Årskrönika 2012 - det kan hända mycket mellan midsommar och jul!

Sista dagen på 2012 och dags att skriva en sammanfattning av året som gått. Ett år som bjöd på en himla massa överraskningar och spännande upplevelser, en rejäl skjuts inom personlig utveckling och ganska mycket träning.

Kort sammanfattning av årets träning: Jag har sprungit 98 mil i år. Jag har spenderat ungefär 475 träningstimmar, varav 115 timmar är löpning, 96 timmar är NMT (plus lite fighter fitness i början av året) och knappa 69 timmar är styrketräning. Knappa 10 träningstimmar i veckan alltså, helt okej statistik!

Januari var en månad då jag sprang över 9 mil och fick nya tuffa styrketräningspass av coachen. Jackie, t ex. Jag laddade för NMT-provapåpass, jag var på utbildning i Stockholm och roddade med logistiken i att ha bra mellanmål i hotellkylen och att peta in träningspass lite här och var.

I februari inledde jag min intensiva kärleksrelation med NMT. Första provpasset den 4 februari i 15 graders kyla och jag var såld. Blixtförälskad. Klarade av ytterligare en utbildningsmodul i Stockholm och flera träningspass av olika slag. Sen gick jag på NMT-provapåpass en gång till bara för att kolla om det fortfarande var kul. Den här gången i plusgrader och sinnessjukt mycket lera. Fast jag var lika toklycklig ändå. Jag hade med mig J som höll på att avlida och han proklamerade ganska tydligt att det där fick jag minsann ha för mig själv. Vilket senare skulle få ödesdigra konsekvenser ;-) Februari avslutades med det första "riktiga" NMT-passet en regnig måndag på Bulltofta.

Sen blev det mars. Sista utbildningsmodulen i Stockholm och kändisspaning innan Melodifestivalen. Cirkelfys, mera crossfitinspirerade träningspass, vårkänslor. Jag blev allt mer fascinerad av att utmana mina egna (mentala) begränsningar både i gymmet, på NMT och i löpspåret. Hann också med en snabbresa till Oslo och lite skidåkning på Holmenkollen.

April var rätt händelserik. Jag började springa med Joakim, jag var på Blogger Boot Camp, jag gjorde ett eget träningsläger av påskledigheten med dubbla träningspass så det stod härliga till. J och jag var i Stockholm och sprang Spring Cross (lerigt!), jag fyllde år - och så ramlade jag av en häst och skaffade mig en spricka i revbenet vilket spolierade min halvmarapremiär. Surt! Tröstköpte fivefingers under min påtvingade vila.

I maj var det rehab som gällde. Kunde inte springa, inte NMT'a, inte gymma. Jag gick och gick i mina fivefingers. Och tjurade och käkade smärtstillande. Men med naprapatens godkännande började jag styrketräna försiktigt ungefär två veckor efter djupdykningen från hästryggen. Nån vecka senare kunde jag börja springa korta sträckor och vågade mig tillbaka till NMT - och vilken lycka! Jag gjorde comeback på hästryggen och hakade på Veckoutmaningen. Servade J när han maratondebuterade i Köpenhamn och var på teambuilding med jobbet.

Juni, snart halvvägs. Mycket NMT, 3-4 pass vissa veckor. Inte så mycket löpning eftersom det blev NMT i stället. Inte var jag på gymmet heller, men jag hade rätt kul! Stenåldersträningsdag med Jonas Colting i Borås var en inspirerande upplevelse. Jag spontansprang Salomon Trail Tour i Kristianstad och bara njöt - och så var J och jag på semester i Österrike där jag blev MTB-frälst. Många träningstimmar i juni månad och ganska varierad träning!

Juli inleddes med känningar av löparknä som orsakades dels av alldeles för lite styrketräning och dels av att jag inte längre behöver pronationsskor utan neutrala skor. Det var premiärträning på hinderbanan i Revinge. Jag var på tjänsteresa i Tyskland, kom hem och mötte upp Joakim för en kvällsjogg där vi planerade ett eget träningspass NMT-style som vi körde med några kompisar dagen efter. Vi sprang på Skåneleden i Skrylle, vi körde egna pass på hinderbanan i Revinge på vackra sommarkvällar och vi sprang långpass och snackade skit. I juli fick jag ihop 133 km löpning, jagade alla NMT-pass som erbjöds och så körde vi egna pass också.

Semester i augusti. Först en träningshelg hos Spartan i Motala som gav mersmak.Coachen gjorde slut med mig och lämnade över min träning till PT-Malou. Sen var jag hemma en vecka och avslutade med halvmaradebut i stekande sommarvärme. Klarade mig inte under 1:50 men tyckte det var godkänt ändå - och våra NMT-kompisar var världens bästa hejaklack! Sen packade J och jag bilen och styrde mot Sälen för löparläger med Running Sweden där jag spenderade samtliga kvällar i soffan chattandes med Joakim. Oh well.... Vi kom hem från Sälen och jag drabbades av insikten att jag nog faktiskt hade blivit kär i min löparkompis. Det var omtumlande, traumatiskt och tog ett tag att landa men augusti slutade med att jag lämnade J, min man.

September var givetvis inte heller särskilt lugn. Mera NMT förstås. Nya träningspass från PT-Malou. En finfin löparhelg i Halmstad tillsammans med Suzan och en massa andra bloggare. Nytt personbästa på milen på I Form-loppet, en tjänsteresa, två hinderbanepass med Femkamps-Daniel och så outade jag lite mer offentligt att jag hade lämnat J och flyttat in hos Joakim.

I oktober fokuserade jag på att fylla på energiförråden. Det blev inte så jättemycket löpning, bara precis så att det räckte för att klara av Yddingeloppet på nytt personbästa - Joakim rehabiliterade löparknä och det var fullt ös konstant. Jag var i Stockholm en kortvecka, gick en Spartan-utbildning, sprang Hässelbyloppet och umgicks med kompisar. Vi tittade på lägenheter, lagade mat, gick på matmässa och försökte landa i nån slags vardag - och köpte en bostadsrätt.

November inledde jag med två veckors vila från löpning. Jag styrketränade, NMT'ade, var på fyratimmarsmarsch i Skrylle med NMT-gänget, och så inleddes Holiday Running Streak den 22 november. Annars blev november lite av en "transportsträcka" mot december och stundande flytt, det hände faktiskt inte så himla mycket.

December har gått vansinnigt fort med datumet 20 december lysande i den mentala kalendern. Jag har sprungit varje dag, gått på NMT, jubelsprungit i nysnö, roddat ett eget NMT-pass en dag då allting gick fel och det inte kom nån instruktör, fått två nya underbara styrkepass av PT-Malou som verkligen utmanar mig, firat jul två gånger och så har vi flyttat in i bostadsrätten.

Det behöver inte hända lika mycket mellan jul och midsommar som mellan midsommar och jul. Jag har inte hunnit spåna på målsättningar för 2013 än men några bra grejer ska jag nog hitta på.

Gott Nytt År!

In a happy place

I förmiddags efter överstökad frukost och snabbstädning av stuga var det dags att lämna in bagaget, hämta ut två mountainbikes och ett lunchpaket och dra ut på äventyr. Och när vi rullade iväg på skogsvägen var jag löjligt lycklig. Insikten att jag verkligen mår bra när jag håller på med sådana äventyr ute i naturen kom som ett brev på posten. Att vara på MTB-utflykt är ett av mina ”happy places” som jag spar i minnet. En härlig bild att plocka fram när livet tar emot eller när man behöver en positiv upplevelse att koncentrera sig på. Det finns flera, jag har nog en hel samling sådana att ta till när de behövs!

Med en bra vägbeskrivning och ett gäng skyltar var det enkelt att ta sig 35 km på cykel och vi var framme redan vid två. Då hade vi dessutom tagit lunchrast vid Laxsjön och botaniserat i lunchväskan. Tonfisksallad. Hm. Fast det mättade helt okej och med en delicatoboll på det (den låg också i lunchväskan) klarade man sig ändå ett tag! Det var riktigt vackert längs vägen så vi hade en rätt njutbar cykeltur i dag.

Vi checkade in på herrgården, fick ett fint rum, och tog den där duschen vi skippade i morse eftersom det var dusch i en klassisk campingbyggnad, 5 kr för 3 minuter. Och sen har J badat medan jag satt i solen på bryggan och läste – efter det tog vi en promenad till udden ”Världens Ände” och tittade på alla fina hinder man håller på att bygga upp inför SM i fälttävlan. Det är rejäla grejer vill jag bara säga.... Och nu är det strax dags för middag och ett glas bubbel.

Tjohoo, en svensk i Touren!

Alltså ja. Jag är helt mållös. En svensk som markerar sig i Tour de France - och som vanligt visste jag inte ens att det skulle vara nån svensk med, det är ju inte som att svensk media har vansinnigt mycket fokus på cykelfesten i juli....

Men ja. Fredrik Kessiakoff - mannen som drog iväg över ett antal bergstoppar och numera kan klä sig i prickig tröja. Gammal MTB-kille som blev landsvägscyklist och hej hoppsan har halkat in hos Astana, vann Österrike-touren förra året och nu ger järnet i Le Tour. Grymt. I synnerhet var jag väldigt imponerad av hans teknik i nerförsbackarna.

Hela det här med att cykla i bergen har fått en helt ny dimension efter att jag har testat på det själv får jag erkänna. Uppåt har man ju alltid fattat att det är jobbigt men jag är så himla imponerad över tempot de vågar hålla i nerförsbackarna. Jag har för övrigt fortfarande tre avdomnade fingrar efter kramande av handbromsen i Alperna!

Förutom Touren (där vi egentligen höll tummarna för en dansk i prickigt men det går lika bra med en svensk, så knussliga är vi inte!) har vi tvättat lakan, jag har bäddat rent och J har varit ute och plockat litervis med körsbär. Annars har det mest handlat om att ladda batterierna och njuta av vädret. Och så har jag ätit, ätit och ätit. Det är inte klokt vad jag blir hungrig av att springa långpass, kapaciteten är enorm efter två timmars löpning.....

Nä. Nu orkar jag inte med mer semester!

Alltså det här med aktiv semester kan faktiskt bli lite överdrivet. I dag - söndag!!! - satte vi klockan på ringning klockan sju. För att kunna äta frukost halv åtta när den öppnar - så att vi kunde ge oss ut och cykla på förmiddagen och hinna med en utflykt på eftermiddagen. När kyrkklockorna ringde klockan nio hade vi redan suttit på cyklarna i en kvart! Helt galet ju.....

Vi hade i går kväll kollat in en cykelrunda som innebär ungefär 12 km (och 300 höjdmeter upp) till kabinbanan Gerlosstein som la till ytterligare 700 höjdmeter, sedan stigning i ungefär 4 km och 200 höjdmeter innan det var nerfart resterande ca 18 km. Totalt 35 km alltså och det verkade hyfsat överkomligt. Men det blev faktiskt en rätt jobbig resa.

Som vanligt var det trassel med skyltningen och det kan inte bara vara oss det är fel på. Vi har en finfin beskrivning med oss som berättar att vi ska följa cykelväg 20 hela vägen. Fast det finns aldrig några skyltar där det står cykelväg 20 utan ibland står det bara en riktning, ibland står det nummer på vandringsvägar och ibland är det bara skyltat åt motsatt håll och så ska man räkna ut att man ska fortsätta rakt fram eftersom det inte stod något annat. Att sammanhålla skyltningen med kartorna funkar ibland, och ibland blir det tokfel. Men vi kom ungefär dit vi skulle i dag och vi kom ungefär rätt väg hem också!

Första biten var fin cykelväg längs floden innan stigningarna tog vid. Det gick uppåt, uppåt och uppåt. Inte så att det planade ut litegrann utan serpentinvägen slingrade sig uppför berget, sväng, uppåt, sväng, uppåt. Sååååå mycket mjölksyra. Det fanns knappt tid eller ork att titta på utsikten utan det var bara att bita ihop och trampa, trampa, trampa. Slitigt!

Sen kom vi (efter en halv evighet) fram till kabinliften och här skulle vi bära cyklarna två våningar upp i trappa. Och så säger killen i luckan att visst, vi kan åka upp, men vi får inte cykla däruppe så han vet ingenting men han vill gärna ta med oss och cyklarna upp. Lite märkligt att turistbyrån lämnar ut en beskrivning på en cykelrunda där man ska ta just den här liften upp och cykla vidare däruppe kanske? Hursomhelst, vi ser inga skyltar om att cykling är förbjudet så vi cyklar på. I beskrivningen står det att en bit är "utmanande singletrail" och ehm... det stämde. Faktiskt så utmanande att det inte gick att cykla (i alla fall inte med våra kunskaper) utan vi ledde, släpade och bar cyklarna i ungefär 2 km. Det tog en evighet, det var skitjobbigt och allmänt jävligt.

När vi var klara med cykelsläpandet kom vi fram till en grusväg där det gick uppåt en bit innan det var dags för nedfart. Sen gick det neråt, neråt och neråt på varierande underlag! Stig i kohage, grusväg, asfaltväg, skogsstig, omöjlig skogsstig (mera leda cykel) etc etc. Det var väldigt vackert på sina ställen men frustrationen över bristande skyltning blir rätt påtaglig när man vet att man är på väg ner i en dal och man absolut INTE vill komma ner på fel sida av berget så att man blir tvungen att ta sig tillbaka över..... Turligt nog hamnade vi rätt men inte utan några panikstopp för att läsa skyltar och lite diskussioner om vilken karta som hade mest rätt.

Hursomhelst var vi rätt nöjda med våra 38 km på 4 timmar och tyckte att vi hade cyklat MTB så att det räckte för veckan. Vi har fått ihop ungefär 10 mil på tre cykeldagar vilket borde vara väl godkänt för två rookies!

En snabb dusch senare gav vi oss av mot Schwaz och silvergruvan. Här laddade vi med varsin "Radler" (lika delar öl och citronläsk, faktiskt ganska gott och läskande), Palatschinken och Topfenstrudel innan vi blev iklädda snygga silverfärgade regnkappor och skyddshjälmar för att åka ner i gruvan. Ner och upp fick man åka med ett litet tåg genom en smal smal tunnel! Sen var det lite visning i gruvan och fina filmer som berättade om gruvans historia. Vi var i Falu Gruva förra sommaren och det var ganska mycket roligare, tack vare guiden. Dagens guide var inte särskilt pratsam utan sa mest att nu går vi här och så tryckte han på knappen som drog igång film eller föreläsning på just den platsen. T o m när vi stod i 10 minuter och väntade på det lilla tåget tillbaka så drog han sig bara undan i stället för att dra några lustiga anekdoter. Men det var intressant att se gruvan, absolut värt det om man befinner sig i området tycker jag!

Efter den visningen åkte vi retur till hotellet - jag envisas med att slappa (och blogga) och J skulle prompt ut och springa vilket jag tokvägrade eftersom min kropp tydligt meddelar att vi har rört på oss så det räcker dessa dagar. Resdag = vilodag i morgon och det blir nog rätt bra tror jag!

Semesterbildbomb, del 3 - snö på midsommar!

Hintertux-glaciären - med helårsskidåkning!

Svårfotograferat under glaciären, men "taket" är ungefär 8 m upp.

Mera istappar

Vår bästa cykelkompis Camelbak, kapacitet 3 l vatten plus en del annat!

Mera Toblerone-reklam-utsikt :-)

På väg upp i dimman. Radiotornet som syns i vänster sida är cykelturens högsta punkt, Wanglalm.

Texten på tröjan passar bra på dagens cykelrunda!

Här ska vi snart sicksacka oss neråt...

...genom en liten fjällbäck t ex....

..till vacker gammal träbro, snart hemma! Floden rinner typ 15 m under bron...

Semesterdag 4 - face your fears!

Ojoj vad vi har hunnit med mycket i dag - och vilken fobiskola det blev!

Väderleksrapporten utlovade heldagsregn. Det såg lite småskumt ut i morse så vi packade en massa överdragskläder i ryggan och tog bilen upp till Hintertux. Där finns det en glaciär med skidåkning året om och så finns det ett s k ispalats där man alltså klättrar ner under glaciären och tittar på isformationer. Jag hade väl inte riktigt satt mig in i vad den här lilla utflykten skulle innebära innan.... 

Det började relativt oskyldigt med en sån här helt vanlig kabinbana. Det är lite halvläskigt att titta ner men annars okej. Sen en till kabinbana, även den helt hanterbar. Den tredje däremot var en lite äldre variant som gick både uppåt och neråt och följde berget....huuu! Sen fick vi promenera ungefär 10 minuter i snön för att ta oss till sista liften, en stolslift. Alltså jag är helt okej med stolsliftar när jag har skidor på mig men helt lätt var det inte utan skidor, varken att kliva på eller av. Det blir lite "hit the ground running" vid avstigningen! Och så gillar jag inte att hänga där mellan himmel och jord riktigt, det blir lite mer påtagligt i stolsliften än i kabinbanan....

Väl uppe hade vi 40 min på oss innan vår guidade tur i ispalatsen skulle börja. Så vi hittade en härlig solterrass och skalade av oss några av alla lager kläder vi hade klätt på oss i kabinbanorna uppåt och njöt av utsikt och fint väder. Så länge solen sken gick det alldeles utmärkt att sitta där i kortärmat! Sen blev det dags att dra sig ner mot samlingspunkten, dra på sig ett "trendriktigt plagg" dvs en snygg skyddshjälm, och traska ner till nedgången under glaciären.

Ja, alltså. Gå in i ett trångt utrymme under jorden, klättra upp och ner på ishala stegar och hasa sig fram på isen med ett fast tag i ett blött isigt rep. Vi var 35 meter under glaciären, dvs vi hade 35 m is över våra huvuden. Vemsomhelst kan ju få klaustrofobi av den upplevelsen! MEN turligt nog var det så vackert därnere i alla roliga utrymmen med istappar och is-stalaktiter att jag glömde bort att det var läskigt :-)

När vi kom upp igen var det fortfarande helt okej väder. Och jag var hungrig. Så vi tog oss ned några snäpp (åka neråt i en stolslift = hemskt!) och tog en snabblunch innan vi fortsatte neråt. Och skalade av oss några lager kläder på vägen ;-)


Efter bilfärden till hotellet insåg vi att det där heldagsregnet tydligen fortfarande uteblev, och att våra två mountainbikes stod fint parkerade utanför hotelldörren. Okej, snabba beslut - vi bytte om till cykelkläder, kladdade på ett nytt lager solkräm, packade om J's Camelbak (världens bästa köp alla kategorier!) och drog. Mot kabinbanan och samma cykelrunda som vi hade tänkt ta igår, fast rätt den här gången. När vi köpte biljetterna fick vi varsin läsk och en packe cykeltursbeskrivningar, trevligt!

Sen var det ju dags att cykla samma sträcka upp som igår. Men vilken skillnad - nu fick jag lite flyt i växlarna och jag cyklade hela vägen upp utan att kliva av. Några andningspauser blev det men jag lyckades cykla hela vägen. Häftig utveckling :-) På toppen belönade vi oss med varsin stor Eiskaffee innan vi fortsatte - åt rätt håll den här gången. En kort nedfart (även här satt jag på cykeln hela vägen i stället för att gå av och leda) och sen stigningar igen. Det var väl två ställen som jag gav upp men det gjorde J också några meter längre upp så jag kände mig inte alls lika kass som igår.

Vi var som högst uppe på Wanglalm, 2128 m ö h, och där cyklade vi i princip inne i molnen som hade börjat tätna. Sen gick det neråt, neråt och neråt och även här märkte jag att jag var betydligt tuffare än igår. Roligt! Dessutom cyklade vi genom lite bäckar och annat längs vägen och en av dem var jag tvungen att cykla igenom tre gånger. Officiellt för att J skulle få bra bilder men inofficiellt för att det var barnsligt kul helt enkelt!

Efter en längre sträcka där vi hade hyfsat koll på vägen blev det lite jobbigt med skyltningen igen men vi hittade hyfsat bra. Några kilometer var vi tvungna att cykla ute på en huvudväg och det var också lite fobiskola. Inga vägrenar, många läskiga tunnlar, nerförsbacke och småregn. Urk! Men det gick faktiskt ganska bra och så lyckades jag se skylten till cykelleden och bromsa in oss i rätt tid. Här blev det lite småkul igen för det gick uppåt en bra bit, sen singletrail i skogen (ytterligare en first-timer!) innan det blev bredare väg igen.Till slut hamnade vi på en slinga som J sprang igår och som egentligen var en vandringsslinga men som han tyckte gick jättebra att cykla. Jotack - det var samma snäva svängar och branta lutningar som vi hade roat oss med tidigare, det var bara det att där vi tidigare hade en bil-bred grusväg hade vi nu bara smala skogsstigar. Det blev många plötsliga stopp och många svärord där ett tag men det gick ju det med! Fast vissa bitar sprang jag med cykeln för att det var enklare. Och så gick det dessutom snabbare på det viset.

Knappa 30 km hanterade vi på 3 timmars effektiv cykling, grymt bra! Sen blev vi lite sena till hotellmidagen men det var inga större problem. Duschen var välbehövlig och vi hann faktiskt handla en flaska after-sun också som börjar bli allt mer nödvändig. Heldagsregnet skjuts upp till kvällen varje dag och så får vi en eller flera brutalskurar, sen är det klart.

Vilken midsommarafton alltså: Sol, snö, glaciärvandring och MTB. Och en flaska bubbel till middagen :-)