Och tanken är att när vi passerar nyår har jag en bra grund att bygga på när det är dags att förlänga långpassen, förlänga intervallerna, köra mer explosiv styrka i stället för muskelbygge och hitta tillbaka till evighetsmaskinen!

Sur och grinig i dag....

Jag vet faktiskt inte varför. Jag har med alla medel försökt få till en bra måndag men jag är otroligt grinig. Som i "ja hela världen tänker ju ändå vara emot mig så då kan jag lika gärna vara sur tillbaka", typ. Visst, det var lite rörigt på jobbet och jag la en massa tid (plus min lunch...) på ett möte som gav mig exakt TVÅ minuters värde (av 45 minuter är det rätt skralt!)

Men hey, det är bara en måndag i ett år av dagar. Ibland är det så. Jag funderade på om jag skulle ge mig ut och springa men satt och pratade med katterna en halvtimme i stället, lagade middag, drack te och andades. Det var rätt skönt - att bara acceptera känslan av grinighet utan att behöva göra något åt den! Dagens motion blev (utöver transportcyklingen) en kvarts morgonyoga med fantastiska Milla Floryd på Yogobe och en extra cykeltur bort för att mata en kompis katter + hem igen via Netto.

Så kan det alltså bli ibland. För övrigt är veckans plan att samla en massa löpkilometer så jag får ju att göra när jag nu har missat en hel dag. Dubbelpass till helgen, eller nåt....

Vecka 6 av 10 med yinyoga och mindfulness

Jag håller på med en kurs i yinyoga och mindfulness. Typ - saker jag hatar! Så när möjligheten dök upp i mitt sociala flöde att vara försöksperson på kursen och titta på dens effekter på stress och oro så hakade jag självklart på. I vanlig ordning eftersom saker jag hatar oftast är bra för mig.

Jag har precis avslutat vecka 6. Det har tidvis varit lite av en kamp och jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Att jag helt plötsligt skulle genomgå en personlighetsförändring och börja älska meditation? Att jag skulle bli en sån där super-zen och lugn människa som tar allt med jämnmod och ett milt leende? För det har i alla fall inte hänt. Snarare har motståndet mot att parkera på mattan och göra yogapraktiken gått i vågor - ibland har jag längtat, ibland har jag missnöjt stirrat på mattan i flera dagar innan jag äntligen har kunnat övervinna motståndet.

Men i dag var det i alla fall något som landade inombords. Veckans tema har varit acceptans. Inte acceptans som i att passivt acceptera allt, utan snarare acceptans som i "gilla läget" - som jag ständigt predikar för mig själv för jag vet att det funkar. Acceptera känslorna, acceptera att det är så här det är just nu, det kommer inte vara för evigt. Det är okej. Och nånstans var det lite skönt att höra någon annan sätta ord på just det verktyget, att förstå varför det fungerar och bli mer medveten om att använda det!

Särskilt zen vet jag inte av att jag har varit dessa 6 veckor men jag har varit mindre stressad och mera.... glad, tror jag. Det är säkert en produkt av rikliga mängder solsken, flyt på jobbet och kul PT-kunder också, men jag tänker ändå att det här mentala arbetet ger utdelning. Som att jag förra fredagen lämnade jobbet och tänkte att nästa vecka (dvs denna som precis är slut), det blir en riktigt bra vecka. Och det blev det! Det har varit oerhört högt tempo med presentationer för ledningsgrupper, avslutning med Runacademy m.m. men det har verkligen gått bra och jag har haft koll på vad jag behövde hinna med och när det behövde göras för att bli av.

I går behövde jag springa 3 mil och körde det som tre milpass med start var tredje timme - 8, 11 och 14. Det gick finfint. I dag har jag ägnat mig åt en massa husligt arbete som inte blivit gjort. Storhandlat, lagat matlådor, bakat, tvättat, bäddat rent, dammsugit lite m.m. Sånt som är rätt tråkigt (och särskilt när jag är ensam eftersom Joakim jobbar) men som är oerhört skönt när det är gjort!

Ytterligare en bra helg till handlingarna, nästa vecka är välförberedd (nästan i alla fall) och det är fyra veckor till Backyard Ultra Sydkusten!

Jordnära Trailcamp - en helg för tjejer!

Lördag morgon tog jag min packade ryggsäck och styrde bilen mot Brösarp. Lite på "vinst och förlust", jag såg Helenas anslag om "Jordnära Trailcamp - girls only!" i en facebookgrupp i vintras och anmälde mig innan jag hann fundera för mycket.

Jag hittade rätt på småvägarna på Österlen, parkerade bilen och mötte övriga deltagare, 14 till antalet, och två coacher. Vi bytte om och hann med ett snabbt toabesök innan det var dags för intro, programgenomgång, presentation etc. Direkt på det drog vi så ut på ett teknikpass där vi jobbade med löpteknik, löpskolning, backlöpning uppför och utför, och sen var det lunchdags.

Under lunchen fördelades vi i rummen på Källagården - jag delade pigkammaren med Jenny som också reste ensam. Rummen är enkla men trevliga, och vi delade badrum och kök med de fyra som bodde på drängaloftet. Utsikten från fönstret var rätt ut mot fårhagen och fruktodlingarna :-)

Ombyte och förberedelse inför eftermiddagspass över Brösarps backar. Helenas "en dryg mil" visade sig vara typ 15 km i sol och värme och tog drygt två timmar, gissa om det var rusning till de tre "vattenhålen" där man kunde dricka längs vägen! Ett väldigt tufft pass för mig, jag hade total soppatorsk sista 2 km men så är jag inte heller van att vara ute i över 2 timmar utan extra energi. Nästa gång packar jag med mig lite dextrosol...

Välbehövlig snabbdusch och ganska mycket Resorb innan vi lastades på "äppeltåget" och åkte ner till Brösarp by för att äta stora burgare med utsikt över backarna. Inte alls dumt. Alla var nog rätt hungriga vid det laget! Jag var som vanligt sugen på nåt sött men behövde inte vänta länge, äppeltåget tog oss tillbaka genom fruktodlingen och ända fram till lägerelden. Där väntade Helenas mamma Agneta på oss med chokladföreläsning och -produktion! Hon berättade om chokladens historia och hur man kan jobba med den medan hon rostade krossade kakaobönor över elden. Dessa fördelades sedan i två mortlar och så var det dags att börja mortla kakaokrosset. Tufft i början, men man jobbade så länge man orkade och skickade sen vidare morteln. Efter ett tag började de släppa kakaofett och vi blandade i socker tills vi tyckte smaken var lagom, sen tog Agneta hand om resten och tryckte ut massan på bakplåtspapper så den fick stelna över natten. Vi serverades gudomligt god och krämig varm choklad som efterrätt/kvällsdryck och vid strax före åtta började alla gäspa!

Jag gick och la mig redan halv nio, försökte läsa men orkade inte utan somnade trött, solbränd och nöjd. Hörde inte ett ljud förrän nån var uppe och kissade nån gång på natten, lyssnade på fåglarna och somnade om igen tills klockan ringde kvart i sex. Klädde mig och smög ut så tyst det bara gick för lite rörlighet och en morgontur. Vi gick och joggade runt fruktodlingarna, lyssnade på gök och näktergal, tittade på Körsbärsdalen, och sen på tillbakavägen mötte vi fårflocken som fick feeling och sprang med. Morgonjogg mitt en en fårskock alltså, rätt kul!

Jag hann med en kopp te och lite frukt i vårt lilla kök innan frukosten äntligen serverades vid åtta. Åh, så gott! Kokta ägg, yoghurt med hemkokt vinbärssylt och müsli, nybakta frallor med pålägg - vildsvinskorven var supergod men kombinationen av ost och rabarbermarmelad med ingefära var nåt i särklass! Dessutom fanns det förstås te, kaffe och gårdens egen äppelmust.

Laddningen behövdes. Efter frukosten var det "vernissage" i minigalleriet i ett gammalt utedass där Helenas man hade fotoutställning, och sen gav vi oss av mot Haväng. 7 km i varierad och rätt kuperad terräng ända ner till havet. Några badade (inte jag), sen gick vi till vandrarhemmet. Fiket öppnar egentligen först kl. 12 men Helena känner hela bygden och givetvis fick vi iskallt vatten och hemgjorda dadelbollar att stärka oss med innan vi vände hemåt. 7 km tillbaka gick som en dans, jag hade sällskap med Malin som sprang i ett lagom tempo och var med förra året så hon hittade lite bättre. Förbi fårflockar, hästar och stora kor och tjurar med stora horn och lurvig päls. Helt fantastiskt!

Nöjd och glad kom jag tillbaka, drack mer Resorb, bytte till torra kläder (orka duscha när 6 tjejer ska dela på ett badrum liksom), packade ihop mina grejer och sniffade hungrigt efter lunch. Kaffe och te var framdukat så jag började med en kopp te, strax kom Helena med mackorna. Grova baguetter med hemgjord ramslökspesto, sallad och lammkorv. SÅ gott! Och så kom chokladen vi gjorde vid lägerelden fram som efterrätt.

Med ryggsäcken full av svettiga kläder, fräknar på näsan och ett sexpack gårdsmust i famnen sa jag hejdå till alla mina nya vänner, packade in mig i bilen och vände hemåt. Trött men nöjd. Nöjd över att jag vågade åka ensam (löpare är alltid trevliga!), nöjd med att ha 35 km löpning i benen över en helg och nöjd över att jag anmälde mig lite hux flux i vintras!

Hemma väntade mera te, sambokramar, katter, en sväng till affären, dusch och en stund på yogamattan medan Joakim lagade mat. Skönt och välbehövligt att få sträcka ut trötta muskler och landa lite!

Det var en awesome helg. Tack till Helena, Karin och hela gänget!

Återhämtningsvecka - byggvecka 1

Full fart även denna vecka. Dels med att försöka få till återhämtning och dels med renovering av badrummet. Alltså det är ju inte jag som renoverar, men livet blir liksom lite rörigt ändå!

Vi kan ju börja med återhämtningen. Det har gått.... sådär. Nackdelen med att springa en ultra lite oplanerat och oförberett är att vardagen efter ultra inte heller är riktigt anpassad efter situationen, kan man säga! Vilket påminner mig om att jag verkligen borde lägga in en extra semesterdag efter BUS så jag hinner vila ikapp lite extra, förresten...

Måndag var jag lite stel i vader och höftböjare men inget värre än så. Efter jobbet höll jag NMT-pass och landade sedan i soffan. Det gick hyfsat bra att vara instruktör men jag var ju inte piggast i världen. Tisdag var det dags för Runacademy och det innebar denna vecka även att jag skulle cykla ut till Bokskogen. Dvs. 4 mil på cykel och så ett back/styrkepass i terräng på det. Det gick helt okej - men löparna fick jobba mer än vad jag gjorde :-D Äntligen onsdag då jag "bara" skulle leverera ett PT-pass ute och sedan kunde ta en rejäl vilokväll vilket verkligen behövdes. För torsdag var en sån där super-rörig dag med lunchlöpning, möte utanför huset på eftermiddagen m.m. och jag var skapligt trött när det var dags att hålla kväll. Fredagen inleddes med tandläkarbesök (besiktigad ua), PT-pass på lunchen och egen "lunch" vid skrivbordet innan jag kunde åka hem, ta emot matkasse och hålla helg med Joakim.

Ovan på allt detta har jag då tagit emot byggare måndag morgon och gått igenom hela renoveringen, svarat på frågor om placering av spotlights, upptäckt att tvättmaskinen saknade ström eftersom de hade flyttat på den för att hitta kranen där man stänger av vattnet, bett byggaren lösa det nästa morgon och som bonus fått hans hjälp med att köra igång tvätten sen när han hade gjort vad han skulle. Ja, och så är halva lägenheten paketerad i täckpapp och plast såklart.

Belöningen för en fullmatad vecka kom sen. Lördag förmiddag stack Joakim iväg och höll NMT medan jag "maskade" - dvs dammsög, plockade lite och tvättade lakan. Sen hjälptes vi åt med montering av de två skåp som ska in i badrummet och så vankades det utekväll med findrinkar och middag.

Dagen i dag har varit en fantastisk söndag. Myspass med Runacademy i Bokskogen, hemmalunch, glass på Saluhallen, långpromenad i Kungsparken och islatte i solen innan hemmamiddag och yinyoga. Bra återhämtningshelg alltså, nu klarar jag en vecka till!

Man kan inte alltid vara lycklig, men man kan nästan alltid vara glad

Det har varit en tuff vecka. Fullt ös hela vägen, på jobbet och privat. NMT måndag kväll, Runacademy tisdag, "ledig" kväll onsdag, familjebesök torsdag, awesome after work fredag, NMT provapåpass i dag. Men ändå har jag lyckats hålla humöret uppe och klämma in mina 30 minuters träning varje dag. Måndag morgon var jag på gymmet, tisdag morgon helgarderade jag med ett gympass för säkerhets skull eftersom jag inte visste om jag skulle ha möjlighet att delta i Runacademy-passet eller inte. Det var ett par-pass - men jag var ledare i tuffa gruppen och självklart var de ojämnt antal så jag fick vara med och fick en rejäl genomkörare!

Genast gav jag mig själv ledigt från onsdagens morgonjogg och ägnade en halvtimme åt yogamattan på eftermiddagen i stället. Torsdag morgon var jag ute och sprang med ganska pigga ben och cyklade sedan hem i tidernas motvind med cykelväskan full av sushi inför besök av mamma, syrra och syskonbarn. Intensiv kväll! Även fredagen inleddes med ett tungt benpass på gymmet. Jag har tröttnat på att kriga om skivstång och rack i stora gymmet och insett att det sällan används i tjejgymmet så jag snodde racket därinne i stället och rockade loss med marklyft och knäböj. Härligt pass! Fick tyvärr skynda mig lite för att bli kvar i tid för att passa min frukost-date med kollegorna, annars hade jag kunnat fortsätta leka en stund till.....

Med fredagsjobbet överstökat cyklade jag hem i motvinden (en gång till) och hann andas, packa ur väskan och ställa om hjärnan till "helg-mode". Cyklade sen bort till Lokstallarna för after-work-dejt med Sarah. Vilken höjdare! Jag har varit nyfiken på vad Nordic Street Food har för sig i Lokstallarna men inte tagit mig dit. Det är... otippat, liksom. Man cyklar ut längs rader med gamla gulliga hus, passerar en gigantisk uppställningsplats för bussar och precis när man tänker att det här, det måste vara fel, DÅ ser man en skylt. Och en snitslad bana av skyltar leder in till rätt ände av ett lokstall där kvällssolen lyser in, det finns pommes och sliders och öl och gött häng! Vi hamnade på ena änden av ett långbord där det rasade in människor som Sarah kände (utan att nån hade stämt träff ens) och satt och njöt av godsaker och öl och .... bara hängde. Så skönt sätt att avsluta veckan!

En annan bra grej med after work är ju att man är hemma i tid så jag var hemma vid åtta för mysbyxehäng med temugg och katter ;-) Tidig läggning = tidigt vaken, planering av Runacademy-pass och frukost före åtta liksom. Äventyr till Lund (lite stängda vägar) för NMT-prova-på, fullt ös i vårsolen!

Och sen då - är jag glad? Hela tiden? Det är väl självklart att jag tycker det är tufft när Joakim är borta över en helg och det är inte jättekul med en ensam fredag kväll och lördag morgon när man vet att vi ses först om en vecka. Lycklig - nej, långt i från. Men jag försöker vara glad. Jag tar tag i mig själv när jag börjar deppa ihop och jag tänker inte tycka synd om mig. Jag har tak över huvudet, katterna som sällskap, vänner att hänga med, en stark och hållbar kropp, mat i kylskåpet, flera roliga jobb - jag har det faktiskt ganska bra. Dessutom är jag en vuxen människa och kapabel att klara mig själv två veckor i taget - eller mer, om det skulle behövas. Inget blir bättre av att jag tycker synd om mig, det gör snarast livet tråkigare.

Hantera vardag är busenkelt, det har jag rutin på. Helgerna är svårare men jag gör vad jag kan för att fylla dem med "guldkant". I dag med några lyxiga tidningar och ett glas vin till middagen, i morgon får vi se vad jag kan hitta på, men kanske tidigt pass på gymmet och finfrukost kan vara nåt. Det finns alltid möjligheter!

Uppstart april. Det går bra nu.

Även om bloggen har fått stå tillbaka har det varit en riktigt fin vecka!

Backpass med Runacademy tisdag där halva styrkan dundrade upp och ner i en lerig kossabacke medan övriga halvan höll sig på grusvägar i närheten. Mycket kul och flåsigt pass! Onsdag kände jag mig rätt så sliten och dagens träning fick bli en halvtimme på yogamattan efter jobbet innan jag fokuserade på att packa och organisera mig inför konferens med jobbet. Hade dessutom mammabesök på kvällen och fick god mat och lite sällskap.

Torsdag inledde jag med 5 km morgonjogg klockan 6 (galet trögt men det gick!) innan jag duschade, åt frukost, packade klart och åkte buss till jobbet. Fortfarande milt irriterad över att projekt "buss till jobbet" tar runt 50 minuter när jag kan cykla sträckan på under 30 minuter. Inte coolt liksom.

Mötte upp kollegorna och några timmar senare lastade vi in oss i minibuss för transport mot Brösarps Gästis och årets första planeringsdagar. Det händer ganska mycket på jobbet, diverse omstruktureringar och därav följande omorganisering av arbetsuppgifter så dessa dagar behövde vi verkligen! Vi inledde med lite personprofilsnack och önskemål inför dagarna innan vi började planera och strukturera upp vad vi behövde hinna med. Sen gnetade vi på fram till kl. 17 då vi avslutade med ett glas bubbel.

"Egentid" fram till 18.45 då - någon hade bokat massage, andra satt kvar i konferensrummet och drack upp bubblet och jag stack iväg till spa-huset. Låg en kvart i bubbelpoolen i ensamhet, när det blev för befolkat smet jag upp i relaxavdelningen med några tidningar och bara skrotade en stund. Sen var det dags för fördrink i vinkällaren och en totalt överdådig middag innan kollaps i skön säng!

I vanlig ordning vaknade jag redan vid sex fredag morgon och betade av dagens 30 minuters träning med ett yogapass på en filt på hotellrumsgolvet. Det var lite trångt, men det gick - och sen var det dags för fantastisk frukost. Gott te, nybakade frallor, äggakaga med fläsk, the works.

På det hela taget var dessa konferensdagar helt lysande på service- och matfronten, otroligt mycket godsaker till konferensfika också! Efter ytterligare 6 timmars hårt arbete åkte vi hemåt och var rätt slut hela gänget, jag kollapsade när jag landade hemma hos Joakim på eftermiddagen. Det blev hämtpizza och en kall öl i soffan och tidig läggning. Fatta hur glad jag var för att jag hade fixat ett morgonpass redan så jag inte behövde "rycka upp mig" sen!

Lördag bjöd på morgonpass på gymmet, jag var rätt sliten och körde ett lättsammare överkroppspass. Det var skönt att komma igång! Efter smörrebrödslunch blev det lite vila medan Joakim började packa, sen lagade vi en tidig middag och snart var det dags att skjutsa iväg honom. Inga tåg till Göteborg på en lördagkväll utan buss denna gången, redan 17.45. Jag kom hem till en tom lägenhet och efter att ha velat en stund bytte jag om till löparkläder och stack ut. Första 2 km var fruktansvärt tunga men efter 4 gick det lätt, efter 6 skulle jag egentligen svängt av hemåt men la till en extra loop och kom hem med 10 km på klockan strax före åtta. Superskönt. Mycket nöjd med beslutet att springa den rundan både för att utnyttja tiden och göra det mindre obehagligt att vara ensam.

Dagen i dag har jag hanterat med inställningen "man kan inte alltid vara lycklig, men man kan nästan alltid vara glad". Visst, det suger att Joakim behövde åka iväg en lördagkväll, så är det. Men att jag ska tycka synd om mig en hel söndag - nä, inte längre. Långfrukost i soffan, en solskenspromenad till affären, tidig lunch, och nu ska jag strax ta mig iväg och reka badrumsaccessoarer inför förestående renovering och ta en finfika. Kvällen bjuder på "kombinationspasset" med HIIT och yoga men innan dess har jag lite praktiskt att ta tag i. Packa upp, plocka undan och förbereda kommande vecka. Men först - en cykeltur i solskenet!

Tack och hej mars, hoppas på bättre april!

Det är kärvt i år alltså. Februari var brutal på jobbfronten och först i slutet av månaden började jag komma igång med träning igen. Det följde fler tuffa veckor både med mycket och intensivt jobb, en sjuk katt och Joakims övningsdygn. Stressnivån var ganska hög och jag fick vara försiktig med hur mycket krav jag ställde på mig själv.

Men nu känns det som om det har vänt lite. Jag har fått till två veckor med ganska bra kontinuitet i träningen och bättre ska det bli. För januari var så himla bra och det kanske blev just så bra eftersom jag körde på med Runner's Worlds 30-minutersutmaning. 30 minuters träning (eller mer) varje dag som tvingade mig att prioritera in de där 30 minuterna. En kort morgonjogg eller löpning direkt efter jobbet, transportjogg till och från pass på Bulltofta eller en halvtimme på yogamattan. Det går. 30 minuter vikta för "egenomsorg" och superfokus på planering varje vecka för att få ihop pusslet, hur svårt kan det vara?

Nu kom ju månadsskiftet lägligt mitt i påsklovet som gav bra möjligheter till träning. Skärtorsdags kväll var vi på gymmet, på långfredagen var jag ute och sprang en ganska tung runda (men skönt efteråt ju!). Lördag morgon blev det gymmet igen innan vi hade gäster på kvällen, påskdagen var vi ganska trötta båda två men jag stack ut och sprang backintervaller på eftermiddagen och sen blev jag så pigg så jag drog med mig Joakim till gymmet också. I förmiddags blev det ytterligare en löprunda, betydligt skönare denna gång. Egentligen var jag sugen på att smita ut en sväng nu i kväll också när Joakim åkt iväg men jag insåg att det blir löpning ytterligare tre dagar i sträck så det var onödigt att utmana ödet. Så i stället rullade jag ut yogamattan och lät Anna Germundssons lugna röst guida mig genom ett pass på en halvtimme med fokus på höfter och baksidor. Så skönt!

Känner mig redo att jobba en kortvecka, redo att tackla april heads-on och även redo för vår! Väderprognosen säger dock att det under natten ska komma blötsnö med temperaturer runt nollan så jag tog det säkra för det osäkra och halade in cykeln i hallen igen. Orkar inte stå och tina batterilåset med hårtork kvart i sju i morgon bitti ;-)

Resilience. Och att vara två.

Jag har inte kunnat hitta något svenskt ord som täcker begreppet "resilience" så som det används inom psykologin. Men det handlar om förmågan att komma tillbaka, att återhämta sig, och att acceptera läget och göra det bästa av det.

Jag tänker att det är en viktig förmåga att ha för de allra flesta! Att man kan "studsa tillbaka" från något negativt, hitta tillbaka till det positiva, och hitta det positiva i jobbiga perioder. Jag tänkte mycket på det i helgen när jag satt med min frukost ensam på Espresso House och messade med Joakim som tjurade över att han inte var där. Nä, jag hade också hellre haft honom som sällskap i gymmet och på fiket men nu var det som det var. Inte heller blir det roligare av att jag fokuserar på saknaden och tycker synd om mig själv - men jag kan välja att vara glad över att jag kan träna i lugn och ro och njuta av finfrukost, loungemusik och en spännande tidning! För det blir roligare så.

Roligt och trevligt var det också tills jag behövde ägna mig åt alla "måsten". En vecka som förra veckan innebär att det blir rätt mycket att göra hemma under helgen - allt jag inte har hunnit med. Så jag tvättade tre maskiner tvätt under helgen t ex. Jag åkte alltså direkt från frukostfiket till affären för att handla. Det var väl okej, jag hade en bra lista. Men sen! Inte gick det att parkera bilen framför dörren utan jag fick släpa mina tre kassar hela vägen från parkeringen och upp i lägenheten. Packa upp alla kassar. Lunch.

Sen skulle det lagas mat, tömmas diskmaskin, slängas sopor, packas matlådor - och där, precis där började det bli så himla tydligt varför det är lättare att vara två. När vi är två som lagar storkok kan man dela på uppgifterna. Nån kan diska undan medan nån annan går ner med soporna. Nån skriver etiketter till matlådor medan nån annan packar dem. Nån torkar och plockar undan disken under tiden nån annan diskar. Det är faktiskt ganska tufft att behöva lösa allt det där själv när man är van att vara två! Men jag lyckades få gjort allt som skulle göras bit för bit även om jag svor lite emellanåt!

Jag rundade av kvällen med kombinationspasset på taekwondoklubben - 30 minuter i full fart och sen en timme på yogamattan med skön stretch och meditation. Det blir liksom bra uppe på hjärnkontoret efteråt, det går inte att komma ifrån!

Det går upp, och det går ner....

Galet intensiv vecka. Fullspäckad med jobb, instruktörsjobb, PT-jobb och egen träning. Helt färdig när jag kom hem i fredags - och nöjd med att ha gjort undan träningen på morgonen så jag verkligen var klar för dagen! Jag klarade av att samla ihop ett pizza kit till nån sorts middag innan jag åkte ner och hämtade Joakim vid tåget och sen planade jag ut i soffan med ett glas vin....

Lördag och NOLL planer. Välbehövligt för oss båda två. Vi lyckades med missionen "promenad till Ica och nyfiken spaning genom fönstret på Fitness24Seven's nya gym" men för övrigt var det inte mycket action och dagens träningspass blev en halvtimmes yoga. På kvällen (efter en enkel middag) åkte vi in till stan och gick på bio för att utnyttja biopresentkort som går ut typ i morgon. Det var mysigt :-) Kollaps i soffan en timmes tid och läggdags vid halv elva as usual.

Sovmorgon i dag, ända till åtta. Frukost, sedan gymmet. Ett sånt där lyxigt söndagspass i ett nästan tomt gym och där man har hur mycket tid som helst. Härligt! Sen åkte vi hem och åt lunch och sen började söndagsångesten ändå smyga sig på.... för den här gången är det inte bara fram till fredag som Joakim är borta, det är en sån där "10 övningsdygn"-vecka som jag inte tycker om.

Jag håller hårt i tanken "jag klarar det här men det är OK att vara arg och ledsen". Övar på att acceptera mina känslor och vara i dem i stället för att trycka ner dem och vara glad utåt. Just ikväll suger det men framför mig har jag en rolig och spännande vecka med massor med kul grejer så veckan kommer gå fort. Sen är det sån där "ensamhelg" som kan vara en utmaning men jag tänker programmera den full också och lägga in lite belöningar till mig själv. Har jag sen klarat mig fram till måndag morgon går de sista dagarna av bara farten!

Men nu är det bara söndag. Jag laddar i soffan i mysbyxor med en kanna te, mysiga katter och hembakade bullar. Det är okej. Jag är okej. This too shall pass.

Som en kula i ett flipperspel

Ni vet garanterat precis vad jag menar. Såna där dagar då man studsar mellan arbetsuppgifter och möten, hit och dit, precis i tid eller kanske två minuter för sent. När lunchen intas vid skrivbordet men man hinner bara få i sig halva innan det är dags för möte igen och andra halvan får vänta till sen...

En SÅN dag var det i dag. Jag visste det innan, såg att planeringen var hattig, och försökte täcka upp för det värsta. Startade dagen med 20 minuters morgonyoga för att hinna andas ordentligt i alla fall en stund denna dag, sedan dusch och frukost och cykel till jobbet. Sen går det i ett. Jobba en stund, möte utanför huset, handla lunchsallad på vägen tillbaka och ställa i kylen. 35 minuter vid skrivbordet, byta om, ut i regnet för PT-pass med kund. Dusch och ombyte och äta lunch samtidigt som jag försöker få en överblick över vad som har hänt under förmiddagen och måste hanteras och kolla på att-göra-listan om jag kan lösa något på den.

Påminnelse blinkar på skärmen - jaha, möte strax, undan med lunchsalladen, fokusera om. 45 minuter senare tillbaka igen, återgå till lunchen och vad var det nu jag gjorde innan? Just det, kollegans brådskande uppgift som jag måste försöka lösa i hennes frånvaro eftersom den inte kan vänta. Hur var det nu.... jag letar mig fram genom mallar och vägledningar och lyckas. Yes, bra! 

Tre djupa andetag, en mugg grönt te. Kollar att-göra-listan, gör det jag kan. Avslutar ordinarie arbetstid och då jag ändå sitter vid en dator spenderar jag en kvart med PT-administration. Bokar tider, besvarar mails, skickar fakturor. Så slipper jag det när jag kommer hem.

Sen stänger jag ner datorn, byter kläder, cyklar hem. Kommer innanför dörren, passar på att kasta in en tvätt, byter jacka och skor, drar en buff över öronen och smiter ut igen. Löpning. Inte tänka, bara springa. Låter fötterna trumma rytmiskt i välbekanta spår, förvånas över att det går så lätt, förlänger rundan några kilometer när det ändå känns så bra. Hemma igen 40 minuter senare med axlarna nere på plats, rosiga kinder, lugn hjärna, ett leende på läpparna. Att det är så enkelt ändå? Duschen känns välförtjänt och middagen också! Och så är det premiär för Sveriges Mästerkock i kväll och det gillar jag :-)

Jahapp. Vardag alltså.

Jag ska inte påstå att jag är särskilt negativt inställd till min vardag men nog blir det extra påtagligt så här en söndagkväll när Joakim har åkt till Göteborg och jag tassar runt ensam härhemma och packar väskor och plockar fram kläder och förbereder frukost att nu - NU är det dags för vanlig vardag igen!

Jag jobbade visserligen torsdag-fredag förra veckan men det var liksom lite mer som "inskolning" eller nåt. Vilket i och för sig inte hindrade att jag var helt slut fredag kväll och proklamerade ganska högljutt att jag INTE tänkte ta nåt mer vuxenansvar under helgen :-D Givetvis blev det inte riktigt så, faktiskt har jag varit ganska så redig och organiserad men jag slapp åtminstone svara på en massa frågor under tiden!

Lördagen inleddes med en omgång CrossCage på Nordic Wellness under ledning av Martin, vår tidigare PT. Det var ett ganska trevligt pass och nog hann man bli trött också när man körde många övningar med korta pauser! Sedan tog vi en dusch och tänkte ta en vända på stan men upptäckte att det var trettondag och därför rätt så stängt här och var. Vi hittade dock in till Satori för en asketisk vegansk salladslunch (alltså det var gott men det tar ju evigheter att tugga så mycket grönfoder???) och skrev inköpslista medan vi väntade på maten.

Således fortsatte vi ut till CityGross efter lunch och handlade tre fulla kassar som rätt omgående omsattes till storkok. En gryta vegochili, en gryta ratatouille, en plåt kycklingfileer och frysen är full med matlådor. Som bonus lyckades jag städa i ordning i skåpet med matlådor när vi skulle leta fram lådor till all mat! När alla lådor var packade och all disk undanplockad bytte vi om och stack ut och sprang en runda på 7 km i skymningen. Jag konstaterade att jag springer 40 sek snabbare per kilometer när jag har med mig Joakim som draghjälp... fast det är inte så bekvämt som mitt vanliga mystempo, det är det ju inte!

Efter löpning och dusch var det dags för mat och vi lyxade till det med laxtournedos, klyftpotatis och haricots verts. Galet gott. Det kändes rätt välförtjänt att plana ut i soffan framför Gladiatorerna sen alltså!

I dag masade vi oss upp vid halv åtta, åt frukost och funderade på vad vi skulle hitta på. Det blev löpkläder på och en mil ute i vintersolen innan vi ägnade resten av dagen åt diverse förberedelser för det där "vardag". Joakim packade, jag planerade, vi lyckades väl duscha båda två också, prata lite framtidsplaner och sånt.

Efter en tidig middag var det dags för Joakim att åka och jag packade väskan och cyklade till lokala taekwondoklubben eftersom "kombinationspasset" är tillbaka på söndagkvällar efter ett uppehåll över jul och nyår. 35 minuters högintensiva intervaller med Jonna - styrkeövningar varvat med parfys, höga knän, knuffa, trycka, dra, burpees, mera styrka, mera burpees. Svettfest i en full sal med hög energi! Andnings- och vattenpaus, mattorna rullas ut, levande ljus ersätter lysrören och Manouk tar över. Hon glittrar och kvittrar sig genom ett lekfullt och tillåtande yogapass, 55 minuters kul på mattan helt enkelt. Hela tiden bubblar Manouks röst på en skön blandning av svenska och engelska med holländsk brytning, vägleder och peppar och ibland kommer det en mjuk hand och korrigerar på precis rätt ställe. Vi blir påminda om att ingen bryr sig om hur vi ser ut för vi är vackra på insidan, våga prova nåt nytt! Balanser, örnen, krigare, bird of paradise, kråkan... vi provar, vinglar, skrattar, sträcker på oss och ler när vi lyckas.

Slutligen är det dags att landa i savasana på mattan. Djupa andetag, tacksamhet, lugn. Det blir tyst i salen igen, fokus inåt, lite bakgrundsmusik som hjälper till att skapa stämningen. Kontrasten blir påtaglig - från HIIT till savasana. Explosiv energi till inre ro.

När jag kom hem var jag trött, men nöjd, och lugn i sinnet. Den perfekta förberedelsen för att hantera de första ensamnätterna efter att Joakim har åkt. Det kan bli lite tufft ibland men nu har jag gjort de bästa förberedelserna jag kan för att kunna sova gott i natt!

För den som undrar hur det går med min träningsstreak så går det bara bra än så länge, de första 6 dagarna är avklarade och jag har en bra och hållbar plan för veckan. Som inkluderar lite extra utrymme för att jobbet kan bli något stökigt denna första vecka då alla är tillbaka. En har väl varit med förr ;-)

Det går upp, och det går ner....

Gårdagen var oväntat tuff. Jag fick feedback och ganska brutal sådan i Runacademys medlemsenkät. Tyvärr anonym feedback som jag tycker kan vara svårhanterad ibland. Jag blev uppriktigt ledsen över att en av våra löpare har upplevt mig så som hen säger. Jag önskar så att vederbörande hade pratat med mig och återkoppla direkt i stället för att skriva det i en enkät, det hade varit hundra gånger enklare att hantera, men nu blev det så här.

Jag tappade andan för en stund, tappade tron på mig själv och kände mig något detroniserad på kvällens pass. Lite försiktigare, lite mera passiv, för att inte göra "mera fel" innan jag hade hunnit fundera ordentligt på saken. Det blev tack vare passets upplägg ett ganska bra pass - deltagarna sprang kort, medel och lång backe och vi ledare stod kvar vid var sin backe medan deltagarna förflyttade sig från backe till backe. Avslutade passet, handlade på hemvägen, landade hemma i soffan med ostkaka och en kanna te och mina funderingar. Förflyttade mig från försvar till förståelse och vilja att förändra, till "så vill jag verkligen inte ha det" och "hur kan jag göra annorlunda". Såklart jättesvårt att veta om jag gör rätt eftersom jag inte vet om jag förstått rätt - men jag gör mitt bästa!

La mig tidigt, med allting redo och packat för en tidig start denna morgon. Väckarklocka, cykelkläder på, snabbfrukost, iväg - in på gymmet prick sju för snabbt ombyte och ett benpass. Värmde upp med rörlighetsövningar och benpress, tänkte strunta i att gymmet såg ut som hejkomochhjälpmig med viktskivor och stänger överallt men klarade inte av det. Omöjligt att hålla fokus när det är KAOS runtomkring. La fyra minuter på att plocka undan och sen var jag tvungen att gå och marklyfta lite för att lugna ner mig innan jag fortsatte passet! Utfallsgång i två varianter, finska pinnar, nedkliv från box (enklare variant på enbensböj), lite höftprehab och bollindrag för baksidan. Exakt en timme senare susade jag in i omklädningsrummet, bytte till utekläder, cyklade till kontoret, dumpade väskan och bytte jacka innan jag mötte upp en kollega ute för 45 minuters löpcoaching.

Löpcoaching på arbetstid? YES. För min chef har okejat att jag lägger mina onsdagar på att vara tillgänglig för organisationen i några månader. Löpcoaching, utefys, gruppträning, föreläsningar, kostrådgivning. Ett helt smörgåsbord för den som vill jobba med olika delar i hälsopusslet. Lite mjukstart nu innan folk har fattat att det går, att de får - men det kommer ta fart så småningom. Efter löpcoachingen hade jag tio minuter innan jag skulle på möte så det fick bli möte i träningskläder då jag prioriterade mötesförberedelse högre än duschen! Efter det mötet landade min chef några rejäla arbetsuppgifter i mitt knä som jag sa ja tack till men sen sa att nu får jag gå och duscha så jag känner mig mänsklig innan jag tar tag i det här. Responsen? "Bra där. Egen syrgasmask på innan du räddar andra!" Precis så :-D

Kastade mig sedan in i arbetsuppgifterna och fick undan otroligt mycket mellan telefonsamtal och grejer, uppnådde den eftertraktade statusen "inbox zero" och avslutade dagen med kostrådgivning över en latte innan jag plockade ihop och gav mig hemåt. Hem och vända en kortis, sedan kuta runt hörnet till fotvårdaren. Long overdue, hejdå liktornar och döda naglar som borde ramlat av!

När jag kom hem kände jag att jo, nu har jag landat igen. I går tappade jag fotfästet för en stund men i dag har jag jobbat med saker jag är bra på, uträttat något, fått förtroende och ansvar, upplever att man tror på mig. Jag är bra nog - good enough. Jag fattar och accepterar att inte alla gillar mig, jag är beredd att jobba med det jag har fått feedback på men grundkänslan är ändå trygg och stabil. Jag är OK. Det är intressant hur lätt det är att stärka sin självkänsla om man bara får göra rätt saker - och hur mycket lättare det blir att ta negativa saker när den grundläggande känslan är positiv. I've got this.

Kvällen ska spenderas med återhämtning, katter och temugg, och en stund på yogamattan. Lite snäll rörlighet för att säkerställa att benen och ryggen inte är totalt stela i morgon även om känslan i benen just nu redan är så pass intressant att jag undrar om jag kan röra på mig i morgon!

Jakten på balans

Ibland behöver man testa sig fram lite på båda sidor om balansen för att hitta ett skönt medelläge där det funkar att balansera. Och det är kanske därför som jag tycker att söndagskombinationspasset med Coach Jansdotter på Chae Taekwondo är en helt briljant grej.

I dag tog jag mig dit igen. Först 35 toksvettiga och flåsiga minuter med Jonna. En salig blandning av balans, hopp och skutt, parövningar och burpees av olika slag. En kort tvåminuterspaus mitt i, för övrigt var det bara full sula genom hela passet och det var galet roligt. Sedan släcktes lysrören, levande ljus kom fram, och vi landade på yogamattorna.

Vikarierande yogafröken Åsa ledde oss genom en skön timme. Först nedvarvning och kroppsscanning för att ställa om och hitta fokus. Lite uppvärmning, några sköna solhälsningsflöden, en himla massa rotationer av alla slag, krigare, balanser. Sedan avslut med kort savasana, intentioner för kvällen, i morgon, nästa vecka. Några gemensamma andetag och tack för i kväll.

I vanlig ordning tappade jag känslan för tid och var hemma en halvtimme senare än jag trodde, missade såklart också att dra igång ljudet på telefonen så Joakim hann bli ordentligt orolig eftersom jag inte svarade. Förlåt älskling, jag är liksom inte van att nån bryr sig så mycket om när jag kommer hem.... Men jag kom hem och landade lugn och avspänd i soffan. Eventuellt lite svettluktande, bör duscha innan läggdags ;o) Kombinationen av total fysisk urladdning och yogans lugn innebär i alla fall att jag hamnar i balans och tänker sova riktigt gott i natt!

...och där gick den veckan!

Det här har nog varit höstens mest intensiva vecka. Jag har haft fullt upp med att hinna hålla ihop alla trådar och vara på rätt plats i rätt tid med rätt grejer så att bloggen har hamnat sist i priolistan är inte jättekonstigt. Det är ändå viktigare att jag hinner äta och sova ;o)

Måndagen tillbringades med heldagsworkshop med en del av mina kollegor. Jag tänkte att vi skulle sluta 16 men det blev 16.30. Hann hem i full fart, var hemma en halvtimme och lämnade av lite grejer, cyklade sen in till stan igen för Runacademy-kväll på löplabbet. Föreläsning om pulsträning och lite shopping. Var hemma vid åtta. Måndag - check.

Tisdagen inleddes på kontoret, var hemma och vände en timmes tid, hade sen ett PT-pass på Bulltofta och så traditionsenlig Runacademy-tisdagsträning direkt efter. Hem, äta, vila, sova.

Onsdagen gick i ungefär samma tempo men med skillnaden att jag såg till att ha hela två timmar hemma vilket medgav att jag la en halvtimme på lite hushållsarbete (dammsuga och gå ner med sopor, ungefär) medan middagen stod i ugnen, sen full fart till Bulltofta och NMT. Ett något nervöst pass då en blottare hade siktats i spåret kort innan passets början, polisen var förbi och jag vill ju sist av allt att någon av mina adepter ska utsättas för obehagligheter när de tränar med mig. För egen del är jag mest förbannad. Hem, äta, duscha, sova.

Torsdag började jag med ett frukostseminarium, sen var jag inne om kontoret en dryg timme och släckte bränder innan jag fortsatte till Malmö Saluhall för lunch med Anna och sedan vidare till Triangeln för en eftermiddagskurs i dataskyddsförordningen även kallad GDPR. Hyfsat torrt ämne men bra utbildning! Hem en kortis, sedan retur till Bulltofta för nästsista passet i Fitnesscoachens Löparskola där jag slog ihop grupperna pga manfall och säkerhetsläget och körde fartlek med hela högen. Superkul och flåsigt pass! Hem, äta, sova.

Med den veckan i bagaget är det kanske inte jättekonstigt att fredagens förstaprio när jag kom hem var att landa på mattan med ett lugnt yinyogapass och varva ner lite. Sen lagade jag mat, Joakim kom hem, det blev fredagsmiddag och ett glas vin och återhämtning i soffan.

I dag då? Jo, först höll jag i ett NMT-pass på Bulltofta i gråväder och körde slut på atleterna med en kombination av flås, spänst och bålstyrka. De visste att de levde. Sen åt Joakim och jag lunch, idisslade en stund och preppade vätskeryggsäckar för att ge oss ut en sväng. 30 km på schemat. De där långa långpassen inför maraton är inte så festliga. Vi började hemma och snurrade runt i närområdet. 6 km ner till Bulltofta, några vändor ut i villaområden runtomkring, en sväng ut på Skåneledssträckan mot Spillepengen och retur, mera Bulltofta och sedan hemåt. Det var inte busenkelt att springa 30 km, lagom tungt sista fem, men det gick. Nu blir det inte många knop i kväll!