Nä, det är inget man gör på en halvtimme. Och jag är inte heller jättetrasig men själen har fått sig några blåmärken och skrubbsår. Det svider och gör ont ett tag men det läker så småningom, det vet jag! Under tiden gör jag det jag kan för att reparera skadorna.
Det är t ex att prata ut med chefen och kollegorna när det (som i det här fallet) var jobbet som gjorde att livet blev lite stormigt ett tag och självkänslan blev knockad. Det är att ha en sambo som håller om och håller i när det är för jävligt, plockar upp mig när jag är låg och medicinerar med massor och massor av kärlek. Träningspasset på gymmet i går var också ett sätt att plocka upp bitarna - och i eftermiddags, efter jobbet och innan NMT, blev det gott nyinköpt te och en rostad Hällakulla med ost och marmelad plus en kexchoklad. Lite bra musik på det och genast ser livet ljusare ut.
Till kvällens NMT-pass hade jag satt ihop en styrkecirkel med stockar och löpfallskärm som vi kombinerade med lite olika pulshöjande övningar i kvällssolen. Deltagarna hade roligt och jag - ja, jag glömde nästan att jag hade varit arg och ledsen. Så mycket positiv energi man kan få av att vara instruktör! Tack, gänget!
Bra mat i magen är förutsättningen för att alls orka någonting just nu. Packa gymväskan står på programmet innan jag slår mig ner i soffan med en skål jordgubbar och filosoferar lite över livet innan läggdags. Det blir bra igen, det vet jag - men det kanske ömmar lite ett tag till. Det är okej - JAG är okej. I morgon börjar jag dagen med marklyft för att skapa energi innan jag landar in på kontoret. Alla sätt är bra utom de dåliga :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar