Igår reflekterade jag över förändring och om hur lite vi vet om vår egen framtid. Eventuellt var det lite framkallat av att jag precis har beställt en ny Daily Greatness Journal. Kanske.
Men då kom tanken: Hade du känt igen dig själv? Om den som var du för 10 år sen hade träffat den som är du i dag - hade du känt igen dig? Jag undrar, jag.
För 10 år sen mådde jag egentligen inte så lysande bra. Jag kämpade ganska hårt med en massa perfektionism och försökte vara alla till lags. Ett ständigt inre krig på nåt vis - fast jag visste inte om det själv.
Hade jag känt igen den som är jag i dag?
Den där morgonpigga varelsen som går upp före klockan sex för att lyfta skrot innan jobbet?
Den där som har rejält breda axlar och fräknar på näsan efter sin sista träningsresa?
Hon som knappt har nåt smink och tycker att fransförlängning räcker "för då är jag ju sminkad när jag kliver ur duschen!"
Hon som har återgått till att jobba i jeans, tröja och jympadojor och kastat alla kavajer för att de ändå inte passade längre och dessutom var obekväma...
Tjejen som småpratar med receptionisten i gymmet, killen i bageriet och tjejen på fiket och uppenbarligen gör det regelbundet eftersom de känner igen henne ;-)
Och kanske viktigast av allt - tjejen som inte bryr sig så himla mycket om vad andra tycker och tänker om hur hon ser ut och vad hon gör, som har glada pigga ögon och skrattar mycket och gärna.
Jag tror inte det. Jag för tio år sen tyckte det var pest att gå upp före halv sju, tränade ytterst lite och motvilligt, sminkade fasaden noga, noga bara för att gå till affären. Tillsammans med en sminkad fasad var prydliga kläder min mur mot omvärlden och jag murade in mig i kavajer, skjortor, prydliga kjolar och högklackade skor. Prata med främlingar eller nya människor gjorde jag ytterst sällan och mest funderade jag på om de tyckte jag sa fel saker eller såg konstig ut eller hade nåt annat fel. Synd, egentligen. Fast jag är glad att jag har släppt alla demonerna i dag och mår så mycket bättre än jag gjorde då.
Men om jag hade känt igen mig? Kanske på utseendet. Men jag hade nog ändå tyckt att det var konstigt att jag vågade visa upp alla mina "fel" istället för att förskansa mig bakom en prydlig fasad. Och undrat hur jag orkade se så glad ut. Och om det där verkligen skulle föreställa jag.....
Du då? Hade du känt igen dig själv tio år senare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar