Ultraintervaller - min debut!

Igår var det dags för ultraintervaller. Eller Ultra Interval Challenge - eller #enmilvartredjetimme som det hette tidigare. Eftersom Pace on Earth arrangerar så är det en självklarhet att ultraintervallerna ingår i coachingprogrammet. 

Ultraintervaller i grundformen är en mil var tredje timme. Start vid midnatt natten mellan fredag och lördag och så springer man var tredje timme tills man har sprungit 8 intervaller. Ett utmärkt tillfälle att träna på att snabbvila, att få i sig mat som fungerar och att springa många kilometer på ett dygn men lite skonsammare än att asa alla 80 kilometer på raken. 

Jag har sneglat på evenemanget många gånger men tyckt att projektet var lite för stort och lite för oöverkomligt. Plus att jag inte är jättebra på att vara vaken på natten utan trivs väldigt bra med mina 8 timmars sömn sådär mellan 22 och 06. Men nu fanns det ingen återvändo eftersom schemaanarkisten försöker följa sitt träningsschema! 

Som tur var så inser även Johnny och Ellen att jag inte är så tuff än så jag hade bara tre intervaller i mitt schema vilket kändes ganska lindrigt. Tre mil, liksom - DET löser jag ju. Eller egentligen skulle jag bara ha sprungit 3 x 60 minuter men 3 mil på en dag är en mycket snyggare siffra än 27,92 km ju..... Förslaget var att springa kl. 06, 09 och 18 men eftersom Joakim jobbade 06-18 tyckte jag det var en rätt dålig idé att vara ute och springa när han äntligen kom hem så jag sprang alla tre intervaller "i sträck" kl 06, 09 och 12. 

Min plan var att äta så "vanligt" som möjligt. Så jag gick upp när Joakim gick upp, bakade bullar av degen jag förberett kvällen innan och när de var klara var det ungefär dags att springa så kläder på och ut. Jag brukar inte springa en mil före frukost men väl 7 km så jag tänkte att det nog skulle gå. Det gjorde det också, jag var mest hungrig de sista 3 km men det var aldrig något större problem. Temperaturen var behaglig men jag visste att det skulle bli varmare under dagen så jag åt min vanliga frukost och la till några salta kex och extra vätska. 

Till andra intervallen klockan 9 hade jag raggat lite sällskap och så "fuskade" jag lite och såg till att vi fick in 11 km på ca 70 minuter. Detta för att ge mig ett mentalt försprång inför sista intervallen som jag visste skulle bli i värsta middagshettan. Det var klart lättare att springa med sällskap i snacketempo och vid 8 km tittade jag nästan överraskat på klockan och tänkte att det här gick ju fort. Värmen började göra sig påmind och vi var både varma och rätt nöjda när vi var klara strax efter kl 10! 

Jaha, dags att ladda om igen. Smoothie på laktosfri yoghurt, havredryck och frysta bär stod på menyn. Plus salta kex och vätska. Joakim hade köpt en energidryck till mig som jag tänkte skulle passa bra som uppladdning innan intervall 3 men den smakade så syntetiskt så jag fick inte ens i mig halva :-) jag hade säkert nytta av koffeinet ändå! 

Klockan närmade sig 12 och jag laddade med vätskerygga och en påse "nödgodis". Väl medveten om att jag bara behövde tassa 9 km på 60 minuter gav jag mig ut på sista intervallen med en bra känsla. Jag kände mig inte särskilt sliten så allt var ok, jag var mest orolig för värmen. 

Jag började med de sträckor som jag vet är varmast för att ha känt på det lite, sen tassade jag genom skogen. Enligt schemat skulle jag köra 17 minuters löpning och 3 minuters gång vilket betydde att varje 20-minutersbit blev ganska exakt 3 km så det var helt perfekt och gjorde det mentalt lätt att dela upp. Efter första löpblockat drack jag ordentligt och planerade vidare sträcka. Under andra gåvilan plockade jag fram hörlurarna och min peppigaste spellista och sen sjöng och dansade jag mig igenom sista 3 km och gjorde mina 9 km på exakt 60 minuter. WIN. Sååååå nöjd och så tacksam för en kropp som glatt ställde upp på projektet! 

Jag skäms inte för att erkänna att jag tog vägen inom BK sen och köpte en enorm dricka och en enorm milkshake sen - eller att sötpotatispommes med ostdipp var ungefär gourmetgott. Jag tror jag behövde både sött, salt och fett just då! Mat och en dusch kändes fantastiskt och sen bäddade jag ner mig under Joakims tyngdtäcke en timme, lyssnade på podd och försökte slumra lite. Gick sådär men jag kom i alla fall ner i varv. Med facit i hand hade jag garanterat lyckats klämma en intervall kl. 15 också men det kändes väldigt bra att jag lät bli. För jag är fysiskt ganska opåverkad i dag. Ingen stelhet, inga känningar, bara en helt normalfungerande kropp. Så det blev en 20-minutersjogg i morse och så ägnade jag en halvtimme åt lite yoga och stretch efter frukost. Annars inga fler utmaningar i dag. Men så här söndag eftermiddag när det efterlängtade regnet äntligen kom är jag svårt sugen på att sticka ut en runda och få frysa lite :-D

Schemaanarkistens kamp för att följa schemat

Det är inte helt lätt det här. Löpschemat från Pace on Earth föreskriver veckans pass och jag försöker följa men samtidigt balansera med allt annat jag vill göra. Alltså jag fattar ju att det är viktigt att göra som coachen säger om jag vill nå mitt mål - 10 mil - men jag vill absolut ha roligt också!

Denna veckan har jag varit över-medel-följsam i alla fall. Förra veckan var rena rama katastrofen då allting blev nåt annat och intervallpassen hopade sig men denna vecka har det varit lite enklare. I onsdags hade jag "fria aktiviteter" som jag bytte mot intervallpass på tisdagen och sen körde jag tisdagens planerade kortpass + funktionell styrka på onsdagen. Lite kreativitet måste man tillåta sig. OCH det är himla roligt att så många från Runacademygänget vill fortsätta springa på tisdagar även om terminen är slut så det är svårt att låta bli att haka på. Draghjälp ska man inte underskatta....

Midsommarfirandet i går blev också enligt alla rekommendationer. I träningsschemat hade jag "rörelselekar" så det passade bra med en löptur med vänner! Vi brukar alltid springa Midsommar Morning Run men det är av förklarliga skäl inställt. Så vi var några stycken som tog en runda på Bulltofta och sen körde vi knytisfrulle i vår lägenhet med goda avstånd. Mycket trevligt. Kvällen firade vi själva som vi också brukar, det fanns inga firandet i närområdet och det var väl lika bra. 

Jag är lite bekymrad över att reserestriktionerna har hävts och att folk beter sig allt mer "som vanligt" därute. Orolig för att det blir konsekvenser av student- och midsommarfiranden där vettet har försvunnit i takt med att alkoholen kom in... Men jag försöker vara rädd om mig och de mina och löpspåret är kanske ändå det säkraste stället att befinna sig :-)

Varför jag springer - och varför jag coachar

Varför jag springer? Det är rätt enkelt. För att det gör mig lycklig! Vilket ingen skulle ha trott för sisådär 12-15 år sedan när löpning var ungefär det värsta jag visste men nu är det alltså annorlunda. 

Jag springer för att det allt som oftast gör mig gladare och får mig att må bra. Jag springer ibland för att hitta energi, ta en paus eller bli av med stress. Men allra oftast springer jag för att jag vill och längtar till min dagliga löprunda! 

Många undrar om inte det här med runstreak (alltså att springa minst 1,6 km varje dag) blir ett tvång. Jag tycker verkligen inte det utan för mig blev det snarare en lättnad. Jag slipper ta beslut om jag ska springa i dag eller i morgon - jag behöver bara hitta bästa luckan på dagen att springa. Och helt ärligt - 20 minuter om dagen (det är mitt minstakrav, medan 1,6 km/1 mile är det internationella kravet) orkar jag alltid och hinner jag alltid. Det är nästan ingenting och löpspåret ligger ju precis utanför dörren. Som en bonus skrapar jag ihop fler kilometer per vecka än jag gjorde före nyår fast de flesta pass är kortare.

Varför jag coachar och generellt försöker prata om löpning så mycket och så positivt som möjligt? För att det bästa jag vet är när jag har fått nån till att ändra inställning. Att få någon att gå från där jag var innan där löpning var det tråkigaste och mest plågsamma man kunde tänka sig till att löpning är ett bra sätt att motionera på OCH dessutom kommer man ut. What's not to like? 

Vi hade avslutning med Runacademy i går kväll och bad bl a alla deltagare att säga ett ord om den gångna terminen. Det kom fina ord som gemenskap, glädje, utveckling, utmaning, men också "får mig att göra saker jag inte gjort annars" och "en välbehövlig paus". Vi har också fått feedback i vår facebookgrupp där löpare tackar för att vi har fått dem att gilla löpning och tycker att tisdagar är bästa dagen. Det är precis dit jag vill komma - att träningspasset är något att längta till, inte fasa för. Och varje gång jag känner att jag har lyckats "omvända" någon gör jag en inre Happy Dance :-) 

Sen har jag ju hjälp. Det är tur att jag inte ansvarar för alla våra 120 deltagare ensam utan jag har 9 ledare vid min sida. Jag gör planeringen och krattar manegen - vi levererar tillsammans och vi har gjort ett riktigt bra jobb denna termin. Från coronarädsla och funderingar om vi ens skulle kunna köra träningen under våren till att servera samtliga terminens pass med lite anpassningar och flexibilitet. Modigt, självständigt och professionellt har mina stjärnor funnits där varje vecka och sett till att alla deltagare fick ett bra träningspass. Det känns härligt att vara ledare för ett så starkt team och vi ser fram emot en hösttermin där vi ska fortsätta jobba ihop hela gänget! 

10 månader mot 10 mil - första veckan

Jag vet inte riktigt vad som hände med den här veckan. Jag vet att jag har varit lite stressad, att det på nåt sätt har varit svårt att få saker att gå ihop och att det har landat in en massa jobb-uppgifter som både tog mer tid än väntat och som jag inte var förberedd på att få. På nåt vis blev det mest rörigt och otillfredsställande vilket jag insåg någon gång under torsdagen och sen jobbade på att vända under kvällen och i går. Det slutade i alla fall med att när jag loggade ut från jobbdatorn i går kände jag mig lugn och ostressad och väldigt redo för helg!

Det har absolut inte varit det nya träningsprogrammet som har stressat mig. Eller - kanske lite, för det tvingade mig att tänka om och göra annorlunda och det kanske var svårt? Hursomhelst är det en väldigt mjuk start med fokus på att springa lugnt, ostressat och på väldigt låg ansträngningsnivå. Typ morgonjogg hela veckan. Och så 4 minuters morgonfys varje dag. VARJE dag alltså. Inga konstigheter således men det krävdes lite arbete med det.

Det började jättebra i måndags med morgonjogg och så gjorde jag fysen lite senare eftersom coachingmailet kom på morgonen. Tisdag visste jag att det var trail med Runacademy och upplägget var ett sånt pass där man som coach inte springer så mycket så jag tog en egen morgontur. So far so good och sen blev det onsdag. Då var jag på kontoret och sen när jag kom hem kände jag för en rejäl genomkörare - plus att det låg ett nytt göttigt ljudfilspass från Runacademy och väntade. Blev det lågpuls och lågintensivt? Nix. Tröskelintervaller med fartökning.

Jaja, sånt händer ju så jag tänkte att i morgon (alltså torsdag), DÅ ska jag minsann ta det lugnt. Fast då var jag helt omotiverad för löpning hela dagen och räddningen var att några ur Runacademy-gänget skulle springa intervaller på kvällen. Lågpuls och lågintensivt? Nope......  Men vid det här laget hade jag fattat att jag var lite ur gängorna och behövde tänka om så fredag inledde jag med mjuk och lugn morgonjogg, frukost utan att dra igång datorn och en lite mer soft inställning till hela dagen.

Joakim jobbar helg denna veckan och jag hade tänkt somna om efter att han gick i morse men det gick ärligt talat sådär med den biten. Så kvart över sex stack jag ut på en lugn runda i vad som såg ut som regn och busväder men faktiskt var rätt skönt att vara ute i (och regnet slutade efter en stund). Otroligt njutbart! Handlade lite frukostgodsaker och annat när jag ändå var ute (affären ligger 50 m från vårt hus så det är ingen omväg), gjorde morgonfys medan ugnen blev varm, slängde frukostbullar i ugnen och mig själv i duschen och sen blev det gofrukost.

Med alla måsten avklarade vilade jag 2 timmar innan lunch, tillbringade sedan 2 timmar i köket med matprepp för kommande dagar och sen somnade jag en stund i soffan..... Otroligt välbehövlig återhämtningsdag för att hitta tillbaka till det inre lugnet!

I morgon väntar mer löpning med kompisar. Den här gången blir det mysjogg i skogen, jag ska preppa med ordentligt med myggmedel och provspringa ny löparväst. Eventuellt blir det så att vi ramlar in på lokala Konsum efter passet och köper glass, det har hänt där förut efter långpass i trakterna!

Batteriladdning. Ditt ansvar!

I veckan har jag känt att jag började få lite "slut på batteri". Lite slut på entusiasm och energi, lite för mycket bekymringar och så lite grejer på jobbet som kostade energi. Det kan irritera mig oerhört mycket när jag känner att folk inte vill hjälpa till av ren princip eller när de inte vill förstå för att de vill envisas med att ha rätt!

MEN det finns lösningar på allt och jag försöker ta ansvar för att hitta vad jag behöver. Den här veckan var det otroligt enkelt. Vi hade en bokad träff med ledargänget i Runacademy och det var precis, exakt lösningen på allting. Träff på IP, uppvärmning tillsammans, sedan 2 x 6 x 200 m med 30 sek vila. En total genomkörare, noll tankeverksamhet, bara "kliv-kliv-överlev". Sedan nerjogg, stretch och asgarv över att vi utsätter oss själva för sånt. Helt frivilligt liksom. Endorfinknarkare hela bunten ;o)

Raskt ombyte till torra tröjor och cykeltur till Surf Shack för burgare, pommes och diverse snack. Om löpning, terminen, nästa termin, dåliga vitsar, fotografering och allt annat mellan himmel och jord. Helt opretentiöst, samtliga kvar i löparkläder, och så himla välbehövligt. En riktig påfyllning av batterierna!

Fredag morgon vaknade jag med samma glada bubbliga energi. Plockade fram kalljäst deg ur kylen, stack ut och joggade 6 härliga kilometer, slängde in bullar i ugnen och mig själv i duschen. Betade av arbetsdagen inkl "lunchpaus" med PT-kund, stängde datorn i tid och stack till frisören för välbehövlig klippning och när jag kom hem såg jag till att få undan veckans fyspass. Sådärja, redo för helg!

I dag har vi varit ute. Jag betade av dagens löprunda i morse och efter Joakims sedvanliga kompisfrulle åkte vi till Fulltofta med Naturpasset och picknick i ryggsäcken. Det var extremt svårt att orientera i helt obekant område men antagligen ganska nyttigt. En kontroll gjorde vi tre försök på men lyckades aldrig hitta... Tur att kontrollerna ligger ute hela sommaren så hinner vi göra återbesök :-D Det är 40 kontroller på kartan och jag tror vi klarade typ 6 så vi fick många utflykter för de 50 spänn som kartan kostade! Det blev både balansträning på ojämnt underlag, vandringsträning och övning i tålamod och fokus för att hitta rätt. Mycket bra koncept :-)

Jaha. Now what?

Det är över två månader sedan jag blev hemskickad från jobbet med förkylningssymptom och nu är det dags för mig att hitta "the new normal". Det verkar som om vi inte kommer kunna vara tillbaka på kontoret på heltid förrän tidigast efter sommaren. Jag är tacksam för det för i nuläget känns det mycket tryggare att vi kan hålla mer avstånd på kontoret. Vi vet (ännu) alldeles för lite om smittspridning och riskerna för att kunna ta informerade beslut så jag tar hellre det säkra för det osäkra.

"Normalt" för mig har varit att vara på kontoret 5 dagar i veckan och jobba hemifrån nån dag ibland. Jag tror mitt "nya normala" ska bli något helt annat. Jag tror på max 2 dagar på kontoret med koncentrerat arbete med de uppgifter som mår bra av att göras där (lite bättre IT-infrastruktur t ex) och lite samvaro med de kollegor som är där. 3 dagar hemma med flexibilitet. Lunchjogg, PT-pass ute på dagtid och andra "positiva pauser" under dagen som kontoret inte riktigt medger på samma sätt.

För väldigt många av mina uppgifter är det en fördel att sitta hemma. Jag har bättre fokus, färre störmoment och blir mer effektiv. Nackdelen är brist på hemmakontor och utrustning men om detta blir en långvarig förandring så får jag tänka om och hitta en bra lösning på det. Tills vidare kör jag på som jag har gjort dessa två månader.

Man kan kalla det "plocka russinen ur kakan" och helt ärligt - det är också det jag gör. Förlägga rätt uppgifter till rätt plats, utnyttja hemmadagarna till egen eller andras träning (eftersom jag slipper restid till och från jobbet) och utnyttja infrastrukturen runt kontoret (kaffe, fika, finlunch etc) när jag är där. Jag tror stenhårt på att det kan bli ett bra upplägg för mig de kommande månaderna. Om du precis som jag har varit ofrivillig hemmajobbare uppmanar jag dig att fundera likadant. Hur kan jag använda mina nya möjligheter för att optimera min situation och ge mig själv bästa möjliga förutsättningar?

"Gjort e gjort". Och lite om mig!

Jag är ett stort fan av konceptet "gjort e gjort" men jag är lite trögstartad ibland. Så jag har kommit på att det där med listor är en bra grej, särskilt när det är ledighet i sikte.

Denna kortvecka har jag jobbat intensivt för "inbox zero". Allt som inte kunnat hanteras under dagen har åkt in i kalendern med en bokad tid för hantering - för att kunna stänga ner med gott samvete och ta långhelg - vårt kollektivavtal ger en "gratis" klämdag när 6 juni infaller på en helg nämligen. Det sista jag gjorde innan jag stängde datorn i fredags var att lägga en halvtimmes bokning på måndag morgon med lite "starthjälp" till mig själv i form av en skiss på måndagens att-göra-lista. Bara att föra över på papper, komplettera med ev nyheter från helgen och dra igång utan större tankeverksamhet.

Det bästa är att när att-göra-listan är klar infinner det sig en sorts nöjdhet. Som i "ja, jag lyckades faktiskt göra allt jag hade tänkt att jag skulle göra i dag" och det gör det enklare att koppla bort jobbet sen. Vilket är särskilt viktigt just nu då mitt hem också är min arbetsplats flera dagar i veckan.

I dag hade jag visserligen inte en att-göra-lista men lite administrativt arbete att beta av under helgen och jag bestämde mig för att det vore skönt att beta av det direkt på morgonen så slipper jag fundera på det mer. Så jag fakturerade PT-pass och skrev och ritade upp planering av Runacademy-pass till både på lördag och till på tisdag så jag bara behöver publicera det till mina ledare i rätt tid. När jag var klar med det (och frukosten!) bytte jag om och sprang dagens runstreak-pass och sen var jag ändå uppvärmd så jag drog igång videofilmen på veckans styrkepass och bockade av det också.

Klockan tio var alla helgens "måsten" undanröjda och det kändes riktigt bra! Resten av dagen har jag således gjort mest ingenting förutom att jag har lagat två olika kycklinggrytor och fixat med lite matlådor till Joakim som jobbar hela helgen. Vilket egentligen inte var ett måste men kändes som en trevlig markservice och jag gillar att laga mat.

Apropå mat så har jag döpt min diet till "schizotarian". Lite för att mina kollegor har känt sig milt provocerade av att jag ibland har nyttiga billiga matlådor med linsgryta och kikärtscurry och ibland smiter ner på torget och köper kebabrulle... Jag håller med, det är lite mysko men varför välja? Det känns bra att fixa matlådor, jag ser sparkontot växa - men ibland känns det minst lika bra att få gå ner och köpa en god lunch som jag är sugen på just den dagen!

Så var jag inne och slökollade på Desenio för jag ville byta ut en bild som passar lite halvdåligt i en av mina ramar och hittade den här.

Precis så är det. Jag är inte alltid superdisciplinerad, älskar glass och donuts men också att äta vettig mat och träna. Det finns (enligt mig!) ingen anledning att välja antingen-eller, jag tar både-och!

Löpning är som silvertejp...

... det lagar allt utom mat!

Jo, men faktiskt. I dag var jag på kontoret och jag kom hem med ett allt annat än soligt humör kan man väl säga. Jag tror inte att det var för att jag var på kontoret utan snarare en produkt av det som kommit min väg under dagen - jag hade nog blivit lika grinig om jag varit hemma.

Hursomhelst var jag både småsur och hungrig när jag kom hem och det är inte världens bästa kombination. Men Joakim är en stor pedagog så han undrade bara stillsamt om jag ville springa och om jag ville äta pizza samt i vilken ordning jag ville utföra aktiviteterna.

Springa först var det klara svaret - så vi bytte om och gav oss ut i duggregnet. Springa av sig ilskan kan man göra på första delen av rundan där det är breda grusvägar och en lång seg backe. Därifrån lätt utförslöpa, skogsstig upp till kossabackens topp och sedan ner på en slingrande stig. Kort paus vid bäcken, lyssna på fågelsång och försöka prata lite med kossorna som fortfarande är blyga och lite osäkra på alla dessa människor de träffar! Över bäcken, upp i skogen och senast där har allt ilsket humör lämnat mig.

Jag kom hem betydligt gladare och efter en dusch och en rejäl bit pizza känns det som att bli en ny människa. Visst är det magiskt med löpning ändå?

Konsten att hitta energi

De senaste dagarna har varit lite kärva på arbetsfronten. Mycket webinarier och videomöten och det suger lite energi. Särskilt gårdagen var ganska brutal för det var tre webinarier på raken med komplex information och nästan bara envägskommunikation. Det kostar på, jag märker att jag inte riktigt har mer hjärnkapacitet kvar sen.

I dag fick jag hjälp att komma ur energibristträsket. Vi kör gärna lite "spontanlöpning" på torsdagar - några stycken ur Runacademygänget och några som inte springer med gruppen denna terminen men gärna vill ha sällskap. Göran höll i ett upplägg med blandade intervaller från 3 minuter till 30 sekunder så man fick träna på tempoväxlingar. Lätt hänt att bli fartblind med det upplägget... och så avslutade vi med en omgång tabata-intervaller så vi blev ordentligt trötta.

Fast jag fick snarare mer energi av det passet och det kändes riktigt bra :-)

I morgon är det fredag och jag startar dagen med morgonjogg och nybakade bullar innan jag kastar mig in i dagens planerade aktiviteter. Det är ännu en intensiv dag i morgon men jag tror jag har koll på läget och kommer kunna stänga ner inför helgen med en bra känsla!

Bästa träningen?

Jag tittade på SVTs program "Bästa träningen" i veckan. 4 par som inte tränar ska få köra hot yoga, löpning, kampsport och "vardagsmotion" i 8 veckor med stöd av coacher. Alltså samma upplägg ungefär som förra årets "Bästa dieten". Noggranna tester av hälso- och fyselement före och efter och sedan en utvärdering.

Fast jag undrar ändå - kommer det här verkligen utvärdera vilken träning som är bäst?

Den träningen som är bäst är ju den som blir av. Och här måste man ändå säga att vardagsmotion och löpning är enklare att peta in i ett upptaget liv än yoga och kampsport där det finns tider och schema att passa. Inte för att det är omöjligt att få till tre pass i veckan. Men jag köper att i en familj med två vuxna och tre barn och diverse aktiviteter samt att båda föräldrar inte kan åka och träna samtidigt är det inte busenkelt!

När det gäller förbättringspotentialen verkar alla börja på en ganska låg nivå. Ingen tränar och de som fått vardagsmotion som sin träningsform tar bilen till jobbet 2 km bort. Vardagsmotionscoachen inledde dock med att gömma undan bilnyckeln :-) Mycket bra beslut tänker jag!

Sedan är det lika för alla - om de inte gör sin träning så kommer det nog inte heller några resultat. Som för oss alla. Så jag vill slå ett slag för att börja på en lägre nivå om man ska bygga en vana! Kanske inte börja med tre löprundor i veckan direkt utan börja med en promenad tre dagar i veckan och sedan lägga till ett pass där man varvar gång och löpning? Eller att låta 10 minuters hemmayoga med en app eller en youtube-film vara en start i stället för att ta sig iväg till en studio och ett bokat pass?

Sen har vi det där med Runstreak. Jag är ganska tacksam för att jag hade börjat med runstreak-tanken innan covid-19. För när min förkylning var över var det en no-brainer att börja springa varje dag igen - 20 minuter räcker! Det blir av, tröskeln är inte jättehög och det är den perfekta pausen under hemmakontorsdagar. Dessutom blir det kilometer ändå. Mitt veckomål är 25 km. På 20 minuter springer jag 3 km vilket innebär att om jag bara gör minsta möjliga varje dag blir det 21 km på en vecka. Den enda veckan sedan nyår då jag inte kom upp i 25 km var den veckan jag var förkyld.

Om Runstreak är för mycket så testa det som min chef kallade för "movestreak". Rörelse varje dag. Simning, cykling, en promenad, eller ett gå-löp-pass. Alla dagar kan vara träningsdagar och nej, du kommer förmodligen inte bli övertränad.

I dag har jag varit på simträning. Det var svinjobbigt men väldigt roligt. Pga färre deltagare har de två grupperna slagits ihop till en vilket innebär att jag får träna med de "duktiga" simmarna. Turligt nog har upplägget anpassats så vi kör mer teknik och mindre distans och då kan jag hänga med, ha roligt och träna vattenvana. Det är superbra för mig. I dag fick vi bl a träna på delfinkickar under vatten på mage, på sidan och på rygg. Det är nästan omöjligt att ligga på rygg 40 cm under ytan och göra delfinkickar - ena gången flöt jag upp till ytan och andra gången landade jag på rumpan på bassängens botten! En stor seger var att jag inte fick panik fast jag var under vatten - jag hade att göra med att styra upp rörelsebanan i delfinkick så jag hade inte tid att få panik. Det känns stort!

Således blir i dag nog den tuffaste träningsdagen med 5 km löpning, 14 km på cykel och en timmes simning. Nån sorts triathlon. Skönt dock att kunna tillbringa en stund på rygg i soffan efteråt innan jag ska laga mat.....

Making good days...

Ett ämne jag ständigt återkommer till - det här med att göra sina dagar till bra dagar. Oftast händer det inte av sig själv och ibland måste vi göra en högst medveten insats för att vända en dålig dag till en bra dag!

I dag är ett bra exempel. Jag var arg i går kväll över en skitsak på jobbet. Jag var arg när jag vaknade i morse också och stack ut och sprang med ilskan kokande i bröstet och nån tår i ögonvrån. Efter frukost hade andningen ändå landat någotsånär nere i magen och jag satte mig med ett litet projekt som jag visste skulle ge positiv feedback. Men trots löpning och positiv feedback hade jag fortfarande frustration och irritation kvar. Det tog 45 minuters walk and talk med chefen i telefon (vi promenerade alltså var för sig från var sitt hemmakontor) innan jag någorlunda kände att jag hade blivit hörd och förstådd och vi hade fått till en plan för att hantera problemet.

Jag promenerade vidare medan jag deltog på en telefonkonferens och sedan passade jag på att spela in några filmsnuttar till ett lite roligare projekt. En liten inspirationsfilm jag ska göra för jobbet som litegrann är "veckans roliga grej" för mig eftersom jag inte är van att göra sånt. Så jag filmade lite ute och lite inne och satt sedan med iMovie på telefonen och klippte ihop projektet. Oklart om det kommer bli godkänt men annars har jag lärt mig något till nästa gång i alla fall!

Med känslan av att ha fått positiv feedback och att ha fått ihop ett kreativt och (för mig i alla fall) väldigt modigt projekt kunde jag avsluta arbetsdagen hyfsat på topp och det kändes riktigt bra efter den motiga starten!

Kvällen har bjudit på NMT-instruktörsjobb för min del och jag styrde upp passet så jag själv fick möjlighet att delta i lite välbehövlig basfys medan jag coachade mina deltagare. En skön lite lagom genomkörare för alla viktiga kroppsdelar - det var gött. Dags således att landa i soffan framför Sveriges yngsta mästerkock med en kopp te och en ostmacka. Tack för i dag :-)

Guldkornslöpning - och nya mål!

Vår Runacademy-grupp har fått flera små subgrupper. En är torsdagsintervaller/social run - vi träffas på torsdagkvällar och springer något lagom upplägg som en av oss tar ansvar för. En annan är s k "snigellöpning" på helger då de som vill springa i lugnt tempo springer mysjogg. Och sedan har vi Guldkornslöpning som en av våra löpare hittade på för att vi skulle springa på lite nya ställen. Vi turas om att reka eller visa upp bra rundor. Jag har missat två möjligheter men i dag hakade jag på en tur till Skäralid för löpning på Söderåsen.

Så grönt, så härligt! Fast många höjdmeter också, vi tog över 2 timmar på oss att ta oss 14 km så det var verkligen ingen snabbrunda. Fantastiskt trevligt, gött sällskap, jag är superglad för initiativet och att jag hade möjlighet att vara med! Det var länge sen jag var ute på såna natur-äventyr och det var absolut njutbart större delen av tiden. Utom när vi klättrade uppför en väldigt brant backe, den var jag inte så förtjust i...

Sedan nyår ungefär har min viktigaste träningsmålsättning varit att må bra. Men jag började känna ett behov av att ha något mer konkret att sikta på. Det är givetvis oerhört svårt just nu för vi vet väldigt lite om framtiden. Högst oklart vilka lopp som kommer bli av och när - och därmed inte så enkelt att hitta ett lopp att ha som målsättning.

Jag har länge sneglat på Pace on Earth. Ultralöpare helt in i själen. Läst blogginlägg, lyssnat på poddavsnitt och lät mig inspireras att börja på min runstreak i januari. De har också ett coachingprogram som heter "10 månader mot 10 mil" som jag givetvis har kikat på några gånger men det har inte riktigt känts rätt. Nu tror jag det kommer helt rätt i tiden. Jag har börjat ställa in mig på att jag antagligen kommer jobba främst hemifrån väldigt länge, kanske till slutet av året. En av de positiva biverkningarna med det upplägget är att det är enklare att få till löpning på dagtid. Dessutom är det ett komplett upplägg med både löpning, styrka, rörlighet m.m. så jag behöver inte tänka så mycket.

Programmet drar igång 1 juni så jag har några veckor på mig att förbereda mig mentalt. Fram till dess kör jag Runacademys vår-utmaning som kommer innehålla 4 pass i veckan så har jag lite inspiration och struktur på veckorna och de andra dagarna springer jag som vanligt för att hålla igång min runstreak. Det ska bli ganska skönt att lämna över ansvaret för planeringen och variationen till någon annan ett tag! 10 månader är lång tid - men nästa vår kommer jag vara fantastiskt stark och i ultraform på riktigt. Så får vi se vad det finns för möjligheter att springa långt - antingen organiserat eller ett löparäventyr på egen hand?

Oh no, she's back!

Har inte bloggat på länge. Jättejättelänge, faktiskt. Vad hände? Jag vet inte. Det kändes som om resten av bloggvärlden tog en paus och förflyttade sig till instagram och jag hade också tappat sugen. Men nu upplever jag ett behov av lite tid för reflektion så då tänkte jag att bloggen kan få bli mitt anteckningsblock. Så får vi se om jag kan peppa nån mer därute!

Vad har hunnit hända sen sist? Jättemycket. Joakim har slutat i Försvarsmakten och har numera ett helt vanligt jobb (eller inte, för han har fortfarande omväxlande arbetstider). Jag bankade av PB på maraton och nytt PB på 6-timmars i maj 2019 och jag är fortfarande vansinnigt stolt över det. Har dock fortfarande inte lyckats med 50 mils men det kommer fler chanser.

Vi köpte en lägenhet i somras och sålde sen den vi hade (ja det blev lite fel ordning men sånt händer), flyttade i höstas och det var ett otroligt bra beslut. Nybyggt, granne med motionsspåret, lite närmare stan och bättre kommunikationer - en vinst helt enkelt. Kanske särskilt nu....

I december var vi på träningsresa på en ny destination på La Palma och tanken var att jag skulle åkt dit som löpcoach i slutet av mars i år. Men det där viruset kom i vägen så jag har fått skjuta upp drömmen om att coacha på träningsresa - dock 100% säker på att jag vill och ska göra det, frågan är bara när!

Eftersom hösten var så rörig med flytt + stort projekt på jobbet så anmälde jag mig aldrig till alla lopp 2020 och det känns som ett lyckat beslut. Hakade däremot på en Runstreak-utmaning under januari och sen fortsatte jag fram till mitten av mars då jag var så förkyld så det kändes orimligt att fortsätta. När jag var frisk igen hade min arbetsplats beslutat att alla jobbar hemifrån tills vidare och då verkade det vettigt att börja springa varje dag igen så då gjorde jag det. En liten lunchrunda för att räta ut kroppen och pigga upp hjärnan innan återgång till arbetet funkar riktigt bra de flesta dagar.

Jag är fortfarande löpcoach, jobbar fortfarande med Nordic Military Training, älskar mat och kan inte tänka mig att sluta träna. Jag har testat på crossfit i början av året och gillade det egentligen men hade svårt för det där med att passa tider och just nu känns det varken aktuellt med crossfitkort eller gymkort faktiskt. Tills vidare hanterar jag min styrka och prehab med Runacademys träningsbank så får vi se om jag känner behov av något mera.

Just nu känns det prio att hitta rätt väg i det här "new normal" som verkar bli flest dagar på hemmakontoret och enstaka dagar på kontoret. Mycket online, färre fysiska möten, men också mer flexibilitet med arbetstider och paus mitt på dagen. Fnular mycket på change management och mental träning just nu, snappar upp och använder det jag hittar som känns bra och kommer dela med mig.

Ja, cirka så är status här! Du då?

Autopilot med ADHD

Ja. Jag SKA skriva en sammanfattning av Styrkeveckan på Playitas snart, bara inte just nu. Ifall ni undrar. Det var en helt fantastisk vecka på så många sätt men jag har inte riktigt hunnit smälta upplevelsen och landa i vardagen ännu.

Jag kan bara konstatera att min autopilot verkar ha ADHD. Det är liksom... "hej, jag är din autopilot, och jag ska nu ta oss till.......oooh, DET var spännande!!"mest hela tiden.

Varför? Jo, det är inte så himla svårt. Autopiloten på hemmafronten har glömt sina uppgifter för att Joakim var hemma ett halvår. Och att jag, ensam, ska ha koll på allting - det är tydligen svårt! Och autopiloten på jobbet är svårt handikappad av att jag lämnar från mig en del uppgifter och får en del andra i stället. Nästan ingenting går av sig själv och allting kräver tankeverksamhet!

Den här veckan är helt konstig i och med att arbetsveckan började i dag, mitt i veckan, och jag jobbar på att fånga upp snt som inte hände förra veckan. Men nästa vecka hoppas jag att autopiloten på hemmaplan har hunnit kicka in, att mat, plock, tvätt och sånt börjar hända lite mer per automatik så jag kan lägga krafter på annat!

Träning denna vecka? Oklart. Det känns som överkurs att få till det också. I dag fokuserade jag på att vara på jobbet i tid, komma hem i (rimlig) tid, laga mat och fixa matlåda. Ordning och reda. Efter typ 36 pass förra veckan så är det inte hela världen om det blir minimalt en vecka, nästa vecka får jag planera bättre och mer noga för att det ska bli hållbart helt enkelt! Kliv, kliv, överlev....

Queen of Lazydogs tar ledigt!

Puh. Det var BRUTALT att komma tillbaka till vardagen alltså. Det har verkligen varit full fart med en andningspaus under helgen och sen en fullmatad vecka till. Under dessa två veckor har jag också fått lämna över en del av mina arbetsuppgifter till en kollega på jobbet samt tagit över arbetsuppgifter från en annan kollega. Därav mitt nya tillnamn "drottningen av lathundar" - jag har producerat ett rejält antal sidor manual och vägledning till kollegan som tar över mina grejer, och jag har också producerat lite lathundar till de uppgifter jag tagit över för att göra det lite enklare.

Jag gillar checklistor - det minskar mängden information jag behöver ha i huvudet. Dessutom är de till stor hjälp när uppgifter är tidskritiska. Finns det en vägledning eller checklista och jag skulle vara frånvarande av akut anledning så kan valfri normalintelligent kollega plocka fram checklistan och få undan det viktigaste!

Men nu - nu tar vi faktiskt ledigt. Det känns ganska välbehövligt efter två intensiva veckor! I morgon bitti lyfter planet mot älskade Fuerteventura (ön där det alltid är behagliga temperaturer och det inte finns några j-la pollen!) och sen ska vi hänga på Playitas en vecka. Styrkevecka med vissa inslag av crossfit, simning och löpning i bergen. Vädret verkar bli sådär, runt 20 grader, men helt ärligt så längtar jag jättemycket efter att kunna vara utomhus utan femtielva lager kläder, mössa och tjocka vantar! I måndags t ex när jag instruerade NMT var det (enligt termometern) 2 plusgrader men vinden gjorde att det kändes som -7. Brrrr....

Jag är rätt oförberedd på veckan. Har skummat igenom programmet som hastigast och skrattat lite åt Gyulas ibland rätt kreativa planering men annars tänker jag ta det som det kommer. Följa planen, göra som jag blir tillsagd, äta, träna och vila. Dricka smoothies i containerbaren, simma längder i soluppgången, njuta av långfrukost vid poolen och ha all tid i världen för MIN träning. Livet, helt enkelt. Det kommer bli awesome!

Hej måndag. Och vardag. Och verklighet...

Jaha, så var det med den julledigheten. I dag kom jag (precis som många andra) tillbaka till vardag och verklighet med en brutal duns.

Det kändes extra brutalt eftersom Joakims väckarklocka ringde vid fyra för att han återigen ska veckopendla till Göteborg. Inte nog med att jag ska tillbaka till jobbet och bete mig som en vuxen människa igen, jag har inte ens nån markservice hemma utan ska ta ansvar för hemmalivet också. Tufft alltså ;o)

Det är ju inte så att jag inte kan. Egentligen. Jag har faktiskt klarat av det stora delar av de senaste 3½ åren, men det kom ändå lite plötsligt! Fast vi har förberett ganska noga och lagat flera storkok så frysen är full med matlådor - det går således absolut ingen nöd på mig. Men ändå fokuserade jag i dag på att inte ha för höga krav. Ingen planerad träning, inget kvällsjobb - det räckte fint att jag behövde ta mig till jobbet i tid, med rätt kläder och rätt grejer med mig.

Sen blev jag tvärarg på kontoret - restaurangen där vi har subventionerad lunch har höjt priset IGEN och helt ärligt har de inte varit något vidare bra de senaste månaderna. Så nu tänker jag inte gå dit mer (annat än i s k "sociala undantagsfall" dvs lunch för hela avdelningen eller liknande). Därför bestämde jag i ren ilska att NU ska jag ha matlåda minst två dar i veckan, tråkigt eller ej. Två matlådor, 1 x thai, 1 x sushi, 1 x soppa kommer ändå bli mindre än 5 x lunch i jobbets restaurang.

Dagens "resträtt" var rostade rotsaker, en överbliven korv och en rest mosade ärtor som jag hade till fisk häromdagen. Medan rotsakerna och korven var i ugnen lagade jag helt sonika en god pastarätt med svamp, vitlök, zucchini, en gräddskvätt och lite tryffelkräm så har jag matlåda till i morgon och resterna gick åt. Win-win. Vi får se vad jag mer kan få ihop i veckan men i värsta fall finns det gott om mat i frysen!

Och eftersom jag ändå höll på och var redig så har jag betat av dagens pass i Runacademys magutmaning, yogat 20 minuter med Milla Floryd på Yogobe, diskat undan och förberett min "vane-kalender-lista" till kylskåpet (jag ska fotografera den när jag har fyllt i några veckor). Det funkade så bra under hösten att hålla ordning på löpningen med en papperslista på kylskåpet så nu har jag satt alla veckomål på listan. Löpning, styrketräning, matlådor, yoga, simning. Så är det bara att fylla i distans eller "antal gånger genomfört" och så tänker jag att jag kan få min guldstjärna (glittrigt klistermärke!) om löpningen + 3 andra är avklarade, dvs 4 av 5 för godkänt! Så finns det utrymme för att "livet händer" också.

Inga av de här målen är särskilt stora eller överväldigande. Det enda som skiljer sig från det jag har gjort hela hösten är att jag lagt till matlådorna och att jag ska fokusera ännu lite mer på att faktiskt få styrketräningen gjord. That's it. Små förändringar är bättre och mer effektiva än stora - framför allt för att de små är lättare att hålla fast vid! Jag är dessutom ett stort fan av synliga, fysiska listor hellre än de elektroniska. Jag responderar mycket bättre på glittriga klistermärken än på fyrverkerier i random app :-) Så, 2019, nu kör vi!

Godmorgon 2019 - bokslut 2018!

Då är det nyårsmorgon och i vanlig ordning vaknade jag tidigt - dels för att jag alltid sover sämre när jag har druckit alkohol och dels för att det blåser ungefär halv storm ute. Så jag tar tillfället i akt att göra ett litet bokslut över året som gått och välkomna det nya året!

2018 var överlag ett ganska bra år, tycker jag. Visst har det haft sina utmaningar men när jag tänker tillbaka är det ändå många gånger som jag har lutat mig tillbaka och tänkt eller sagt att "det där livet, det är ganska bra ändå" och verkligen menat det. I så många olika situationer också - hemma, på jobbet, på resa, ute i löpspåret, på gymmet... Så jo, 2018 var ett bra år!

Det är omöjligt att tänka på vädret när man tänker tillbaka på 2018. Året inleddes med en vinter av sällan skådat slag. Jag cyklade i snö och älskade mina dubbdäck, drog på mig långkalsonger och jobbade utomhus - och det var helt okej. Runacademy-terminen inleddes med snöstorm och rusk men inget stoppar våra löpare som körde på ändå! 

Våren blev kort och intensiv och det som skulle varit en vårig löparhelg på Österlen blev snarast sommar - men fantastiskt hursomhelst. Mera tur hade jag på 6-timmarsloppet i början av maj då temperaturen höll sig i schack och jag fick ihop hela 5 mil! Löpgruppens termin avslutades i shorts och linne och med att flertalet av mina ledare valde att sluta så vi behövde rekrytera nya. Ett antal telefonintervjuer senare satt jag med en riktigt bra magkänsla av att ha fått ihop en riktigt bra ledargrupp och det var dags att njuta av sommaren. 

Sommaren var fantastisk, men oroväckande också. Den inleddes med Backyard Ultra Sydkusten där värmen och bristen på långpass gav mig ett betydligt sämre resultat än tänkt. Sedan var vi lediga och spenderade fantastiska dagar på tyska stränder, kom hem och gav oss på ett litet renoveringsprojekt i hallen uppe och nere - så bra det blev! 

Hösten kom och var vacker, solig och färgrik. Joakim blev kvar hemma för att plugga in lite saknade betyg på Komvux, matkasse varannan vecka och ypperlig markservice gav mig resurser till annat. Och det var nog tur det, för på jobbfronten blev det en fruktansvärt tuff höst som innebar lite sjukskrivning och "omstart". Jag är inte säker på om jag hade orkat med det om jag samtidigt hade haft konstant egetansvar hemma. Men det blev också en ögonöppnare och en signal om hur långt jag kan våga låta stress gå innan jag behöver säga ifrån - kanske inte så dumt! 

Mitt nya ledargäng hos Runacademy har verkligen levererat. Det känns stabilt och bra, alla drar sitt strå till stacken och vi har enormt kul ihop vilket också gör att vi kan leverera mycket bättre träning till våra löpare. 

På egna träningsfronten slutar året också bra. Jag har sprungit en hel del i år - jag blev lite småilsk över min dåliga löpmotivation under första halvan av året som betydde att jag inte nådde mitt mål på BUS. Så efter semestern tog jag omtag, skapade "kylskåpslistan" och bestämde att springa minst 2 mil varje vecka året ut. Det har jag hållit - varje vecka. Några enstaka veckor med bara 2 mil, de flesta nånstans mellan 2 och 3 mil och några höjdare över 3 mil. Utan skadeproblem och överbelastning PLUS att jag har sprungit många flera fartpass än jag har gjort tidigare. Så löpmässigt är jag i rätt bra form vilket också var målet! Styrketräningen har jag haft svårt att hålla i de sista veckorna på året men det är lätt att "starta om" igen och jag vet vad jag behöver göra! 

Fysiskt har jag ett bra avstamp för planeringen av 2019 och även mentalt har jag nog landat på ett bättre ställe än för några månader sedan. Så - rock on 2019! 

Lite spontanfunderingar om vad året gärna får innehålla:

- träningsresor och -helger (två är redan bokade...)

- 6-timmars och BUS

- nya utmaningar på jobbet

- fortsätta på inslagen väg med mer vegetarisk mat och hembakat bröd

- fortsätta på ekonomi- och hållbarhetsfronten med köpstopp och mer pengar på sparkontot

- ännu en fantastisk sommarledighet med nya upplevelser

- jag har hört att Österlenmaraton ska "nystarta" under 2019, kanske kul att springa det igen?

- Helsingborg maraton? 

- mycket mera löpcoaching

- fortsatt struktur och kontinuitet på egen löpträning

Holy sh*t vilken vecka!

Jag borde väl ha lärt mig vid det här laget att de sista två arbetsveckorna före jul är helt galna - så även i år. Men alltså, förutom fullt ös på jobbet har jag hunnit med:
- ett NMT-pass och ett PT-pass, båda levererades i svinkyla och NMT-passet dessutom i ösregn del av passet
- ett göttigt gympass som fixade begynnande ryggproblem
- en supertrevlig ledarträff med Runacademy-kollegorna, vi körde knytis hemma i köket, jag fick t o m julklappar och vi har planerat hela vårterminen
- ett riktigt pannbensintervallpass i onsdags, 2 x 7 x 70/20 sek som jag bara kastade mig iväg och gjorde direkt när jag kom hem från jobbet
- bokat träningsresa i januari och löparhelg i maj
- en utflykt i KOLmörker för att farbror Gyula utlovade ett gratisex av sin nya träningsbok till den som mötte honom på Ikeas parkering i går kväll när han fraktade hem böckerna
- avslutningspass på simkursen med mycket beröm
- inköpt ny cykelhjälm
- hämtat ut paket med Undertians kokbok (yay!)
- testat löpning efter simning och konstaterat att tvärtom ändå är bättre...

Och nu - nu ska jag bara vara vuxen fem arbetsdagar till innan det är julledigt på schemat!

Och så tillbaka i balans igen

Det har varit en omtumlande vecka. Mycket frustration och känslostormar varvat med positiva upplevelser. Jag söker medvetet sånt som jag vet ger mig energi - exempelvis lockar inte gymmet alls med starka ljus, halvdålig musik och andra människor, medan morgonjogg i kyla och mörker funkar alldeles utmärkt. Några missade styrkepass är inte hela världen en sån vecka, det löser sig nog med tiden.

Jag hade ett väldigt bra samtal med min chef i veckan som gav utrymme för att ventilera lite frustrationer och funderingar och gav hopp framåt. Det finns massor av roliga grejer för mig att ta mig an men jag får inga nya uppgifter just nu, jag ska överleva fram till jul först!

I går var det julfest med jobbet. Jag hade inte anmält mig - jag vet att det inte är nån idé. Hur gärna jag än vill det så kommer jag aldrig tycka att julfester med 200 deltagare är roligt, det är bara jobbigt Särskilt när alkoholen blandas in... Så jag åkte hem i vanlig tid i stället, bytte om och tassade 9 km i ösregn i tomma motionsspår. Varm dusch, varm dryck, matlagning och soffläge i stället för att försöka mingla och vara social.

Dagen i dag har mest ägnats åt myspys. En kort vända till affären i förmiddags och 45 minuter på yogamattan medan Joakim var i crossfitboxen. Sen har jag bakat saffransbullar, förberett för morgondagens bak, lagat middag på diverse rester och så har jag hunnit titta ikapp på julkalendrar, läsa och vila. Det känns lugnt inombords men jag längtar efter att få springa i morgon igen!

Välkommen, inre treåring....

...eller nåt....

Nu är jag där igen. Friskskriven, i princip återhämtad, men fortfarande nära gränsen. Otålig, redo att gasa, men tvungen att köra med handbromsen i ett tag till. För jag kommer inte orka om jag matar på i vanligt tempo. Och DET är fruktansvärt jobbigt!

Frustrationen är enorm och det är inte alltid jag har den under kontroll. Frustrationen över min egen ineffektivitet, för hjärnan är fortfarande långsam och rutinuppgifter tar lång tid. Lägg ihop det med IT-system som inte alltid är optimala och verktyg som är lite ineffektiva emellanåt så förstår du - det går för LÅNGSAMT! Vilket provocerar ett och annat meltdown och det är såklart synd om omvärlden som landar mitt i det. Men jag blir så arg, så arg..... och jag har inte kontroll på den där inre treåringen. Gränsen går dock vid att ligga på golvet och skrika även om det har varit bra nära ibland!

Jag parerar med löprundor, vila, fikapromenader eller andra andningspauser. De behövs. En kort paus, så får jag kontroll på läget igen - till nästa lilla bryt. Jag vet att det blir bättre, jag vet att det bara är just nu och att det går över, men det är tufft alltså!

Tur att det finns "plusenergi-aktiviteter". Som löpcoaching t ex. Full fart i kyla och mörker med Runacademy i går, julavslutning med applåder och skumtomtar. DET gör skillnad!