En av övningarna i YearCompass är att beskriva det gångna ordet med 3 ord. För 2017 blev det Fartfyllt, Livspussel, och Självinsikt. För det är lite med känslan av "andan i halsen" och "just-in-time" att jag har tagit mig igenom 2017 och samtidigt har jag lärt mig oerhört mycket om mig själv. Genomgående känner jag också att året har varit positivt och jag har varit rätt så lycklig största delen av året. Det betyder att jag inte stänger dörren till 2017 med "puh, nu är det över, 2018 ska bli bättre" utan snarare med tacksamhet och tankar om att fortsätt 2018 lite i samma spår. En go' känsla, helt enkelt.
Jag inledde 2016 med att köra 21 dagar med yoga med start på juldagen så yogan var ett konstant inslag under halva januari. Ja, jag har tappat den vanan igen, bara att konstatera.... Dessutom hade jag skaffat kort i simhallen och började simträna på allvar och så var det en del löpning också plus att det var vardag med fullt ös direkt efter trettonhelgen. I slutet av januari fick vi en vattenskada i köket och diverse härjande pågick i nån månad för att få ordning på försäkringar och hantverkare och sånt.
Februari bjöd på en hälsokontroll med fina resultat, underbar traillöpning i djupsnö i Skrylle (det var så himla kul så jag hoppas det tänker snöa ordentligt även i vinter!) och en hel del träning på gymmet. Mars började med Stävie Trail, fortsatte med en lånad elcykel som gav mersmak och så lyckades jag äntligen få tid hos en specialist för bedömning av det som jag själv hade diagnosticerat som ljumskbråck.
Jag hade världens tur och fick en operationstid redan första veckan i april, en helt okomplicerad operation och nån veckas vila innan jag matade på igen. Under tiden bokade jag en sista-minuten-träningsresa med Springtime till Portugal och sista veckan i april åkte jag alltså ner till Monte Gordo alldeles ensam för en njutarvecka! Det var helt fantastiskt. Jag träffade på Malin, Maria och Cecilia redan första dagen och vi hade en underbar vecka inkl. födelsedagsfirande för mig, rullskidåkning, 14 km bergslöpning m.m. Awesomesauce!
Sen blev det maj och nån gång under våren hade jag anmält mig till BUS och nu var det dags att steppa upp träningen med bara två månader kvar. Jag sprang Wings for Life och hann med många fler kilometer än jag hade tänkt mig innan mållinjen kom ikapp. Joakim och jag körde 5 x 5 km på Bulltofta som ultra-träning och så harvade jag mig igenom St Hans Extreme utan att avlida. Maj månad var dessutom rätt intensiv på instruktörs- och PT-fronten men byggde nog bra med tålighet.
Juni och en månad kvar till BUS. Juni var vansinnigt intensiv på jobbet och jag fick pussla som en galning för att få in min planerade träning. Gymmet blev nog lite lidande och fokus låg mer på prehab än renodlad styrka. Vi sprang episkt långpass i Genarp och blev supertrötta båda två, firade midsommar i lugn och ro och förberedde för juli och semester.
Första juliveckan var laddning för BUS. Sen åkte vi och sprang och det var så otroligt kul så jag ska göra om det i år. All gemensam pepp på varvningsområdet var så himla härlig och även om jag var helt färdig i fötterna så vill jag göra det igen. PLUS att jag samlade in nästan 6000 kr till Tjejmarathons insamling eftersom jag lockade en massa människor att sponsra mig med x kr/km på BUS. Det var ändå lite coolt! Sen hade jag bara en jobbuppgift kvar innan semestern - att presentera hälsostrategi på ledningsgruppsmöte.
Semester då. Vi åkte till Åre. Fjällsommar och blandat väder. Långkalsonger i juli och Åreskutan i strålande sol. Downhillcykling och zipline. Pizza i fjällstuga. Hemfärd med övernattning i Örebro och en oväntad god middag. Hem till backintervaller i kossabacken, gymmet, några dagars inhopp på jobbet och så en augustivecka med renovering av vardagsrummet. Som jag fortfarande tokälskar.
Augusti - återfinna rytmen som gräsänka, uppstart med Fitnesscoachens löparskola, tillbaka till NMT, ledarträff Runacademy och planering av provapåpass. Efter provapåpasset var jag plötsligt inte längre vanlig ledare utan platschef då platschefen hade hoppat av uppgiften. Gulp. Det blev liksom lite mycket där. September präglades av detta, det var galet intensivt och jag försökte bara hålla ihop alla trådar. Sen kom jag på att jag ville springa Österlenmaran så då var det långpassdags igen ju! Joakim var iväg på diverse övningar och borta över helger och sånt så jag styrde upp mitt eget liv, sprang 42 km en helg och 34 km fördelat på ett kvälls- och ett morgonpass en annan helg.
Oktober inleddes med Malmö Halvmarathon som långpass inför maran och jag tassade glatt runt på strax under 2 timmar och hade det superskönt. Höstrusket infann sig och nånstans här började jag räkna ut att jag blev dyngsur i snitt tre gånger per vecka, särskilt mina torsdagslöpgrupper sprang pass efter pass i ösregn. Jag lyckades bli någotsånär förberedd inför Österlenmaran som inledde november men hade verkligen ingen bra dag just den dagen och krigade mig igenom alla 44 km (maraton med bonuskilometer....nja...). Sen var det tillbaka till instruktörsjobb och så hade vi lite halvspontant bokat en vecka på Playitas också så vi hjälpte varandra med att få fart på styrketräningen igen. På det landade ytterligare tre jobbprojekt i mitt knä så jag hade att göra i november också.
December inleddes med en magisk Atletvecka på Playitas. Himmelriket. Massor med tuff träning, blandat väder, mycket mat, mycket skratt, bara härligt. Sen kom vi hem och jag betade av två supertuffa jobbveckor innan det blev jullov och ledighet! Jag har inte hunnit med att gå på de där gruppträningspassen jag tänkte mig, mest har jag sysslat med återhämtning på all ledig tid. Det behövdes antagligen. För när jag kikar tillbaka över året så är ändå "fartfyllt" och "livspussel" rätt så dominerande vecka efter vecka! Men nu har vi firat nyår och vänt blad till 2018, och ledordet för 2018 är "framdrift" för min del. Jag vet att det kommer fortsätta vara fullt ös och jag är redo för det.
Prioritering och planering kommer också under 2018 att vara viktiga pusselbitar för att jag ska få ihop det. Var Joakim kommer befinna sig under året är tills vidare oklart men antagligen inte här i alla fall. Men jag (och vi) ska fortsätta göra det bästa möjliga av det. Gott nytt år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar