Så tänkte jag i dag. Tog sovmorgon i morse för att inte köra ytterligare ett sånt där morgonjogg-i-mellantempo-pass som inte ger nån vidare kvalitet utan tydligen bara sega ben. Planen var således att springa en Even Steven när jag kom hem. Jag var inte vidare sugen, det var gråmulet och blåsigt ute och näej.... Fast jag vet ju precis hur det är - det blir som oftast jättebra när jag väl kommer ut och det är när jag är som mosigast jag behöver löpningen som mest.
Alltså - klädbyte (jag hade plockat fram löparkläder och prylar i en bekväm liten hög innan jag åkte till jobbet för att göra det så enkelt som möjligt), pulsklockan-mobilen-iPodden (här valde iPod att strula och vägra att hitta Nike+ chipet så jag fick starta om den medan jag svor järnet), nycklarna, ut. 2 minuters rask gång som uppvärmning, 10 min i marafart, 2 min mellanjogg, 8 min halvmarafart, 2 min mellanjogg, 6 min milfart, 2 min mellanjogg, 4 min 5 km-fart (som av nån idiotisk anledning alltid börjar precis samma ställe som 1 km mördarbacke!), 2 min mellanjogg, 2 min i maxtempo, PUST! Gå 1 minut för att få ner puls och andning, lätt jogg hem knappt 2 km. YES - I did it!
Det märks att det var ett tag sedan jag sprang långa intervaller (de där 6 och 4 minuterna i typ tröskeltempo är... lite obehagliga??) men också att det GÅR att få upp farten och att jag orkar mer och längre än jag tror. Nice. Ska bli roligt att dra ut pulsdiagrammet med snittpuls för alla intervaller sedan och se hur det ser ut.
Som vanligt var jag glad och nöjd när jag kom hem och ångrar mig inte. Q E D.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar