Små steg mot målet. Rätt riktning räknas!

Det blev inget långpass i går utan vi tog vara på det någorlunda acceptabla höstvädret och drog till Skrylle och härjade runt med Naturpasset i tre timmar. Det är också en sorts långpass men med lägre intensitet såklart - men ger inga löpkilometer in på kontot. Fast det var onekligen rätt skönt och rätt roligt, vi klantar till det ibland och ibland vet vi inte var vi är nånstans, men med hjälp av karta och kompass lyckas vi ändå reda ut det rätt så bra!

I morse åkte Joakim iväg jättetidigt och jag somnade om och drömde så mycket konstiga saker så jag kände mig helt harig och osäker på om jag vågade springa min planerade morgonjogg. Jag har tänkt springa en hel del morgonpass denna vecka eftersom det är lite knepigt att få in träning på andra tider. Alla kilometer räknas även om det bara blir "lite i taget" i stället för längre pass. Men så kändes det superläskigt att ge sig ut i morgonmörkret helt ensam. Nåväl, jag visste att Joakim satt i bilen så jag ringde och sa som det var - att jag skulle sticka ut en sväng, att jag gärna ville att nån skulle ha koll på att jag var ute själv och att jag skulle ringa igen om senast en halvtimme. 3 km, 20 minuter, done. Helt ofarligt fast jag blev skitskraj när jag hörde en cyklist bakom mig..... Sedan frukost, dusch och mot jobbet.

En lite lätt rörig dag med omplanering av grejer och alla möjliga udda frågor så det blev aldrig nån riktig struktur på det alltså. Nya tag i morgon! Hursomhelst slutade det med en oplanerat ledig kväll så när jag kom hem vid femsnåret slängde jag in en tvätt, satte igång maten och drog fram dammsugaren och dammsög halva lägenheten medan maten blev klar och plockade sen undan lite när jag ändå var igång. En halvtimme på yogamattan, helt o-yogiskt efter maten för jag var så himla hungrig, hann jag också med innan jag nöjde mig för dagen.

Små steg mot målet. Målet just nu är Österlenmaran första helgen i november och jag behöver nöta lite långpass de kommande åtta veckorna om det ska bli en bra upplevelse. Helt ironiskt är det så att jag faktiskt "fyller maraton" (42 år och 195 dagar) två dagar senare så det blir ett vältajmat firande av maratondagen :-D Men när det inte blir långpass och det inte alltid blir tröskelpass så får kilometer i benen göra sitt, så morgonjogg står på schemat igen i morgon. Plus att jag räknar iskallt med att jag ska springa en hel del på Runacademys första pass för höstterminen på kvällen också! En himla massa löpteknik att gå igenom så det blir nog fart på fötterna, så roligt det ska bli att komma igång :-)