När jag anmälde mig till BUS var det evigheters evigheter till juli men nu så - nu är det nära.
Veckan spenderas med laddning. Grundjobbet är ju gjort - jag kan oja mig över att jag gärna hade sprungit ett långpass till, sprungit flera back-to-back-pass men helt ärligt, jag kan inte göra mer nu. Annat än att se till att jag är utvilad, pigg, redo och laddad på bästa sätt.
Söndagen spenderades med ett roligt tramsigt discopass på gymmet, lunch och så lagade vi god middag. I går hade jag ett PT-pass som innebar några kilometers lätt jogg och så körde jag lite yoga på kvällen helt enkelt. I dag har jag planenligt varit i simhallen och simmat 1250 m på 40 minuter vilket är bra, men inte heller nån utveckling. Nu var det inte det som var fokus i dag heller men jag har konstaterat att det inte blir så mycket bättre eller snabbare längre, jag har nått det max jag kan nå på egen hand. Dags alltså att leta upp nån form av coach, kurs, träningsgrupp som kan hjälpa mig framåt. Eller - antagligen inte nu under sommaren, men till hösten kanske? Jag tar gärna emot tips!
I kväll var vi ute och kikade på "parkorientering" men bestämde att det var för mycket stadsmiljö och för lite orientering (och för mycket folk!) så vi drog till Bokskogen i stället, investerade i månadens orienteringskarta och tränade lite med karta och kompass. Tillräckligt för att veta att vi vet hur man ska göra (kan bli vettigt på semestern t ex) och tillräckligt för att jag skulle bli helt uppäten av mördarmygg. Min vänsteraxel är tydligen väldigt god. Hrmf. Joakim ska utnyttja sin ledighet och sticka ut och leka orientering i morgon medan jag sitter på kontoret.
På laddningsfronten har vi börjat med rödbetsshots (två om dagen!), jag ser till att stoppa in extra mellanmål och kvällsmål och så försöker jag styra tankarna i rätt riktning. Det pendlar hej vilt från "shit det är ju jättelångt" till "tänk om det går åt helvete" via "fast jag har aldrig känt mig så stark och hållbar" och "det vore ändå sjukt coolt med en pallplats om det går". Skräckblandad förtjusning, mest av allt. Och en enorm vilja att faktiskt GÖRA det här. Hela vägen. Så långt det bara går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar