Ojoj vad vi har hunnit med mycket i dag - och vilken fobiskola det blev!
Väderleksrapporten utlovade heldagsregn. Det såg lite småskumt ut i morse så vi packade en massa överdragskläder i ryggan och tog bilen upp till Hintertux. Där finns det en glaciär med skidåkning året om och så finns det ett s k ispalats där man alltså klättrar ner under glaciären och tittar på isformationer. Jag hade väl inte riktigt satt mig in i vad den här lilla utflykten skulle innebära innan....
Det började relativt oskyldigt med en sån här helt vanlig kabinbana. Det är lite halvläskigt att titta ner men annars okej. Sen en till kabinbana, även den helt hanterbar. Den tredje däremot var en lite äldre variant som gick både uppåt och neråt och följde berget....huuu! Sen fick vi promenera ungefär 10 minuter i snön för att ta oss till sista liften, en stolslift. Alltså jag är helt okej med stolsliftar när jag har skidor på mig men helt lätt var det inte utan skidor, varken att kliva på eller av. Det blir lite "hit the ground running" vid avstigningen! Och så gillar jag inte att hänga där mellan himmel och jord riktigt, det blir lite mer påtagligt i stolsliften än i kabinbanan....
Väl uppe hade vi 40 min på oss innan vår guidade tur i ispalatsen skulle börja. Så vi hittade en härlig solterrass och skalade av oss några av alla lager kläder vi hade klätt på oss i kabinbanorna uppåt och njöt av utsikt och fint väder. Så länge solen sken gick det alldeles utmärkt att sitta där i kortärmat! Sen blev det dags att dra sig ner mot samlingspunkten, dra på sig ett "trendriktigt plagg" dvs en snygg skyddshjälm, och traska ner till nedgången under glaciären.
Ja, alltså. Gå in i ett trångt utrymme under jorden, klättra upp och ner på ishala stegar och hasa sig fram på isen med ett fast tag i ett blött isigt rep. Vi var 35 meter under glaciären, dvs vi hade 35 m is över våra huvuden. Vemsomhelst kan ju få klaustrofobi av den upplevelsen! MEN turligt nog var det så vackert därnere i alla roliga utrymmen med istappar och is-stalaktiter att jag glömde bort att det var läskigt :-)
När vi kom upp igen var det fortfarande helt okej väder. Och jag var hungrig. Så vi tog oss ned några snäpp (åka neråt i en stolslift = hemskt!) och tog en snabblunch innan vi fortsatte neråt. Och skalade av oss några lager kläder på vägen ;-)
Efter bilfärden till hotellet insåg vi att det där heldagsregnet tydligen fortfarande uteblev, och att våra två mountainbikes stod fint parkerade utanför hotelldörren. Okej, snabba beslut - vi bytte om till cykelkläder, kladdade på ett nytt lager solkräm, packade om J's Camelbak (världens bästa köp alla kategorier!) och drog. Mot kabinbanan och samma cykelrunda som vi hade tänkt ta igår, fast rätt den här gången. När vi köpte biljetterna fick vi varsin läsk och en packe cykeltursbeskrivningar, trevligt!
Sen var det ju dags att cykla samma sträcka upp som igår. Men vilken skillnad - nu fick jag lite flyt i växlarna och jag cyklade hela vägen upp utan att kliva av. Några andningspauser blev det men jag lyckades cykla hela vägen. Häftig utveckling :-) På toppen belönade vi oss med varsin stor Eiskaffee innan vi fortsatte - åt rätt håll den här gången. En kort nedfart (även här satt jag på cykeln hela vägen i stället för att gå av och leda) och sen stigningar igen. Det var väl två ställen som jag gav upp men det gjorde J också några meter längre upp så jag kände mig inte alls lika kass som igår.
Vi var som högst uppe på Wanglalm, 2128 m ö h, och där cyklade vi i princip inne i molnen som hade börjat tätna. Sen gick det neråt, neråt och neråt och även här märkte jag att jag var betydligt tuffare än igår. Roligt! Dessutom cyklade vi genom lite bäckar och annat längs vägen och en av dem var jag tvungen att cykla igenom tre gånger. Officiellt för att J skulle få bra bilder men inofficiellt för att det var barnsligt kul helt enkelt!
Efter en längre sträcka där vi hade hyfsat koll på vägen blev det lite jobbigt med skyltningen igen men vi hittade hyfsat bra. Några kilometer var vi tvungna att cykla ute på en huvudväg och det var också lite fobiskola. Inga vägrenar, många läskiga tunnlar, nerförsbacke och småregn. Urk! Men det gick faktiskt ganska bra och så lyckades jag se skylten till cykelleden och bromsa in oss i rätt tid. Här blev det lite småkul igen för det gick uppåt en bra bit, sen singletrail i skogen (ytterligare en first-timer!) innan det blev bredare väg igen.Till slut hamnade vi på en slinga som J sprang igår och som egentligen var en vandringsslinga men som han tyckte gick jättebra att cykla. Jotack - det var samma snäva svängar och branta lutningar som vi hade roat oss med tidigare, det var bara det att där vi tidigare hade en bil-bred grusväg hade vi nu bara smala skogsstigar. Det blev många plötsliga stopp och många svärord där ett tag men det gick ju det med! Fast vissa bitar sprang jag med cykeln för att det var enklare. Och så gick det dessutom snabbare på det viset.
Knappa 30 km hanterade vi på 3 timmars effektiv cykling, grymt bra! Sen blev vi lite sena till hotellmidagen men det var inga större problem. Duschen var välbehövlig och vi hann faktiskt handla en flaska after-sun också som börjar bli allt mer nödvändig. Heldagsregnet skjuts upp till kvällen varje dag och så får vi en eller flera brutalskurar, sen är det klart.
Vilken midsommarafton alltså: Sol, snö, glaciärvandring och MTB. Och en flaska bubbel till middagen :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar