Tänk om det går? Tänk om jag kan?

PT-utbildning, dag 14

I många år tänkte jag alltid att "jag kan nog inte" eller "det går nog inte" om många saker jag ville göra. Jag var så rädd för att misslyckas att jag till slut blev rädd för att göra saker som jag inte redan kunde. Snacka om oxymoron - svårt att lära sig nåt nytt på den banan, eller hur? Sen kom utbrändheten och terapin och resan mot att bli hel igen. Då fick jag lära mig att göra saker som var läskiga - gymmet var faktiskt en stor del av min fobiskola, för där fick jag under Thomas vägledning göra en massa saker som jag inte trodde att jag kunde.

Varje gång man klarar nåt som man trodde var omöjligt flyttar man gränserna för det där "omöjligt". Om nån hade sagt till mig för 5 år sen att jag skulle kunna lyfta 100 kg och springa 54 km så hade jag skrattat ihjäl mig. Men det var ju inte omöjligt! Det tog ett tag och krävde lite förberedelse.... sen var det fullt möjligt. Jag började drömma med inledningen "tänk om jag kan" i stället för "det går nog inte" och gjorde flera "omöjliga" grejer.

Jag har velat om PT-utbildningen i flera år. Begränsad av ekonomi, av att tänka att jag nog inte klarar av det, att det nog inte är nåt för mig, att det säkert inte är nån som vill anlita en tant utan att alla vill träna med unga biffiga typer.... När jag började vädra funderingarna fick jag positivt gensvar och många har sagt att jag absolut borde satsa på det - så när Skatteverket mycket vänligt valde att returnera lite pengar till mig i våras bestämde jag att nu, nu är det dags. För tänk om jag kan?

Har jag ångrat mig? Nej, inte en sekund. De senaste två veckorna har visat mig att jag har bra förutsättningar för att arbeta som personlig tränare och de kunskaper jag har nött in dessa dagar har byggt på det jag tidigare har lärt mig. Dessutom har jag - hur knepigt det än låter - viss fördel av ålder och livserfarenhet, och en vända ner i utmattningsdepression är faktiskt ingen skada att ha i bagaget heller.

I dag har vi tentat av allt utom anatomin som redan är avklarad. Massor med ämnen, över 50 tentafrågor. Kunde jag precis allt till 100%? Nä. Det blev stopp i hjärnan på vissa frågor som jag borde ha kunnat och vissa var lite kluriga, men sammantaget litar jag ändå på att jag KAN det här och att jag har skrapat hem minst godkänt på tentan. Efter tentan gick vi ut och åt lunch hela gänget - min tilltänkta runda på stan och fika efter det blev det dock inget av för det blötsnöade och blåste och var minst sagt äckligt ute. Har dock belönat mig själv med ett svinsnyggt träningslinne som jag har spanat på ett tag och nu var det dessutom på rea :-) och sen tog jag bussen hem och har legat i soffan med katt och en bok (som inte handlar om anatomi eller träningslära eller besläktade ämnen) och njutit av att vara ledig på riktigt!

Jag kan, jag vill, jag vågar. När andra delen av utbildningen är avklarad och licensen i hamn ska inget mer stoppa mig. Jag vet att jag kommer kunna hjälpa andra och jag längtar redan. Längtar efter att vara den som inspirerar andra till hälsa och välmående, längtar efter att ha min arbetsplats där i gymmet, längtar efter att få dela med mig av kunskap, erfarenhet och det som är JAG. Göra drömmen till verklighet. Det blir fantastiskt!

Men först - vila, återhämtning. Det märks att jag har "gått miste" om två hela helger och jag är tacksam att jag inte behöver infinna mig på kontoret förrän på måndag :-)