Joakim har haft en tuff vecka i Göteborg och jag har haft en tuff vecka här hemma. Det har varit högt tempo och dessutom det extra jobbiga i att inte ha kunnat prata med Joakim varje dag. Inte för att det brukar vara långa och innehållsrika samtal men det är ändå otroligt viktigt märkte jag denna vecka då det inte blev av.
Därför blev det en lugn helg med fokus på varandras sällskap och det var inte helt fel. I går tog vi bilen ner för att titta lite på Tough Viking. Egentligen var vi anmälda båda två eftersom vi anmälde oss i endorfinruset efter förra årets race men ingen av oss var i skick att springa. Ändå sög det ordentligt i hela kroppen när vi kom ner till banan och hörde den välbekanta speakerrösten och såg alla hinder.... ÅH vad vi ville vara med, båda två! Men det var nog klokt att vi lät bli. Min hälsena är inte på långa vägar stark nog för 12-13 km löpning inklusive dopp i kallt vatten och Joakim har också lite "krigsskador" som inte heller skulle må bra av festen. Men titta och heja går bra!
Vi tittade på en startgrupp och spanade på lite hinder och kom sen på att nu var det nog dags att se vinnaren av första startgrupp komma i mål så vi placerade oss strategiskt vid näst sista hindret och höll koll. Strax närmade sig förste man och det var ingen annan än vår välkände instruktör Dunderdanne :-) Jätteroligt att se vinnaren springa i mål och dessutom att det var en kändis!
Vi promenerade sen en sväng längs banan och tittade på lite hinderpasseringar och hejade på alla som såg trötta ut. En vet ju själv hur sliten en brukar vara efter en mil med alla hinder och att det känns gött om någon hejar! När vi kom tillbaka till startområdet för en fika sprang vi på några NMT-kompisar och snackade lite innan vi drog oss tillbaka till bilen. Det blev lunch på Se7ven Sins på Emporia (jättegoda burgare, så välbehövligt!) och så behövde vi handla lite innan jag kommanderade Joakim i viloläge på soffan eftersom han såg väldigt sliten ut!
Middag i lugn och ro - laxfärsbiffar, potatis, gröna bönor, romsås. Kladdkaka, glass och Atleterna till efterrätt och i vanlig ordning hade vi lagt oss strax efter tio. Inga vilda lördagspartyn på den här adressen alltså :-D
I morse blev det "sovmorgon" (vilket betydde att vi var uppe vid halv åtta...), lyxfrukost med korv och stekt potatis och ägg och allt möjligt gott. Sen drog jag iväg till Bulltofta för att representera B.A.B.Y. Runners Team på Stora Hälsodagen. Inte många löpintressenter men bra nätverksarbete bl a med en ny PT-kollega på Fitness24Seven i Västra Hamnen! Kom hem, var lite frusen, drack te och förberedde alla PT-pass för kommande vecka och så fixade Joakim middag till mig.
Sedan gick det som alla andra helger - att de tar slut. Och det går inte att komma ifrån att det ÄR jävligt jobbigt varenda jävla söndag när jag ska skjutsa Joakim till tåget och komma hem till en tom lägenhet. Jag gillar det INTE. Samtidigt vet jag att ångesten släpper när jag har tagit mig igenom söndag kväll och måndag morgon och veckan rullar på, då är det okej. Men den där övergången från tvåsamhet till ensamhet alltså - den är tuff. Inte så mycket att göra åt saken dock utan bäst att se till att veckan får en bra start. Maten förberedd, väskan packad, kläderna framplockade. Landa en stund på yogamattan, sedan läggdags i vettig tid. Det är enklast så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar