I dag har jag jobbat med personlig utveckling. För jag var lika arg och frustrerad när jag kom till jobbet i morse som jag var i går - trots att jag hade sprungit i skogen i går kväll och varit på gymmet och sysslat med lite prehab i morse.
Men till skillnad från i går hade jag en chef som tog sig tid att lyssna på mig trots att tårarna sprutade av ilska och jag var arg och besviken och säkert inte särskilt trevlig. Och DET är guld värt. För att bli lyssnad på och att få förklara varför jag är arg, det hjälper mig. Dels bekräftar det att det är okej att bli arg och och att hen förstår att jag inte är ledsen bara för att jag gråter - även om det är oerhört frustrerande för mig för det är så himla svårt att bli tagen på allvar när man bölar som Lille Skutt! Dels betyder det att få släppa ut ilskan och frustrationerna att det värsta är över. För nu har jag ju förklarat vad problemet är, jag har fått en reaktion, ett "okej, jag behöver smälta det lite men jag tänker att vi kan jobba på xx och yy", och mina åsikter blev tagna på allvar.
Fint så. Efter att ha utbrottat klart tog jag några djupa andetag, stoppade in hörlurarna och lyssnade på lite svängig musik medan jag jobbade mig igenom lite rutingrejer som inte ställde för stora krav men som behövde göras.
Lagom till lunch kände jag mig hyfsat mänsklig igen, gick och hämtade en portion sushi och åt med kollegor i mötesrummet i lugn och ro. Nu på kvällen efter att ha haft ett PT-pass ute och ett NMT-pass i kvällsolen så är jag trött (det blir jag alltid när jag har varit arg) men känner mig ändå mer i balans. Jag fixar det här också.
Det är intressant det där med ilska. Jag har verkligen inte varit bra på det alltid och jag behöver fortfarande öva på att släppa ut känslorna i stället för att svälja ner dem. Däremot är det som ett åskväder på sommaren - det är ett himla liv medan det står på men sen när det är över så är det över. Jag är sällan den som tjurar i flera dagar utan det brakar loss ordentligt och så kan jag återgå till min vanliga positiva inställning till livet. Det är ändå roligast så. Men det är baske mig viktigt att jag kommer ihåg att det är okej att bli arg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar