Sen - hände livet. För exakt en vecka sedan blev Tiya-katten dålig, kräktes, ville inte äta. Vi rådgjorde med webbveterinär och bestämde att avvakta till dagen efter. Hon var fortfarande dålig, Joakim åkte till veterinären med henne och det blev akut operation pga stopp i tarmen. Stackars liten... Dagen efter operationen hade jag bestämt att jobba hemma och tur var väl det, för så ynklig som hon var den morgonen har jag nog aldrig sett henne. Hängde på låset hos veterinären och hon blev inskriven över dagen för vätskedropp, medicinering och tvångsmatning. Lite piggare den kvällen och torsdag morgon tillräckligt pigg för bara kort veterinärbesök och medicinering, sedan utskriven med instruktion om att tvångsmata varannan timme tills hon åt själv.
Ni kan säkert räkna ut hur mycket och hur bra jag sov dessa nätter.... Fredag morgon kunde jag andas igen, hon verkade må bra och jag började våga se fram emot helgens löparläger. Men fredag kväll verkade hon tröttare igen och Joakim sa "alltså om hon blir sämre igen så vågar jag inte släppa iväg dig".... Jag packade och förberedde. Var uppe vid tre och tittade till katt, vaknade igen strax före fem och konstaterade att hon var helt ok. Matade och medicinerade och höll koll och förberedde allting för Joakim inkl. katt-konto-kort och telefonnummer till djursjukhuset. Kunde sen ge mig av hemifrån vid kvart i sju och möta upp reskamraterna på Centralen!
Vi kom fram till Tylebäck i tid och rapporterna hemifrån var lugna men det var inte förrän vid halv elva när Joakim rapporterade att Tiya åt själv som jag vågade andas ut, släppa ner axlarna och vara "här och nu". Men sen - njutningen!
Efter löpteknikpass (kul att se hur andra lär ut!) och mellanmål sysslade vi med coreträning och så blev det lunch. En föreläsning medan vi smälte maten och efter det var det dags för alla tiders långpass! H, A och jag tassade ut på Prins Bertils stig i lugnt tempo - H med planen att jogga 3,5 km och sen promenera tillbaka pga rehabilitering av fotskada, A och jag med målet 12 km. A är en sån som brukar springa på utav bara h-vete men det gör man inte när man springer med mig utan vi låg runt 6:30 i snitt när vi sprang och vi gick i alla uppförsbackar. Det var "alla väder på samma gång" och vansinnigt häftigt ute. Vågorna slog mot stranden, det blåste, regnade, haglade och solen sken. Så fantastiskt pass, det ska jag tänka på i vinter!
Glada och nöjda kom vi tillbaka, duschade varmt och njöt av tacobuffe till middag. Sen körde vi fotgympaworkshop inne på mitt och H's rum, åt kexchoklad och pratade om allt och inget. Supermysigt! Läggdags var det redan vid nio och sen sov jag som en stock till runt sex. Halv sju insåg H och jag att det nog ändå inte var lönt att försöka sova mer utan vi låg i varsin säng och småpratade tills det var dags att gå upp. 5 km lugn morgonjogg, frukost och workshop om löparskador väntade före packningsdags och lunch.
Med lunchen nätt och jämnt i magen (det kändes i alla fall så!) var det dags för helgens sista pass - intervaller strax under tröskeltempo. 2-4-2-4-2-4-2 minuter strax under tröskeltempo. Tufft, men görbart - och jag tackar min inre klocka som var superstabil och lät mig mata på i ett bra tempo hela vägen igenom! Sen var det dags att åka hem, fast vi var tvungna att ladda med en fika först för att inte svälta ihjäl på vägen...
Vilken skön helg. Totalt avkopplande och tufft samtidigt. Sol och vind, bra coaching och trevligt sällskap - och inget ansvar. Joakim hade koll på hemmafronten och Tiya är fortsatt i bättring. Jag sov inte så lysande i natt såklart (det är alltid mycket i huvudet efter träningshelger!) och kroppen är lite mör, men det känns bra!
Det var precis vad jag behövde efter en omtumlande vecka, nu önskar jag mig bara en alldeles vanlig vecka, en händelselös och småtråkig vecka till och med.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar