Man vänjer sig - eller?

 Snart 9 månader med covid-19 runt oss. Man vänjer sig. Vid hemmakontoret. Vid att inte träffa folk. Vid att hålla avstånd, att inte kramas, att inte ge high-five. Vid webbmöten och walk-and-talk i telefonen. Vid att sociala sammankomster är no-no. att man bara går till affären med en noga planerad lista och helst när det inte är för mycket folk. Vid att djupandas, acceptera, tänka att "jag saknar..." men inse att så är det med det och att saknaden inte går över här och nu. 

Men det är tuffare nu, helt ärligt. Tuffare nu i mörkret. När det inte är lika lätt att träffa äldre och riskgrupper utomhus på en kaffe, ta en social fikapromenad eller hänga ute på ett soligt trädäck. Mörkt på morgon och eftermiddag och jag försöker (och lyckas nästan alltid) klämma in en löprunda under de ljusa (nåja) timmarna så jag får lite dagsljus åtminstone. 

Lite sliten är jag också som jag nästan alltid är i månadsskiftet november/december. Som att jag lyckats släpa mig genom nästan hela november men där precis i slutet är det extra tungt. Det var en intensiv jobbvecka som kröntes med lite anonym nätmobbing i vår "temperaturmätare" på jobbet - inte riktat direkt mot mig men mot min avdelning, och det sved. Jag tycker vi gör ett otroligt bra jobb under de förutsättningar vi har, alla kämpar och krigar med alla utmaningar som landar hos oss så det var väldigt tufft att få en känga. Det gjorde mig ledsen och uppgiven just i fredags. 

Energinivån var därför inte särskilt hög lördag och Joakim jobbade till sent fredag kväll och hela dagen lördag så jag tassade mest runt för mig själv. Tog ett glas vin på kvällen och feedbacken på det var brutalt uppvaknande med migrän mitt i natten. Inte alls roligt men ännu en signal om att det är smart att tagga ner, sänka kraven och bara försöka hålla sig flytande i stället för att vara fabulous hela tiden. 

Lite låg i dag alltså - men vi tog en "coronapromenad" i parken med fika och adventsljus, pratade strunt och tittade på fåglar och var bara ute. Och nu på eftermiddagen fick jag till en liten joggrunda också. Good enough. Så himla mycket good enough. 

Kebnekaise i Malmö - 75 varv i Kossabacken

Jag är lite osäker på hur det här projektet startade. Eller - jag vet att vi läste en artikel i Sydsvenskan om att våra grannar på Vandringsguiden skulle bestiga Kebnekaise i Kossabacken på Bulltofta, att de kallade det för #kebhemma och att Joakim och jag sprang förbi och tog ett varv med vandringsgänget. 

Sen var det nån som delade länken till artikeln i Runacademys ledargrupp och Sarah tyckte att det var en briljant idé och därifrån blev det lite snöbollseffekt! Elin och Isabel hakade på och Albert var nyfiken. Vi bestämde oss för att starta den 4 juli vid lunchtid och sen var det bara att vänta. Och läsa väderprognoser... 

Väderprognosen för i går var helt ärligt inte särskilt lysande, det såg ut som dagsregn ganska länge och det var väl cirka det vi fick också så vi fick packa efter väder. Elin fixade ett tält, vi träffades på Coop för att handla det sista och sen begav vi oss ut till backen. Reste tält, bytte kläder, förberedde allt runtomkring och enligt min klocka startade vi 11:44! 

Eftersom vi delade hage med korna (därav namnet Kossabacken såklart) så hade vi lite nyfikna besökare då och då under dagen..... 

Vi hade sedan innan bestämt oss för att dela upp de 75 varven vi skulle gå i 5 x 15 varv. 15 varv i taget, däremellan matpaus och en liten överraskning från nån av oss som vi turades om att dela ut. Efter första 15-blocket insåg vi också att vi behövde bli bättre på dricka och bestämde att påminna varandra om drickapaus vart femte varv. 

De första två timmarna vi höll på regnade det lite lätt emellanåt men var absolut njutbart och det gick bra att pausa för att äta. Sen gick det utför kan man säga - eller snarare, upplevelsen blev mer fjäll-autentisk för både vind och regn ökade timme för timme. Jag vet att i en av pauserna skulle jag ha i mig en RisiFrutti som jag intog hopkurad på huk med luvan uppe och i höghastighet för att den inte skulle bli utspädd! 

Vi fick sällskap på 20 varv av två Runacademy-löpare och Albert anslöt efter de första 15 varven och gjorde 60 varv och skötte sociala medier :-) Alltid bra med lite assistans där för den som har fullt upp med att räkna varv, få i sig energi och förflytta sig! Men trots regnet traskade vi på och vid varv 50 plockade vi fram den lilla vattentäta högtalaren och lite peppig musik för att hålla igång. 

Varv 60 var sista milstolpen, sista överraskningsutdelningen och nu återstod bara att göra de sista varven och planera målgången minutiöst. Vi hade hela vägen räknat varven med 75 glaskulor som vi förflyttade från en påse till en burk och så använde vi varvknappen på klockan som stöd för att veta var vi befann oss. När vi gick upp på varv 74 trodde jag faktiskt vi hade fler varv kvar men blev glatt överraskad över att det var dags att ta med bubbel och kåsor till toppen på det varvet. 

Sen var det bara sista varvet - tillsammans, Run to the Hills i högtalaren, segergest och YES! Vi klarade det! Skål i bubbel, fotosession och den sista turen ner, den sista kulan i burken. Tänk att det gick - det var kärvt, men det gick. Ca 6 timmar och 15 minuter och vi var dyngsura in på bara skinnet. Försöka sätta på sig en torr tröja när man är blöt är svårt... men jag behövde en torr tröja och min regnjacka för att överleva! Knö ner allting i väskan, riva och packa tältet, hurra och tack och hej och hem till varm dusch. Välförtjänt. 

Status i dag? Stelt. 6 timmar på fötter sliter även om vi gick uppför och sprang utför. Var ute på ett kortpass i dag för att hålla min runstreak i gång och få lite cirkulation. Det var... intressant. Så fort det gick minsta uppför eller utför kände jag precis vad jag sysslade med i går! Lätt jogg 2 km och promenad hem, lite bålaktivering och lite rörlighet så hoppas jag att allting känns betydligt mjukare i morgon! 

Ultraintervaller - min debut!

Igår var det dags för ultraintervaller. Eller Ultra Interval Challenge - eller #enmilvartredjetimme som det hette tidigare. Eftersom Pace on Earth arrangerar så är det en självklarhet att ultraintervallerna ingår i coachingprogrammet. 

Ultraintervaller i grundformen är en mil var tredje timme. Start vid midnatt natten mellan fredag och lördag och så springer man var tredje timme tills man har sprungit 8 intervaller. Ett utmärkt tillfälle att träna på att snabbvila, att få i sig mat som fungerar och att springa många kilometer på ett dygn men lite skonsammare än att asa alla 80 kilometer på raken. 

Jag har sneglat på evenemanget många gånger men tyckt att projektet var lite för stort och lite för oöverkomligt. Plus att jag inte är jättebra på att vara vaken på natten utan trivs väldigt bra med mina 8 timmars sömn sådär mellan 22 och 06. Men nu fanns det ingen återvändo eftersom schemaanarkisten försöker följa sitt träningsschema! 

Som tur var så inser även Johnny och Ellen att jag inte är så tuff än så jag hade bara tre intervaller i mitt schema vilket kändes ganska lindrigt. Tre mil, liksom - DET löser jag ju. Eller egentligen skulle jag bara ha sprungit 3 x 60 minuter men 3 mil på en dag är en mycket snyggare siffra än 27,92 km ju..... Förslaget var att springa kl. 06, 09 och 18 men eftersom Joakim jobbade 06-18 tyckte jag det var en rätt dålig idé att vara ute och springa när han äntligen kom hem så jag sprang alla tre intervaller "i sträck" kl 06, 09 och 12. 

Min plan var att äta så "vanligt" som möjligt. Så jag gick upp när Joakim gick upp, bakade bullar av degen jag förberett kvällen innan och när de var klara var det ungefär dags att springa så kläder på och ut. Jag brukar inte springa en mil före frukost men väl 7 km så jag tänkte att det nog skulle gå. Det gjorde det också, jag var mest hungrig de sista 3 km men det var aldrig något större problem. Temperaturen var behaglig men jag visste att det skulle bli varmare under dagen så jag åt min vanliga frukost och la till några salta kex och extra vätska. 

Till andra intervallen klockan 9 hade jag raggat lite sällskap och så "fuskade" jag lite och såg till att vi fick in 11 km på ca 70 minuter. Detta för att ge mig ett mentalt försprång inför sista intervallen som jag visste skulle bli i värsta middagshettan. Det var klart lättare att springa med sällskap i snacketempo och vid 8 km tittade jag nästan överraskat på klockan och tänkte att det här gick ju fort. Värmen började göra sig påmind och vi var både varma och rätt nöjda när vi var klara strax efter kl 10! 

Jaha, dags att ladda om igen. Smoothie på laktosfri yoghurt, havredryck och frysta bär stod på menyn. Plus salta kex och vätska. Joakim hade köpt en energidryck till mig som jag tänkte skulle passa bra som uppladdning innan intervall 3 men den smakade så syntetiskt så jag fick inte ens i mig halva :-) jag hade säkert nytta av koffeinet ändå! 

Klockan närmade sig 12 och jag laddade med vätskerygga och en påse "nödgodis". Väl medveten om att jag bara behövde tassa 9 km på 60 minuter gav jag mig ut på sista intervallen med en bra känsla. Jag kände mig inte särskilt sliten så allt var ok, jag var mest orolig för värmen. 

Jag började med de sträckor som jag vet är varmast för att ha känt på det lite, sen tassade jag genom skogen. Enligt schemat skulle jag köra 17 minuters löpning och 3 minuters gång vilket betydde att varje 20-minutersbit blev ganska exakt 3 km så det var helt perfekt och gjorde det mentalt lätt att dela upp. Efter första löpblockat drack jag ordentligt och planerade vidare sträcka. Under andra gåvilan plockade jag fram hörlurarna och min peppigaste spellista och sen sjöng och dansade jag mig igenom sista 3 km och gjorde mina 9 km på exakt 60 minuter. WIN. Sååååå nöjd och så tacksam för en kropp som glatt ställde upp på projektet! 

Jag skäms inte för att erkänna att jag tog vägen inom BK sen och köpte en enorm dricka och en enorm milkshake sen - eller att sötpotatispommes med ostdipp var ungefär gourmetgott. Jag tror jag behövde både sött, salt och fett just då! Mat och en dusch kändes fantastiskt och sen bäddade jag ner mig under Joakims tyngdtäcke en timme, lyssnade på podd och försökte slumra lite. Gick sådär men jag kom i alla fall ner i varv. Med facit i hand hade jag garanterat lyckats klämma en intervall kl. 15 också men det kändes väldigt bra att jag lät bli. För jag är fysiskt ganska opåverkad i dag. Ingen stelhet, inga känningar, bara en helt normalfungerande kropp. Så det blev en 20-minutersjogg i morse och så ägnade jag en halvtimme åt lite yoga och stretch efter frukost. Annars inga fler utmaningar i dag. Men så här söndag eftermiddag när det efterlängtade regnet äntligen kom är jag svårt sugen på att sticka ut en runda och få frysa lite :-D

Varför jag springer - och varför jag coachar

Varför jag springer? Det är rätt enkelt. För att det gör mig lycklig! Vilket ingen skulle ha trott för sisådär 12-15 år sedan när löpning var ungefär det värsta jag visste men nu är det alltså annorlunda. 

Jag springer för att det allt som oftast gör mig gladare och får mig att må bra. Jag springer ibland för att hitta energi, ta en paus eller bli av med stress. Men allra oftast springer jag för att jag vill och längtar till min dagliga löprunda! 

Många undrar om inte det här med runstreak (alltså att springa minst 1,6 km varje dag) blir ett tvång. Jag tycker verkligen inte det utan för mig blev det snarare en lättnad. Jag slipper ta beslut om jag ska springa i dag eller i morgon - jag behöver bara hitta bästa luckan på dagen att springa. Och helt ärligt - 20 minuter om dagen (det är mitt minstakrav, medan 1,6 km/1 mile är det internationella kravet) orkar jag alltid och hinner jag alltid. Det är nästan ingenting och löpspåret ligger ju precis utanför dörren. Som en bonus skrapar jag ihop fler kilometer per vecka än jag gjorde före nyår fast de flesta pass är kortare.

Varför jag coachar och generellt försöker prata om löpning så mycket och så positivt som möjligt? För att det bästa jag vet är när jag har fått nån till att ändra inställning. Att få någon att gå från där jag var innan där löpning var det tråkigaste och mest plågsamma man kunde tänka sig till att löpning är ett bra sätt att motionera på OCH dessutom kommer man ut. What's not to like? 

Vi hade avslutning med Runacademy i går kväll och bad bl a alla deltagare att säga ett ord om den gångna terminen. Det kom fina ord som gemenskap, glädje, utveckling, utmaning, men också "får mig att göra saker jag inte gjort annars" och "en välbehövlig paus". Vi har också fått feedback i vår facebookgrupp där löpare tackar för att vi har fått dem att gilla löpning och tycker att tisdagar är bästa dagen. Det är precis dit jag vill komma - att träningspasset är något att längta till, inte fasa för. Och varje gång jag känner att jag har lyckats "omvända" någon gör jag en inre Happy Dance :-) 

Sen har jag ju hjälp. Det är tur att jag inte ansvarar för alla våra 120 deltagare ensam utan jag har 9 ledare vid min sida. Jag gör planeringen och krattar manegen - vi levererar tillsammans och vi har gjort ett riktigt bra jobb denna termin. Från coronarädsla och funderingar om vi ens skulle kunna köra träningen under våren till att servera samtliga terminens pass med lite anpassningar och flexibilitet. Modigt, självständigt och professionellt har mina stjärnor funnits där varje vecka och sett till att alla deltagare fick ett bra träningspass. Det känns härligt att vara ledare för ett så starkt team och vi ser fram emot en hösttermin där vi ska fortsätta jobba ihop hela gänget! 

Batteriladdning. Ditt ansvar!

I veckan har jag känt att jag började få lite "slut på batteri". Lite slut på entusiasm och energi, lite för mycket bekymringar och så lite grejer på jobbet som kostade energi. Det kan irritera mig oerhört mycket när jag känner att folk inte vill hjälpa till av ren princip eller när de inte vill förstå för att de vill envisas med att ha rätt!

MEN det finns lösningar på allt och jag försöker ta ansvar för att hitta vad jag behöver. Den här veckan var det otroligt enkelt. Vi hade en bokad träff med ledargänget i Runacademy och det var precis, exakt lösningen på allting. Träff på IP, uppvärmning tillsammans, sedan 2 x 6 x 200 m med 30 sek vila. En total genomkörare, noll tankeverksamhet, bara "kliv-kliv-överlev". Sedan nerjogg, stretch och asgarv över att vi utsätter oss själva för sånt. Helt frivilligt liksom. Endorfinknarkare hela bunten ;o)

Raskt ombyte till torra tröjor och cykeltur till Surf Shack för burgare, pommes och diverse snack. Om löpning, terminen, nästa termin, dåliga vitsar, fotografering och allt annat mellan himmel och jord. Helt opretentiöst, samtliga kvar i löparkläder, och så himla välbehövligt. En riktig påfyllning av batterierna!

Fredag morgon vaknade jag med samma glada bubbliga energi. Plockade fram kalljäst deg ur kylen, stack ut och joggade 6 härliga kilometer, slängde in bullar i ugnen och mig själv i duschen. Betade av arbetsdagen inkl "lunchpaus" med PT-kund, stängde datorn i tid och stack till frisören för välbehövlig klippning och när jag kom hem såg jag till att få undan veckans fyspass. Sådärja, redo för helg!

I dag har vi varit ute. Jag betade av dagens löprunda i morse och efter Joakims sedvanliga kompisfrulle åkte vi till Fulltofta med Naturpasset och picknick i ryggsäcken. Det var extremt svårt att orientera i helt obekant område men antagligen ganska nyttigt. En kontroll gjorde vi tre försök på men lyckades aldrig hitta... Tur att kontrollerna ligger ute hela sommaren så hinner vi göra återbesök :-D Det är 40 kontroller på kartan och jag tror vi klarade typ 6 så vi fick många utflykter för de 50 spänn som kartan kostade! Det blev både balansträning på ojämnt underlag, vandringsträning och övning i tålamod och fokus för att hitta rätt. Mycket bra koncept :-)

Making good days...

Ett ämne jag ständigt återkommer till - det här med att göra sina dagar till bra dagar. Oftast händer det inte av sig själv och ibland måste vi göra en högst medveten insats för att vända en dålig dag till en bra dag!

I dag är ett bra exempel. Jag var arg i går kväll över en skitsak på jobbet. Jag var arg när jag vaknade i morse också och stack ut och sprang med ilskan kokande i bröstet och nån tår i ögonvrån. Efter frukost hade andningen ändå landat någotsånär nere i magen och jag satte mig med ett litet projekt som jag visste skulle ge positiv feedback. Men trots löpning och positiv feedback hade jag fortfarande frustration och irritation kvar. Det tog 45 minuters walk and talk med chefen i telefon (vi promenerade alltså var för sig från var sitt hemmakontor) innan jag någorlunda kände att jag hade blivit hörd och förstådd och vi hade fått till en plan för att hantera problemet.

Jag promenerade vidare medan jag deltog på en telefonkonferens och sedan passade jag på att spela in några filmsnuttar till ett lite roligare projekt. En liten inspirationsfilm jag ska göra för jobbet som litegrann är "veckans roliga grej" för mig eftersom jag inte är van att göra sånt. Så jag filmade lite ute och lite inne och satt sedan med iMovie på telefonen och klippte ihop projektet. Oklart om det kommer bli godkänt men annars har jag lärt mig något till nästa gång i alla fall!

Med känslan av att ha fått positiv feedback och att ha fått ihop ett kreativt och (för mig i alla fall) väldigt modigt projekt kunde jag avsluta arbetsdagen hyfsat på topp och det kändes riktigt bra efter den motiga starten!

Kvällen har bjudit på NMT-instruktörsjobb för min del och jag styrde upp passet så jag själv fick möjlighet att delta i lite välbehövlig basfys medan jag coachade mina deltagare. En skön lite lagom genomkörare för alla viktiga kroppsdelar - det var gött. Dags således att landa i soffan framför Sveriges yngsta mästerkock med en kopp te och en ostmacka. Tack för i dag :-)

Guldkornslöpning - och nya mål!

Vår Runacademy-grupp har fått flera små subgrupper. En är torsdagsintervaller/social run - vi träffas på torsdagkvällar och springer något lagom upplägg som en av oss tar ansvar för. En annan är s k "snigellöpning" på helger då de som vill springa i lugnt tempo springer mysjogg. Och sedan har vi Guldkornslöpning som en av våra löpare hittade på för att vi skulle springa på lite nya ställen. Vi turas om att reka eller visa upp bra rundor. Jag har missat två möjligheter men i dag hakade jag på en tur till Skäralid för löpning på Söderåsen.

Så grönt, så härligt! Fast många höjdmeter också, vi tog över 2 timmar på oss att ta oss 14 km så det var verkligen ingen snabbrunda. Fantastiskt trevligt, gött sällskap, jag är superglad för initiativet och att jag hade möjlighet att vara med! Det var länge sen jag var ute på såna natur-äventyr och det var absolut njutbart större delen av tiden. Utom när vi klättrade uppför en väldigt brant backe, den var jag inte så förtjust i...

Sedan nyår ungefär har min viktigaste träningsmålsättning varit att må bra. Men jag började känna ett behov av att ha något mer konkret att sikta på. Det är givetvis oerhört svårt just nu för vi vet väldigt lite om framtiden. Högst oklart vilka lopp som kommer bli av och när - och därmed inte så enkelt att hitta ett lopp att ha som målsättning.

Jag har länge sneglat på Pace on Earth. Ultralöpare helt in i själen. Läst blogginlägg, lyssnat på poddavsnitt och lät mig inspireras att börja på min runstreak i januari. De har också ett coachingprogram som heter "10 månader mot 10 mil" som jag givetvis har kikat på några gånger men det har inte riktigt känts rätt. Nu tror jag det kommer helt rätt i tiden. Jag har börjat ställa in mig på att jag antagligen kommer jobba främst hemifrån väldigt länge, kanske till slutet av året. En av de positiva biverkningarna med det upplägget är att det är enklare att få till löpning på dagtid. Dessutom är det ett komplett upplägg med både löpning, styrka, rörlighet m.m. så jag behöver inte tänka så mycket.

Programmet drar igång 1 juni så jag har några veckor på mig att förbereda mig mentalt. Fram till dess kör jag Runacademys vår-utmaning som kommer innehålla 4 pass i veckan så har jag lite inspiration och struktur på veckorna och de andra dagarna springer jag som vanligt för att hålla igång min runstreak. Det ska bli ganska skönt att lämna över ansvaret för planeringen och variationen till någon annan ett tag! 10 månader är lång tid - men nästa vår kommer jag vara fantastiskt stark och i ultraform på riktigt. Så får vi se vad det finns för möjligheter att springa långt - antingen organiserat eller ett löparäventyr på egen hand?

Oh no, she's back!

Har inte bloggat på länge. Jättejättelänge, faktiskt. Vad hände? Jag vet inte. Det kändes som om resten av bloggvärlden tog en paus och förflyttade sig till instagram och jag hade också tappat sugen. Men nu upplever jag ett behov av lite tid för reflektion så då tänkte jag att bloggen kan få bli mitt anteckningsblock. Så får vi se om jag kan peppa nån mer därute!

Vad har hunnit hända sen sist? Jättemycket. Joakim har slutat i Försvarsmakten och har numera ett helt vanligt jobb (eller inte, för han har fortfarande omväxlande arbetstider). Jag bankade av PB på maraton och nytt PB på 6-timmars i maj 2019 och jag är fortfarande vansinnigt stolt över det. Har dock fortfarande inte lyckats med 50 mils men det kommer fler chanser.

Vi köpte en lägenhet i somras och sålde sen den vi hade (ja det blev lite fel ordning men sånt händer), flyttade i höstas och det var ett otroligt bra beslut. Nybyggt, granne med motionsspåret, lite närmare stan och bättre kommunikationer - en vinst helt enkelt. Kanske särskilt nu....

I december var vi på träningsresa på en ny destination på La Palma och tanken var att jag skulle åkt dit som löpcoach i slutet av mars i år. Men det där viruset kom i vägen så jag har fått skjuta upp drömmen om att coacha på träningsresa - dock 100% säker på att jag vill och ska göra det, frågan är bara när!

Eftersom hösten var så rörig med flytt + stort projekt på jobbet så anmälde jag mig aldrig till alla lopp 2020 och det känns som ett lyckat beslut. Hakade däremot på en Runstreak-utmaning under januari och sen fortsatte jag fram till mitten av mars då jag var så förkyld så det kändes orimligt att fortsätta. När jag var frisk igen hade min arbetsplats beslutat att alla jobbar hemifrån tills vidare och då verkade det vettigt att börja springa varje dag igen så då gjorde jag det. En liten lunchrunda för att räta ut kroppen och pigga upp hjärnan innan återgång till arbetet funkar riktigt bra de flesta dagar.

Jag är fortfarande löpcoach, jobbar fortfarande med Nordic Military Training, älskar mat och kan inte tänka mig att sluta träna. Jag har testat på crossfit i början av året och gillade det egentligen men hade svårt för det där med att passa tider och just nu känns det varken aktuellt med crossfitkort eller gymkort faktiskt. Tills vidare hanterar jag min styrka och prehab med Runacademys träningsbank så får vi se om jag känner behov av något mera.

Just nu känns det prio att hitta rätt väg i det här "new normal" som verkar bli flest dagar på hemmakontoret och enstaka dagar på kontoret. Mycket online, färre fysiska möten, men också mer flexibilitet med arbetstider och paus mitt på dagen. Fnular mycket på change management och mental träning just nu, snappar upp och använder det jag hittar som känns bra och kommer dela med mig.

Ja, cirka så är status här! Du då?