Kebnekaise i Malmö - 75 varv i Kossabacken

Jag är lite osäker på hur det här projektet startade. Eller - jag vet att vi läste en artikel i Sydsvenskan om att våra grannar på Vandringsguiden skulle bestiga Kebnekaise i Kossabacken på Bulltofta, att de kallade det för #kebhemma och att Joakim och jag sprang förbi och tog ett varv med vandringsgänget. 

Sen var det nån som delade länken till artikeln i Runacademys ledargrupp och Sarah tyckte att det var en briljant idé och därifrån blev det lite snöbollseffekt! Elin och Isabel hakade på och Albert var nyfiken. Vi bestämde oss för att starta den 4 juli vid lunchtid och sen var det bara att vänta. Och läsa väderprognoser... 

Väderprognosen för i går var helt ärligt inte särskilt lysande, det såg ut som dagsregn ganska länge och det var väl cirka det vi fick också så vi fick packa efter väder. Elin fixade ett tält, vi träffades på Coop för att handla det sista och sen begav vi oss ut till backen. Reste tält, bytte kläder, förberedde allt runtomkring och enligt min klocka startade vi 11:44! 

Eftersom vi delade hage med korna (därav namnet Kossabacken såklart) så hade vi lite nyfikna besökare då och då under dagen..... 

Vi hade sedan innan bestämt oss för att dela upp de 75 varven vi skulle gå i 5 x 15 varv. 15 varv i taget, däremellan matpaus och en liten överraskning från nån av oss som vi turades om att dela ut. Efter första 15-blocket insåg vi också att vi behövde bli bättre på dricka och bestämde att påminna varandra om drickapaus vart femte varv. 

De första två timmarna vi höll på regnade det lite lätt emellanåt men var absolut njutbart och det gick bra att pausa för att äta. Sen gick det utför kan man säga - eller snarare, upplevelsen blev mer fjäll-autentisk för både vind och regn ökade timme för timme. Jag vet att i en av pauserna skulle jag ha i mig en RisiFrutti som jag intog hopkurad på huk med luvan uppe och i höghastighet för att den inte skulle bli utspädd! 

Vi fick sällskap på 20 varv av två Runacademy-löpare och Albert anslöt efter de första 15 varven och gjorde 60 varv och skötte sociala medier :-) Alltid bra med lite assistans där för den som har fullt upp med att räkna varv, få i sig energi och förflytta sig! Men trots regnet traskade vi på och vid varv 50 plockade vi fram den lilla vattentäta högtalaren och lite peppig musik för att hålla igång. 

Varv 60 var sista milstolpen, sista överraskningsutdelningen och nu återstod bara att göra de sista varven och planera målgången minutiöst. Vi hade hela vägen räknat varven med 75 glaskulor som vi förflyttade från en påse till en burk och så använde vi varvknappen på klockan som stöd för att veta var vi befann oss. När vi gick upp på varv 74 trodde jag faktiskt vi hade fler varv kvar men blev glatt överraskad över att det var dags att ta med bubbel och kåsor till toppen på det varvet. 

Sen var det bara sista varvet - tillsammans, Run to the Hills i högtalaren, segergest och YES! Vi klarade det! Skål i bubbel, fotosession och den sista turen ner, den sista kulan i burken. Tänk att det gick - det var kärvt, men det gick. Ca 6 timmar och 15 minuter och vi var dyngsura in på bara skinnet. Försöka sätta på sig en torr tröja när man är blöt är svårt... men jag behövde en torr tröja och min regnjacka för att överleva! Knö ner allting i väskan, riva och packa tältet, hurra och tack och hej och hem till varm dusch. Välförtjänt. 

Status i dag? Stelt. 6 timmar på fötter sliter även om vi gick uppför och sprang utför. Var ute på ett kortpass i dag för att hålla min runstreak i gång och få lite cirkulation. Det var... intressant. Så fort det gick minsta uppför eller utför kände jag precis vad jag sysslade med i går! Lätt jogg 2 km och promenad hem, lite bålaktivering och lite rörlighet så hoppas jag att allting känns betydligt mjukare i morgon! 

Varför jag springer - och varför jag coachar

Varför jag springer? Det är rätt enkelt. För att det gör mig lycklig! Vilket ingen skulle ha trott för sisådär 12-15 år sedan när löpning var ungefär det värsta jag visste men nu är det alltså annorlunda. 

Jag springer för att det allt som oftast gör mig gladare och får mig att må bra. Jag springer ibland för att hitta energi, ta en paus eller bli av med stress. Men allra oftast springer jag för att jag vill och längtar till min dagliga löprunda! 

Många undrar om inte det här med runstreak (alltså att springa minst 1,6 km varje dag) blir ett tvång. Jag tycker verkligen inte det utan för mig blev det snarare en lättnad. Jag slipper ta beslut om jag ska springa i dag eller i morgon - jag behöver bara hitta bästa luckan på dagen att springa. Och helt ärligt - 20 minuter om dagen (det är mitt minstakrav, medan 1,6 km/1 mile är det internationella kravet) orkar jag alltid och hinner jag alltid. Det är nästan ingenting och löpspåret ligger ju precis utanför dörren. Som en bonus skrapar jag ihop fler kilometer per vecka än jag gjorde före nyår fast de flesta pass är kortare.

Varför jag coachar och generellt försöker prata om löpning så mycket och så positivt som möjligt? För att det bästa jag vet är när jag har fått nån till att ändra inställning. Att få någon att gå från där jag var innan där löpning var det tråkigaste och mest plågsamma man kunde tänka sig till att löpning är ett bra sätt att motionera på OCH dessutom kommer man ut. What's not to like? 

Vi hade avslutning med Runacademy i går kväll och bad bl a alla deltagare att säga ett ord om den gångna terminen. Det kom fina ord som gemenskap, glädje, utveckling, utmaning, men också "får mig att göra saker jag inte gjort annars" och "en välbehövlig paus". Vi har också fått feedback i vår facebookgrupp där löpare tackar för att vi har fått dem att gilla löpning och tycker att tisdagar är bästa dagen. Det är precis dit jag vill komma - att träningspasset är något att längta till, inte fasa för. Och varje gång jag känner att jag har lyckats "omvända" någon gör jag en inre Happy Dance :-) 

Sen har jag ju hjälp. Det är tur att jag inte ansvarar för alla våra 120 deltagare ensam utan jag har 9 ledare vid min sida. Jag gör planeringen och krattar manegen - vi levererar tillsammans och vi har gjort ett riktigt bra jobb denna termin. Från coronarädsla och funderingar om vi ens skulle kunna köra träningen under våren till att servera samtliga terminens pass med lite anpassningar och flexibilitet. Modigt, självständigt och professionellt har mina stjärnor funnits där varje vecka och sett till att alla deltagare fick ett bra träningspass. Det känns härligt att vara ledare för ett så starkt team och vi ser fram emot en hösttermin där vi ska fortsätta jobba ihop hela gänget! 

Batteriladdning. Ditt ansvar!

I veckan har jag känt att jag började få lite "slut på batteri". Lite slut på entusiasm och energi, lite för mycket bekymringar och så lite grejer på jobbet som kostade energi. Det kan irritera mig oerhört mycket när jag känner att folk inte vill hjälpa till av ren princip eller när de inte vill förstå för att de vill envisas med att ha rätt!

MEN det finns lösningar på allt och jag försöker ta ansvar för att hitta vad jag behöver. Den här veckan var det otroligt enkelt. Vi hade en bokad träff med ledargänget i Runacademy och det var precis, exakt lösningen på allting. Träff på IP, uppvärmning tillsammans, sedan 2 x 6 x 200 m med 30 sek vila. En total genomkörare, noll tankeverksamhet, bara "kliv-kliv-överlev". Sedan nerjogg, stretch och asgarv över att vi utsätter oss själva för sånt. Helt frivilligt liksom. Endorfinknarkare hela bunten ;o)

Raskt ombyte till torra tröjor och cykeltur till Surf Shack för burgare, pommes och diverse snack. Om löpning, terminen, nästa termin, dåliga vitsar, fotografering och allt annat mellan himmel och jord. Helt opretentiöst, samtliga kvar i löparkläder, och så himla välbehövligt. En riktig påfyllning av batterierna!

Fredag morgon vaknade jag med samma glada bubbliga energi. Plockade fram kalljäst deg ur kylen, stack ut och joggade 6 härliga kilometer, slängde in bullar i ugnen och mig själv i duschen. Betade av arbetsdagen inkl "lunchpaus" med PT-kund, stängde datorn i tid och stack till frisören för välbehövlig klippning och när jag kom hem såg jag till att få undan veckans fyspass. Sådärja, redo för helg!

I dag har vi varit ute. Jag betade av dagens löprunda i morse och efter Joakims sedvanliga kompisfrulle åkte vi till Fulltofta med Naturpasset och picknick i ryggsäcken. Det var extremt svårt att orientera i helt obekant område men antagligen ganska nyttigt. En kontroll gjorde vi tre försök på men lyckades aldrig hitta... Tur att kontrollerna ligger ute hela sommaren så hinner vi göra återbesök :-D Det är 40 kontroller på kartan och jag tror vi klarade typ 6 så vi fick många utflykter för de 50 spänn som kartan kostade! Det blev både balansträning på ojämnt underlag, vandringsträning och övning i tålamod och fokus för att hitta rätt. Mycket bra koncept :-)

Guldkornslöpning - och nya mål!

Vår Runacademy-grupp har fått flera små subgrupper. En är torsdagsintervaller/social run - vi träffas på torsdagkvällar och springer något lagom upplägg som en av oss tar ansvar för. En annan är s k "snigellöpning" på helger då de som vill springa i lugnt tempo springer mysjogg. Och sedan har vi Guldkornslöpning som en av våra löpare hittade på för att vi skulle springa på lite nya ställen. Vi turas om att reka eller visa upp bra rundor. Jag har missat två möjligheter men i dag hakade jag på en tur till Skäralid för löpning på Söderåsen.

Så grönt, så härligt! Fast många höjdmeter också, vi tog över 2 timmar på oss att ta oss 14 km så det var verkligen ingen snabbrunda. Fantastiskt trevligt, gött sällskap, jag är superglad för initiativet och att jag hade möjlighet att vara med! Det var länge sen jag var ute på såna natur-äventyr och det var absolut njutbart större delen av tiden. Utom när vi klättrade uppför en väldigt brant backe, den var jag inte så förtjust i...

Sedan nyår ungefär har min viktigaste träningsmålsättning varit att må bra. Men jag började känna ett behov av att ha något mer konkret att sikta på. Det är givetvis oerhört svårt just nu för vi vet väldigt lite om framtiden. Högst oklart vilka lopp som kommer bli av och när - och därmed inte så enkelt att hitta ett lopp att ha som målsättning.

Jag har länge sneglat på Pace on Earth. Ultralöpare helt in i själen. Läst blogginlägg, lyssnat på poddavsnitt och lät mig inspireras att börja på min runstreak i januari. De har också ett coachingprogram som heter "10 månader mot 10 mil" som jag givetvis har kikat på några gånger men det har inte riktigt känts rätt. Nu tror jag det kommer helt rätt i tiden. Jag har börjat ställa in mig på att jag antagligen kommer jobba främst hemifrån väldigt länge, kanske till slutet av året. En av de positiva biverkningarna med det upplägget är att det är enklare att få till löpning på dagtid. Dessutom är det ett komplett upplägg med både löpning, styrka, rörlighet m.m. så jag behöver inte tänka så mycket.

Programmet drar igång 1 juni så jag har några veckor på mig att förbereda mig mentalt. Fram till dess kör jag Runacademys vår-utmaning som kommer innehålla 4 pass i veckan så har jag lite inspiration och struktur på veckorna och de andra dagarna springer jag som vanligt för att hålla igång min runstreak. Det ska bli ganska skönt att lämna över ansvaret för planeringen och variationen till någon annan ett tag! 10 månader är lång tid - men nästa vår kommer jag vara fantastiskt stark och i ultraform på riktigt. Så får vi se vad det finns för möjligheter att springa långt - antingen organiserat eller ett löparäventyr på egen hand?

Oh no, she's back!

Har inte bloggat på länge. Jättejättelänge, faktiskt. Vad hände? Jag vet inte. Det kändes som om resten av bloggvärlden tog en paus och förflyttade sig till instagram och jag hade också tappat sugen. Men nu upplever jag ett behov av lite tid för reflektion så då tänkte jag att bloggen kan få bli mitt anteckningsblock. Så får vi se om jag kan peppa nån mer därute!

Vad har hunnit hända sen sist? Jättemycket. Joakim har slutat i Försvarsmakten och har numera ett helt vanligt jobb (eller inte, för han har fortfarande omväxlande arbetstider). Jag bankade av PB på maraton och nytt PB på 6-timmars i maj 2019 och jag är fortfarande vansinnigt stolt över det. Har dock fortfarande inte lyckats med 50 mils men det kommer fler chanser.

Vi köpte en lägenhet i somras och sålde sen den vi hade (ja det blev lite fel ordning men sånt händer), flyttade i höstas och det var ett otroligt bra beslut. Nybyggt, granne med motionsspåret, lite närmare stan och bättre kommunikationer - en vinst helt enkelt. Kanske särskilt nu....

I december var vi på träningsresa på en ny destination på La Palma och tanken var att jag skulle åkt dit som löpcoach i slutet av mars i år. Men det där viruset kom i vägen så jag har fått skjuta upp drömmen om att coacha på träningsresa - dock 100% säker på att jag vill och ska göra det, frågan är bara när!

Eftersom hösten var så rörig med flytt + stort projekt på jobbet så anmälde jag mig aldrig till alla lopp 2020 och det känns som ett lyckat beslut. Hakade däremot på en Runstreak-utmaning under januari och sen fortsatte jag fram till mitten av mars då jag var så förkyld så det kändes orimligt att fortsätta. När jag var frisk igen hade min arbetsplats beslutat att alla jobbar hemifrån tills vidare och då verkade det vettigt att börja springa varje dag igen så då gjorde jag det. En liten lunchrunda för att räta ut kroppen och pigga upp hjärnan innan återgång till arbetet funkar riktigt bra de flesta dagar.

Jag är fortfarande löpcoach, jobbar fortfarande med Nordic Military Training, älskar mat och kan inte tänka mig att sluta träna. Jag har testat på crossfit i början av året och gillade det egentligen men hade svårt för det där med att passa tider och just nu känns det varken aktuellt med crossfitkort eller gymkort faktiskt. Tills vidare hanterar jag min styrka och prehab med Runacademys träningsbank så får vi se om jag känner behov av något mera.

Just nu känns det prio att hitta rätt väg i det här "new normal" som verkar bli flest dagar på hemmakontoret och enstaka dagar på kontoret. Mycket online, färre fysiska möten, men också mer flexibilitet med arbetstider och paus mitt på dagen. Fnular mycket på change management och mental träning just nu, snappar upp och använder det jag hittar som känns bra och kommer dela med mig.

Ja, cirka så är status här! Du då?

Godmorgon 2019 - bokslut 2018!

Då är det nyårsmorgon och i vanlig ordning vaknade jag tidigt - dels för att jag alltid sover sämre när jag har druckit alkohol och dels för att det blåser ungefär halv storm ute. Så jag tar tillfället i akt att göra ett litet bokslut över året som gått och välkomna det nya året!

2018 var överlag ett ganska bra år, tycker jag. Visst har det haft sina utmaningar men när jag tänker tillbaka är det ändå många gånger som jag har lutat mig tillbaka och tänkt eller sagt att "det där livet, det är ganska bra ändå" och verkligen menat det. I så många olika situationer också - hemma, på jobbet, på resa, ute i löpspåret, på gymmet... Så jo, 2018 var ett bra år!

Det är omöjligt att tänka på vädret när man tänker tillbaka på 2018. Året inleddes med en vinter av sällan skådat slag. Jag cyklade i snö och älskade mina dubbdäck, drog på mig långkalsonger och jobbade utomhus - och det var helt okej. Runacademy-terminen inleddes med snöstorm och rusk men inget stoppar våra löpare som körde på ändå! 

Våren blev kort och intensiv och det som skulle varit en vårig löparhelg på Österlen blev snarast sommar - men fantastiskt hursomhelst. Mera tur hade jag på 6-timmarsloppet i början av maj då temperaturen höll sig i schack och jag fick ihop hela 5 mil! Löpgruppens termin avslutades i shorts och linne och med att flertalet av mina ledare valde att sluta så vi behövde rekrytera nya. Ett antal telefonintervjuer senare satt jag med en riktigt bra magkänsla av att ha fått ihop en riktigt bra ledargrupp och det var dags att njuta av sommaren. 

Sommaren var fantastisk, men oroväckande också. Den inleddes med Backyard Ultra Sydkusten där värmen och bristen på långpass gav mig ett betydligt sämre resultat än tänkt. Sedan var vi lediga och spenderade fantastiska dagar på tyska stränder, kom hem och gav oss på ett litet renoveringsprojekt i hallen uppe och nere - så bra det blev! 

Hösten kom och var vacker, solig och färgrik. Joakim blev kvar hemma för att plugga in lite saknade betyg på Komvux, matkasse varannan vecka och ypperlig markservice gav mig resurser till annat. Och det var nog tur det, för på jobbfronten blev det en fruktansvärt tuff höst som innebar lite sjukskrivning och "omstart". Jag är inte säker på om jag hade orkat med det om jag samtidigt hade haft konstant egetansvar hemma. Men det blev också en ögonöppnare och en signal om hur långt jag kan våga låta stress gå innan jag behöver säga ifrån - kanske inte så dumt! 

Mitt nya ledargäng hos Runacademy har verkligen levererat. Det känns stabilt och bra, alla drar sitt strå till stacken och vi har enormt kul ihop vilket också gör att vi kan leverera mycket bättre träning till våra löpare. 

På egna träningsfronten slutar året också bra. Jag har sprungit en hel del i år - jag blev lite småilsk över min dåliga löpmotivation under första halvan av året som betydde att jag inte nådde mitt mål på BUS. Så efter semestern tog jag omtag, skapade "kylskåpslistan" och bestämde att springa minst 2 mil varje vecka året ut. Det har jag hållit - varje vecka. Några enstaka veckor med bara 2 mil, de flesta nånstans mellan 2 och 3 mil och några höjdare över 3 mil. Utan skadeproblem och överbelastning PLUS att jag har sprungit många flera fartpass än jag har gjort tidigare. Så löpmässigt är jag i rätt bra form vilket också var målet! Styrketräningen har jag haft svårt att hålla i de sista veckorna på året men det är lätt att "starta om" igen och jag vet vad jag behöver göra! 

Fysiskt har jag ett bra avstamp för planeringen av 2019 och även mentalt har jag nog landat på ett bättre ställe än för några månader sedan. Så - rock on 2019! 

Lite spontanfunderingar om vad året gärna får innehålla:

- träningsresor och -helger (två är redan bokade...)

- 6-timmars och BUS

- nya utmaningar på jobbet

- fortsätta på inslagen väg med mer vegetarisk mat och hembakat bröd

- fortsätta på ekonomi- och hållbarhetsfronten med köpstopp och mer pengar på sparkontot

- ännu en fantastisk sommarledighet med nya upplevelser

- jag har hört att Österlenmaraton ska "nystarta" under 2019, kanske kul att springa det igen?

- Helsingborg maraton? 

- mycket mera löpcoaching

- fortsatt struktur och kontinuitet på egen löpträning

Holy sh*t vilken vecka!

Jag borde väl ha lärt mig vid det här laget att de sista två arbetsveckorna före jul är helt galna - så även i år. Men alltså, förutom fullt ös på jobbet har jag hunnit med:
- ett NMT-pass och ett PT-pass, båda levererades i svinkyla och NMT-passet dessutom i ösregn del av passet
- ett göttigt gympass som fixade begynnande ryggproblem
- en supertrevlig ledarträff med Runacademy-kollegorna, vi körde knytis hemma i köket, jag fick t o m julklappar och vi har planerat hela vårterminen
- ett riktigt pannbensintervallpass i onsdags, 2 x 7 x 70/20 sek som jag bara kastade mig iväg och gjorde direkt när jag kom hem från jobbet
- bokat träningsresa i januari och löparhelg i maj
- en utflykt i KOLmörker för att farbror Gyula utlovade ett gratisex av sin nya träningsbok till den som mötte honom på Ikeas parkering i går kväll när han fraktade hem böckerna
- avslutningspass på simkursen med mycket beröm
- inköpt ny cykelhjälm
- hämtat ut paket med Undertians kokbok (yay!)
- testat löpning efter simning och konstaterat att tvärtom ändå är bättre...

Och nu - nu ska jag bara vara vuxen fem arbetsdagar till innan det är julledigt på schemat!

Välkommen, inre treåring....

...eller nåt....

Nu är jag där igen. Friskskriven, i princip återhämtad, men fortfarande nära gränsen. Otålig, redo att gasa, men tvungen att köra med handbromsen i ett tag till. För jag kommer inte orka om jag matar på i vanligt tempo. Och DET är fruktansvärt jobbigt!

Frustrationen är enorm och det är inte alltid jag har den under kontroll. Frustrationen över min egen ineffektivitet, för hjärnan är fortfarande långsam och rutinuppgifter tar lång tid. Lägg ihop det med IT-system som inte alltid är optimala och verktyg som är lite ineffektiva emellanåt så förstår du - det går för LÅNGSAMT! Vilket provocerar ett och annat meltdown och det är såklart synd om omvärlden som landar mitt i det. Men jag blir så arg, så arg..... och jag har inte kontroll på den där inre treåringen. Gränsen går dock vid att ligga på golvet och skrika även om det har varit bra nära ibland!

Jag parerar med löprundor, vila, fikapromenader eller andra andningspauser. De behövs. En kort paus, så får jag kontroll på läget igen - till nästa lilla bryt. Jag vet att det blir bättre, jag vet att det bara är just nu och att det går över, men det är tufft alltså!

Tur att det finns "plusenergi-aktiviteter". Som löpcoaching t ex. Full fart i kyla och mörker med Runacademy i går, julavslutning med applåder och skumtomtar. DET gör skillnad!

Det finns bra dagar också!

Även om jag fortfarande återhämtar mig och inte är superlycklig hela tiden så finns det bra dagar.

I dag säkrade jag upp med ett gött pass för rygg och mage på gymmet innan jag åkte till jobbet. Där gick det hyfsat bra fast jag höll på att få psykbryt på folk som missar att det finns öppet kontorslandskap precis utanför mötesrummet.... Alltså jag förstår att ni ska ha kaffepaus under ert möte men gå inte ut i korridoren och prata högt - vi jobbar! Och ja, jag är nog lite extra känslig för sånt just nu, och nej, jag skällde inte ut folk men bet ihop och stoppade i lurarna....

Sen kom jag hem och var fortfarande irriterad men kramade katt och blev glad igen och sen hann jag bli arg medan jag värmde min mat för att jag var så himla hungrig. Det svänger, kan man säga ;-) jag försöker mest bara hänga med i svängarna!

Men efter mat och lite vila fick jag byta kläder och cykla till Bulltofta. Där väntade i vanlig ordning typ 65 löpare på veckans pass. Vi körde plana tröskelintervaller varvat med backruscher i dag och det var precis lika roligt som det brukar vara och gav massor med energi! Efter passet kom jag hem, kokade te och landade i soffan med temugg, katter och nutellabullar som jag bakade i helgen. Sämre kan man faktiskt ha det!

Tvära kast och bråda dagar

Dagarna går - nej, de nästan springer. Jag bokar tider, planerar, levererar, landar, andas. Fokuserar på min egen återhämtning mellan varven, suckar uppgivet över byggkaos, parkerar på yogamattan i kvällssolen och skrattar åt gulliga hundbilder. Livet, liksom. Precis som det är för nästan alla!

Måndag var Joakim kvar hemma pga ett läkarbesök, jag kom hem rätt sent från jobbet men fick middagen serverad och vi spenderade kvällen tillsammans. Energipåfyllning för mig i alla fall. Tisdag morgon kl jättetidigt åkte Joakim och jag blev kvar, som vanligt.

Tisdag blev supertisdag - arbetsdag inkl. PT-pass ute i solen, cykeltur till Hästhagens IP och intervallpass med Runacademy. 2x6x200 m stod på schemat i medelgruppen, jag hade Sarah som sidekick, och efter passet drog vi till Tugg Burgers och mulade i oss burgare och pommes och pratade löpning och livet. Sen åkte jag hem till byggkaos igen!

Onsdag blev en andningspaus mitt i veckan. Benen var lite trötta och sega efter banpasset, som det ska vara. Arbetsdagen lite kortare, inga PT-kunder, och jag hann med två timmars vila (och mat!) hemma innan det var dags för NMT. Hade tänkt vara i skuggan men där var det så hiskeligt mycket mygg så det gick verkligen inte, vi drog ut till kossabacken i kvällssolen i stället och roade oss! Och det var faktiskt rätt skönt ändå.

I dag har jag haft företagslöpning på lunchen, och stackarna fick springa backintervaller i 25 graders värme. Det var lite tufft tror jag! De var i alla fall bra trötta - men väldigt glada - efter passet. Och efter jobbet var det dags för min egen belöning: En löpanalys med Saucony Stride Lab. Det var superlänge sen som nån tittade på min löpning och när tiderna släpptes kastade jag mig in och bokade. Superkul! Analys med tre kameror från olika vinklar och analys av alla pusselbitar i löpsteget. Vad hittade vi då? Jo, jag är lite på hälarna (fast det skyller jag på att jag inte springer på löpband typ nånsin men jag vet också att jag hamnar där när jag är trött) och så "tappar" jag höger höft. Höger höft som jag har upplevt som ett problem och som naprapatjäveln var och pillade på i måndags. Allting hänger ihop. Alltså: Mer bål- och höftstabilitetsjobb kommande veckor så blir jag en bättre och mer hållbar löpare. Men jag är rätt nöjd med att det inte fanns mer att peta i nu när jag regelbundet lär ut rätt löpteknik, det vore faktiskt rätt snopet om jag sprang "dåligt"!

Jag firade det fina resultatet med att ägna mig åt mindfulness- och yogakursen som jag håller på med. Mindfulnessbiten var svår, yogan magisk just i dag. Förutom att det var nån jäkla försäljare som knackade på dörren precis när jag hade krånglat mig ner i min hatposition alltså....

I dag har jag haft en massa att bli irriterad över på jobbet men jag släpper det och fokuserar på bra saker. Som Katarina som lägger gulliga valpbilder på sociala medier, en lycklig familj som har pratat med sin kommande dotter (de ska adoptera, alltså) på Skype, och att jag KAN springa. Att jag får jobba utomhus i solen och ska på löparläger i helgen. Good stuff.

Heja hjärnan, heja kroppen!

Det är tisdag kväll och jag har sprungit intervaller med Runacademy. Jag sitter och tittar på "I dag om ett år" där de intervjuar en tjej vars mål var att springa ett hinderbanelopp och hon klarade det. De ställde frågan "men det är ju bara ett lopp, kan det verkligen förändra ens tankesätt?" och jag och hon svarade i kör "JA, det kan det!"

Jag kände igen mig så väl. Att sätta ett mål som känns crazy, ouppnåeligt, och klara det. Vilken boost, vilken glädje - och en ny syn på sig själv. För nu klarade jag ju det där som jag trodde att jag inte kunde. Vad kan jag mer göra då, om jag klarade det här?

I dag har jag faktiskt gjort två "omöjliga" saker. Fast jag har inte tänkt på att de var omöjliga! Jag har tillbringat dagen med ett HR-nätverk i Danmark. Jag "kan" ju egentligen ingenting om HR påstår jag envist efter att ha jobbat i en HR-avdelning i 8 år - eftersom jag inte har nån utbildningsbakgrund inom HR. Fast sen blev jag inbjuden att delta i det här nätverket och tyckte att det verkade intressant, så jag frågade min chef vad hon tyckte. Hon tyckte det var en lysande idé att se till att nätverka och skaffa lite mer kunskap om Danmark, så vips blev jag anmäld och nu var det alltså dags för en första träff. Egentligen hade jag tänkt att jag skulle hålla lite låg profil såhär första gången men det lyckades jag inte alls med utan kastade mig glatt in i diskussioner och frågor. Kul! Och jodå, jag vet visst en hel massa om HR- även i Danmark...

Sen snabbade jag mig hem, alla transportmedel samarbetade som tur var, bytte kläder och cyklade ner till Bulltofta för pass med Runacademy. Att vara löpcoach är såklart inget som jag upplever som omöjligt nu längre - men för tjejen som hatade att springa tills hon var 35 är det ändå rätt så coolt att ha blivit den som coachar andra :-) Kvällens pass var superroligt, en riktig höjdare. Det bestod av 6 olika block om 4 minuter med intervaller av olika längd - från snabba 15 sekunder till 4 minuter tröskel. Otroligt roligt pass, men jag undrar om jag kommer kunna somna sen, känner mig hyfsat uppe i varv :-D

Så - ibland kan man kika tillbaka och titta på sitt eget liv och inse att i dag gör jag ju saker som jag hade tänkt var omöjliga för ett år sen, eller tre eller fem. Och ju fler omöjliga saker du har gjort, desto fler kommer faktiskt att bli möjliga. Sluta aldrig våga, för tänk om det går?

Igång igen!

Terminen med Runacademy har smygstartat! Vi hade provapåpass i går och det var typ 35 glada löpare som hängde med oss ut i leran. Ett kortare enklare pass med uppvärmning, dynamisk rörlighet, löpskolning och 2 x 6 x 30 sekunder intervaller. Tillgängligt för alla.

Superkul att få mjukstarta lite med ett provapåpass innan det är skarpt läge på tisdag. Blir du också sugen? Hela vårens planering hittar du här!

Spring, spring, spring i mörkret!

Ännu en tisdagkväll. Ännu ett Runacademy-pass då vi fyller spåren på Bulltofta med löparglädje, flås, pepp och ångande löpare!

Det gör sån himla skillnad. Jag cyklar ner i mörker, känner mig lite seg, lite opepp liksom och så är det kallt. Kommer till omklädningsrummet, låser in överdragskläder och grejer, träffar mina ledarkollegor och stämmer av inför passet så att vi gör det bästa vi kan. När klockan är sex står det en drös med löpare antingen inne i omklädningsrummet eller ute beroende på vädret, vi kör en kort samling och går igenom kvällens upplägg och sen är det ut och iväg!

Vi värmer upp med lätt jogg och rörlighet. Sen är det dags för löpskolning som jag älskar och gärna tar mig (lite för mycket) tid att gå igenom och tipsa för att verkligen få till tekniken! Några koordinationslopp och alla är redo för kvällens intervaller. Några klär av sig ett lager, knappar på klockan, tar en sista klunk vatten och trampar nervöst på stället. Lite som tävlingshästar :-) Vissling - och iväg. I dag sprang vi "ut och hem" så att alla samlades mellan intervallerna, det är roligt att göra så emellanåt för att uppleva gemenskapen och hur många vi faktiskt är!

Efter passet är det oftast idel nöjda leenden, flåsig andning och svettpärlor i pannan. Vi kör nån form av gemensam pepp i gruppen innan vi joggar ner tillsammans och samlas för stretch och avslut. När jag cyklar hem är jag pigg, genomvarm och nöjd. Varje vecka. Jag hade aldrig tagit mig ut ensam en tisdagkväll men med gruppen är det annorlunda, och jag tror många känner likadant. Det är kul att springa tillsammans, man slipper vara ensam i mörkret och vi hjälper varandra. Härligt!

Mysjogg i skogen. Och planering, planering, planering!

Jag vaknade redan vid fem i morse, var rastlös, låg och lyssnade på regnet en stund - och somnade om. Sov som en stock när klockan ringde halv åtta och blev helt förvirrad :-D Gissar att de extra timmarna behövdes! Upp, frukost, hitta rätt kläder, och mot Bokskogen för myspass med Runacademy.

Ett mindre gäng drog iväg med ambitionen 14 km och det stora gänget ut på 7 km. Jag la mig längst bak i gruppen för att hålla koll på de modigaste löparna - de som inte brukar springa så långt och hade distansrekord i sikte. Av den anledningen blev det rätt lugn löpning för mig och fokus på att coacha tekniken. Med 7 km på kontot utbrister tjejen som tidigare max sprungit 3 km i sträck "jag är helt färdig.... när kan vi åka hit och springa igen?" och då visste jag att jag hade lyckats med missionen att ge henne en positiv upplevelse!

Sen smet jag själv iväg ett varv på trean och kom tillbaka just som långlöparna gjorde klart sitt andra varv på sjuan så timingen blev perfekt. Vinkade av alla nöjda löpare och ledare och åkte hem för lunch, vila, dusch. Efter att ha gjort undan lite praktiska saker under eftermiddagen (kasta sopor, hänga tvätt och sånt) åt vi kylskåpstömningsmiddag och efter det packade Joakim och åkte mot Göteborg. Stundande övningsdygn innebär att han måste vara på plats i kväll och inte kan riskera att bli sen i morgon bitti. Både bra och dåligt. Bra för att dessa ensamma söndagkvällar ofta innebär att jag gör ett bättre jobb på temat veckoplanering, dåligt såklart för att jag hellre har honom hemma hos mig en extra natt!

Men - det var alltså den där veckoplaneringen som jag tänkte att jag skulle leverera några tips till. Det är egentligen inte jätteavancerat men jag sätter mig ner med kalendern och veckoplanen och kollar litegrann hur det ser ut. Jag letar upp utrymme för egen träning och lägger in det i kalendern, denna vecka fokus på att få in timmar i gymmet hellre än löpträning ute som brukar lösa sig ändå. Jag kollar vilka bokningar jag har som PT och instruktör, om jag har möten, kurser eller andra aktiviteter utanför kontoret som inverkar på min logistik när det gäller transport och packning. Och sen skriver jag in vad jag ska äta till frukost och middag - frukost hela veckan och middag i alla fall veckans första tre dagar men gärna längre än så. Det gör jag dels för att bli medveten om vilka rester m.m. som ska ätas upp och dels för att säkerställa att jag äter med hyfsad variation. Det ger mig också input till vad jag ev behöver handla under veckan och vilken dag det passar bäst.

Om vi hade varit två hemma så hade vi också stämt av vem som behövde bilen till vad vilken dag, vem som har kvällsaktiviteter och vem som har tid att laga mat vilka dagar och vilka dagar det får bli rester. Nu är jag ju bara jag och min cykel denna vecka så det är inte superkomplext men kalenderkollen betyder att jag vet vilka dagar jag hinner laga mat om det skulle behövas. Oftast undviker jag matlagning när jag är ensam för att det är så urbota tråkigt att laga mat till sig själv men denna vecka kompromissar jag och lagar t ex två rätter i morgon för att slippa matlagning några dagar sen. Om Joakim inte har övning så brukar han vilja ha med sig några matlådor så då lagar vi oftast mera mat under helgen och fryser in.

När veckoplaneringen är klar vet jag också hur måndagen kommer se ut så då kan jag gå och packa rätt väska för morgondagen, förbereda frukost och plocka fram kläder efter väder att cykla till jobbet i. Cykelbatteriet på laddning, leta upp ev regnkläder, handskar, reflexväst m.m. så att jag slipper tänka i morgon bitti, det är enklast så. Sen kan jag kolla antingen i planeringen eller i kalendern under veckan och packa rätt saker för nästkommande dag så har jag ordning på min vecka.

Det är knappast nån överraskning att jag rekommenderar alla att ta tag i veckoplanering oavsett familjesituation. Antagligen är behovet ännu större i familjer där vissa medlemmar behöver skjuts eller hjälp med diverse aktiviteter men även i vårt hushåll där vi är tidvis två, tidvis en underlättar det enormt. Så prova. Gör det inte jättekomplext - ett papper eller en online-kalender funkar utmärkt!

Kraften i att vara flera

En helt vanlig oktobertisdag. Gråmulen dag, regnig och blåsig kväll - alltså regn på tvären, en skånsk specialitet. Begav mig mot Bulltofta i regnet och tänkte att i dag kommer det nog inte så många löpare, men tji fick jag!

I vanlig ordning slöt ett sextiotal löpare upp för att springa kvällens pass. Ett superkul crosspass - 30 sek styrkeövning, 30 sek löpning (dvs 15 sek bortåt och 15 sek retur), upprepa. Och upprepa och upprepa... Vi hade 2 olika varv med 4 styrkeövningar i varje och körde 3 omgångar av varje varv utan vila emellan, bara 2 minuters vila mellan de två olika varven för att hinna gå igenom övningarna.

Galet roligt pass med full fart och verkligen anpassat för skitväder, ingen hann frysa!

Det bästa av allt var att tuffa gruppen skulle avsluta med 4 x 30 sek löpning med 30 sek ståvila. När jag frågade vem som ville köra bonusintervaller kom det bara upp 2-3 händer men sen blev det nåt grupptryck så helt plötsligt skulle alla i medel och tuff köra bonusintervaller innan vi avslutade kvällen. Fantastiskt :-D

Jag var totalt genomblöt och lerprickig efter passet, det tar nog 2 dagar innan dojorna har torkat men det var SÅ värt det för alla glada löpare. Yay! Älska tisdagar <3

Maraton enligt salamimetoden!

Jag hade egentligen tänkt köra detta upplägg förra helgen men då var jag så oändligt trött och sliten så det fick bli denna helgen i stället. Springa ett maraton - fast i mindre bitar. 42 km på en helg, från fredag eftermiddag till söndag lunch.

Fredag var jag egentligen väldigt trött men jag visste att jag var mest trött i huvudet och inte så fysiskt trött. Alltså - hem, på med löparkläder och -skor, iväg. Sprang min vanliga enkla runda som blir typ 9,3 km och la till en extrasväng för att få ihop milen. En mil gjord, 32 km kvar alltså.

Lördag och trailpass med Runacademy i Bokskogen. Vi ledare hade stämt träff en timme innan passet började för att hinna planera och snitsla. En uppförsbacke, en slalombacke utför, en trailslinga med lite utmaningar, och en fyrvägskorsning att springa tabata-intervaller i på slutet. Klockan 11 samlade vi in deltagarna, vi körde 1 km uppvärmning, lite rörlighet och löpteknikövningar och sedan delade vi upp oss i tre grupper på tre av de fyra stationerna. Min grupp började med utförslöpningen, sedan uppförsbacken, och sist trailslingan. När alla tre grupper hade betat av dessa tre stationer hade vi sällskap bort till stigkorsningen där vi sprang 20 sekunder ut längs en väg, vilade 10 sek, 20 sekunder tillbaka, sedan 10 sek för vila och byte till nästa av de fyra stigarna. En tabataintervall i full fart alltså för att avsluta passet. Mycket roligt!

Efter stretch och varma applåder rundade vi av med 4 km på klockan och Joakim och jag gick till bilen. Jag bytte ut lite av "bagaget" i tightsfickorna för att springa milen hem medan Joakim tog bilen (han hade hunnit springa en mil i skogen före passet, medan vi snitslade banor). Milen hem från Bokskogen är inte särskilt spännande att springa kan man säga men det är åtminstone enkelt och raka vägen! Hemma var jag en dryg timme senare med 14 km på klockan denna dag. 18 km kvar till maratondistansen.

Lördagkvällen spenderades med familj på restaurang i stan, dock var vi hemma ganska tidigt och hann varva ner med te i soffan innan läggdags och vaknade således tidigt. Strax före tio gav vi oss ut med laddade vätskeryggsäckar. En omväg ner till Bulltofta, två varv på 5 km-slingan, sedan hem. Det gick skapligt bra, jag kallade det för ett "fostrande" pass eftersom jag fick trycka på lite för att hålla Joakims föredragna långpasstempo som är lite kvickare än mitt. Hursomhelst gick det ändå att få det avklarat och med 18,5 km på klockan var maratondistansen under helgen avklarad och jag har 60 kilometer på kontot denna vecka. Bra!

Det är tre veckor till maraton och jag känner mig hyfsat välförberedd, ett tremilspass ska jag trycka in nästa helg och sen blir det bara att hålla igång de sista två veckorna med löpning, rörlighet och prehab för att få en bra upplevelse!

Spring, spring, spring!

Den här veckan handlar lite om att ta vara på de möjligheter som erbjuds i form av instruktörspass. Det har ändå blivit ganska bra utdelning både i går och i dag!

I går sprang vi med Runacademy på Stadion. För min grupp var det 2 x 3 x 400 m som skulle avverkas, givetvis efter noggrann uppvärmning och löpskolning samt koordinations- och stegringslopp för att minska skaderisk och få fart på benen. Det blev sex bra intervaller för min del med bra och jämnt tempo så jag var väldigt nöjd med det passet! Tyvärr kom det ett brutalt ösregn en timme innan passet började så det var ganska många som valde att stanna hemma, men de som trotsade regnet jobbade på bra och hade roligt!

I dag har varit en synnerligen brutal dag. Förmiddagen spenderades med extern kvalitetsrevision på vuxenjobbet vilket känns ungefär som någon sorts tenta bara med skillnaden att man inte riktigt vet vad det är tanken att man ska tenta av! Följaktligen var hjärnan väl kokt under eftermiddagen och även om jag fick undan lite grejer så kändes det som om allting gick galet trögt.

Kom hem, åt mellanmål, förberedde kvällens pass. Långa intervaller för ena gruppen, löparstyrka och rörlighet för andra gruppen. Rätt grejer med, rätt kläder på, iväg. Sprang intervallerna med första gruppen i lite varierande tempo för att hinna se, korrigera och coacha alla och fick till det ganska bra tyckte jag. Hoppas alla fick med sig något, jag såg i alla fall skillnad på de flesta när de gjorde som jag sa ;-) Snabbt vidare till grupp 2 som fick köra en uppvärmningsjogg innan vi körde igång med styrka och rörlighet. Även här hade jag möjlighet att vara med själv på alla övningar så jag fick till lite löparstyrka själv också, lite mindre rörlighet då det behövdes lite mera "handpåläggning" ibland.

Så fast jag har spenderat två kvällar som instruktör har jag själv fått till träning under tiden, det är inte alltid jag har den lyxen så jag är väldigt nöjd med läget. Återstår alltså bara att se till att få gott om kilometer i benen under helgen också!

Do what you love, love what you do!

Kvällens pass med Runacademy var helt fantastiskt roligt.

Det var ett pass i två delar - en trail-del och en back-del. För traildelen hade vi snitslat en slinga i en liten skogsplätt med delar helt obanat och delar på stig som löparna fick tassa fram på i knappt en kvart. Backdelen var enklare - kort teknikrepetition och 10 x 20 sekunder i backe. Mycket roligt pass! Jag hade förmånen att springa med deltagare som varit med ett tag i dag och det innebar att vi la mindre tid på teknik och mer tid på att springa. Mycket uppskattat även av mig!

Livet på en pinne. Att få vara ute och härja runt med glada löpare regelbundet. Det är fint det!

Terminsstart! Hurra!

Helt vanlig tisdag. Morgonjogg i supertempo (att jag lyckas hålla 5:47 i snitt på morgonen är fasen imponerande!), frukostsmoothie, dusch, till jobbet. Jobba, vara PT, hem och ladda om - för terminsstart med Runacademy.

87 anmälda och jag tippar att vi var kanske 80 eller så i kväll i fyra grupper - två för nya deltagare, två för de som sprungit med oss tidigare. Otroligt roligt, bra energi, men väldigt mycket info att gå igenom såhär på första passet! Tur det blir lindrigare framöver.... Men jag tycker fortfarande att löpcoaching är ungefär världens bästa jobb och jag ser fram emot att träffa glada löpare på tisdagar och torsdagar flera veckor framåt!

Små steg mot målet. Rätt riktning räknas!

Det blev inget långpass i går utan vi tog vara på det någorlunda acceptabla höstvädret och drog till Skrylle och härjade runt med Naturpasset i tre timmar. Det är också en sorts långpass men med lägre intensitet såklart - men ger inga löpkilometer in på kontot. Fast det var onekligen rätt skönt och rätt roligt, vi klantar till det ibland och ibland vet vi inte var vi är nånstans, men med hjälp av karta och kompass lyckas vi ändå reda ut det rätt så bra!

I morse åkte Joakim iväg jättetidigt och jag somnade om och drömde så mycket konstiga saker så jag kände mig helt harig och osäker på om jag vågade springa min planerade morgonjogg. Jag har tänkt springa en hel del morgonpass denna vecka eftersom det är lite knepigt att få in träning på andra tider. Alla kilometer räknas även om det bara blir "lite i taget" i stället för längre pass. Men så kändes det superläskigt att ge sig ut i morgonmörkret helt ensam. Nåväl, jag visste att Joakim satt i bilen så jag ringde och sa som det var - att jag skulle sticka ut en sväng, att jag gärna ville att nån skulle ha koll på att jag var ute själv och att jag skulle ringa igen om senast en halvtimme. 3 km, 20 minuter, done. Helt ofarligt fast jag blev skitskraj när jag hörde en cyklist bakom mig..... Sedan frukost, dusch och mot jobbet.

En lite lätt rörig dag med omplanering av grejer och alla möjliga udda frågor så det blev aldrig nån riktig struktur på det alltså. Nya tag i morgon! Hursomhelst slutade det med en oplanerat ledig kväll så när jag kom hem vid femsnåret slängde jag in en tvätt, satte igång maten och drog fram dammsugaren och dammsög halva lägenheten medan maten blev klar och plockade sen undan lite när jag ändå var igång. En halvtimme på yogamattan, helt o-yogiskt efter maten för jag var så himla hungrig, hann jag också med innan jag nöjde mig för dagen.

Små steg mot målet. Målet just nu är Österlenmaran första helgen i november och jag behöver nöta lite långpass de kommande åtta veckorna om det ska bli en bra upplevelse. Helt ironiskt är det så att jag faktiskt "fyller maraton" (42 år och 195 dagar) två dagar senare så det blir ett vältajmat firande av maratondagen :-D Men när det inte blir långpass och det inte alltid blir tröskelpass så får kilometer i benen göra sitt, så morgonjogg står på schemat igen i morgon. Plus att jag räknar iskallt med att jag ska springa en hel del på Runacademys första pass för höstterminen på kvällen också! En himla massa löpteknik att gå igenom så det blir nog fart på fötterna, så roligt det ska bli att komma igång :-)