Nu lägger jag ner gnället. Är inte längre vardagshandikappad av revbenet på riktigt nämligen. Givetvis finns det fortfarande vissa aktiviteter som gör ont och vissa rörelser jag inte vill göra för att de gör ont på ett sätt som får mig att misstänka att de äventyrar läkningen av sprickan. Och jag käkar fortfarande smärtstillande för att underlätta litegrann. Det är ju bra om jag sover på nätterna t ex.
Jag tror inte att sprickan helt magiskt har läkt ihop på under två veckor, det är fysiskt omöjligt. Jag är tvärsäker på att jag kommer att ha ont lite emellanåt och det kommer att vara jobbigt att hosta och nysa ett bra tag framöver. Men jag tänker att det värsta är över, att min kropp har lyckats hantera det mest akuta så att det går att fortsätta med nåt som ser ut som ett normalt liv i min värld. Det betyder inte att jag kommer att köra hårt med träningen omgående från och med i dag, men det betyder att jag tänker börja trappa upp lite, testa om jag kan springa, lyfta lite tyngre och kanske sätta mig på hästryggen igen. Sen när Jimmy har kollat kroppen nästa vecka kan jag nog lägga på ytterligare ett kol.
Nytt fokus: Augusti, september, oktober. Träningshelg, Malmö halvmaraton, löparläger, kanske terrängläger, I Form-loppet, Yddingeloppet. Blodomloppet nästa vecka? Kanske. Ska fundera på det några dagar till. Återkommer om träningsplanering längre fram.
torsdag 10 maj 2012
onsdag 9 maj 2012
Tuggar att-göra-listan...
Eftersom jag inte kan träna så mycket som jag brukar så har jag landat i att beta av listan med grejer som måste bokas in. Frissan i dag, tandläkaren i morgon, synkontroll på lördag, naprapatkoll på onsdag - bara för att vara säker på att mina lösa benbitar befinner sig där de ska vara så att jag inte råkar förstöra nåt när jag börjar hårdträna igen. Massören var på besök på jobbet i dag men jag vågade inte boka in mig, jag är inte säker på att jag vill ligga på en massagebänk just nu. Men snart så ;-)
Lika bra att kunna pricka av alla såna måsten nu, så är det klart!
Lika bra att kunna pricka av alla såna måsten nu, så är det klart!
Nya utmaningar - och shit, jag vet inte ens vilka!
Ella bloggar. Och jag har läst Ellas blogg ett tag, hängt med på hennes resa till Island och njutit av roliga, spännande och nytänkande inlägg. Nu har Ella kommt på Veckoutmaningen.
Jag hakar - DIREKT! Det här låter skitkul och skitläskigt och ångestframkallande. Jag har ingen koll - det är Ella som lottar veckoutmaningarna! Hjääääälp! Mitt kontrollbehov? Och så roligt det ska bli. Det kan ju inte gå värre än att jag dör, eller hur?
Kom igen, du som läser min blogg: Säg att du också hakar på? Så slipper jag känna mig helt ensam om projektet?
Och förresten, om nån har träffat cupcakekillarna i Malmö så vill jag fortfarande veta vad de heter...
Jag hakar - DIREKT! Det här låter skitkul och skitläskigt och ångestframkallande. Jag har ingen koll - det är Ella som lottar veckoutmaningarna! Hjääääälp! Mitt kontrollbehov? Och så roligt det ska bli. Det kan ju inte gå värre än att jag dör, eller hur?
Kom igen, du som läser min blogg: Säg att du också hakar på? Så slipper jag känna mig helt ensam om projektet?
Och förresten, om nån har träffat cupcakekillarna i Malmö så vill jag fortfarande veta vad de heter...
All you need is love!
Gårdagskvällen spenderades på 4goods event "All you need is love". Med Malin Hammar, Elizabeth Gummesson, Malin Berghagen och ungefär 400 andra glada kvinnor i alla åldrar. Med mörk choklad, jordgubbar, jordgubbssmaksatt bubbelvin (som faktiskt var gott och inte sötsliskigt), goodiebags och allt det där runtomkring. Men framför allt med en hel massa inspiration, nya ideer och pepp!
Suzan tävlade ut biljetter och jag var en lycklig vinnare, tack 4good som sponsrade biljetterna!
Kvällen inleddes av Malin Hammar. Jag kände inte till henne sedan innan men vilken energi! Hon berättade på ett humoristiskt och personligt sätt om det här med attraktionslagen och att man får tillbaka det man skickar upp i universum. Jag har glömt bort det litegrann men det var faktiskt därför jag skrev en bucket list. För att hjälpa saker att hända liksom. Det finns en hel del grejer jag behöver lite hjälp med så jag ska ta och fokusera lite mer på attraktionslagen på dessa områden. Och läsa om "The Secret" för säkerhets skull!
Nästa talare var Elizabeth Gummesson och henne har jag läst artiklar av och om ett antal gånger. I synnerhet i samband med att jag gick in i väggen och behövde lära mig att sluta vara duktig. (Jag blir förresten fortfarande förbannad varje gång nån säger att jag är duktig, läs här om du inte vet varför!) Temat för dagen var dock inte "good enough" som är ett av Elizabeths ledord utan det handlade mer om kommunikation och kärlek. Att vara tydlig i sin kommunikation och verkligen våga ta plats och säga vad man vill. Det tror jag många av oss skulle vinna på, jag jobbar fortfarande på det. Elizabeths bästa tips var "tänk löpsedel". Undvik att linda in ditt budskap i femtielva olika saker utan tänk att det ska rymmas på tidningslöpet utanför kiosken. Rakt på sak! Jag gillar det tänket.
Sedan var det paus- och mingeldags. Alpro bjöd på sin nya sojayoghurt som faktiskt var riktigt god och inte så söt som andra varianter jag har smakat, det fanns rosa bubbel, hudvårdsprover och hudanalys hos Nivea med mera med mera. Det enda negativa jag har att säga om kvällen är faktiskt att det verkligen inte finns plats i minglet. Det blir bara trängsel och man mosar sig genom högarna av människor för att komma fram. Kanske är en lösning att några av sponsorerna får ställa upp sig på scen eller inne i salen i stället? För det var verkligen helt galet i går. Samtidigt som alla navigerade med rosa bubbel och blåbärsyoghurt i händerna....
Kvällens sista föreläsare var Malin Berghagen. Jag förväntade mig egentligen inte så mycket, jag har läst några enstaka artiklar om Malin och ja... yogalärare, lite småfrälst, var väl ungefär min bild. Men så fel jag hade och vilken fantastisk föreläsning! Om att ha glömt bort vem man själv är, om att börja våga ta plats, om att lära sig att sätta sig själv i främsta rummet - och om hur vår omgivning och vår familj påverkar vem vi är och hur vi uppför oss. Så rörande, personligt och framför allt upplyftande. Jag ville bara ha mera, mera Malin. För jag behövde precis det här precis just nu - att bli påmind om allt det jag har lärt mig de senaste 16 månaderna. Innan jag riskerar att ramla tillbaka i samma gamla spår. Det var så vältajmat så ni anar inte.
Efter avslutat event lyckades vi fixa en finfin bild av gänget, tack Suzan för bilden! Och så lyckades jag faktiskt tacka Malin Berghagen för föreläsningen och fick en stor, varm kram tillbaka. Härligt!
Apropå revbenet vill jag bara påpeka att det var tur att eventet var i går och inte i förra veckan för i förra veckan kunde jag inte skratta utan att det gjorde ont. Det gick hur bra som helst nu och det var nog tur, för vi hade väldigt roligt emellanåt!
Nästa 4good-event blir den 12 september. Och Husmorsorna kommer och pratar mat. Jag vill boka min plats NU!
Suzan tävlade ut biljetter och jag var en lycklig vinnare, tack 4good som sponsrade biljetterna!
Kvällen inleddes av Malin Hammar. Jag kände inte till henne sedan innan men vilken energi! Hon berättade på ett humoristiskt och personligt sätt om det här med attraktionslagen och att man får tillbaka det man skickar upp i universum. Jag har glömt bort det litegrann men det var faktiskt därför jag skrev en bucket list. För att hjälpa saker att hända liksom. Det finns en hel del grejer jag behöver lite hjälp med så jag ska ta och fokusera lite mer på attraktionslagen på dessa områden. Och läsa om "The Secret" för säkerhets skull!
Nästa talare var Elizabeth Gummesson och henne har jag läst artiklar av och om ett antal gånger. I synnerhet i samband med att jag gick in i väggen och behövde lära mig att sluta vara duktig. (Jag blir förresten fortfarande förbannad varje gång nån säger att jag är duktig, läs här om du inte vet varför!) Temat för dagen var dock inte "good enough" som är ett av Elizabeths ledord utan det handlade mer om kommunikation och kärlek. Att vara tydlig i sin kommunikation och verkligen våga ta plats och säga vad man vill. Det tror jag många av oss skulle vinna på, jag jobbar fortfarande på det. Elizabeths bästa tips var "tänk löpsedel". Undvik att linda in ditt budskap i femtielva olika saker utan tänk att det ska rymmas på tidningslöpet utanför kiosken. Rakt på sak! Jag gillar det tänket.
Sedan var det paus- och mingeldags. Alpro bjöd på sin nya sojayoghurt som faktiskt var riktigt god och inte så söt som andra varianter jag har smakat, det fanns rosa bubbel, hudvårdsprover och hudanalys hos Nivea med mera med mera. Det enda negativa jag har att säga om kvällen är faktiskt att det verkligen inte finns plats i minglet. Det blir bara trängsel och man mosar sig genom högarna av människor för att komma fram. Kanske är en lösning att några av sponsorerna får ställa upp sig på scen eller inne i salen i stället? För det var verkligen helt galet i går. Samtidigt som alla navigerade med rosa bubbel och blåbärsyoghurt i händerna....
Kvällens sista föreläsare var Malin Berghagen. Jag förväntade mig egentligen inte så mycket, jag har läst några enstaka artiklar om Malin och ja... yogalärare, lite småfrälst, var väl ungefär min bild. Men så fel jag hade och vilken fantastisk föreläsning! Om att ha glömt bort vem man själv är, om att börja våga ta plats, om att lära sig att sätta sig själv i främsta rummet - och om hur vår omgivning och vår familj påverkar vem vi är och hur vi uppför oss. Så rörande, personligt och framför allt upplyftande. Jag ville bara ha mera, mera Malin. För jag behövde precis det här precis just nu - att bli påmind om allt det jag har lärt mig de senaste 16 månaderna. Innan jag riskerar att ramla tillbaka i samma gamla spår. Det var så vältajmat så ni anar inte.
Efter avslutat event lyckades vi fixa en finfin bild av gänget, tack Suzan för bilden! Och så lyckades jag faktiskt tacka Malin Berghagen för föreläsningen och fick en stor, varm kram tillbaka. Härligt!
Apropå revbenet vill jag bara påpeka att det var tur att eventet var i går och inte i förra veckan för i förra veckan kunde jag inte skratta utan att det gjorde ont. Det gick hur bra som helst nu och det var nog tur, för vi hade väldigt roligt emellanåt!
Nästa 4good-event blir den 12 september. Och Husmorsorna kommer och pratar mat. Jag vill boka min plats NU!
Bloggpaus?
Inte alls. Men jag prioriterade inte att blogga i går för det var tillräckligt med full fart ändå. Morgonkö hos passpolisen, arbetsdagen-helt-utan-andningshål, salladsmiddag med Suz och 4good-event. Valde att koncentrera mig om eventet och föreläsarna i stället för att hinna blogga under tiden eftersom min hjärna efter arbetsdagen befann sig i mode "en sak i taget, tack!".
Nu svämmar mitt huvud formligen över av blogginläggsideer. Om skillnaden på salladsbar och salladsbar, om gårdagens härliga event och reflektioner från föreläsningarna, om vin och choklad, om en serie utmaningar som jag kanske och kanske inte vågar ta mig an, om ny frisyr, barfotaskor, träningstankar - och revbenet förstås.
Vi hörs senare. Nu ska jag först göra något jag lärde mig i går: Att sitta och chilla i en kvart när jag kommer hem i stället för att kasta mig på matlagningen pronto. Sen blir det full fart :-)
Nu svämmar mitt huvud formligen över av blogginläggsideer. Om skillnaden på salladsbar och salladsbar, om gårdagens härliga event och reflektioner från föreläsningarna, om vin och choklad, om en serie utmaningar som jag kanske och kanske inte vågar ta mig an, om ny frisyr, barfotaskor, träningstankar - och revbenet förstås.
Vi hörs senare. Nu ska jag först göra något jag lärde mig i går: Att sitta och chilla i en kvart när jag kommer hem i stället för att kasta mig på matlagningen pronto. Sen blir det full fart :-)
måndag 7 maj 2012
Men ååååh......
På vägen från gymmet träffade jag på en trevlig kille med en cykelvagn. Han gjorde reklam för ett nytt företag som sålde cupcakes enligt modellen "nybakade cupcakes i vagnen, vi meddelar via facebook & Twitter var vi finns just i dag, tar även emot kundernas önskemål på var vi ska ställa upp oss och sälja". Han hade introduktionsrabatt så jag köpte ett smakprov (suveränt gott!) och jag fick även med mig ett visitkort så att jag kunde leta upp sidan på webben.
Och vad händer då? Jo, jag har ingen aning om var det där visitkortet har tagit vägen. Rotat i alla fickor och väskor. Har googlat mig blå. Nånting med baby och cupcakes tror jag bestämt, men no dice. Argh. Tyckte det var ett briljant koncept ju. Nån som har träffat den trevliga snubben med cykelvagnen och kan ge mig en hint?
Och vad händer då? Jo, jag har ingen aning om var det där visitkortet har tagit vägen. Rotat i alla fickor och väskor. Har googlat mig blå. Nånting med baby och cupcakes tror jag bestämt, men no dice. Argh. Tyckte det var ett briljant koncept ju. Nån som har träffat den trevliga snubben med cykelvagnen och kan ge mig en hint?
Revbensrehab, dag 10 - tillbaka till gymmet!
I dag var det förväntansfulla tankar, pigga ben och pirr i magen som drog mot gymmet efter avklarad arbetsdag. ÅH vad jag har längtat. Samtidigt som jag var tvungen att fokusera stenhårt på att nu tar vi det lugnt här!
Revbensstatus: Jag har inte sådär konstant ont hela tiden. Inte heller känns det som om nån försöker trycka in en timmerstuga i sidan på mig hela tiden som det gjorde i förra veckan. Det är vissa rörelser som gör ont, precis som ett blåmärke gör ont när man trycker på det men inte annars. Det är liksom okej. Jag vet att jag inte kan bära tungt i vänster arm, att jag inte kan sträcka mig för mycket uppåt och i sidled, att det gör ont att lägga sig ned och sätta sig upp. Så det blev ett anpassat gympass helt enkelt.
Började med uppvärmning i form av gång, airsquats, försökte mig med lite hopprep men njaeh, det kändes inte så bra, ribbon och halo med 5 kg viktskiva funkade däremot okej så då fick överkroppen lite uppvärmning också. Kändes klokt. Och så Naprapat-Jimmys knä-rehabövning.
Split squats med massa vikt på axlarna var inte att tänka på så jag gjorde några varv av en variant med balansboll där man har fria benet på en boll bakom sig och drar in bollen samtidigt som man gör enbensknäböj. Bra stabilitets- och balansövning som tvingar mig att jobba med en sida i taget och det är nyttigt. Satte sedan ihop ett superset med bicepscurls, axelflies och bänkpress med 2 x 6 kg hantlar. Fesvikter egentligen men det är ungefär vad jag vågade mig på. Curls och flies gör inte ont, bänkpressen skapar i huvudsak problem när jag ska lägga mig ner och sätta mig upp och om jag går ner för långt med armbågarna. Varvade det supersetet med flera split squats, nu med bakre benet på bänk men fortfarande utan vikt. Fokus teknik, sidan mot spegeln. Nyttigt i alla fall! Vågade mig inte på utfall med vikter i händerna eftersom det inte riktigt funkar på vänster sida. Och lägga upp skivstång på axlarna går inte heller eftersom jag inte kan trycka upp vikten, det är den rörelsen som gör mest ont. Men det ska nog finnas en lösning på det också.
Testade sedan rodd i maskin men nejtack, kudden mot bröstet var obehaglig. Däremot gick det bra att köra skivstångsrodd med underhandsgrepp och kabelrodd så då gjorde jag det i stället. Benpress lyckades jag också med. Bröstpress var däremot no go, maskinen gör svinont och armhävningar går inte heller. Lite frustration där alltså, vad ska jag då hitta på? Det kanske ger sig med tiden. Däremot kom jag på att tricepspress i kabelmaskin borde gå bra och se där, det gjorde det också.
Magen då? Ja, situps och crunches gör svinigt förbaskat ont. Alltså reverse crunch och bensax pilates-style i stället. 40 minuter på gymmet, helt godkänt, lyckades i alla fall gå igenom det mesta. Vågar kanske lite mer nästa gång, beror på hur det känns senare i dag och i morgon!
Revbensstatus: Jag har inte sådär konstant ont hela tiden. Inte heller känns det som om nån försöker trycka in en timmerstuga i sidan på mig hela tiden som det gjorde i förra veckan. Det är vissa rörelser som gör ont, precis som ett blåmärke gör ont när man trycker på det men inte annars. Det är liksom okej. Jag vet att jag inte kan bära tungt i vänster arm, att jag inte kan sträcka mig för mycket uppåt och i sidled, att det gör ont att lägga sig ned och sätta sig upp. Så det blev ett anpassat gympass helt enkelt.
Började med uppvärmning i form av gång, airsquats, försökte mig med lite hopprep men njaeh, det kändes inte så bra, ribbon och halo med 5 kg viktskiva funkade däremot okej så då fick överkroppen lite uppvärmning också. Kändes klokt. Och så Naprapat-Jimmys knä-rehabövning.
Split squats med massa vikt på axlarna var inte att tänka på så jag gjorde några varv av en variant med balansboll där man har fria benet på en boll bakom sig och drar in bollen samtidigt som man gör enbensknäböj. Bra stabilitets- och balansövning som tvingar mig att jobba med en sida i taget och det är nyttigt. Satte sedan ihop ett superset med bicepscurls, axelflies och bänkpress med 2 x 6 kg hantlar. Fesvikter egentligen men det är ungefär vad jag vågade mig på. Curls och flies gör inte ont, bänkpressen skapar i huvudsak problem när jag ska lägga mig ner och sätta mig upp och om jag går ner för långt med armbågarna. Varvade det supersetet med flera split squats, nu med bakre benet på bänk men fortfarande utan vikt. Fokus teknik, sidan mot spegeln. Nyttigt i alla fall! Vågade mig inte på utfall med vikter i händerna eftersom det inte riktigt funkar på vänster sida. Och lägga upp skivstång på axlarna går inte heller eftersom jag inte kan trycka upp vikten, det är den rörelsen som gör mest ont. Men det ska nog finnas en lösning på det också.
Testade sedan rodd i maskin men nejtack, kudden mot bröstet var obehaglig. Däremot gick det bra att köra skivstångsrodd med underhandsgrepp och kabelrodd så då gjorde jag det i stället. Benpress lyckades jag också med. Bröstpress var däremot no go, maskinen gör svinont och armhävningar går inte heller. Lite frustration där alltså, vad ska jag då hitta på? Det kanske ger sig med tiden. Däremot kom jag på att tricepspress i kabelmaskin borde gå bra och se där, det gjorde det också.
Magen då? Ja, situps och crunches gör svinigt förbaskat ont. Alltså reverse crunch och bensax pilates-style i stället. 40 minuter på gymmet, helt godkänt, lyckades i alla fall gå igenom det mesta. Vågar kanske lite mer nästa gång, beror på hur det känns senare i dag och i morgon!
söndag 6 maj 2012
Bra service och dålig humor
Ännu en SJ-resa, ännu en försening. Det börjar bli ett mönster - norrut håller tåget oftare tiden än söderut kan jag meddela! Fast i dag var det verkligen ingen större grej, dels för att jag inte hade nån tid att passa och dels för att vi verkligen hade extremt trevlig personal ombord som gjorde sitt bästa för att underlätta.
Vi hade lite växelfel och lite spårarbeten på första halvan av sträckan och var ungefär en kvart försenade när vi närmade oss Hässleholm och stannade till för ett växelfel utanför Osby. Strax efter meddelade tågföraren att vi hade ett maskinfel och att han skulle behöva stanna vid nästa plattform och kolla upp felet. Suck. Efter tio minuter meddelades det att det var ett överhettningsproblem och att vi skulle få stå kvar tills motorn hade svalnat och man kunde starta om tåget. Strax efter detta meddelade serviceledaren att dörrarna skulle öppnas, vilka dörrar man kunde använda om man ville gå ut på perrongen samt att det fanns gratis kaffe och te i bistron för den som ville ha. Bra information!
Den dåliga humorn då? Jo, det fanns för ett tag sedan en story om "om Microsoft gjorde bilar". Ja, då skulle bilarna stanna till och dö helt plötsligt emellanåt och man skulle kunna fixa det genom att tömma bilen, stänga dörrarna, låsa, låsa upp igen och starta om. Så via SMS skojade jag lite med J om att de skulle starta om tåget och att jag bara väntade på att alla skulle bli utkastade ur tåget eftersom det tydligen var en Windows-produkt....
En kort tid efter kunde vi fortsätta, det kom löpande information om anslutningar etc vilket gjorde att inga resenärer blev frustrerade över att sakna information. Så trots 50 min försening var det faktiskt en riktigt trevlig resa, bra jobbat SJ och personalen!
Väl hemma i Malmö hade jag limousineservice på stationen där J väntade med bilen och han hade dessutom fixat mat som vi bara behövde värma. Gött att känna sig omhändertagen!
Nu: Mästarnas Mästare på tv och sen ska jag packa.....wait for it..... gymväskan! Yay! (och jobbeväskan givetvis för i morgon är en helt vanlig måndag)
Vi hade lite växelfel och lite spårarbeten på första halvan av sträckan och var ungefär en kvart försenade när vi närmade oss Hässleholm och stannade till för ett växelfel utanför Osby. Strax efter meddelade tågföraren att vi hade ett maskinfel och att han skulle behöva stanna vid nästa plattform och kolla upp felet. Suck. Efter tio minuter meddelades det att det var ett överhettningsproblem och att vi skulle få stå kvar tills motorn hade svalnat och man kunde starta om tåget. Strax efter detta meddelade serviceledaren att dörrarna skulle öppnas, vilka dörrar man kunde använda om man ville gå ut på perrongen samt att det fanns gratis kaffe och te i bistron för den som ville ha. Bra information!
Den dåliga humorn då? Jo, det fanns för ett tag sedan en story om "om Microsoft gjorde bilar". Ja, då skulle bilarna stanna till och dö helt plötsligt emellanåt och man skulle kunna fixa det genom att tömma bilen, stänga dörrarna, låsa, låsa upp igen och starta om. Så via SMS skojade jag lite med J om att de skulle starta om tåget och att jag bara väntade på att alla skulle bli utkastade ur tåget eftersom det tydligen var en Windows-produkt....
En kort tid efter kunde vi fortsätta, det kom löpande information om anslutningar etc vilket gjorde att inga resenärer blev frustrerade över att sakna information. Så trots 50 min försening var det faktiskt en riktigt trevlig resa, bra jobbat SJ och personalen!
Väl hemma i Malmö hade jag limousineservice på stationen där J väntade med bilen och han hade dessutom fixat mat som vi bara behövde värma. Gött att känna sig omhändertagen!
Nu: Mästarnas Mästare på tv och sen ska jag packa.....wait for it..... gymväskan! Yay! (och jobbeväskan givetvis för i morgon är en helt vanlig måndag)
Revbensrehab, dag 8
Major breakthrough! I morse fick jag känna efter om jag egentligen hade ont, noterade inte ens om det kändes när jag satte mig upp i sängen. Antingen har jag lärt mig att röra mig så att det inte gör ont eller så har smärtan minskat ordentligt.
Nackdelen är att träningssuget har ökat något kopiöst. Inte så himla konstigt efter att ha gjort absolut ingenting i över en vecka. Drog med mig Stinne ut på en förmiddagspromenad två varv runt ön i solskenet för att få lite luft och röra på mig. Jätteskönt - fast jag blir fortfarande förbannad och vill sätta krokben för varenda löpare som passerar. Blir så himla sugen och det ser så härligt ut att springa!
Nåja. I morgon ska jag få gå till gymmet har jag lovat mig själv. så får vi se om det blir total lycka, våldsam frustration eller något däremellan! Och nu är det strax dags att packa ihop alla grejer och åka hem till Skåne igen.
Nackdelen är att träningssuget har ökat något kopiöst. Inte så himla konstigt efter att ha gjort absolut ingenting i över en vecka. Drog med mig Stinne ut på en förmiddagspromenad två varv runt ön i solskenet för att få lite luft och röra på mig. Jätteskönt - fast jag blir fortfarande förbannad och vill sätta krokben för varenda löpare som passerar. Blir så himla sugen och det ser så härligt ut att springa!
Nåja. I morgon ska jag få gå till gymmet har jag lovat mig själv. så får vi se om det blir total lycka, våldsam frustration eller något däremellan! Och nu är det strax dags att packa ihop alla grejer och åka hem till Skåne igen.
lördag 5 maj 2012
Hoppsan
Såhär kan det ju också gå när man har 20% rabatt på Runner's Store...
Fast Naprapat-Jimmy har sagt att mina fötter skulle må bra av att gå runt i barfotaskor några timmar om dagen. Och man kan ha dem på gymmet också. Och kanske, kanske vågar jag i slutet av sommaren springa lite försiktigt i dem. Eller så har jag dem bara som astuffa inneskor, för de ser i alla fall roliga ut!
Fast Naprapat-Jimmy har sagt att mina fötter skulle må bra av att gå runt i barfotaskor några timmar om dagen. Och man kan ha dem på gymmet också. Och kanske, kanske vågar jag i slutet av sommaren springa lite försiktigt i dem. Eller så har jag dem bara som astuffa inneskor, för de ser i alla fall roliga ut!
Revbensrehab, dag 7
Okej, i dag blir det liite gnälligt här. För FY FAN så jobbigt det var att promenera ner till Rålis och se alla löpare värma upp och känna stämningen och se start och mål och avspärrningar och ååååh.... suck. Fast det finns fler lopp och jag har bara en kropp - och tar jag inte hand om den blir det inga fler lopp. Så. Vardagsfilosoferat klart.
Jag var coach, uppvärmare, peppare, hejare, värdesaksinlämning och överdragsklädshanterare och hoppas att jag gjorde ett godkänt jobb! Skickade iväg Stinne på uppvärmning - spring 5 min åt det hållet, sen 5 min tillbaka, försök hålla lugnt tempo. Sedan en sväng upp och nerför trappor och så några stegringslopp så kände hon sig redo. Löpare in i startfållan, coachen fram till framför starten och heja.
När fältet hade kutat förbi promenerade jag tvärs över Kungsholmen för att heja vid typ 4 km. Insåg när jag kom dit att jag inte hade blekaste aning om exakt hur långt det var och eftersom jag bara hade en vanlig klocka visste jag inte heller hur snabbt Stinne hade sprungit. Well, hon såg pigg ut i alla fall och gav mig tummen upp!
Traskade tillbaka till Rålis med en sväng inom Espresso House för att hämta en Chailatte och såg en massa kända ansikten från Running Sweden kuta i mål runt 45-50 minuter. Kollade på klockan, kollade ner mot upploppet, försökte räkna ut om det nu blev över eller under timmen och såg äntligen Stinne spurta i mål. 1:02 blev tiden, så nytt PB men inte under timmen. Fast vi är nog båda två lika taggade att springa fler lopp!
En bonus med att vara coach och hangaround är att jag får ta del av rabattkupongen till Runner's Store i alla fall. Mot stan och lite tröst/belöningsshopping :-)
Jag var coach, uppvärmare, peppare, hejare, värdesaksinlämning och överdragsklädshanterare och hoppas att jag gjorde ett godkänt jobb! Skickade iväg Stinne på uppvärmning - spring 5 min åt det hållet, sen 5 min tillbaka, försök hålla lugnt tempo. Sedan en sväng upp och nerför trappor och så några stegringslopp så kände hon sig redo. Löpare in i startfållan, coachen fram till framför starten och heja.
När fältet hade kutat förbi promenerade jag tvärs över Kungsholmen för att heja vid typ 4 km. Insåg när jag kom dit att jag inte hade blekaste aning om exakt hur långt det var och eftersom jag bara hade en vanlig klocka visste jag inte heller hur snabbt Stinne hade sprungit. Well, hon såg pigg ut i alla fall och gav mig tummen upp!
Traskade tillbaka till Rålis med en sväng inom Espresso House för att hämta en Chailatte och såg en massa kända ansikten från Running Sweden kuta i mål runt 45-50 minuter. Kollade på klockan, kollade ner mot upploppet, försökte räkna ut om det nu blev över eller under timmen och såg äntligen Stinne spurta i mål. 1:02 blev tiden, så nytt PB men inte under timmen. Fast vi är nog båda två lika taggade att springa fler lopp!
En bonus med att vara coach och hangaround är att jag får ta del av rabattkupongen till Runner's Store i alla fall. Mot stan och lite tröst/belöningsshopping :-)
fredag 4 maj 2012
Tågresa - och framme!
Ytterligare en intressant resa med SJ tog mig till Stockholm i dag. Jag hade nöjet att dela kupé med en självutnämd polis över reglerna i tyst avdelning som slog ner på en hök på alla som hade missat att de satt i tyst avdelning, samt en herre som var tydligen var väldigt arg men på ett tystlåtet sätt ;-) Annars tillbringade jag tågresan med att läsa, sova och lyssna på musik efter att jag har upptäckt att min åksjuka på X2000 lindras enormt mycket av att ha hörlurarna i öronen.
Väl framme har vi lagat ugnsstekta rotfrukter, laxfilé och en hastigt ihoprörd limesås som fungerade fantastiskt bra. Och eftersom Stinne hastigt har insett värdet av ostkaka som uppladdning inför ett lopp så ska vi givetvis ha efterrätt. I kväll utsätter jag Stinne för "Julie & Julia"-filmen för att hon är ungefär lika matnördig som jag och säkerligen kommer att uppskatta den!
I morgon är det Kungsholmen Runt och min roll är att vara coach, inte löpare. Jag ska göra mitt bästa :-)
Väl framme har vi lagat ugnsstekta rotfrukter, laxfilé och en hastigt ihoprörd limesås som fungerade fantastiskt bra. Och eftersom Stinne hastigt har insett värdet av ostkaka som uppladdning inför ett lopp så ska vi givetvis ha efterrätt. I kväll utsätter jag Stinne för "Julie & Julia"-filmen för att hon är ungefär lika matnördig som jag och säkerligen kommer att uppskatta den!
I morgon är det Kungsholmen Runt och min roll är att vara coach, inte löpare. Jag ska göra mitt bästa :-)
Revbensrehab, dag 6
Ytterligare en ordentligt nerdrogad natt som innebär att jag har sovit riktigt tungt. Vaknade självmant vid åtta men kände mig minst sagt groggy. Släpade ut täcket och boken till soffan, fixade te och bäddade ner mig ytterligare en timme, ivrigt påhejad av katterna som omsorgsfullt parkerar sig ovanpå täcket och säkerställer att jag verkligen VILAR och inte far runt för mycket.....
Har lyckats äta frukost, läsa tidningen och packa - och sen kröp jag ner under täcket igen :-) Packa? Japp! Jag ska inte springa nåt lopp i morgon men jag har köpt icke-ombokningsbara tågbiljetter till Stockholm och retur och ser ingen anledning att gå miste om en tjejhelg bara för att jag inte ska springa. Sådetså!
För övrigt känns det som om jag kanske överdrev aktiviteterna lite i går. Ingen skada till att vara tvungen att sitta still på tåget i några timmar alltså. Och halvsova. För grejen med att ta de där mördartabletterna på kvällen är att jag är rätt korkad halva dagen efteråt och knappt kan stava mitt eget namn förrän någon gång efter lunch.
Har lyckats äta frukost, läsa tidningen och packa - och sen kröp jag ner under täcket igen :-) Packa? Japp! Jag ska inte springa nåt lopp i morgon men jag har köpt icke-ombokningsbara tågbiljetter till Stockholm och retur och ser ingen anledning att gå miste om en tjejhelg bara för att jag inte ska springa. Sådetså!
För övrigt känns det som om jag kanske överdrev aktiviteterna lite i går. Ingen skada till att vara tvungen att sitta still på tåget i några timmar alltså. Och halvsova. För grejen med att ta de där mördartabletterna på kvällen är att jag är rätt korkad halva dagen efteråt och knappt kan stava mitt eget namn förrän någon gång efter lunch.
torsdag 3 maj 2012
Jag är en ansvarig vuxen människa
- och det repeterar jag just nu för mig själv. För snart, jättesnart, har jag sålt mitt startnummer till fulltecknade Kungsholmen Runt. Med insikten att nej, jag kommer inte att springa halvmaran. Och nej, jag mår inte bra av att harva en mil på asfalt om två dagar heller. Blir inte bra. Så då är det bättre att någon annan får springa i mitt ställe och utnyttja startplatsen.
Det tar emot, för det skulle ju vara mitt första halvmaraton. Idealiska förhållanden, flackt och fint lopp, bra timing, och mina ben var (är?) i kanonform. 2 timmar i 5:30-tempo hade suttit perfekt på lördag. Men den ansvariga vuxna människan som jag har lyckats plocka fram inser också att det är bättre att hoppa över loppet. För risken (förutom att det förmodligen skulle göra ganska ont då) är att jag sabbar den påbörjade läkningsprocessen så att det tar lång tid. Och det är ändå bättre att vara "grounded" i 1-2 veckor nu än i en månad eller mer längre fram. Trots att det är skitjobbigt helt enkelt.
Annars har vi tillbringat kvällen med att åka till Lund och äta den födelsedagsmiddagen som vi skulle ha ätit i lördags då jag satt och hade tråkigt på akuten. Eftersom vi fyller år med 6 dagars mellanrum så blir det oftast bara ett restaurangbesök och den här gången hade vi ett Groupon-erbjudande på en trerätters på Kulturkrogen i Lund. Maten var det inget fel på, omgivningen var supermysig - sitta ute bland blommande träd en vårkväll är rätt oslagbart - men servicen var lite udda och inte alltid så snabb som man kunde ha önskat.
Är rätt mosig efter dagen men det är helt okej, man blir trött av att ha ont, det vet jag sen tidigare. Ska lägga mig i vettig tid och hoppas att jag lyckas packa rätt saker i resväskan i morgon!
Det tar emot, för det skulle ju vara mitt första halvmaraton. Idealiska förhållanden, flackt och fint lopp, bra timing, och mina ben var (är?) i kanonform. 2 timmar i 5:30-tempo hade suttit perfekt på lördag. Men den ansvariga vuxna människan som jag har lyckats plocka fram inser också att det är bättre att hoppa över loppet. För risken (förutom att det förmodligen skulle göra ganska ont då) är att jag sabbar den påbörjade läkningsprocessen så att det tar lång tid. Och det är ändå bättre att vara "grounded" i 1-2 veckor nu än i en månad eller mer längre fram. Trots att det är skitjobbigt helt enkelt.
Annars har vi tillbringat kvällen med att åka till Lund och äta den födelsedagsmiddagen som vi skulle ha ätit i lördags då jag satt och hade tråkigt på akuten. Eftersom vi fyller år med 6 dagars mellanrum så blir det oftast bara ett restaurangbesök och den här gången hade vi ett Groupon-erbjudande på en trerätters på Kulturkrogen i Lund. Maten var det inget fel på, omgivningen var supermysig - sitta ute bland blommande träd en vårkväll är rätt oslagbart - men servicen var lite udda och inte alltid så snabb som man kunde ha önskat.
Är rätt mosig efter dagen men det är helt okej, man blir trött av att ha ont, det vet jag sen tidigare. Ska lägga mig i vettig tid och hoppas att jag lyckas packa rätt saker i resväskan i morgon!
Revbensrehab, dag 5
Inte så gnälligt i dag. Trots att det är fint väder och ALLA springer runt ute i shorts och linne enbart för att mobba mig! (eller inte...)
I går kväll drog jag till med maxdos smärtstillande (enligt rekommendation av läkare och apotek så det är lugnt) eftersom jag visste att det inte spelade nån större roll om jag skulle råka vara lite mosig och halvdrogad i dag på morgonen. Det visade sig vara ett bra beslut. Jag har inte varit vaken en miljon gånger i natt utan sov som en klubbad säl och var pigg när jag vaknade självmant vid åttatiden. Sömn är himla underskattat - får jag bara sova ordentligt så klarar jag mycket, mycket mer.
Var ute på en kort promenad i förmiddags för att njuta av vädret. Det går numera ganska bra att gå så länge jag håller ett lägre tempo än vanligt. Eftersom det kändes så bra och jag ändå hade löparskor på mig så kunde jag inte motstå frestelsen att jogga försiktigt, bara 20 meter (avståndet mellan två lyktstolpar). Första stegen gick det hur bra som helst men sedan började det ändå kännas att det "skumpar" lite och det sved ordentligt i revbenet ett tag efter att jag hade saktat ner till gång. Okej. Vänta lite med att springa alltså. Och jag behöver fortfarande ta igen mig en halvtimme efter en promenad.
Men i stället för att deppa över att jag inte kan springa så fortsatte jag sedan försiktigt att undersöka vad jag kan göra. Jag kan t ex lyfta armarna till axelhöjd - axelpress gör svinont t o m utan vikter, men jag kan göra bicepscurls och axelflies om jag inte lastar på för tungt. Benböj och utfall utan vikter går också helt okej. Finns alltså hopp om att jag kan återgå till gymmet nästa vecka. Det känns ganska bra måste jag medge...
Jag är förberedd på att det kan bli bakslag eftersom läkaren hotade med att det skulle göra ont som mest 5-6 dagar efter skadan. Dvs typ nu. Men det känns ändå som om den värsta perioden blir närmare två veckor än tre månader!
I går kväll drog jag till med maxdos smärtstillande (enligt rekommendation av läkare och apotek så det är lugnt) eftersom jag visste att det inte spelade nån större roll om jag skulle råka vara lite mosig och halvdrogad i dag på morgonen. Det visade sig vara ett bra beslut. Jag har inte varit vaken en miljon gånger i natt utan sov som en klubbad säl och var pigg när jag vaknade självmant vid åttatiden. Sömn är himla underskattat - får jag bara sova ordentligt så klarar jag mycket, mycket mer.
Var ute på en kort promenad i förmiddags för att njuta av vädret. Det går numera ganska bra att gå så länge jag håller ett lägre tempo än vanligt. Eftersom det kändes så bra och jag ändå hade löparskor på mig så kunde jag inte motstå frestelsen att jogga försiktigt, bara 20 meter (avståndet mellan två lyktstolpar). Första stegen gick det hur bra som helst men sedan började det ändå kännas att det "skumpar" lite och det sved ordentligt i revbenet ett tag efter att jag hade saktat ner till gång. Okej. Vänta lite med att springa alltså. Och jag behöver fortfarande ta igen mig en halvtimme efter en promenad.
Men i stället för att deppa över att jag inte kan springa så fortsatte jag sedan försiktigt att undersöka vad jag kan göra. Jag kan t ex lyfta armarna till axelhöjd - axelpress gör svinont t o m utan vikter, men jag kan göra bicepscurls och axelflies om jag inte lastar på för tungt. Benböj och utfall utan vikter går också helt okej. Finns alltså hopp om att jag kan återgå till gymmet nästa vecka. Det känns ganska bra måste jag medge...
Jag är förberedd på att det kan bli bakslag eftersom läkaren hotade med att det skulle göra ont som mest 5-6 dagar efter skadan. Dvs typ nu. Men det känns ändå som om den värsta perioden blir närmare två veckor än tre månader!
Jag behöver en sån här....
Det hade ju varit sjukt smidigt att kunna fånga insikterna i stället för att vänta på att de kommer av sig själv.... Dagens: Det är rätt nyttigt att sluta vara supewoman!
onsdag 2 maj 2012
Ett självreglerande system
Har upptäckt något intressant. Min mat- och sovklocka är rätt självreglerande, i alla fall på matfronten! Jag som är van att ha mantrat "alltid hungrig" är plötsligt inte alls hungrig på samma sätt. Skogshuggarportionerna har minskat till normalstorlek och mellanmålen hoppar jag över eller äter bara en frukt. Jag blir inte sådär monsterhungrig som jag brukar vara.
I går när det var ledig dag missade jag helt lunchen och kom på kvart över ett att jag kanske borde äta nåt. Då hade jag ätit två grova mackor vid åttatiden och inget mellanmål. I vanliga fall hade mat- och sovklockan påmint högljutt om LUNCHDAGS halv tolv.
En del i spelet är givetvis värktabletterna som på nåt sätt dövar några av de vanliga signalerna. Men lika mycket är det kroppen som anpassar sig till en mindre aktivitetsnivå och inte behöver samma mängd bränsle. På ett sätt är det bra, för det innebär att jag slipper tampas med en massa extrakilon när jag väl kommer i gång igen. Fast det negativa är att jag behöver äta och äta bra för att min kropp ska kunna ta hand om skadan. Jag har inte riktigt bestämt mig för om det är bra eller dåligt alltså. Men det är väldigt intressant att vara ett eget självreglerande system! Och fokus får då givetvis ligga på att det allra mesta jag stoppar i mig ska vara bra mat - proteinkällor, bra fett, grönsaker och frukt. Pasta, ris, potatis & co drar jag helt naturligt ner på när jag inte rör på mig så mycket, jag behöver dem tydligen inte på samma sätt. Ytterligare en självreglerande funktion som sköter sig själv utan att jag behöver tänka!
Fast i kväll blir det brakfika. M som har fått ta över min ridlektion i kväll har lovat fika "med massor av näringsrikt flödeskum" och det tänker jag njuta av. Och passa på att se mina ridkamrater hoppa, förmodligen ska M hoppa Cadeau som jag rasslade av i lördags, så kanske jag blir lite klokare.
I går när det var ledig dag missade jag helt lunchen och kom på kvart över ett att jag kanske borde äta nåt. Då hade jag ätit två grova mackor vid åttatiden och inget mellanmål. I vanliga fall hade mat- och sovklockan påmint högljutt om LUNCHDAGS halv tolv.
En del i spelet är givetvis värktabletterna som på nåt sätt dövar några av de vanliga signalerna. Men lika mycket är det kroppen som anpassar sig till en mindre aktivitetsnivå och inte behöver samma mängd bränsle. På ett sätt är det bra, för det innebär att jag slipper tampas med en massa extrakilon när jag väl kommer i gång igen. Fast det negativa är att jag behöver äta och äta bra för att min kropp ska kunna ta hand om skadan. Jag har inte riktigt bestämt mig för om det är bra eller dåligt alltså. Men det är väldigt intressant att vara ett eget självreglerande system! Och fokus får då givetvis ligga på att det allra mesta jag stoppar i mig ska vara bra mat - proteinkällor, bra fett, grönsaker och frukt. Pasta, ris, potatis & co drar jag helt naturligt ner på när jag inte rör på mig så mycket, jag behöver dem tydligen inte på samma sätt. Ytterligare en självreglerande funktion som sköter sig själv utan att jag behöver tänka!
Fast i kväll blir det brakfika. M som har fått ta över min ridlektion i kväll har lovat fika "med massor av näringsrikt flödeskum" och det tänker jag njuta av. Och passa på att se mina ridkamrater hoppa, förmodligen ska M hoppa Cadeau som jag rasslade av i lördags, så kanske jag blir lite klokare.
Revbensrehab, dag 4
Dag 4 utan träning. Min kropp vissnar, mina muskler förtvinar....
Nä, okej, SÅ illa är det inte. Men jag har ju inte ens träningsvärk! Kan inte minnas när jag inte hade träningsvärk senast liksom... har bara ont i det förbaskade revbenet och i ryggslutet som träffade ridhusbotten. Ont på riktigt. Så pass ont att jag inte orkar hålla fokus på mitt jobb, nästan somnar till emellanåt och har väldigt nära till att bli ledsen, arg eller frustrerad om nåt inte riktigt går som tänkt. Lägg ihop det med en arbetsdag där vissa livsviktiga system vägrade fungera eller på annat sätt satte sig på tvären...
Jag kom därför överens med min chef och mina kollegor om att jag sjukar mig resten av veckan. Så att jag får vila, sova, restituera. Bygga upp mina reserver igen så att jag orkar vara en kompetent kollega. En fyradagarshelg borde räcka. Tågbiljetter för Stockholmsresa till Kungsholmen Runt i helgen är bokade. Inte troligt att jag springer loppet som kroppen känns i dagsläget men sannolikt att jag åker upp ändå för att vara hejaklack och för att njuta av en kompishelg med lite miljöombyte. Det finns resväskor på hjul och med lite tur slipper jag hålla på att bära och lyfta för mycket. Halvsova och läsa böcker kan jag göra lika bra på tåget som i soffan hemma.
Nä, okej, SÅ illa är det inte. Men jag har ju inte ens träningsvärk! Kan inte minnas när jag inte hade träningsvärk senast liksom... har bara ont i det förbaskade revbenet och i ryggslutet som träffade ridhusbotten. Ont på riktigt. Så pass ont att jag inte orkar hålla fokus på mitt jobb, nästan somnar till emellanåt och har väldigt nära till att bli ledsen, arg eller frustrerad om nåt inte riktigt går som tänkt. Lägg ihop det med en arbetsdag där vissa livsviktiga system vägrade fungera eller på annat sätt satte sig på tvären...
Jag kom därför överens med min chef och mina kollegor om att jag sjukar mig resten av veckan. Så att jag får vila, sova, restituera. Bygga upp mina reserver igen så att jag orkar vara en kompetent kollega. En fyradagarshelg borde räcka. Tågbiljetter för Stockholmsresa till Kungsholmen Runt i helgen är bokade. Inte troligt att jag springer loppet som kroppen känns i dagsläget men sannolikt att jag åker upp ändå för att vara hejaklack och för att njuta av en kompishelg med lite miljöombyte. Det finns resväskor på hjul och med lite tur slipper jag hålla på att bära och lyfta för mycket. Halvsova och läsa böcker kan jag göra lika bra på tåget som i soffan hemma.
tisdag 1 maj 2012
Revbensrehab, dag 3
Jaha, då var det dags för dagens gnällinlägg! Det där med att det blir allt mera smärtsamt under ett antal dagar kan jag skriva under på - fy helvete vad jag har ont i dag. Råkade hosta i morse utan att tänka mig för och aaaaaj..... Tänkte gå och lägga mig igen efter att J hade fått sina presenter och åkt till jobbet men det var minsann lögn att somna om så jag fick masa mig upp och ta en rolig värktablett i stället. Och trots den tabletten har jag skapligt ont.
Dagens äventyr har varit att cykla till Netto och handla litegrann. Där lärde jag mig att jag ett tag framöver ALLTID vill ha en kundvagn. Även om jag så bara ska ha en liter mjölk. För jag kan inte bära en kundkorg på vänster sida, varken i handen eller på armen. Tar jag kundkorgen i höger hand innebär det att jag måste plocka samtliga varor med vänster hand, och varje gång jag behöver sträcka på mig det allra minsta hugger det till i revbenet. Kundvagnar is the shit alltså.
En annan opraktisk grej är att värktabletterna försämrar reaktionsförmågan. Vilket innebär att man blir lite extra klumpig. Vansinnigt idiotiskt när jag samtidigt är extra känslig för t ex att snubbla, halka eller tappa något. Snabbt sträcka sig efter ett papper som håller på att halka ur högen = AJ som fan. Att man sedan reagerar lite, lite långsammare än man i vanliga fall hade gjort gör det inte ett dugg enklare!
Träningsväskan står i hallen som en smärtsam påminnelse om allt jag INTE gör just nu. Jag har inte dåligt samvete över att jag inte tränar för det GÅR inte. Men jag oroar mig - kommer mina muskler att förtvina och försvinna, vad händer med löparformen, hur mycket måste jag börja om och bygga upp igen? Åh, skitjobbigt att tänka på. I synnerhet när jag inte vet hur länge jag kommer att vara grounded. För till och med lugnare styrketräning är just nu uteslutet eftersom det gör ont att bara försöka stabilisera kroppen för att lyfta något lite tyngre. Jag hoppas och tror på att en del av smärtan är biverkningar av smällen jag fick, att revbenet är en mindre bit i pusslet "att röra på sig". Väntar otåligt men har samtidigt resignerat och insett att det får ta den tiden som behövs. Missar kanske Kungsholmen runt och Blodomloppet och får satsa på tävlingarna i augusti, september och oktober i stället. So be it.
Dagens äventyr har varit att cykla till Netto och handla litegrann. Där lärde jag mig att jag ett tag framöver ALLTID vill ha en kundvagn. Även om jag så bara ska ha en liter mjölk. För jag kan inte bära en kundkorg på vänster sida, varken i handen eller på armen. Tar jag kundkorgen i höger hand innebär det att jag måste plocka samtliga varor med vänster hand, och varje gång jag behöver sträcka på mig det allra minsta hugger det till i revbenet. Kundvagnar is the shit alltså.
En annan opraktisk grej är att värktabletterna försämrar reaktionsförmågan. Vilket innebär att man blir lite extra klumpig. Vansinnigt idiotiskt när jag samtidigt är extra känslig för t ex att snubbla, halka eller tappa något. Snabbt sträcka sig efter ett papper som håller på att halka ur högen = AJ som fan. Att man sedan reagerar lite, lite långsammare än man i vanliga fall hade gjort gör det inte ett dugg enklare!
Träningsväskan står i hallen som en smärtsam påminnelse om allt jag INTE gör just nu. Jag har inte dåligt samvete över att jag inte tränar för det GÅR inte. Men jag oroar mig - kommer mina muskler att förtvina och försvinna, vad händer med löparformen, hur mycket måste jag börja om och bygga upp igen? Åh, skitjobbigt att tänka på. I synnerhet när jag inte vet hur länge jag kommer att vara grounded. För till och med lugnare styrketräning är just nu uteslutet eftersom det gör ont att bara försöka stabilisera kroppen för att lyfta något lite tyngre. Jag hoppas och tror på att en del av smärtan är biverkningar av smällen jag fick, att revbenet är en mindre bit i pusslet "att röra på sig". Väntar otåligt men har samtidigt resignerat och insett att det får ta den tiden som behövs. Missar kanske Kungsholmen runt och Blodomloppet och får satsa på tävlingarna i augusti, september och oktober i stället. So be it.
Träningssummering april
April är över och det har varit en ganska bra träningsmånad faktiskt.
45 träningstimmar, dryga 15000 kcal brända - dvs det är ungefär som det brukar vara. Jag har sprungit knappa 9 mil, jag hade en målsättning om att runda 10 mil i april men det gick inte eftersom söndagens långpass föll bort av logiska skäl. Det är okej.
Annars då: 12 timmars löpning, 11 timmar på cykeln, "bara" 6½ timme styrketräning men det inföll ju lite styrketräningsvila pga Spring Cross och BBC. Det är okej. 7½ timmes cirkelträning, dvs NMT och Spartan-passet på BBC - det är jättebra. Några timmars ridning, en yogatimme. Fortfarande ganska varierad träning och det är så jag vill ha det.
Det blir antagligen mindre roligt att summera statistiken för maj ;-)
45 träningstimmar, dryga 15000 kcal brända - dvs det är ungefär som det brukar vara. Jag har sprungit knappa 9 mil, jag hade en målsättning om att runda 10 mil i april men det gick inte eftersom söndagens långpass föll bort av logiska skäl. Det är okej.
Annars då: 12 timmars löpning, 11 timmar på cykeln, "bara" 6½ timme styrketräning men det inföll ju lite styrketräningsvila pga Spring Cross och BBC. Det är okej. 7½ timmes cirkelträning, dvs NMT och Spartan-passet på BBC - det är jättebra. Några timmars ridning, en yogatimme. Fortfarande ganska varierad träning och det är så jag vill ha det.
Det blir antagligen mindre roligt att summera statistiken för maj ;-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)