"Gjort e gjort". Och lite om mig!

Jag är ett stort fan av konceptet "gjort e gjort" men jag är lite trögstartad ibland. Så jag har kommit på att det där med listor är en bra grej, särskilt när det är ledighet i sikte.

Denna kortvecka har jag jobbat intensivt för "inbox zero". Allt som inte kunnat hanteras under dagen har åkt in i kalendern med en bokad tid för hantering - för att kunna stänga ner med gott samvete och ta långhelg - vårt kollektivavtal ger en "gratis" klämdag när 6 juni infaller på en helg nämligen. Det sista jag gjorde innan jag stängde datorn i fredags var att lägga en halvtimmes bokning på måndag morgon med lite "starthjälp" till mig själv i form av en skiss på måndagens att-göra-lista. Bara att föra över på papper, komplettera med ev nyheter från helgen och dra igång utan större tankeverksamhet.

Det bästa är att när att-göra-listan är klar infinner det sig en sorts nöjdhet. Som i "ja, jag lyckades faktiskt göra allt jag hade tänkt att jag skulle göra i dag" och det gör det enklare att koppla bort jobbet sen. Vilket är särskilt viktigt just nu då mitt hem också är min arbetsplats flera dagar i veckan.

I dag hade jag visserligen inte en att-göra-lista men lite administrativt arbete att beta av under helgen och jag bestämde mig för att det vore skönt att beta av det direkt på morgonen så slipper jag fundera på det mer. Så jag fakturerade PT-pass och skrev och ritade upp planering av Runacademy-pass till både på lördag och till på tisdag så jag bara behöver publicera det till mina ledare i rätt tid. När jag var klar med det (och frukosten!) bytte jag om och sprang dagens runstreak-pass och sen var jag ändå uppvärmd så jag drog igång videofilmen på veckans styrkepass och bockade av det också.

Klockan tio var alla helgens "måsten" undanröjda och det kändes riktigt bra! Resten av dagen har jag således gjort mest ingenting förutom att jag har lagat två olika kycklinggrytor och fixat med lite matlådor till Joakim som jobbar hela helgen. Vilket egentligen inte var ett måste men kändes som en trevlig markservice och jag gillar att laga mat.

Apropå mat så har jag döpt min diet till "schizotarian". Lite för att mina kollegor har känt sig milt provocerade av att jag ibland har nyttiga billiga matlådor med linsgryta och kikärtscurry och ibland smiter ner på torget och köper kebabrulle... Jag håller med, det är lite mysko men varför välja? Det känns bra att fixa matlådor, jag ser sparkontot växa - men ibland känns det minst lika bra att få gå ner och köpa en god lunch som jag är sugen på just den dagen!

Så var jag inne och slökollade på Desenio för jag ville byta ut en bild som passar lite halvdåligt i en av mina ramar och hittade den här.

Precis så är det. Jag är inte alltid superdisciplinerad, älskar glass och donuts men också att äta vettig mat och träna. Det finns (enligt mig!) ingen anledning att välja antingen-eller, jag tar både-och!

Löpning är som silvertejp...

... det lagar allt utom mat!

Jo, men faktiskt. I dag var jag på kontoret och jag kom hem med ett allt annat än soligt humör kan man väl säga. Jag tror inte att det var för att jag var på kontoret utan snarare en produkt av det som kommit min väg under dagen - jag hade nog blivit lika grinig om jag varit hemma.

Hursomhelst var jag både småsur och hungrig när jag kom hem och det är inte världens bästa kombination. Men Joakim är en stor pedagog så han undrade bara stillsamt om jag ville springa och om jag ville äta pizza samt i vilken ordning jag ville utföra aktiviteterna.

Springa först var det klara svaret - så vi bytte om och gav oss ut i duggregnet. Springa av sig ilskan kan man göra på första delen av rundan där det är breda grusvägar och en lång seg backe. Därifrån lätt utförslöpa, skogsstig upp till kossabackens topp och sedan ner på en slingrande stig. Kort paus vid bäcken, lyssna på fågelsång och försöka prata lite med kossorna som fortfarande är blyga och lite osäkra på alla dessa människor de träffar! Över bäcken, upp i skogen och senast där har allt ilsket humör lämnat mig.

Jag kom hem betydligt gladare och efter en dusch och en rejäl bit pizza känns det som att bli en ny människa. Visst är det magiskt med löpning ändå?

Konsten att hitta energi

De senaste dagarna har varit lite kärva på arbetsfronten. Mycket webinarier och videomöten och det suger lite energi. Särskilt gårdagen var ganska brutal för det var tre webinarier på raken med komplex information och nästan bara envägskommunikation. Det kostar på, jag märker att jag inte riktigt har mer hjärnkapacitet kvar sen.

I dag fick jag hjälp att komma ur energibristträsket. Vi kör gärna lite "spontanlöpning" på torsdagar - några stycken ur Runacademygänget och några som inte springer med gruppen denna terminen men gärna vill ha sällskap. Göran höll i ett upplägg med blandade intervaller från 3 minuter till 30 sekunder så man fick träna på tempoväxlingar. Lätt hänt att bli fartblind med det upplägget... och så avslutade vi med en omgång tabata-intervaller så vi blev ordentligt trötta.

Fast jag fick snarare mer energi av det passet och det kändes riktigt bra :-)

I morgon är det fredag och jag startar dagen med morgonjogg och nybakade bullar innan jag kastar mig in i dagens planerade aktiviteter. Det är ännu en intensiv dag i morgon men jag tror jag har koll på läget och kommer kunna stänga ner inför helgen med en bra känsla!

Bästa träningen?

Jag tittade på SVTs program "Bästa träningen" i veckan. 4 par som inte tränar ska få köra hot yoga, löpning, kampsport och "vardagsmotion" i 8 veckor med stöd av coacher. Alltså samma upplägg ungefär som förra årets "Bästa dieten". Noggranna tester av hälso- och fyselement före och efter och sedan en utvärdering.

Fast jag undrar ändå - kommer det här verkligen utvärdera vilken träning som är bäst?

Den träningen som är bäst är ju den som blir av. Och här måste man ändå säga att vardagsmotion och löpning är enklare att peta in i ett upptaget liv än yoga och kampsport där det finns tider och schema att passa. Inte för att det är omöjligt att få till tre pass i veckan. Men jag köper att i en familj med två vuxna och tre barn och diverse aktiviteter samt att båda föräldrar inte kan åka och träna samtidigt är det inte busenkelt!

När det gäller förbättringspotentialen verkar alla börja på en ganska låg nivå. Ingen tränar och de som fått vardagsmotion som sin träningsform tar bilen till jobbet 2 km bort. Vardagsmotionscoachen inledde dock med att gömma undan bilnyckeln :-) Mycket bra beslut tänker jag!

Sedan är det lika för alla - om de inte gör sin träning så kommer det nog inte heller några resultat. Som för oss alla. Så jag vill slå ett slag för att börja på en lägre nivå om man ska bygga en vana! Kanske inte börja med tre löprundor i veckan direkt utan börja med en promenad tre dagar i veckan och sedan lägga till ett pass där man varvar gång och löpning? Eller att låta 10 minuters hemmayoga med en app eller en youtube-film vara en start i stället för att ta sig iväg till en studio och ett bokat pass?

Sen har vi det där med Runstreak. Jag är ganska tacksam för att jag hade börjat med runstreak-tanken innan covid-19. För när min förkylning var över var det en no-brainer att börja springa varje dag igen - 20 minuter räcker! Det blir av, tröskeln är inte jättehög och det är den perfekta pausen under hemmakontorsdagar. Dessutom blir det kilometer ändå. Mitt veckomål är 25 km. På 20 minuter springer jag 3 km vilket innebär att om jag bara gör minsta möjliga varje dag blir det 21 km på en vecka. Den enda veckan sedan nyår då jag inte kom upp i 25 km var den veckan jag var förkyld.

Om Runstreak är för mycket så testa det som min chef kallade för "movestreak". Rörelse varje dag. Simning, cykling, en promenad, eller ett gå-löp-pass. Alla dagar kan vara träningsdagar och nej, du kommer förmodligen inte bli övertränad.

I dag har jag varit på simträning. Det var svinjobbigt men väldigt roligt. Pga färre deltagare har de två grupperna slagits ihop till en vilket innebär att jag får träna med de "duktiga" simmarna. Turligt nog har upplägget anpassats så vi kör mer teknik och mindre distans och då kan jag hänga med, ha roligt och träna vattenvana. Det är superbra för mig. I dag fick vi bl a träna på delfinkickar under vatten på mage, på sidan och på rygg. Det är nästan omöjligt att ligga på rygg 40 cm under ytan och göra delfinkickar - ena gången flöt jag upp till ytan och andra gången landade jag på rumpan på bassängens botten! En stor seger var att jag inte fick panik fast jag var under vatten - jag hade att göra med att styra upp rörelsebanan i delfinkick så jag hade inte tid att få panik. Det känns stort!

Således blir i dag nog den tuffaste träningsdagen med 5 km löpning, 14 km på cykel och en timmes simning. Nån sorts triathlon. Skönt dock att kunna tillbringa en stund på rygg i soffan efteråt innan jag ska laga mat.....

Making good days...

Ett ämne jag ständigt återkommer till - det här med att göra sina dagar till bra dagar. Oftast händer det inte av sig själv och ibland måste vi göra en högst medveten insats för att vända en dålig dag till en bra dag!

I dag är ett bra exempel. Jag var arg i går kväll över en skitsak på jobbet. Jag var arg när jag vaknade i morse också och stack ut och sprang med ilskan kokande i bröstet och nån tår i ögonvrån. Efter frukost hade andningen ändå landat någotsånär nere i magen och jag satte mig med ett litet projekt som jag visste skulle ge positiv feedback. Men trots löpning och positiv feedback hade jag fortfarande frustration och irritation kvar. Det tog 45 minuters walk and talk med chefen i telefon (vi promenerade alltså var för sig från var sitt hemmakontor) innan jag någorlunda kände att jag hade blivit hörd och förstådd och vi hade fått till en plan för att hantera problemet.

Jag promenerade vidare medan jag deltog på en telefonkonferens och sedan passade jag på att spela in några filmsnuttar till ett lite roligare projekt. En liten inspirationsfilm jag ska göra för jobbet som litegrann är "veckans roliga grej" för mig eftersom jag inte är van att göra sånt. Så jag filmade lite ute och lite inne och satt sedan med iMovie på telefonen och klippte ihop projektet. Oklart om det kommer bli godkänt men annars har jag lärt mig något till nästa gång i alla fall!

Med känslan av att ha fått positiv feedback och att ha fått ihop ett kreativt och (för mig i alla fall) väldigt modigt projekt kunde jag avsluta arbetsdagen hyfsat på topp och det kändes riktigt bra efter den motiga starten!

Kvällen har bjudit på NMT-instruktörsjobb för min del och jag styrde upp passet så jag själv fick möjlighet att delta i lite välbehövlig basfys medan jag coachade mina deltagare. En skön lite lagom genomkörare för alla viktiga kroppsdelar - det var gött. Dags således att landa i soffan framför Sveriges yngsta mästerkock med en kopp te och en ostmacka. Tack för i dag :-)

Guldkornslöpning - och nya mål!

Vår Runacademy-grupp har fått flera små subgrupper. En är torsdagsintervaller/social run - vi träffas på torsdagkvällar och springer något lagom upplägg som en av oss tar ansvar för. En annan är s k "snigellöpning" på helger då de som vill springa i lugnt tempo springer mysjogg. Och sedan har vi Guldkornslöpning som en av våra löpare hittade på för att vi skulle springa på lite nya ställen. Vi turas om att reka eller visa upp bra rundor. Jag har missat två möjligheter men i dag hakade jag på en tur till Skäralid för löpning på Söderåsen.

Så grönt, så härligt! Fast många höjdmeter också, vi tog över 2 timmar på oss att ta oss 14 km så det var verkligen ingen snabbrunda. Fantastiskt trevligt, gött sällskap, jag är superglad för initiativet och att jag hade möjlighet att vara med! Det var länge sen jag var ute på såna natur-äventyr och det var absolut njutbart större delen av tiden. Utom när vi klättrade uppför en väldigt brant backe, den var jag inte så förtjust i...

Sedan nyår ungefär har min viktigaste träningsmålsättning varit att må bra. Men jag började känna ett behov av att ha något mer konkret att sikta på. Det är givetvis oerhört svårt just nu för vi vet väldigt lite om framtiden. Högst oklart vilka lopp som kommer bli av och när - och därmed inte så enkelt att hitta ett lopp att ha som målsättning.

Jag har länge sneglat på Pace on Earth. Ultralöpare helt in i själen. Läst blogginlägg, lyssnat på poddavsnitt och lät mig inspireras att börja på min runstreak i januari. De har också ett coachingprogram som heter "10 månader mot 10 mil" som jag givetvis har kikat på några gånger men det har inte riktigt känts rätt. Nu tror jag det kommer helt rätt i tiden. Jag har börjat ställa in mig på att jag antagligen kommer jobba främst hemifrån väldigt länge, kanske till slutet av året. En av de positiva biverkningarna med det upplägget är att det är enklare att få till löpning på dagtid. Dessutom är det ett komplett upplägg med både löpning, styrka, rörlighet m.m. så jag behöver inte tänka så mycket.

Programmet drar igång 1 juni så jag har några veckor på mig att förbereda mig mentalt. Fram till dess kör jag Runacademys vår-utmaning som kommer innehålla 4 pass i veckan så har jag lite inspiration och struktur på veckorna och de andra dagarna springer jag som vanligt för att hålla igång min runstreak. Det ska bli ganska skönt att lämna över ansvaret för planeringen och variationen till någon annan ett tag! 10 månader är lång tid - men nästa vår kommer jag vara fantastiskt stark och i ultraform på riktigt. Så får vi se vad det finns för möjligheter att springa långt - antingen organiserat eller ett löparäventyr på egen hand?

Oh no, she's back!

Har inte bloggat på länge. Jättejättelänge, faktiskt. Vad hände? Jag vet inte. Det kändes som om resten av bloggvärlden tog en paus och förflyttade sig till instagram och jag hade också tappat sugen. Men nu upplever jag ett behov av lite tid för reflektion så då tänkte jag att bloggen kan få bli mitt anteckningsblock. Så får vi se om jag kan peppa nån mer därute!

Vad har hunnit hända sen sist? Jättemycket. Joakim har slutat i Försvarsmakten och har numera ett helt vanligt jobb (eller inte, för han har fortfarande omväxlande arbetstider). Jag bankade av PB på maraton och nytt PB på 6-timmars i maj 2019 och jag är fortfarande vansinnigt stolt över det. Har dock fortfarande inte lyckats med 50 mils men det kommer fler chanser.

Vi köpte en lägenhet i somras och sålde sen den vi hade (ja det blev lite fel ordning men sånt händer), flyttade i höstas och det var ett otroligt bra beslut. Nybyggt, granne med motionsspåret, lite närmare stan och bättre kommunikationer - en vinst helt enkelt. Kanske särskilt nu....

I december var vi på träningsresa på en ny destination på La Palma och tanken var att jag skulle åkt dit som löpcoach i slutet av mars i år. Men det där viruset kom i vägen så jag har fått skjuta upp drömmen om att coacha på träningsresa - dock 100% säker på att jag vill och ska göra det, frågan är bara när!

Eftersom hösten var så rörig med flytt + stort projekt på jobbet så anmälde jag mig aldrig till alla lopp 2020 och det känns som ett lyckat beslut. Hakade däremot på en Runstreak-utmaning under januari och sen fortsatte jag fram till mitten av mars då jag var så förkyld så det kändes orimligt att fortsätta. När jag var frisk igen hade min arbetsplats beslutat att alla jobbar hemifrån tills vidare och då verkade det vettigt att börja springa varje dag igen så då gjorde jag det. En liten lunchrunda för att räta ut kroppen och pigga upp hjärnan innan återgång till arbetet funkar riktigt bra de flesta dagar.

Jag är fortfarande löpcoach, jobbar fortfarande med Nordic Military Training, älskar mat och kan inte tänka mig att sluta träna. Jag har testat på crossfit i början av året och gillade det egentligen men hade svårt för det där med att passa tider och just nu känns det varken aktuellt med crossfitkort eller gymkort faktiskt. Tills vidare hanterar jag min styrka och prehab med Runacademys träningsbank så får vi se om jag känner behov av något mera.

Just nu känns det prio att hitta rätt väg i det här "new normal" som verkar bli flest dagar på hemmakontoret och enstaka dagar på kontoret. Mycket online, färre fysiska möten, men också mer flexibilitet med arbetstider och paus mitt på dagen. Fnular mycket på change management och mental träning just nu, snappar upp och använder det jag hittar som känns bra och kommer dela med mig.

Ja, cirka så är status här! Du då?

Autopilot med ADHD

Ja. Jag SKA skriva en sammanfattning av Styrkeveckan på Playitas snart, bara inte just nu. Ifall ni undrar. Det var en helt fantastisk vecka på så många sätt men jag har inte riktigt hunnit smälta upplevelsen och landa i vardagen ännu.

Jag kan bara konstatera att min autopilot verkar ha ADHD. Det är liksom... "hej, jag är din autopilot, och jag ska nu ta oss till.......oooh, DET var spännande!!"mest hela tiden.

Varför? Jo, det är inte så himla svårt. Autopiloten på hemmafronten har glömt sina uppgifter för att Joakim var hemma ett halvår. Och att jag, ensam, ska ha koll på allting - det är tydligen svårt! Och autopiloten på jobbet är svårt handikappad av att jag lämnar från mig en del uppgifter och får en del andra i stället. Nästan ingenting går av sig själv och allting kräver tankeverksamhet!

Den här veckan är helt konstig i och med att arbetsveckan började i dag, mitt i veckan, och jag jobbar på att fånga upp snt som inte hände förra veckan. Men nästa vecka hoppas jag att autopiloten på hemmaplan har hunnit kicka in, att mat, plock, tvätt och sånt börjar hända lite mer per automatik så jag kan lägga krafter på annat!

Träning denna vecka? Oklart. Det känns som överkurs att få till det också. I dag fokuserade jag på att vara på jobbet i tid, komma hem i (rimlig) tid, laga mat och fixa matlåda. Ordning och reda. Efter typ 36 pass förra veckan så är det inte hela världen om det blir minimalt en vecka, nästa vecka får jag planera bättre och mer noga för att det ska bli hållbart helt enkelt! Kliv, kliv, överlev....

Queen of Lazydogs tar ledigt!

Puh. Det var BRUTALT att komma tillbaka till vardagen alltså. Det har verkligen varit full fart med en andningspaus under helgen och sen en fullmatad vecka till. Under dessa två veckor har jag också fått lämna över en del av mina arbetsuppgifter till en kollega på jobbet samt tagit över arbetsuppgifter från en annan kollega. Därav mitt nya tillnamn "drottningen av lathundar" - jag har producerat ett rejält antal sidor manual och vägledning till kollegan som tar över mina grejer, och jag har också producerat lite lathundar till de uppgifter jag tagit över för att göra det lite enklare.

Jag gillar checklistor - det minskar mängden information jag behöver ha i huvudet. Dessutom är de till stor hjälp när uppgifter är tidskritiska. Finns det en vägledning eller checklista och jag skulle vara frånvarande av akut anledning så kan valfri normalintelligent kollega plocka fram checklistan och få undan det viktigaste!

Men nu - nu tar vi faktiskt ledigt. Det känns ganska välbehövligt efter två intensiva veckor! I morgon bitti lyfter planet mot älskade Fuerteventura (ön där det alltid är behagliga temperaturer och det inte finns några j-la pollen!) och sen ska vi hänga på Playitas en vecka. Styrkevecka med vissa inslag av crossfit, simning och löpning i bergen. Vädret verkar bli sådär, runt 20 grader, men helt ärligt så längtar jag jättemycket efter att kunna vara utomhus utan femtielva lager kläder, mössa och tjocka vantar! I måndags t ex när jag instruerade NMT var det (enligt termometern) 2 plusgrader men vinden gjorde att det kändes som -7. Brrrr....

Jag är rätt oförberedd på veckan. Har skummat igenom programmet som hastigast och skrattat lite åt Gyulas ibland rätt kreativa planering men annars tänker jag ta det som det kommer. Följa planen, göra som jag blir tillsagd, äta, träna och vila. Dricka smoothies i containerbaren, simma längder i soluppgången, njuta av långfrukost vid poolen och ha all tid i världen för MIN träning. Livet, helt enkelt. Det kommer bli awesome!

Hej måndag. Och vardag. Och verklighet...

Jaha, så var det med den julledigheten. I dag kom jag (precis som många andra) tillbaka till vardag och verklighet med en brutal duns.

Det kändes extra brutalt eftersom Joakims väckarklocka ringde vid fyra för att han återigen ska veckopendla till Göteborg. Inte nog med att jag ska tillbaka till jobbet och bete mig som en vuxen människa igen, jag har inte ens nån markservice hemma utan ska ta ansvar för hemmalivet också. Tufft alltså ;o)

Det är ju inte så att jag inte kan. Egentligen. Jag har faktiskt klarat av det stora delar av de senaste 3½ åren, men det kom ändå lite plötsligt! Fast vi har förberett ganska noga och lagat flera storkok så frysen är full med matlådor - det går således absolut ingen nöd på mig. Men ändå fokuserade jag i dag på att inte ha för höga krav. Ingen planerad träning, inget kvällsjobb - det räckte fint att jag behövde ta mig till jobbet i tid, med rätt kläder och rätt grejer med mig.

Sen blev jag tvärarg på kontoret - restaurangen där vi har subventionerad lunch har höjt priset IGEN och helt ärligt har de inte varit något vidare bra de senaste månaderna. Så nu tänker jag inte gå dit mer (annat än i s k "sociala undantagsfall" dvs lunch för hela avdelningen eller liknande). Därför bestämde jag i ren ilska att NU ska jag ha matlåda minst två dar i veckan, tråkigt eller ej. Två matlådor, 1 x thai, 1 x sushi, 1 x soppa kommer ändå bli mindre än 5 x lunch i jobbets restaurang.

Dagens "resträtt" var rostade rotsaker, en överbliven korv och en rest mosade ärtor som jag hade till fisk häromdagen. Medan rotsakerna och korven var i ugnen lagade jag helt sonika en god pastarätt med svamp, vitlök, zucchini, en gräddskvätt och lite tryffelkräm så har jag matlåda till i morgon och resterna gick åt. Win-win. Vi får se vad jag mer kan få ihop i veckan men i värsta fall finns det gott om mat i frysen!

Och eftersom jag ändå höll på och var redig så har jag betat av dagens pass i Runacademys magutmaning, yogat 20 minuter med Milla Floryd på Yogobe, diskat undan och förberett min "vane-kalender-lista" till kylskåpet (jag ska fotografera den när jag har fyllt i några veckor). Det funkade så bra under hösten att hålla ordning på löpningen med en papperslista på kylskåpet så nu har jag satt alla veckomål på listan. Löpning, styrketräning, matlådor, yoga, simning. Så är det bara att fylla i distans eller "antal gånger genomfört" och så tänker jag att jag kan få min guldstjärna (glittrigt klistermärke!) om löpningen + 3 andra är avklarade, dvs 4 av 5 för godkänt! Så finns det utrymme för att "livet händer" också.

Inga av de här målen är särskilt stora eller överväldigande. Det enda som skiljer sig från det jag har gjort hela hösten är att jag lagt till matlådorna och att jag ska fokusera ännu lite mer på att faktiskt få styrketräningen gjord. That's it. Små förändringar är bättre och mer effektiva än stora - framför allt för att de små är lättare att hålla fast vid! Jag är dessutom ett stort fan av synliga, fysiska listor hellre än de elektroniska. Jag responderar mycket bättre på glittriga klistermärken än på fyrverkerier i random app :-) Så, 2019, nu kör vi!

Godmorgon 2019 - bokslut 2018!

Då är det nyårsmorgon och i vanlig ordning vaknade jag tidigt - dels för att jag alltid sover sämre när jag har druckit alkohol och dels för att det blåser ungefär halv storm ute. Så jag tar tillfället i akt att göra ett litet bokslut över året som gått och välkomna det nya året!

2018 var överlag ett ganska bra år, tycker jag. Visst har det haft sina utmaningar men när jag tänker tillbaka är det ändå många gånger som jag har lutat mig tillbaka och tänkt eller sagt att "det där livet, det är ganska bra ändå" och verkligen menat det. I så många olika situationer också - hemma, på jobbet, på resa, ute i löpspåret, på gymmet... Så jo, 2018 var ett bra år!

Det är omöjligt att tänka på vädret när man tänker tillbaka på 2018. Året inleddes med en vinter av sällan skådat slag. Jag cyklade i snö och älskade mina dubbdäck, drog på mig långkalsonger och jobbade utomhus - och det var helt okej. Runacademy-terminen inleddes med snöstorm och rusk men inget stoppar våra löpare som körde på ändå! 

Våren blev kort och intensiv och det som skulle varit en vårig löparhelg på Österlen blev snarast sommar - men fantastiskt hursomhelst. Mera tur hade jag på 6-timmarsloppet i början av maj då temperaturen höll sig i schack och jag fick ihop hela 5 mil! Löpgruppens termin avslutades i shorts och linne och med att flertalet av mina ledare valde att sluta så vi behövde rekrytera nya. Ett antal telefonintervjuer senare satt jag med en riktigt bra magkänsla av att ha fått ihop en riktigt bra ledargrupp och det var dags att njuta av sommaren. 

Sommaren var fantastisk, men oroväckande också. Den inleddes med Backyard Ultra Sydkusten där värmen och bristen på långpass gav mig ett betydligt sämre resultat än tänkt. Sedan var vi lediga och spenderade fantastiska dagar på tyska stränder, kom hem och gav oss på ett litet renoveringsprojekt i hallen uppe och nere - så bra det blev! 

Hösten kom och var vacker, solig och färgrik. Joakim blev kvar hemma för att plugga in lite saknade betyg på Komvux, matkasse varannan vecka och ypperlig markservice gav mig resurser till annat. Och det var nog tur det, för på jobbfronten blev det en fruktansvärt tuff höst som innebar lite sjukskrivning och "omstart". Jag är inte säker på om jag hade orkat med det om jag samtidigt hade haft konstant egetansvar hemma. Men det blev också en ögonöppnare och en signal om hur långt jag kan våga låta stress gå innan jag behöver säga ifrån - kanske inte så dumt! 

Mitt nya ledargäng hos Runacademy har verkligen levererat. Det känns stabilt och bra, alla drar sitt strå till stacken och vi har enormt kul ihop vilket också gör att vi kan leverera mycket bättre träning till våra löpare. 

På egna träningsfronten slutar året också bra. Jag har sprungit en hel del i år - jag blev lite småilsk över min dåliga löpmotivation under första halvan av året som betydde att jag inte nådde mitt mål på BUS. Så efter semestern tog jag omtag, skapade "kylskåpslistan" och bestämde att springa minst 2 mil varje vecka året ut. Det har jag hållit - varje vecka. Några enstaka veckor med bara 2 mil, de flesta nånstans mellan 2 och 3 mil och några höjdare över 3 mil. Utan skadeproblem och överbelastning PLUS att jag har sprungit många flera fartpass än jag har gjort tidigare. Så löpmässigt är jag i rätt bra form vilket också var målet! Styrketräningen har jag haft svårt att hålla i de sista veckorna på året men det är lätt att "starta om" igen och jag vet vad jag behöver göra! 

Fysiskt har jag ett bra avstamp för planeringen av 2019 och även mentalt har jag nog landat på ett bättre ställe än för några månader sedan. Så - rock on 2019! 

Lite spontanfunderingar om vad året gärna får innehålla:

- träningsresor och -helger (två är redan bokade...)

- 6-timmars och BUS

- nya utmaningar på jobbet

- fortsätta på inslagen väg med mer vegetarisk mat och hembakat bröd

- fortsätta på ekonomi- och hållbarhetsfronten med köpstopp och mer pengar på sparkontot

- ännu en fantastisk sommarledighet med nya upplevelser

- jag har hört att Österlenmaraton ska "nystarta" under 2019, kanske kul att springa det igen?

- Helsingborg maraton? 

- mycket mera löpcoaching

- fortsatt struktur och kontinuitet på egen löpträning

Holy sh*t vilken vecka!

Jag borde väl ha lärt mig vid det här laget att de sista två arbetsveckorna före jul är helt galna - så även i år. Men alltså, förutom fullt ös på jobbet har jag hunnit med:
- ett NMT-pass och ett PT-pass, båda levererades i svinkyla och NMT-passet dessutom i ösregn del av passet
- ett göttigt gympass som fixade begynnande ryggproblem
- en supertrevlig ledarträff med Runacademy-kollegorna, vi körde knytis hemma i köket, jag fick t o m julklappar och vi har planerat hela vårterminen
- ett riktigt pannbensintervallpass i onsdags, 2 x 7 x 70/20 sek som jag bara kastade mig iväg och gjorde direkt när jag kom hem från jobbet
- bokat träningsresa i januari och löparhelg i maj
- en utflykt i KOLmörker för att farbror Gyula utlovade ett gratisex av sin nya träningsbok till den som mötte honom på Ikeas parkering i går kväll när han fraktade hem böckerna
- avslutningspass på simkursen med mycket beröm
- inköpt ny cykelhjälm
- hämtat ut paket med Undertians kokbok (yay!)
- testat löpning efter simning och konstaterat att tvärtom ändå är bättre...

Och nu - nu ska jag bara vara vuxen fem arbetsdagar till innan det är julledigt på schemat!

Och så tillbaka i balans igen

Det har varit en omtumlande vecka. Mycket frustration och känslostormar varvat med positiva upplevelser. Jag söker medvetet sånt som jag vet ger mig energi - exempelvis lockar inte gymmet alls med starka ljus, halvdålig musik och andra människor, medan morgonjogg i kyla och mörker funkar alldeles utmärkt. Några missade styrkepass är inte hela världen en sån vecka, det löser sig nog med tiden.

Jag hade ett väldigt bra samtal med min chef i veckan som gav utrymme för att ventilera lite frustrationer och funderingar och gav hopp framåt. Det finns massor av roliga grejer för mig att ta mig an men jag får inga nya uppgifter just nu, jag ska överleva fram till jul först!

I går var det julfest med jobbet. Jag hade inte anmält mig - jag vet att det inte är nån idé. Hur gärna jag än vill det så kommer jag aldrig tycka att julfester med 200 deltagare är roligt, det är bara jobbigt Särskilt när alkoholen blandas in... Så jag åkte hem i vanlig tid i stället, bytte om och tassade 9 km i ösregn i tomma motionsspår. Varm dusch, varm dryck, matlagning och soffläge i stället för att försöka mingla och vara social.

Dagen i dag har mest ägnats åt myspys. En kort vända till affären i förmiddags och 45 minuter på yogamattan medan Joakim var i crossfitboxen. Sen har jag bakat saffransbullar, förberett för morgondagens bak, lagat middag på diverse rester och så har jag hunnit titta ikapp på julkalendrar, läsa och vila. Det känns lugnt inombords men jag längtar efter att få springa i morgon igen!

Välkommen, inre treåring....

...eller nåt....

Nu är jag där igen. Friskskriven, i princip återhämtad, men fortfarande nära gränsen. Otålig, redo att gasa, men tvungen att köra med handbromsen i ett tag till. För jag kommer inte orka om jag matar på i vanligt tempo. Och DET är fruktansvärt jobbigt!

Frustrationen är enorm och det är inte alltid jag har den under kontroll. Frustrationen över min egen ineffektivitet, för hjärnan är fortfarande långsam och rutinuppgifter tar lång tid. Lägg ihop det med IT-system som inte alltid är optimala och verktyg som är lite ineffektiva emellanåt så förstår du - det går för LÅNGSAMT! Vilket provocerar ett och annat meltdown och det är såklart synd om omvärlden som landar mitt i det. Men jag blir så arg, så arg..... och jag har inte kontroll på den där inre treåringen. Gränsen går dock vid att ligga på golvet och skrika även om det har varit bra nära ibland!

Jag parerar med löprundor, vila, fikapromenader eller andra andningspauser. De behövs. En kort paus, så får jag kontroll på läget igen - till nästa lilla bryt. Jag vet att det blir bättre, jag vet att det bara är just nu och att det går över, men det är tufft alltså!

Tur att det finns "plusenergi-aktiviteter". Som löpcoaching t ex. Full fart i kyla och mörker med Runacademy i går, julavslutning med applåder och skumtomtar. DET gör skillnad!

Running back to happiness....

Lyckostunder, medveten närvaro och återhämtning

Jag har återläst Micael Dahléns "Kaosologi" under helgen och påmint mig själv om lite småsaker som jag verkar ha glömt. Exempelvis lyckostunder - som jag även kallar för vardagslycka eller guldkant. Som inte behöver vara jättestora grejer utan det går faktiskt att hitta lyckan i det lilla om man tittar på rätt sätt. Gårdagskvällen exempelvis som tillbringades barfota i mysbyxor med tre mat-tidningar som bränsle. Eller löprundan i går som lätt var årets skönaste mil när jag väl var uppvärmd, att det fortfarande finns vackra höstfärger kvar i skogen och att jag har en sambo som tycker om mig.

Medveten närvaro (man kallar det också mindfulness) är en annan stressbegränsare. Att faktiskt vara närvarande i det man gör i stället för att tänka på i går eller i morgon eller nästa månad. Någon jag lyssnade på kallade det där med att älta gamla historier för "ruminating", dvs idisslande. Så varje gång jag kommer på mig själv med att hänga i nån gammal tanke eller älta en för länge sedan avklarad situation så ser jag en ko för min inre blick, tänker "ruminating" och slänger medvetet bort tanken. Tittar upp, tar ett djupt andetag och blir medveten om vad jag pysslar med - det är oftast när jag cyklar eller springer som hjärnan mosar runt i gamla tankebanor så det finns annat att titta på!

Mental återhämtning för mig innebär gärna fysisk aktivitet, det hjälper min hjärna att lugna ner stress. Denna vecka "laddade" jag med tre pass löpning innan tandläkarbesök som innebar tre vilodagar och sen fyllde jag på med 18 km fördelat på två pass. Gårdagens 10 km myspys och dagens 8 km fartlek och löpstyrka. Ett rätt kul pass med musik och pepp i lurarna som ingick i Runacademys höstutmaning. Löpteknikintervaller med löpskolning och ruscher, 40/20-intervaller, 4 min med fartökning varje minut, 4 minuters löpstyrkestopp och sist en omgång Tabata-intervaller innan jag joggade hem. Det är rätt skönt att springa när nån annan håller koll på intervaller och vila men jag springer ändå helst utan lurarna....

När jag kom hem var det litegrann med känslan att NU mår jag bra igen. Vilket som alltid är lite småfarligt eftersom risken är stor att jag matar på lite för hårt och närmar mig kraschläge igen - men ändå skönt. Nu ska jag förvalta känslan, hitta tillbaka, hålla kvar, och göra RÄTT. Använda mina hörlurar, morgonträna, ta andningspauser (jo, man får gå iväg och ta en finkaffe och titta på havet i fem minuter), säga ifrån och säga nej. För jag vet ju hur det SKA kännas!

DEN känslan!

Minisemester i Simrishamn

Efter en utmanande vecka med bl a en tandoperation (jag sparar er för detaljerna men festligt var det inte!) kändes det som en oerhört fin belöning att få ta en minisemester. Jag hade organiserat mina arbetstimmar så att jag kunde lämna kontoret tidigt fredag eftermiddag och strax efter två satte vi oss i bilen och styrde mot Simrishamn för att avnjuta vårt bokade paket på hotell Svea och Nordic Sea Winery.

Det var grått och lite småregnigt därute men en dryg timme senare var vi ändå framme och parkerade bilen utanför hotell Svea, checkade in och begav oss sen ut för att jaga fika. Det är inte utan att jag omfattar Simrishamn med en viss kärlek efter två målgångar på maraton - och sträckan uppför gatan mot torget lockade fram en hel del minnen! Vi satte oss på Café Kagan - ännu en gammal favorit. För efter förra årets Österlenmaraton var det där vi fick komma in i värmen, äta kanelbullar och prata med andra löpare. I dag var det lite annan stämning men fikan var lika god för det!

17.15 hämtade taxin oss och två andra par och skjutsade oss till Nordic Sea Winery där vi inledde kvällen med lite bubbel innan det var dags för vinerivisning i lämplig klädsel... Joakim sa att jag var en omvandrande färgkatastrof och det hade han möjligen rätt i :-D

Efter rundvisningen var det dags för vinprovning som var lättsam och rolig. Inga superviner utan alla fem under hundralappen men absolut lärorikt för det. Olika druvor, olika smak och karaktär - och charkbrickan sen, med en favoritost, tryffelsalami och fänkålssalami. Gott!

Sen fick vi välja vin till huvudrätten med vänlig handledning av personalen innan vi serverades en god skinkstek med diverse tillbehör och en chokladig efterrätt med finkaffe till. Miljön är supertrevlig och det fanns massor med vin att glutta på för den som var nyfiken innan taxin skjutsade oss till hotellet igen. En god natts sömn i superskön säng och en fin hotellfrukost innan vi vände hemåt - med en sväng via Kiviks Musteri för att handla lite.

Tack vare att vi åkte så tidigt kändes fredagen nästan som en hel ledig dag och väl hemma hade jag både energi och sug efter en skön milrunda i löparskor - och det är mera helg kvar. Win!

Morgonjogg - hur gör man?

En enkel guide för dig som också vill bli en #morgonpiggjävel :-)

1) Förbered kvällen innan. Det kommer inte bli nån morgonjogg om du ska leta efter kläder, pulsklocka, skor, jacka. Jag lägger fram mina kläder på badrumsgolvet så kan jag klä på mig medan jag fixar med övriga toalettbestyr. Klart!

2) Gå upp tillräckligt tidigt för att hinna. Jag gillar inte att stressa efter morgonjoggen så jag vill ha minst en timme på mig efter att jag har sprungit klart. Jag ska eftersvettas, äta frukost, duscha, klä mig för jobbet och det tar en timme ungefär.

3) Sänk kraven på dig själv - både på distans och tempo. Det är tillräckligt bra att du tog dig upp och iväg. Jag har sprungit otaliga morgonjoggar på ca 3 km, numera har jag en runda på exakt 5 km som jag trivs bra med. Det behöver inte gå fort, jag går i vissa backar om det känns tungt.

4) Bestäm dig! Jag har ett mål om en morgonjogg i veckan, den planerar jag in i kalendern där den passar bäst. Ibland på måndagar, ibland på fredagar - fast jag gillar att ha den överstökad på måndagar så är det liksom klart för veckan. Sätt ett mål som passar dig, boka det i kalendern - och gör det.

5) Var synlig! Se till att du har reflexer, kanske behöver du pannlampa för att se var du sätter fötterna. Så här års har jag reflexjacka och handskar med reflexdetaljer så jag syns från alla håll. Reflexdetaljerna på skor och tights litar jag inte mycket på även om jag vet att de finns.

Du kanske inte älskar morgonjogg från första början - det tog mig flera år att sluta hata morgonpassen. Nu är det ett enkelt sätt att fixa dagens träning på utan att det tar för mycket extratid i schemat. Kroppen vänjer sig - tidigare klarade jag inte heller av morgonpass utan ett glas juice och några riskakor, numera dricker jag eventuellt en klunk vatten innan men inget mer.

I ett stressperspektiv hjälper morgonjoggen mig också att bygga lite motståndskraft mot dagens impulser - jag blir helt enkelt mer stabil om jag morgontränar och det kan kännas lättare att riva av 5 km på folktomma gångvägar än att stå i ett fullt belyst gym med dunka-dunka-musik om hjärnan är lite sliten. Så morgonjogg funkar superbra för mig just nu.

Vi ses - därute i mörkret!

Superbullar!

Saftiga bullar med skållat rågmjöl

De här bullarna har tre anledningar att kalla sig superbullar:
1) de är ett billigt och bra sätt att täcka in vårt brödbehov
2) det går lätt att "baka in" diverse supernyttigheter i dem
3) kanske viktigast - jag använder dem för att bli av med diverse rester!
Klimatsmart, nyttigt och billigt således. What's not to like?

Denna vecka blev bullarna rosa eftersom jag hade en skvätt rödbetssaft över :-)

Tre disclaimers:
1) du ska inte ge dig på detta receptet om du har noll erfarenhet av att baka med jäst eftersom receptet inte är superexakt!
2) jag bakar dem bara med köksassistenten, jag skulle inte orka hantera degen för hand
3) degen utgår från en skållning som behöver stå 6-12 timmar i rumstemperatur, jag gör skållningen på kvällen om jag ska baka dagen efter eller på morgonen så kan jag baka på eftermiddagen.

Du behöver:
Skållning:
1½ dl havregryn
2 dl grovt rågmjöl
5 dl kokande vatten

Resten av degen:
50 g jäst
2-3 dl degvätska (det du har hemma)
½ dl chiafrön
½ dl olja
2 msk salt
½-1 dl sirap eller socker
några deciliter blandat mjöl, frön m.m. (det du har hemma)
några rivna grönsaker eller frukter (det du har hemma)
800-1000 g vetemjöl special
50 g smör

Gör så här:
Blanda ihop rågmjöl och havregryn till skållningen i en bunke som tål kokande vatten. Koka upp 5 dl vatten, häll över och blanda noga så det inte klumpar sig. Täck bunken med plastfolie och låt stå i rumstemperatur i minst 6 timmar.

Dumpa över skållningen i bakbunken (om du inte var smart och gjorde den direkt i bunken). Smula över jästen och tillsätt din degvätska. Ljummet vatten funkar fint, men du kan använda mjölk, havremjölk eller yoghurt (eller en blandning av allt) om du vill. Perfekt tillfälle att bli av med den där slatten turkisk yoghurt som blev över t ex!

Starta matberedaren så jästen börjar lösas upp, om du kör på låg hastighet så kan du tillsätta olja, salt, sirap/socker och chiafrön under tiden och sedan dra upp hastigheten lite. Salt och socker ska helst inte läggas direkt ovanpå jästen, därför kan man blanda ner den lite i övriga ingredienser för säkerhets skull.

Nästa steg är "restfest". Riv trötta rotsaker och frukter och skicka ner i degen. Jag har testat morötter, palsternacka, äpple och rödbeta - alla har funkat. 2-4 dl rotsaksriv är lagom tycker jag - i dag hade jag en rödbeta och 2 morötter vilket gav drygt 3 dl. Det finns också utrymme för 2-3 dl "annat". Frön, mjöl eller rester - som t ex bulgur, matvete, couscous och liknande - kan absolut gå i här. Om jag inte har direkta matrester brukar jag ha 1 dl solrosfrön och 2 dl diversemjöl (om du är som jag har du säkert dinkel, majsmjöl, havremjöl eller annat som kom hem i nån provapåpåse eller inköptes till nåt projekt och inte gick åt) men du kan också skippa steget helt. Det kommer bli bullar ändå!

Sen är det dags för mjölet och här beror det på hur mycket fuktiga ingredienser du annars har i. Jag låter assistenten knåda ner några deciliter i taget, när degen börjar hänga ihop klickar jag ner rumstempererat smör i små bitar och justerar sen med lite mera mjöl. Degen kommer vara ganska tung och lite klibbig i konsistensen. Den ska bli hyfsat fast och någorlunda släppa kanterna men inte vara så fast att du tänker att du skulle kunna baka ut den för hand! Strö över mjöl, täck över bunken och låt degen jäsa till dubbel storlek(1-1½ timme). Känn på degen - den ska vara formbar men klibbig!

Baka ut till bullar - ha blöta händer. Jag har en bunke med ljummet vatten som jag doppar händerna i mellan varje bulle. Det gör att degen inte klibbar på händerna och så får bullarna dessutom en bra yta. Jag får 18-20 bullar av den här degsatsen lite beroende på hur mycket restfest det blev. Låt jäsa på plåt i ca 30 minuter och baka sedan på 225 grader i 12-15 minuter. Varsågod, superbullarna är klara!

Uppdrag: Egenomsorg!

Hur idiotiskt det än låter så är bästa botemedlet mot stress att ha omsorg om sig själv. Det pratades rätt mycket om det på yinyoga/mindfulnesskursen som jag tog mig igenom i våras och jag har tänkt tillbaka på den en hel del nu.

Första steget i projekt "egenomsorg" just nu var att jobba mindre så jag är halvtidssjukskriven och jobbar kortare dagar. Det har funkat väldigt bra, jag har lämnat jobbet innan jag blev trött nästan alla dagar - dvs ingen huvudvärk och inga sömnproblem. Jag har medvetet undvikit att ha egen väckarklocka några dagar och har gått upp antingen när jag vaknat eller när Joakims klocka ringt. Det innebär förvisso avsaknad av morgonträning men det må vara hänt - jag menar, när jag inte sover ordentligt är det rätt lönlöst att ligga i hårdträning, det begriper till och med jag!

Jag har joggat efter jobbet, jag har kört en morgonjogg fredag morgon för att jag behövde testa om jag sov när jag hade egen väckarklocka (det funkade), jag har gjort veckans styrkepass i Runacademys höstutmaning på vardagsrumsgolvet i morse så tränar gör jag - bara inte så tungt och oftast ensam i lugn och ro. Medvetet val! Jag har bjudit mig själv på finfika på väg hem från jobbet som belöning för avklarad arbetsdag och jag har konstaterat att jag fortfarande får energi av att vara löpcoach och instruktör, dvs ingen anledning att ta bort det ur schemat.

Vad nu då? Jo, långsam upptrappning av arbetstiden, fortsatt egenomsorg, lite mera träning. Vettig nattsömn och bra mat. Jag tänker att det inte är svårare än så. Ja, och så de där anpassningarna på jobbet ju. Jag har fått ett par helt fantastiska brusreducerande lurar - jag ser ut som en radioamatör men de gör jobbet, det blir verkligen TYST. I väntan på de ljuddämpande draperierna och telefonrummen som är "på gång". Min chef är på saken och det kommer hända - händer det inte så får vi fortsätta kämpa för att jag ska kunna jobba. För som hon sa när vi hade ett möte i veckan: Det är inte konstigare än andra funktionshinder. Det hade inte varit ett dugg konstigt att anpassa för synfel eller rörelsehinder men bara för att det inte syns att min hjärna är lite annorlunda blir det svårare att koppla behovet!

Så kommande vecka ska jag göra en insats för att få till två pass på gymmet - eller kanske tre. Jag har fortfarande en egen arbetsplats i ett mötesrum så jag kan dra mig undan vid behov, jag har fått avlastning med de arbetsuppgifter som känns övermäktiga just nu och jag har allt stöd från teamet i att jag eventuellt inte gör så mycket nytta just nu men övar på att orka jobba. Den orken bygger jag på med träning och klok återhämtning så det får väl bli fokus!

Inte riktigt hela vägen...

Seriöst, jag trodde att jag var på rätt väg - men inte. Onsdag lunch blev jag hemskickad från jobbet av en klok kollega som sa "jag ser ju på dig att du inte orkar mer, sjukskriv dig, gå hem, kom tillbaka på måndag". Jag hade själv tänkt tanken men förmådde inte fatta beslutet, så det var en lättnad att nån annan gjorde det åt mig.

För jag mår egentligen inte dåligt. Jag klarar bara inte av min arbetsmiljö och de tillfälliga anpassningar vi har gjort räcker inte riktigt till. Men den påverkan som en icke-anpassad arbetsmiljö har på mig gör att alla mina gamla stress-symptom dyker upp igen och DÅ mår jag såklart dåligt. Så fort jag inte behöver vara på jobbet går det väldigt bra - jag sover som jag ska, har bra med energi och är i balans.

Så vadå - kan jag inte bara jobba hemifrån tills arbetsmiljön är fixad? Njäe på den. Dels för att jag alltid upprepar att "hemarbetsplats är inte en lösning på bristande arbetsmiljö" lite som en princip, och dels för att jag INTE gillar att jobbet inkräktar på min trygga zon, hemma. Jobbet ska vara på jobbet, hemma ska jag få vara ledig och släppa jobbet.

Nu har jag tagit hand om mig i två dagar. Vilat, sprungit, fikat, läst, lyssnat på musik, klappat katter, bakat. Inte gjort nån större nytta för samhället annat än att det är klart billigare att jag är hemma några dagar i preventivt syfte än åker på en långtidssjukskrivning. Jag vet ju precis vad jag behöver - en arbetsplats där hjärnan kan få "vila" från intryck så att jag kan jobba i lugn och ro. Det behöver egentligen alla som jobbar på kontor, det är faktiskt ingen som mår riktigt bra av konstanta störningar men sen är det såklart olika hur mycket vi påverkas av det!

Jag har två dagar till på mig för återhämtning, sen får vi se. Jag utgår från att min chef och jag tillsammans ska lägga upp en rimlig plan för hur vi ska göra framöver för att det ska fungera för alla. Det positiva är att alla mina kollegor nu själva har sett att det inte är "trams" att jag har hållit hårt i mitt egna kontor i alla år - det är supertydligt hur dåligt jag klarar av öppet landskap och hur stor skillnad lite anpassning gör för hur jag fungerar på jobbet. Det går liksom inte att blunda för att om man vill ha ut optimal effektivitet av mig så behöver jag ha rätt förutsättningar.

Det jag kan lägga på mig själv är att jag fortfarande tar för stort ansvar och låter det gå för långt innan jag säger ifrån - jag vill helt enkelt inte ställa till det för mina kollegor och min chef så då tar jag hellre själv några extra smällar i stället. Inte världens bästa strategi, jag håller med, men det är lätt att vara efterklok!