Ja. Oavsett vad man tror och tänker så kan det bli helt annorlunda och den trevliga helgen jag hade sett framför mig blev bitvis allt annat än trevligt. Jag tänker inte gå in på detaljnivå men dramat i min familj kan nog platsa i vilken dokusåpa som helst vilket påverkar mitt mentala lugn lite.
Som följd av det skickade Joakim ut mig på en löprunda söndag kväll för att lugna hjärnan och det funkade som det skulle och jag kunde sova utan att ha hjärnan på högvarv. Måndagen körde jag helt på autopilot - cykla till jobbet och ta mig igenom dagens att-göra-lista. Från jobbet till vårdcentralen för kontroll hos astmasköterska. Bra kvitto - jag nosar fortfarande på 125% av normalvärden och mina värden indikerade också att jag har fått bättre kondition sedan förra året. Mycket bra. Hem och vila och äta, byta kläder, ner till Bulltofta och leverera ett NMT-pass, tillbaka hem, förbereda morgondagen, kvällste och nedvarvning. Gonatt.
I morse ringde klockan tidigt, jag drog på mig träningskläder, åt frukost och cyklade till gymmet. Tillbringade 50 minuter med att jobba på baksida axlar, rygg och mage. Axelrotationer, omvända kryssdrag, liggande rodd, pulldowns och sånt - allt i samma kabelmaskin. Diagonallyft och pullovers på boll och så russian twist på slutet, sen var tiden ute och jag fick gå och duscha för att hinna till jobbet i tid.
Arbetsdag med en hel del möten och (tack!) en kanelbulle på sista mötet. Jag kompletterade den med en portionsburk kvarg och några frukostkex och satt kvar på jobbet en halvtimme och skrotade, för det var inte lönt att åka hem mellan varven. I dag var det nämligen intervallpass på bana med Runacademy, vi skulle vara på Stadion och starta redan 17.30. Hade jag cyklat hem hade jag hunnit vara hemma en kvart och det var liksom inte riktigt lönt!
Således bytte jag om på jobbtoaletten och styrde mot Stadion. I vanlig ordning var vi väl ett sextiotal Runacademy-deltagare och vi hade ett styvt jobb med att styra upp vårt pass samtidigt som det pågick friidrottsträningar med två olika grupper. Uppvärmningsjogg, dynamisk rörlighet, löpskolning, stegringslopp. Vi fördelade ut oss på banorna och tillsammans med Camilla chefade jag för medelgruppen i dag. För oss stod 2 x 6 x 200 m på schemat.
Eftersom jag är snabbare än Camilla fick jag det otacksamma jobbet att ligga i täten vilket innebar att jag fick springa som död och helvete för att göra ett bra jobb. Mina intervaller låg mellan 43-45 sekunder och det är riktigt bra tempo för att vara jag! Fördelen med det upplägget var att jag fick ut ett riktigt bra träningspass, nackdelen är att jag inte riktigt har luft så det räcker för att coacha också utan jag springer, springer, springer. Andas i vilan, springer på igen. Tre minuters setvila var mer än välkommen och alldeles för kort och så gick vi på med andra omgången om sex intervaller. Efter tre satte illamåendet in och höll i sig ända till slutet - lite vila, nerjogg och stretch och tack för i dag.
Cykla hem, sitta på golvet med katterna och andas lite. Värma mat, försöka äta och dricka för att jag vet att det behövs även om jag mår illa fortfarande. Puh. Tack vare att jag visste att det var full koll på astman vågade jag dra på med allt vad jag hade och jag är oerhört nöjd över ett bra och jämnt tempo hela vägen igenom. Allt kaoset i huvudet har också lugnat ner sig ordentligt med några bra träningspass och vi löser nog denna lilla krisen också så småningom. En dag i taget, ett steg i taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar