Det är lite uppochner inombords efter gårdagen. Tårarna smyger sig på emellanåt och energinivåerna är inte att lita på. Men när det känns så vet jag också att det finns en trygghet i att göra som jag brukar. För att det faktiskt hjälper. Så fast det kändes ganska motigt i morse bestämde jag mig ändå för att cykla till gymmet. Både för att det är en fast punkt i tillvaron och för att saknaden efter liten katt-tant är mindre påtaglig när jag inte är hemma.
Disco-torsdag alltså. Bänkpress först. Fortfarande med lite lägre vikt och fokus på full rörelse - hela vägen ner, hela vägen upp. Tungt - men inte mördartungt. Lutade hantelflyes kändes kalasbra i dag med 2 x 10 kg. Dips med gummiband likaså. Sen var det bara småfjantet kvar - triceps och biceps. Fin pump, bra kontakt. Och trevligt sällskap av några enstaka stammisar. Jättebra pass!
Fokus på arbetsdagen gick det något sämre med men jag fick de viktigaste bitarna avklarade i alla fall och stack sedan hem lite tidigare än vanligt eftersom jag inte kände mig så fokuserad. Det är okej - man blir trött av att vara ledsen och det har varit svårt att somna på kvällarna av förklarliga skäl. Bättre då att släppa jobbet (sånt som inte går under för att det får ligga till i morgon eller på måndag) och känna efter vad jag vill. Vila lite, dricka varmt te, klappa de andra katterna som kommer och lägger sig nära intill mig - acceptera känslorna.
I morgon är det fredag och det ska bli skönt med helg. Kanske en fredagsjogg - eller kanske inte. Vi får se vad jag känner för helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar