Den här torsdagen såg egentligen ganska bra ut på pappret men nja. Alltså det var ingen riktig höjdare känns det som. Fast nu har jag kommit till punkten då jag kan skratta åt eländet.
Jag gick upp enligt planen i morse och cyklade till simhallen och simmade. Hade tydligen en lite taskig inre dialog som jag inte upptäckte förrän efteråt. Jag hade inte riktigt koll på vilken tid jag hade hoppat i bassängen men la en massa energi på att sura över att det gick långsamt och att det blev typ 1000 m på 45 minuter. Jag hade helfel och simmade 1250 m på 40 minuter vilket är jättebra för att vara jag. Så varför lägger jag energi på att sänka mig själv på det viset? Dumt.
Sen tog jag mig till jobbet och hade en sån arbetsdag där jag hela tiden snubblade på saker. Nån körde över min expertis och tog ett annat beslut som innebar timmars extra arbete och lite annat skit. Nån önskade sig något som i praktiken är omöjligt att åstadkomma och nån ställde frågor som jag inte alls begrep. Sammantaget innebar det att jag var ganska tjurig när jag cyklade hem.
Där vittjade jag brevlådan och hittade en present från en kompis vars katter jag tog hand om förra veckan. Underbart. Precis vad jag behövde och det att nån hade tänkt just precis på mig under sin semesterresa och köpt med sig rätt saker hem lyfte humöret. Men inte tillräckligt, så jag bestämde mig för att springa en sväng. Det fanns fulla soppåsar att byta, en diskmaskin att tömma och en dammsugare att rasta men jag tänkte att en löprunda kanske skulle lyfta humöret.
Jo tjena. 5 km ut och 3 km hemifrån (kortaste vägen) fick jag tidernas magknip. När jag hade gått en kilometer och fått magen under kontroll och joggade lugnt genom skogen blev jag attackerad och biten i hasorna av en oförskämd och ettrig liten hund med ett spånhuvud till matte. Det minsta man kan begära är väl ändå att hunden är kopplad på områden där det är koppeltvång??? Arg som ett bi rusade jag en kilometer i högt tempo och tog det sedan lugnt sista biten hem. Gladare? Inte mycket.
Jag gick ner med sopor. Jag pratade i telefon med Joakim och var fortfarande sur. Sen kom jag på att värma lite mat och när jag hade ätit lyfte humöret en hel del. Att jag inte lär mig...... om alla andra är dumma i huvudet och jag är arg på dem så kan det hjälpa att jag äter. Men det är tydligen jättesvårt och jag glömmer det extra ofta när jag har mycket annat i huvudet.
Diskmaskinen fick vänta ytterligare lite medan jag drog ett snabbvarv med dammsugaren i lägenheten och sedan cyklade iväg för att handla. Mjölk, soppåsar, frysta hallon var det jag behövde. Frysta hallon för att kunna göra smoothie av mogen banan. Fick jag med mig några hallon från affären? Nä. Och dessutom hade jag dåligt med luft i cykelns framdäck. När jag kom hem kunde jag faktiskt bara garva åt eländet. Bananen slapp bli smoothie och fick sällskap av glass och chokladsås i stället och i morgon kan omöjligt bli lika dum som dagen i dag.
Framför allt kan jag välja att vara lite snällare mot mig själv och sålla lite i vad som får påverka min sinnesstämning. Klart man blir arg när en hund biter en i hasorna men vissa saker på jobbet ska faktiskt inte behöva ta så stor plats som de gör ibland. Det är BARA ett jobb. Men med glass och en mugg te i magen så känns morgondagen absolut överkomlig. Och jag orkar nog tömma diskmaskinen innan jag lägger mig också :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar