Ni vet garanterat precis vad jag menar. Såna där dagar då man studsar mellan arbetsuppgifter och möten, hit och dit, precis i tid eller kanske två minuter för sent. När lunchen intas vid skrivbordet men man hinner bara få i sig halva innan det är dags för möte igen och andra halvan får vänta till sen...
En SÅN dag var det i dag. Jag visste det innan, såg att planeringen var hattig, och försökte täcka upp för det värsta. Startade dagen med 20 minuters morgonyoga för att hinna andas ordentligt i alla fall en stund denna dag, sedan dusch och frukost och cykel till jobbet. Sen går det i ett. Jobba en stund, möte utanför huset, handla lunchsallad på vägen tillbaka och ställa i kylen. 35 minuter vid skrivbordet, byta om, ut i regnet för PT-pass med kund. Dusch och ombyte och äta lunch samtidigt som jag försöker få en överblick över vad som har hänt under förmiddagen och måste hanteras och kolla på att-göra-listan om jag kan lösa något på den.
Påminnelse blinkar på skärmen - jaha, möte strax, undan med lunchsalladen, fokusera om. 45 minuter senare tillbaka igen, återgå till lunchen och vad var det nu jag gjorde innan? Just det, kollegans brådskande uppgift som jag måste försöka lösa i hennes frånvaro eftersom den inte kan vänta. Hur var det nu.... jag letar mig fram genom mallar och vägledningar och lyckas. Yes, bra!
Tre djupa andetag, en mugg grönt te. Kollar att-göra-listan, gör det jag kan. Avslutar ordinarie arbetstid och då jag ändå sitter vid en dator spenderar jag en kvart med PT-administration. Bokar tider, besvarar mails, skickar fakturor. Så slipper jag det när jag kommer hem.
Sen stänger jag ner datorn, byter kläder, cyklar hem. Kommer innanför dörren, passar på att kasta in en tvätt, byter jacka och skor, drar en buff över öronen och smiter ut igen. Löpning. Inte tänka, bara springa. Låter fötterna trumma rytmiskt i välbekanta spår, förvånas över att det går så lätt, förlänger rundan några kilometer när det ändå känns så bra. Hemma igen 40 minuter senare med axlarna nere på plats, rosiga kinder, lugn hjärna, ett leende på läpparna. Att det är så enkelt ändå? Duschen känns välförtjänt och middagen också! Och så är det premiär för Sveriges Mästerkock i kväll och det gillar jag :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar