I dag har det varit soligt och vackert ute men jag har jobbat inne på kontoret och inne på gymmet. Mina kunder kan nog snart vänta sig lite utomhuspass i alla fall om jag får bestämma! Och jag längtar ut i löpspåret och tittar avundsjukt på varenda löpare.
Såhär: Den där specialisten har inte hört av sig än. Senskidan verkar åtminstone mindre irriterad nu än tidigare och jag tänker att ett nedtrampat fotvalv kanske har irriterat den. Jag tänker inte göra nåt dumt men jag kan inte vänta hur länge som helst så lite försiktig och kort löpning (exvis som passet i lördags) kommer jag snart börja känna lite på. Med försiktighet och omtanke och påkoppling av alla tekniska bitar jag har. Jag har liksom kunder som vill löpteknikträna och NMT-pass att hålla i och en kondition att bygga upp.
I gymmet då? Jo, jag tittade avundsjukt på alla som tränade i dag och svor över att jag inte hade lyckats planera in egen träningstid varken i dag eller i morgon. Det är ett sunt tecken att jag längtar. Det är inte för att jag har ångest över att inte träna, inte för att det är ett måste, det är nånting jag vill. Så nästa vecka har jag planerat in träningstid och kanske, kanske om jag är lite strategisk så fixar jag ett pass på lördag förmiddag också. Jag letar möjligheter.
I dag har jag mest känt mig trött och sliten. Som jag brukar efter en längre resa, inget konstigt alltså, lite som jetlag fast ändå inte. Bästa botemedlet är att gå tillbaka till rutinerna, sova och äta ordentligt. Det där sova ska jag strax ta tag i!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar