Jag fick världens finaste komplimang innan årsmötet ju! En av tjejerna i styrelsen kom fram och pratade med mig och berättade att hon hade varit ute och promenerat på Bulltofta på förmiddagen och var helt säker på att hon hade sett mig svischa förbi. Vilket hon förmodligen hade gjort eftersom jag låg och tuggade två varv på femman så jag sprang nog förbi de flesta söndagsflanörerna.... "Och det såg så lätt och underbart ut när du sprang, jag blev helt avundsjuk!"
Det är det häftigaste jag har hört på länge, att det ser lätt ut. Då vet jag ju att jag gör rätt. Wihooo!
2 kommentarer:
Tjoho stolt ska du vara!!!!
Tack Tina :-) Det var en sån komplimang som jag kan leva på länge, länge....
Skicka en kommentar