Däremot ångrar man de pass man inte gjorde, eller hur?
Jag var lite tragisk och inte riktigt mig själv när jag kom hem i dag. Joakim meddelade efter lunch att nu lämnade han in telefonen och hör av sig igen när han kan. Det känns alltid lite extra ensamt då. Jag var trött, hungrig och sliten i kroppen. Och det där med att gå på Dunderdannes sista NMT-pass på ett tag verkade otroligt avlägset... Jag chillade lite. Åt mellanmål, fixade med lite grejer, började med middagen och sånt. Halv sex tog jag ett snabbt beslut. In med färdig middag i kylen, klädbyte, astmamedicin, en dos aminosyror, ut. Inte tänka, bara göra.
Kom ner till Bulltofta, huttrade lite, träffade Dunderdanne, fler och fler kompisar droppade in och när vi drog igång uppvärmningen hade jag redan ett brett leende och visste att det var precis, exakt rätt beslut. För man ångrar aldrig ett träningspass. Inte det här heller.
Uppvärmning med klassiska uppvärmningsövningar i cirkeln. Sen laddade Daniel ryggsäcken med sin lilla högtalare med hårdrock och så sprang vi. Bort längs elljusspåret med ett antal stopp längs vägen för att köra övningar i tabata-form. Höga knän, standups, hopp över plankor, situps, armhävningar, med mera med mera. Bara att chilla och hänga med, bara göra, inte tänka. Störtskönt.
Det gick snabbare än jag trodde och plötsligt var vi klara för avslutning med Daniels sedvanliga "åla under planka i cirkel" i dag i blötsnö för lite extra spänning, en kort nedjogg och stretch. Blöt och kall skyndade jag mig hem till en varm dusch och min färdiga middag - kycklingfile och rotsaker har nog aldrig varit så gott. Nu känns det mycket bättre att morgondagen blir en vilodag :-) den är liksom välförtjänt på ett annat sätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar