Det är tisdag kväll och jag har sprungit intervaller med Runacademy. Jag sitter och tittar på "I dag om ett år" där de intervjuar en tjej vars mål var att springa ett hinderbanelopp och hon klarade det. De ställde frågan "men det är ju bara ett lopp, kan det verkligen förändra ens tankesätt?" och jag och hon svarade i kör "JA, det kan det!"
Jag kände igen mig så väl. Att sätta ett mål som känns crazy, ouppnåeligt, och klara det. Vilken boost, vilken glädje - och en ny syn på sig själv. För nu klarade jag ju det där som jag trodde att jag inte kunde. Vad kan jag mer göra då, om jag klarade det här?
I dag har jag faktiskt gjort två "omöjliga" saker. Fast jag har inte tänkt på att de var omöjliga! Jag har tillbringat dagen med ett HR-nätverk i Danmark. Jag "kan" ju egentligen ingenting om HR påstår jag envist efter att ha jobbat i en HR-avdelning i 8 år - eftersom jag inte har nån utbildningsbakgrund inom HR. Fast sen blev jag inbjuden att delta i det här nätverket och tyckte att det verkade intressant, så jag frågade min chef vad hon tyckte. Hon tyckte det var en lysande idé att se till att nätverka och skaffa lite mer kunskap om Danmark, så vips blev jag anmäld och nu var det alltså dags för en första träff. Egentligen hade jag tänkt att jag skulle hålla lite låg profil såhär första gången men det lyckades jag inte alls med utan kastade mig glatt in i diskussioner och frågor. Kul! Och jodå, jag vet visst en hel massa om HR- även i Danmark...
Sen snabbade jag mig hem, alla transportmedel samarbetade som tur var, bytte kläder och cyklade ner till Bulltofta för pass med Runacademy. Att vara löpcoach är såklart inget som jag upplever som omöjligt nu längre - men för tjejen som hatade att springa tills hon var 35 är det ändå rätt så coolt att ha blivit den som coachar andra :-) Kvällens pass var superroligt, en riktig höjdare. Det bestod av 6 olika block om 4 minuter med intervaller av olika längd - från snabba 15 sekunder till 4 minuter tröskel. Otroligt roligt pass, men jag undrar om jag kommer kunna somna sen, känner mig hyfsat uppe i varv :-D
Så - ibland kan man kika tillbaka och titta på sitt eget liv och inse att i dag gör jag ju saker som jag hade tänkt var omöjliga för ett år sen, eller tre eller fem. Och ju fler omöjliga saker du har gjort, desto fler kommer faktiskt att bli möjliga. Sluta aldrig våga, för tänk om det går?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar