Tough Viking 2014. Grymt teamsamarbete! Race Report!

Målgångsbild lånad av Lisa, http://www.livetfrandenljusasidan.se

I går var det dags för årets mentala utmaning: Tough Viking. Den långa versionen på 15 km i Stockholm. Som vanligt har jag gått i några dagar och nojat över om jag skulle strunta i det, fega ur, och jag ville inte heller blogga inför loppet eftersom jag kände mig så osäker. Varför? För att det var fler och värre hinder i år än förra året. Jag är trygg med min löpkapacitet och tar mig genom det mesta, men hinder som heter "No air" och "Submerge" känns inte ett dugg kul för en astmatiker med mild rädsla för att ha huvudet under vatten!

Som tur är hade jag ett team jag inte kunde svika. Lisa och jag bestämde för evigheter sen att vi skulle göra sällskap på loppet och även Lisas kompis J hakade på så vi var tre stycken som skulle ta oss an utmaningen tillsammans.

Joakim och jag åkte upp till Stockholm fredag efter lunch. Tog oss ut till vårt hotell på Gärdet, checkade in, gick ut och letade upp mat (det var svårt, hela Östermalm var visst ute på galej) och gick och la oss i tid. Frukostbuffén blev det som vanligt lite sådär med när jag är nervös inför ett lopp, men vi kom iväg för att hämta ut nummerlappar i god tid och sen var det bara att ladda klart, hitta lagkompisarna och bestämma sig för att köra.

Lisa, J och jag bestämde att teama ihop och hjälpas åt hela vägen. Alla har starka och svaga sidor men om vi jobbar tillsammans kan vi hjälpas åt över och under alla hinder (nästan i alla fall). Det fanns alltid möjlighet att göra ett straff om man missade eller hoppade över hinder - antingen 30 armhävningar eller 30 burpees. Och vissa hinder valde vi medvetet bort helt enkelt.

Banan inleddes som sig bör med att vi fick hoppa igenom eld. Eldhindret var betydligt värre än förra året och röken bitvis så tät att det var svårt att se vad om väntade. Hu! Efter den adrenalinkicken var det upp för backen för att möta de amerikanska fotbollspelarna. Jag kom relativt lindrigt undan men fick en smäll i ansiktet som framkallade lite näsblod. Schnyggt! Sen skulle vi ut i skogen. Förra året sprang vi nästan 2½ km utan hinder men nu fanns det kryphinder, bergsbestigning och lite annat kul därute så man blev lerig och blåslagen. Klockrent.

Första hindret ute på Gärdet var "walls" - tack och lov bara en container att bemästa i år i stället för fyra på raken som nästan knäckte mig förra året. Sen tvärs över hela ängen till isbadet som var ordentligt lerigt och jag fick bestämma mig noga för att ta mig under den där förbenade plankan i mitten men det gick minsann. På det följde ett antal varv fram och tillbaka över Gärdet som är ganska tråkiga löpmässigt. Gropigt och fuktigt underlag och ingen publik förutom vid hindren. Vi skippade monkeybars och gjorde armhävningar. Testade dipswalk men struntade i det och gjorde fler armhävningar. Romerska ringarna lämnade vi åt sitt öde också men tog oss an "sengångaren" aka Combat Bar och fixade det allihop. Den fruktade rampen hade en gigantisk kö och vi insåg att vi inte skulle ha stora chanser att klara den så för tidens skull körde vi armhävningar och sprang på.

Sen väntade svängen ut över Djurgården. Vi pratade oss fortfarande igenom kilometrarna och peppade varandra vidare. Vadade i träsk och kröp genom rör. "Obstacle swim" visade sig innebära att man skulle dyka under tunnor som flöt i dyigt vatten och jag tvärvägrade, gjorde armhävningar och peppade de andra därute i vattnet. Vidare mot Kustjägaren. Träsk, klättra över stridsbåt, hoppa i vattnet, klädsim i kallt vatten, mera träsk, dyka under kanoter, mera träsk, ta sig upp från vattnet och försöka springa vidare. J fick krampkänning precis som flera andra och vi reparerade med massage och stretch innan vi fortsatte. Bära stockar var inget större problem - bara att plocka upp och kånka ett varv, sen vidare. Nu närmade vi oss gärdet igen. Ytterligare ett bad i container med nät över, men det gick att hålla nosen över vattnet. Det blev lite flaskhals här och en kille bakom mig hojtade "Fan, där sprack det med tiden under timmen" och asgarvade :-D Det var nog ingen av oss som siktade på det alls.... Nästsista hindret var den stora väggen och jag insåg att upp kommer jag nog men ner - nä. Jag kommer sitta däruppe och gråta av skräck så vi gjorde armhävningar.

Bara sista hindret kvar - elhindret. Jag visste ju hur det skulle kännas och märkte att kroppen egentligen VILLE vägra men det var inte en möjlighet. Såklart vi gör det här sista. Vänliga människor sprutade vatten också... Halva hindret gick bra, sen kom de där stötarna som kändes som en rejäl smäll rakt i bröstet (jag undrar om pulsbandet leder dem för det var samma sak förra året). Man stönar ofrivilligt och hela kroppen rycker till men jag tänker bara framåt, framåt. Lisa snubblar precis framför mig utanför hindret, jag hivar upp henne, vi väntar in J och springer in i mål hand i hand. Yes - vi gjorde det!

Jag är massivt stolt över att VI gjorde det TILLSAMMANS. Det var mitt mål med loppet - att hjälpas åt och ha en kul upplevelse, inte att göra nån fantomtid. Att uppleva att teamet är större än jaget och att man tillsammans med sina teammates är kapabel till saker man inte kan ensam. Det målet uppfyllde vi med råge - tack tjejer för att ni ville springa Tough Viking tillsammans med mig! 

På skadefronten kan jag stoltsera med otroligt snygga blåmärken och några enstaka skrapsår. Och massiv träningsvärk i hela kroppen såklart. Det blir nog stelt i nån dag eller två. Och det där med att sova i natt var ingen prioriterad aktivitet. Trots att loppet var slut vid lunchdags, jag hade ätit god mat och druckit öl och kände mig dödstrött så blev det liksom ingen riktig djupsömn. Begriper inte riktigt varför det ska funka så men jag börjar vänja mig vid att det KAN bli så ibland helt enkelt.

Igen? Ja. Jag har anmält mig till Tough Viking Brofästet, Malmö, i september 2015. Det kommer bli fler vattenhinder. Jag har ett år på mig att bli kompis med vatten. Det blir nästa mål - när det målet jag jobbar med just nu är avklarat.