Det blev en tuff träningsvecka. Jag har tryckt in tre styrkepass och två löppass på fem dagar och hunnit med en vilodag. De där tänkta fredagsintervallerna orkade jag verkligen inte med - kanske mest för att vi flyttade på jobbet under fredagen och när jag kom hem var jag bara helt färdig. Träningsvärken efter tre nya pass med många repetitioner är brutal och särskilt benen är enormt stela efter benpasset i torsdags. Jag förstår det. 5x10 frontböj, 5x10 marklyft och TUNGA enbensmarklyft i Smithmaskin är en rejäl träningsdos!
Men trots träningsvärken - eller kanske för att? - gav jag mig ut och joggade en sväng i morse. Av två anledningar: Dels för att jag tänkte att lite extra blodgenomströmning skulle göra mina ben lite mer medgörliga, och dels för att jag ville vara ordentligt trött inför dagens simpass. Det kan verka ologiskt att vilja vara trött inför ett träningspass, men jag ska förklara!
Att vara fysiskt trött är givetvis inte optimalt när man ska lära sig nya saker. Eller? För mig kan det underlätta, t ex när jag ska träna tunga frivändningar. Är jag pigg, hinner jag tänka. "Tänk om jag inte får upp stången, tänk om jag tappar den, tänk om inte handlederna håller, tänk om jag träffar nyckelbenet, eller framtänderna....". När jag är trött orkar jag inte med allt det där tjafset, jag slappnar av och slänger upp stången med minsta möjliga ansträngning och frivändningen blir perfekt!
Så då tänkte jag att det kanske kunde vara samma sak med simningen. Att om jag är ordentligt trött i kroppen orkar jag inte hålla på och tänka så mycket, jag bara gör som jag blir tillsagd. Således - en tuff träningsvecka och en liten morgonrunda!
Jag gjorde två andra förberedande tricks. Jag tog astmamedicin inför passet - det ska egentligen inte behövas men då slipper jag oroa mig för om luftrören plötsligt får panik om det blir lite flåsigt eller andningen krånglar. Sist men inte minst har jag införskaffat en oklädsam och obekväm men väldigt effektiv accessoar: En näsklämma! Det var en av mina medresenärer på Atletveckan som körde med det och sa att det gjorde världens skillnad för hennes simning. Eftersom jag har svårt med andningen så valde jag att testa - då har jag bara ett ställe där jag kan få in luft (och vatten!) att hålla ordning på.
Gissa vad? Det funkade. Det funkade asbra. Jag skulle bara vänja mig lite - först kändes det klaustrofobiskt, men sen blev det så oerhört logiskt. Inget vatten i näsan, ingen panik, blåsa ut under vatten, andas in ovanför vattnet. Det var säkert inte vackert men det gick mycket, mycket bättre! Vi hade det galet lyxigt i dag, Joakim och jag var ensamma med Ida på en bana med nästan dubbel bredd, så vi fick kvalitetscoaching och hade gott om utrymme. WIN. Efter balansövningar och en massa teknikträning med simfenor (bästa grejen!) skulle vi testa att simma frisim. Först utan andetag, 10-15 m. Sedan lägga på andetag i vart annat eller tredje armtag, hitta balansen och rotationen, "vila" i andningsläget.
Det går. Jag lyckades simma 25 m frisim utan fusk eller panik. När vi sen testade på 50 m blev det lite övermäktigt, jag fick lite panik emellanåt men jobbar hårt på att lära mig att bara ligga på sidan, i "andningsläge", ta två djupa andetag, på't igen.
Framför allt är det väldigt roligt, hela biomekaniken och aerodynamiken (borde det vara akvadynamiken i vatten kanske?) är ju mycket mera logisk än vid bröstsim och jag känner verkligen hur det kan bli ett lugnt och vilsamt simsätt när jag bara lär mig lite mer. Så nu har det lossnat uppe i skallen, näsklämman är min bästa vän och jag ska öva. Öva, öva och öva. Med rätt förutsättningar så långt det bara går!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar