torsdag 9 mars 2017

Vardagstriathlon av bara farten.

Det satt långt inne i morse också men nu kände jag igen känslan av "dagen före vilodagen". Det ÄR alltid enormt slitigt den dagen och jag måste jobba för att ta mig iväg. Ändå var det egentligen inga tuffa grejer i dag, bara ett simpass (alltså jag vet att det är mentalt jobbigt men inte så jobbigt fysiskt) och så hade jag en PT-kund bokad för utomhusträning på eftermiddagen.

Jag kom iväg till simningen två minuter senare än tänkt (det är nytt rekord i icke-uppskjutning av avgångstid!) och resultatet var att jag hade nästan 45 minuter på mig i bassängen när jag väl hade duschat och det. I dag räknade jag inte längder utan fokuserade på att simma utan att kolla distans och annat i klockan, bara simma. Första gången jag tittade för att bilda mig en uppfattning om hur långt jag skulle hinna hade jag simmat 875 m. Sen fortsatte jag simma. Kom på nånstans att just då kändes det som att springa, ni vet, när man hittar det där flytet och takten så att det känns som om man bara kan fortsätta i evigheter. Mycket bra!

Klockan närmade sig åtta, jag hade 1325 m avklarade och tyckte att jag fick ändå avsluta med en snygg siffra så det blev 75 m till innan jag gick upp och duschade. Stannade till på Wayne's på väg mot kontoret för latte, frukostfralla och en magiskt god juice på jordgubbe, äpple och ingefära eftersom jag var svinhungrig och inte alls sugen på kvargburken i jobbkylen.

Under förmiddagen dök det in en avbokning från min PT-kund pga sjukdom så jag kunde se fram emot att komma hem lite tidigare. Inte mig emot. Den fabulösa elcykeln var däremot inte riktigt med mig i dag, den fick slut på batteri 2 km hemifrån så det var TUNGT sista biten som innefattar två uppförsbackar. Träningsvärken från gårdagens pass hade dessutom börjat göra sig påmind efter lunch någon gång så jag kände mig lagom pigg i benen när jag kom hem.

Well, jag hade tänkt springa lite intervaller i PT-kundens tempo för att få lite cirkulation i benen och nu blev inte det av. Och jag behövde posta lite grejer. Logiskt nog bytte jag om till löparkläder, småjoggade till postlådan och fortsatte sen springa i lugnt tempo trots tunga ben. 5 km samlade jag ihop bara "runt kvarteret", sällan jättelångt hemifrån så jag kunde korta av sträckan när jag tyckte att det räckte.

Vad är syftet med att springa när jag är så trött, kan man undra? Jo, det är precis så det kommer kännas när jag har sprungit 3-4 mil och har 1-2 mil kvar på typ ett Tjejmarathon eller ett annat 50 km-lopp. Då kommer jag behöva springa på trötta ben. Det här är ett sätt att skapa den känslan utan att jag måste springa i flera timmar först - ett snällare sätt. Så därför gör jag det ibland, det bygger pannben och uthållighet MEN jag tar såklart hänsyn till kroppen och springer inte om det gör ont på riktigt!

Nu är jag redo för vilodag. Dusch, hårinpackning, MAT, te, vila. Cykelbatteriet är laddat igen och i morgon ska jag bara transportera mig till och från jobbet. Jag ska avsluta kvällen med lite mysig musik och lite stretch på yogamattan. Jag tror inte att det gör nån större skillnad för träningsvärken men det känns bra att varva ner på kvällen och jag sover nästan alltid lugnare efter att ha lagt 20 minuter på nedvarvning!

Inga kommentarer: