Träningsvärken alltså - träningsvärken!

Igår, dvs tisdag, var jag sådär jätteredig och klev in på gymmet vid sju. För att träna ben enligt Maddes upplägg. Jag hade liksom glömt hur det känns, kan man säga....

Ett högrepspass. Tior av knäböj och sumomark, 5 x 15 marklyft med lätt vikt för att träna teknik. Krydda det med lite hip thrusters och mördarkombinationen av benspark och upphopp  - när jag lämnade gymmet var det med spaghettiben och svetten rann. En sval dusch senare tog jag mig till kontoret och när jag hade PT-pass på lunchen var det i mjukt, ljummet sommarregn som både jag och min kund jublade över!

Det blev kväll och jag rullade ut yogamattan med nån sorts förhoppning om att lite yinyoga kanske, kanske skulle lindra träningsvärken. Men nej. Den har slagit till med full kraft nu! Stelbent har jag varit hela dagen och nu i kväll är det rent omöjligt att ta sig upp från sittande eller att sätta sig på toaletten... Hysteriskt roligt och såklart svär jag över det samtidigt som jag vet att precis såhär är det när jag inte har styrketränat ordentligt på ett tag!

Jag hade tänkt jogga en runda i kväll men det fanns verkligen inte på kartan med de här stela stockarna till ben. I stället har jag sparat 12 kr i månaden på hemförsäkringen och en hundralapp på bilförsäkringen med ett enkelt telefonsamtal, fört över pengar till Panzisjukhuset och fixat med lite annan administration. Jag gruvar mig lite för natten men jag hoppas det blir lite mindre stelt snart alltså....

Utesöndag. Himla trevligt!

Vi återupptog projekt "öva på att orientera" i dag. Det var grått och molnigt i morse så vi styrde mot Skrylle efter att ha handlat obligatorisk skogsutflyktsproviant: Bullar, Festis och saltlakrits - och så hade vi varsin termosmugg i ryggsäcken. Vi köpte loss Naturpasset för 70 kronor och påbörjade årets karta.

I vanlig ordning var det lite klurigt precis i början (kartan är enormt svårläst precis vid spårcentralen, det är faktiskt lättare att börja vid nån annan parkering!) men sen kom vi igång så smått. Efter en dryg timme hade solen letat sig fram och vi kom förbi ett ganska idylliskt ställe där vi har fikat förr så det blev utefika.

Sen traskade vi vidare, gjorde fel, gjorde om och gjorde rätt, gick helt bet på en kontroll vid ett jakttorn som vi faktiskt felanmälde efteråt för vi var definitivt på rätt ställe och det hängde absolut ingen skärm där. Efter typ 10 kontroller gav vi oss för dagen och traskade snabbaste vägen tillbaka, åkte hem och åt en sen lunch och halvsov i soffan. Joakim sprang en kvällsrunda och jag gjorde min yogaläxa. EN vecka kvar på yinyogakursen nu, snart i mål! Jag tyckte att närmare 3 timmar i skogen räckte bra som motion i dag, det blev ändå 8 km i terräng även om det inte gick så fort.

Och vet ni? Det var rätt skönt att traska runt i skogen, lyssna på fåglarna, uppleva varierad terräng och skog, och plocka pyttesmå men supergoda hallon. Men det är torrt, så torrt. Alla små vattendrag är torra, det som är sankmark på kartan är snustorrt och alla bär är mikroskopiska. Det är svårt att inte bli bekymrad och undra när vi ska få regn!

Återhämtning. Och sen?

Återhämtningsvecka. Det har varit ganska skönt. I måndags skrotade jag mest bara runt och gjorde ingenting. Tisdag stack Joakim iväg och sprang (mina hälsenor var definitivt inte redo för det!) och jag rullade ut yogamattan och lät Milla Floryd guida mig genom rörlighet och rotationer. Mycket trevligt! Onsdag hade jag hand om ett gäng NMT'are som fick jobba rätt hårt och torsdag drog jag fram yogaläxan från Yogobe som också är planen i morgon.

I dag har vi faktiskt varit på gymmet och jag har så smått fått ordning på hur jag ska styra upp min träning kommande månader. Bara en sån sak!

Tanken är att jag ska lägga mer fokus på styrketräning, bygga muskler och stärka upp mina svaga punkter. Jag har (tyvärr, kan man säga!) ett alldeles utmärkt recept på just det från 2015 när jag körde PT-online med Madeleine Rybeck. Sjukt bra styrkepass anpassade för en löpare som vill bli starkare och som dessutom är apdålig på chins och armhävningar :-D Lite tragiskt är det ju att upplägget fortfarande passar såhär tre år senare men samtidigt känns det rätt bra att bara kunna göra som nån annan bestämmer. Framför allt betyder det att jag inte hoppar över övningar jag hatar....

Så i dag blev det ett rygg/bålpass. Chins med gummiband (de var kriminellt dåliga men vad hade jag förväntat mig när jag inte gjort chins på ett halvår liksom???), Y-lyft, pulldowns, sidocrunches m.m. Och så maghjulet - även kallat förnedringshjulet. Det var inte särskilt vackert men förmodligen effektivt!

Vidare i planen ligger såklart ett benpass (tungt, som Maddes benpass alltid är) och ett överkroppspass med en massa armhävningar. Grattis till mig. Så nöter jag på med de passen några varv och sen plockar jag fram nästa månad som jag har sparat, så har jag att göra ett halvår eller så!

På löpfronten tar jag just nu hjälp av Runacademys träningsplanerare. Bara för att ha lite struktur och variation. Så i morgon ska jag tekniskt sett springa 50 min distans men vi får väl se vad vi är sugna på att göra. Naturpasset i Skrylle, en dag på stranden eller nåt annat? Det är inte tanken att jag ska ta upp löpningen på allvar förrän i augusti så dessa veckor använder jag bara planeringen som inspiration.

I dag har vi annars "lekt semester". Tränat, skrotat runt i Västra Hamnen, ätit pizza, promenerat längs stranden, solat och druckit finkaffe. Inte alls hemskt. Jag räknar ner nu - sju arbetsdagar till semestern. I can do this!

Post-race-blues eller post-race-planering?

Det är lite olika det där. Ibland blir det verkligen en dipp efter uppnått mål, ibland blir fokus snarare på "next steps". Eftersom jag inte uppnådde mitt mål på BUS var jag inledningsvis lite småtjurig och tankarna gick i banor som "jag kanske ska ta och sluta springa jättelångt och göra nåt annat i stället" för att jag tänkte att jag skulle vara färdig med ultra. Men jag är inte färdig. Jag vill fortfarande mera. Så i stället för tankarna om att sluta kom i stället tankarna om vad jag kan göra annorlunda för att nå målet nästa år!

Det här representerar min plan och mina tankar. Först och främst att jag inte gör det för att någon annan ska tycka att jag är "good enough" - utan för att jag vill det. För att de senaste ultraloppen har gett så härliga upplevelser och nya vänner som jag inte vill släppa nu, för att det fortfarande är roligt.

Sen har vi styrketräningen. Den har jag haft svårt att få fart på för att jag inte visste vad jag ville med den - var det rehab eller prehab, lyfta tungt eller lätt, nödvändigt ont eller roligt? Nu vet jag. Jag vill ha tillbaka lite mer muskelmassa för jag gillar mina muskler. De är bra att ha som energilager och de gör mig hållbar även om de väger lite.

Jag vill njuta av löpningen men jag vill också träna fart. Jag ska plocka fram allt jag vet om att bli snabbare på milen. För jag är fullt medveten om att jag har sprungit långpass men att de har blivit långsammare, att konditionen kanske har dippat lite och att jag inte har tränat fart som jag borde. Så lite mera tröskel- och intervallpass på schemat och sen ut i skogen och tassa. Mer snabbt och långsamt, mindre mellanmjölk. Bättre kondition betyder att det sliter mindre att springa långt och långsamt sen.

Simningen fick vara med på ett hörn för i höst har jag gyllene möjligheter att gå en simkurs och förbättra min teknik - så det har jag bestämt mig för att ta tag i nu. Dels är det fantastiskt som vinterträning och rehab, dels finns det ett pannbensbyggande i långa simpass som är besläktat med ultra, och dels har jag fortfarande inte släppt tankarna om swimrun och triathlon!

Men först - lite vila. Vilovecka denna vecka, har jag bestämt. För att hälsenan ska bli lite mer normal igen (den är redan mindre svullen så det kommer gå fint), för att pyssla med lite mer planering och hitta träningssuget. Bara lite yoga ska jag ägna mig åt - njutyoga, ha-gott-om-tid-yoga, inte panikyoga och måsteyoga.

Fram till och under semestern blir det ostrukturerad träning. Lite vad jag har lust med, kravlöst. Men sen - sen gräver jag fram styrketräningsprogrammen och planerar löpningen för att få en bra start på hösten.

Jag har en plan. Och tanken är att när vi passerar nyår har jag en bra grund att bygga på när det är dags att förlänga långpassen, förlänga intervallerna, köra mer explosiv styrka i stället för muskelbygge och hitta tillbaka till evighetsmaskinen!

Race report: Backyard Ultra Sydkusten 2018. Inte riktigt som jag tänkte mig...

Fredag. Lämnade jobbet i vettig tid, åkte hem. Kolhydratsladdade med vegetarisk lasagne, panikhandlade på Maxi, packade och plockade i ordning för Backyard Ultra Sydkusten. Målet: 12 varv = 50 miles. Jag var väldigt bestämd, väldigt lugn. Inte alls samma panik och oroskänsla som annars - vilket gjorde Joakim nervös. "Varför kan inte du noja så jag slipper?" Men inte.

Lördag morgon hämtade vi upp Sarah och landade på Albäcksvallen där vi satte upp vårt tält och laddade. Toabesök, hälsa på kändisar, plocka fram grejer, förbereda för start. De första tre varven gick superlätt, sen började det bli varmt. En vänlig människa i koloniområdet ställde upp en vattenspridare och servade med vatten, det var så otroligt välbehövligt! För det var varmt. Uppåt 25 grader. Jag var tacksam för skuggan i skogen och för vinden längs med havet.

Efter fyra varv sa jag kaxigt "det var första tredjedelen" men efter sex varv ville jag ge mig. Joakim bröt då, jag bytte skor och tänkte att nästa varv, då är jag över halvvägs, då känns det annorlunda. Efter 2 km kände jag helt klart att "ja, fem varv till, det har jag, inga problem". 2 km senare började det ila på ett välbekant och obehagligt sätt i höger hälsena. Jag försökte ignorera det men jag kände hur det svullnade upp, att det var okej att gå men att löpning gav de där hemska ilningarna som var förvarningen innan senskideinflammationen för några år sen.

Jag ville jättemycket. Jag ville göra 12 varv, 50 miles, 8 mil. Och allt annat funkade. Magen var med, noll illamående, jag fick i mig energi så det räckte, jag var inte mer trött än att jag hade klarat 5 varv till i lugnt tempo.Men riskera hälsenan? Nä. Inte. Lite småilsken lämnade jag in efter 7 varv, 46,9 km, tackade för mig. Vilade, packade ihop, åt glass, beställde pizza på vägen hem. Kunde varken äta eller sova och det säger väl en del om värmeläget att jag gick typ 11 timmar utan att bli kissnödig även om jag hinkade i mig en halvliter vid varje varvning och en liter efter målgång....

Jag har rätt seriösa planer för det kommande halvåret nu. Jag tänkte att jag var färdig med att springa långt men jag är inte det - däremot ska jag byta fokus i ett halvår och sen börja tänka på ultra igen. Återkommer i morgon med nya planer!