tisdag 29 mars 2016

Discopass. Och nästa avsnitt i följetongen om mina hälsenor.

När väckarklockan ringde i morse tio i sex var jag så fullständigt totalt o-pepp på att gå upp. Jag kände mig yr, mådde illa och hade noll koordination. Aha, just det. Det var den där sommartiden, ja, vilket innebär att min inre klocka förmodligen ansåg att klockan var typ fem och det är aptidigt.

Fast jag bestämde mig ändå för att gå upp. Allting var ju förberett så det var inte så motigt att komma upp och iväg! Gröt, te, mata katter, mellanmål i väskan, iväg vid tjugo i sju. Vilket innebar att kvart över sju så var jag ombytt och redo för ett eget träningspass. Typiskt bra!

I dag blev det "disco" men jag skippade bänkpress med dubbelstopp eftersom vänsteraxeln inte är helt happy så jag ville inte riskera nåt. Däremot en massa rehab/prehab för axlar och bröstrygg som uppvärmning och sedan tre teknikset i bänkpressen. Lutad bänk och axelpress i smith, smalbänk (ny favorit fast den är obehaglig) och tricepspress och bicepscurl i kabelmaskin. Sist men inte minst 5 minuters bålträning innan jag förflyttade mig in i duschen och sen tuggade i mig en frukostmacka på PT-kontoret innan min morgonkund.

Morgonkunden överstökad och klar innebar att jag drog till vuxenjobbet och var där en stund innan jag cyklade bort till Ultraljudsmannen. Som egentligen är docent och överläkare och en massa annat men eftersom jag inte lyckades komma ihåg hans namn innan så blev han Ultraljudsmannen ;-)

Det var faktiskt bra nyheter. Inga blodkärl på fel ställen, inga skador på hälsenorna MEN en förtjockad hinna/senskida runt höger hälsena som irriterar senan och som tyder på att kroppen inte har lyckats bekämpa inflammationen själv. Dvs tåhävningar i evigheters evighet kommer inte hjälpa. Vi har testat med Voltaren och det har inte funkat. Sista utvägen var då kortisonspruta i senskidan (inte i hälsenan för det är ingen bra ide, hälsenor mår generellt sett inte så bra av det) och det tackade jag ja till.

Konsekvensen av det är att jag har träningsförbud i en vecka (alltså det går ju bra att träna bål och överkropp men benen ska jag nog strunta i!) men också att jag bör bli i springbart skick inom tre veckor. Vilket ju vore helt fantastiskt! Just nu är det nog snarast obehagligt, för den lokalbedövningen som las in samtidigt med kortisonet har nämligen släppt så nu har jag en öm och irriterad hälsena som jag inte alls är särskilt lycklig över. Men det är kortvarigt, det kommer gå över.

Efter besöket hos Ultraljudsmannen var det retur till kontoret och sen vidare till gymmet för tre PT-kunder innan jag kunde cykla hem. Trött och sliten fast mest hungrig så jag värmde en portion kycklinglasagne på direkten och sen kändes det betydligt bättre. Blir dock ingen sen kväll i kväll - det behövs återhämtning och jag börjar tidigt igen i morgon ;-)

Inga kommentarer: