Genast gav jag mig själv ledigt från onsdagens morgonjogg och ägnade en halvtimme åt yogamattan på eftermiddagen i stället. Torsdag morgon var jag ute och sprang med ganska pigga ben och cyklade sedan hem i tidernas motvind med cykelväskan full av sushi inför besök av mamma, syrra och syskonbarn. Intensiv kväll! Även fredagen inleddes med ett tungt benpass på gymmet. Jag har tröttnat på att kriga om skivstång och rack i stora gymmet och insett att det sällan används i tjejgymmet så jag snodde racket därinne i stället och rockade loss med marklyft och knäböj. Härligt pass! Fick tyvärr skynda mig lite för att bli kvar i tid för att passa min frukost-date med kollegorna, annars hade jag kunnat fortsätta leka en stund till.....
Med fredagsjobbet överstökat cyklade jag hem i motvinden (en gång till) och hann andas, packa ur väskan och ställa om hjärnan till "helg-mode". Cyklade sen bort till Lokstallarna för after-work-dejt med Sarah. Vilken höjdare! Jag har varit nyfiken på vad Nordic Street Food har för sig i Lokstallarna men inte tagit mig dit. Det är... otippat, liksom. Man cyklar ut längs rader med gamla gulliga hus, passerar en gigantisk uppställningsplats för bussar och precis när man tänker att det här, det måste vara fel, DÅ ser man en skylt. Och en snitslad bana av skyltar leder in till rätt ände av ett lokstall där kvällssolen lyser in, det finns pommes och sliders och öl och gött häng! Vi hamnade på ena änden av ett långbord där det rasade in människor som Sarah kände (utan att nån hade stämt träff ens) och satt och njöt av godsaker och öl och .... bara hängde. Så skönt sätt att avsluta veckan!
En annan bra grej med after work är ju att man är hemma i tid så jag var hemma vid åtta för mysbyxehäng med temugg och katter ;-) Tidig läggning = tidigt vaken, planering av Runacademy-pass och frukost före åtta liksom. Äventyr till Lund (lite stängda vägar) för NMT-prova-på, fullt ös i vårsolen!
Och sen då - är jag glad? Hela tiden? Det är väl självklart att jag tycker det är tufft när Joakim är borta över en helg och det är inte jättekul med en ensam fredag kväll och lördag morgon när man vet att vi ses först om en vecka. Lycklig - nej, långt i från. Men jag försöker vara glad. Jag tar tag i mig själv när jag börjar deppa ihop och jag tänker inte tycka synd om mig. Jag har tak över huvudet, katterna som sällskap, vänner att hänga med, en stark och hållbar kropp, mat i kylskåpet, flera roliga jobb - jag har det faktiskt ganska bra. Dessutom är jag en vuxen människa och kapabel att klara mig själv två veckor i taget - eller mer, om det skulle behövas. Inget blir bättre av att jag tycker synd om mig, det gör snarast livet tråkigare.
Hantera vardag är busenkelt, det har jag rutin på. Helgerna är svårare men jag gör vad jag kan för att fylla dem med "guldkant". I dag med några lyxiga tidningar och ett glas vin till middagen, i morgon får vi se vad jag kan hitta på, men kanske tidigt pass på gymmet och finfrukost kan vara nåt. Det finns alltid möjligheter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar