Det är söndag morgon. Klockan är kvart över sex och jag har försökt sova sen kl. 23 i går kväll men det är i vanlig ordning hopplöst. Som alltid efter långa lopp. Jag tänkte annars att det skulle gå bra nu när vi ändå slutade redan kl. 16, att kroppen skulle hinna varva ner, men den går på högvarv och jag hittar inte "off-knappen". Så då landade jag i soffan med en stor mugg te i stället och uppdaterar bloggen!
Joakim och jag deltog i 6-timmars på Löparkalaset i Trelleborg i går. Ett galet bra arrangemang som alltid när Sweden Runners arrangerar - jag förstår inte varför de inte fått fler deltagare, det är superkonstigt. Men vi som var där fick förstklassig service i alla fall! Vi var framme vid Östervångsstadion vid kvart i nio, fick nummerlappar och sko-chip och instruktioner och började ladda. Ställa upp stolar, börja dricka, noja över kläder och sånt. Som vanligt. Tur också att man vet att alla hemska sjukdomssymptom som dyker upp sista timmarna innan ett lopp bara sitter i huvudet, annars hade jag minst behövt åka till akuten :-D
Starten gick kl. 10 och vi var knappt 50 deltagare totalt i 3-timmars, 6-timmars och stafettklass. Jag tog det hyfsat lugnt, försökte köra 6 varv i taget och se till att få i mig energi regelbundet. Planen höll, kan man säga. Efter 45 minuter blev jag varse att det ömmade på min ena stortå - den jag inte hade plåstrat om i förskott. Tänkte det var lika bra att göra nåt åt så jag klev ur banan, satte skavsårsplåster på den och klev in igen. Tuffade på, passerade timmen och smet ner till hallen för toabesök och sen var det bara att koppla in maskinen. 6 varv, energi. Jag gick runt de första tre timmarna på kiwi, apelsin, salta kex, cola och vatten. Tydligen en riktigt bra kombo som även magen gillade - jag testade Enervit först men det kändes inte bra så det blev cola och vatten i stället.
Snart hade 3 timmar gått och det blev lite jubel och prisutdelning för 3-timmarslöparna som lämnade banan. Vi var hälften kvar. Det serverades korv med bröd och jag tog en lite längre paus och petade i mig mer energi. Måste hålla igång maskineriet! Sen tuffade jag på. Jag hade bestämt mig för att byta skor efter 4 timmar men fram till dess var det bara att tugga varv efter varv. Det jag hade oroat mig mest för - att bli helt uttråkad av att springa runt runt runt på en bana - hände aldrig. Musiklistan var varierad, folk peppade på ena långsidan och jag blev aldrig uttråkad. Solen hade gömt sig bakom moln så det var inte heller olidligt varmt.
Joakim la av nånstans mellan 3 och 4 timmar, jag fortsatte. Vid 4 timmar hojtade jag "skobyte!" till Reima som hjälpte mig byta chippet till andra skor och sen var det ju "bara" två timmar kvar. Nerförsbacke... Med tanke på min totala avsaknad av långpass (det längsta jag har sprungit under 2018 är typ 15 km!) hade jag sikte på maraton och bestämde att allt längre än maraton vore en bonus. Egentligen hade jag önskat mig ett nytt marapers men den planen sprack ordentligt. I stället rullade jag in på maratondistans efter ganska exakt 5 timmar vilket jag firade med ytterligare en korv med ketchup. En timme kvar alltså....
Jag låg på fjärde plats i damklassen men hade häng på tredjeplatsen. Särskilt eftersom hon haltade ordentligt och kämpade rejält. Det visade sig sen att hon var lite stressad över att jag hängde i och kände att hon var tvungen att fortsätta för att jag inte skulle komma för nära :-D Efter 5½ timme var det verkligen inte särskilt kul och jag var inställd på att gå resten av tiden tills jag kom på att det gjorde exakt lika ont att springa som att gå. Alltså lika bra att springa. Dessutom närmade jag mig den magiska gränsen 5 mil vilket peppade ytterligare. Efter 5:55 tryckte jag på lite till och vid varvning med knappa minuten kvar stod det 49.795 så ... långspurt! Fokuserade på startflaggorna därborta vid slutet av bortre lång och sprang. Petra räknade ner sekunderna, jag sprang med allt jag hade, passerade flaggorna, hörde skottet och slängde mig ner på banan. Klart!
Det blev 50001 meter. Så jäkla nöjd. Och trött!
Fötterna har klarat sig skapligt. Vaderna och höfterna är stela och knäna lite ömma. Men hey, det kan jag leva med. Sen har jag galet mycket träningsvärk i magen som såklart har jobbat på att "hålla ihop" allting i 6 timmar. Och så skulle jag gissa att sömnbristen börjar göra sig påmind nån gång under dagen :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar