Tack vare en snäll NMT'are blev nummerlapparna uthämtade redan i onsdags vilket innebar att vi inte behövde vara aptidigt i Stävie utan kunde ta det lugnt hemma. Jag hade investerat en hundralapp i ett par välgörenhetsstrumpor som gav plats i första startgruppen på långa distansen kl. 11.10 så det var hålltiden - vi var där vid tiosnåret och hann med bajamajakö, socialt umgänge och lämna överdrag i bilen innan det var dags att springa iväg. Det var väldigt lätt att hitta rätt i dag, uppsprungen stig på tunt lager snö, så inga tveksamheter på bansträckningen i alla fall!
Snabbaste startgruppen startade 3 minuter efter mig och de som tänkte vinna loppet kom dundrande i hög hastighet så jag skuttade ur spår och släppte förbi för att få ha det trevligt. Brist på distansträning och glömd astmamedicin innebar att jag ändå inte hade några höga förhoppningar utan mest skulle ta mig runt. Vid 4 km funderade jag seriöst på att bryta, kort därefter kom ett halvtamt rådjur kutandes tvärs över stigen, sen var jag så himla törstig och längtade efter vattnet vid varvning och bestämde mig för att fortsätta. Vid milen ungefär kände jag att nä, NU räcker det baskemig men sen kom jag på att fast skogsplätten är försvinnande liten så har jag inte en chans att hitta till målet om jag inte följer snitslad bana :-D
Sen fick jag lite extra energi av att se ett par randiga strumpor framför mig, kämpade mig ikapp och förbi och peppade min medlöpare, sista biten genom skogen och så den breda vägen där man brukar kunna gasa men som var livsfarligt hal i dag och det blev inte mycket till slutspurt i år alltså. Men i mål kom jag, mådde lite smått illa men fick i mig bulle och chokladdryck och så styrde vi hemåt.
I vanlig ordning frös jag oändligt mycket i blöta kläder så jag slängde mig i duschen rätt omgående innan en sen lunch och lite soffhäng. Plus tvätta svettiga kläder som också kändes prioriterat. Sen var jag vansinnigt glad över att jag lagade lasagne redan i går för det var SÅ skönt att bara värma mat när vi blev hungriga igen!
Sen skjutsade jag Joakim till tåget och vet att 10 övningsdygn väntar i horisonten så vi ses inte förrän mot slutet av nästnästavecka, lite segt. Han tittade dock i frysen och konstaterade att det finns massor med matlådor så jag kommer inte "svälta jätteihjäl"! Nu - Mästarnas Mästare, benen i högläge och en stor mugg te. Välförtjänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar