Alltså det här med aktiv semester kan faktiskt bli lite överdrivet. I dag - söndag!!! - satte vi klockan på ringning klockan sju. För att kunna äta frukost halv åtta när den öppnar - så att vi kunde ge oss ut och cykla på förmiddagen och hinna med en utflykt på eftermiddagen. När kyrkklockorna ringde klockan nio hade vi redan suttit på cyklarna i en kvart! Helt galet ju.....
Vi hade i går kväll kollat in en cykelrunda som innebär ungefär 12 km (och 300 höjdmeter upp) till kabinbanan Gerlosstein som la till ytterligare 700 höjdmeter, sedan stigning i ungefär 4 km och 200 höjdmeter innan det var nerfart resterande ca 18 km. Totalt 35 km alltså och det verkade hyfsat överkomligt. Men det blev faktiskt en rätt jobbig resa.
Som vanligt var det trassel med skyltningen och det kan inte bara vara oss det är fel på. Vi har en finfin beskrivning med oss som berättar att vi ska följa cykelväg 20 hela vägen. Fast det finns aldrig några skyltar där det står cykelväg 20 utan ibland står det bara en riktning, ibland står det nummer på vandringsvägar och ibland är det bara skyltat åt motsatt håll och så ska man räkna ut att man ska fortsätta rakt fram eftersom det inte stod något annat. Att sammanhålla skyltningen med kartorna funkar ibland, och ibland blir det tokfel. Men vi kom ungefär dit vi skulle i dag och vi kom ungefär rätt väg hem också!
Första biten var fin cykelväg längs floden innan stigningarna tog vid. Det gick uppåt, uppåt och uppåt. Inte så att det planade ut litegrann utan serpentinvägen slingrade sig uppför berget, sväng, uppåt, sväng, uppåt. Sååååå mycket mjölksyra. Det fanns knappt tid eller ork att titta på utsikten utan det var bara att bita ihop och trampa, trampa, trampa. Slitigt!
Sen kom vi (efter en halv evighet) fram till kabinliften och här skulle vi bära cyklarna två våningar upp i trappa. Och så säger killen i luckan att visst, vi kan åka upp, men vi får inte cykla däruppe så han vet ingenting men han vill gärna ta med oss och cyklarna upp. Lite märkligt att turistbyrån lämnar ut en beskrivning på en cykelrunda där man ska ta just den här liften upp och cykla vidare däruppe kanske? Hursomhelst, vi ser inga skyltar om att cykling är förbjudet så vi cyklar på. I beskrivningen står det att en bit är "utmanande singletrail" och ehm... det stämde. Faktiskt så utmanande att det inte gick att cykla (i alla fall inte med våra kunskaper) utan vi ledde, släpade och bar cyklarna i ungefär 2 km. Det tog en evighet, det var skitjobbigt och allmänt jävligt.
När vi var klara med cykelsläpandet kom vi fram till en grusväg där det gick uppåt en bit innan det var dags för nedfart. Sen gick det neråt, neråt och neråt på varierande underlag! Stig i kohage, grusväg, asfaltväg, skogsstig, omöjlig skogsstig (mera leda cykel) etc etc. Det var väldigt vackert på sina ställen men frustrationen över bristande skyltning blir rätt påtaglig när man vet att man är på väg ner i en dal och man absolut INTE vill komma ner på fel sida av berget så att man blir tvungen att ta sig tillbaka över..... Turligt nog hamnade vi rätt men inte utan några panikstopp för att läsa skyltar och lite diskussioner om vilken karta som hade mest rätt.
Hursomhelst var vi rätt nöjda med våra 38 km på 4 timmar och tyckte att vi hade cyklat MTB så att det räckte för veckan. Vi har fått ihop ungefär 10 mil på tre cykeldagar vilket borde vara väl godkänt för två rookies!
En snabb dusch senare gav vi oss av mot Schwaz och silvergruvan. Här laddade vi med varsin "Radler" (lika delar öl och citronläsk, faktiskt ganska gott och läskande), Palatschinken och Topfenstrudel innan vi blev iklädda snygga silverfärgade regnkappor och skyddshjälmar för att åka ner i gruvan. Ner och upp fick man åka med ett litet tåg genom en smal smal tunnel! Sen var det lite visning i gruvan och fina filmer som berättade om gruvans historia. Vi var i Falu Gruva förra sommaren och det var ganska mycket roligare, tack vare guiden. Dagens guide var inte särskilt pratsam utan sa mest att nu går vi här och så tryckte han på knappen som drog igång film eller föreläsning på just den platsen. T o m när vi stod i 10 minuter och väntade på det lilla tåget tillbaka så drog han sig bara undan i stället för att dra några lustiga anekdoter. Men det var intressant att se gruvan, absolut värt det om man befinner sig i området tycker jag!
Efter den visningen åkte vi retur till hotellet - jag envisas med att slappa (och blogga) och J skulle prompt ut och springa vilket jag tokvägrade eftersom min kropp tydligt meddelar att vi har rört på oss så det räcker dessa dagar. Resdag = vilodag i morgon och det blir nog rätt bra tror jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar