Den här veckan har präglats av mörka kvällar och i går var det skumt mest hela dagen, men det var först i dag som jag insåg att japp, nu är det november på riktigt.
November på det där äckliga sättet som landar som en blöt filt över allting. När det är mörkt när jag går upp och mörkt när jag kommer hem och skumt hela dagarna. När vädret präglas av grått, regnigt eller snöblandat regn och det inte finns nånting nånstans som lyser upp bara det minsta lilla. December bjuder åtminstone på julbelysning även om snön oftast är frånvarande här nere i söder....
Nä, jag gillar inte november det minsta lilla. Men jag har skjutit upp insikten om att det är november några dagar och fått en välbehövlig boost av två dagar vid stranden i Åhus. Och november avslutas med ett äventyr dessutom så den kommer kännas lite kortare. Däremot finns det ett visst behov av att komma ihåg D-vitaminerna och Omega-3 i mörkret och kylan!
Sen kan man försöka vara utomhus i dagsljus. Som i dag, t ex, när jag instruerade Nordic Military Training på förmiddagen. Det var perfekt träningsväder - knappt 10 grader, inte mycket vind, inget regn, och jag hade 9 glada krigare som fick jobba rätt hårt i Kossabacken. Alla var tysta på stretchen vilket brukar vara ett gott betyg och betyda att de har fått ta i rätt så lagom.
Lunch hemma sen - det blev rotsakspytt på överblivna rotsaker från i går kväll, lammkorv med hög kötthalt och ett stekt ägg. Sedan blev det soffhäng i ökande regnväder. Katterna uppskattade det och höll oss sällskap :-) Jag tror det var rätt välbehövligt efter en vecka med full fart och lite dåligt med sömn.
Med anledning av vårt novemberäventyr är det nu dags att "levla upp" - jag har tre veckor på mig att förbereda mig för det. Det innebär att jag kommer skärpa till mig på kost- och träningsfronten för att vara så väl förberedd som möjligt. Minskat sockerintag, äta riktig mat, prioritera min egen träning, sova ordentligt. Inte rocket science men nog så jobbigt med tanke på att Joakim har en del övningsdygn framför sig och det blir mycket ensamtid. Jag har en del projekt som jag tänker att jag ska försöka få undan på sån där "överbliven tid" och sen har jag nån tanke om att prioritera yogan lite högre också - för rörlighet och hållbarhet. Jag tror att jag kommer behöva det.
Jag MÅSTE inte. Men jag VILL. Jag VILL ta mig tiden att prioritera mig själv, ge min kropp det den behöver, bli lite starkare, lite rörligare, äta lite bättre. Som min chef sa till mig i våras så ger jag bort så mycket av min träningsenergi till andra, nu är det dags att ge den till mig själv i stället. För jag är också värd det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar